Tankar om Kuba

29apr, Key Largo, Florida, USA
 
Otrolig tur har vi ibland; Vi ringde Dale från Miami, Dale som var en av killarna på den andra båten när blixten slog ner i Ambika. Absolut måste vi segla ner till hans hus i Key Largo och hälsa på. Sagt och gjort och 40nm senare vägleddes vi in av Dale och hans fru Sandy som körde deras jolle framför oss. I lågvatten hade det inte gått för när det var som grundast hade vi bara 30cm vatten under kölen. Så parkerade vi Ambika utanför deras "gäststuga"... av alla konstiga platser vi varit på.... Vilken gästfrihet och det har varit full rulle sedan vi kom och inatt var vi glada att bo i hus för det blåste upp ett riktigt ruskigt åskoväder natten till idag!!


Dale och Sandy, så kul att se dem igen! Fast Sandy träffade vi först nu :)
 
"Gäststugan" med egen båtparkering, hur flott som helst!!
 
 
Sometimes we are incredibly lucky; We called Dale from Miami, Dale was one of the guys on the other boat when lightning struck Ambika outside Vanuatu. Dale said to us to sail down to his house in Key Largo and so we did. We parked Ambika outside their "guest house" (se above!)... Dale and Sandy are showing such hospitality it´s hard to imagine! It's been full speed since we arrived and last night we were happy to stay in the house beacause Florida was hit by a terrible thunderstorm that lasted all night!!
 
---


Att sammanfatta Kuba mitt i all brådska känns ovärdigt. Så mycket blandade känslor; avsky för ett system som kontrollerar människor som ett kollektiv utan att ge dem möjlighet att använda sina individulla färdigheter och kärlek å andra sidan för människorna vi mötte.... inte någonstans i hela världen har vi mött så genuint nyfikna, mjuka, vänliga och tillmötesgående människor. Inte någonstans! Det finns dessutom massor av kultur att ta till sig i urgamla städer och vackra landskap. Che och revolutionen var allerstädes närvarande! Männen är mycket välbyggda (!) och musiken (salsan) är allerstädes närvarande... vi bodde hemma hos familjer i s.k. Casas Particulares" vilket innebar att vanliga kubaner fick tillfälle att tjäna lite extra pengar. För oss var det fantastiskt att uppleva Kuba innifrån.

Nå, istället för att göra pannkaka av hur vi upplevde Kuba lämnar vi ämnet tills vidare och får säkert anledning att återkomma efter att Atlantkrossningen är avklarad. I sak är säker; vi kommer att åka tillbaka till Kuba. Dock inte med båt! 

PS Gissa om jag saknade min kamera!!!


En av många målningar och fotografier på Che...

To summarize Cuba in the midst of all the haste, feels unworthy. We have very mixed feelings; hatred for a system that controls the people as a collective without giving them the opportunity to use their individual skills and love on the other hand for the people we met .... not anywhere in the world, have we met so genuinely curious, gentle, friendly and accommodating humans. Not anywhere! There is also plenty of culture in the ancient cities and there are beautiful landscapes. Che and the revolution was omnipresent! The men are very well-built (!) And the music (salsa) is also always present ... we stayed with families in the so-called Casas Particulares, which meant that ordinary Cubans were given an opportunity to make some extra money.

Well, instead of making a shambles of what we experienced Cuba, we leave the topic until further notice and will certainly have reason to come to back to it when our Atlantic crushing is completed. One thing is for sure; we will go back to Cuba. But not by boat!


---


Bilder från Trinidad i söder som 2014 fyllde 500 år
Pictures from Trinidad, 500 years last year

Vilken stor cigarr farbrorn har...
 
 
 
 
 
 
Al Capones villa i Varadero...
 
 
 
 
 
 
Beautiful Havanna
 
Udda cykeldroskparkering...?
 
Revolutionsmuseumet

Vilken av alla dessa romsorter ska man nu välja....

Prado i Havanna med Capitolium i bakgrunden
 
Kontrasterna...
 
Jodå, man har anledning att vara nöjd :)

Miami - en annan planet?

27apr, Miami Beach, USA 
 
Vi hakade på Golfströmmen och susade iväg i lätt bidevind och platt hav... det gick hur snabbt som helst (180+nm på 24tim). Ojoj, vi har många intryck från Kubaresan som nu ska smälta och lägga sig till rätta. Biljaders bilder ska sorteras och några väljas ut till bloggen... Men nu har vi äntligen Internet igen :D 

Kontrasterna är enorma; Kuba kontra Miami....värmen är dock densamma, vi håller på att smälta bort! Ambika ligger nu mitt i smeten i det flotta Miami Beach för det facila priset av 2000SEK/dygn inkl. skatt (så här blir vi inte långvariga) och vi känner oss som aliens bland skyskraporna närmast marinan...
 
Underbara och bestående minnen fick vi genom våra nyvunna vänner i Puerto de Vita. Dessa fantastiska människor som släppt oss så nära. Människor som egentligen inte får umgås med oss ”utlänningar”. Människor som hoppas att livet snart ska bli lättare och friare i takt med att Kuba öppnar sig för omvärlden…”Vår” kära doktor Rolando, epidemiolog, som vi träffade i marinan nästan dagligen för en fika ombord på Ambika. Vi träffade honom redan första dagen då han var först av alla myndighetspersoner ombord på Ambika, för att säkra att vi inte kom in i Kuba med Ebola eller någon annan hemsk smitta. Han fixade senare så att vi blev av med både magbaciller och öronproppar. Vi blev snart vänner med hans familj  och lovade hålla kontakten.
 
Yuneysi och hela hennes stora familj blev också våra vännner. Hon hjälpte hon oss ”båtfolk” med att handla på lördagsmarknaden för ”rätt pris” och till deras vardagsvaluta (till skillnad från den dyra CUC: turistvalutan) och att tvätta. Vi blev genast förtjusta i Yuneysi och hon tydligen i oss och vi blev hembjudna till hennes hem flera gånger och hennes pappa lärde oss hur man tillagar Melanga-mos (en sorts rot som smakar likt potatis). Avskedsfesten gick inte av för hackor :) och tårarna rann när hon förstod att våra hopfällbara cyklar skulle stanna kvar hos henne.
 
Välkomstlunch i Guardalavaca.
 
We hooked on the Gulf Stream and whisked away on flat seas ... it went in no time (180+ nm on 24hr). Oh dear, we have many impressions from Cuba trip that we will now digest. Plenty of photos to be sorted and some selected to the blog ... But now we finally have internet again: D

The contrasts are huge; Cuba versus Miami .... heat is the same, we're about to melt away! Ambika is now right in the thick of  Miami Beach for the reasonable price of 238SEK/day (hmm!!) and we feel like aliens among the skyscrapers ...

 

Puerto de Vita 
 
 Tackmiddag med Dr Rolando med fru Marieta på Fina Restaurangen i byn Santa Lucia.
 
 
Yuneisy med grannpojken hemma hos hennes familj.
 
 
Den fantastiska besättningen på danska Royal Blue som hjälpte oss med att fixa vinddatan i masttoppen!
 
 
Utklarering från Puerto de Vita.
 
---
 
Den vackra delen av Kubas norra kust; El jardin del Rey, ”Kungens Trädgård” är helt belamrad med små öar av sandstränder och/eller mangrove. I vår fantasi och i enlighet med div. Cruising Guides såg vi oss själva, tillsammans med Grodan och Goran, utforska den vackra delen av Kubas norra kust. Men icke så, redan vid första stoppet blev vi bortkörda av militären. Det blev till att segla raka vägen (två nattseglingar) till den nya marinan Gaviota i Varadero som i sig bara är ett nybyggt, fult turistghetto med dålig service till hutlösa priser.

The beautiful part of Cuba's northern coast; El Jardin del Rey, "The King's Garden" is completely cluttered with small pockets of sandy beaches and / or mangroves. In our imagination and in accordance with Cruising Guides we saw ourselves explore the beautiful part of Cuba's northern coast. But not so, even at the first stop, we were driven away by the military. We had to sail straight to the new Marina Gaviota in Varadero, which in itself is only a newly built, ugly tourist ghetto with poor service at exorbitant prices.
 
 
Strandfynd före vi blev bortkörda Guarda Frontiera som var tillstäde på alla fina öar...
 
 
Salta bad kunde endast ske från båten....
 
 
Tröst i form av Guldmakrill på Xkg och minst en halv meter mellan ögonen :)
Den middagen gick inte av för hackor heller!
 
 
Besättningen är framme i Varadero

---
 
Med bil besökte vi sedan staden Trinidad och Cienfuegos i söder och som kronan på verket tre intensiva dygn i Havanna. Men mer om detta i nästa fantastiska nummer av ambikasailing :D
 
 
By car, we visited the cities of Trinidad and Cienfuegos in the south and as the crowning, three intense days in La Havana. But more on that in the next great number of ambikasailing: D
 
 



 
 

Inget Internet i detta land...

21apr, Varadero, Kuba
 
Ojoj, vad mycket vi har att berätta och visa... men Internet har knappt uppfunnits här och nu sitter vi på Fina Hotellet och kan kolla våra email i alla fall.
 
Nu åker vi till Havanna med buss efter att ha bilat runt i några dagar till Trinidad och Cienfuegos. Fantastiskt!
Återkommer så fort vi kan!!
 
------
 
The Internet is almost non excisting in this country. We hope for improvement in Havanna  ....  

Antligen kom de

14apr, Puerta de Vita, Kuba
 
vara hjaltar fran Sverige, Elsie  Grodan och Goran!!! Efter laaang resa traffades vi igar och det blev full rulle fran tidiga morgonen till avslutningsfesten hos vara nyfunna Kubanska vanner. Hela kvarteret var dar och romen flodade. Pappan danssteg i salsan blev allt ivrigare under kvallen lopp till dess att de helt avstannade och dar tog hans kvall slut!
 
Mera info och bilder efter vi kommit tilll Varadero. Vi stannar nog pa diverse oar under vagen i Kungens Tradgard som denna strackan heter...
 
------
 
A fantstic night in Puerta de Vita and now we are off to Varadero through de Kings Garden. Will be back with more info and PICS!!!

Mera Kuba

08apr, Porta de Vita
 
Det har blivit riktigt socialt har i marinan. Vi fick en fin van Yuneysi, tjejen som fixar tvatt var med oss pa marknaden i lordags och hjalpte oss att handla bland grishuvuden och fina gransaker och frukter. Utanfor markanden stod bondernas alla hastkarror uppstallda pa parkeringen. Lite motigt dock att fa agg, brod och kyckling eftersom dessa varor ar reglerade och atkomst enkel bara for kubaner. Men med hjalp av Yuneysi fick hon hamtat det i kollektivet. Hurra! Bilar finns men de ar latt raknade, Lada och ryska bilar och sa fantastiska amerikanare, fran forgangen tid, forstas.
 
Doktor Rolando, som undersoker alla batarna vid ankomst iford vit rock, kommer och fikar varje morgon. Han har hjalpt oss att fixa antibiotika till min magbakterie och ska aka med oss till sjukhuset i Holguin pa fredag for att undersoka Lasses ora, som blivit infekterat. Som tack ville vi bjuda honom och hans fru pa middag i Ambika men det gar inte. Inga Kubaner far ga ombord pa utlandska batar om man inte har offiellt arende, som lakaren... Sa det blir middag pa en av de fa restaurangerna i lilla byn Santa Lucia istallet. Sedan kaffe hemma hos dem och tillatelse att bjuda hem oss ar ordnat...
 
Vara trevliga engelska batgrannar har just kommit tillbaka fran en tur till Guantanamo och Baracoa pa ostkusten och sa att det ar fantastiskt. Vi ska aka pa fredag, efter sjukhusbesoket.
 
Pask firades i byn Santa Lucia med uderhallning pa torget. Alla var dar. Vid den stora lastbilen fick man ol, med medhavd plastflaska eller annat ambar, for nagra futtiga pesos. Taxikon var lang och bestod av hastdroskor.
 
Negativt... ja, var kamera blev stulen pa Det Fina Hotellet. Antagligen nagra rika turister som inte tyckte de hade nog med saker. Var fina Nikonkamera ar i alla fall borta!!!! Vilken dalig tajming!! Sedan en mindre grej, har i marians mangove trivs de sma osynliga myggen som bits hart. De kallas av engelsman for no'see'ums. Det innebar att vi far stanga alla fonster och luckor for natten och tidiga morgonen. Joda, temperaturen blir darefter.........
 
Bilder ar inte att tanka pa annu for datorn vagrar att slappa in hotellets Internet genom brandvaggen! Det blir  bilder senare.. nagon gang! NU!
 
-------------------
 
We are having a great time here and we getting to know people from the village nearby. The people are so friendly and generous and we feel really welcome. Yes, they are poor but they share what they have if they may for THE RULES. They are not allowed to visit us in our boat but they gladly invite us to their homes.On Friday we are taking a tour to Santiago de Cuba and Baracoa and we look forward to it very much!
 
Yuneysi, the girl who fixes laundry for the yachties was with us at the market on Saturday and helped us to do shopping among pig heads, vegetables and fruits. Outside the market was the parking spot for the peasants and the horse carrages were lined up in the parking lot. A little adversity, eggs, bread and chicken products are regulated and only easy accessable just for Cubans. But with the help of Yuneysiwe we finally got some. Hurray!

 
The most common way of transport in the countryside.

Saturday market in Santa Lucia. An unusual parkinglot!
 
Ford Fairline 1956 Crown Victoria in mint condition outside the Hotel Costa Verde.

 
Easter fiesta in Santa Lucia, free bear from the truck. BYO bottle!


A vulture. There are plenty. Must be a lot of dead animals around...


Porta de Vita marina.

 

Street view in the small village of Gabara.


The achievements of our times and the hope of all time depends on us! 


 
 


 
 

Happy AfterEaster from Cuba

06apr, Puerto de Vita, Kuba
 
Det har ar inte latt, att fa tag pa Internet. Sarskilt inte med vara tre sista boksaver i alfabetet... Pa Fina Hotellet kan man kopa dyr wifi men dar vill inte datorn acceptera Internetleverantoren genom brandvaggen. Nu har jag Internet pa marinan men kan inte fa fram USBn dar jag sparat text och bild... jag blir galen!!!
 
Seglingen hit fran Dom. Rep. tog tre dygn i kvalificerat skitvader, regn och stiltje utom sista dagen dar vi fick bra vind i gradask. Nu ar vi i alla fall framme och det lilla vi sett av Kuba ar fantastiskt. Pa landet ar det som att forflytta sig 80 ar tillbaka i tiden, med hast och vagn som de primara transportmedlet.
 
Aterkommer sa snart jag far tekniken att fungera!!!
 
 
 
Bad luck with the Internet... will be back asap! Cuba is fantastic!

Ett liv i lyx...

29mar, Puerto Bahia Marina, Samana Bay, Dom. Rep.
 
 
Ett drygt dygn efter att ha lämnat Ponce och Puerto Rico gled vi in i den lyxiga marinan där Ambika, och vi, nu vilar oss. Seglingen hit var helt fantastisk med påhälsning av stora delfiner och med lagom förlig vind i seglen, förutom några timmar på natten då vi fick gå för motor i avsaknad av vind.
 
Vi hade tänkt gå till Santa Barbara (en liten stad bara 2nm öster om marinan) men blev avrådda av ett amerikanskt par och de rekommenderade den här marinan istället. Tur var väl det för vi har just fått höra att myndighetsutövarna i Santa Barabara är hemska och är på en (bordar båten) hela tiden för mer pengar, än för det ena och än för det andra. Det är synd för staden ser jättetrevlig ut och där sjuder det av liv.

Det tråkiga med den här marinan är att det är en lyxig marina och en lyxig resort, varken mer eller mindre. Ganska folktom är den också. Vi kunde befinna oss var som helst i världen..... det är samma misstag som flygplatser och hotellkedjor gör - de skapar ingen känsla för landet man befinner sig i... identitetslöst är vad det är! Men inklareringen gick smärtfritt och inga mutor behövde betalas denna gång.

....fast det är lite myslyxigt också... med flera infinitypooler, restauranger, barer och en minimart, lite scitzofren är man ju :D
 
 

Just over a day after leaving Ponce and Puerto Rico we drifted into this luxurious marina. The sailing here was absolutely stunning with visiting large dolphins and with fair winds, except for a few hours at night when we had to go by engine, the wind just died.
 
We were supposed to go to Santa Barbara (a small town just 2 nm east of the marina) but was discouraged by an American couple and they recommended this marina instead. Luckily, because we've just heard that the officials in Santa Barabara is terrible and is on (boarding the boat) all the time for more money. It is a shame because the city looks really nice and is seams teeming with life.

The sad thing about this marina is that it is a luxury marina and a luxury resort, neither more nor less. Quite deserted as well. We could find ourselves anywhere in the world..... On the bright side; the clear in procedure was fast and no bribes had to be paid.... sorry, see you later, have to run to one of the pools (!) for a swim :)

 

 
 
 
 
 
 
 

Mera Puerto Rico

27mar, Ponce, Puerto Rico (PR)
 
Ön Vieques var en mycket speciell plats på jorden, en plats vi aldrig hört talas om. Knappt visste vi något om Puerto Rico heller, om vi ska vara helt ärliga. På denna lilla ö i östra PR, dit vi seglade 10nm söderut från Culebra, fanns det en hel hoper turister (inhemska och storamerikaner), 10 000 invånare, 1000-tals vilda hästar och några helt unika, djupa vikar med mastodontmareld (Bioluminescent). Den viken vi besökte en sen kväll under vintergatans och nymånens bleka sken, var Mosquito Bay. Skåpbussen körde oss rakt in i skogen, stannade vid en öppning i mangoven, några killar satte oss i 2-mans kayaker och off we went in i mörkret med en ledarkkayak i täten. 

Visst, vi har sett mareld på de sju haven och vi har riktig mareld på västkusten, så jag tänkte att vadå.... men det var häftigt; varje årtag var som att gräva glödande guld med åran, handen lämnade långa spår efter fingrarna i vattnet. Vi såg fiskstim, som blev skrämda av oss, som flydde såsom fyrverkerier under vattenytan. Och så tystnaden. Bara avbruten av våra åror mot vattnet. Och mörkret. Bara avbruten med starkt 
glitter då något störde vattenytan. Inga mosquiter, konstigt nog. Den upplevelsen kommer vi aldrig att glömma. 

Nästa dag pratade vi med "han som har hand om et" med bojar, etc. Han berättade att när han senast var där passade en hammarhaj, som var större än hans kajak, helt nära.... Vi läste på nätet om en turist som i Mosquito Bay blev biten av en haj då hon hade fötterna i vattnet. Inte simma där i mörker!!!

Vi seglade vidare till Salinas på södra huvudön där vi hyrde en bil för att besöka Gamla San Juan på nordkusten. När vi kom in med jollen höll vi på att krocka med en sjöko, lika stor som jollen, som tittade lika förvånat på oss som vi på honom :)

Nu ligger vi i en marina i Ponce. Vi hade tänkt ankra men det gick inte bra. Efter tredje försöket gav vi upp och tog en boj. Men bojen fick vi med oss, med tyngd och allt, vi bara gled, liksom med ankaret, i den mjuka dyn. 
Vi ropade då upp marinan och vi hade tur, där fanns en ledig plats för den facila summan av 100USD per dygn...
 
Imorgon lämnar vi Puerto Rico till förmån för Dominikanska Republiken (DR). Det blir vår första nattsegling sedan vi lämnade Trinidad i slutet av januari. Vi ska till den stora viken på ostsidan, Samana Bay, 180nm från Ponce.
 

Esperanza, Isla de Vieques

The island of Vieques is very special; not only because there is over 1000 wild horses around - everywhere - but also due to the unique Bioluminescent Bays at the south coast. We went on a evening kayak tour on Mosqiuto Bay and it was fantastic, must be experienced!

After Vieques we sailed to the south main land of Puerto Rico. In Salinas we rented a car and drove to Old San Juan, very impressing, especially the huge fort San Christobal where the Spanish fought the Americans but finally had to give up (in 1898).
 
We are now moored in Ponce and will sail to Samana in the Domican Republic tomorrow, 180nm west. Cuba is getting closer still :)

 
 
 
 
Salinas, PR Main land
  
 
 
Old San Juan
hmmmm...

Isla de Culebra

20mar, Culebra, Puerto Rico, US
 
Underbart att vara i ett genuint samhälle igen, även om det är slitet och har stor brist på snygga skor :)
Inklareringen i landet (USA) var rent förudmjukande men det var förväntat. Tullarna njöt av att tala om vilka regler vi redan åtsidosatt bara genom att befinna oss på tullkontoret. Bl.a. skulle vi ha ringt ett visst nummer och meddelat oss innan landstigning. Det var minsann möjligt att bötfälla oss med 5000 USD - utan tidigare varning - fick vi höra av den yngre tullaren med massor av vapen runt midjan (på kontoret) och dålig självkänsla? Antagligen var de uttråkade till döds.... Till slut fick vi alla fall vårt Cruising Permit som bara gäller till den 30jun för att vi endast hade ESTA. Men det räcker gott :D

Allt har en förklaring; det är El Nino år iår (det innebär ett år med hårdare vindar än vanligt) fick vi höra av Lene och Henrik på S/Y Dana, som ska segla direkt till Danmark via Bermuda, Nova Scotia, New Foundland, Grönland, Island, Färöarna, Sheltand... i år!! Vi hade en trevlig och intressant kväll igår. Vilka tuffa seglare de är, kompisar med Björn och Deborah på S/Y Northern Light, andra tuffingar! Nu ska de ligga kvar här i Culebra till efter påsk och göra klart skepp och sedan blir det tuffa tag för dem bland isbergen.
Kolla deras hemsida: www.sy-dana.dk

Annars går långseglarlivet sin gilla gång; idag har vi snorklat, rensat ur "Grab-bagen" (så att inte mat/dryck/övrigt är för gammalt om vi skulle behöva lämna Ambika och gå i räddningsjollen), slängt utgågna konserver, köpt 80lit dricksvatten (vi har ingen watermaker), bytt filter i motorn, kollat att den gamla GPS:en funkar.

Vår lilla Acer, tillika vår huvuddator för väder till sjöss via Satcommen och HF:en, verkar vara förlorad. Den är en XP med all mjukvara vi behöver. Nu börjar skärmen svartflimmra, sedan fungerar den igen... mycket obra läge för Atlantöverfart. Därför kommer det med nästa besättning en wifi-dongel (Iriudim AxcessPoint) som vi förhoppningsvis kan få installerat på en annan dator.
.
 

Everything has an explanation; it's El Nino year (that means a year of stronger winds than usual) we were told by Lene and Henrik S/V Dana, who will sail directly to Denmark via Bermuda and Nova Scotia this year !! We had a nice and interesting evening yesterday. What tough sailors they are, mates with Björn and Deborah on the Northern Light! They will remain here in Culebra until after Easter and then sal straight to Nova Scotia
Check out their website: www.sy-dana.dk (also in English).

 

Today we snorkeled, cleaned out the "Grab-bag" (so food / beverage / other is too old if we would have to leave Ambika and go into rescue dinghy). Our little Acer, which is also our main computer for weather at sea through the Satcom and SSB, seems to be lost. It is an XP with all the software we need. Now the screen is flickering, then it works again ... very NOT GOOD situation when crossing the Atlantic Ocean. Therefore, the next crew will bring us a wifi dongle (Iriudim AxcessPoint) that we hopefully get installed on another computer.

 

As we see it, the Puerto Ricans love pizza, colours and art and they like to work at their own pace :).
I would gladly open a shop on theese conditions :D
 
They say it´s good snorkling/diving here, but so far no such luck... 
 
 

US & Spanish Territories

17mar, Culebra, Puerto Rico, US

 

Regler, regler och ännu mera regler.
Man kan inte bara ta båten till St. John eller de andra öarna/länderna som tillhör USA (t.ex. US Virgin Island). Nej, vi måste först åka dit med officiell transport (flyg, färja, etc.), få en "admission stämpel" i passet (ESTA räcker inte), komma tillbaka till BVI, checka ut ur BVI, segla till USA-land och klarera in, få (mot betalning) ett Cruising Permit för USA inkl. dess protektorat (Puerto Rico t.ex.). Igår tog vi så färjan till Cruz Bay i St John, USVI, för att fixa den förjolade stämpeln. Idag seglade vi till ön Culebra i östra Puerto Rico (enligt tips från S/Y Mary) för att få utfärdat ett Cruising Permit. Nu har vi inträtt i nya jaktmarker; att via Puerto Ricos östra öar ta oss till fastlandet på södra Puerto Rico och sedan över till Dom. Republikens norra sida och vidare till Cuba och Florida. 

Här i Culebra återfann vi långseglarnas skara igen. De har varit som bortsopade från jordens yta i Virgin Islands där bara charter båtar och lyxjakter härjat. Den danska S/Y Dana ligger här, som vi senast träffade i Sydafrika. Ska bli kul att träffa dem efter att ha klarerat in i landet imorgon.

Nu har vi alltså lämnat det vackra folket med deras fantasiska farkoster och alla charterbåtar, mest katamaraner, till deras öde. Det var dyrt att ligga på topp där kan man säga (vi åt en halvdålig pizza en kväll och med ett glas öl/vin till kostade det 800SEK). Det finns få långseglare här men vi träffade Britt-Marie och Kjell på S/Y Mermaid igen för en sista-natten-med-gänget-kväll i Sopers Hole. De kommer att chilla här i BVI/USVI till dess att deras skepp skeppas till England senare i vår. Vi hoppas se dem i vår svenska skärgård i sommar.


Från nu och framåt blir det mycket byråkrati och småbestickning till officiella instanser som kommer att invadera Ambika som gräshoppor. Framför allt gäller detta från Dominikanska Republiken och västerut. Det kommer säkert att fresta på nerverna på oss att bara le och finna oss i att bli genomsökta av x antal män som vill ha ett litet något för besväret. Men det blir samtidigt spännande att se nya länder och kulturer.


Vinden har bedarrat äntligen och veckan framöver lovar lättare vindar från ost och NO. Perfekt för oss!

PS Tips II: Har ni följt S/Y Mary på TV (SVT Play) som är med i ett program som följer några familjer på udda äventyr. Vi har hört att det ska vara riktigt bra!

 

 Rules, rules, and even more rules. (Ferry from Totola to St John)

You can not just take your boat and sail to St. John and the other islands/countries belonging to the United States (eg, US Virgin Islands). No, we must first go there with official transportation (air, ferry, etc), get an "admission stamp" in the passport (ESTA is not enough), get back to the BVI, check out the BVI, sail to the United States-country and check in, get (for a fee) a Cruising Permit for the USA inc. its protectorate (Puerto Rico for example). Yesterday we took the ferry to Cruz Bay in St. John, USVI, to fix the stamp. 

Today we sailed to the island of Culebra in eastern Puerto Rico (according to hints from S/V Mary) to get issued a Cruising Permit. Now we have entered the new hunting grounds; via Puerto Rico's eastern islands continue to the mainland on the south of Puerto Rico and then over to Dom. Republic's north side and on to Cuba and Florida.

 

 Cruz Bay, St John, US Virgin Islands
 
 
Iguana (1m long) passed us on the side walk in St John :) 
 
 
BVI, a Mega Yacht play ground. Last Saturday, 11 of them were racing. A magnificent sight!
 
 
Virgin Gorda island.
 
 
Sophers Hole in Tortola, a nice but turisty marina village.
 
Sopers Hole på Tortola är dock en trevlig liten turistfälla. Här runt marinan, på bryggorna, finns allt från vackra kläder och smycken till restauranger, delibutiker och barer. Alla ligger på boj och hela viken är full av båtar. Fast åk aldrig till Road Town på Tortola. Tips! Det var skitigt, fult, otrevligt. Tänk vad man kan missta sig. Vi som trodde att det var ”creame de la creame” i BVI (”alla” super yachts är ju registrerade här) men det visade sig bara vara ett skatteparadis – inte ett ställe man besöker eller bor på. Hit kommer man som turist bara för att hämta sin charterbåt för segling i den vackra skärgården.
 
This is a beautiful.... hat...thing?! All those Caribbean colours!
 
 

A close shave in Saba

12mar, North Sound, Virgin Gorda, BVI
 
Nu har det varit några väl spännande händelser i detta blåsiga och skumpiga karibien. Vi hör ofta seglare på radion som har problem med draggning, seglen har hängt sig, trasiga ankarspel eller motorproblem. 

För vår del fick vi hicka när vi låg utanför den pyttelilla ön Saba, för boj. Det var för djupt för att ankra och landet hade satt ut några bojar för besökare. Bojplatsen var utsatt med hårda vindar och skumpig sjö men vi ville verkligen besöka denna exotiska ö med bara 1500 invånare som valt att bosätta sig här, högt uppe på berget och förr kunde man bara bära upp last för ett brant med trappor inhugga i berget. Nu var det för sent och det skulle anstå till nästa dag. På nattsvarta kvällen fick vi bojen under skrovet runt kölen... Vi fick släppa bojen och ta tag i den igen och knyta om. Nåja, vi la oss och sova den rättmätiges sömn men sov oroligt för det rullade hemskt och smällde i akterskeppet av vågorna. Till slut gick Lasse upp för att "kolla läget" och döm om hans förvåning när han upptäckte att vi hade drivit ut till havs med bojen hängandes på släp!!

Det kunde ha varit Ambikas sista segling om inte strömmen varit så stark och drivit oss längst med berget ut på havet!
 
På väg till Brittish Virgin Islands, långt ute på havet ser vi ett bekannt AIS; Det är S/Y Mermaid och väl framme vid ankringen träffar vi Britt-Marie och Kjell och slår följe med dem. Hur trevligt som helst! Fast på väg till BVI kom massor av squalls ikapp oss och en gång fick vi väja för ett stort åskmoln med två vattentornados. Vi hann dock undan och kunde följa dess kurs på radarn.
 
 
We got the hiccups when we were outside the tiny island of Saba, tied to a buoy. It was too deep to anchor, and the country had set out some buoys for visitors. It was exposed to strong winds and rough seas but we really wanted to visit this exotic island with only 1500 inhabitants who have chosen to settle here, high up on the mountain and in the past you could only carry the load up steep stairs carved in the rock. Now it was too late and it would have to wait until the next day. At night, at 4am, it rolled terribly and the waives slammed into the stern. Eventually Lasse got up to "check" and imagine his surprise when he discovered that we was 1,5nm out at sea with the buoy hanging in tow!! Ambika could have ended up on the rocks.
 
If you look thrugh the magnifying glass, you see the stairs carved into the rock goes to the small customs house on Saba. From there a steep road into the canyon to the village "Windward", high up on the other side of the mountain. And you have to unload the boats in waist high water first! 
 
The Mermaid crew after anchoring our boats outside Virgin Gorda Yacht Harbour.
 
 
This is the crowded BVI, nowadays. Plenty Mega yachts and it´s VERY expensive.
 
 
Below some pictures from The Bath on Virgin Gorda. A very special and beautiful place!

 
 
 
 

 

Mot Saba

06mar, St Kitts, WI
 
Efter att ha suttit ankarvakt hela natten på Guadeloupe satte vi segel i gryningen, samtidigt med en amerikansk segelbåt. Vi seglade jämsides hela dagen, 70nm, som såklart urartade till tävling ända till ön Nevis, där vi bägge tog en boj. Senare kom familjen över på en drink på Ambika och grabbarna kunde visa varandra sina stora muskler :) 

Idag har vi varit turister med stort T. Vi är på St Kitts och samtidigt med oss landade två stora kryssningsfartyg i hamnen med säkert över 5000 passagerare!! Vi följde med strömmen av människor och hamnade på en sightseeingsbuss runt ön. Jättetrevligt och lärorikt med en utmärkt och rolig guide. Här har öborna bestämt sig för att vara extremt trevliga, vilket gör att minnet av St Kitts blir ännu bättre. 
ps På St Kitts bor det 40 000 invånare och det blev självständigt från England så sent som 1983!
 
Imorgon kurs mot ön Saba, skippar sedan St Bart och St Martin och seglar direkt till Brittish Virgin Islands istället. Det blåser för hårt och skulle vara kryssbog upp till St Bart och vår ankring här i St Kitts är usel. Det är planen. Just nu!
 

After sitting anchor watch all night in Guadeloupe, we set sail at dawn, at the same time with an American sailboat, Ursula, Ivan, Anne and Luka on S/V Gavroche. We sailed alongside all day, 70nm, which obviously degenerated into a race all the way to the island of Nevis, where we both took a buoy. Later the family came over for a drink at Ambika and the guys could show each other their muscles :) This is Nevis, the island of pelicans...
 
 
Today we were Tourists. We are on St. Kitts and at the same time with us "landed" two big cruise ships in the harbor with over 5000 passengers !! We followed the stream of people and ended up on a tour bus around the island. Very nice and instructive with an excellent and funny guide. Here, the islanders have decided to be extremely pleasant, making the memory of St. Kitts even better.

ps On St. Kitts there are 40,000 inhabitants and they became independent from England as late as 1983!

 

The Atlantic Ocean to the left and The Caribbean Sea to the right. (St Kitts)
 
 
 
 

 


Ibland vill det sig inte...

02mar, Deshaies, Guadeloupe, WI
 
Vi hade INTE tålamod att vänta längre! Imorse släppte vi bojen i Iles des Saintes och bad till helgonen att det inte skulle bli en allför ruff segling till norra Guadeloupe, 35nm. Vinden hade då tjutit i riggen sedan vi kom. Med revade segel och seglarvästar på skred (!) vi ut i gapet mellan helgonöarna och Guadeloupe, där hela Atlanten ligger på. Okey, det var väl lite vågor och dyning och 20-25 knop vind men med vinden akter om tvärs var det  ändå "piece of cake". Antiklimax. När vi rundade udden till Guadeloupe blev det ömsom stiltje (!!) och ömsom hårda nervindar från ön. Det hela slutade med att vi gick för motor de sista timmarna....

Vi kom fram på eftermiddagen och skulle klarera in och ut (nästa ö är Brittisk), köpa bensin till utombordaren samt handla lite mat. Vi hade läst att denna viken var väldigt blåsig (".. the wind here howl in an alarming manner, leading you to believe conditions outside are closer to the roaring forties than the Caribbean.."). Det var blåsigt, mycket värre än där vi kom ifrån! Men vi var tvugna att åka in och bad en båtgranne kalla oss på VHF kanal 16 om det skulle hända något (dvs om Ambika skulle dragga). 

Vi letade oss fram till caféet som skulle ha en dator för in-utklarering. Det var stängt och ingen visste när de skulle öppna. Kanske imorgon sa en dam i affären bredvid. Vi gick till matbutiken. Stängt, ingen öppethållningsskylt. Vidare till bensinmacken. Där stod en tjej och motade bort alla kunder. Jodå, det fanns bensin men pga av strejk fick inga kunder vare sig bensin eller diesel. Så det så! 

Då gav vi upp! Just då kom en regnskur som varade precis så länge som det tog oss att med jollen komma fram till Ambika!!!!!!!!!!!!!!

Imorgon, i gryningen, seglar vi vidare. Defintivt! Vi styr mot St Kitts, 80nm, men hinner vi inte kan vi stanna på Montserat eller Nevis. Det ordnar sig..
 
 
 
At least we could enjoy a good coconut :)
 
 

We did not have the patience to wait any longer! This morning we released the bouy in Iles des Saintes and prayed to the saints that it would not be a being too rough sailing to the north of Guadeloupe, 35nm. With reefed sails and sailing jackets on we charge in the gap between the saint and the islands of Guadeloupe, where the entire Atlantic Ocean is beating on. The wind abaft the beam and we had a OK, sail over. Kind of "piece of cake". 


We arrived in the afternoon to clear in and out (the next island is British), buy petrol for the outboard and buy some food. We had read that this bay was very windy (".. the wind here howl into an alarming manner, leading you to believe the conditions outside are closer to the roaring forties than the Caribbean .."). It was windy! But we had to go in and asked a yacht neighbor call us on VHF channel 16 if something should happen (ie if Ambika would drag).

But the check-in café was closed, as was the supermarket. The gas station was on strike and did not sell any gasoline today!!! 
Then we gave up! And just then came a rain shower that lasted just as long as it took us to ride the dinghy back to Ambika !!!!!!!!!!!!!!

Tomorrow, at dawn, we´ll sail on. Definitely! We´ll steer towards St Kitts, 80nm NW....


Helgonens ö

28feb, Iles des Saintes,  WI
 
Vad har hänt med fisket? Och vad har hänt med vädret i Karibien? Vad gäller fisket så har vi inte fått fisk NÅGON ENDA GÅNG sedan vi kom till Västindien igen! Vi ser långa sjok och stråk av sjögräs överallt som såklart fastnar på kroken och effektivt kloggar igen draget. Vilken skillnad från förra gången (för drygt fyra år sedan), då det bara var att kasta ner kroken i havet och snart satt en firre där...

Vädret är väldigt blåsigt. När vi pratar med våra svenska seglarvänner som korsade Atlanten vid jul, säger många att det konstant blåste kuling+ med massor av squalls. Flera av dem skeppar nu tillbaka sina skepp på fartyg istället för att segla vidare eller ens segla hem. Just nu är vi inblåsta i Iles des Saintes för det är kulingvindar att vänta dit vi tänkte oss för nästa etapp; Nevis, St Kitts, St Bart, etc. 
 
Imorgon eller på måndag drar vi i alla fall vidare till norra Gudeloupe (35nm), troligtvis i sällskap med Sture och Lisbeth på Missy. Kanske blir det sightseeing på ön i väntan på att vindarna ska bedarra.
 
Vi har ca 1000nm att segla innan vi kommer till Cuba = ca 30nm/dagen från nu....
 
 

Is there no fish in the sea any more? And what's up with the weather in the Caribbean? As for fishing, we have not had fish even once since we came back from Sweden. We see long clumps and streaks of seaweed everywhere. What a difference from last time (about four years ago), when it was just to throw the hook down into the sea and soon after we had a fish frying in the pan...

The weather is very windy. When we talk with our Swedish sailing friends, who crossed the Atlantic at Christmas, many said that a gale was constantly blowing and with lots of squalls. Several of them now ship back their yachts to Europe instead of sailing further or even sail back home.

 
Tomorrow or Monday we´ll sail to the northern tip of Gudeloupe (35nm). And then we have to cover approx 1000nm to reach Cuba.

 
No fish due to vast seaweed areas!!!!!!!!!!!!!!!
 
 
The disaster happened 1902. The vulcano Peleé in Martinique exploded with a gas explosion and St Pierre was totally destroyed and 30 000 people died in just a couple of minutes. Two persons survived, a murderer in his prison cell and a cobbler who was down in his basement... The town never came to live in it´s former status and now only 4500 people live there. The vulcano is just behind the town and the eruption was was much stronger than the atomic bomb in Hiroshima!
 
 
The town is full of ruins and the museum tells about the disaster.
 
 
Ambika is waiting while we stroll in St Pierre.
 
 
Breaking news; Lars is doing some heavy shopping, believe it or not (trying to compete with me?)..
 
 
Iles des Saintes is a lovely place and totally idyllic and chique, á la France.
 
 
But the petite centre is dead and empty during lunch, from 1pm to 3pm..
 
 
..in the mean time we admired the hilly surroundings with a big cactus bush, iguanas, cows, goats and sheep everywhere.
 
 
Qui, some baguette avec fromage et jambon, of course. It tasted wonderful!

Fest i St Lucia

23feb, Rodney Bay, St Lucia, WI
 
Idag skulle det firas att St Lucia blev självständigt igår 1979. Efter att ha bytt ägare mellan England och Frankrike fjorton (14) gånger blev det till sist engelskt. Det for färre än 200 000 människor på ön och det kändes som om alla var på väg till festplatsen. Man kunde inte tro att medellivslängden här är 75 år, vi drog upp medelåldern rejält kan jag säga, vi och besättningen på Solit som också var där. Vi var dessutom de enda vita i ett hav av St Lucianer och fransk kreolskan ljöd omkring oss.. 
 
Vart tog reaggin vägen? Den kunde man ju gunga till och njuta av. Musiken ikväll var ett antal stycken skrik och bastoner i skrällande högtalare... inte njutbart. Ja, ja det är vi som är gamla....
 
Det som var roligt var att höra vrålet från scenen som undrade om publiken var stolta över att vara St Lucianer och höra deras rungande ja, till svar. Skulle det kunna hända i Sverige?
 
Särskilt långvariga blev vi nu inte... :D
 
 
St. Lucia's celebrated it´s Independence Day, it happened 1979. We, together with the crew on S/V Solit, increased the average age on the party site significantly :)
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0