ambikasailing

20nov, Cap Verde, ön Sao Vicente, staden Mindelo (16,53N – 25,00W)


La Gomera till Cap Verde, 805nm
Längsta etappen hittills över öppet hav. Fast det tog bara 5,5 dygn! Vi hade slör hela vägen med stadig vind och vindriktning. Som mest blåste det 12 m/s men oftast runt 6-7. Perfekt! När vi hade 2 dygn kvar kom ”den riktiga värmen”, det kändes riktigt ovant. Det blev som ett våtvarmt omslag och havet fick en ännu blåare ton. På dagarna pyssel och hålla koll på båten, alla bidrog till att styra. På nätterna ett mer strikt vaktschema.
Vi kom fram den 18nov och den 21nov åker vi vidare..  


Levande väsen och fiskelycka
Vi spanade ständigt efter liv på havet. Som belöning fick vi se delfiner, några stora, trubbiga i nosen, som var lite försiktiga och eftertänksamma. Ibland de spetsnosiga, mer livliga och spralliga vännerna som kom på besök. Man längtar bara efter mera när de lämnar… Flygfiskar blev en allt vanligare syn. På natten glimmade flygfiskstimmen som flygande silverprojektiler. En del av dem gjorde det fatala misstaget att hamna på vårt däck och där blev de liggande till dess att ljuset kom åter och vi kunde kasta dem tillbaks i havet…  Sjöfågel flög därute i oändligheten, några var lite trötta och försökte landa på Ambikas mast, dock utan att lyckas (vi håller andan vid varje försök)…  Mareld utan dess like, de är som briserande sjunkbomber i Ambikas kölvatten.

BZZZZZ hördes två gånger från fiskespöet. Detta ljud hade en omedelbar effekt på besättningen. Alla hoppar upp och blir på helspänn, Lasse kastar sig fram till spöet (med något liknande galenskap i blicken) och vi andra försöker samla ihop attiraljerna för att ”landa” firren. Krister jagar rätt på kroken, Elisabet hämtar håven och jag kameran. Sedan börjar showen. Med fulla segelställ är det inte alltid lätt och starka muskler behövs. Två fina Doradon (guldmakrillar) fångade vi och äter med ”mucho gusto”. Hade killarna fått bestämma hade vi fiskat hela tiden (:D) men vi (kloka) tjejer vill äta upp våra fångster och att äta Dorado varje dag, varje måltid tilltalade oss inte!


Mishaps
Charlie (autopiloten) tröttnade helt när vi hade ca 3 dygn kvar till målet. Nu förstår vi bättre att uppskatta Charlies tjänster! Plötsligt fick vi handstyra 24tim/dygn. Vilken skillnad, särskilt på nätterna. Från att vara övervakare och spanare till att aktivt styra i vågor som man inte ser. Vi övergår till 1,5 timmars pass med undantag av Elisabet som ramlat (!!) och fått en spricka i revbenet. En olycka kommer sällan….

Men Klurige Krister klurade efter 1,5 dygn ut att vi kunde använda autopiloten via plottern istället för det självständiga systemet. Hurra för Krister, ropade vi alla och tog en liten hutt får att fira detta genialiska trick! Tyvärr, erfor vi strax, fungerade detta bara när motorn var igång (batterispänningen räckte inte annars). Hmmm! Sista natten var det vindstilla och Yanne (motorn) fick jobba. Därmed blev vi ånyo övervakare och fick sova lite längre pass den sista natten :0.

Det blev till att ropa på tekniker igen! Tack-ock-lov fanns en expert (tysk) på Raymarin här. Ibland har man tur! Kai lagade Charlie, som hade kortslutning, we are back in business :) men är 6 000 SEK fattigare :(.


Cap Verde
Nu är vi verkligen långt hemifrån. Massturismen lyser med sin frånvaro. Det är fuktigt. Det är varmt! Våra lakan från Sidenselma klibbar sig runt kroppen... Människorna har en annan rytm och deras hudfärg är vacker. Männen är långa och gängliga, kvinnorna yppiga. Alla är stolta. De ler. De pratar Kreolska eller Portugisiska, ibland franska. Vi pratar inget av nämnda språk men det går bra ändå :). I Mindelo bor det ca 50 000 människor.

Bergen runt oss är dramatiska, taggiga. Maten i butikerna är INTE vad vi är vana vid! Allt är pastöriserar för att hålla och färsk mat finns bara på de lokala marknaderna. Ägg köper man styckvis och fruktförsäljarna randar gatorna med gul papaya och koriander. Fiskarna erbjuder stora humrar till försäljning på kajen…

Vi dricker Cuba Libre och dansar till exotiska rytmer från ”live bands”.... imorse lite "skallebank".


Mot Västindien
Imorgon far vi vidare. Nu ska vi handla det sista (färsk mat) inför överresan. Det är lite drygt 2 000nm till Guadaloupe, dit vi siktar! Vi är fulla av tillförsikt. Det har fungerat strålande hittills med både väder och personkemin :D.

Sköt om er, återkommer när vi har tillgång till "nätet"!!!!




Klurige Krister är stolt och glad. Han vevade upp en fin firre!

 

Här är en glad lax till!



Flitens lampa lyser; Elisabet lagar flaggan, Krister putsar rostfritt och kapten Lasse glassar med byte av gästflaggor :D.....



.... och "Intendenten" (nytt epitet för Yours Truly.....hmmm) drar till med att chocka besättningen med en nybakad banankaka. Tyvärr ser den godare ut än den smakade :D.



Krister beskriver hur man flyger Viggen - med hjälp av en flygfisk :D



Dag 6 - Ett exotisk Cap Verde väntar om hörnet i soldiset.



...mer bilder på Mindelo kommer snarast :D



....vi bara MÅSTE hitta en klänning som är svalare än de vi har i bagaget :D. I de små påsarna ligger det var sin pytte-klänning!



Enda sättet att köpa grönsaker var på gatan eller på lokala marknaden - hur fräscht som helst - fast ett väldigt litet utbud (mot vad man är van vid :)



Fiskinköp hoppade vi helt enkelt över.... Den fisk vi ska äta får vi själva fånga!