Summary of our Great Loop Experience

The Great Loop i USA – Med motorbåt genom USA
Februari 2017 till februari 2018
 

In English below!

 

Vi har nu fullföljt vår plan, vår odyssé genom USA. Vår resa på egen köl genom de inre vattenvägarna med motorbåt genom USA, över 6000nm. Det låg i korten redan innan vi seglade jorden runt under fem år med vår Beneteau Oceanis 46, Ambika Viking. Fast vi tyckte att vi nog borde satsa på seglingen först eftersom vi, liksom de flesta, inte blir yngre med åren. Vårt syfte med USA-resan var flera. För det först ville vi upptäcka ”det riktiga och genuina” USA. Vi ville också göra oss en egen uppfattning av USA utan att färgas av medias, i vårt tycke, ensidigt negativa rapportering. För det andra ville vi testa hur det skulle vara att segla med motorbåt i stället för segelbåt. Tanken att kunna förlänga tiden att vistas på sjön trots att man inte längre orkar eller vill frysa i sittbrunnen eller ta ner ohanterliga våta segel har kittlat oss. Särskilt om man tänker sig att vistas på havet i våra breddgrader. Efter seglingsäventyret for vi till Florida och med hjälp av våra amerikanska vänner köpte vi en Mainship 430 med tre sovkabiner och två jättemotorer på tillsammans 700hk. Hon fick namnet Ambika Explorer.

 

Under bägge resornas gång har vi skrivit, fotograferat och beskrivit våra resor i realtid. På vår blogg (ambikasailing.blogg.se) kan man följa båda våra resor, segeläventyret och vår motorbåtsresa. Denna berättelse är en sammanfattning av våra övergripande intryck från USA-resan.

 

Bild från Google 
 

Vår resa startade i Key Largo, södra Florida, en tidig vår. Vi lärde oss genom ”trial and error” att manövrera båten (vi hade aldrig kört motorbåt innan) och färden började med smala kanaler och grunda sjöar norrut och det är bara en smal barriär som skiljer Intra Coastal Waterways (ICW) från de stora vågorna på Atlanten. ICW är 4,800km och består dels naturliga sjöar och sund men också av grävda kanaler för att säkerställa transporter längs Atlant- och Gulfkusterna, ett gigantiskt och framsynt åtagande som startade tidigt på 1800-talet. Vi passerade bl.a. USAs äldsta stad, Saint Augustine i Florida, och många andra charmiga och historiska sydstatsstäder. Genom Georgia åkte vi dagar i ända i ett omfattande träsklandskap befolkat av obekvämt många hästflugor, fåglar av olika slag och en och annan människoboning.

 

När man kommer upp till Norfolk mynnar ICW ut i Chesapeake Bay, en enorm havsvik där ”Watermen” fiskat i alla tider och som är bebodd på bägge sidor samt har flera öar i mitten.  Här besöker vi stora städer som Norfolk, Anapolis och Baltimore men också platser som stannat i tiden, såsom Tangier Island, samt populära turistorter som St. Michalels. Efter att ha passerat genom en grävd kanal i norra Chesapeake Bay kommer man ut i nästa stora havsvik som knappt är bebyggd alls, Delaware Bay. Efter rundning av Cape May är man ute i Atlanten för första och sista gången på hela resan. Redan i Atlantic City kan man gå in ICW igen, helt i skydd från Atlanten.

 

När våren blommat ut ordentligt når vi New York och seglar vidare norrut på Hudson River förbi Albany och sedan viker vi av in Mohawk River som är kantad med små byar, ända upp till Oswego, en hamnstad i Lake Ontario, en av de Stora Sjöarna som är delad i mitten mellan USA och Kanada. I försommarvärmen korsar vi Ontario och checkar in i Kingston, Kanada.

 

Nu börjar i en ny fas på resan; Slussandet. Det är sommar och vi färdas i en mycket smal kanalväg, Trent Severn Waterways som tar oss från Trenton i norra Lake Ontario via magisk natur och små sömniga byar till Port Severn, i södra Georgian Bay, Lake Heuron. På denna vackra sträcka går vi igenom 44 slussar av olika slag. Små ”vanliga slussar” som på Göta Kanal, några som lyfter oss i en stor balja med vatten och så en som tar oss på ett slags färja på land, över en ås och ner i vattnet på andra sidan. När slussarna stänger parkerar man båten före eller efter en sluss där det fanns plats för förtöjning, fräscha badrum och ofta en grillplats och det sociala utbytet kunde återupptas med båtgrannarna.

 

De stora sjöarna är verkligen….. jättestora! Vi seglar norrut längs Georgian Bay som är den ostliga delen av Lake Heuron. Färden går genom en stor skärgård av kala, släta ”västkustöar” i ett fiskrikt och klart färskvatten. Det är mycket vackert men också väldigt bebyggt, varenda kobbe verkar ha en liten boning och någon allemansrätt finns varken här i Kanada eller i USA. De platser man kan besöka är i stort sätt nationalparker, en del är gratis och i andra måste man betala en peng. Längst upp i norra Lake Heuron eller North Channel som det kallas får vi klarera in i USA igen. Vi väljer sedan att gå söderut via den östra sidan av Lake Michigan, vilket blir ännu en av de stora positiva överraskningarna på resan. Lake Michigan är ett klart och turkost hav av sötvatten, ett Karibien med milslånga sandstränder, 10m sikt i klart vatten och med små byar och städer som kantar den östra kusten på ca 40nm distans från varandra hela vägen ner till Chicago. Samhällena låg som ett pärlband vid sjöar bara en kort sträcka från in från Lake Michigan och under skutskepparnas tid grävde man en kanal från Lake Michigan och in till de talrika sjöarna till skydd för skeppen för Lake Michigan är känd för sin vildsinthet. Vi var glada att ha moderna hjälpmedel som väderprognoser till hands och starka motorer som snabbt kunde ta oss i skydd.

 

Hösten börjar närma sig och Lake Michigan är inget ställe att vara på under höst och vinter. I slutet av augusti börjar vi resan söderut på floderna igen och slussandet återupptas. Genom Illinois River, Missisippi River, Tennessee River och Tombigbee Waterway ända ner till Mobile i Mexikanska Golfen. Vi passerar byar och stora såväl som små städer mitt i USA, som St Louis, Nashville, Chattanooga och Florence. Ibland hyrde vi bil (eller MC) och bl.a. njöt vi av det vackra Smokey Mountains i Appalacherna. Slussarna här är stora och gjorda för tung trafik. Kraftbolagen gavs tillstånd att bygga elkraftverk i floderna mot att de byggde slussar som skulle vara öppna för frakttrafik dygnet runt. Ibland kunde vi slussa helt ensamma med många ton vatten bara för vår skull, helt gratis. Träden börja skifta i färg och på morgnarna börjar älvorna dansa. Ibland är älvorna alltför talrika och vi får vänta någon timme på bättre sikt. Vattnet är brunt i floderna och längre söderut börjar alligatorer synas till och vi slutar helt att bada om vi inte ankrar i en sjö, med fri sikt, på vägen.

 

Vinter gjorde sitt intåg. Denna vinter var det exceptionellt kallt i långa perioder och t.o.m. i södra Alabama och Norra Florida, vid Mexikanska Golfen, var det kallt. Iskallt faktiskt! För Det var verkligen en överraskning för oss. Det var hög tid (mitten av januari) att dra oss via Floridas norra kust till dess västkust och värmen i södra Florida med Key West längst söderut, bara ca 60nm från Cuba. I slutet av februari, ett år efter start, är vi tillbaka hos våra vänner i Key Largo, Florida. Där ligger Ambika Explorer fortfarande och ska snart göra The Great Loop ännu en gång.

 

Vi har rest genom tjugotre stater i USA och genom en lång sträcka av Kanada via de stora sjöarna. Vi tillhörde en definierad grupp båtägare vars mål och syfte var att göra The Great Loop under ett eller flera år. Denna illustra skara organiserade sig genom medlemskap i the America Great Loop Cruisers Association (AGLCA) och vars kännetecken var en AGLCA vimpel som placerades väl synlig i fören. Genom att föra vimpeln blir man mottagen med öppna armar av ”fellow Loopers” i marinorna, i slussarna och på ankringsplatserna. Alltid var det ”Docktails” på gång på någon brygga eller ombord på någon av båtarna. Loopers är ingen homogen skara utan en smältdegel av alla samhällsklasser. Det som kanske var mest homogent var att alla var sugna på äventyr och de flesta, men långt ifrån alla, hade slutat att arbeta genom att gå i pension eller bara tillfälligt för att göra Loopen. Vi pratade med alla överallt och genom att ofta använda Ubers eminenta taxiservice kom vi även där i kontakt med massor av spännande individer.

 

På vår jakt efter Amerikas själ har vi försökt att nu i efterhand analysera våra upplevelser och sätta ord på hur vi ser på USA och även, fast i mindre utsträckning, på Kanada. Naturligtvis blir vår bild lite präglad av att vi haft möjlighet och råd att genomföra ett dylikt projekt vilket innebär att de människor vi träffar i båtar och på marinor har tagit sig samma möjlighet men skillnaderna är, trots det, stora. De allra största och lyxigaste farkosterna KAN inte göra Loopen pga. av deras storlek. Låga broar som är fasta, grunda kanaler och slussar som är små begränsar båtarna storlek och kvar blir medelstora motorbåtar av olika slag, nya som riktigt gamla, små motorbåtar med bara minimalt pentry och en sovhytt samt mindre segelbåtar med borttagen mast. Våra ”partners in crime” var allt från bohemer och nomader till statsanställda byråkrater från övre medelklassen, de flesta amerikaner. Visst har vi besökt flera stora metropoler men huvudsakligen har vi rört oss i mindre samhällen, mitt i landet.

 

Hur kan man bara vara så jäklar öppen och vänlig, frågar vi oss. Visst, vi hinner inte fördjupa relationerna så värst men vi känner oss välkomna vart vi kommer. Från killen som råkar stå på bryggan när vi kommer, som hjälper oss att förtöja och som frågar om vi behöver proviantera. Han beskriver var vi kan göra det och räcker sedan fram sina bilnycklar till oss. ”Ta min bil”…

 

I alla affärer (och det blev några stycken på vägen), nästan utan undantag, såg butiksbiträdena uppenbarligen direkt att vi var från en annan planet. De fick detta snabbt bekräftat när vi öppnade munnen och ut kommer något väldigt likt mupparna. I en hiss blir det aldrig tråkigt eller stelt. Efter att hissdörren stängts är alla snart inne i samtalet. ”Where are you from”? Germany? Tusen och en glada frågor, information om att hans/hennes morfar minsann kommit från Norge, tips och ibland intressanta betraktelser blev resultatet. Till skillnad från när vi besökte USA för tio år sedan, vet de flesta var Sverige ligger och blandar sällan ihop det med Schweiz.

 

Intresse, nyfikenhet och hjälpsamhet är några viktiga nyckelord när vi tänker på våra möten med människor inne i landet. De präglas av de kristna budskapen och kyrkan har fortfarande en mycket central roll. Alla går till kyrkan på söndagar! I kyrkan samlas också pengar in till behövande som t.ex. när vi besökte en kyrka i mörkaste Alabama, då de samlade in hjälp till dem som drabbats av cancer. När man promenerar och möter en medmänniskas blick blir resultatet ofelbart ett leende, en nick och ofta ett ”Howryoudoin”. Det finns toaletter överallt! I alla samhällen, stora som små, finns det offentliga toaletter när man behöver dem. I shoppingmalls likaså och i livsmedelbutiker. Överallt. De inte bara finns, de är rena och gratis. Varför kan det inte vara så i Sverige? Om man föreställer sig att majoriteten av de 350 miljoner invånare som befolkar USA, bor i mindre städer och små samhällen inne i landet, då blir det den bilden som blir tongivande när vi vill beskriva ”Den Amerikanska Andan”.

 

Vår tidigare bild av USA från egna resor till dess metropoler och från tidningar och TV här i Sverige, är en bild utan levande natur. Ghetton av betong- och asfaltvägar som sträcker sig så långt ögat når i tjugo filer bilväg samt höga hus av glas och stål… När vi dök in i USAs inre med vår båt i kanaler, sjöar och floder började vi förstå hur stort USA är och hur mycket orörd natur som faktiskt finns, oavsett nationalparker. Vi kunde färdas i åtta knops fart i dagar i sträck utan att se så mycket som ett skjul. Georgias träskmarker och längst Tombigbee floden var området särskilt obebyggt med stora skogsområden och vildmark, befolkade av fåglar av alla de slag. Tenneesee River var naturskönt med sina höga berg och djupa dalar, med samhällen insprängda mellan bergstopparna.

 

Missisippi River blev en stor överraskning. Vi var varnade för denna flod på grund av dess snabba tempo med mycket pråmtrafik och sina många industrier. Istället finner vi en flod som är kantad av vackra sanddyner och bortom stränderna skog och vildmark. Flodens takt var snabb men pråmförarna snälla och talade om för oss vilken sida vi skulle hålla för att störa dem minst. Ofta såg vi Huckleberry Finn meta vid strandkanten.

 

Delfinerna höll till vår förvåning till i kanalsystemet (ICW) på ostkusten. Varje dag kunde vi glädjas åt deras lek eller snarare jakt på föda i de grunda kanalerna. Otroligt. Även räkorna levde där i mängder, gömda för räktrålarna som gick ut på öppna havet för att fiska dem. Utanför barriären, ute i Atlanten var vattnet i södra USA extremt rent och man kunde se korallerna på havsbotten i många meters djup. Florida har antagit flera lagar för att skydda sin miljö, och det fungerar verkligen. Som exempel måste båtägare gå till ”pump-out” stationer för att tömma sina toatankar, vilket efterföljs i hög grad. Hela vår färd runt i The Great Loop finns det båtar, massor av båtar. Mest för att fiska med. Mest för grabbar att fiska med. Men allra mest båtar finns det längst ostkusten. Det fiskas storvilt på atlanten; tonfisk, Mahi Mahi, svärdfisk, Blue Marlin, m.m. Fiskebåtarna är utstyrda med massor av spön och ibland med gynekologstolar som man sett på TV och ombord fanns massor av Grabbar iklädda keps och T-shirts med fiskar på.

 

Vi är intresserade av politik. Vi lärde oss ganska snabbt att USA är polariserat. Man kan inte diskutera politik om man är flera vid bordet, om man inte är säker på allas politiska hemvist. Jag lärde mig det ”the hard way”. Vi var ett gäng på ca tio personer, Loopers, som åt middag tillsammans på en restaurang. Kvinnan bredvid mig var öppen och trevlig och jag började höra mig för om vad hon tyckte om President Trump som just kommit till makten. Hon berättade att hon röstat på honom och förklarade varför med argument som mestadels handlade om att man måste få bort ”etablissemanget” som håller på att förstöra USA. Snart märkte vi att det, vid den andra ändan av bordet, blivit tyst. Plötsligt, mitt i en mening från min bordsgranne, reste sig en medelålders man upp så att stolen föll baklänges. Han slog näven i bordet med en smäll och sa ”I have to leave, I didn´t take my heart medicin with me”! Ohooh, sa min andre bordgranne, ”you really put your finger in the pie” och log glatt. Han förklarade att USA är djupt delat I två läger och att politiska diskussioner över partigränsen inte längre existerar, det blir alltför laddat.

 

Det märkliga är att Republikanerna, i och med Trump, finns i flera vitt skilda läger fast med olika argument. De urfattiga fiskarna i Tangier Island i Chesapeake Bay röstade på Trump. Överallt, i alla små och av vatten översvämmade trädgårdarna fanns skyltana kvar; rösta på Donald Trump – America First. De vill ha sina arbeten i kolindustrin m.m. kvar. De rika, eller ”well off” röstade också på Trump. De vill ha lägre skatter och bort med illegala invandrare. De hatade verkligen Obama som de trodde på först men som ”förrådde” dem och som får personifiera etablissemanget. Inne i Mellanamerika fick vi en känsla av att republikanerna var i majoritet i de mindre samhällena och att katolska kyrkan är en stor republikansk maktfaktor. På västkusten och i de stora städerna finns demokraterna men där reste vi inte denna gång. Det skulle varit intressant att höra deras argument, på plats i landet. Det är ingen tvekan, politik ett mycket känsloladdat ämne i dagens USA.

 

Det märkliga är att kanadensarna, som kollektiv betraktat, är känslomässigt närmare oss. Det känns så. På ett ögonblick etableras ett märkligt samförstånd i samtalet. Som om vi var inympade från samma gen i fråga om samhällets uppbyggnad och politiska grundpelare och som enar oss och därigenom faktiskt skiljer oss i förståelse från amerikanarna. Lite svårt att sätta fingret på hur det går till men det är definitivt där. I Kanada verkar man ha ett riktigt dåligt samvete avseende ursprungsbefolkningen, indianerna, och det finns många museer som skildrar livet från kolonialtiden och framåt, med ursprungsbefolkning i fokus.

Vi hann inte åka in till Lake Superior, vilket var synd för vi hörde från många håll att denna gigantiska sjö ska vara så värd att besöka. Det får bli en annan gång. Längst vår färd fick vi inte den där riktiga vildmarkskänslan som vi vet finns där, det var för mycket befolkat på den sträcka som The Great Loop passerade.

 

Allt är dock inte guld som glimmar. USAs klokskap har inte nått till persontransporter. Det är bilen som gäller. Förr kanske en Greyhoundbus kunde ta dig mellan olika städer i nästan hela USA. Inte idag. Tåget som var en urkraft i det tidiga USA är i stort sett nedmonterat för persontrafik. För frakttrafik finns fortfarande tåg samt flodpråmar. För att alla bilar ska få plats byggs vägarna ut som aldrig förr, särskilt i anslutning till de stora städer som bara växer och växer och växer… Som exempel bodde det 1960 ca fem miljoner invånare i Florida, år 2010 bodde där tjugo miljoner! Det tog oss två timmar att komma ut ur centrala Miami en vardag under icke ”rush hour” och trots flera sexfiliga motorvägar. Hur de ska klara morgondagens klimatkrav är en fråga som inte får svar.

 

Att 1% av invånarna äger 90% av tillgångarna i USA anser vi vara ett sjukdomstecken. Alltför stora skillnader mellan rika och fattiga skapar bara ytterligare segregering och motsättningar. När våra vänner hör detta blir de helt perplexa, hur kan det vara fel att tjäna pengar, säger de helt oförstående. När vår lilla och till åren komna motorbåt tar oss genom kanalerna i Fort Lauderdale, Delray Beach, West Palm Beach och vidare norrut, sitter vi som fågelholkar och bara försöker ta in den mängd oerhörd rikedom som vi åker igenom. Hus stora som slott, mega yachter och lyxbilar kantar vattenvägen norrut, mil efter mil. Då tänker vi på vilken liten ankdamm vi lever i, i Sverige såväl som i Portugal.

 

Som tidigare nämnts saknade vi Sveriges Allemansrätt gränslöst. Visserligen är vattenvägarna federal egendom och därmed kan sjöfarare nyttja dem och ankra i dem, i stort sett var som helst. Men att gå iland och sträcka på benen, ta en promenad i grönskan eller på en öde sandstrand, det är inte tillåtet. Privat property, No trespassing var ständigt återkommande skyltar som kantade vår väg. Man förstår nästan inte hur viktig den är förrän den inte finns. Nationalparker finns och de är oerhört viktiga och öppna för alla. Nationalparken Everglades, som vi besökte flera gånger, är riktigt omfattande till ytan och där finns urskog och endemiska djurarter. Vi kan bara hoppas att Nationalparkerna fortsatt får finnas.

 

Extremväder, migration, droger, rasmotsättningar, vapen, kriminalitet, ökad polarisering, etc. är naturligtvis väldigt stora problem i USA men som syns mest i de växande megastäderna och under vår resa var det på sin höjd några a-lagare som satt berusade på en parkbänk och några samhällen hade kvarter med ruffiga hus med ofta svart befolkning. Aldrig blev vi antastade trots att vi promenerade eller cyklade överallt.

 

USA är långt ifrån historielöst. Tvärtom, de har mycket historia, de är mycket krigiska och monument över fallna soldater i olika krig finns överallt, bokstavligt talat. Museum beskrivande inbördeskriget 1861-1865 är talrika. Indianers bosättningar och historia finns också beskriven i mycket hög grad. Om man befinner sig i de gamla städerna som till exempel Saint Augustine, Savannah och Charleston, dit de tidiga nybyggarna kom, är det mycket populärt att åka med guidade turer i de gamla bevarade stadsdelarna och få en stor dos historia till livs.

 

I vår färd under ett år i periferin, som trots allt är platser där merparten människor bor, upplever vi ett öppnare, vänligare och tryggare samhälle än i Sverige idag, där knappt någon möter min blick. Men trots att vi under ett års tid ständigt varit på resande fot, har vi ÄNDÅ bara sett en liten, liten bråkdel av detta gigantiska land och vi kan bara vittna om det vi upplevt och den känsla vi fått under vår fantastiska resa – och den känslan är mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas på. Vi konstataterar lite beklämda att rapporteringen om USA i Sverige inte är så nyanserad som vi anser att den bör vara. Att bosätta sig i t.ex. staten Michigan, med klimat liknade den i Sverige, skulle inte alls vara svårt.

Vi kommer med största sannolikhet att göra fler och långa resor i USA i framtiden och då troligtvis på land och med ett litet hus på ryggen.

 

Med Ambika Explorer i USA

Uppsala 01 mars 2018
Lars och Erja Ödmark

 

 

The English version 
 
We have now completed our plan, our odyssé through the United States. Our trip through the inland waterways by motorboat through the United States, over 6000nm. It was already in the cards before we sailed around the world for five years with our Beneteau Oceanis 46, Ambika Viking. Though we thought we should probably go sailing first because we, like most, do not get younger with the years. Our purpose with the United States trip was several. First of all, we wanted to discover "the real and genuine" USA. We also wanted to make our own view of the United States without being colored by media, in our opinion, unilaterally negative reporting. Secondly, we wanted to test how it would be to sail a motorboat instead of a sailboat. The idea of ​​extending the time to staying at sea, despite the fact that you are no longer want to freeze in the cockpit or remove wet sail has tickled us. Especially if you plan to stay on the ocean at our latitudes. After the sailing adventure we flew to Florida and with the help of our American friends, Dale and Sandy, we bought a Mainship 430 with three cabins and two engines with a total of 700hp. She got the name Ambika Explorer.
 
 
 
Our trip started in Key Largo, southern Florida, an early spring. We learned through trial and error to maneuver the boat (we had never driven a motorboat before) and the trip started with narrow canals and shallow lakes northwards, and it is only a narrow barrier that separates Intra Coastal Waterways (ICW) from the great waves of the Atlantic Ocean. The ICW is 4,800km and consists of natural lakes but also of digger canals to ensure cargo transport along the Atlantic and Gulf coasts, a giant and foresighted commitment that started in the early 19th century. We passed USA's oldest city, Saint Augustine, Florida, and many other charming and historic southern states. Through Georgia, we spent days in a wide woodland landscape inhabited by uncomfortable many horse flies, birds of different kinds and some human Developments.
 
When coming up to Norfolk, ICW joins in with Chesapeake Bay, an enormous sea bay where "Watermen" has fished all the time and is inhabited on both sides and has several islands in the middle. Here we visited major cities like Norfolk, Anapolis and Baltimore, but also places that have stayed in time, such as Tangier Island, as well as popular tourist destinations like St. Michalels. After passing through a digged canal in northern Chesapeake Bay, we reached the next major ocean bay, which is hardly inhabited at all, Delaware Bay. After we rounded Cape May, we were out in the Atlantic Ocean for the first and last time of the entire trip. Already in Atlantic City we entered the ICW again, completely in protection from the Atlantic waves.
 
When the spring was in full bloom we reached New York and continued north on the Hudson River past Albany and then we turned off to the Mohawk River, lined with small villages, up to Oswego, a harbor town in Lake Ontario, one of the Great Lakes that is divided in the middle between the US and Canada. In late summer, we crossed Ontario and cleared into Kingston, Canada.  
 
Now a new phase of the trip began, the “locking phase”. It's summer and we traveled on a very narrow canal, Trent Severn Waterways, which takes us from Trenton in northern Lake Ontario via magic scenery and small sleepy villages to Port Severn, in southern Georgia Bay, Lake Heuron. On this beautiful stretch we went through 44 locks of different kinds. Small "common locks" like at Göta Kanal in Sweden, some that lift us in a big bowl of water and then one who took us on a kind of ferry on land, across a hill and down in the water on the other side. When the locks close, you park the boat before or after a lock where there was space for mooring, fresh bathrooms and often a barbecue area and the social exchange could be resumed with the boaters.
 
The Great Lakes are really ... .. huge! We sailed north along Georgian Bay which is the eastern part of Lake Heuron. The voyage goes through a large archipelago of bare, smooth and barren islands with plenty of fish and clear freshwater. It is very beautiful but also very habited, every island seemed to have a small cottage and no possibility to explore the islands is available here either in Canada or in the United States. The places you can visit are largely national parks, some are free and in others you have to pay a Entrance fee. At the top of the northern Lake Heuron or North Channel as it is called, we entered the United States again. We then choose to go south via the eastern side of Lake Michigan, which to be one of the great positive surprises on the trip. Lake Michigan has clear and turquoise sea of ​​freshwater, a Caribbean type landscape with miles of sandy beaches, 10m visibility in clear water and with small villages and towns that border the east coast at about 40nm distance from each other all the way down to Chicago. The communities lay like a pearl lining adjoining lakes just a short distance from Lake Michigan, and during the old seafarers time, they dug a canal from Lake Michigan and into the numerous lakes to protect the ships of Lake Michigan, which is famous for its wildness. We were pleased to have modern tools like weather forecasts on hand and strong engines that could quickly take us in shelter.
 
 
Autumn is  approaching and Lake Michigan is no place to be on in the fall and winter. At the end of August we  started the journey south again on the rivers. Through the Illinois River, Missisippi River, Tennessee River and Tombigbee Waterway right down to Mobile in the Gulf of Mexico. We passed villages, small and larger as well as small towns such as St Louis, Nashville, Chattanooga and Florence. Sometimes we rented a car (or MC) and we enjoyed the beautiful Smokey Mountains in the Appalachians. The locks in these rivers are big and made for heavy traffic. Power companies were given permission to build electric power plants in the rivers against building locks that would be open for freight around the clock.
 
 
The trees started to shift color and in the mornings the fairies started dancing. Sometimes the fairies were too numerous and we have to wait an hour or two for the fog to clear. The water is brown in the rivers and further south, alligators begin to appear and we stoped swimming completely unless we anchored in a lake, with a clear view, Winter made its way. This winter was exceptionally cold for long periods and even In southern Alabama and northern Florida, by the Gulf of Mexico, it was cold. Ice cold actually! It really was a surprise to us (and to many Americans). It was high time (mid January) to travel through Florida's north coast to its west coast and the warmth of southern Florida with Key West to the south, only about 60nm from Cuba. By the end of February, one year after the start, we were back with our friends in Key Largo, Florida. There Ambika Explorer is still there and will soon do The Great Loop again.  
 
 
We have traveled through twenty-three states in the United States and through a long stretch of Canada through the Great Lakes. We belonged to a defined group of boat owners whose goal and purpose were to make The Great Loop for one or more years. This illustrative team organized itself through membership of the America Great Loop Cruisers Association (AGLCA), whose sign was an AGLCA pennant that was well placed in the bow. By bringing the pennant you are received with open arms by "fellow Loopers" in the marinas, in the locks and at the anchorage sites. Always there were "Docktails" on the dock or aboard one of the boats. Loopers are not homogeneous group but a melting pot of all classes of society. What was perhaps the most homogeneous was that everyone was adventurous and most, but far from everyone, had stopped working by retiring or just temporarily to make The Loop. We talked to everyone everywhere and by often using Uber's eminent taxi service we also came in contact with lots of exciting individuals.  
 
 
On our quest for America's soul, we have tried to analyze our experiences afterwards and put a word on how we look at the United States and, to a lesser extent, in Canada. Of course, our image is characterized by the possibility and affordability of implementing such a project, which means that the people we meet in boats and in marinas have taken the same opportunity, but the differences are large. The biggest and most luxurious craft CAN NOT make the Loop because of their size. Low bridges, shallow channels and small locks limit the size of the boats and only medium sized motorboats of different kinds, new as really old, small motorboats with only minimal kitchenette and a small state room, as well as smaller sailboats with removed mast. Our "partners in crime" ranged from bohemians and nomads to bureaucrats from the upper middle class, most Americans. Certainly, we have visited several major metropolises but mainly we have been in smaller communities, in the middle of the country.  
 
 
How can they be so damn open and friendly, we ask ourselves. Certainly, we can not deepen relations due to lack of time but we feel welcome wherever we come. From the guy who happens to be on the dock when we arrive and who helps us to moar the boat and ask if we need to buy some food. He describes where we can do it and then handles his car keys to us. "Take my car" ...  
 
In all shops (and there were a few along the way), almost without exception, the shopkeepers apparently immediately saw that we were from another planet. They got this quickly confirmed when we opened our mouth and something came out very much like the muppets. In an elevator it was never to be boring or stiff. After the elevator door closed, everyone is soon in the conversation. "Where are you from"? Germany? Thousand questions, information, tips and sometimes interesting views became the result. Unlike when we visited the United States ten years ago, most people knew where Sweden is located and rarely mixes it with Switzerland.
 
 
Interest, curiosity and helpfulness are some important keywords when we consider our meetings with people in the country. They are characterized by the Christian messages and the church still has a very central role. Everybody goes to church on sundays! In the Church, money is also collected for the needy, such as when we visited a church in the darkest Alabama, they collected money to help those who suffered from cancer. As you walk and meet a fellow man's eyes, the result is undoubtedly a smile, a nick and often a "Howryoudoin". There are toilets everywhere! In all rowns, large and small, there are public toilets when you need them. In shopping malls as well as in grocery stores. Everywhere. They not only exist, they are clean and free. Why can not it be that in Sweden?
 
If you imagine that the majority of the 350 million people who inhabit the United States live in smaller cities and small communities in the country, then it becomes the image that we want to describe as "The American Spirit."   Our former image of the United States from our journeys to its metropolises and from newspapers and TVs here in Sweden is an image without living nature. Ghetton of concrete and asphalt roads extending as far as the eye reaches as well as high rises of glass and steel ... When we entered the US interior with our boat in canals, lakes and rivers we began to understand how big America is and how much unspoilt nature there are, actually, regardless of national parks. Sometimes we traveled in eight knots of speed for days on end without seeing as much as a shed. Georgia's marshes and the longest Tombigbee River, the area was particularly undeveloped with large woodlands and wilderness populated by birds of all kinds. The Tenneesee River was scenic with its high mountains and deep valleys, with societies invaded between the mountain peaks.  
 
 
The Missisippi River was a great surprise. We were warned of this river because of its rapid pace with much barges and its many industries. Instead we find a river lined with beautiful sand dunes and beyond the woods and wilderness. The rhythm of the river was fast, but the barges were kind and told us which side we would keep in order to disturb them at least. Often we saw Huckleberry Finn fish by the seaside.  
 
The dolphins were amazIng in the channel (ICW) on the east coast. Every day we could enjoy their play or rather hunt for food in the shallow channels. Unbelievable. Even the shrimp lived there in abundance, hidden from the fishing boats who went out to the open sea to fish them. Outside the barrier, out in the Atlantic, the waters of southern United States were extremely clean and you could see the corals on the seabed at depths of many meters. Florida has adopted several laws to protect its environment, and it really works. For example, boat owners must go to "pump-out" stations to empty their two tanks, which is done to a great extent. Throughout our trip around The Great Loop there are boats, lots of boats. Most to fish with. Most for guys to fish with. But most of the boats are on the east coast. There are big game on the Atlantic; tuna, Mahi Mahi, Swordfish, Blue Marlin, etc. The fishing boats are equipped with lots of rods and sometimes with gynecologists chairs (!) and aboard there were lots of guys wearing cap and t-shirts with fish pictures on.  
 
 
We are interested in politics. We learned quite quickly that the United States is polarized. You can not discuss politics if you are at the table if you are not sure of everyone's political residence. I learned that "the hard way". We were a bunch of about ten people, Loopers, who ate dinner together at a restaurant. The woman beside me was open and friendly and I began to question her about what she thought about President Trump who had just come to power. She told me that she voted for him and explained why with arguments that mostly involved getting rid of the "establishment" that is destroying the United States. Soon we noticed that, at the other end of the table, it became quiet. Suddenly, in the middle of a sentence from my neighbour, an mid aged man stood up so that the chair fell backwards. He hit the fist at the table with a bang and said "I have to leave, I did not take my heart medicine with me"! Ohooh, said my other neighbor, "You really put your finger in the pie" and smiled. He explained that the United States is deeply divided into two camps and that political discussions over the party border no longer exist, it is too infected....
 
The strange thing is that the Republicans are found in several different camps with different arguments. The poor  fishermen in Tangier Island in Chesapeake Bay voted for Trump. Everywhere, in all the flooded gardens, the signs were still there; vote for Donald Trump - America First. They want their jobs in the coal industry, etc. left. The rich, or "well off" also voted for Trump. They want lower taxes and they don’t epprove of illegal immigrants. They really hated Obama who they believed in at first but who "betrayed" them and who now personalize the establishment. Within Central America, we felt that the Republicans were in the majority of the smaller societies and that the Catholic Church is a major Republican power factor. On the west coast and in the big cities there are democrats but we did not travel there this time. It would be interesting to hear their arguments. There is no doubt, politics is a very emotional issue in today's United States.  
 
 
The strange thing is that the Canadians, as collective, are emotionally closer to us. It feels so. In just a moment, a strange consensus will be established in the conversation. As if we were conceived of the same genes in terms of community structure and political foundations. It’s a little hard to put your finger, but it's definitely there. In Canada, one seems to have a really bad conscience about indigenous people, Indians, and there are many museums depicting life from the colonial era onwards, with indigenous people in focus.
 
We did not go into Lake Superior, which was too bad because we heard from many that this giant lake is very much worth visiting. I'll take a rain check. We know there are few countries with such a great wilderness as in Canada, but we did not get that “true wilderness feeling”, It was too inhabited in the area that The Great Loop passed, including the beautiful Georgian Bay. 
 
However, everything is not gold that glitters. America's wisdom has not reached passenger transport. The car is a necessit. Years ago a Greyhound bus might have taken you between different cities in almost the entire United States. Not today. The train that was a force in the early days has been largely dismantled for passenger traffic. For freight traffic there are still trains and river barges. In order for all cars to fit, roads are built like never before, especially in connection with the big cities. Cities that only grow and grow and grow. For example, in 1960, there were about five million residents living in Florida, in 2010 there lived twenty million! And it took us two hours to get out of central Miami a weekday during no "rush hour" and despite several motorways. How to handle tomorrow's traffic and climate demands is a question that can not be answered.
 
 
That 1% of residents own 90% of US assets we consider to be a disease sign. Excessive differences between rich and poor only create further segregation and opposites.  When our little old motorboat takes us through the canals of Fort Lauderdale, Delray Beach, West Palm Beach and further north, we just try to capture the amount of immense riches we go through. Houses large like castles, mega yachts and luxury cars lane the waterway north, miles after miles. Then we think of the small duck damm we live in, in Sweden as well as in Portugal....  
 
As mentioned earlier, we lacked Sweden's Allemansrätt; By law you can walk into every forrest anywhere, you can anchor and visit any island, you can pick the berries and the mushrooms to your harts conten. Certainly, the waterways in the US are federal property and thus seafarers can use them and anchor in them, virtually anywhere. But to go and stretch your legs, taking a walk in the greenery or on a deserted sandy beach, it's not allowed. Private property, No trespassing were ever-returning signs that lined our way. You almost do not understand how important this freedom is until it is not available. National parks are available in the US and they are extremely important and open to all. The Everglades National Park, which we visited several times, is really extensive to the surface and there are large forests and endemic species of animals. We can only hope that the National Parks may still exist.  
 
 
Extreme weather, migration, drugs, racial mutilation, weapons, crime, increased polarization, etc. are of course very big problems in the United States as well in most countries, but most of them are seen in the growing mega cities, and during our trip there were some who were drunk on a park bench and some communities had blocks of rough houses with often black population. We never afraid, even though we walked or cycled everywhere.  
 
The United States is far from history less. On the contrary, they have a lot of history, they are warriors and monuments of fallen soldiers in different wars are everywhere, literally. The Museum Descriptive Civil War 1861-1865 is numerous. Indian settlements and history are also described to a great extent. If you are in the old towns like Saint Augustine, Savannah and Charleston, where the early settlers came, it is very popular to go guided tours in the old preserved neighborhoods and get a big dose of history.
 
In our journey, a year in the periphery, we were in places where the majority of people live, we experience a more open, friendlier and safer society than in Sweden today, where hardly anyone meets my eyes. But even though we have been on the road for one year, we have only seen a small, small fraction of this giant country and we can only testify of what we experienced and the feeling we received during our amazing journey - and that feeling is much better than we ever dared to hope for.
 
We must confesse that reporting on the United States in Sweden is not as nuanced as we think it should be. To settle in eg The state of Michigan, with a climate similar to that in Sweden, would not at all be difficult. We are most likely to do more and long journeys in the United States in the future and then probably on land and with a small house on the back.  
 
With Ambika Explorer in the United States
Uppsala, March 01, 2018
 
Lars and Erja Ödmark
 

Back in Sweden....

Uppsala, Sweden, 19feb 2018
In English below
 
 
Även det roligaste har ett slut och nu är vi tillbaka i Sverige för ett kort tag. Sista veckan i Florida blev innehållsrik med många miles på de Amerikanska vägarna ända upp till Apalachicola och naturreservatet där uppe; Apalachicola forrest.  Vi hade besökt staden redan innan, med Ambika, och blev förtjusta i det ”gamla, genuina Florida”. 
 
På vägen upp besökte vi bl.a. Everglades, Naples, Saint Petersburg och Steinhachee och Okechobee lake. I Södra Florida fullkomligt kryllar det med folk och de nya, fina villorna avlöser varandra. I spetsen för de ”fina” områdena var Naples, en sagostad närmast, där varje grässtrå var krattat med tandborste :) man fick lite av Franska Riviera Feeling....
 
Till sist for vi ”hem” igen, till Key Largo för att lämna över båten i goda händer hos Dale och Sandy. Supertrevligt såklart att träffas igen. Efter ett antal öl/vin, skitgubbe, restaurangbesök och, inte minst, genomgång av båten, blev vi körda till Miami flygplats...... och så har ett helt år i USA kommit till ända! Vi är Dale och Sandy ett stort tack skyldiga och vi ser fram emot att kunna återgälda lite när de kommer till Portugal! :)
 
 
 
 
 
Even the Best of Times has to and and now we are back in Sweden for a short while. Last week, in Florida, we drove many miles on the American roads up to Apalachicola and the nature reserve up there; Apalachicola forrest. We had visited the city before, with Ambika, and became fond of the "old, genuine Florida".  
 
On the way up we visited Everglades, Naples, Saint Petersburg and Steinhachee and Okechobee Lake. In South Florida, it completely cries with people and the new, beautiful villas resolve each other. At the forefront of the "nice" areas, Naples was a fairy tale next to where every lawn was scratched with toothbrush :)  
 
Finally we went “home" again, to Key Largo to hand over the boat in good hands to Dale and Sandy. Fantastic of course, to meet again. After a number of beers / wines, the card game Ass Hole, restaurant visits and a walk trough the boat, we were driven to Miami airport ......
 
....and then a whole year in the United States had come to an end! Thank you Dale and Sandy for your incredible hospitality, we are looking forward to welcome you when you come to Portugal!❤️
 
 
 
We met dangerous (?) snakes, big as boa constrictors.... ok, maybe not entirely:)
 
 
 
 
They have a lot of bears, everywhere, but we were promised that they only were dangerous in a City environment..
In the Everglades they also have wild Pumas, but they are shy and we did not see any.
 
 
 
 
 
Guess who would like to own a Motor Home like this :) when we do some more traveling in the US, one of these days.....
 
 
 
Hurricane Irma last summer hit north Florida also...
 
 
 
 
 
 
 
Naples, soooo posh and sooo up market!
 
 
 
 
Enterprise (the car rental company we always use) was very late to pick us up,.. But they made up for it by letting us have this car instead of the medium size car we had booked 👏👏👏
 
 
Naples pier and beach 
 
 
This little sweethart was for sale for only 450 000 USD 😱 in Naples.
 
 
Sandy, Dale, Stuart (in the background) cleaning the fish they caught earlier in the morning :) three tunas. JJ, the cat, got his share 😄
 
 
Bye, bye for this time, our favorite bird ❤️
 
 

Adventures by 🚘

Road trip, Florida, 11feb 2018
In English below
 
 
Key West
Kul att vara här igen. Att strosa runt i den vackra, gamla staden med trähus. Undrar på att Hemmingway trivdes här. Det äldsta huset är daterat 1829.  Idag börjar dock vissa delar av Duval Street vara mer som New Orleans; fullt med barer med levande musik. 
 
 
It’s high season and there are lots of bikers around. Safety is not an issue for them........ apparently!
 
Yes, its one dollar bills - everywhere! Key West is becoming more and more like New Orleans :)
 
 
Many beautiful old wooden houses. The oldest was built 1829.  
 
 
Key Lime Pie, of course. Yammy!
 
 
 
 
Everglades City
På väg till Everglades City såg vi massor av alligatorer, små och jättestora, överallt i den smala bäcken bredvid vägen. Alltid tillsammans med stora fåglar av någon anledning.... Häftigt! Själva staden var en besvikelse, ett jätteturistjippo med karuseller, billiga burgerrestauranger och parkering för 25$. Nix! No deal!
 
 
In the Everglades. Hopefully the Egret sees the Gator before it’s too late 😱
They even have live Pumas living here.....
 
 
In Florida there is over one million of these guys. They are even allowed to be hunted (to some extent) nowaday..
 
 
We did not take an Airboat ride this time but when we did, we liked it a lot :)
 

It’s all over 😥😊

Key Largo, FL, 07feb 2018
In English below
 
 
Hur kan ett helt år gå så fort?!  Det är nästan exakt ett år sedan vi köpte Ambika Explorer för att göra The Great Loop.... och det känns som för max en månad sedan! Ändå har mycket vatten flutit under kölen sedan vi startade och vi är enormt glada att ha genomfört projektet och fått möjligheten att bekanta oss med USA ”innifrån”.
 
När lugnet lagt sig här så ska vi försöka sammanfatta intryck och upplevelser, dels för oss själva men också för er som är intresserade av hur vi upplever landet och kanske inspirera någon att göra Loopen :)
 
Vårt sista dygn på Loopen var minnesvärt! En magisk sista kväll med en solnedgång över havet och över en strandremsor med vajande palmer..... När vi vaknade den sista morgonen, ankrade i en vacker vik, fick vi kaffet i vrångstrupen när vi tittade över relingen. Vi står på botten, skrek vi bägge i munnen på varandra! Vi visste ju att viken var grund när vi kom in, drygt 7 fot (Ambika drar 4,5). Vi visste ju också att det skulle vara lågvatten på morgonen.... men ändå! Det kändes som om vi kunde ta på sandbottnen om vi bara stack ner handen. Vi var helt enkelt tvungna att loda för ekolodet gav inget utslag alls. När vi drog upp lodrepet och mätte vattendjupet visade det sig att vi faktiskt flöt, vi hade t.o.m. två fot, 60cm till godo I det absolut kristallklara vattnet! Trots att vi visste det var det ändå väldigt spännande att segla ut ur viken....
 
 
När vi kom fram till våra vänner, tillika de nya ägarna till Ambika, i Key Largo möttes vi av katten JJ, som genast flyttade in i båten och goda vänner från jordenruntseglingen. Alla var där utom ägarna till huset som själva är på semester i Vietnam :) Jättekul att träffa alla!
 
Mindre kul att städa och putsa Ambika till överlämning.... och lite sorgligt dessutom! Ännu en fas i livet, ett äventyr, som oåterkalleligen är över.....
 
 
Nu återstår bara att göra lite mer upptäcktsfärder, fast denna gång på landbacken, med bil. Det fanns bl.a. platser som vi inte kunde gå till på vägen pga av att orkanen Irma ställt till det. Everglades City är en av dem. Det var alldeles för osäkra uppgifter om sandbankar på båtvägen dit samt att en av de två små marinorna var förstörd av Irma, prognosen visade på frisk vind....
 
Landrapport följer :)
 
 
 
 
How can a whole year go so fast ?! It's almost exactly a year since we bought Ambika Explorer to do The Great Loop .... and it feels like a month ago! Nevertheless, much water has flowed underneath the keel since we started and we are immensely pleased to have completed the project and got the opportunity to familiarize ourselves with the US "from within".  
 
Once the dust have settled,, we will try to summarize impressions and experiences, both for ourselves, but also for those who are interested in how we experience the country and maybe inspiring someone to do the Loop :)  
 
Our last day at the Loop was memorable! A magical last night with a sunset over the sea and over a beach strip with the silhouette of palms trees ..... When we woke up the last morning at sea, anchored in a beautiful bay, we got a shock when we looked over the railing. We stand at the bottom, we both shouted! We knew that the bay was shallow when we entered, just over 7 feet (Ambika draws 4.5). We also knew that there would be low tide in the morning .... but anyway! It felt like we could touch the sand bottom... We simply had to do manual depth sounding, the electronic one did not show any depth at all! When we pulled up the rope and measured the depth of the water it turned out that we actually floated, we even had. two feet, 60cm to spare in the absolutely crystal clear water!
 
Even though we knew, it was very exciting to sail out of the bay ....     When we arrived at our friends, including the new owners of Ambika, in Key Largo we were met by the cat JJ, who immediately moved into the boat and good friends from the circum navigation. Everyone was there except the owners of the house themselves, they are on vacation in Vietnam :) Great fun to meet everyone!  
 
Less fun to clean and put Ambika in order to handover .... and a bit sad too! Yet another phase of life, an adventure, is irreversibly over .....    
 
Now time to do a little more exploration, still this time by car. There were places we could not get to by boat due to Hurricane Irma. Everglades City was one of them. It was just too insufficient information about sandbanks on the way there and that one of the two small marinas was destroyed by Irma, the forecast showed fresh wind.  So, we’ll just have to do it the other way :)
 
Lots of Man of War at sea...
 
Ambika on the Gulf side, going under the Overseas Highway to the Atlantic Ocean.
 
 
 
 
 
 
Ambika has crossed her wake! We’re back to where we started!
 
Great to meet old and new friends 👍👍👍
 
 

Closing in

Matathon, FL, 02feb 2018
In English below
 
 
Jepp, vi skippade Naples som enligt Wiki har lockat värdens rikaste människor att bosätta sig där. Säkert väldigt posh och vackert men troligtvis inte så anpassat till vår plånbok.. skämt åtsido, vi fick ett oväntat väderfönster att gå direkt från Marco Island till Marathon, strax öster Key West, och vi bestämde oss för att haka på. Det blev tio timmar på öppet hav. Först en spännande avfärd vid lågvatten, så blev det tidvis riktigt stökigt på Mexikanska Golfen som är grund här (max 10m djupt) och med plötsliga enmetersvågor som kom från sidan, blev det lite obekvämt och vår lilla skokartong for omkring som tokig. Hela tiden fick vi också värja för de tusentals ”crab pots” som fiskarna lagt ut, helt random. En del var slitna, omöjliga att se och andra låg med bojen under vattnet 😤😤😤 vilket var ännu värre! Puh, det var en liten pärs det se :) En boj höll vi på att ramma men vi fick stopp på karuttan i sista stund, innan linan hann in i propellern!

 

Väl i Marathon fick vi sista platsen i marinan, men bara en natt, sedan var det fullt. Det är högsäsong för ”Snowbirds” nu, dvs människor (pensionärer) som bor i norr åker ner till Florida över vintern... Idag har vi letat plats överallt utan att lyckas. Alla marinorna som finns kvar efter orkanen Irma är fulla. Alla bojar som lagts ut är upptagna.... och då pratar vi över hundra bojar bara här inne i lagunen. Jädrar vad mycket folk och båtar det finns! Alldeles för mycket av bägge! En natt i marina kostade oss 153$, och då har vi ändå hotellrummet med oss.... och utcheckning är kl.1100 nästa dag. De ska väl städa bryggan innan nästa gäst anländer... WTF! Ni hör att jag är förbannad 💥

 

Nu ligger vi för ankare utanför Matathon och funderar på nästa move.... På den positiva sidan hör att det är varmt nu, havet är turkost och det finns gott om delfiner, pelikaner och flygfiskar... Key Largo, vår slutstation, ligger bara en dagsetapp bort........

 

 

 Marathon, one of the marinas totally destroyed by Hurricane Irma!
 
 
 
Jepp, we skipped Naples which, according to Wiki, has attracted the wealthiest people in the US to settle there. Certainly very posh and beautiful but probably not so adapted to our wallet .. joke aside, we got an unexpected weather window to go straight from Marco Island to Marathon, just east of Key West, and we decided to take it. It was ten hours on the open sea. At first an exciting departure at low tide and then with sudden one-meter waves from the side, it became a bit uncomfortable as our little shoe box was wobbling on the seas.
 
Throughout we also had to avoid the thousands of "crab pots" put out completely random. Some were worn, impossible to see and others lay even under the water 😤😤😤 which was even worse! We almost hit one but stopped the boat at the last moment before getting the line into the propeller!  
 
Once in Marathon we got the last slip in the marina, but only for one night, then it was full. It's the peak season for "Snowbirds" now, ie people (retirees) living in the north go down to Florida over the winter ... Today we have searched everywhere without success. All the marinas left after Hurricane Irma are full. All mooring balls are busy .... and there are over a hundred buoys inside in the lagoon.
 
Now we are at anchor outside Matathon, planning the next move .... On the positive side, it's warm now, the ocean is turquoise and there are plenty of dolphins, pelicans and fly fishes... Key Largo, our final destination and where we cross our wake, is just a day trip away ........
 
 
 
 
 
Anchored outside Marathon with the Overseas Highway to Key West in the background.

 
Below a few pics from Marco Islands
 
 
 
 

Fort Myers Beach - by mistake :)

Ft Myers Beach, FL, 30jan 2018
In English below
 
 
Nu får det vara nog! Nu sticker vi till Naples, är trötta på att vänta! Vi lämnar Cape Coral där vi bara ankrat över natten för att fortsätta till Naples och i tidig morgon drar vi vidare söderut. Efter att nästan fått in båtgrannens osynliga triplina i propellern kommer vi iväg. Men vi kommer inte långt innan vi känner kulingen vina kallt från norr och US Coast Guard som varnar på VHF om ’Small Crafts warning” med hårt vind och höga vågor.... och just denna sträckan på drygt 30 miles måste vi dra utomskärs....!
 
Okay då! Vi vänder nosen mot närmaste hamn = Fort Myers Beach (inte att förväxla med Fort Myers längre norrut i Okeechobee River). Där ska finnas över åttio (!) bojar till gästernas förfogande. Vi passerar en stor motorbåt som just draggat och ligger skadeskjuten vid en brygga och när vi når bojområdet ser vi efter lite letande att varenda boj, alla, är upptagna. Hamnkaptenen bekräftar det! Vad är oddsen?
 
Med lite tur får vi en plats i en marina, ”Salty Sams Marina”, och det blir en dramatisk tilläggning i hård sidvind och motström som kaptenen klarar med bravur, bara grannbåtens ägare (i den nya fina båten) såg ut att slita sitt hår och stirrade stint på oss tills faran var över :)
 
Men vilken bonus, Ft Myers var verkligen en trevlig bekantskap. Vi tog cyklarna till stranden och gick en lång promenad i svensk högsommarvärme (och kuling). Räktrålaren hade just landat sin fångst när vi cyklade förbi på vägen hem och vi köpte 1kg prima räkor som sedan blev en fantastiskt god middag som avslutning på en oväntad dag
 
Imorgon Naples?!
 
 
 
 
 
Now that's enough, we’re tired of waiting! We’ll leave Cape Coral where we just anchored overnight to continue to Naples and in the early morning we continued south. After almost getting a boat's invisible trip line in the propeller.... But we did not get far before we felt the cool breeze from the north and the US Coast Guard warnping via the VHF about the "Small Crafts warning" with hard winds (up to 35kn) and high waves .... and just this distance of more than 30 miles we have to go off shore...!  
 
Okay then! We turned our nose to the nearest port = Fort Myers Beach (not to be confused with Fort Myers further north in the Okeechobee River). There should be over eighty (!) Buys at the disposal for transient boat. We passed a big motorboat that had just dragged apand when we reached the mooring area, all bouys we’re occupied. The harbor captain confirmed that! What are the odds?  
 
With a bit of luck, we got a slip in a marina, "Salty Sams Marina", it was a dramatic arrival in hard side wind and counter current, but the captain did it and did it well! Only the neighbor (in the new nice boat) seemed to tear his hair, staring at us until the danger was over :)  
 
But what a bonus, Ft Myers Beach was really a nice acquaintance. We took the bikes to the beach and went for a long walk in “Swedish high summer weather”. The shrimp Trawler had just landed it’s catch when we biked home and we bought 1kg of prime prawns which then became a fantastic good dinner as ending on an unexpected day!
 
Tomorrow Naples ?!
 
 
 
I wish..... ! 
 
 
 

Punta Gorda

Fishermans Village, Punta Gorda, FL, 28jan 2018
In English below
 
 
Åskan mullrar hotfullt och blixtarna lyser upp salongen när vi åt middag ombord.  Det kändes i den varma, lite tryckande luften idag att det måste bli en urladdning... och nu kom den. Efter tre blåsiga dagar kom regnet, nerhällande! Alla här, urinnevånarna, undrar vad som händer, så här brukar det inte vara så här års!
 
En del långa promenader och cyckelturer har det blivit. En dag gick vi till ett Wild Life Reserve där de räddar vilda djur som farit illa. Mest fåglar. Bra att det finns eldsjälar!
 
Vi har tur för vi blev bekant med Dee Smith på lite omvägar, då han och hans fru Jocelyn ville köpa vår båt för att göra The Great Loop. Nu blev det inte så men vi fick kontakt och när vi närmade oss Tampa bjöd han oss till Punta Gorda där han just seglade små "2.4" (enmanssegelbåt) i Paralympics klass. Dee har varit professionell seglare och är nu seglingskonsult med massor av stora oceanseglingar i sitt CV, bl.a. Whitbread/Volvo Oceanrace med bl.a. Roger Nilsson och mycket, mycket mera. För tio år sedan fick han cancer med små utsikter att överleva. Men överlevde gjorde han och fick tyvärr en del funktionshinder på kuppen. 
 
 
Inget kan hindra Dee från att segla! Han tävlar aktivt och nu har de köpt en Mainship dessutom och planerar göra Loopen. Underbart! Vi blev bjudna till seglingsklubben, som anordnade det aktuella racet, på middag och sedan drink i deras nya båt. Så kul och intressant att ta del av deras brokiga (milt sagt) seglingsliv ;)
 
 
 
Dee and a tiny 2.4 and he is winning all the races!
Link: www.deesail.com
 
 
The thunder and lightenings lit up the salon when we ate dinner on board. We felt today that there must be a discharge... and now it came. It’s been really windy for several days and now thunder... Everyone here are  wondering what's going on, what is the matter with the climate? While waiting for better weather we have been doing some long walks and cycling trips. One day, we went to a Wildlife Reserve where they help wild animals that have been found injured. Mostly birds. 
 
We are lucky because we became acquainted with Dee Smith when he and his wife Jocelyn were interested in our boat to do The Great Loop. Now they found another boat but we got in touch and when we approached Tampa he invited us to Punta Gorda where he sailed small "2.4" (single-handed boat) in Paralympics class. 
 
Dee has been a professional sailor and is now a sailor consultant with lots of great ocean racing in his resume. Whitbread / Volvo Oceanrace and much, much more. Ten years ago, he got cancer with little prospects to survive. Luckily he did! Unfortunately the illness gave him some physical disabilities. 
 
Nothing can prevent Dee from sailing! He competes actively in paraolympics class and now they have bought a Mainship in addition to sailing and they are planning to do The Loop. Wonderfull! We were invited to the sailing club, which organized the current race, for dinner and then drinks in their new boat. So fun and interesting to hear about their fantastic sailing life;)
 
 
The Yacht Club in Charlotte Harbor and the 2.4’s waiting for the next race :)
 
 
Dee and Josh in their New boat, a very nice  Mainship 40!
 
 
To be able to handle all these lines (when disabled) is hard but necessary in order to sail the boat"........ Impressive!
 
 
The Fisherman’s Village Marina in the little City of Punta Gorda is a very nice place to stay a few days!
 (The shoe shop here is magnificent:)
 
 
Itching like crazy...!
 
 
My beak may be a little crooked, but I have beautiful eyes  :)
 
 
(null)
A big heuron in the marina... 
 
 
And the seas, even the ICW, is full of these funny creatures. 😄 Makes you happy every time!
 
 
 
 
 


The four stages...

Punta Gorda, FL, 25jan 2018
In English below
 
 
Vi närmar oss Punta Gorda där vi ska stanna några dagar i väntan på att vinden (nordlig) ska bedarra. Där ska vi också träffa en spännande person, Dee, som tävlingsseglar i Paralympics. Punta Gorda ser ut som överallt här, som hjärnvindlingar. Överallt har man grävt kanaler i den låga träsk, sand och mangrovenaturen för att få plats med hus med egen båtplats :)
 
 
Punta Gorda ahead....
 
 
 
Vi konstaterar att vi nu nått fas två i vårt fritidsliv 😬. Bara två kvar.....
 
We have done phase one in our lives; sailing!
 
Just now in our second phase; travelling with a Trawler...
 
This is supposedly the third phase, a Motor Home.... hmmm, why not :)
 
.....before we enter the fourth and last stage 😬
 

A big wow for Sarasota

Anchorage south of Sarasota, 24jan 2018
In English below
 
Vilken stad Sarasota är! Helt underbar! Där finns en gammal stadskärna med trevliga butiker, konstgallerier, barer och restauranger. Runt omkring är dock höghus (condos) för bättre belevade... Marint liv, massor av båtar men, framför allt, ett stort kulturutbud. Det största vi har upplevt bortsett från metropolerna förstås :)
Jag säger bara en sak; stackars Lasse!
 
 
Welcome to Sarasota! This is a must do on the West Coast of Florida. It has a quiant historic city with low rise old houses (its hard to tell from the city sky line) and it offers lots of nice restaurants and bars. But above all it’s a cultural gem. 
 

The Ringling Brothers, who owned the biggest circus ever in the good old days. They acquired all small circuses until they had it all. The youngest of the brothers decided to invest his money from the circus business in real estate and oil, etc. and with the fortune he made he built this museum and collected a amazing amount of art, mainly from Europe from paintings dated from 1350 to 1800. And not only painting!
 
 
Lost in space.... Poor Lars, he had to spend five hours at the museum AND then, in the evening, another two hours in the theatre, watching a play :)
 
 
 
 
Pictures from the Intra Coastal Waterway, ICW. There is only a narrow sandbar or an inhabited strip of land that sheltered us from the ocean, the Gulf of Mexico.
 
Extremely shallow waters on the ICW! Even when the ICW is a lake they have dredged a ditch through it, 9 feet deep (3m).
 
..and with many bridges to pass. Most of them are low but have enough space for us to pass under. 
 
Osprays again, building a nest for the babies to come.
 
We can’t believe how many wealthy people there are in this country! The ICW here is completely crowded with houses along the channel. Not all of them as big as this, but big! And many!
 
This poor sailing boat had just stranded and the crew is probably trying to do something about it but it futile without help! We saw two more stranded boats today :(

Easy as a pie - a walk in the park!

Clearwater, FL, 21jan 2018
In English below
 
 
Det blev en otroligt lätt översegling över Golfen! Vi fick låna en förlängningssladd av Halleluhja vilket gjorde att vi kunde ha vårt bärbara element uppe på flybridge, vilket gjorde resan mindre kall. Inte varm men i alla fall OK med tillägg av varmt täcke för den lycklige som inte var på skift :)
 
Havet var kav lugnt. De största vågorna var på säkert hela 10cm. I tillägg fick vi en makalöst vacker solnedgång. Vi var tre båtar som var inom synhåll av varandra hela natten, vi kom sist som varken har radar eller autopilot. Men genom natten var det minst tio båtar som tog sig över. Halleluhja som hade bäst radio i vår grupp pratade varje timme med det andra gänget. 
 
Det blev dessutom en snabbare överfart än planerat och 20 timmar efter vi kastat loss kunde vi förtöja våra båtar i Clearwaters Municipal Marina. Det blev en trött dag men vi samlades flera för att besöka stranden på andra sidan, där alla barer och restauranger var. Massor av skaldjur stod på menyn, såklart!
 
 
 
 
It was an incredibly easy crossing of the Gulf! We borrowed an extension cord from Hallelujah, which meant we could have our portable heater on the flybridge, which made the trip less cold. Not warm but at least OK with the addition of warm blanket for the lucky one who was not on duty :)  
 
The sea was very calm. The biggest waves were at most 10cm. In addition we got a beautifully beautiful sunset. We were three boats that were in sight of each other all night, we sent last with neither radar nor autopilot. But through the night there were at least ten boats that crossed over. Halleluhja who had the best radio in our group talked every hour with the second gang.  
 
The crossing was faster than planned and 20 hours after we threw off, we were able to the our boats up at Clearwater Municipal Marina. Next day was a bit ”torde” but late in the afternoon we gathered several to visit the beach on the other side, where all the bars and restaurants were. Lots of seafood stood on the menu, of course!
 
 
 
 
 
 
 
 
In Clearwater It was still cold but not freezing like in Carrabelle. 
 
Our new pals from Fancy Free and Hallejuhja on the Ferry over to the beach side of town.
 
 
It’s all about fishin’
 
For him as well...l:)
 
Downtown Clearwater...
 
Yeah, it’s cold. I promise!
 
 
 
 
 
 

Ready to go! All set!

Carrabelle, FL, 19jan 2018
In English below
 
Det är ”bara” tre minusgrader idag på morgonen. Dagen för för vårt äventyr över Mexikanska Golfen. Det är vindstilla och prognosen över dagen och natten ser bra ut. Om allt går som det ska är vi framme i Clearwater imorgon mitt på dagen. Vi är minst tre båtar som sällskapar över, det känns bra! 
 
Problemet är att vi kommer att sitta på ett kallt flybridge hela natten, men what the heck, det är ju bara ett dygn!
Om det blir riktigt illa så KAN vi styra nerifrån båten men då får vi stå upp, det finns ingen möjlighet att sitta och vi har ingen autopilot i båten. Det blir ”hands on” hela vägen :)
 
Avfärd är satt till kl.1430 från marinan!
Håll tummarna!
 
Vi hörs från varmare breddgrader 👍
 
 
 
 
”Only" three degrees minus today in the morning. The day for our adventure over the Gulf of Mexico. It's calm and the forecast over the day and the night looks good. If everything turns out according to plan, we'll be in Clearwater tomorrow in the middle of the day. We are at least three boats in the company, that feels good!
 
The problem is that we will be sitting on a cold flybridge all night, but what the hell, that's just a day! If it gets really bad then CAN we steer down from inside the boat but then we have to stand up, there is no possibility to sit and we have no autopilot in the boat. It will be "hands on" all the way :)  
 
Departure is set at 2.30 pm from the marina! Keep your fingers crossed!  
More news from warmer latitudes 👍
 
 
 
Potluck party yesterday evening together with our newly found friends. Bill and Jackie on Fancy Free and Doreen and Tank on Halleluhjah.
 
 
After dinner a game of pool :)
 
 
 

Waiting for a weather window

Carrabelle, FL, 18jan 2018
in English below
 
 
Det är sex grader kallt nu på morgonen! Det är snöstorm i North Carolina och i stora delar av södra Alabama och norra Florida är det utfärdat frysvarning och staterna utfärdar varningar för att äldre far illa och att säd fryser.... Herregud! Utan fullt ös på element och AC:n hade vi fått ta in på hotell och vinterkonservera båten. Så illa är det!
 
Men nu har vi värme i båten och ett stort gäng båtar har samlats i trakten för att våga sig på hoppet över Mexikanska Golfen. Tre båtar här i Carrabelle och ytterligare ca sex båtar i Apalachicola, tre timmar österut. Det är en sträcka på ca 160nm på öppet hav som är grunt och är 10-12 grader "varmt", i en liten fyrkantig låda som hoppar på varje våg. Det tar ca ett dygn att komma till Clear Water som ligger väster om Tampa.
 
 
Senaste planen är att åka i konvoj med start imorgon, fredag, kl.1600 med möte utanför revet söder om Carrabelle. There are safety in numbers. Eftersom vi varken har radar (det kan finnas fiskegrejer och skräp i vattnet) eller autopilot (vi får styra i skift) så går vi inte först i ledet :). Det kommer att bli en kall natt, var så säkra! Men väl framme förväntar vi en temperaturhöjning på 10-15 grader - minst. Det är skillnad det!
 
 
 
 
It’s six degrees below zero this morning! North Carolina has snow storm and south Alabama and North Florida has issued freezing warnings and warnings for elderly in the cold weather, the grain freezes .... my God! Without a full blast on the Electric heater and the AC, we would had to book a hotel and winterize the boat. That's how bad it is!  
 
But now we have a warm boat and a large bunch of boaters (Loopers) have gathered in the neighborhood to venture the jump over the Gulf of Mexico. Three boats here in Carrabelle and another six boats in Apalachicola, three hours east. It is a stretch of about 160nm on open sea which is shallow and is 10-12 degrees, in a small square box that jumps on each wave. It takes about 24h to get to Clearwater located west of Tampa.    
 
The latest plan is to go on a convoy starting tomorrow, Friday, 4pm, with a meeting outside the reef south of Carrabelle. There are safety in numbers. Because we do not have radar (there may be fishing tackle and debris  in the water) nor autopilot, we will not go in the lead :). It will be a cold night, be so sure! But well ahead we expect a temperature rise of 10-15 degrees - at least. That is a BIG difference!
 
 
Shallow waters in Carabelle 
 
 
 And some unfortunate Captains are without ships...
 
 
Fancy Free and Ambika waiting for a weather window
 
But we can play pool...
 
..and enjoy breakfast here, included in the marina fee. That has never happened before 😄
 
(null)
...and visit the worlds smallest police station :)
(null)
Even the croks is having a hard time!

Meeting other Loopers

Apalachicola, Florida, 14 jan 2018

Världens bästa ostron! De finns här i Apalachicola. Det vittnar alla om och det kan vi bekräfta. Vi säger bara wow så gott, med lite citron, tabasco och pepparrot.
Vi startar tidigt på morgonarna, ibland måste vi ta bort is från flybridge innan vi åker.... men a man (women) gotta to do what a man (women) gotta do :) The show must go on o.s.v.

Vi har nu hunnit till näst sista stoppet före vår "crossing". Vi måste lämna de skyddade inre vattenvägarna för ta oss över öppet hav till Tarpon Springs. Det kan man göra via ett större hopp (ca ett dygn) eller via tre till fyra mindre hopp, Eftersom vi trodde att vi var helt ensamma i kylan hade vi bestämt oss för de kortare hoppen pga kylan, fiskenät och okända vatten. 

När vi angör Apalachicola träffar vi massor av Loopers som tillsammans ska göra det större hoppet. Klart att vi hakar på :) Med lite tur har vi ett väderfönster öppet på fredag!

Håll tummarna!


(null)
The coolest of all the cool guys.... It’s just above freezing temperature and they are out there, fishing!


The world's best oysters! They are here in Apalachicola. We can confirm that, its a wow, with some lemon, tabasco and horseradish. 

We start early in the mornings, sometimes we have to remove ice from the flybridge before we leave .... but a man (women) must do what a man (women) has to do :) 

We have now reached the second last stop before our "crossing". We soon have to leave the protected intra coastal waterways to make it across the open sea to Tarpon Springs.  Here in Apalachicola we meet a lot of Loopers. Together with them we’ll make the 90 mile jump and with a bit of luck, we have a weather window open on Friday!


(null)

(null)

(null)
Everyone wants to be a pilot! As soon as they hear that Lars is a pilot they want to tell him that they also fly :) and how they did a roll (or what ever it’s called).

(null)

(null)

(null)













Are we back in Sweden?

(null)
 
Destin, Florida 13jan 2018
 
 
Hur kan det bara vara så här kallt? Men vi måste vidare, vi måste komma söderut för att slippa vakna i en båt som är sju grader! Vi måste härifrån! Det är bara marginellt varmare än inne i kylskåpet. Ute var det minus två och vattentemperaturen är tolv grader. Vi kollar på kartan ännu en gång och konstaterar ånyo att vi faktiskt befinner oss i Mexikanska Golfen. 
 
På med de varmaste kläderna vi kan uppbringa, inklusive långkalsingar, mössa, täckjacka, handskar och halsduk. Om fötterna frös vi oavsett. Det blåser hårt från nord men vi ska ju bara följa de inre vattenvägarna där ett sandrev skyddar oss från "det stora havet". Vi skickar många tacksamma tankar till att "övfre deck" är inplastad till skydd för vinden! Stackars delfinerna som hälsade på ibland! Så synd att det inte är varmt för maken till vackra sandstränder, kritvita, får man leta efter.
 
Efter sex timmar från Pensacola förtöjer vi vid vad vi trodde skulle vara en liten fiskeby men som visade sig vara ett veritabelt tivoli ´a la Amerika. Men där fanns färska ostron som blev lite plåster på såren :)
 
 
(null)
No, this it not snow even though the temperature indicates it could have been :)
 
 
It’s so beautiful. The white beaches, the sea and the dolphins. But it’s also freezing cold! We have to get out of here, to a warmer climate. Fast! 
 
So we decide to leave Pensacola in spite of the strong northerly wind. We endured thanks to the eisenglas that sheltered us from the wind on the fly bridge. We cannot believe we are in The Mexican Golf! 
 
Six hours later we arrived to Dustin, Florida. We thought it would be a tiny fishing village but it turned out to be kind of a amusement park..... They had an oyster bar with fresh, delicious oysters and that made it all worth wile again :)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
(null)
 
 
 

In USA again 😊

Pensacola, Florida, 12jan 2018
 
 
No, despite the above picture, Kenneth and Marie-Louise did not arrive with Air Force One :)
 
 ****
 
Jaha, det blev väl inte riktigt som vi tänkte.... I Sverige tittade vi förvånat på väderprognoser där vår Ambika vilade ut, i Orange Beach, Alabama; minusgrader! Mer minusgrader, i Mobile hade det snöat.... Vad händer? Det har inte varit så kallt på 30 år!
 
När vi landade i Miami med våra gastar Kenneth och Marie-Louise från Häradsskär, är det varmt och skönt men när vi närmade oss norra Florida och Alabama, efter två nätter på hotell och 100 mils bilkörning, var det kulet, regnigt och blåsigt, bara 13-16 grader....
 
Efter vi fått städat, fyllt på vatten i tankarna och handlat mat och vin, tuffade vi iväg i regnet och med tidvis bara 50m sikt en kort distans via de inre vattenvägarna till Pensacola i Florida. Där, i Palafox Marina, blev vi inregnade och inblåsta..........
 
 
******** In English
 
Well, it was not the way we thought it would be..... In Sweden we looked at weather forecasts where our Ambika rested, in Orange Beach, Alabama; it was cold! Very cold and in Mobile it was snowing .... What's up? It has not been as cold in 30 years!
 
When we landed in Miami with our guests, Kenneth and Marie-Louise, it was warm and nice, but when we approached Alabama, after two nights at hotel, it was cool, rainy and windy, just around 60 degrees.
 
Anyway, after some clearing, water tank filling and grocery shopping we left Orange Beach and sailed 25 miles to the east, to Pensacola, where we still are awaiting better weather......
 
Kenneth and Marie-Louise’s stay was short. Due to the shitty weather they decided to rent a car earlier than planned and drive off to a warmer climate, down south. We wish them a nice and warm rest of their stay in Florida 😊
 
 
Fog in Pensacola, we’re stuck!
 
We are in the Deep South, who would have guessed?
 
 
But Santa is still going strong, despite the weather!
 
 
To pass some time in the cold and rain we went to the fantastic National Naval Museum in Pensacola, one of the larest in the world! Guess who was in seventh heaven!!! It took four hours to get a Lars out of there :)
 
 
Hundreds of old and modern air crafts on display, with focus on air craft carrier airplanes. We were truly impressed!
 
 
 
 
 
 


Om

Min profilbild

RSS 2.0