ambikasailing

Pos: 16' 36S, 168' 09E

18maj, Port Vila, Efate, Vanuatu


Lite dålig eftersmak har vi fått från New Caledoniavistelsen; det var dyrt där, folk/myndigheter var inte särskilt hjälpsamma, etniska motsättningar, laundryn stal två av våra bästa handdukar, inlåsta av immigration i fyra dagar... som grädde på moset blev vi bestulna på över 15.000 SEK via kreditkortet. Så nu är det jobb med att maila med banken och få rättelse. Kortet är spärrat. Både Lasse och jag har ju rest massor i livet, särskilt Lasse förstås, och aldrig har vi blivit bestulna på via kort tidigare...

Här i Port Vila har vi redan hunnit vara i fem dagar! Vattnet inne i viken är helt kristallklart och människor simmar runt bland båtarna trots att Port Vila är en ganska stor stad. Ingenting spännande har hänt och det är jätteskönt. Den mest dödsföraktande aktiviteten vi haft på det senaste är att spela alfapet : )

Det har varit mulet och med lite regnskurar så vi har cyklat runt lite och konstaterat att alla fina stränder här är ”private property”. Fika fick vi göra på en ful strand med massor av platsflaskor. Synd! Marknaden här är fantastisk, det är en fröjd att gå omkring och titta och lukta på exotiska frukter och grönsaker och att se det färgglada, brokiga folklivet. Stora kryssningsfartyg kommer hit på dagstopp med jämna mellanrum och då vimlar det av Nya Zeeländare och Australiensare i sta´n och kommersen är i full gång, barerna överfyllda.

Vi har träffat nya, trevliga seglarkompisar som vi tar ”sundowners” med och pratar om destinationerna här i Vanuatu och utbyter (dvs vi har fått) sjökort (Chart Aid) baserade på Google earth och där man kan se rev och grynnor tydligt. Navionics Gold och övriga sjökort är inte mycket att hänga i granen här. 

Igår, när vi tog jollen från Dingydock till båten, höll vi på att krocka med två stora bruna varelser, minst lika stora som jollen :O som sedan (när vi pratade med båtgrannarna) visade sig vara sjökor! En liten titt på Googles visade att de är utrotningshotande, kan bli upp till 1,5 ton stora och ser ut som S:t Bernardshundar i ansiktet. De äter bara alger och sjögräs men vi skulle inte vilja möta dem simmandes =D

Nu sätter vi segel igen och denna gång rakt ut i ödemarken. Nästa plats blir nog Port Havannah på Efate och därefter ön Epi. Internet blir det nog dåligt med på ett tag men vi kan uppdatera bloggen via mail via HF eller Satcom till Petra, som lägger ut text (inga bilder) på bloggen.




Kunde inte låta bli att lägga upp en solnedgång, som var så otroligt spektakulär, när vi seglade från Nya Kaledonien till Vanuatu.
--
We could not resist to display yet another sunset. This time a spectacular one when we sailed from New Caledinia to Vanuatu.




Port Vila. Staden ser inte mycket ut från sjösidan men den är faktiskt väldigt trevlig; en stor liten stad. Vi har hyrt en boj för 90SEK/dygn.
--
Port Vila doesen´t look much from the seaside, but it´s a very nice little big town.

Water front i Port Vila. Baren, belyst med kulörta lyktor, försöker överrösta de lokala predikanternas gospel och predikningar med discomusik - varje kväll :D
--
This is the hang out for Yachties. The bar plays music every night, trying to drown the local preachers singing gospel and giving ceremonies.

Marknad i Port Vila - ögonfröjd och doftsensation!
--
Produce market in Port Vila - colorfull and the air is saturated with the scent of exotic fruit...

Fika på öde strand.. sålt smöret och tappat pengarna kanske?
--
Paus at the beach... he has sold the butter and lost the money (old swedish proverb :)

Ambika i regnskrud eller solskydd. Just nu är det regn som vi skyddas för :(
--
Ambika dressed in rain cover or sun cover that that matter :) Presently we need cover fot the rain :(

Sjöko, bild tagen från Googles...
--
We "met" a Dugongen when we came with the dingy...(the picture is from Googles)




Vanuatus arkipelag, över 80 öar att utforska :)
--
The archipelago of Vanuatu. Over 80 islands to discover :) We´ll sail all the way to Banks islands and perhaps even as far as The Torres Islands.

15maj, Port Vila, Vanuatu

Vilket äventyr!Vi gjorde en kvällsutflykt till den (super-)aktiva vulkanen Yasur. Först en vådlig resa med pick-upen över stock och sten med de gigantiska träden ”BanYan” svävande högt över oss (de har till och med byggt bungalows uppe i träden, så stora är de). Vid foten av Yasur klev vi av och fick klättra sista biten upp till kraterns kant medan den mullrade hotfullt. Våra guider sa till oss att ”vara försiktiga” och stannade kvar i bilen. Hmmm!

Väl uppe vid kraterkanten fick vi ett otroligt, magnifikt, skrämmande skådespel med glödande stenar som flög upp i luften i gigantiska fyrverkerier när den exploderade. Yasurs rytande och väsande kändes ända ner i märgen och hela berget skakade. SCARY!! Den exploderade kraftigt flera gånger och stora stenblock flög över 300m upp i luften. En smäll var så kraftig att vi alla hukade till och, med hjärtat i halsgropen, spanade efter var de glödande stenarna skulle ramla ner. En tysk kastade sig ner på marken och slog upp ett stort sår på ena knäet. På vägen ner låg en stor bumling och glödde av lava längs stigen!! Med ficklampans sken (det hade hunnit mörkna) hittade vi stigen tillbaka till säker mark. Flera skadas däruppe av av fallande stenar och ett japanskt par dödades 1995 fick vi höra…. och detta gör man frivilligt?! Och betalar för det!

Väl ”hemma” skulle vi ta jollen tillbaka till Ambika i becksvarta natten. Det var lågvatten med massor av stenar och rev i vägen och vår jolle har en ”soft bottom” som inte är lämplig för ”hard rocks”, etc. Men med ficklampornas hjälp manövrerade vi oss förbi farorna. Helt slut klättrade vi upp i båten, kastade vi oss ner i sittbrunnen och slog upp var sin stor whiskey, tittade på stjärnhimlen över oss och försökte smälta alla intryck =D

Vårt intryck efter bara fem dagar här är att Vanuatu är ett fantastiskt land för alla som vill resa tillbaka i tiden, färdas i djungeln, träffa vänliga infödda (som kan engelska) och är vill ha extra adrenalinkickar!

När vi ändå är på kapitlet vådliga äventyr är här en liten summering av megadrama för långseglare som vi träffat eller känt till under vår seglats; En tysk seglare blev uppäten av en galen kannibal i Marquesas (i alla fall grillad inför måltiden), en katamaran sjönk till följd av en valkrock i Marquesas, en seglare förliste på ett rev i Palmerstone i hård vind och förtöjningen brast och slutligen är det en fransk segelbåt "Flight Time", som seglade från Nya Zeelands nu bara en vecka efter oss, som krockade med en container 60nm utanför New Caledonia. Båten sjönk på en (1) timme. Paret räddade sig i livflotten och fick vänta två dygn innan de plockades upp av helikopter.
-- Man ska ha husvagn, trallalallalalej!!





Dessa enorma Banyan trees finns över hela ön, här är allt orört och oskövlat!
--
Giant BanYan trees are growing over the whole island, everyting untouched!!



Vägstandarden på ön. Ni kan tänka er att man var öm i baken efter 5tim på flak t/r till Lenakel. Här är vi på väg upp till Yasur :)
--
On our way up to Yasur.


Här är länk till videoklipp uppe på Yasurs kraterkant

1) Andfådd efter klättringen upp till kanten
http://www.youtube.com/watch?v=v_wVz7VoEiA&feature=youtu.be
2) En explosion till
http://www.youtube.com/watch?v=oRe8Oc4z_Rg&feature=youtu.be




Så här kaxig ser man inte ut efter att Yasur rytit, väst och exploderat! 
--
I did not look this relaxed after the explosions - that's for sure!



Med jämna mellanrum kom små utbrott men rätt som det var kommer det en stor explosion som kastar klippblock högt upp i luften!
--
Yasur had small eruptions allmost all the time. Then all of a sudden comes a BIG one, check the videos above!

14maj, Port Vila, Efate, Vanuatu
Pos: 17'44S    168'18E

De grå, fuktdrypande molnen slickade öns bergstoppar när vi lämnade New Caledonia. Då hade vi fortfarande inte fått besked om vi fick tillstånd att gå in på Liefu på Loyalty Islands. Om man inte har det är man kriminell om man ankrar i viken.. Nåja vi kanske chansar… vi får se. Först ska vi bara runda sydspetsen och gå ut genom den ganska breda öppningen i revet…

Trodde vi ja. Totalt oförberedda och med fullt ställ uppe såg vi plötsligt att vi snabbt närmade oss (i över 11knop i medström!) en vägg av vatten, som bara för några minuter sedan inte funnits där. Försent att vända. Snabbt på med motorn och hämta flytväst och livsele. Haka fast. Vi hann notera alla vrak som kantade reven.. Så skenade Ambika in i väggen av skum, branta vågraviner, tvära väggar av hårt vatten. Hon for som en spottloska fram och tillbaka, brant ner och sedan upp för nästa vertikala vågvägg. Vilket dån, det gick inte att göra sig hörd. Vattnet strömmade över hela däcket, långt upp på sprayhooden och, såklart, hade vi en av takluckorna i vädringsläge. Det var INTE bra! Salongen fick sig några ordentliga litrar med salt vatten… schajse! Efter ca 1000m avtog kakofonin och lugnet lägrade sig åter. VILKEN PÄRS. Det var så totalt oväntat….

Vi kan inte hålla upp mot Liefu och går istället mot Mare, den södraste av Loyalty islands öarna. När vi närmar oss går vi rakt mot ett åskväder som lyser upp hela himlen och vi får snabbt placera Alla Viktiga Saker (elektroniska) i ugnen (f… bur). Som tur är drar det vidare utan att komma för nära. I Mare syns inte ett enda ljus och vi vet att det är en klippö med rimligt dåligt ankarfäste. Vi fortsätter till Vanuatu som ligger ca 260nm från Nouméa och minskar så segelytan tills det bara är några näsdukar kvar för att inte komma in i mörkret utan angöra i gryningen istället.

Efter två dygn siktar vi ön Tanna på Vanuatu. Vi har fullmåne och sikten är god. Öns aktiva vulkan, Yasur, spyr ut glöd och aska och ser väldigt dramatisk ut. Just brevid Yasur ligger Port Resolution (pos: 19’31S 169’31E), en liten vik där vi ankrade efter en spännande angöring utan exakta sjökort (Navionic Gold är inte mycket att ha här). James kommer ut i sin utriggare, byggd av en urholkad trädstam, och informerar oss att vi måste in till huvudbyn Lenakel för att klarera in. Han hälsade oss också välkomna att besöka byn här intill när vi önskar, liksom den lilla ”Yacht klubben” där Warry är chef. Där kan man få en varm lokal öl eller tre.

Följande morgon bar det iväg med en av byns tre pick-upper. VILKEN RESA! Fem personer i kupén och nio på flaket, sex av oss var ”vita”. Rakt igenom djungeln, på lerstigar där regnet grävt djupa fåror (som inte lagats), genom en askaöken vid Ysaurs fot, genom vattendrag i raviner, genom otaliga små byar bestående av hyddor av palmblad med jordgolv (ibland på pålar för att undvika regnvatten och lavafloder), upp över bergen i 5km/tim på branta, spårade lervägar och ner på västra sidan där Lenakel ligger.

Resan tog 2,5 timme enkel resa och kan inte varit mer än 3mil. Flera gånger trodde vi att ekipaget skulle välta med passagerare och allt.. När vi äntligen kommer fram visare det sig att ”Customs” är borta i fyra dagar… Okay, så är det bara! Vi kikar lite på byn istället. Vi sjasar iväg några hönor och grisar och hittar lite bröd i en affär och insektspray i en annan. Livets överflöd finns INTE här men fullt av vänliga leende människor som pratar engelska. Till slut dyker immigration-killen upp i alla fall och vi får en månads uppehållstillstånd i landet. Tullen får vi ta i Port Vila, huvudstaden, sa han. Så skumpar vi hem samma väg som vi kom och mörbultade tar vi jollen tillbaka till Ambika. Vilken härlig dag! Vilken otrolig skillnad från ett modernt New Caledonia som ändå ligger så nära.

Vanuatu (betyder "Land Eternal") hittades av Capten Cook (flitig kille) och styrdes länge av engelsmän och fransmän GEMENSAMT! Viken där vi låg för ankare heter Port Resolution och är namngiven efter Cooks fartyg. De har varit kannibaler och det sista ”fallet” dömdes så sent som 1960. Nu är landet icke människoätande och självständiga sedan 1980. Männen har ersatt sina "penisfodral" med T-shirts och shorts.

Det bor ca 200 000 invånare i hela landet, varav ca 20 000 i Tanna. Här pratar en del engelska andra franska och sitt egna språk. Bara på Tanna har de 8 olika språk (i Vanuatu finns det 110 olika "modersmål"!) och det finns små byar överallt längst djungelvägen - utan elektricitet och hela ön ser mörkerlagd ut från kl.1800! Landets största inkomstkälla är turism – fast det har inte blivit exploaterat ännu vad vi har sett. Marken verkar vara bördig och hungrig behöver nog ingen vara, trots stor materiell fattigdom. Befolkningspyramiden är rättvänd här, dvs. är omvänd mot vår och det finns barn ÖVERALLT. Massor! Ursöta!

Malaria har ju varit ett stort problem men de har nu program för eliminering av malaria och förra året drabbades bara 5 personer här på Tanna. Befarar att det är betydligt mer i de norra öarna. Det gillar vi inte, inte heller är vi förtjusta i saltvattenkrokodilerna som lär finnas där… men det dröjer lite till tills vi kommer dit. Kanske hinner man vänja sig vid tanken?!

Kanske är Vanuatu ett av de sista orörda paradisen i världen?!

Port Resolution, Tanna, Vanuatu. I förgrunden en källa med 100 grader vamt vatten!
--

04maj, Port Moselle, Nouméa, New Caledonia


Vilken fantastisk temperatur. Varken för varmt eller kallt, så här skulle det vara jämt! Nu börjar vi känna oss redo att fortsätta färden och den kommer med största sannolikhet betyda att detta är den sista utposten för ett ”modernt” samhälle med alla bekvämligheter samt marina som finns ett bra tag framöver. Från och med nu blir det ankring i laguner, blickar mot vajande palmer i strandkanten, röda solnedgångar och turkost vatten fullt med vänligt sinnade vattendjur. Det sistnämnda är vår förhoppning i alla fall : ).

Här i Nouméa har vi roat oss med att ta långa promenader, sola på playor, besöka ett fint akvarium samt bara titta och njuta av folklivet. Wifi har inte varit någon hit här. Vi måste gå till baren och dricka massor av öl/vin (!) för att få tillgång till barens hotspot, sådana prövningar blir vi utsatta för hela tiden!! Vi träffade också Tom och Tom på finska ”Ever After” (en vacker HR 53) och det visade sig att de också ska segla i Indonesienrallyt, i alla fall den ena Tom och hans fru. Kul!

Idag provade jag klänningar, sådana som alla ”infödingar” (kanakerna) bär. De ser så helt underbart färggranna, svala och sköna ut. Dessutom täcker de en stor del av kroppen, vilket anses lämpligt när man besöker öarna norröver. Stor är nyckelordet här. När jag kom ut ur provrummet så ramlade expediten nästan omkull av gapskratt och Lasses mungipor ryckte spastiskt… när jag såg vad klänningen hade gjort med min lekamen förstår jag dem (i alla fall expediten) – jag var STOR! JÄTTESTOR! Som ett hus ungefär i denna kreation. Det blev ingen affär för ett visst mått av stolthet har jag trots allt kvar….


Imorgon seglar vi, om inget oförutsätt händer, till Lifou som också tillhör New Caledonia innan vi tar skuttet över till Vanuatu. Vi får lite olika signaler om öbornas känslor för oss utlänningar. En del påstår att de inte vill veta av oss och föser iväg oss från ön, andra säger att de är hur vänliga som helst bara man ber "bychefen" om lov att landstiga samt ha med sig en present bestående av 2m tyg i glada färger och gärna en flaska vin.

Har ingen aning om hur möjligheterna till Internet ser ut framöver…. den som lever får se, helt enkelt :P

En av de långa playorna här nära huvudstaden. Det tar 45min att gå från marinan och det finns färskvattenduschar längst stranden, för att inte tala om alla otaliga restauranger, kaféer och barer som finns här.
--
One of the long white sandy beaches close to Nouméa, the Capital of New Caledonia. It´s quite touristy but on the other hand that means plenty of restaurants, bars and cafés close to the beach =)

Dagens jobbpass, försöka “Internetta” med svagt wifi. Tuff utmaning!
--
The marina bar offers a hotspot. But that means that you MUST drink a lot of bear and vine…. It´s a tough life!

Så här ser klänningarna ut som jag provide men inte såg de så där läckra ut på mig inte…
--
I tried one of these traditional dresses in a dress shop today. I can just tell you that the shop attendant was VERY rude, she laughed heartily at the sight of me, wearing one… and Lars turned his back to me so quickly that I didn’t catch his expression…

Marknad och uppträdanden på playan. Fast dansen kändes inte särskilt genuin..
--
Somehow the dans, on the cultural event yesterday, did not feel genuine…

28apr, Nouméa, New Caledonia
Pos: 22’17S    166’26E

Vilken rivstart! Pang på bara; 11-14ms bidevind/halvvind. Vinden i sig utgjorde inga problem men de höga brytande vågorna från sidan plus brytande korssjö var mindre roliga. I brottsjöarna låg vi ofta med babords reling i sjön surfandes snett nedför i vågskummet. ”Charlie” (autopiloten) var beundransvärd när han rätade upp Ambika  – sakta men säkert. Gång på gång. Andra dygnet, mot natten, surrade vi fast allt för en eventuell ”knock down” för vågorna bröt kraftigt över sittbrunnen, de största var över 5m. Båtar av Ambikas storlek kan slås omkull av en 4m brytande våg om den råkar komma som mest ofördelaktigt. En våg behagade bryta rätt över mig när jag satt vid plottern. Duschen var snabb och intensiv med en volym på kanske 100 liter mycket salt vatten :D

Norfolk Island var bara att glömma och vi satte kurs direkt mot New Caledonia istället. I tre dygn höll det på innan det lättade och blev sedan bara 10ms slör, men mycket mindre och mjuka vågor, för att sedan försvagas och slutligen dö ut helt och vi fick gå för motor i över ett dygn…  Väderläget följde vi på gribfiler (via Satcom) väldigt noga, för vi tog en chans när vi stack iväg mellan två djupa lågtryck. Men det gick vägen även om det var urjobbigt i början =D. Vi gjorde i alla fall en snabb passage och 908nm avverkade vi på sex dygn, trots svaga vindar mot slutet.

NÅGON hade förlagt alla kaffefilter så vi fick inget kaffe de tre första dygnen. Abstinensen resulterade i huvudvärk för oss bägge och gjorde de första dygnen än jobbigare. Det brukar vara kaptenen som förlägger saker så gissa vem som kommer att få höra ”kaffefilter” till döddagar :D  Den urgamla burken med reservnäskaffe var helt odrickbar, fy för den lede!

Det var kyligt höstväder när vi lämnade Opua, NZ. Redan efter 2 dygn hade temperaturen stigit och vattnet var djupblått igen och 26,3 grader mot 21,9. Inte särskilt mycket liv syntes till förutom några häftiga albatrosser som hade samma rutt som vi i några dagar samt krockade en flygfisk med Lasses hand. Efter 3 dygn kunde vi skippa fliesunderställ, mössa, halsduk och täcke. Den 4:e dagen var vi i tropikerna. Den 6:e dagen var det 30,2 i havet och vi pustade i värmen. Från en klimatzon till en annan på bara FYRA DYGNS segling, fantastiskt märkligt.

New Caledonia är en fransk koloni. Vi är i EU! Det lär vara fint här i huvudstaden Nouméa och öarna öster om huvudön (Loyalty Islands) lär ska vara fantastiska. Hela kommande etapp, ända upp till Thailand, ser vi jättemycket fram emot med massor av underbara, orörda platser och med korta seglingsetapper, bara några hundra nm som mest (om man bortser sträckan från Torres Strait till Darwin).


Fågna här i Nouméa. När vi skulle klarera in fick vi till livs att "Immigrations" hade stängt och skulle vara stängda till på onsdag - i fyra dagar! Men om vi sticker igen, sa Lasse... Nej, det gick inte för alla skeppspapperna hade marinan lagt beslag på tills Immigration var klara... Så, ergo, det är bara att vänta (vi som har SÅ bråttom :).

Jag fick utstå mycket spe av maken när jag köpte glasögion med lampa i (för kvällsläsning) på båtmässan hemma. Gissa vem som ser ut som en alien varje natt nu!!!
--
Reading googles with head lights! A great invention if you want to read in the dark, in the cockpit... but one look like an alien while wearing them :)

 

Ännu en Grtibfil på väg... eller var det bloggande...
--
Yet another Grib forecast on it´s way... using the Satcom or SSB

Lite stel efter x antal timmar på deck. Kul att se dessa krabater igen!!
--
A little stiff maybe but it´s nice to meet them again!

Bästa boken på länge:
”En Fri Röst” av Ayaan Hirsi Ali är en otroligt bra bok, skriven av en fantastisk och insiktsfull kvinna från Somalia. Innehållet ger oss massor av tillfällen till diskussioner och funderingar över vissa (många) tingens ordning, bland oss människor här på jorden. Med denna bok som underlag undrar man hur framtiden, i ett längre perspektiv, kommer att bli??
--
Read it! You won´t regret it! 



Vive La France (eller hur det stavas). Fast New Caledonia är mycket mindre "modernt" än övriga franska kolonier vi varit på (och det är ganska många nu). Och dyrt! En cappuchino kostar 65SEK, mycket dyrare är allt än i t.ex NZ!!
--
Back to France. But New Caledonia is not as modern as other Fransh colonies we have visited on route. And it´s expensive, a cappochino costs over 10 USD!!

21apr, Opua, NZ

18apr, Kerikeri, Northland, NZ


Vi hade hyrt en bil för att kika på norra NZ och sluthandla. Döm om min förvåning när Lasse stannade vid den lilla flygplatsen i Kerikeri, vid "Sky Dive Zone". Hmmmm. Vid det laget hade jag ju pratat så mycket (i flera år faktiskt) att det skulle jag göra, fallskärmshoppa! Lite chicken att backa ut nu och inte kunde jag vara sämre än Lasse som gjorde det tillsammans med Uffe för många herrans år sedan... OK! Det var kanske fullbokat... inte det! Ja, då var det bara att bita ihop och genomföra äventyret. LITE vådligare än rutshbanor och lekplatser...

Två kineser och jag packade in oss tillsammans med våra respektive instruktörer i den lilla enmotoriga Cessnan som skulle ta oss upp till 12 000 fot. Det var HELT PACKAT i planet och piloten såg ut som om han just slutat gymnasiet... hur skulle detta sluta. Planet steg i 20min, över molnen. Det pirrade i hela kroppen. Väl uppe på rätt höjd öppnades den lilla plastskjutdörren och den första kinesen kastades ut och nästa på tur var "yours sincerely"! Vet inte hur jag benglade ut benen över kanten och satt på randen till avgrunden....

...och så PUFF, ut i rymden i fritt fall! Himmel och pannkaka! Vilken grej! Efter 40 sekunder drog Ryan (min ihopbundne instruktör) i fallskärmen och vi for upp i rymden som kastade ur en katapult.. WOW! Så singlade vi stilla och lugnt ner på jorden, utom då Ryan fick för sig att testa branta höger- och vänstersvängar med fallskärmen.... men ner kom vi till slut och landade på mjukdelarna. Ett lagom stort blåmärke kommer nog att bli minnet utöver alla intryck som tävlar om utrymmet i huvudet!

Vilket avskedsminne från Nya Zeeland, tack Lasse!


..nedan följer några bilder och en video (länk till YouTube) för den som vågar =D
http://www.youtube.com/watch?v=pJZ7ddL7qS8&feature=youtu.be

18apr, Opua, NZ


Det kändes lite"ovant" att lämna Whangarei men skönt att komma ut från floden och ut till HAVET!! Dofterna, färgerna, sjöfåglarna... underbart! Första etappen på ca 30nm gick till Tutukaka, en skyddad vik för alla vindar utom i en tio graders vinkel ren ostlig, för då kommer vind OCH dyning rakt in.

Det blev mörkerangöring (vi dröjde lite för länge med att starta upp Yanne (motorn) och vips kom mörkret ikapp oss. Inloppet mellan klipporna var bara ca 30m, fast där fanns en belyst enslinje att gå på... det gick bra och vi ankrade i godan ro och åt middag. Sen kom vinden. Så klart från det enda håll som INTE var bra! Lasse gick ankarvakt nästan hela natten medan jag sov som en gris (sådan mor sådan... =) Det blev en "råddig" natt och vi som var lite ringrostiga fick ett hårdhänt uppvaknande.

Ingen mening att ligga kvar, upp med ankaret och upp med segel. Nästa etapp var ytterigare 40nm norrut. Skvalpsjö. 7-8ms slör. Ulkiga. Det brukar vi inte vara.. men på eftermiddagen kunde vi till sist kasta ankaret i en underskön vik i Bay of Islands; Paradise Bay på Urupukapuka Island. Stilla. Vi låg så nära strandkanten att vi kunde höra alla konstiga fågelläten ifrån buschen, en naturupplevelse i sig.

På morgonen var viken spegelblank och sandstranden pockade på besök. Vi tog jollen och paddlade in och gick en fin promenad till öns topp och fick en makalöst fin utsikt över de gröna, taggiga, dramatiska och samtidigt pastorala öarna. Det är ganska sent på säsongen här så det är inte så många båtar ute - ingen trängsel om man säger så :)

Motvilligt styrde vi kosan de sista 10nm in till marinan i Opua. Känner oss som frustande galopphästar som väntar på startskottet. Nu VILL vi iväg norrut till söderhavsöarna igen! Men först måste vi göra en genomgång till av Charlie (autopiloten) som inte uppfört sig väl sedan vi bytte packning i hydralkolven. Charlie är ett "no-go-item" så det är bara till att fixa!

14apr, Town Basin, Whangarei, NZ

06apr, Whangarei, NZ


Så har regnvädret och stormen äntligen dragit förbi och ikväll, långfredag, är det ett "avskedparty" i marinan för alla oss som träffats och umgåtts över Stilla Havet. Nu skiljs många vägar åt. Majoriteten ämnar segla upp till söderhavsöarna igen och sedan återvända hit eller gå till Australien när orkansäsongen börjar. Några få gör som vi, fortsätter upp mot Thailand och ytterligare några stycken sträcker direkt över till Sydafrika... Så ikväll är det nostalgiafton och säkert många löften om att hålla kontakten...


Dagarna har ändå gått fort med pyssel inomhus, installera allsköns program i nya datorn, med allt vad det inneburit i form av %¤*##/". Ändå har jag misslyckats med de viktigaste grejerna för den nya datorn är "för modern" och klarar inte ladda ner programfunktioner för segling (som inte alltid är så moderna). 

Vi har också lyft alla durkar och gått igenom båtens innehåll invändigt... vi är "ready to go"! Nu önskar vi oss ljumma sydliga vindar och troligtvis bär det av i början på nästa vecka till Bay of Islands - äntligen! Hoppas vi kan segla med Elisabeth och Kyle där!

03apr, Whangarei, Town Basin Marina

28mar, Whangarei, Dockland 5's Shipyard

Solen skiner och det är torrt och varmt men en aning höstkänsla har infunnit sig med hög och klar luft. Vi bara MÅSTE lätta några kilo igen efter sverigevistelsen så vi tar en morgonpromenad varje morgon före frukost och så äter vi mindre - mycket mindre... Nu hoppas vi otåligt på ett positivt resultat!

Idag tog vi upp Ambika på land för att bottenmålas och putsas. Det var 13 månader sedan sist, i Västindien. Vilka proffs det är som jobbar här. Kl.1100 motorade vi  en knapp halvtimme nedför floden, i högvatten, och kl.1135 var hon redan uppe på land. Alla rep satt perfekt första gången och ”travelliften” lyfte Ambikas 13 ton som vore det ingenting!  

Inom några minuter var killarna där och sprutade henne ren med vattentryck och sedan slipades hon helt ren med en slags väldigt grovt sandpapper gjort av stålrutor.. Nu ska hon stå parkerad och torka tills imorgon då hon ska bottenmålas och poleras, teaken oljas ännu en gång och lite allmänt pyssel. Snart blir hon så fin så vi kan inte slita på henne :D

Vi tror att hon sjösätts på måndag för även om vi är färdiga till på söndag så jobbar INGEN då. Basta!




Up we go...

24mar, Whangarei, Northland, NZ


Regnet stod som spön i backen när vi kom fram. Det regnade hela nästa dag också. Och nästa! Det hade stormat hårt just dagarna innan vi anlände och stora stockar och grenar och allmänt ”skogsrens” forsade ner från bergen och ner i floden där Ambika och alla andra båtar låg och värjde sig för bråten. Det är mycket tidvatten och strömmen är många knop. En elledning föll ner i floden och floden fick stängas av. Ingen kunde vare sig gå upp i floden till Whangarei eller fara ner till havet, inte ens fiskebåtarna. Men igår var det fritt fram igen och solen har kommit fram… den här sommaren har varit den värsta i mannaminne beklagar sig ”Kiwisarna” (Nya Zeeländarna kallar sig för det), kallt och regnigt. Stackars dem!


Reclaim Ambika! Nu är vi på ”G”och Ambika är nystädad. Ett stort jobb är klart; teaken i sittbrunnen är slipad och Ambika bara strålar av stolthet. Vilken skillnad! Idag kom snickaren hit och vi har begärt en offert på bl.a. teak till sittbrunnsbordet, som idag är ett stort plastmonster. På måndag kommer killen som är bra på att sy biminitoppar för den vi har måste kasseras – efter bara två år. Det är riktigt obra! Imorgon ska Lasse laga värmaren med en reservdel (glödstiftet) som vi haft med hemifrån. Det nya storseglet är klart och ska testas när det är stiltje och jag ska lära mig att hantera Mac i stället för PC och ladda ner alla olika program som vi behöver… de é mycké nu!


På onsdag är det dags att ta upp henne ”on the hard”, hon ska upp ur floden för att bottenmålas och poleras. Teaken ska oljas. Det är ingen ände på hur fin hon ska bli innan vi tuffar ut till havet.

Alla jobbar för fullt på sina båtar för snart måste de vara klara för vidare färder norrut eller västerut. I slutet av april/början av maj är orkansäsongen slut vid ekvatorzonen och vinter är på ingång till NZ. Alla MÅSTE bli klara tills dess! Ulla och Christer på ”Circe” är också överhopade med arbete. De övernattade hos oss igår för båten deras har inte hunnit bli klar och hotellet hade fullbokat. Det blev en kväll med prat om framtida irrfärder och med inmundigandet av Ullas hemmalagade lammfilé :)   

Nu känns det redan som om vi varit här i flera år….



Whangarei Town Basin Marina, så långt upp i floden man kan komma, ser ut som när vi lämnade. En mysig marina mitt inne i en mysig stad.