Krasch!

16sep, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar

T.I.A. (This Is Africa) Temat fortsätter...
Vi skulle hämta vår reparerade genua och satte oss i den Mycket Medfarna Taxin. Ettans växel funkade inte, dörrarna gick inte att öppna utifrån och startmotorn sjöng på sista versen! När vi kommit en bit körde han in på bensinstationen. Ingen bensin. Bensinen slut.

Då körde han några kilometer åt fel håll och köpte två (2) liter bensin i petflaskor i en kiosk och hällde i tanken. Vi skakade vidare mot segelmakaren och på hemvägen kör taxin rakt in i baken på en renault, full med folk. Krasch!! Vår bilfront hamnade bara några centimeter från Renaultens bakre ryggstöd........... men tack-o-lov blev ingen skadad!

Det blev lite kaos på vägen men konstigt nog får vår taxi (som orsakat krocken och som hade skadat sin högerfront) köra vidare utan att någon verkade arg eller att polisen kom. Vi fick tanka ytterligare en gång innan vi kom hem från den 8 km långa bilturen som tog halva dagen :D




We crashed into this little Renault, full of people. Bang!!! It was our taxi´s fault but luckily nobody got hurt. After a while we just continued our journey, as if nothing had happened. Strange, but T.I.A. (This Is Africa).



I´m a vazaha

10sep, Crater Bay, Nosy Be, Madagaskar

 
Vi går ofta längst den smala sand/leragatan som leder från marinan till byn Dar el Salam. Det tar ca 10-15min att gå. Ibland viker vi av till vänster och kommer till stranden via en genväg över fälten där oxarna och getterna betar, höns och kycklingar far längst benen och kvinnorna bär stora korgar med sallad/grönsaker/frukt elegant på huvudet. Det är gator/gränder vi aldrig trott oss våga gå på när vi kom hit. Idag känns det bekvämt, det känns om om vårt utanförskap har minskat någon fraktion med hjälp av vanas makt och igenkänning.

Vägen som går från marinan till byn börjar med en byggmaterialfabrik inne i viken. Typ. Dit kommer "pirouges" (segelfarkoster av flera sorter, stora och små) lastade med sand som lastas av med handkraft och bärs på huvudet av mycket vältränade män. En annan produkt som forslas hit är tjockt gräs som flätats och torkade blad som ser ut som stora solfjädrar. Här hackas och sågas på smala och tjocka stolpar och det gjuts cementblock. Det sjuder av liv med alla "pirougues" som lastas och lastas av och de blandas med fiskebåtarna. Alla hjälps åt. Unga, gamla, kvinnor, män. Oxarna, med sina stora vattenreservoarer på ryggen, vassa horn och träkärror bakom länden, väntar på att föra byggmaterialprodukterna vidare till sina slutdestinationer. 
 
Längst lergatan bor människorna i stolphyddor med grästak och lagar sin mat i små fyrkantiga "aluminiumgrillar" över öppen eld. Barnen busar och kvinnorna, klädda i färgglada, rena kläder lagar mat, städar, tvättar kläder och i små stånd säljer de några få tomater, rödlök, gula eller gröna bananer, etc. Många kvinnor har ansiktsmasker på sig, en slags gul lerinpackning som gör att de ser ganska anskrämliga ut men som, vad vi förstår, gör deras hud slätare och ljusare (?).
 
"Vazaha" ropar de efter oss (= vit, utlänning). Vi avviker ganska kraftfullt från folkvimlet. Det är inte illa menat, bara ett förtydligande, ofta får vi ett leende med på köpet. Vi känner oss trygga trots att skillnaden mellan oss (those who have) och dem (those who have not) är enorm. Ingen vill oss illa. Ingen hoppar på oss och vill sälja saker. Många tittar nyfiket, andra bara fortsätter med det de håller på med. I byn finns det fullt av affärer/stånd, taxibilar, en marknad och en riktigt "fin" supermarket". Och fullt av folk. Enligt Rudi, som äger marinan är Nosy Be Madagaskars Riviera avseende välstånd. Det är OERHÖRT fattigt i övriga landet!
 
Vid stranden finns några billigare hotell = turister som i sin tur innebär strandförsäljning. Tyvärr finns det också en del sexturism längst strandgatans många barer och små krogar... 
Annars är stranden lång, havet blått, sanden fin och det är befriande att få röra på sig!
 

Imorgon ska vi ut på äventyr! På land.
Tillsammans med en annan båtbesättning, på franska S/Y Rackham, ska vi över till fastlandet och med bil besöka två nationalparker och Diego Suarez längst upp i norr. Vi blir borta tre nätter och Ambika får stanna kvar här med alla lösa grejer borttagna/fastsurrade för att inte fresta lyckan alltför mycket.
 
 
 
 
Crater Bay Marina bar/restaurant. The train is actually a pizza oven and a toilett - though not simultaneously :)
 
 
The road that goes from the marina to the village begins with a "building materials factory" in the bay. "The pirouges" (sailing craft of many kinds, large and small) arrives loaded with sand and will be unloaded by hand and worn on the head up the slope. Another product here is thick braided grass and dried leaves that look like large fans. They choppe, saw, eat, carry stuff and they build cement blocks. It is full of life with all the "pirougues" that are loaded and unloaded. Everyone helps. Young, old, women, men. The oxen, with their large water reservoirs on their backs are patiently waiting to bring building materials on to their final destinations.
 
 
 
We often walk the narrow sand/mud road leading from the marina to the village of Dar el Salam. It takes about 10-15min to go. Sometimes we turn to the left and go to the beach via a short cut across the fields where oxen and goats graze. The road we never thought we´d dare to go on when we came here. Today it feels totally comfortable, it feels like if our alienation has decreased a fraction due the "recognition factor", the "Bon Jour factor".
 
 
"Vazaha" they call for us (= white, foreigner)., We differ quite strongly from the crowd. It is no offense, a clarification maybe. We often get a smile to go with it.
 
 
Catch of the day - unfortunentaly not Lars´s - a sailfish a swordfish and lots of MahiMahi´s caught by the local fishermen.
 
A common sight in Madagascar, a women with a "mud pack face". Probably it will turn her skin softer and  whiter.... or?
 
 
 
Now I see you :D


 
 
 
 

Paradis!?

02sep, Crater Bay, Nosy Be, Madagascar
 
Det är banandag idag. HELA banastocken blev klar på en gång, från knallgröna till guldgula över natten! Poff! Det är många bananer på en bananstock kan vi meddela, så det blir bananer till frukost, lunch och middag i många dagar....
 
Vi har varit i Russian Bay några dagar, 20nm söder om Nosy Be. Närmare paradiset än så tror vi inte att man kommer. Själva viken är stor och som tagen ur en filmkuliss. På en av stränderna huserar André och hans kocka Moana. André kom hit till Madagscar från Österrike för tio år sedan för att leva på ett "alternativt sätt" och gifte sig med hövdingens dotter, fast det är historia nu.
 
I byn har han byggt ett litet hus med en stor terass som också är en uterestaurang (när han råkar ha råvaror) med ett utekök utan kylskåp och med bara öppen eld, en liten utebutik som säljer bönor och andra torrvaror till de 40-80 personerna som bor i byn. Där finns också ett utedass, en hundvalp, fyra kaniner (för uppfödning), några höns och en tupp, ett hönshus och några katter.  
 
Vid stranden ligger ligger några segelkanoter (pirogue) och några seglar förbi med sina tre- eller fyrkantiga segel. Häromdagen hade en val förrirrat sin in i den stora viken, frustat och begett sig ut igen. Valsäsongen har börjat. Delinerna syns ofta till. 
 
I dagarna två har vi ätit på Andrés terass tillsammans med Linda, Ludde, Lovis och Otto. Första dagen bjöds på barracuda, egenhändigt uppdragen av fiskare Lars med draget "Hans Gruber". Till detta serverades varm öl. Andra dagen serverades en wahoo som Ludde fiskat upp ur djupet. Otroligt gott med många Michelinstjärnor och turligt nog var firrarna så stora att det räckte till flera bybor också :) Nu har S/Y Mary seglat vidare söderut medan vi stannar här ett bra tag till.
 
Enligt en av de många historierna är Russian Bay uppkallad efter en ryskt skepp som gömde sig sig där i Ryssland-Japan kriget i början av 1900-talet. Det blev myteri men befälet enade sig med manskapet och de använde det stulna skeppet till att råna andra skepp i närheten tills dess att kolet tog slut, då sänkte de den i viken och ryssarna blev kvar där till 1936 då den sista dog.... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

It is banana day today. The entire stock is ripe, from bright green to golden yellow overnight! There are MANY bananas on a banana stock and there will be bananas for breakfast, lunch and dinner aboard Ambika for many days to come ....
 
We have been in Russian Bay, 20nm south of Nosy Be. The bay is big and like taken from a movie set up. André came to Madagscar from Austria ten years ago to live in an "alternative way" in one of the villages and married the chief's daughter, though that is history now.
 
In the village, he has built a small house with a large terrace which is also a out door restaurant (when he happens to have something to offer) with an outdoor kitchen without a refrigerator, a small shop selling beans and other goods to the 40-80 people residing in the village. He also has also a puppy, four rabbits (for breeding), some chickens and a rooster, a hen house and a few cats. 

Both Ludde on S/Y Mary and Lars caught fish on our way to Russian bay and André and his cook Moana prepared them. Two wonderful dinners in a row, fantastic!

According to the tale Russian Bay is named after a Russian ship that was hiding there at the Russia - Japan war in the early 1900s. There was a mutiny but officers took counsel with the men and they used the stolen ship to rob other ships in the vicinity until the coal ran out. It sank in the bay but the Russians remained there until 1936 when the last one died.....


Fullt upp i Madagaskar

28aug, Hell-ville, Nosy Be, Madagaskar
 
Väckarklockan ringer, hon är 0500 på morgonen och "barnen" ska iväg på nästa äventyr, resan till huvudstaden Tana med buss som tar ca 18tim från fastlandet. Om allt går väl. Fast först måste vi ta jollen in till hamnpiren i omgångar med all packning. Det är kaos! Ett kyrkligt evenemang har just avslutats i Nosy Be och miljoner (!) människor ska tillbaka till sina hem i Tana. Scenen är obeskrivlig; ljudet, dofterna, trängseln. Från hamnen avgår en rank speedboat med ungdomarna till fastlandet och där blir det att vänta i fyra timmar tills bussen avgår.... Andra, mindre besuttna, får åka samma sträcka med helt annan komfort och hastighet.....
 
Tillbaka till Ambika. Där är det tomt. Efter två veckor i en fullsatt båt blir det en påtaglig skillnad :) Vi städar och kommer i vår vanliga ordning och låter allt, alla intryck och händelser, sjunka in. Först Mauritius, sedan fem dygn på havet och sedan fina dagar i Nosy Be´s skärgård tillsammans med besättningen på S/Y Mary. En modig besättning fick vi, och glad! Lemurer, superfin snorkling, kameleonter, skölpaddor (på land och i havet), valar, pytonormar, delfiner och snälla, stolta, fattiga, vackra människor har vi sett och mött.
 
Istället för att deppa ihop tar vi jollen (och lämnar den till Jimmy, vår "boat boy") för att titta på karnevalen. Den startade lite tvekande, sedan blev den alltmer hetsig och färggrann. Alla var där och alla var unga. Vi har aldrig sett så många barn och ungdomar som i Madagaskar...
 
***
 
Madagascar is great! We have seen (and touched) all kinds of endemic animals, like the black Lemours in the island Nosy Komba, just outside Nosy Be. The snorkling in Tany-Kely National Park is fantastic. The weather is perfect and people are friendly. We even like the city of Hell-ville (in spite of sand and dust). It´s too bad the time has run out for the kids, they are due home to the University again. The trip from the mainland opposite Hell-ville to the Capital of Madagascar Tana (Antananarivo) took 18 hours by bus :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
....and then some pics from the Carneval in Hell-ville. Don´t exactly know what they celebrated, but who cares, everybody seemed to have a good time :)
 
 
 
 
 
 
 

Framme i Nosy Be

23aug, Hell-Ville, Nosy Be, Madagaskar
 
Så underbart att denna etapp är historia nu. Det var ett äventyr med ömsom vatten ömsom vin. Typ! Prognosen för att runda Cape Amber såg helt fantastisk ut när vi startade för att stadigt försämras tills det blev en helt urdålig prognos.... Några dagar med bra vind och "butterfly-segelsättning" med spirad genua. Några dagar med motorgång i ingen vind alls. Fullmåne. På fjärde dygnet blåste det småspik och vågorna gick allt högre, vi närmade oss nordöstra Madagaskar. Skulle vi söka skydd i Diego Suarez? Nej, med en 14 meters grundbank i öppningen var det bara att glömma och fortsätta norrut, mot "capen". Äntligen fick vi rundat udden i 35kn vind, 5kn motström och upp till 6m branta vågor (lite risky business hade vi i en jättevåg) och kunde slappna av i platt sjö men med 40kn på andra sidan, Madagaskars västra sida, på väg mot ön Nosy Mitsio där vi kastade ankare i en väldigt skyddad vik efter 5,5 dygn och drygt 800nm på havet. 
 
Utsövda "upptäckte" vi ön Mitsio och tidigt dagen efter fortsatte vi till Hell-Ville, huvudorten som  ligger på ön Nosy Be som betyder Stor Ö. Gissa vem som ligger där och guppar med den stolta svenska flaggan vajande... Yes, Mary af Rövarhamn och hela familjen kom över och berättade vad som gäller i Hell-Ville.

Redan nu känns det att vi mår bra i Madagaskar. Det är som Indonesien eller som Thailand för 30 år sedan fast franskan kommer ju tyvärr att bli ett smärre problem :)

Rapport från Madagaskar följer i nästa nummer av Ambikasailing.
 
***
 
It´s great to be in Madagaskar! We like it allready but the trip from Mauritius was not the most comfortable one, to say the least :) In the beginning we had light winds and no wind at all (a lot of fishing), but closer to Madagascar the wind and the waves picked up really quick and it was quite nasty occaisionally with gust up to 40kn, 6m waves and 5kn current against us. We really deserved the Champagne when we arrived to Nosy Mitsio on the west coast. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Redo för Cape Amber och Madagaskar

15aug, Port Louis, Mauritius
 
Miljoner saker ska göras inför resan till Madagaskar. Vi förväntar oss inte kunna få något större gjort eller köpt där. Båten väger nu säker 13ton i.s.f. sina vanliga 12 och provianteringen är stuvad högt och lågt, undrar bara var hela sexmannabesättningen ska ta vägen....

Nu har vi pratat med alla vi känner, läst all litteratur vi kommer åt och det finns inte längre något tvivel; man SKA gå så nära Cape Amber på nordspetsen så att man nästan kan vidröra land. Det känns pirrigt i magen för just runt udden, där det grundar upp, toppar de stora vågorna till sig och blir branta. Det sägs att man ska surfa med vågorna i ryggen och hålla tungan i rätt mun och efter ett tag (okänt hur länge) blir havet helt platt. Hmmmmm.
 
Vakthållningen ombord kommer att bli rena drömmen med vår sex man starka besättning, för att inte tala om mathållningen när alla kan hjälpas åt :) Det är drygt 700nm till norra Madagaskar, ca fem dygns segling med vinden i ryggen och en väderprognos som säger ca 15-18 knops vind  och 3m vågor till Cape Amber sedan lär det pipa i vid själva udden. Enligt andra långseglare kan man stanna och lägga ankare i en obebodd vik efter rundningen av Cape Amber och pusta ut före man fortsätter mot Nosy Be. Det tänker vi också göra.
 
På återseende från Nosy Be/Hellvile!
 

Millions of things to do before the trip to Madagascar. We do not expect to get anything done or bought there. We´re sure the boats now weighs 13ton in stead of 12.  The provisions are packed high and low, we just wonder where we´ll fit the six man crew ....

Now we've spoken to everyone we know, read all the literature we can access and there is no longer any doubt: you WILL go so near Cape Amber on the northern tip so that you can almost touch land. It feels nervous because just around the headland, the big waves tops up and becomes steep. It is said that one should surf with the waves in the back and after a while (unknown period) the sea becomes completely flat. Hmmmmm, we´ll see about that!


A new installation; when Ambika in a lot below the sea (!) we get a little water comming from the mast foot (?) heading for the instrument panel in the saloon, dripping wery slowly on the regulators placed there. Of all places.... But that is in the past, because now Lars has made a new thick rubber construction to prevent water from beeing pressed in. Super! We hope!
 
 

We are also equipped with a "Merlin Spike" handmade by Bo Ronn, who watched our Ambika while we were away. And it´s made from, you gessed right, a Blue Merlin sword! We can make a splice and undo any knot, come what may! A truly unique gift, thank you Bo! On top of that List and Bo gave a Rhum bottle with hand"knitted" cover on. Yet another unique gift!!!! From now on we´ll only drink Creole Coffé; Coffe, rhum, vanilla and cream, yummie!
 
 
This is the endemic Dodo bird, long since extinct. Eaten up man man! A big bird (about 20kg) without flying skills and apparently very tasty. Dodo pics are found on many souvenirs, like this on a Rhum bottle :)
 
 
Wonderful to meet "old" sailing friends again, meet Irene and Rolf from "Ketoro" bound back to S.A. where they live. Hope to see you in Cape Town!!!!
 
 
Caudian Waterfront, at the marina, is also a place for romance. Many youngsters sit tight together, courting. It is said that this is the most romantic site at the island..... We wonder how that is possible :) 
 
 
This little big fish is called "Capitain". Appropriate?

 
Flic en Flac on the west coast has nice long beaches and beautiful old style resorts
 
 
Lars with Rashid, our (and all yachties) taxi driver. He will also help with many other tasks, just ask... :)
 
 
Petra arrives after a looong extra night at Paris, Charles de Gaulle Airport..
 
 
 
Then the rest of the crew arrived, here is Ruby, making sallad with Petra. Guess who made lunch for everyone...
 
 
 
... and who helped the Captain to varnish the spinnaker poles. Right, the guys (Marcus and Victor). I rest my case! But believe me, everyone will have to help out in the pentry as soon as we have cast off :) 
In Swedish: Då blir det andra bullar :D
 
 
Only the captain is missing in the picture. WE ARE READY TO GO!!! Last evening i Mauritius :)
From the left: Marcus, Victor, Petra, Ruby and undersigned.
 
 
 
 
 

Back in Business

08aug, Port Louis, Mauritius
 
Åtta veckor hemma gick bara swisch! Nu har Ambika väntat färdigt för denna gång och hon har mått mycket bra under över överinseende av Capt. Bo Rönn eller Boronn på lokalspråk. Vilken tur vi hade som fick kontakt med honom genom hamnkaptenen på Rodrigues. Men tur ska man ha!
Resan hit gick bra med Emirates i deras fina A380. Fast vi fick en ofrivillig natt i Paris :)

Här känns allt kaosartat efter besöket i Norden. Efter att ha plockat hjortron på oändliga mossar utan en människa inom synhåll på mil och åter mil... Men det måste sägas; leendena från "främlingar" är många här. De 1,3milj invånarna har lätt att dra på smilbandet. Det är lite kyligt och blåsigt med regnskurar, det är vinter i Mauritius och många klär sig i yllekoftor och långbyxor. En fuskpälsklädd dam har jag sett idag också. Det såg svettigt ut. Temperaturen är ca 20+ grader men när solen tillar fram, då blir det genast hett.
 
Längst "Waterfront" är det lugnt. Här ligger massor av restauranger och "fina" shoppingmalls med Gucci- och Armanikläder och smycken, högt och lågt. Här ligger också den bevakade marinan. På Waterfront huserar turisterna och "de vita" som "äger" finanssektorn samt indierna som snart har hela den politiska makten eftersom de är i majoritet. Bägge kategorierna är rika! Många affärer drivs av kineser som är nästa grupp i rangordning, en del är mycket rika. Drar man sig in mot stadens centrum ser bilden helt annorlunda ut med försäljning på gatorna, färgrika marknader och en enorm trängsel och ett myller (?) av dofter. Där ser man mycket av nästa kategori; kreolerna som är arbetare samt de svarta, som kommer allra sist i statuskön, ofta arbetslösa. Tyvärr verkar landet, enligt våra källor, vara på väg in i ett korruptionssamhälle á la Indien. Tråkigt....
Mest exotiskt är att delta med stora ögon och vibrerande näsborrar i vimlet inne i stan, tycker vi :)
Bangkok; släng dig i väggen! Här finns mer och lite till att köpa för den hugade :D
 
Fast ännu vi har inte hunnit se någon av alla, säkert fantastiska, resorter på ön. De måste vara läckra eftersom landets största inkomstkälla, alla kategorier, kommer från turism. 
 
***
 
Back again and Ambika is looking great! She has been taken perfect care of by the Swedish-Mauritian, Capt. Bo Ronn. Its a bit chilli in the wind and in the occasional rain showers. It´s winter. Feels a bit odd to walk the crowded streets of Port Louis and barely have a square inch of "lebensraum" compared to miles of miles of untouched forrest in Sweden...
 
We bought new jerry cans today. We expect them to be "need to have" when we reach Madagascar. Still many things to do but we´ll be ready to leave in mid August, destination Nosy Be.

PS: Yes, I like shoes too :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



 
 

Avskedskalas

12jun, Port Louis, Mauritius
 
 
Det hela började med en inbjudan till avskedskalas från S/Y Mary. Vi tackade såklart ja! Man måste ta alla chanser till fest tycker vi :) Det innanbar också en uppvisning i mastklättring som hette duga OCH glasstårta med kaffe. 

Sedan var det avskedskramar och nu ska vi stänga igen alla luckor, taxin till flygplatsen väntar :)




 
 
 

Dutch Tall Ships Europa and Oosterschelde Sailing Old Trade Routes to Indonesia and Australia. Yesterday they came to Port Louis.
Everyone seems to like mast climbing today.

Europa under sail. But she will come back on Saturday! 
 
 
 

The BoRonn Story

12jun, Port Louis, Mauritius
 
 
Får vi presentera Sjökaptenen och tillika Äventyraren Bo Rönn. Här på Mauritius heter han Captain Boronn och är en välkänd profil sedan fyrtio år. Han kom hit som ung för att leta piratskatter i Mauritius många grottor och sjunkna skepp. Visst hittade de skatter men den största skatten Bo hittade var nog Lise, hans blivande fru, som var sjökaptensdotter och "äkta" Kreol.
 
Han har också arbetat som lots for att ansvara när fartyg ska angöra Port Louis hamn ända till januari 2013, då han som 68år gammal på ett lotsuppdrag föll ner mellan lotsbåten och fartyget i hårt väder efter en cyklon. Tack vare att han är mycket fysiskt stark och en utmärkt simmare (simmar fortfarande 1000-2000m/dag i havet) överlevde han med "bara" med en ryggskada.
 
Bo kan berätta många fantastiska historier om sitt äventyrliga liv i södra Indiska Oceanen. Bo berättade bland annat att i början av sjuttio-talet dök en annan äventyrare upp, som också ville leta skatter. Hans namn var Edvin Kvarneland, mer känd i Sverige som grundaren av Björnrike och som vi personligen lärde känna när vi byggde vårt fjällhus där. Det är, må man säga, en LITEN värld! Edvin gick bort för ett par år sedan.
 
Edvin var en driven man och lyckades få SVT, då med Lennart Hyland som chef för underhållning, att skicka ner ett TV-team som gjorde ett program om de svenska skattletarna på Mauritius och Lektyr gjorde en stor artikel om dem (se nedan).
 
Igår var vi hembjudna till Bo och Lise på middag, en glad och uppsluppen sådan som vi alltid ska minnas. Vi (=jag) lärde oss att göra en kreolsk rätt gjord på små gula "squash". Mums! 

Bo ska titta till Ambika i vår frånvaro vilket vi är väldigt tacksamma för och ger oss anledning att ses igen när vi kommer tillbaka :D
 
 
 
Introducing Sea Captain and Swedish Adventurer Bo Ronn. Here in Mauritius he is called Captain Boronn and he is a well-known profile since forty years. He came here as a young man to find pirate treasures in Mauritius many caves and sunken ships. Sure, he found treasures but the greatest treasure Bo found was Lise, his wife-to-be, who was a Sea Captain's daughter and "authentic" Creole. Bo also worked as a pilot for many years, directing the big cargo ships into Mauritius Port.

Yesterday we were invited home to Bo and Lise at dinner, a joyous and spirited such that we will always remember. We (= I) were taught how to make a Creole dish by Lise. It was made of small yellow "squash". Yum!

Bo has promised to look after Ambika in our absence and we are very thankful for that. It also "causes us" to meet again when we come back from Sweden.

 
 
The story written (in Swedish only) in a Swedish Magazine. For those interested we can send the whole article via email.
 
 
Port Louis 1869
 
Port Louis today
 
Bo has a million interesting stories to tell :)
 
Lise cooking a Creole dish. Mmmm!

Färgstarka Mauritius

 
10jun, Port Louis, Mauritius
 
 
Seglingen hit från Rodrigues tog längre tid än beräknat pga av stark motström (som skulle ha varit medström enligt våra strömkartor) och svagare vind än prognostiserat... Det blev mörkerangöring och lite hicka när Port Control meddelade att hamnen är stängd från kl.1800-0600! Ingen kul ankring härutanför. Men Lasses övertalningsförmåga gick inte av för hackor och in fick vi komma till sist och lägga oss utanför tullkontoret. Där låg vi utanför en restaurang som hade ett Reggieband som spelade i vår sittbrunn (sa Lasse) fram till sena natten. Jag sov som en stock och hörde ingenting - tyvärr, jag älskar Reggiemusik!

Port Louis hamn är JÄTTESTOR! Här ligger massor av stora fartyg och staden lyste med massor av ljus och presenterade en skyline med höga torn. Bergen mitt på ön är höga och vassa som sylar, häftiga! När vi slog upp våra ljusblå nästa morgon var McDonalds det första vi såg och vi kände smaken av BigMac i gomseglet. 
 
När pappersarbetet var klart (som vanligt av vänliga men maktfullkomliga myndighetspersoner, tretton den här gången) fick vi flytta till lilla Caudan marina, mitt i city, och lägga Ambika till rätta. Hon ska vänta på oss här i två månader och måste ha det bra. Vi nästan sprang bort till MacDonalds för att äta lunch men döm om vår besvikelse och förvåning när lokalen var "Stängd För Reparation". Det ständes efter en stor översvämning ett par månader sedan då 11 personer i lilla Port Louis fick sätta livet till.
 
Den svenske äventyraren Bo Rönn och hans Maurutianska fru Lisa som den mysiga hamnkaptenen Gilbert i Rodrigues satte oss i kontakt med var en lyckoträff. Så mycket har han att berätta att vi sparar ett inlägg om honom till "nästa nummer" av ambikasailing :) 
 
På onsdag flyger vi hem till Sverige och Åland. För första gången på tre år ska vi smaka på den nordiska sommaren, sillen, laxen och knäckebrödet och hoppa jämnfota av glädje över ljuset. Ljuset är något vi saknar oerhört här, där mörkläggningsgardinen dras ner kl.1800. Tolv timmar av mörker, mitt i sommaren, är fortfarande svårt att fördra, särskilt på de långa passageseglingarna.
 
Besök på Island Lodge hoppas vi få till. Att träffa Torkild och Kristina på deras fantastiska vildmarkskoncept - mitt i Stockholms skärgård. Det har redan, efter bara två säsonger, blivit en braksuccé. Detta får ni inte missa, ett tips för familjen, era utländska gäster och för ditt företag!
Se http://islandlodge.se/Island_Lodge/Video.html känn längtan till naturen och njut!
 
 
PS Läs inlägget om "Råttan har lämnat skeppet" på http://symary.com/2013/06/04/rattan-har-lamnat-skeppet/ Skönt att den (råttan) har gått till de sälla jaktmarkerna :) Massor av andra roliga inlägg på S/Y Marys blogg förstås.
 
 
The passage from Rodrigues was "so-so". 350nm without stable winds; either it was a lot of wind or almost no wind, but with choppy waves and rain showers... hmmm. And be ware, this big Port is closed from 6pm to 6am for fishing boats and private yachts!!!!

Above: This is the Waterfront in Port Louise, Mauritius, where also the small Caudian Marina is situated and Ambika will rest here until mid August, when we return from Sweden and Åland and continue our journey to Madagascar (North tip) and S.A.


 
 
Jipeee, finally a new outboard engine! The old (allthough quite new) gave up in Chagos. Yamaha is outrageously expensive here so we settled for a Tohatsu 5hp, 2 stroke for a resonable price, 36 000Rp. 
 
 
The fruit- and vegetable market is great. Just look at this jucy pomegranate!!
 
 
A short walk from the Waterfront we encountered a myriad of life and color. The people of Mauritius are...well, just look for yourselves....
Quite special in an exotic kind of way, wouldn´t you say :)
 
 
 
 

Mot Mauritius

05jun, Port Mathurin, Rodrigues
 
Det har varit ett superskönt stopp i Rodrigues. Idag är det "bara" 26 grader i solen och vita tussmoln susar förbi oss på himlen och klimatet här (deras höst) är helt underbart. Cykelturer och promenader blandat med socialt liv med långseglare har präglat vår tvåveckors vistelse. Igår hade vi familjen Mary på avskedsmiddag ombord på Ambika, vi ses kanske inte förrän på Madagascar nästa gång. Om ens det för Mary har bråttom hem till Sverige och skolstart sensommaren 2014, och det är en lång väg hem.

Snart kommer alla myndigheter för att stämpla alla pass och papper, sedan är vi är fria att dra vidare. Då säger vi "på återseende" till alla vänner, släpper förtöjningarna och seglar västerut till Mauritius, 300nm (2 dygn). Enligt den lokala prognosen är det "rough seas" idag men sedan bättre och det ska vara ca 15-20kn halvvind hela vägen.
 
Nästa stopp är Port Louis på Mauritius, vi syns därifrån :)
 
 
It´s been great here in Rodrigues. We have had a good time (two weeks) meeting other yachties, we have cycled with our bikes up&down the beautful but hilly island (VERY hilly, in fact), we had fresh baguettes for breakfast every day (VERY luxurious) and we are enjoying the cooler climate immensly (it´s "only" 26 degrees).  But now it´s time to move on. Today we hoist our sails and head for Port Louis in Mauritius, 300nm west and we say "auf wiedersehen" to our friends (Mary, Ketoro, Sangoma and Tabasco). 
 
 
 
The rice from India is off loaded from M/S Mauritius Pride. Everybody can relax - there is enough for everyone :) The harbour workers here must be the neatest ones in the whole wide world! Capt. Gilbert Mallet is in charge of the harbour - the friendliest Harbour Master ever!
 
 
 
The youngsters on this yacht have had bad luck - twice! We saw them first time in New Caledonia and the day before yesterday they arrived to Rodrigues - with an emergency rigg. First they were hit by lightning and when all that was fixed their carbon mast just gave away and fell down on their way from Sri Lanka to Rodrigues. It happened close to Chagos and fortunentaly BIOT helped them in Diego Garcia (the US Marine Base) to arrange an emergency rigg. With this they then sailed the over 1000nm to Rodrigues in just 11 days. What next, we wonder?
 
 


Note: Everything is closed on Sundays (except for the night club) and all business must wait until Monday.
That appli
es to everyone, girls!

Födelsedag på Rodrigues

02jun, Port Mathurin, Rodrigues
 

Hurra, hurra, hurra, hurra! Grattisropen skallar över reven och några söndagstidiga flanerare tittar förvånat på jollen med Linda, Ludde, Lovis och Otto från S/Y Mary, på väg till Ambika för att fira Lasse. Han fyller många år, alltför många tycker han själv men vi andra tycker han är fräsch som en sommarvind (eller något). Lasse har fullt upp att öpnna massor av fina presenter från barnen (ett bi och en söderhavsprinsessa) och vi mumsar i oss TVÅ TÅRTOR, en från Mary och en från Ambika.... Mmmmmmm, vad gott!


Otto, Lovis, Linda och Ludde sings "Ja må hon leva....." a birthday song for Lars, turning 27 (66) years :) today!
 
 
A beautiful Hawaiian Prinsess and a Bumble Bee came onboard and they brought lot´s of presents to Lars :)

 

The very best gift was a very professional fishing guide from Lovis and Otto - they have made it themselves. Fantastic! Now he finally knows what fish to catch!!!
 

Konstigt nog fick vi inte träningsverk efter vår gigantcykeltur häromdagen. Vi skulle bara ta "en liten eftermiddagstur" men så såg vi en väg som verkade spännande. Denna spännande väg visade sig gå rakt upp i himlen. 400m! Vi trodde att "bara vi passerar nästa krön så går det säkert nedför". Det gjorde inte det, det blev bara brantare backar och cykeln kändes allt tyngre att släpa på. Solen gassade obarmhärtigt och människorna tittade på oss, log och skakade på huvudet. (En dejavu känsla från Porto Santo infann sig). Jag var HELT SLUT som artist när vi äntligen kom upp på öns högsta punkt. Det var dit den spännande vägen ledde, till Mount Limón. Lasses kondition är lite bättre än min och han såg skadeglad ut när jag, blank i ögonen och svettig, dök upp över det sista krönet.

Äntligen nedför! Trodde vi ja. Jovisst var det nedförsbacke alltid. En nedförslöpa som var så brant att bromsarna började ryka efter några hundra meter. Det var bara att kliva av och promenera med cykeln i sidan hela vägen, 400m, ner tillbaka till Port Mathurin. Vi kan rapportera att den efterföljande duschen var fantastiskt :D Nästa gång SKA vi ta med kartan, även på en liten eftermiddagstur.....


Why not? A nice house with sea view on Rodrigues!
 
 
Grönsaks- och fruktmarknaden är öppen varje dag men den stora marknaden är på lördagar. På lördagar fylls också butikerna med varor fraktade med "Mauritius Pride" från Reunion och Mauritius. Det är då vi springer dit för att handla vår aloevera yougurt som alltför snart tar slut i affären..
 
 
 
The Saturday market with lot´s of fruit and vegetable. But no fresh fish was to be found anywhere....
 
 

 
The shelves in the supermarket are now full of food again and when "MS Mauritius Pride" leaves Rodrigues harbour, she is loaded with cattle to the other islands.
 
 
 

From Rodrigues with love

31maj, Port Mathurin, Rodrigues, Indiska Oceanen
 
 
Det är Väldigt Trevligt här i Rodrigues. En härlig liten ö med böljande kullar och lite karg natur som vi gillar. Lite á la Fårös Lauterhorn. Här det en "laid back" attityd och det är fullt av leenden överallt. Det talas kreolska som i våra öron låter som franska. Engelska talar de flesta. Huvudgatan är full av färgglada butiker med ett innehåll som förblir okänt tills dess man klivit in i affären. Då ser man allt från tuggummi till navkapslar, färska ägg och glittrande hårspännen... Några få restauranger stoltserar man med och i lokala hamnkrogen går det bra att bli lite rund under fötterna i (eller hur Lasse :) Det är till och med så att man nästan kan se sig själv sitta i ett litet stenhus med utsikt över det blå havet, i ett romanstisk skimmer, skrivandes på en spännande roman....
 
En gång var Rodrigues en fransk koloni (vilket märks i tal och i antal tillgängliga baguetter och croissanter) som sedan blev engelsk (1809), liksom Mauritius, och slaveriet förbjöds. Rodrigues och Mauritius hör fortfarande ihop och är självständiga sedan 1968. Fast Rodriguanerna är stolta över sin begränsade, men dock, autonomitet. Stanna här, säger de till oss. "Det är mycket trevligare och vänligare än i Mauritius". Det kan mycket väl vara sant för de är bara ca 40000 invånare här, en blandning mellan afrikaner och fransmän, jämfört med ca 1250000 och Mauritius är mycket mer exploaterad med mycket turism. Den tredje ön i Maskarerna, Reunion, hör till Frankrike fortfarande som en det av det franska kolonialsamfundet, liksom Sällskapsöarna i Stilla havet. Intressant.
 
Jobbmässigt är Ambika nu avsaltad både inne och ute, teaken är rengjord och nyoljad, invertern fungerar igen (det var saltvatten i brödrosten som fått säkringen att trippa), En utombordare till jollen finns inte att köpa här (bara en som är för stor) så det får vänta till Mauritius. Alla kapockkuddarna har möglat och hänger nu i spinnakerfallet som ett sorgligt flaggspel för avluftning. Vår solregulator (en av dem) har fått för hög saltdos och överlevde inte. Dylika finns inte att uppbringa här så det blir till att vänta till nästa ö med det också :( 

Vi har tagit seden dit vi kommit och njuter av det stillsamma livet här i den "perfekta temperaturen". En del cykelturer gör vi som häromdagen, när vi var som längst bort trappade Lasse av cykelkedjan och vi fick gå hela vägen hem :) I och för sig bra för våra stela sjöben. En tur på scooter blev det häromdagen. Den här ön är "gjord" på en dag, inklusive en två timmars guidad tur i sköldpaddsravinen och limestonegrottan, så liten är den. Fast det är klart att det finns mycket mer att se om man bara önskar gräva lite djupare - och det gör man :D
.
Sju båtar huserar längst kajen idag - det finns inte plats för fler och de som kommer får lägga sig på svaj. Igår hade vi "samkväm" (vilket ord) och alla träffades på "potluck snacks" på piren. Det innebär att alla tar med sig eget att dricka samt något gott att äta som man bjuder till alla. Jättetrevligt. 
 
Vi stannar här till mitten av nästa vecka, tror vi, och sedan bär det av till Mauritius (300nm) för att lämna Ambika där och flyga hem en sväng. Känns konstigt att åka hem på sommaren.....
 
 
 
 
Rodrigues is a lovely place on earth. There is no other way to describe it. It´s a tiny island with just 40 000 inhabitants and they are ALL very friendly. Much more so than on their neigbour island Mauritius, according to themselves, and we tend to believe them :) Port Mathurin, is the capital city, and the Port Captain, Capt. Gilbert, is exteemly helpful and friendly. We are seven yachties here at the moment and more is expected to arrive from Cocos Keeling in the near future. The pier is full and on Saturday, when the combined passenger and freighter ship arrives, all yachts has to go on anchor for 24h. Thanks to the friendly staff here we got to tie Ambika along the tug due to our lack of outboard engine!!



The charming city (or rather village) is very easy going and colourful and the singing sound of creole is heard everywhere. There is the local bakery with fresh Baguettes, a few restaurants, a market, a harbour shag where one can get a bit wobbly (right Lars:) and a place to rent a car/bike/scooter...



... and in the small shops you can buy almost anyhing, from sausage to jerry cans, camenbert, flip flop, fresch eggs, etc :)



With the small fishing boats they sail to the outer reefs (we think) and fish like in the good old days. A practical and endemic way of getting fresh fish...




...and dried octupus on the dinner table.



The reef extends far away from the shore and there are a few beutiful beaches.



S/Y Mary came along and we celebrated their arrival with some ice cream in town; chocoate and strawberry flavour of course :)


Rodrigues has a big tortoise park with 350 reptiles, who all wanted to be scratched under the chin. The biggest and oldest was Luke, 92 years and 196kg. In the same park there is a large Lime Stone Cave and we had a guide that took us around the premesis for over two hours. 
 
 
Some more "mood images" from the island..

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bye, Bye Chagos

23maj, ca 25nm NO Rodrigues, Indiska Oceanen – ohoj, land i sikte!


När Lasse med macheten
hackat sig igenom den sextonde (16) kokosnöten på dagens promenad (han påstod sig vara törstig) så förstod vi att nu var det dags. Dags att dra vidare. Segla iväg. Lämna paradiset. Även kokos- och andra krabbor kommer att välkomna detta beslut för att ha något kvar att äta under överskådlig tid :D


Fyra veckor har gått. Vi tar ömt farväl av stingrockan, sköldpaddan, kokoskrabban (både den brunröda och den blå), eremitkräftan, den rödfotade boobisen, fregattfågeln och tärnan. Till våra ca tio husfiskar (som fixade rent och fint runt båten från matrester) sa vi att det nog snart kommer nya gäster. Till råttorna och hajarna nickar vi bara ett avmätt hejdå. Vi vinkar till palmerna, de vackra stränderna och korallhuvudena där vi snorklat och tänker att ”hit kommer vi aldrig mer igen”. Väldigt få människor kommer någonsin hit. Det har varit ett äventyr och ett privilegium. Men nu måste vi vidare, blodet svallar. Fyra veckor räcker :) 


Sist vinkar vi till Familjen Linda och Ludde på Mary af Rövarhamn och deras underbara ungar Lovis och Otto. De  blev kvar ytterligare några dagar och vi tackar för lånet av utombordaren och all hjälp – våra snälla räddare i nöden (hoppas bara de tar tillfället att öva lite på ”Chicago” ;P). Må de få bra vindar när de seglar och det ska bli kul att sammanstråla snart i Rodriguez eller Mauritius. När vi seglar iväg är det bara två båtar kvar; Mary och en fransk båt. Det känns tomt i den lilla atollen.


Så fort vi kommer iland (och får Internet) ska massor av bilder publiceras här nedan. De ska få förklara hur Chagos ser ut. Vi hoppas de kan förmedla känslan av paradis i kombination med avlägsen vildmark och spegla lite av det äventyr som vi upplevt.



Seglingen från Chagos till Rodriguez har varit jobbig och obekväm i kvadrat. Milt sagt. Men inte farlig, inga stormar.  Resan till den lilla ön 300nm öster om Mauritius är 1050nm. Den är svårforcerad pga. av den ostliga/sydostliga passadvinden som gör det svårt att hålla höjden. Att kryssa på Indiska Oceanen gör man ju bara inte. Därför är det få seglare som kommer dit, de flesta siktar på Madagaskar eller Mauritius som innebär en betydligt bekvämare resa. 


Summering av överfarten

- Seglad tid; beräknat 6 dygn och 20 timmar

- Snittfart ca 6,5kn
- Det regnade i fem dygn – massivt och ihållande, ibland i squalls med kulingvindar i kolsvart natt
- Motorgång i drygt ett dygn i stiltje när vi lämnar Chagos, annars endast för batteriladdning
- Förhärskande vindar var 20-30knop från OSO som gav oss halvvind men mest dikt bidevind
- Vågorna oftast 2-3m, i sällsynta fall 1m respektive 5-8m –  krabb sjö och vågberg, ibland korssjö
- Strömmen skulle vara västlig. Vi begriper fortfarande inte hur den går; mot alla håll enligt plottern
- Stor flygfisk hade somnat under kudden i salongen och vi undrade länge varifrån den fruktansvärda stanken kom ifrån…
- 5 flygfiskar/squid plockas från sittbrunnen varje dag – 2 räddades till livet
- Vi tar var sitt sjösjukepiller - för första gången på resan
- 4 av 5 matträtter bestod primärt av pasta eller nudlar
- Kapockkuddarna är platta som plankor och hårda som cementsäckar = ömt i ändanom
- Vi har fortfarande inte duschat och tvätta håret. Jag stoltserar också med ett stort och präktigt munsår längst hela underläppen – need I say more?
- Ett (1) foto är taget  under hela resan – av Lasse i regnställ – vad annars?
- Incidenter; Stora invertern fungerar inte (= ger inte 220V), den vattensäkra VHF-radion slutade att fungera, kompassljuset på styrbords sida slocknade  och kompassen på navigationssystemet gick bananas inatt. Även ekolodet och Charlie (autopiloten) la av då men kom tack-o-lov tillbaka igen efter en stund.


I sanningens namn
ska sägas att det sista 1,5 dygnet har varit kanon. Snabb och härlig kryssbog i sol respektive fullmåne och stjärnor. Havet nästan platt, bara 1m lång dyning. Nu ser vi Rodriguez som är 400möh och vi kan nästan känna smaken av croissanter och, för en stund, glömma hur salta och snuskiga vi är :D 
Civilisationen– here we come!!!!!!!!!!!!

På snart återseende :)
Publicerat av vår högt värderade bloggassistent, Petra!


PS. Det är höst här, vilket innebär att temperaturen har gått ner från 32+ grader i Chagos till 25, i luft såväl som i vatten, UNDERBART!


*****************

We just arrived (the 23rd of May) to Rodrigues after a Very Wet Sailing from Chagos, 1050nm. We had a close reach for 7 days and 20-30kn wind combined with occasional squalls... But it´s wonderful to be here in Rodrigues and it was worth the extra effort to get here :)

 
Welcome to Chagos - a true Paradise. But as in all Paradises (?) it has a snake, in this case the sharks. They are "just" Black Tip Sharks, but we don´t feel very comfortable with them around. Hungry beasts they are, and there are plenty of them.


Boddam island. We we had a mooring in midst of very many bombies (coral heads). This is the "safest" place in the atoll (Salomon islands) for many wind direction. 
 
 


At the most we were 10 yacht gathered in the atoll. This is "The Yacht Club" were we all met for a sundowner or two and chared stories.. some stories were worse than others :D



At night (preferably) these little big fellows (Cocos Crabs or Chagos Ducks) come by and they were not afraid of us nor the flashlights. We have been told they taste delicious -  but unfortunentaly they are prohibited to catch and eat!

 
The Church at Boddam island. 400 people lived here in the late 18th century - workers (propably slaves) belonging to a coconut plantation. It was a small village but everything is now taken back, almost completely, by the thick djungle.
 
 
Most days were very calm and the atoll looked so beautiful. But we had some rainy days also...
 
 
All of a sudden our outboard engine did not want to function any longer.... This, of all places, is the absolutely worse place to be without an outboard. Luckily our Swedish friends on SV Mary had an extra engine that we could borrow. What are the chances..... 
 
 
This little hermit crab brags about his unique dress - a tiny glass jar instead of a shell. Very chic indeed!
 
 
Some times the sea was coloured green with algees. This was one of these days but the shark did not seem to mind.
 
 
BIOT (British Indian Ocean Territory) and some navy guys came by to inspect the visitors (sailors) twice during our four weeks. Every vessel MUST have a granted permission in order to visit Chagos.
 
 
 

Guess what the captain is doing... :) I think he was VERY thirsty!
 
 
Before leaving Chagos we visited the islands Takamaka and Ile Fouquet. They´re even more beautiful and much more isolated than Boddam :)
 
 
A strong NW gale put the BIG catamaran (80ft), "Black Rose" from Port Vila, on the shore on Ile Fouquet last year. The reef around here is full of wrecks...
 
 
Lot´s of Fregatt birds and Red Footed Boobies in every tree. Cool!
 
 
Closeup on Red Footed Boobie

 
Unidentified Flying Object (UFO). Does anybody know the brand?
 
 
Just another day at the office (right Kyle :)... 
We are "on vaccation", just reading books and enjoying ourselves, without a care in the world, right here in the wilderness. It´s to hot to be doing maintenance anyway :D
 
 
 

Sista dagen i Maldiverna

18apr, Gan, Addu atoll, Maldiverna
Pos: 00.41.1 S - 073.08.56 E
 
Neptun gillade inte vårt offer när vi korsade ekvatorn för tredje gången. Han fick, liksom vi, en hel snickers att mumsa på. Trots det fick vi en riktig "skitnatt" med flera åskfronter som vi försökte parera med större eller mindre precision. Den värsta av dem, en riktig otäcking, kom vi undan med nöd och näppe. Usch! Inte en blund fick vi under natten och angöringen till Addu atoll gjorde vi i blåsigt, molningt och allmänt tråkigt väder. 
 
Tullen var på oss igen. När vi kom till Addu ankrade vi först i den lokala hamnen. Toppen, tyckte vi. Inte alls, tyckte tullen, som tydligen bestämmer allt i detta land. Här får ni inte ligga, sa de fem man starka sällskapet i den lilla båten, när de väckte oss genom att banka på skrovet. Vi var trötta som räkor, hade just somnat! Det var bara att dra upp ankaret igen och hitta den nya platsen dit vi, utlänningarna, var förvisade. Alla fina marinor och hamnar som de har i Maldiverna, där får vi inte förtöja båten. 

Tullen tyckte, på helt allvar, att vi skulle köra dieseldunkar istället för att tanka direkt ur tankbilen. Icke, sa vi, och till slut gick de med på det, emedan de gnisslade tänder. När vi sedan tankat, passade vi på att proviantera medan vi låg vid kaj. Då kom tullen och körde iväg oss. IGEN! Fast först ville de kontrollera våra sopor.... Vad är detta?! Nej, vi gillar inte Maldivernas "gästfrihet". Detta gäller såklart inte "det vanliga folket" som är hur vänliga som helst! Men att besöka bebodda öar med vanliga människor, se det får man inte! Säger tullen!

Nu ligger vi mellan öarna Gan och Feydhoo i en naturlig lagun och sköldpaddorna trivs här. De dyker upp med jämna mellanrum och kikar på oss. De stora, flygande hundarna finns i massor och de flyger nära Ambika för att komma över på nästa ö, där de mumsigaste frukterna tydligen finns. Nyligen hade det varit fem utländska långseglare här i viken men de hade precis dragit vidare till Chagos. Ska bli kul att träffa dem!

Vi har vädrat cyklarna igen. Det var ett bra tag sedan och två mils trampande ledde oss till stora delar av Addu atoll, som till skillnad från andra atoller, har öar som är länkade till varandra genom vägbankar, ända till ön  Hithadhoo. Det ledde också till en öm ändalykt :)

I förrgår kom frukt-och grönsaksbåten hit, fast det mesta var redan utsålt när vi kom till affären; lite potatis, rödlök, morötter, äpplen var allt som fanns. Detta ska hålla skörbjuggen borta i 6 veckor... kanske kan vi komplettera med en kokosnöt eller två i Chagos ;P
 
Katastrofläge ombord på Ambika på avresedagen. Lasse kollade oljan till backslaget, allt ok. Men, sedan fick han inte tillbaka skruven. Det är något fel på gängen, som dessutom inte är standard! A no go item! Men en snabb telefonkonsultation med Uffe Daffy, vår vän i nöden, gav vid handen att en träplugg temporärt duger tills vi når mer civiliserade trakter. Underbart! Tack Uffe!
 
Äntligen iväg! Via Petra kommer vi att kunna göra uppdateringar på bloggen. Texten skickar vi till henne via vår satelittelefon (alternativt via HF) och ett program på PC:n som gör att vi kan skicka email. Ett problem kommer under vår bortavaro kan dock vara att några av våra fordringsägare kommer att behöva vänta på betalning till vi når Internet igen :D

Ambika är proppfull av allsköns proviant och alla tankar är fulla!  
Nu seglar vi ut till den totala vildmarken! 
Vi är peppade till tusen!


Vi önskar alla en härlig valborg och en skön vår och sommar!
Lasse & erja

 
It´our last day in the Maldives. In the island of Gan in Addu Atoll. We´ll leave tonight and head the 300nm to Chagos, to Solomon island. Light winds from the west is expected together with some rain. The south west monsoon is on it´s way, it´s time to go! Just a few days before we got here, six yachts headed that way. We look forward to meeting them as well as our Swedish friends on "Mary of Rövarhamn". We have permission to stay in Chagos until the end of May, in isolation (except for yachts) out in the wilderness. Sounds dramatic, doesen´t it :D

Our experience of Maldives has not been totally positive. It has the potential of beeing a sailors paradise but the way the government has given The Customs authority (and policies) to handle yachts, makes it impossible to thrive in the country. They demand to control each and every step you make and to visit inhabited islands with the yacht is prohibited! The Customs here in Addu even wanted to check our garbage, as if we were some  criminals....Given more time we shall publish our experiences from our visit, one month, in Maldives.



The causeway between Gan and Feydhoo islands where we are allowed to anchor (not in the safe, almost empty, local harbour nearby where yacht used to anchor (new Customs rules..) 

 
Our local agent in Addu, the Imam Mr Afzal and his nice wife. 

 

Style Study 1 of the Flying Fox. "The Hang glider"
They flew over Ambika to reach the island on the other side, where the fruit apparently tastes much better :)


Style study 2 of the same creature. He really looks like a dog with wings.


 
A curious turtle showed his pretty face (maybe he is just a little bit tired). They propably like the fresh weed and the strong current in the lagoon.
 
 
 
Some excersice, finally. We took the bicykles to Hithadhoo island, to the main village in the atoll in order to buy some fruit and vegetables.
 
 
 
On the way home we bought some bananas and got a coconutwaterdrinkstraitfromthenut. Mmmmm!


 
Off we go! Solomon Islands next. The small atoll north of the Great Chagos Bank. We are only allowed to stay 30 days in Chagos and then just in Solomon and in Peros Banhos.

Adjö Male

08apr, Hulhumale, Male, Maldiverna
 
 
Tankat och klart! Allt är fyllt till bredden, plus lite till. Det är ca 300nm till Maldivernas sydspets, Addu atoll, dit vi tänker atollhoppa. På ön Gan i Addo ska vi klarera ut och fylla på med vatten och diesel det sista, sista innan vi drar ivär ytterligare 300nm till obygdstrakten Chagos atoller. Där finns INGENTING! Möjligtvis en och annan långseglare, t.ex. svenska Mary af Rövarhamn :) Där har vi fått tillåtelse att vara i 30 dagar på två atoller. Inte en dag mer, för då blir det tar om straff bestående av böter och/ eller fängelse, detta gäller även för en rad andra förseelser. Chagos tillhör England men USA hyr en av atollerna för sin största militärbas i Indiska Oceanen, Diego Garcia. Nåde den som kommer nära... 

Vi är nu tre "båtkompisar" som ligger på samma ankring här nära Male; Esper med Liz och Jamie från England och Ipanema III med italienaren Carlo. Liksom "skepp som mötas om natten" kommer vi snart att gå skilda vägar men, man vet aldrig, kanske ses vi igen :) Carlo får inte gå till Chagos pga av sin personförsäkring, utan att betala ytterligare 20 000sek, så han går direkt från Maldiverna till Rodrigues. Liz och Jamie ska ta upp båten för bottenmålning här och sedan kommer Jamies föräldrar hit, kanske överlappar vi varandra något i Chagos, dit de också tänker gå. 
 
Läkaren på privatsjukhuset ADK sa, efter granskning av röntgenplåtar, blodtester och utraljudbehandlingar, att min onda arm/axel kommer av en spricka i axelbenet (kanske cyckelvurpan i Panama..) i kombinationmed höga kolesterolvärden (vilket tydligen hindrar blodet att flöda  obehindrat). Ergo, nu blir det INGEN LCHF utan en strikt kolesterolsänkande diet istället :( Ett särskilt tack till vår omtänksamme agent, Capt. Saleem, som hjälpte oss med allt praktiskt runt detta!!
 
Vi har förhandstittat lite på vädret i Chagos. Det var inte upplyftande; En orkan ska härja över Mauritius som startade väldigt nära Chagos..Den 10april väntas vindstyrkor upp till 90 knop (45 m/s)!!! Det överlever man kanske inte i en liten segelbåt... Strategin om en orkan närmar sig är att dra sig snabbt mot ekvatorn där orkaner inte orkar blåsa. Fast i maj/juni, när vi ska dra från Chagos, lär det vara orkanfritt. Hoppas det!

På återhörande från nästa atoll :)


Ferry arrival from Hulhumale (where we are anchored) to Male, with the golden Mosque as a visual waypoint. The trip takes about 15mins.
 
 
 
Jamie and Liz on Esper, anchored in Hulhumale, told us that the pirates are not as "active" as previous years. In fact no vessel close to Madagascar has been "attacked" this year (compared to over 30 in the vicinity the same time last year). Source; Brittish Navy. Esper also have a great blog: www.followtheboat.com

 
The "water boat" delivered over 500litres of potable water for only 150 Rufyia. Yummi!
 
 
 
 
Predicted Hurricane with routing from Chagos to Mauritius, with winds up to 90 knots the 10th of April!!!!!!!! Not funny! Source; US Grib.
We plan on leaving the Maldives in a weeks time and the trip to Chagos is around 300nm from Addu Atoll in South Maldives. In Chagos we´ll stay for a month, which is the maxumum allowed by BIOT (Brittish Indian Ocean Territory)
 
 
 
 

Fångar i lagunen

03apr, Hulhumale, Male, Maldiverna
 
Vi hade en lång dagsetapp framför oss och därför steg vi upp i ottan för att ta oss ut ur lagunen vid Holiday Island för att gå till Halaveli island i samma atoll (Ari). Det gick inte så bra. Solen stod för lågt och vi kunde inte se korallhuvudena som vi vet omgav oss. Det var bara att vänta tills solen stod lite högre på himlen. Sedan var det bara att kryssa sig ut och passera genom det trånga passet ut ut lagunen och in i atollen. Vi beslutade oss för att gå ut ur atollen också och segla (med motor i svag motvind) på östra sidan för att slippa ha ögonutkik hela dagen. Sjökortet stämde dåligt denna dagen med rev som var förskjutna en halv distans och det fanns öar i verkligheten men inte i sjökortet..!
 
Vi angjorde Halavelis lagun sent på eftermiddagen genom en otroligt smal ränna med 3.1m som lägsta djup. Intressant! På Constance Halaveli Resort bodde Hans och Ingeborg kvar, det var deras sista dag i Maldiverna och tillika Hans födelsedag (nästan:). De bodde verkligen så lyxigt som man kan bo i en s.k. "water villa" på pelare i det turkosa havet och med en läcker egen liten swimmingpool på terassen! Fantastiskt! Vi åt middag tillsammans i den trevliga bufférestaurangen på stranden och nästa dag kramade vi våra gastar adjö, innan de tog sjöflygplanet och Turkish Airlines hem.
 
Nästa morgon blev uppskakande. Vi klev upp tidigt för att dagsegla tillbaka till Male och gå ut ur lagunen i  halvhögt tidvatten. Mitt i den 15m breda rännan satt vi fast i revet. Neeej, det är inte sant, tänkte vi, jag som utkik på fördäck och Lasse styrde! Dessutom var tidvattnet på väg till lågvatten, ytterligare 50cm. Lasse gjorde flera försök att backa och till sist gick det, vi kom ut på fritt vatten. In i lagunen igen och ankra. Vi bryggde en stark kopp kaffe och begrundade "läget". Nästa högvatten skulle vara kl1700 vilket skulle innebära mörkerangöring i Male som låg ca 35nm bort. Därpå satte vi oss i jollen och lodade djupet i rännan med rep med djupmarkeringar och som tyngd, jolleankaret. Det visade sig att man skulle hålla sig helt på den högra sidan mellan stolparna, där fanns en knappt 5m bred ränna som var LITE djupare. Bra, då vet vi (vi måste haft absolut megatur när vi kom in..). Medan vi lodade kom en resortpersonal ut med sin speedboat och sa att vi ABSOLUT INTE får fiska i lagunen!! Herregud, vad tröttsamt! 
 
Kl1600 drog vi upp ankaret igen och gjorde ett nytt försök, väldigt nära den högra stolpen och i ganska kraftig vind snett från sidan. Det var pirrigt men med 3,1m som lägsta djup (igen) klarade vi biffen. PUH! Som plåster på såren fick en härlig segling i 7-8knops fart i bidevind hela vägen till Male där vi ankrade i mörker nära vår tidigare waypoint :D Vi sov som grisar den natten!

Så imorse var det lite småkrisigt igen, vi satt fast i korallerna med ankaret eftersom strömmen var väldigt strid på vår plats och ankaret ville linda in sig i dem. Efter en stunds lirkande fick vi loss kroken och flydde fältet. Vi gick till en ankringsplats norr om flygplatsen, vilket resulterade i ett herrans debakel från vår agent. Vi hade inte lov att gå dit trots att det inte fanns någon annanstans för en liten båt att ankra. I 40-50m ankrar man bara inte, inte med 60m kätting som vi har! För att göra en lång historia kort beställdes tullbesiktning av Ambika. Det visade sig vara ett "piece of cake" att göra (en tullare kom ombord, tittade sig omkring och sa; ta inte med alkohol iland och bjud inga "locals" heller). That´s it! Det skulle vi såklart ha gjort dag ett om vi hade fått relevant information! Nåväl, NU ÄR VI FRIA! Vi kan röra oss som vi vill inom landet. Vilken skön känsla!!


 
 

Prisoners in Halavela lagoon, Ari Atoll

One morning was a bit shocking. We got up early to sail from Halavela back to Male and go out of the lagoon in half high tides. Amid the 15m wide trench, we were stuck on the reef. NOOO, and in addition, the tide was on the way to low tide, further 50cm. Lasse made several attempts to back and finally did it! Back to the lagoon again and anchor. We brewed a strong cup of coffee and pondered the situation. The next high tide would be kl1700 which would mean a dark landing in Male, 35nm away. Then we sat in the dinghy and sounded the depth of the trench with ropes with depth markings. It turned out that we should keep well on the right side between the posts, there was a barely 5m wide chute that was LITTLE deeper. Good, then we know. While we sounded a resort staff came out with her speedboat and said we were ABSOLUTELY NOT allowed to fish in the lagoon! My God!

Late that afternoon we pulled up the anchor again and made another attempt (at high tide), very near the right post and in fairly strong wind. It was nerve-racking but with 3.1 m as the lowest depth (again) we managed. POOH! As a "plaster on the wound" (Swedish saying), we got a lovely sail, 7-8kn all the way to Male, where we anchored in the dark near our previous waypoint: D We slept like pigs that night!

This morning we were stuck in the corals with the anchor. After a few attempts we got the hook off and fled the scene. We went to an anchorage north of the airport, which resulted in a scoldning from our agent. We were not allowed to go there even though there was not anywhere else for a small boat to anchor. In 40-50m dephts you just can not, not with 60m chain as we have! To make a long story short, our agent ordered a customs inspection of Ambika. It proved to be a "piece of cake" (a customs officer came on board, looked around and said, do not take alcohol ashore and don´t give any to locals). That's it! We would of course have done the inspection on day one if we would have known! Well, NOW WE ARE FREE! We can move as we want within the country. What a great feeling!



Hans and Ingeborg´s last day in "Paradise".

 

Perfect luxoury, a private swimminpool :)


Great snorkling in Halavela, Ari Atoll. Don´t know the name of this little cute one...
 
 
This is the entrance/exit to Holiday island lagoon, much wider than the entrance to Halavela lagoon where we were stuck! 
 
 

This is a special buildt Twin Otter whith huge windows, used in Grand Canyon USA for sight seeing flights. Maldives air taxi found the aircraft as a wreck and restored it to mint condition, it took 6300NMH of work.


We counted to more than 30 different spicies at the reef.
 
 
 
 
 
 

Maldiverna, del 1

24mar, Male (Viligili), Maldiverna
 
Första dagens rekognoseringtur började inte bra! Vi tog jollen in till Male men efter bara ca 300m stannade utombordaren. Host, host. Död! Strömmen är ganska kraftfull här men Hans rodde kraftfullt in oss till grannön, Viligili. (Vi ligger ankrade strax utanför Viligili eftersom det inte går att ankra utanför Male. Det tar ca 15min med jollen till Male).
 
Det var strikta förhållningregler att INTE gå in till Viligili utan att först gått via tullen i Male (!), men vad göra? Vi förtöjde jollen i hamnen där alla turbåtar går över till Male var 5:e min. Så blev vi hungriga såklart, det blir man när man utsetts för dylika äventyr, så vi hittade en restaurang och började äta. Då kom en åskby med vind och regn och vi blev oroliga att Ambika skulle dragga in mot revet. Lasse kastade sig på telefonen och ringde vår agent som i sin tur ringde till en taxibåt som kom och körde hem oss och jollen till Ambika. Utombordaren var förtfarande jättedöd!

Nästa dag; taxibåt in till Male med utombordaren i högsta hugg. Agenten skulle hjälpa oss att få tag på verkstad som kunde reparera den. Hans och Ingborg gjorde en liten sigtseeingrunda på sta´n medan vi jagade verkstäder. Till sist, hittade vi en som hade lite slack och kunde reparera den under dagen. TUR! Men, sanningen att säga, det är nog dags att köpa en ny för det var korrosionskador i förgasaren. Taxibåt tillbaka till Ambika i kvällningen med lagad utombordare i bagaget. PUH!

Gastarna Hans och Ingborg, som har bokat resterande tid på lyxiga resorts, lämnade oss och tog taxibåt och sjöflygplan till Ari Atoll där deras två resorter ligger. Vi ska försöka följa efter och ankra utanför deras resorter om vi får tillåtelse. Auf wiedersehen, alltså :D. Det var en vindlös men åskfylld resa från Sri Lanka till Maldiverna!

För oss har det varit städning, letande efter ny utombordare och möten med agenten för att utverka ett "Cruising Permit". Vi säger bara det; att kättra upp för K2 måste vara en "piece of cake" jämfört med att skaka fram tillåtelse att röra sig ur fläcken här! Fortfarande har tullen (!) inte godkänt någon resplan för oss. En resplan måste vara specificerad i tid och plats exakt var vi ska vara. Därtill kommer att man INTE får besöka bebodda öar med en segelbåt (man kan ha droger med sig!) och att de flesta övriga öarna har resorter som inte vill ha långseglare där. VÄLDIGT frustrerande! Kan förstå varför vi bara sett en enda segelbåt här!

Men - det ska gå! Vattnet är helt underbart och hittar vi bara en plats där vi kan ankra, kommer det att bli så bra såå!!!


 
 
We took the dinghy to Male but after only about 300m the outboard stopped. Dead! We are anchored just outside Viligili because it is not possible to anchor off Male and it takes about 15min by dinghy. A taxi boat picked us up and towed the dinghy to Ambika. The next day, the water taxi took us to Male with the outboard engine and the agent helped us to find a workshop and they repaired the outboard. Lucky us! But we probably have to buy a new one :(


Our crew Hans and Ingeborg, who booked the remaining time at luxury resorts, left us and took the water taxi and sea plane to Ari Atoll where their two resorts are located. We will try to follow suit and anchor outside their resorts if we get permission. Auf wiedersehen, then: D. It was a windless journey with heavy squlls from Sri Lanka to Maldives


For us it has been work; cleaning the boat, searching for new outboards and meetings with our agent in order to obtain a "Cruising Permit". Still, the customs have not approved any itinerary for us. An itinerary must be specified in a time and place exactly where we should be. In addition, you must NOT visit inhabited islands with a yacht and most of the other islands have resorts that do not want a yachties there. VERY frustrating!


But - we can do it! The water is absolutely beautiful and if we find a place where we can anchor of a sandy little island, it will be worth the while!
 
Male, seen from Viligili island

 
Male City: Lasse looked at them with envy in his eyes...



Waterfront in Male City. Maldives is a muslim country and allmost all women cover their hair and some cover everything but their eyes.
 
 
The waterfront restaurant i Viligili, Ambika is waiting patiently outside


A park bench in Viligili. Kind of different but very comfortable :)
 

Blixt och dunder mot Maldiverna!

22mar, Male, Maldiverna
 

De 420nm från Galle till Male innebar tre dygn till havs, med kurs nästan rakt västerut. Vinden gick aldrig över 9knop och det blev mycket motorande på ett blankt hav med bara några få delfinstim och enstaka flygfiskar, inget napp på fiskekroken och en hel del platsskräp som flöt omkring :( Sablar vad arg och ledsen man blir. Se filmen i länken som vi fick från Victor på detta tema - och bli ordentligt arg du också! http://www.midwayjourney.com/


Salta dopp, läsning, mat och avslappning blev besättningens händelsefattiga handlingsprogram. Ibland försökte vi dra ut genuan men den åkte snart in igen.

Detta loja liv blev abrupt avbrutet näst sista natten. Vi hade avslutat middagen och kvällen var svart, inga stjärnor och ingen måne. Vi kikade på radarn och upptäckte några utspridda regnmoln som förföljde oss. Regnmolnen blev allt svartare och mer och mer hotfulla och gjorde natten ännu svartare. Plötsligt hade alla regnmoln klumpat ihop sig till ett stort och gigantiskt fult åskmoln och blixtarna och åskmullret kom allt närmare oss. Den skulle hinna ikapp oss! Vi försökte göra avledande manövrar men den hade täckt alla flanker tills vi bara hade två alternativ: 1) Följa med och fortsätta vår kurs, eller 2) styra 180 grader och gå igenom fronten snabbare och sedan vända tillbaka igen mot Male.

Så kom regnet och vinden. Den fula gubben var nu över oss. Vi tog beslutet att vända 180 grader och styrde rakt in i åskfronten (som då såg ganska smal ut). Vi satte fast oss alla fyra i säkerhetsselarna och tog på regnkläderna. Så bröt helvetet ut! Det slog ner blixtar runt om oss som gjorde att vi, gång på gång, bländades av skenet (Lasse tog solglasögonen på) och åsksmällarna dundrade hårt, en rasande urkraft. Man trodde något skulle gå sönder inuti. En blixt slog ner bara ca 100m från oss. Rakt ner i havet! Då är man bra liten på jorden. Det var bara att hoppas att det skulle gå bra denna gång och torka regnet ur ögonen och försöka hitta snabbaste vägen ut.

Istället för att snabbt komma ut ur molnet blev den stationär och tjockade till sig (!) och vår vånda fortsatte säkert 30-45min. Långa evighetsminuter! Det var en av de värsta åskväder vi haft på oss någonsin, värre i både tid och kraft än den som träffade oss utanför Vanuatu! Men helskadda kom vi och Ambika ur denna pärs och kunde äntligen pusta ut. Underbart! Resten av natten blev lugn och i gryningen kom stjärnorna fram igen. Vi är i ”Doldrums”(stiljte och åskfronter), no doubt about it!

Även sista natten blev lite dramatisk med tvära svängar för att på så sätt kryssa undan för åskmolnen. Tidigt på morgonen idag kom vi fram och lade oss utanför Male, för ankare, för att invänta alla inklareringsprocedurer. Maldiverna är ett dyrt land, där även myndigheterna vet att ta betalt;

Det här är landet för exklusiv turism. Hit åker (bara?) besuttna för att koppla av i lyxresorter. Mer om detta senare :)

Tips som Lasse kom på efter ”den underbara natten”: Lägg en waypoint rakt på åskmolnet (som syns på radarn). Då kan man följa dess rörelse i förhållande till båten. Det är svårt att  veta vilket håll de går annars!

 

***

It was a VERY slow ride from Galle, Sri Lanka to Male, Maldives, by engine most of the time as there was NO wind whatsoever. And allmost no wildlife. Just a few small and shy dophins passing by. It took us 420nm, one thunderstorm and three days before we could anchor outside Male.

 

Off we go. Goodbye Sri Lanka and Male, here we come!

 

The flag of Maldives and the Q-flag of course
 
 
Hot, hot, hot in the sun and 32 degrees centigrade in the 3000m deep Indian Ocean!
 
 
 
We had to try and escape the thunderstorm in the middle of the night. Unfortunentaly we did not succeed and it captured us for over half an hour. It was very scary but fortunentally neither Ambika nor we got a direct hit.
 
 
 
We saw a few of theese... and they make you happy just to watch them. But not much else of wild life.
 
 
How many books did we read? Did´t count :)
 
 
 
Extensive procedures from immigration, customs and the coast guard before we can touch ground. An agent (and a ship stamp) is a must and our agent (see below) is very helpful. 

Agent
Captain Muhamed Saleem
Agomar Maldives Pvt. Ltd
Ma.Daylight Villa, 5th Floor, , Male
Tel:+960 777 1923 Fax:+960 331 2464
 
 
 
 
 Yet another crossing to celebrate!
 
 
 
 

Utflykt i Sri Lanka

16mar, Galle, Sri Lanka
 
Något mörbultade av bilresor, safarijeepar och skrangliga tåg kom vi tillbaka hem till Ambika igår kväll. Hans och Ingeborg hade anlänt med bil från Colombo dagen innan utflykten och installerat sig ombord. Så var det dags; vår minibuss, vår chaufför och vår guide var redo för en fyradagarstur runt Sri Lanka. Vårt mål var att komma upp till Sigiriya (Lejonets berg, se nedan) för att se ruinerna av det antika palatset på den plats som en gång var Sri Lankas huvudstad. Det skulle vara den sista etappen på resan.

 
Första dagen åkte vi bil till Yala National Park och det kändes som alla 20 miljoner invånare var ute och körde sina lastbilar, Tuktuks och andra fordon på "våra vägar". Ett rent under att man överlever deras omkörningar...  Väl framme efter en tretimmars bilfärd bytte vi fordon till en jeep och ny guide och störtade med dödsförkt in i nationalparken. Det var dock mitt på dagen och vi hade inga större förväntningar på att se så många djur (som mest befinner sig i rörelse i gryningen och skymningen). Men vad vi bedrog oss! Vi fick se elefant, leopardhona med två små ungar, vattenbufflar, apor, varaner, hjortar, storkar och mycket mera - en lyckoträff helt enkelt! Lite möra efter den omilda behandlingen i jeepen satte vi oss oss och bilade ytterligare tre timmar upp till byn Ella, där vi övernattade på ett hotell högt upp på en bergtopp med utsikt över SriLankas högsta berg, Adams Peak 2240m.ö.h. Vi somnade sött på kudden.

Andra dagen tog vi tåget i 1:a klass till Kandy. 1:a klass visade sig vara av det slag som vi skulle betrakta som max 20:e klass hemma. Vi undrade i vårt stilla sinne hur 2:a och 3:e klass såg ut.... Men det var en fantastiskt fin resa över den böljande högplatån med alla te, kaffe och grönsaksodlingar. Engelsmännen hade byggt järnvägen i början av seklet för att transportera varorna till Kandy för vidare transport ut i världen. Tyvärr har Sri Lankeserna inte gjort mycket av teknisk förvaltning så det såg ut som det gjorde då. Sju timmar tog resan och bilen tog oss sedan i mörkret till ännu ett hotell på en ny bergstopp.

Tredje dagen besökte vi Kandys "Tempel of the Tooth", ett stort tempel där Buddahs tand är förvarad. Tanden som säkerställer ägarens makt över landet!! Portugiserna försökte ta tanden med våld men Sri Lankeserna hade påpassligt lagt dit en replika av tanden, så det blev lång näsa. Tyvärr så tyckte vår certifierade guide att hans engelska var bättre än den var och av fakta förstod vi nog bara en bråkdel. Men en fröjd för ögat vär det och om man tog bort alla turister kunde man känna andligheten svärma runt om oss. En promenad runt den stora konstgjora sjön, byggd 1807 för att förhöja stadens skönhet, fick avsluta besöket i den vackra staden Kandy. 
 
Men nu var vi VÄLDIGT trötta på att skumpa på de trånga, och av bilar och gångtrafikanter, fyllda vägarna och tog ett beslut om att åka hem. Vägen till Sigiriya skulle innebära ytterligare 12tim bilresa.. och vi längtade till havet. Dessutom hade vår medhavda guide inte en tillstymmelse till kunskap om hur man guidar och hans engelska var, milt sagt, rudimentär. Därmed fick vi ännu en anledning (Sigiriya) att komma tillbaka till Sri Lanka en annan gång :) Sri Lanka är ett jättefint land med vänliga människor och mycket att se så vi skulle gärna komma tillbaka.

Ambika låg kvar orördfast väldigt dammig. Det var skönt att ligga i sin egen säng igen. Det ligger bara fyra andra segelbåtar här där det förr, före piraternas tid, vimlade av långseglare. Jättesynd om de människor som lever av att hjälpa "yachtisar". De flesta tar sina båtar på fraktfartyg över till medelhavet, några få seglar till Sydafrika.

Idag är det dags för att fylla upp alla tankarna med diesel, vatten och mat och imorgon planerar vi att segla iväg 420nm till Male i Maldiverna där Hans och Ingborg mönstrar av för att tillbringa lite tid på någon resort och sedan  flyga hem till Tjörn. Prognosen säger svaga vindar och någon regnskur så vi får nog använda oss av järngenuan till dels. På Maldiverna är all proviant svindyr, sägs det, och i Chagos ( där vi ska vara en hel månad)  finns INGEN mat/vatten/diesel/människor överhuvudtaget så vi ska fylla förråden till bredden - och så lite till!
 
 
 
 
On a mountain topp in Ella, Sri Lanka. From the right; Hans, Ingeborg, Lars & erja
 
 
 Yala National Park - a great adventure!

The Elephant Rock

Lots of Jackals..
 

many kinds of monkeys

Peackoks


A Water Buffalo SPA


A huge Elephant, 40 years old


A Leapard with her two cubs. She had three cubs a couple of days ago, said the ranger :(

Green Bee Eater and many other species
 
 
Train ride from Ella to Kandy - a "first class" experience!
 
 
 
Kandy - a beautiful town in the highlands


 
 
This is where we went...It took three days and two nights!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0