ambikasailing

19feb, Roseau, Dominica

Från Les Saintes i Gudeloupe seglade vi söderut ca 30nm (i dikt bidevind såklart) till nästa ö, nästa land, det självständiga Dominica med bara 70.000 invånare och ett korrupt styre. 365 floder går kors och tvärs på ön och de har riklig tillgång på vatten, till skillnad från andra öar. Första anhalten var den näst största staden (byn), Portsmouth, där vi förtöjer på boj i en stor sandvik som ligger vackert på den nordvästra sidan av ön, omringad av strandbarer med reggaemusik. Stora, rostiga lastfartyg "pryder" också stränderna som resultat av ”hurricanes” som drabbat ön.

Människorna är fantastisk vänliga och inte alls påflugna! Ursprungsbefolkningen består av Carib-indianer (som fortfarande finns kvar) och importerade svarta slavar (av engelsmännen). Det är fattigt! I affärerna finns bara enstaka konserver, brödfrukt, sötpotatis och några frysta kycklinglår. Ägg hittade vi en pytteliten skrubb längs huvudgatan, i en annan skrubb tiggde vi till oss lite sallad… Överallt växte det bananer, mango och kokosnötter – men det fanns inte att köpa i affärerna!!! KEX fanns. Överallt sålde de kex. Kex till förbannelse. Vem vill ha kex??

Här gjorde vi några utflykter. En dagstur med bil runt ön och med stopp för fruktprovning och vattenfallsbad (Lasse badade som vanligt i sina kalsonger till barnens stora förtret :O). En annan tur, gick tidigt på morgonen, på floden ” Indian River”. Vår guide, ”Cobra”, rodde båten för att inte störa djurlivet och förorena naturen. Cobra var otroligt kunnig och entusiasmerande. Magiskt med alla förvridna trädrötter, dofter, djurljud och syner. 

Igår seglade vi 20nm längst kusten vidare till Roseau, Dominicas huvudstad på sydvästkusten. Vi firade Petras 20:e födelsedag á la Carib på ett hotell som var inbyggt i ett gammalt fort. Under folkets jubel dansade hon "on stage" med reggaebandet. Det var en given succé!!
Vi stannar här tills på måndag då Petra flyger iväg hem till sina veterinärsstudier i Uppsala, och snön, och kylan... medan vi andra fortsätter söderut, till Martinique.

****

Status vatten/ström ombord
Första vattentanken tog slut på tre dagar (med fem personer ombord)!!! Då blev det andra toner i pipan: Diskning i saltvatten och bara en liten sötvattendusch per person och dag = ransonering igen. Den andra tanken räcker fortfarande, efter 8 dagar!!

Det blåser ofta som attan här. Solen skiner. Det gynnar strömförsörjningen i alla fall och både ”Solan” och ”Rutan” jobbar för fullt. Vi kan ligga flera dagar för ankare utan att starta motorgeneratorn. Det är bra! För att få kyla i kylskåp två tänkte vi köpa is och fylla boxen med. Det har ju funkat förr… för dem som seglat utan något kylskåp alls :).

Rumpa- och mage tävlingen
Det går inget bra!!! :( Vi mätte oss igår och resultatet var beklämmande. Vi är konserverade i vår nuvarande form! Inget hjälper. Bägge har vi EXAKT samma mått idag som när vi lämnade Sverige för snart åtta (8!) månader sedan. Vi predikar bra kost för våra barn och försöker leva som vi lär (oftast :)), vi rör på oss super-mycket, men inga synliga resultat på våra ”akilleshälar”. Ack ja. Nu gäller det att tänka kreativt för att åstadkomma resultat!

...i den "förtrollade" floden "Indian River".

Svalkande bad i vattenfall med rent, sött vatten. Vissa (inga namn) badade med kalsongerna på :O!


Vi visste inte hur en muskotnöt ser ut, förrän nu! Vår guide har just plockat den från ett stort träd.

Stora fartygsvrak ligger överallt i den stora viken utanför Portsmouth... mycket pengar i rent skrotvärde så varför gör ingen något??