Ascension och vidare västerut..
15mar, Sydatlanten på väg till Brasilien
Pos: S07,15 W016,59
Ömsom vin, ömsom vatten tyckte vi om Ascension, denna pyttelilla klippa mitt i atlanten. Spännande med djurlivet där en del arter bara finns här, tex en fregattfågel med eget unikt DNA. Hela havet är fullt av ”black fish”, små 15-20cm fiskar som är släkt med piranhas, som vurmade runt oss när vi snorklade. Om vi matade dem med bröd försökte de sig på att äta lite på oss också, dock utan att lyckas.
Mest spännande var att se på när Green turtles, upp till 300kg tunga, klev upp som bandvagnar på stranden för att ”föda” sina ägg. Vi var ett gäng på ca 10pers som i samlad trupp och med guide, ställde kosan mot stranden kl.2100 på kvällen. Det var nästan fullmåne och den långa sandstranden badade i silver. Vi hade lov att lysa med rött ljus på dem och t.o.m. ta kort med blixt vid en särskild tid i födsloprocessen, då honan var helt i extas.
Dessa fantastiska sköldpaddor som ätit sig feta i Brasilien, simmat hela vägen till sin födelseplats (Ascension) för att föda och sedan simma hem igen - utan att äta! Genom de höga, brytande vågorna kom de upp på stranden (vi såg 7 st), klev långsamt upp på stranden där de grävde ett djupt hål och la sina ca 100 ägg, mjuka och små som pingisbollar. Därefter begravde hon äggen i sanden och klev värdigt ner i spat igen, genom den rytande vågväggen. Tänk, allt detta besvär och bara en promille (0,01%!!) av sköldpaddsungarna klarade att överleva till vuxen ålder. Vi tog jollen hem med en hisnande känsla av naturens förunderlighet….
Även Ascension är engelskt och gammalmodigt, liksom St Helena. Igen måste vi klarera in och ut med all pappersexercis och pengar som det innebär. Där, Georgetown, finns ett pyttehotell med restaurang men tyvärr, sa de, var middagen fullbokad! På nåder fick vi beställa och äta lunch tillsammans med fyra (4) andra gäster. Lunchen serverades prick kl.1230 (!) och maten var… just det engelsk :) Det bor bara ca 800 personer på ön varav ca 400 arbetar på US Air Base, resten arbetar för U.K. Government. Några få turister mötte vi, varav ett gäng norrmän som åkt ditt för att fånga jättemarlin med den enda gamefishingbåten som finns på ön!
Efter två nätter för ankare satte vi segel igen och styrde västerut, mot Fernando De Noronha, en ögrupp utanför Natal dit det är 1100nm. Passadvinden är stadig och ca 13-15kn från O och SO. Vi seglar med stor och spirad genua, samma segelsättning dag som natt. Hoppas det håller hela vägen för i så fall är vi framme om ca 7-8 dagar…
Usch, vad äckligt!!! Igår fick vi syn på en jättekoloni av insekter, typ mindre skalbaggar (fast inte kackerlackor) som hade boat sig i ett mörkt hörn bland vårt lager av insektmedel (!) och kikarfodral, under trappan. Full alert påbjöds och kampen satte igång. Vi sprayade och torkade upp, torkade upp och sprayade tills den lede fienden var tillintetgjord – tror och hoppas vi innerligt!!!!!!!!!!!!!
Guppandes på vågorna
Nisse, Lasse & erja
Via den eminenta, kloka (och vackra) viceredaktören Petra
Madagaskar:
