Trafik i fjällvärlden

 
 
11jun, Björnrike
 
Man kan ju lugnt säga att trafiken och trafikanterna är något annorlunda här än nere i Stockholm :) Vår kompis Ingvar här i Björnrike tog med oss på en fin tur till Dvärsätt, norr om Östersund, via Storsjön och förfriska Frösön. Glädjande nog var dagen full av sol och landsbygden sprudlade av liv i alla hörn och, så här på försommaren, var ängarna och skogarna saftigt gröna till lycka för kor, får och hästar som betade fridfullt längst vägarna! Man blir som glad :)
Heja - fram för det småskaliga djur- åker -skogsbruket igen!

Rävmamman har två ungar och varje dag träffar vi henne på väg till lyan med en sork eller mus i munnen. En dag såg vi ungarna busa med varandra, hur gulliga som helst!! Alla renar har inte flyttat till sommarbetet på högfjället, i alla fall var den här renen säkert en eftersläntare uppe i Vemdalsskalet :) och Vemdalens by står några söta alpackor vars ull säkert ska bli till varma sockar och vantar vad det lider...
 
 
 One can safely say that the traffic situation is slightly different here than down in Stockholm :) Our friend Ingvar took us on a nice tour in the area and to the city of Östersund. A great day with lot´s of animal encounters!
 
 
 
 
 
 
 

Aj, aj, aj

08jun, Björnrike
 
Inte bra! Monica och Jan på S/Y Blue Dame har hamnat på sniskan i Turkiet. Innan historien fortsätter vill vi bara säga att allt är väl med dem och de har fortsatt seglatsen.
 
Email från Dottern Kristina:
"Efter en ganska hård segling i motvind ankrade de i en vik för att vila. Det blåste upp hastigt och ankaret draggade, mamma och pappa for upp och fick igång motorn. Samtidigt som pappa jobbar med ankaret kör mamma upp för att kompensera mot vinden, men ett kast gör att båten for runt och kättingen drar mot rodret. Vajern mellan ratten och rodret går av, och innan de hunnit få igång nödstyrningen så har de farit upp en sandbank från vilken det naturligtvis var svårt att ta sig loss i den hårda vinden. Resten av natten spenderar de med att vakta och rädda saker från vatten eftersom hela styrbordssidan ligger under vatten. På morgonen får de hjälp av några fiskare och en katamaran att ta sig loss. De kommer i hamn framåt kvällen, och dödströtta tar de emot försäkringsmannen som kommer ombord med fru, svåger och välkommen hemlagad mat. All elektronik var såklart utslagen och den kommande veckan spenderar de på land med elektriker och annat mekkunnigt folk.

Nu har de hunnit ikapp rallyt och har härlig segling och festligheter varje kväll. Innan de beger sig västerut igen kommer de att besöka hamnen där hamnade efter draggningen för att rätta till sådant de upptäckt har gått sönder efter att de lämnade för rallyt."

Det hör till saken att Jan och Monica inte är några ungdomar längre, Jan är över 75år och min uppfostran förbjider mig att säga hur gammal Monica är (fast hon är ganska mycket yngre än Jan..:) Jan har bl.a. haft knivslagsmål i sittbrunnen i Papa Nya Guinea om jollen som en kille försökte ta ifrån dem. De är otroliga seglare och har bla.a seglat i Patagonien med sin Blue Dame och fortsätter nu sina eskapader på väg från Cypern till Haifa i Israel. Tuffa tag!


 
Blue Dame is a Jeanneau 50DS, a beautiful yacht and her nice crew are friends of us, Jan and Monica.
 
This is a picture from Turkey and below email is from their daughter:
They are now in Cypern, heading for Haifa in Israel in a couple of days. The picture mom send yesterday is taken some weeks ago when dragging in hard wind while anchoring in a bay in Turkey. They landed on a sand bank, and the starboard side of the boat lay in water. After a hard night they got salvaged by two fishing boats and a catamaran. The coming days they spent in a close by marina fixing the electronics and inspecting damages on the hull. Now they are sailing in a rally, and engaged in festivities every night!!

Var är alla fåglarna?

05jun, Björnrike
 
Det är så vackert i fjällen, även så här års. Fjällbjörken har slagit ut och bäcken porlar glatt. Björnarna blir bara fler men var är fåglarna? Det borde kvittra i varje buske och träd av stressade mammor och pappor och skrikande ungar... Men icke, ibland ett litet ynkligt kvidevitt och på långt håll göken som gal. Myggorna frodas i skogen så gott om mat borde finnas åt en och annan pippi. Vad har hänt sedan barndomen skogar?
 
 
 
Beautiful but oh so cold when we drove from Uppsala to the north, to the mountains. Since then it has luckily improved and the temprature has been over 20 degrees!! 

I have just complained about the lack of birds in the forrests, what happened? In the early days there used to be lots of them, singing in every bush.... but now...

 
 
 
 
 
 
 

Examen

01jun14, Björnrike
 
Så har det verkligen hänt; Victor och Sanna har tagit ett stort kliv ut i vuxenvärlden. Victor har precis fyllt 25, de har bägge tagit examen på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och den akademiska världen är avslutad (troligtvis). Nu väntar "arbetslinjen" :)

Bara one more to go...Petra tar examen om 1,5 år.
 
Lycka till Sanna och Victor!


Victor and his girlfriend has graduated from JIBS, Jonkoping International Business School. Victor is now Civilekeonom and has a Master of Science with a major in Business Administration, Strategic Entrepreneurship. Sanna has a Master of Science with a major in Business Administration, International Marketing.
Guess who is proud!

 
 
 

We like JIBS Guiding Priciples:

Being international at heart represents our culture of taking a local, regional, national, and/or global perspective on what we do.

Being entrepreneurial in mind represents our spirit of being curious, imaginative, passionate and action-oriented in everything we do.

Being responsible in action represents our commitment to being a role model within our industry; conducting research, and offering education with relevance for society.


Sevilla

23maj, Lagos, Algarve, Portugal
 
En sådan stad, Sevilla i Spanien. Vi åkte med två bilar dit för att beundra denna kulturrikedom. Fast i sanningens namn också för att handla på IKEA. Vad vore svenska hem (även i Portugal) utan IKEA? När vi bilade de 27 milen dit verkar Spanien rikare än grannlandet Portugal med sina stora odlingar av diverse sort medan det på Porugisiska sidan är tunnsått med dessa rikedomar... Varför?

I Sevilla besökte vi såklart Plaza de Espana med alla Spaniens landskap presenterade inför World Fair 1929. Vilket byggnadsverk, det tar helt andan ur en! Folklivet var rikt och barn marcherade i Guds namn och delade ut lappar med budskapet att Gud är alltid närvarande (hmm). En hel del tapas inmundigades självklart på ett otal barer och restauranger, många med tjurfäktningsinspiration och sist men inte minst beundrade vi Torre del oro, Guldtornet som blänkte fint i nattbelysningen.

Besöket smakade mera. Att tillbringa bara några futtiga timmar i Sevilla räckte långt ifrån. Och när vi kom hem och skruvat ihop alla platta paket var det naturligtvis en lampa som inte ville fungera.... Jaja, det hör väl till och ger oss en anledning för en ny visit i den vackra staden :)


Such a fantastic city, Seville, Spain. We went there to admire it´s cultural richness. Though in truth also to shop at IKEA. What would the Swedish home (also in Portugal) be without IKEA?


In Seville we visited Plaza de Espana with all the Spanish regions presented. It was built to the World Fair in 1929. In the evening we tasted a lot of tapas and wine in the numerous bars and restaurants, many with bullfighting inspiration and last but not least we admired Torre del Oro, The Gold Tower, glistening nicely in night lights.

 

 
 
 
 
 

Portugal

18maj, Lagos, Algarve, Portugal
 
Det är inte utan att man måste nypa sig i skinnet. Vi är i Portugal, på Algarvekusten, och det är vackert, trevligt och skööönt! Det är semester från segliningen som startar igen i januari, det är ganska långt tills dess men vi vet att tiden går så fort. 

Lagos, vår nya hemvist, med sina kalkstenklippor, trånga gränder, en sex kilometer lång sandstrand, otaliga barer och restauranger vart man går. Lägg till trevliga grannar (Otto och Pirjo) och vänliga Portugiser, då är det svårt att hålla missnöjet på topp.
 
Vår blogg är tänkt som en seglingsblogg men i pausen till nästa seglingsetapp blir det "lite av varje" i stället! Fast kanske inte så ofta. Tids nog kommer nästa etapp på vår seglats som säkert blir spännande; mer Karibien, Cuba, USA, Atlantseglingen till Azorerna.... Så håll ut!
 
 
 
Welcome to Lagos, Portugal, where we now reside. It´s a beautiful place and very romantic... if you like narrow alleys, nice bars, cafés and restaurants with with an abundance of seafood on the meny.
It will take some time (until next January) before we start sailing again and in the meantime we´ll give you some updates of our events till then. However, since this is primarily a sailing blogg, there will not be as many updates as when we are sailing.
 
 
Morning exercise. That goes for all of us! 
 
 
Lagos´ slave market, built in 1444, was Europe’s first slave market! It was here during the 15th century where the first slaves, captured and transported from Africa, were sold. Many Africans were dispersed throughout Europe, bringing a considerable income to the Portuguese monarchy and merchant classes, as well as a cheap labour force. As the major sponsor of these expeditions, Prince Henry the Navigator received one fifth of the selling price of the slaves. 
 
 
Morning at the foot of the slave market...master and dog enjoying the first rays.
 
 
Entrance to Lagos marina and the six kilometer long sand beach in the background.
 
 
The old fort and the city wall enclosing the old town
 
 
One of many old churches in the old town. 
 
 
Saturday morning market...
 
 
Lagos great marina! 
 
 
Next door to the modern marina is the old fishing harbour. 
 
 
Enjoy strolling along the nice boardwalk along the channel leading from the sea to the marina.
 
 
If you like limestone caves there are plentiful, here in low tide where the natives catches sardines with their bare hands in the puddles. And tours to see dolphins.. game fishing and sailing... and what not...
 
 
An old man charing his pray with the sea gulls in the village Alvor, close to Lagos. 
 
 

Våren

05maj, Uppsala, Sverige
 
Från 30grader till 0! Men ack så vackert! Helt underbart att vara hemma så här på våren och njuta av fräschören, särskilt efter det våtvarma omslag vi haft i Trinidad innan hemresan. Nu blir vi kvar i Europa många månader innan vi återvänder till Ambika för att fortsätta seglaräventyret. Under tiden är Ambika strippad, allt löst är borttaget och hon ska vila i en vagga. Allt enligt Pantaenius (väl så) strikta instruktioner för att hon ska vara försäkrad under orkansäsongen. Inne i båten är hon rengjord och allt är stuvat i platssäckar. Nu håller vi tummarna att vi slipper mögel. Under tiden ska också bl.a. förstagsprofilen (som skadades vid rigghaveriet) fixas. 
 
Nästa etapp blir vinter i Karibien, vår i Cuba och USA innan vi seglar via Azorerna mot Europa igen i maj/juni nästa år. Spännande!
 
 
 
A stripped Ambika is up on the hard again - this time in Trinidad. She will have to wait for us until January next year before we meet again for new adventures :)
 
The yard, Peak Marina, has top of the line equipment and proffesional staff. We were duly impressed.
 
 
Last night, together with good friends, Kennedy on S/V Far Star & Co
 
 
 
...sorry don´t know this sweet lady, but Lars seams to connect (!) to her quite well....:)
 
 
Back to the civilization via Miami and New York.. 
 
 
..back to the northern light and the inspiringly fresh spring...
 
 

Da´n före da´n..

29apr, Chaguaramas bay, Trinidad, Trinidad & Tobago

 
Svetten har lackat! Hela Ambika är sanerad inför hennes semester på land i Trinidad. Regnsäsongen börjar i juni och fukt i kombination med värme, där frodas mögelsporerna... Rent, torrt och avtorkat med vitvinsvinäger ska fixa biffen sägs det från (förhoppningsvis) vederhäftiga källor. Dennis på Goodwood Marine services ska titta till henne med jämna mellanrum, bra det. Lite stolt kan vi konstatera att hon åldras väl, Ambika, det syns inte att hon varit på vådliga äventyr och fått jobba hårt stundtals. Fortfarande fräsch som en vårmorgon, faktiskt snyggare än när vi for, med bl.a. ny sprayhood och vindgenerator. Det är mer än man kan säga om oss två :)
 
Vi träffar svenska och norska båtar här, bl.a. Staffan och Kerstin på S/Y Balance som har sin jordenruntsegling framför sig, lyllo dem! Från sittbrunnen beundrar vi de roliga pelikanerna och tittar på när fregattfåglarna stjäl maten från de stackars mindre sjöfåglarna. Att de inte kan fånga sin egen mat! När vi tar ett dopp i poolen kommer svalorna störtdykande för att doppsvalka sig mellan badgästerna.
 
Imorgon ska hon upp på det torra och dagen efter flyger vi hem. En ny tillvaro på landbacken ska till att starta.. :) Fast från januari nästa år blir det mer äventyr till sjöss innan Ambika är hemma (eller i Portugal) nästa sommar. 
 
***
 
Tomorrow she will be hauled up on the hard at Peak Marine Services and the day after we´ll fly to Sweden. A new life on land is about to start (life after the circum navigation:) But from January next year there will be more adventures at sea before Ambika arrives at home (or to Portugal) next summer.
 
 
View over Chaguaramas Bay from CrewsInn Marina.
 
 
Okay guys, let´s see... where is that landing strip again...

 
..I´m good...

...watch out pal... flaps out...
 
 
..aaa this is not good, missed the landing strip again...
 
...nooo, too much right rudder....
 
Shiii...!

Okay, okay, don´t nag! I´ll try again!!
 
I said I´LL DO IT AGAIN!!!!!
 

Trinidad

23apr, Chaguaramas Bay, Trinidad
 
Lite snopet känns det. Är det över nu, äventyret? Nej, tack-o-lov har vi mer seglingsäventyr kvar att se fram emot nästa år med Karibien, Cuba, USA och överseglingen till Europa. Vi har också drygt en vecka kvar i Trinidad där vi ska se oss om samt göra Ambika klar för lång övervintring, med allt vad det innebär i tropikerna, innan vi flyger hem.

Efter en dag och en halv natts segling från Grenada, genom områden med enorma oljeriggar, kom vi fram mitt i natten och döm om vår förvåning när den tropiska idyll vi trodde oss komma till var full av off-shore industri, båtar och fartyg av alla de slag och båtvarv én masse... inte en mm ledig strandyta i hela den stora, skyddade bukten.

Vi har nu avtal med ett varv för upptagning och förvaring av Ambika och här träffade vi också den svenske riggaren Jonas som ska hjälpa oss fixa till det skadade furlingsystemet sedan rigghaveriet. 


Welcome to Trinidad. This dress code sign was posted outside the immigration office....  not to mention the piles of paper we had to fill out in order to visit the country. The immigration lady did not smile, not even once.
 
 
We got a berth at Crews Inn Marina. It is, as far as we know, one of the best marinas with good security, a pool and nice restaurants. Ambika will be hauled out in Peak Marine Services, a yard with a good reputation.
 
 
 

Champagne till alla!


17apr, Prickly Bay, Grenada, Karibien

Cirkeln är sluten, varvet runt jorden genomfört!
Det känns helt magiskt att den handskakning vi gjorde när vi gifte oss för nästan 30 år sedan, löftet vi gav varandra att en gång segla runt jorden, nu är fullbordat. Vi ligger ånyo för ankare i den stora viken på Grenadas sydkust och känner igenkännandets glädje. Resten av seglingen ser vi som ”cruising” här i Karibien, Cuba och USA, sedan segling hem över atlanten. Det tog tre år att segla från Grenada till Grenada, över de sju haven!

Vi ändrar planerna och gör halvhalt i Trinidad!
Vi visste att vi var på gränsen till sent ute redan när vi startade från Kapstaden. Det som stjälpte lasset var rigghaveriet och väntan på reservdelar. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi lägger upp Ambika på land i Trinidad och åker hem i mitten av maj ända till mitten av januari. Nästa år får vi som bonus en lång cruisingtid i Karibien och kan göra Cuba före regnsäsongen, sedan USA innan seglingen hem i maj 2015, via Azorerna. Win-win-win trots allt!


The circle is closed, our circum navigation is completed here in Prickly Bay, Grenada !

It feels magical that the handshake we did when we got married almost 30 years ago, the promise we made each other that once circumnavigate the globe, is now complete. We are again at anchor in the large bay on Grenada's south coast and feel the joy of recognition. The rest of the adventure, we´ll be cruising  here in the Caribbean, Cuba and the United States, then sailing home across the Atlantic. It took three years to sail from Grenada to Grenada, across the seven seas ! And we are still married to one another :)


Change of plans!
We knew we were on the verge of late already when we started from Cape Town. Rigg failiure and waiting for spare parts made us rethink our plans. But every cloud has a silver lining. We will put Ambika on the hard in Trinidad and go home to Sweden and Portugal until end of January . Next year we get as a bonus a long cruisingtime in the Caribbean and we can make Cuba before the rainy season, then the United States Inner Coastal Waterways before sailing home in May 2015 via the Azores. Win -win-win after all!

 
 
Dolphins, great friends of the Oceans..
 
Yet another beautiful sundown - but no green flash... 
 
Below is a short summary of our "trip" (in Swedish, but Google Translate may prove to be helpful:)

Hur summerar man fyra år av hav och äventyr… här är en ”top of mind” blixtsammanfattning!

Vi har allt blivit lite klokare på vägen, kanske kan vi t.o.m. drista oss att säga att en viss ödmjukhet har smugit sig in i våra själsskrymslen. Kanske. Lite. De många ensamma nätterna har i alla fall satt sina spår och vi har fått insikter om oss själva som vi annars troligtvis inte tagit oss tid att skaffa. Värdefulla insikter. Också den enkla insikten om vår längtan tillbaka till årstiderna :D

Vi vet nu hur liten man är och hur oändligt havet. Det har satt sin prägel. Den styrka man har när man måste, har också blivit tydlig. Man kan nästan inte förstå hur snabbt en varm solig dag med blå himmel och mjuka vågor kan förbytas till kolsvart mörker och stormvindar. När ovädret är över, har man glömt svårigheterna. Det är precis som att föda barn :) Vi har tampats med den styggaste oceanen, den Indiska och guppat tryggt på den snällaste, Sydatlanten. Det är en skimär att tro att vinden bara blåser från ett håll med samma styrka (som vi naivt trodde). Det växlar hela tiden och vi rullar ut, vi revar, vi ändrar kurs och segelsättning… Det är ändå otroligt att man med endast vindens kraft kan förflytta sig till olika kontinenter och, i det stora perspektivet, inser man hur litet klotet är.

Ständigt är vi fulla av beundran för det mod och kunskaper som de tidiga världsomseglarna och segelfartygsskepparna måtte haft, medan vi bara tittar in i en dator och vet EXAKT var vi är, vilket väder som väntar och vilka faror som lurar under ytan… ”Respect”!

Vi har besökt flera hundra platser i ett femtiotal länder, en del länder visste vi inte ens om att de fanns. Oftast ligger vi för ankare, för att marinor finns det inte många av. Där borta, i märkliga länder, har vi träffat alla sorters människor med den gemensamma nämnaren att vi någonstans är väldigt lika. Trots bristen på språk, kulturell likhet och materiell standard, finns alltid kroppens språk; det höjda ögonbrynet, det snälla leendet, händer som försöker tala till oss ackompanjerat med ord som vi inte förstår. Ingenstans har vi blivit illa bemötta, ingen har försökt ta någonting från oss trots våra, relativt dem, enorma rikedomar i form av lyxbåt och två kylskåp fulla av mat och dryck. Vi har blivit inbjuda att ta del av deras riter, vi har ätit av deras mat och grimaserande svalt deras rusdrycker. Där någonstans upptäckte vi att mat som fått leva ett värdigt liv (fritt strövande) före slaktbänken smakar så mycket godare, för gom och själ, än den vi köper massproducerad och inplastad i civilisationens cyniska kyldiskar. Ska vi ”civiliserade människor” fortsätta utsätta djur för detta lidande? Nej, vi förordar minst en (1) dag i veckan med vegetarisk kost, hur svårt kan det va' (det sista var tänkt till oss själva...).

Vi fått känna på huden hur jordens resurser är orättvist fördelade, vi har blivit rent äcklade av det enorma överflöd som mött oss efter att ha kommit från ett land ”who has not”. Vem behöver 50 sorters olika tandkrämer? En annan negativ observation är effekterna av ”Den Vite Mannen” och De Stora Religionernas makthunger och härjningar. De är fortfarande tydliga och spåren, arvet efter de stora kolonisatörsmakterna har lämnat djupa spår. De forna engelska kolonierna är ofta bara lämnade åt sitt öde medan de franska fortfarande har många i sin besittning och de är oftast välskötta. Det franska väldet är så väldigt mycket större än vi någonsin förstått och där är det såklart bara franska språket som gäller.. och baguette, vin och ost, helt ute i den mest avlägsna atoll i förgängligheten.

Man köper en båt, seglar jorden runt och så säljer man den efter några år i samma skick. Under tiden solar och badar besättningen. NEJ, nej och åter nej! Ska båten bibehållas ungefär i samma skick är det arbete och pengar som ska till; förvaltning och nyinvesteringar kommer inte av sig själv. Man kan se skillnad på härkomst när man ser långseglarnas båtar; holländska, skandinaviska, australiensiska, tyska båtar är ofta välskötta medan de engelska knappt håller ihop av rent förfall. Många, de flesta, långseglare är i vår ålder och båtarna ofta stora. Unga människor i små båtar är en försvinnande liten skara. Antagligen för att det helt enkelt är för dyrt. Myndigheterna i många länder tar bra betalt för att vi ska få tillträde med båten och t.ex. på "söderhavsöarna" i Stilla havet vet fransmännen att ta betalt för livsmedel, restaurangbesök, etc.

Några av resans absoluta höjdpunkter är ändå ”möten” med djur och natur. Hjärtat skuttar till av glädje VARJE gång vi ser en flygfisk vilset irra omkring ovanför vattenytan (vilket är väldigt ofta :), för att inte tala om när en flock glada delfiner kommer nära båten och krumbuktar sig i sin egen glädjeyra. Lemurer i Madagaskar, valar i Tonga, vilda djur i Afrika, blåfotade fåglar på Galapagos, varaner i Indonesien, hajar i Chagos (hmm), 100-tals fisksorter, konstnärliga koraller i alla färger och former, exotiska blommor, frukter på trän, smaken av nyöppnad, varm kokosnöt…. en vansinnigt vacker soluppgång…en portugisiskt örlogman som kommer glidande i gryningen... är nog det som kommer att stanna på näthinnan längst, typ för alltid!

 
 
 




I Papilljons fotspår

11apr, Ile Royal, Franska Guyana 

Tvåhundrasex nm (206) på ett dygn! Det sista dygnet till havs var magiskt och uppvägde faktiskt ett riktigt ”shitty” dygn med kuling på kryssbog och brytande sjöar rakt i sidan. Då var Ambika ganska billig ett tag.

Men, som sagt, det sista dygnet var ett under av fantastisk segling. Vågorna plattade ut sig, vinden minskade något och kom mer akter om tvärs och medströmmen ökade. Månen gav skarpa skuggor i sittbrunnen. Ofta loggade vi 8-9kn och snittfarten blev hela 8,6 knop!!! Lasse går nu omkring och bröstar upp sig. Så fort vi träffar någon kan ni säkert gissa vad den första meningen är….. jepp, you´ve got the picture… :D

Efter knappa sex dygn till havs (drygt 1000nm) kom vi äntligen till Franska Guyanas tre små öar; Ile Royale, Ile Diable och Ile Saint-Josef. De är de enda öarna, det enda skyddet för hårda vindar, som finns på sträckan från Brasiliens puckel till Trinidad. Vi seglade in i den stilla viken vid Ile Royale igår på morgonen. Känslan att släppa ankaret, efter många dygn till havs under stundtals jobbiga förhållanden och på bara två man, är obeskrivligt skön. Tyvärr hade S/Y Flow, med de norske jenterna, redan hunnit ge sig iväg.. Tvagning låg högst på listan. Tvagning av både båt, besättning och nedsaltade persedlar :) Sedan jollen till ön, på upptäcktsfärd. 

 

Det var här han satt i fängelse, Papilljon, i vi vet inte hur många år. Här på Ile Royale finns fängelset kvar, även den gamla, helt vidriga delen med små celler om 3x1,5m. Fortfarande sent på trettiotalet var fängelset i drift och det omfattar ett stort område på öns topp, en veritabel fångindustri, en tortyrkammare i kollosalformat. Om ni minns filmen Papilljon satt han de sista åren före sin flykt på Ile Diable, Djävulsön, här intill, där ”pensionerade” fångar fick rå sig själva. Vi såg filmen samma kväll (tack Victor) och kunde via den ytterligare levandegöra det vi sett under dagen, hur denna ö en gång verkat. Vidrigt! 

Nu finns det, utöver fängelsebyggnaderna, kommendantens stora urfina hus och fångvaktarbostäderna, ett hotell och en restaurang på ön, that´s it. Jo, så finns det vilda apor, papegojor och några djur som ser ut som en korsning mellan en jätteråtta och en ekorre. 

Här i de franska kolonierna är det som vanligt ordning och reda. Vilken skillnad från de engelska (typ St Helena och Ascension) och, inte minst, från Brasilien. Det finns några bojar (vi får låna dem på natten om vi vill) och en fin och hel flytbrygga. Myndigheterna har ett unikt förhållningssätt till oss trötta seglare som bara behöver pusta ut några dagar; vi behöver inte klarera ut och in i landet. Fantastiskt schangdobelt! Men kan de engelska? Nix!

Vi ser över till fastlandet och Arianes raketbas där de skjuter upp raketer tre gånger per månad! Det skjuts upp satelliter av ryssar, fransmän och Italienare. Undrar bara hur många satelliter som får plats där uppe i himlen?

Imorgon far vi vidare, mot Tobago eller Grenada (där vår cirkel sluts :) ytterligar 600-700nm nordvästerut. Bilder härifrån följer….

Skickat via superredaktörschefen, Petra

 

Ile Diable seen from Ile Royale in Frensh Guyana.
 
ARA Parrots flying above your head..
 
Hmmm 
 
The four stones in the middle supported the giljotin.. and there was probably a basket to catch the head!
 
The cells were only 1,5x3m and many without windows!

yummi... lunch again.
 

Utanför Amazonas djungler

07apr, Nordatlanten mellan Brasilien och Franska Guyana 
Pos: 01,32N  045,00W
Halvvägs, 520nm kvar

Fjärde gången gillt! Igår offrade vi till Neptun för fjärde gången; han fick en kokoskaka på sydatlanten och en kokoskaka på nordatlanten samt ett glas gott och väl kylt ”Two Oceans”. Det märktes att det var uppskattat för just då, när sydatlanten byttes till nordatlanten, blev vi välkomnade av ett stort gäng glada delfinkamrater som hoppande högt av glädje (att vi var tillbaka?) och lekte i bogvattnet i Ambikas förstäv, länge. Tänk att vågorna under oss är komna av samma ocean som långt borta i Skärgårdsstad, där denna resa en gång började. Vi är i hemmavatten s.a.s.

Nu när vi är så nära inloppet till Amazonas kan man i sin fantasi föreställa sig flodens djungel med färggranna exotiska fåglar, vrålande apor, hungriga piranhas och en tät, ogenomtränglig grönska, äventyr… men så var det insekter, värme, fukt, farliga ormar och människor också… nä, Amazonas får locka blott i fjärran. Vi styr vidare till Djävulsön :) 

Igår, i gryningen, när Lasse satt på pass kom en fågel flygande rakt mot honom. ”Ska han aldrig väja” hann Lasse tänka innan fågeln, som visade sig vara en stor flygfisk, rammade rutan på sprayhooden med en smäll, bara 50cm från kaptenens näsa.  Som en projektil studsade han sedan tillbaka i havet – troligtvis med en kraftig hjärnskakning som minne.

Hittills, ta i trä, har vi haft en bra seglats. Vi befarade en jobbig resa men icke ännu… Fin bidevindsegling, 15-20kn vind i medström och bara 10min (!) regn. Dygnsdistansen igår var 182nm!! Vi håller tummarna att detta under fortsätter!

Missa inte den spännande fortsättningen :)

Skickat via Petra, djurtokan!

 

 

Our offering to Neptun consisted of 2 coco cakes and a glas of chilled "Two Oceans" Sauvignon Blanc. It´s the fourth time we cross the Equator!

 

 


Wiiihaa, seglatsen fortsätter

04apr, Fortaleza, Brasilien
 
Det har regnat flera dagar men just nu lyser solen ikapp med oss :)

I förrgår kom reservdelarna och igår jobbade vi som små bävrar och FAKTISKT lyckades vi med konststycket att få allt på plats - utan hjälp (nåja lite muskelkraft från grannbåten för att vinscha upp Lasse i masttoppen fick vi också). Vi är stolta som tuppar, fast mest tuppig är nog kaptenen. Han funderade massor på upplägget och logistiken (vaknade på nätterna), inte en helt trivial uppgift. Men det GICK BRA så han är värd all kredit!! Wihaaaa! Vårt försäkringsbolag Pantaenius är som vanligt bra att ha att göra med, helt utan krångel stödjer de oss! 

Det ingick inte i planen att gå till Fortaleza alls men nu har vi varit i här i tio dagar för reparation! Det vi kommer att minnas mest (förutom böket med reparationer) var alla vänliga människor som pratade med tummen, och tummen var alltid upp :)
 
Igår firade vi med skaldjursmiddag med killarna på grannbåten, holländska S/Y Gemini, på beachen och idag kastar vi loss och seglar till Djävulsön (där Papilljon satt i fängelse) i Franska Guyana. Det blir en ganska obekväm seglats dit har vi hört av alla; regn, åska, halvvind och vågor från sidan. Det blir rulligt och blött :( tror vi men hoppas inte). Där stannar vi bara för att pusta ut några dagar och fortsätter sedan direkt till Trinidad för att få de böjda förstagsprofilsektionerna utbytta. Allt som allt  1600nm, vi är nog utom räckhåll i 14-16 dagar. Då blir vi ytterligare sena i förhållande till vår ursprungliga plan så vi får se hur fortsättning följer...
 
 
Vi skriver på bloggen via Petra ibland och hoppas ni får en fortsatt skön vår därhemma!!!!!!!!!!!!!!!!!!


The genua furling is bent but we got it up and it seams to work!!
 

It has been raining for days but, right now, the sun shines as do we :)

The day before yesterday the spare parts arrived and yesterday we worked like little beavers and ACTUALLY we managed the feat of getting everything in place! The Captain had given a lot of thought to the set-up and logistics, not a completely trivial task.
 
Yesterday we celebrated with a seafood dinner on the board walk and today we´ll cast off and sail to Devil's Island (where Papilljon was imprisoned) in French Guiana. We heard from other sailors that it will be a pretty uncomfortable voyage with rain, thunder and waves from the side.We´ll just have a pit stop at Ile de Salut and then continue to Trinidad. All in all (1600nm), a 14-16 day leg.
 


Reservdelar till Fortaleza

01apr, Fortaleza, Brasilien
 
Det var ett aprilskämt; reservdelarna ligger fortfarande i tullen på obestämd tid... och Fedex verkar resignerade!
 
Microsoft har just skickat ett mail till oss. Där står det att XP, från den 08apr,  inte längre supportas (efter 12 år). Inte bra! Alla våra seglingsapplikationer ligger på vår XP-dator.... hoppas leverantörerna nu har uppgaraderat sina produkter till windows 7 och/eller Mac.
 
Vår "fina marina" är den sämsta vi någonsin varit på (och det vill inte säga lite). Stackars Ambika och alla andra båtar häver i dyningen och det drar, knakar och rycker så vi tror knaparna ska lossna trots att vi har sex tampar ute som ska stödja varandra. Bryggan är byggd av en lång rad stålpontoner (ca 10x3m vardera) som är fästa vid varandra med upprostade kedjor och ibland inga kedjor alls. Det är bara en tidsfråga när några pontoner sliter sig. Elen är ojordad och ledningarna ligger på stålpontonerna....det sprutar vatten ur massor av hål på vattenslangen.. Två polare har fått sina vindroder böjda (man ligger med aktern mot bryggan) i dyningen häromdagen och båtarna slungas fram och tillbaka. Vilken dyning, detta till trots att hamnen är skyddad med långa pirarmar! Hamnkaptenen verkar tycka det är roligare att prata med båtfolket än att förvalta marinan, fast visst är han trevlig och hotellet (femstjärnigt) med stor pool och poolbar är fantastisk!!

En stor segelbåt kom precis in till bryggan och hade missbedömt tidvattnet samt glömt sin nylagade, infällbara köl ute. Han ligger med 30 graders slagsida och kölen... den är det antagligen läge att laga igen :(
 
Det finns ca 200 miljoner brasilianare men hur ser en brasilianare ut? Det är en tuff fråga. Man vet hur en finne ser ut, en ryss och en svensk.... men inte en brasilianare, de verkar vara en salig blandning, ett hopkok av det mesta :) Det är inte jättebilligt här. Vi betalar 1USD per fot båt = 46USD/dygn och restaurangbesök/mataffärer är inte hutlöst billiga heller - fast då är det "lite finare" varianter vi pratar om. Det finns säkert billga mataffärer och de lokala serveringarna på strandpromenaden är billiga OCH GODA. Vid fiskmarknaden köper man fisk/skaldjur över disk, bär bort råvarorna till söta tanten (79år) som har ett kokskjul bredvid och sedan äter vi sittande på plastmöbler under stjärnorna det godaste rätter man kan tänka sig. Torka av händerna efter räkskalandet gör man med att suga av fingrarna, alternativt torka av på sina kläder, typ.

Här pratar man med tummen, allt är tummen upp. Fast den lilla spanskan jag har kvar gör att vi kan göra oss lite förstådda i alla fall. Engelska är det mycket få som kan.

 
A nice sailing yacht forgot the tide and is stuck in the mud...

 
The marina at Marina Park Hotel is THE WORST we have ever been to or laid eyes on. Med-parking and big swell makes it sometimes unbearable; the boat is rocking and the kleets... will they hold much longer?!! Soon the pontoons will drift away to the sea! On the bright side there is a VERY nice pool and pool bar at the five star hotel in which the marina is situated.

 

Intet är som väntans tider

29mar, Fortaleza, Brasilien
 
Vi fick ett härligt mottagande av våra vänner som redan hunnit till Fortaleza; Ilkka, Elina och Markku på finska S/Y Melina och Johanna och Camilla på norska S/Y Flow. Såklart strulade det till sig när vi skulle ankra i hård sidvind á la mediterrainian style - kontrollen till ankarspelet gick bananas. Men även detta fick lösa sig och till slut, med allas hjälp, låg vi fast vid bryggan. Genast upp i masten med Lasse och starka killar vinchade upp honom. Det var bråttom för nästa morgon skulle Melina segla vidare och därmed flera hjälpande händer. Vi fick bekräftat det vi trodde hade hänt; fästet till förstaget var sönder. Reservdelar kommer den 01apr (skämt?) från Zspar i Frankrike. Det är bara att vänta medan alla andra sätter segel och far ifrån oss :( 

Men skam den som grämer sig, vi har ju haft TUR! Nisse gast har nu lämnat skeppet till förmån för sin väntande sjömanshustru, Marianne, och vi gratulerade honom till väl utförda, dryga 4000nm (!), över hela sydatlanten. Det är det inte många som gjort! Ytterligare en skåra i kolven!

I väntan på reservdelar är det ändå miljoner saker att göra; tvätta hela båten inne och ute, tvätta kläder, förbereda logistik för montering av förstag och furling, turista med busslast full av inhemska turister, gå på strandpromenaden och kika på folk.... Tiden går fort men det innebär att vi får ändå mer bråttom genom Karibien och besök på Cuba för att hinna över till USA före orkansäsongen i slutet av maj. 
 


Lars is like a bird, high in the sky doing the rigging inspection. But perhaps not as free...
 
 
Fortaleza by night together with sailing friends S/V Melina and S/V Flow, and with Carpiririhas on masse :D
 
 
We received a wonderful reception from our friends at arrival to Fortaleza; Finnish "Melina" the Norwegian "Flow". Of course we messed it up when we anchored in strong crosswinds á la mediterrainian style - the control to the windlass went bananas. But even this got resolved in the end and with everyone's help we tied up Ambika at Marina Park Hotel. Immediately Lasse climbed the mast and strong Finnish guys vinched him up.

We have sailed 1000nm (from just outside Ascenstion) without the forestay (which broke in the middle of the night, when else) and we got the mast quickly secured with hailyards. We made it thanks to a steady wind from behind, sailing only with a reefed mainsail.

At the top of the mast Lars received confirmation of what we thought had happened; the attachment of the forestay to the mast top fitting was broken and spare parts will 01apr from Zspar in France. We just have to stay behind while all the other yachts sets sail and continues north : (
 
But while waiting for the parts, there is still a million things to do: wash the entire boat inside and out, wash clothes, prepare the logistics for mounting the forestay and furling, we took a bus ride full of domestic tourists to some nice beaches and we experience Fortalez by night which means eating shellfish and walking on the boardwalk looking at people .... time flies, but ithis unfortunent delay means we are even more in a hurry to sail through the Caribbean, visits to Cuba and sail to the United States before the hurricane season starts in late May.
 
 
Guided tour to nice places with difficult Portugese names (which I have forgotten :) 
 
 
...we enjoyed it very much! 
 
 
Then a Buggy ride with "The Flow Girls" Johanna and Camilla...
 
 
...including rally on the beach and in the sand dunes further away. We felt like 17 years again. IIIhhaaah! 
 
 
Yet another beaufiful beach.... there are obviously plenty of them :)
 
 
..with paragliding and other beach activities...

 
....it´s "Freedom" allright!!
 
 
A BIG moment in my round-the-world-sail-career. Camilla taught me how to bake bread AND I succeded to have it raise!!!!!!!!! WOW!!! She should have come around a few years earlier!
 
And look at this cool Green Turtle video, taken by Johanna and Camilla on S/V Flow in Ascension
http://youtu.be/WvvmkYfci0A
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0