I want to live here...

Lake Michigan, 15aug 2017
In English below
 
På återseende säger vi till familjen Raftell i den lilla staden Traverse City, som ligger längst i södra stora Grand Traverse Bay, som ligger i nordöstra Lake Michigan, som ligger i....:) Här avslutar de sin semester ombord på Ambika Explorer efter en dryg vecka med blandat innehåll och väder, hur kul som helst. Att hitta transport till Chicago flygplats blev ett "aber" som vi inte räknat med och vi var tvugna att lägga om resplanen så att det passade med att få tag i en stad som hade hyrbil eller buss, vilket inte var det lättaste. Vem kunde tro att det skulle bli ett problem i världens biltätaste land (tror jag)! Nå slutet gott, allting gott, det ordnade sig till slut!
 
Vi fortsatte söderut längt Lake Michigans östra kust och tänkte oss till paradisön Mantui för att ankra upp för natten. Men vindarna ville annorlunda och vi fick deviera från planen och ankra upp i Good Harbor Bay, där namnet passade som handen i handsken. Vi ankrar upp i kristallklart turkost vatten med en sandstrand så långt ögat kunde nå, helt ensamna. Söderhavet? Kvällsdoppet var underbart (om än svalkande:) Sent på kvällen ser vi en lägereld brinna och två personer som satt tätt ihop vid brasan, så romantiskt! Morgonen därpå tog vi jollen in till stranden och tog en lång promenad, njöt av den vackra vildmarken, inte ett hus så långt ögat nådde! Att detta stora hav är en sjö, att det inte är saltvatten är en oväntad bonus; inga maneter, ingen båt där allt klibbar av salt där allt måste sköljas i tid och otid....  vi trodde aldrig att vi upleva det så, vi som är salta sailors :)
 
Men trots att vi gärna stannat kvar så måste färden fortsätta, vi har en ny besättning på gång i Chicago på lördag så vi startar upp motorerna. Färden går längst en otroligt vacker kust med höga sandddyner och långa sandständer omvartannat. Vi blir helt "betuttade" i Michigansidan av sjön (som känns som ett hav). We want to live here.....
 
PS Många sanddyner exploaterades förr av bilindustrin som behövde massor av sand till bilglasen....
 
 
We said Auf Wiedersehen to the Raftell family in Traverse City, MI
 
****
 
Goodbye and see you soon again, we said to the Raftell family, in the small town of Traverse City, which lies furthest in southern Great Grand Traverse Bay, located in northeastern Michigan, located in .... :) Here they finished their vacation aboard Ambika Explorer after just over a week. Finding a transport to Chicago airport became a issue that we did not count on and we were forced to reschedule our route. We had to find a city that had a rental car or bus which was not easy. Who could think that would be a problem? Well, in the end we found a good sport to pick upp a car and drive to Chicago. We will miss you all!
 

We continued southward along Lake Michigan's east coast and planned to go to the island of Mantui. But the winds wanted different and we got to deviate from the plane and anchored in Good Harbor Bay. We anchor in crystal clear turquoise water with a sandy beach in front of us as far as the eye could reach, completely lonely. South Pacific? The evening skinny dip was wonderful (albeit cooling :) Late in the evening we saw a bonfire and two people sitting close together at the fire. Romantic! In the morning we took the dingy to the beach and went for a long walk, enjoying the beautiful wilderness! That it's not salt water is an unexpected bonus; No jellyfish, no salt that has to be rinsed off .... we never thought we'll experience fresh water like this: D
 
But we had to continues, we have a new crew comming to Chicago on Saturday :) so we started the engines. coastline ncredibly beautiful with high sand dunes and long sandy beaches. We want to live here .....
 
PS Many dunes were previously exploited by the automotive industry who needed lots of sand to the car glasses ....

 
 
A typical narrow entry to a town/City/marina from Lake Michigan on the east shore. Incredible! These harbors were made during the time of sail ships transporting cargo from north to south and they needed a safe place to anchor during the night and when gales and storms hit the lake. Typically the distance between the harbors are 30 miles.
 
 
Part of the past, present and future Great Loop.....
 
 
Amaziiiing! We just love the colour of the sea!
 
 
 
 
 
 
 

Lake Michigan

North Port, MI, 10aug 2017
In English below
 
 
Här är en tid när bilder kan tala helt för sig själv :D
Familjen Raftell är gastar på Ambika och alla har ett ansvarsområde att uppfylla ombord. Men det som upptar tiden är fiske (Alexandra) bad, kortspel, beachvolley, glass, jolleåkning......
 
Vi har besökt Beaver Island (men fick aldrig koll på varför den heter så) som är den största ön i Lake Michigan, där en hemsk historia har utspelat sig i gamla dagar;  Ledaren för Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) bosatte sig med sin "hjord" på ön på 1842 för att slippa förföljelse. Ledaren, Joseph Scott, utnämnde sig  1850 till Kung för sitt ö-rike där cermonin innehöll allt som i gamla sagor men krona, mantel och det hela. Han styrde sin rike med järnhand. Han fick med tiden en betydande maktposition i staten Michigan och när han väl etablerat sig på allvar (på Beaver Island) utropade han sig till polygam och skaffade sig fem (5) fruar. och 14 barn... Men handen blev alltför järnhård och när han krävde att kvinnorna skulle gå klädda på ett visst sätt, och två vägrade följa ordern utfärdade han piskstraff för deras män. Av dessa två män blev han skjuten i ryggen och dog av skadorna 1856. De två männen togs till Mackinac Island och blev aldrig bestraffade. 
 
Från Beaver Island, som ligger längst upp i norra Lake Michigan, fortsätter vi söderut mot fastlandet under västerlandets längsta hängbro. Vi har en dag på sjön som kantades av kraftiga sidovågor men vad gör det när man spelar Chicago och kanske vinner!!!!
 
Vi har ankrat några nätter men nu ligger vi i en marina i lilla Northport där sol, bad, volleyboll, bowling, fiske är på agendan...
 
 
 

This is a time when pictures can speak completely for themselves: D
The Raftell family is "crewing" on Ambika and everyone has a responsibility to fulfill on board. But in between the obligatations there is time to fish (Alexandra) swim, play card games, beach volleyball competitions, ice cream eating, dinghy riding.....

 

We have visited Beaver Island (but never saw why it's called that), which is the largest island in Lake Michigan, where a horrible story has taken place in the old days; The leader of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) settled with his "herd" on the island in 1842 to avoid persecution. The leader, Joseph Scott, appointed in 1850 to King for his island kingdom, where the cermonin contained everything as in old tales; crown, mantle and all. He ruled his kingdom with iron hand. He eventually had a significant power position in the state of Michigan and when he was established (on Beaver Island), he proclaimed a polygam and acquired five (5) wives. and got 14 children ... But the hand became too hard and when he demanded that the women go dressed in a certain way, and two refused to follow the orders, he issued a jail sentence for their husbands. These two men shot him later in the back and he died of the injuries in 1856. The two men were taken to Mackinac Island and were never punished.

 
From Beaver Island, located at the top of northern Lake Michigan, we continued southwards to the mainland under the longest suspension bridge in the western hemisphere. We had a rolling day on the lake, with 4 feet side waves, but who cares when playing "Chicago"!!!!

 

 
Guess who won and who were bad loooosers :D
 
 
 
 

Goodbye Mackinac Island

Beaver Island, Michigan, USA, 07aug 2017
In English below
 
 
Vi hann till Mackinaw City precis innan La familia Raftell anlände. Nu är Ambika fylld till brädden av hugade gastar som har egna ansvarsområden. Andrea är jolleansvarig, Alexandra fenderansvarig och Amelie ansvarar för tampar ombord. Jag kan bara sitta och pilla ludd i navelen snart :D
 
Långt innan vi kom hit hade vi hört om Mackinac Island. Det skulle vara något helt exceptionellt! En ö, bara 7mi från norra spetsen av Lake Michigan där inga motorfordon finns, transporter sker endast med häst och cykel! Punkt! Dit styrde vi kosan morgonen efter och det tog bara en timme över till ön med kristallklart vatten och luften full av... hästskit :)
 
Statckars Peter var förkyld och fick kurera sig ombord medan vi andra tog en hästdroska med guide runt ön. Oerhört vacker med hus som var så pyntade och välkötta, blommor överallt, mysiga restauranger och så tjejernas favorit.... fudgebutiker! 14 stycken!
 
Nu är vi på väg till nästa ö; Beaver Island, som vi har hört ska vara full med sandstrand och fiskelycka. Hoppas det! Solen skiner på oss, sjön ligger blank och det är runt 22 grader varmt. En typisk svensk högsommardag alltså :)
 
 
 
 

We made it to Mackinaw City just before La Familia Raftell arrived. Now Ambika is filled to the top of diligent crew members. Andrea is a dingy officer, Alexandra is the fender manager and Amelie is responsible for all ropes on board. I can just take it easy and give orders... wow  :D
 
Long before we came here we had heard about Mackinac Island. It´s supposed to be something exceptional! An island, just 7mi from the northern tip of Lake Michigan where no motor vehicles are allowed. Transportation is only done by horse and bycycle! 
 
Poor Peter had catched a cold and was resting aboard Ambika while we took a horse carridge with a guide around the island. It´s an extremely beautiful island with houses that were nicely decorated and well-groomed, flowers everywhere, cozy restaurants and then the girls favorite .... fudge stores! 14 of them on the main steet!
 
Now we are on our way to the next stop; Beaver Island. We have heard that it´s beautiful (called the emerald island), full of sandy beaches and fish. Hope so! The sun is shining on us, the sea is calm and it is around 22 degrees warm. No one is complaining :)

 
The last picture (just above) is not taken by me (unfortunentaly), but was displayed in a tourist shop. I like it!!
 
 

Holy Moly!!

Mackinaw City, Michigan, US, 05aug 2017
In English below
 
 
Strul, strul, strul och spännande "havssegling" i oberäkneliga Lake Heuron.
Vi hade räknat ut allt. All logistik var på plats och nu skulle vi bara klarera in i USA (vilket inte är en höjdare i sig), motora tre timmar till Mackinaw City i norra Lake Michigan, lämna Victor och Sanna där (hyrbil till Toronto bokad) och plocka upp Hanna med familj som flyger in till Chicago (och tar sin hyrbil till oss). Inga problem! Vi hinner precis! Trodde vi ja....
 
Vi anländer till Drummond Island vid lunchtid för att klarera in i USA och stanna en natt i marinan för att städa och tvätta, innan vi nästa morgon skulle ta sista sträckan till Mackinaw City. Nehe, vi får inte förlänga vårt visum här... Jaha, vi måste gå hela vägen till Sault Ste Marie (där halva staden är kanadensisk och halva amerikansk) med båt, besättning och allt, klarera in i Kanada igen (eftersom vi varit i USA territorium), lasse och jag måste sedan ta en taxi till USA:S Customs and Border Protection (CBP) och ansöka om förlängning av vårt tillstånd att vistas i landet (vårt B2 visum går ut i september)), ta taxi tillbaka till båten, lämna Victor och Sanna där (de måste boka en ny hyrbil) nästa dag, klarera ut ur Kanada, ta båten tvärs över floden till USA (10min), klarera in i USA, trampa plattan i mattan i tio timmars sjöresa till Mackinaw City för att hämta Hanna & Co!!
 
 
Det blev ett hetsigt slut på Victors och Sannas resa... och superstruligt för oss. När vi anländer till Sault Ste Marie i kvällningen får vi besked att tullen ska göra en spotcheck (fysisk) på oss. Det är bara att vänta. Ingen får lämna båten. Två machograbbar kommer så småningom, tittar på oss och båten, kollar våra dokument och ställer frågor. De blir tydligen nöjda och lämnar båten, vi är fria att gå i land! För sent att äta på lokal... Nästa dag tar vi oss till USA och deras CBP som ligger på bron som delar staden i två delar. Där är det fullt av "viktiga" uniformskrädda officers  (vissa med skottsäkra västar) som är mycket skeptiska till vår berättelse och vårt önskemål att få avsluta resan i Florida i feb/mar nästa år, istället för i Kentucky River i september.... Att det var deras kollega i Miami som bara gav oss 6mån i stället för ett år, tog de inget ansvar för... Hade vi verkligen varit 41 dagar i Kanada.... Vad är The Great Loop... Vad ska vi göra när vi kommer till Florida.... Är det vår båt... Efter två timmar gav de sig och utfärdade visum så det skulle räcka hela vägen!! Äntligen! Återstod bara resten av logistiken...
 
Vi äter en god avslutningsmiddag (kängurukött) i ett regnigt och kallt kanadensiskt Sault Ste Marie. Morgonen efter lämnar vi V och S på bryggan och klarerar in i USA på andra sidan floden. Två machograbbar kommer till båten, tittar på båten, på oss och våra dokument. Frågestund igen. Jasså vi har inte x dekal på båten. Den måste ni ha! Vi fick till slut lova att köpa den på nätet för 29$ och kl0900 var vi äntligen fria att lämna hamnen.
 
Vi tråcklar oss, via åskmolnen, ner tillbaka via den smala kanalen till Lake Heuron. Vi visste att det var "gale warning" utfärdat men först  senare, på kvällen... Nu hade vi fem timmar över sjön, som är ökänd för dina krabba vågor, innan vi var framme i Mackinaw City. Vi var "tvungna" att hinna fram annars skulle vi få ännu mer logistiska utmaningar.... Vinden ökade (såklart) och vågorna blev allt djupare och spetsigare, de började skicka kaskader av vatten långt upp till oss uppe på flybridge med stundtals noll sikt som följd. Ambika tog i och för sig sjön bra (den var rakt mot oss) och vi hade sjöstuvat men vi började få lite kalla fötter... Vi tänkte ut en "plan B" och fortsatte stoiskt. Då ringer Victor och meddelar att de utfärdat en tornado med hailstorm lite längre österut...  så "var försiktiga"! Hmm! Då ser vi land och tänker att det här går nog bra. Vi hinner innan gail och hail....! Det blev en obekväm och ganska spännande överfart, i en båt vi aldrig seglat i hårt väder. Hade vågor och vind kommit i sidan hade vi fått vända och gå tillbaka. Men fram kom vi, efter 10 timmars ONÖDIG resa! Vi är på plats. Nu kan den nya besättningen komma :D
 
 
********
 
********
 
We had it all figured out, All the logistics were in place and now we would only clear in to the US, motor three hours to Mackinaw City in northern Lake Michigan, leave Victor and Sanna there (car hired to drive to Toronto) and pick up Hanna with family who is flying into Chicago (and taking their rental car to us). No problem! We're just right!  We thought ....
 
We arrived to Drummond Island (port of entry) at lunchtime to clear into the US and stay for a night in the marina to clean and wash before we head for Mackinaw City the next morning. What, we can not extend our visa here ... we have to go all the way to Sault Ste Marie (where half the city is Canadian and half American) by boat, crew and everything, clear in to Canada again (because we were in USA territory), Lasse and I have to take a taxi to the US Customs and Border Protection (CBP) there and apply for renewal of our permit to stay in the country (our B2 visa will expire in September), take taxi back to the boat, leave Victor and Sanna there (they have to book a new rental car) the next day, clear out of Canada, take the boat across the river to the USA (10min), clear into the US, sail the ten-hour trip to Mackinaw City to greet Hanna & Co !!
 
 
Said and done, we did all that (!!!!) and then we left the young ones at the marina in Sault Ste Marie, in the Canadian side. After we cleared in (again) in the US! We sailed through a thunderstorm via the narrow canal to Lake Heuron. We knew there was "gale warning" issued but only later in the evening ... Now we had four hours across the lake, which is notorious for its choppy waves before we arrived in Mackinaw City. We were "forced" to do it, otherwise we would have even more logistical challenges .... The wind picked up (of course) and the waves became deeper and more pointed, they started sending cascades of water far up to us on the flybridge, with an occasional zero visibility. Ambika took the sea well (it was straight on to us) but we started to get cold feet ... We figured out a "plane B" and continued stoically. Then Victor calls and announces that they issued a tornado with hailstorm a little further east ... so "be careful"! Hmm! Then we saw land, thinking that this is going to be all right. And it was. It was an uncomfortable and quite exciting crossing, in a boat we never sailed in hard weather. Had waves and wind come aside we have had to turn around and go back. But we arrived after 10 hours of unnecessary travel! We are in place. Now the new crew can come aboard :D
 
 
 
 

Island hopping

Killarny, Georgian Bay, 29jul 2017
In English below
 
Efter en hällregnig dag på sjön och ännu hällregnigare tillägning i Parry SoundS marina, tröstar vi oss först med att spela "Chicago" och låta regnkläderna torka. Sedan var vi bjudna på 70-års kalas av Victor och Sanna. Det blev finchampagne och snittar ombord först (hemgravad lax med philadelphiaost) och sedan en otroligt god middag på den lokala familjerestaurangen. En succékväll från början till slut, regnet till trots!
 
Äntligen vackra dagar med sol och fluffiga moln. Efter en tur i den söta byn Parry Sound, kastar vi loss och stävar ut till sjöss igen. Ut bland klipporna och ankrade i fina vikar, sedan in i ett minisamhälle för att tanka upp vatten, bli av med sopor och proviantera. Ömsom vin och ömson vatten heter det ju och det stämmer (om man bortser från vattnet). Vi har fått massor av fina dagar men också regniga och mulna i denna skärgård som är så lik Stockholms ytterskärgård med Lilla Nassa, etc. att det är rent skrattretande. Lägg därtill svensk sommartemperatur på ca 18-24 grader.... :D
 
Allt är bra men vi har ett gigantiskt hatobjekt! Flugor som bits. De ser så "söta" och harmlösa ut (precis som våra svenska) men ack vad skenet bedrar! De bits. De bits hårt! En av dagarna råkade vi tydligen störa dem i en stor konferens  när vi ankrade upp i en stilla vik. Hela gänget på cirka 10 000 flugor var genast på oss. Tyvärr hade vi inte hunnit stänga dörrarna till båten så nu var de både inne och ute. Lasse tog itu med dem därinne och dödade väl mellan 50-100st med flugsmällare medan vi andra körde kemisk krigsföring utomhus och uppe på SkyDeck :)
Vi har ett mindre hatobjekt också; spindlar. De tycks älska oss för varje morgon river vi ner spindelnät (och spindlar) och nästa morgon är de där likt förb..t!
 
Nu är vi i den lilla idyllen Killarny som skiljer Georgian Bay från North Channel innan vi måste styra kosan söderut igan mot Lake Michigan. Det är 28 grader, solen strålar och samhället är det sötaste man kan tänka sig med en trång kanal som delar byn i två delar. Stora beslut är tagna idag; det är inte helt lätt att ta sig tillbaka till Toronto för Victor och Sanna så några timmar av intensivt genignuggande resulterade i att de åker med oss till Mackinaw City och hyr bil därifrån för att köra 7tim till Toronto för en övernattning där innan flyget till New York och Stockholm går österut. I Mackinaw City får vi på ett helt nytt gäng då Hanna med familj ska gasta på Ambika Explorer en vacka :D
 
 
 
 
 
After a rainy day on the lake we were invited to Lars 70th birthday by Victor and Sanna. It was fihe champagne onboard first and then an incredibly good dinner at the local family restauran In Parry Sound.
 
Fiinally we got beautiful days with sun and fluffy clouds. After a trip in the cute village of Parry Sound, we sailed north to the beautiful archipelago Of Georgian Bay. We have had lots of nice days but also rainy and cloudy in this archipelago, which is so similar to Stockholm's outer archipelago. Add the Swedish summer temperature to about 18-24 degrees ....: D  
 
Everything is good but we have a huge hate object! Flies that bites. They look so "sweet" and harmless (just like our Swedish) but are very nasty! One day we apparently happened to disturb them in a big conference when we anchored up in a quiet bay. The entire gang of about 10,000 flies was immediately on us. Unfortunately, we had not even closed the doors to the boat so now they were inside also. Lars killed between 50-100 with fly fighter while we declared chemical warfare outdoors and up at SkyDeck :) We have a smaller hate object as well; spiders. They seem to love us; each morning we are tearring down spider webs (and spiders) and the next morning they are back again...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Toronto and sight seeing

Midland, ON, Canada, 25jul 2017
In English below
 
Long time no hear :) Har varit mycke' nu! Vi lämnade naturen/skärgården för att uppsöka marina för att laga termostat i kylvattensystemet på ena motorn och hämta våra söta ungdomar på flygplatsen i Toronto.
 
Nähe, vi kom inte iväg som planerat. Otur (eller tur att det hände just när vi var i en marina) att vi fick fel på både den ena och det andra här i Midland i väntan på att undomarna skulle anlända. Jag ska inte trötta ut er med detaljer men om jag säger att
1. Främre toan och vattenpumpen strejkar precis när vi ska åka iväg och förlusta oss i Toronto (och hämta ungarna)
2. Hotellet i Toronto vi bokat var........... inte så bra... om man säger!
3. Upptäckte att vi åkt ett dygn för tidigt för att hämta ungarna.......
4. Vi fastnade (hungriga) uppe i utkikstornet (450m ö.h) med tiotusen andra pga av hisstrubbel........
5. När vi kom tillbaka till marinan fick vi redan på av meken som bytt termostaten att generatorn på ena motorn hade lagt av.......
6. Det regnar, blåser och är kallt......
...så förstår ni att det finns "room for improvement" på både det ena och det tredje!
 
 
Midland är en mysig Town (inte ännu en City) med sin specialitet Grafitimålningar på fasaderna i byn. De kan dessutom äras med att ha den godaste pizzan vi ätit på mången god dag. 
 
Toronto; "I want to live here-stad" är en härlig stad (med 2,8 miljoner inv.) vågar vi säga fast vi bara skrapat på yttersta ytan. Ni vet, man bara har en känsla.... Detta till trots att det finns ganska många uteliggare och skyskrapor som är dödligt opersonliga :(
 
Niagara Falls var både en wow-upplevelse och en superbesvikelse. Att göra området runt de fantastiska fallen till rena rama cirkusen med karuseller, fast food, eldsprutande dinosaurier och annat billigt jox, borde vara förbjudet! Punkt och slut! Men själva fallen var superhäftiga att se.
 
Nu väntar vi på reservdelar och hoppas på att vi kan komma iväg i eftermiddag - två dagar försenade enligt vår ursprungsplan.... men med lite sol i sikte enligt prognosen. Gissa om vi håller tummarna!
 
 
 
We had to leave our paradise and return to the civilazation, Ambika needed mechanical assistance and we had a couple of young ones to pick up at Toronto airport
 
 
The Blue Heron left too...
 
 
"I know it´s my job to get the hook up, but.........!"
One ton of sea weed. We saw many take up their hooks that looked like this, but luckily our wasn´t..
 
 
 
******

Long time no hear :) Have been a bit busy! We left the nature / archipelago to visit the marina to install a new thermostat in the cooling water system on one engine and pick up our young ones at Toronto airport.
 
Well, things doesen´t always turn out as expected... 
1. The forward head and the water pump went on a strike just when left for Toronto (to pick up the kids)
2. The hotel in Toronto we booked was ............... not so good ... *€%#
3. Discovered that we went a day too early to pick up the kids......
4. We were stuck (hungry) up in the lookout tower (450m above sealevel) with tens of thousands other due to elevator trubbel
5. When we got back to the marina the thermostat was replaced BUT the generator on one engine was broken and had to be fixed......
6. It's raining, it´s windy and it´s cold ......
... there is definitely "room for improvement".......

 

Midland is a cozy town (not yet a city) with its specialty "graphite paintings" on the facades of the village. They also have the best pizza we have eaten on a many good day.
 
Toronto; is "I want to live here city". A lovely city (with 2.8 million) We dare say that we just scratched the outer surface, but what we saw, we liked. This, despite the fact that there are quite a few "homeless" on the streets and many skyscrapers that are deadly impersonal :(
 
Niagara Falls was both a wow experience and a super disappointment. Making the area around the amazing scenes to a circus with carousels, fast food, fire breathing dinosaurs...! But the Falls was super cool!


Now we are waiting for spare parts and hoping we can get away today - two days delayed according to our origin plan .... but with a little sun in view, according to the forecast. Guess if we hold your thumbs!

 
 
*********
 
Toronto; nice and with an attitude 
 
 .........
 
......but Lars was NOT allowed to recover his memories at Hooters.....
 
 
 
At "Outdoor World" in Vaughan. A fantastic place for spectators (the great scenarios with stuffed animals), hunters, outdoor lovers and they had some great fishing gear for Victor. It´s fishing time at the Great Lakes.
I felt a longing for Björnrike.... (our cottage in "Bear Kingdom", Sweden)
 
 
 
Last, but not least, The Great Niagara Falls
 
 
 ...and the cute town of Midland
 
 

Georgian bay, lake heuron

 Beausoleil island, Park Canada, 17jul 2017
 In English below
 
Jag blundar, öppnar ögonen igen. Ser på himlen och känner vinden i håret. Betraktar de kala hällarna och de små skogsklädda holmarna i ölandskapet när vi tar jollen till "byn". Kollar lite i smyg runt mig i Honey Harbor, i lanthandeln på den lilla ön bredvid där vi har ankrat upp. Där står en kvinna och klämmer på de lokalt odlade tomaterna och den korpulenta mannen hämtar en back 7-up och går till kassan för att betala. Tänker på den söta familjen som erbjöd oss lite av sina handplockade blåbär som de hittat på en ö intill. Vi har just lastat färska jordgubbar och hallon i vår vagn plus ett nygräddat bröd och en pump så vi kan blåsa upp alla badleksaker när ungarna kommer på besök. "Ungarna" är från 45 år och nedåt :)
 
Hade det inte tagit tre månader av havskanaler och insjökanaler och slussar... hade det inte varit så att vi var tvungna att prata engelska för att göra oss förstådda.... hade det inte varit för att Ambika var stor och "fyllig" (snällt sagt) istället för slank och elegant.... hade det inte varit så att vattnet var sött istället för bräckt...... då hade vi kunnat svära på att vi var och seglade i Stockholms mellanskärgård igen! 
 
Det är tredje natten vi ankrar utanför den stora ön Beausoleil som är en naturskyddsling som sköts av Canada Park. I helgen var vi säkert mellan 50-70 båtar som låg i "vår" vik, både förtöjda på små bryggor där det är ordnat med grillplats, toa och pick-nick-bord och för ankare, som vi. Ön som har ett otal vackra vikar att gosa in sig i, ligger nära mellanstora städer som Midland, Orilla och Berry vilket gör det till perfekt helg-med-familjen/kompisar plats för dem som har båt (och det är många)!
 
Vi har iallafall semester (från slussandet) och njuter av att ligga stilla och pyssla, bada, städa (man kommer aldrig undan) och grilla god mat. Pysslet går ut på att putsa på Ambika, beställa tid för lagning av kylvattentermostat, rita och måla med vattenfärger, läsa massor.... imorgon ska blåbärssituationen unsersökas :)
 
 
 
Trash can....!
 
Lookalike Stockholm archipelago..
 
Even the mosquitos look familiar:)
 
 
***
 
I close my eyes opened them again. I looked at the sky and felt the wind in my hair. Watched the smooth rocky islets and the small wooded ones in the island landscape when we dinged to the "village". Looking around me in Honey Harbor, in the general store on the small island next to where we have anchored. There a woman stands and squeezes the locally grown tomatoes and the corpulent man fetches a back 7-up and goes to cashier to pay. Thinking of the sweet family who offered us some of their hand picked blueberries they found on an island next to ours. We have just added fresh strawberries and raspberries in our trolley plus a freshly baked bread and a pump so we can blow up all the toys when the kids come to visit. The "kids" are from 45 years and down :)  
 
Had it not taken three months of sea channels and fresh water channels and locks ... had not we had to speak English to make ourselves understood .... had not Ambika looked big and clumsy instead of slim and elegant .... would it not have been that the water was sweet instead of brackish .... then we could have sworn that we were sailing in Stockholm archipelago again!
 
It's the third night we anchor outside the big island of Beausoleil, a nature conservation managed by Canada Park. During the weekend we were shurely between 50-70 boats in our bay, both moored on small docks and at anchor like us. The island, which has a number of beautiful coves to embrace, is close to medium-sized towns like Midland, Orilla and Berry, making it the perfect weekend-with-family / friends place for those who have a boat (and there are many)!
 
We are on vacation (from the locks) and enjoy to chill, swim,  paint a little, read, and BBQ good food. And then there are the tasks like cleaning and laundry that one can never escape :)
 
At anchor at Beasoleil Island
 
We were far from alone...
 
and we ventured out in the bay to have a look around
 
 
Sweet!
 
 

Good Bye Trent-Severn Waterway

 
Port Severn at Georgian Bay, 15jul 2017
In English below
 
I tjugo dagar har vi färdats genom dessa enoma vattenvägarna rakt igenom Kanada. Trettio dagar om vi räknar med Eire canal. I kringelikrokar, genom små sjöar, tråcklat oss igenom trånga passager (som vi inte trodde att Ambika skulle få plats..) med stark ström och ömsom ankrat i en lugn vik, ömsom stannat och förtöjt vid Canada Parks slussar eller bryggor. Vädret har varit "sådär" på ren svenska; sol ena stunden (och då är det riktigt varmt) och andra stunden mulet med regn- eller åskskurar (och då blir det ner till 12 grader..). "You should have come last year" säger alla, då var det tydligen den varmaste sommaren ever... 
 
Vi har slussat med vanliga slussar, både mauellt hanterade och automatiska. Vi har stött på två "lift locks" där en balja med vatten och båtar lyfter upp/eller ner den andra baljan med vatten och båtar. Nu senast en marin järnväg rakt över en granitrygg som varit för dyr att göra en sluss av. Idag ska vi igenom den sista och minsta slussen av dem alla, en manuellt hanterad vanlig sluss. Sedan är vi ute i Georgian Bay som ALLA säger är klon på resan genom Kanada. Ska bli väldigt spännande. Vi får en känsla av att det liknar Stockholms ytterskärgård eller Västkusten kala klippor.
Vi får se :)
 
 
 
Mooring at Big Chute Marine Railroad
 

For twenty days we have traveled through these enomous waterways right through Canada. Through small lakes, we trampled through narrow passages (as we did not think Ambika would fit ..) with strong currents and anchored in a quiet bay, moored at the Canada Parks locks or jetty. The weather has been "so so" in pure Swedish; Sun for a while (and then it's really hot) and the second time cloudy with rain or thunderstorms (and then it's going down to 12 degrees ..). "You should have come last year" everyone says, then it was apparently the hottest summer ever ...
 
We have locked with standard locks, both manually operated and automatic. We've encountered two "lift locks" where a "pot" of water lifts up / or down the other "pot" with water (where the boats are ...) Now, last a marine railroad straight across a granite rock that has been too expensive to make a ordinary lock. Today we are going through the last and smallest lock of them all, an old one and manually managed.

 

Then we are out in Georgian Bay, as everyone says is claw of the journey through Canada. It will be very exciting. We get the feeling that it is similar to Stockholms outer archipelago or the Swedish west coast bald cliffs.
We'll see :)

 
 
Finally he came afloat with a little (actually a lot) of help... The result; a damaged prop and rudder :(
 
 
Now it's our turn to do the Big Chute :)
 ..and here we go. WOW!
 
 
 
 
Picknick spot
 
A visitor at the picknick ground
 
Just love wild flowers
 
Planning for Georgian Bay!

Big Chute

The Big Chute Boat Railway Lock, Trent-Severn Waterway  11jul 2017
In English below
 
 
Det har gått några dagar sedan vi lämnade den söta staden Orilla där vi lyxade till oss och låg tre nätter i marina. Skönt att slippa generatorns brummande och vi behövde verkligen proviantera och besöka civilisationen en stund efter alla dessa slussar, parker och ankringar. Semester, helt enkelt :)
 
Imorgon ska vi färdas nedåt i en märkvärdig skapelse; the Big Chute, måtte vara fransk :) Den första varianten byggdes 1917 men snart behövdes mer kapacitet så 1924 stod en större variant på plats, samma som den som vi ska färdas på! Den hämtar upp båtar på en järnvägsvagn som går på räls ner i vattnet, äker 200m på land inklusive ett fall på sjutton meter och sätter sedan iland farkosterna igen. Istället för en sluss har denna tingest konstruerats....
 
Lite dramatik har vi blivit vittne till även dessa dagar. Båten som gick framför oss häromdagen efter en sluss, mötte en liten bogserbåt som tutade ilsket (fast vi som gick medströms hade rätt till väg) och gick mitt i den supersmala passagen med strid ström. Det bar sig inte bättre än att daycruisern brakade rakt upp på klipporna och studsade flera gånger innan den kom ner i vattnet igen. Det gjorde ont i oss att se för jag hade pratat med dem i slussen och de hade just köpt båten och var på sin jungfrutur med familjen. Den 12 åriga sonen hade aldrig slussat och tog massor av bilder med sin mobil, var helt hänförd över att vattnet bara förvann...
 
Just nu ligger en stackars Mainship (samma som vi har) vid Big Chute, de skulle transporterats över till andra sidan men medan han väntade (på fel sida de gröna prickarna) på att komma ombord gick han på grund ordentligt. Det var i förmiddags och nu vid sjutiden på kvällen har varvet härintill bogserat dem av grundet och upp på land med stora skador på propellrar och roder... stackars dem!
 
 
 
This is the french explorer Samuel de Champlain who "discovered" Orilla 1615 and negotiated land with the natives. One of the waterways in Canada is also named after him. In 1840 the first settlement in Orilla was formed with a population of 200 persons. Today Orilla is called the Sunshine City and with it´s big waterfront it attracts many tourists.
 
 
***

It has been a few days since we left the cute city of Orilla where we were luxurious and spent three nights in the marina. It's nice to not hear the generator's humming and we really needed to provision and visit civilization for a while after all these locks, parks and anchorings. Holidays, simply :)
 
Tomorrow we will travel downwards in a remarkable creation, must be French :) The first variant was built in 1917 but soon they needed more capacity so 1924 there was a bigger one in place, the same as the one we are going to travel on! It retrieves boats on a railroad lane that runs on into the water, then on 200m on land, including a fall of seventeen meters, and then reinserts the vessels on the other side. Instead of a lock, this thing has been constructed.

 

A little bit of drama again; A boat that went in front of us after a lock, met a small tugboat that was quite aggresive and drove in the middle of the super-narrow passage with a lot of current. The day cruiser tried to avoid the tug and went straight on the rocks and bounced several times before it came back into deeper water. It hurt us to see because I had talked to them in the lock and they had just bought the boat and were on their maiden voyage on the boat with the family. The 12 year old son had never done a "locking" and took lots of pictures with his mobile phone, he was totally amazed of how the water disappeared beneth...
 
Today, a poor Mainship (the same type as we have) at Big Chute was to be transported to the other side, but while waiting (on the wrong side of the green markers), he went properly aground on a rock. It happened this morning and now at 7pm he was finally helped off the ground and off the water to a hard stand with severe damages on his props and rudder .... poor people! Loppers like we.

 
 
Typical anchoring site and it has been very calm weather the last week. But overall there are too many houses and cottage... hard to get feel of wilderness.
 
 
This guy, a Loon, and his fiancees (guess he has plenty with his good looks) have a fantastic sound (google it if you have not heard it). And when it´s dawn or dusk the sound is especially special :D
 
 
Hmmmm
 
 
No, it´s not Stockholm archipelago! It´s Canada Trent-Severn Waterway :)
 
 
Narrow passages and strong current with us... going down stream now!
 
 
***
 
Big Chute Marine Railroad, we had to have a look before we tried it ourselves :)
But we are going the other way round...
 
 
 
This is the first one, built 1917
 
 
This little beauty (not) takes passengers from here to Ottawa, it takes five days and stops in five places along the way. A nice trip on the Trent-Severn Waterway for instance :)
 
 
An abundance of flowers... and today we saw a big beaver swimming close to Ambika :)
 
 
 
 
 
 

Just a few more locks to go...

Almost Simcoe Lake, 06jul 2017
In English below
 
Nu sitter rutinerna ganska bra och om några dagar har vi gjort hälften av våra totalt 144 slussar. Så det vore ju konstigt annars! Fast plötsligt blir det inte alls som man förväntade sig. Då kan personalen vid slussen säga "ni kan bara ta den högra sidan i slussen". Då är naturligtvis allt (fendrar, tampar och båtshake) förberett för vänster sida. Det är heller inte fråga om lång framförhållning utan då är vi nästan inne i slussen och jag sliter som ett djur och byter sida på allt.... puh! Naturligtvis ska nästa sluss ha det på vänter sida... Nästa gång kan vara att det är en sluss med strid ström (typ fors) precis framför näsan när vi inte alls var betedda på ens en sluss (lite lack of seamenship där..) Nästa sluss var en lift lock med andra rutiner och nu idag när började vi vår nerresa från 240m ö.h. ska vi slussa neråt (med strid ström med oss) och alla sjömärken bytte plötsligt sida. Nu har vi grönt till styrbord igen :)
 
Vi har haft strålande fint väder den sista tiden, just nu sol och 29 grader. Det var det när vi var och lagade generatorns kylvatten på en marina som hade ledig mekaniker. Det var stopp i kylvattensystemet och så passade vi på att byta olja i generatorn samtidigt. Det är så mycket bråte och sjögräs som sugs in överallt där det inte ska sugas in... det var också strålande vackert när vi ankrade upp i en sjö och gjorde lite båtvård, även här är regnet fullt med smuts som ger fula ränder på båten. Arbetet kombinerades dock med att sola lite, ta dopp i det sköna söta vattnet, grilla god mat och beundra solnedgång i totalt stiltje...
 
Vi har passerat "Stony, Lake" (full av stenar), "Clear Lake" (med, just det, klart vatten), "Balsam Lake" (som var balsam för själen), "Pigeon River" (full av duvor, kanske), "Horseshoe Island" (som såg ut som...) osv. Faktum är att i sjöarna var det stundtals, eller ganska ofta, som att segla i våra egna farvatten i Stockholms mellanskärgård.
 
Dagens kanaletapp var den smalaste och grundaste hittills. Jag kunde ha plockat blommor i kanalkanten eller i alla fall brutit av grenar från träden! Vårt ekolod skrek hela vägen att det var grundare än 6ft och vi var tvungna att varna alla andra båtfarare på VHF att vi var inne i kanalen, för möte var otänkbart! Vi binder upp oss längst slusskanten där man får ligga i max 2 nätter (mot betalning) och ofta är det vädligt fint ordnat välklippta gräsmassor och pick-nick-bord-och-stolar. Slussarna stänger kl.1800 så kvällarna är lugna.
 
Imorgon blir det tre slussar plus en ganska stor sjö, Simcoe. Då har vi nått till staden Orilla där vi ska minst stanna över natten...
 
 
It looks a bit odd, doesn't it! Like a car without wheels...
 
*****
 
In a few days we have made half of our 144 locks. And we think we're cool and on top of it. Suddenly, it's not what we expected. The staff at the lock can say "you can only take the right side of the lock". Then, of course, everything (fenders, rope, etc) is prepared on the left side. wWe are almost inside the lock at that time and I struggle like an animal and change the side of everything .... puh! Next time, it may be that there is a lock of current just in front when we were not even aware that there was a lock ahead (a little lack of seamenship there ..) Next lock was a lift lock with other routines and today, when we started our journey down from 840ft above sea level and all sea marks changed suddenly. Now we have green to starboard again :)
 
 
We have had fantastic fine weather lately, right now sun and 29 degrees. It was sunny also when we had to repair the generator cooling system that was clogged. There is so much debris and seaweeds that are sucked everywhere where it is not supposed to be sucked in. It was also beautiful when we anchored in a lake and did some boat care, even here the rain is full of dirt that gives ugly stripes on the boat. The work, however, was combined with sunbathing, a dip in the beautiful sweet water, BBQ and admiring the sunset in total calm...  
 
Today's canal was the narrowest and shallowest so far. I could have picked flowers on the edge of the canal or at least broken branches from the trees! Our depth sounder screamed all the way through the canals and we had to warn all other boaters via VHF that we were comming because to meet somebody was unthinkable!
 
 
A posh boat garage
 
 
At anchor at Balsam Lake
 
 
Same lake a little later :)
 
 
The second Lift lock on Trent-Severn Waterway. The basin sinks 30m down, to the canal...
 
 
Sometimes the lock is right in the middle of a small town... 
 
 
 and other times in the middle of nowhere...
 
 
Just ONE try more before I hit the sack...
 
 
Naaarrow!!!
 

Excercise is good!
 
 
One morning the whole deck was full of dead mosqitos. Not funny!
 
 
 
 
 

Double trouble

Lakefield, Ontario 02 jul 2017
In English below
 
 
Slussarna som aldrig tog slut.... Idag kom vi inte längre än 10 miles och sju slussar på hela dagen (nu är vi på nr 26 av dryga 40). En av slussarna var extra häftig, en liftsluss, och två var riktigt trickiga att ta sig in in pga högt vattentryck i dammarnas utsläpp som låg bredvid slussarna. Båtarna for kors och tvärs i den trånga, grunda kanalen före de kom i skydd vid slusskanten. Bojarna dansade piruett bredvid oss i den strida strömmen som mest liknade en yster norrlandsfors. Ambika är ju inte den smidigaste av båtar heller, snarare som en tjock burk som slirar fram som på bananskal. Tack-o-lov har hon bra med hästkrafter att ta till istället :)
 
 
I en av slussarna var vi tvungna att lägga till i väntan på att portarna skulle öppnas. Vi tog sats och klarade precis att komma i skydd när fören bara drog iväg mot forsen och ändan skrapade i betongkajen ganska ordentligt, fast vi kom på plats i alla fall! Nästa drama kom när jag, i samma sluss, höll i Ambika, på kajen. Då kommer en fruktansvärd fluga och biter mig i stortån så jag höll på att tappa tamp med båt och allt! Flugeländet, som måste haft huggtänder, bet så hårt att blodgjute uppstod. Herrejisses, vilken pärs!
 
 
Jag som precis hade hämtat mig från chocken att alla bilder (hundratals) som jag tog på Kanadas 150-årsfirande i Peterborough, var borta. Eller rättare sagt, de hade aldrig funnits för jag hade glömt minneskortet i båten!!! I alla fall (gnisslar tänder) var firandet en höjdare med härlig, rolig och lång parad, uppträdanden och musik i den stora parken, alla var klädda i rött eller med lönnlövet på bröstet, flaggor överallt, mat i olika stånd från olika delar av världen och slutligen fyrverkeri, som vi åtnjöt på paradplats på SkyDeck på Ambika tillsammans med Looparna Scott och Karen på båten "Last Call".
 
 
 
One of the very few pictures we have of the parade 😤....
 
***
 
The locks that never ended .... Today we came no more than 10 miles and seven locks all day (now we are at number 26 of over 40). One of the locks was extra cool, a liftlock, and two were really crazy to get in due to high water pressure in the dams that lay next to the locks. The boats crossed across the narrow, shallow canal before they came in shelter at the edge of the lock pier. The bouys danced and pirouetted next to us in the fierce stream. Ambika is not the smoothest of boats either, rather like a shoebox. Thank God she has some strong horses...
 
 
In one of the locks we had tie Ambika at the dock, while waiting for the doors to open. We used some extra horse powers and just managed to get in shelter when the bow was just pulling away towards the stream and the hull, back of the boat scratched the concrete dock "quite properly"... though we got in place anyway! Next drama came when I, in the same lock, held Ambika, on the quayside. Then a terrible fly comes by and bit me in the toe so I was almost  losing the boat and everything! The little devil, he must have had fangs, bit so hard that blood cavity occurred. Jeeesus!
 
 
And I was just recovering from the shock that all the photos (hundreds) that I took on Canada's 150th anniversary in Peterborough were gone. Or rather, they'd never been there because I had forgotten the memory card in the boat !!! In any case, the celebration was a ball with a spectacular, fun and long parade, performances and music in the big park, all people dressed in red or with the maple leaf on the chest, flags everywhere, food from different parts of the world And finally fireworks, which we enjoyed on SkyDeck at Ambika along with the Looppers Scott and Karen on the yacht "Last Call".
 
 
...and guess who the photographer was 😁
 
 
VERY NARROW and VERY SHALLOW!
 
 
Busy day at the locks! This time they filled it with 10 boats of deifferent sizes :)
 
 
"WhyNot" would be a suitable name...
 
 
"HaveAcup" maybe for this piece of garden art.
 
 
This guy is a double hero; with his 17ft sailing yacht he is doing the canals (!) and in one lock he saved a father with two kids that lost control of their dingy and went down towards the fall...
 
 
BBQ-time...
 
Cheers to that!
 
 
Lock 26 in Lakefield. We landed here in bright sunshine (warm as...), had BBQ, took a swim (dip) in the shallow canal. Then the thunderstorm hit us and rain was pouring down. Then came the red light, sailors delight :)
 
 
 
 

A bike is born

Peterborough, Ontario, Canada, 30jun 2017
In English below
 
 
Vi undrade i vårt stilla sinne varför så många flaggade vid sina sommarställen med den irändska flaggan bredvid den kanadensiska, där vi i ensamt majestät for fram i 5kn på den vindlande och smala floden Otonabee, i regnet.... Det visade sig, när vår nyfikenhet tog överhanden, att tidigt i Peterboroughs historia, runt 1825, tog Peter Robinson (medlem av den lagstiftande församlingen i övre Kanada och tillika den som givit namet åt staden) initiativet till att irländare som klarade kriterierna; att vara fattig, katolik, under 45 år och med kunskaper om jordbruk kunde få följa med över till landet i väster. Han fick med sig 2024 personer varav många men långtifrån alla klarade strapatserna med Atlantsegling (30 dagar) och resan hela vägen hit både lands och via floder.
 
 
När vi tidigare var i den lilla staden Hastings och köpte värmeljus (!) berättade kvinnan i butiken förorättad att hon och många Kanadensare kände sig brittiska och lojala med brittiska kungahuset (drottning Elisabeth är f.ö. även Kanadas drottning) men britterna tycker att Kanadensarna är mer som Amerikaner..... Var kanadensarnas lojalitet ligger märks för det vajar många engelska flaggor här också. Men vilken är kanadensarnas identitet? Det vi ser omkring oss är massor av små sommarstugor av enklare sort, oftast ihopklumpade i ett mindre område längs floderna/sjöarna (där resten är låg, bushig vildmark). Vår fantastiska 25-öresanalys säger oss då att de är naturtörstande, ganska sociala, oflashiga och inte så rika som amerikanarna (tack vare eller på grund av deras socialliberala politik). Vi får väl se längre fram...
 
Apropå flaggor, vår stackars vimpel i fören hängde slokörad rakt ner trots fartvinden, tyngd av hällregnet. Han ville inte vaja mer! Det såg faktiskt ganska dråpligt ut. En "Lockmaster" berättade att kommer det ytterligare ynka 2cm regn till måste flera slussar stängas, vattenståndet är för högt! Dammarna är överfyllda med vatten och dammutsläppen är forsar som ligger i anslutning till slussarna vilket gör att det ibland blir otäkt strömt och man riktigt känner forsens dragsningskraft. Vid en sluss var de tvingade att släppa ut 230 ton vatten per sekund för att inte dammen skulle översvaämmas. Det är mycket vatten det... Igår hade Lasse hade fullt sjö att få båten på plats vid kajen som låg alldeles bredvid forsen (som bara skyddades av en tunn vajer).
 
Här i Peterborough, som är en stad på drygt 80 000 inv, har de den äldsta bevarade slussen på sträckan (av 44st). Den påbörjades 1835 och det tog 7 år att bygga den. Självklart öppnas och stängs portarna manuellt fortfarande. Vi tänkte tillbringa några dagar här i stán, som utsända att rapportera (i bloggen) om festligheterna imorgon. Vi har placerat oss på paradplats, mitt i den lilla sjön med fontänen där också fyrverkerierna ska sätta fyr och färg på staden :)
 
På vår lilla initiala promenad köpte vi ett nytt ankare i stället för vårt fortressankare, som passar i sand och lera, inte i sten och genom sjögräs som vi behöver nu. I stan såg vi också flera cykelbutiker och i en av dem köpte vi en begagnad, vacker och röd cykel till mig, som ersättning för den som gick bort härförleden. Nu fick Lasses stora svarta best en liten röd lillasyster. Nu ska det trampas! 
 
 
 
Poor trees and busches, hope they will survive this super wet summer!
 
 

We wondered why so many flags the Irish flag next to the Canadian. It turned out, when our curiosity took over and we looked it up, that early in Peterborough's history, around 1825, Peter Robinson (a member of the legislature in Upper Canada and also the one who gave the name to the city) took the initiative that Irish who met the criteria; To be poor, Catholic, under 45 years old and with knowledge of farmning could follow him to the new country in the west. He brought 2024 people, many, but far from everyone, made the strains with Atlantic Shipping (30 days) and the trip all the way here, both on land  and on the rivers.
 

Here in Peterborough, a city of over 80,000, they have the oldest preserved lock on the stretch (of 44th). They started in 1835 and it took 7 years to build it. Of course, the ports are still opened and closed manually. We are going to spend a few days here and report about the festivities tomorrow. We have placed ourselves in the middle of the small lake with the fountain, where the fireworks are going to color the city :)
 
On our little initial walk, we bought a new anchor instead of our fortress, which fits in sand and mud, not in stone and through seaweed that we need now. In town we also saw several bicycle stores, and in one of them we bought a used, beautiful and red bike for me as a replacement for the one who passed away in Waterford. Here we go again :)

 
The fountain in Peterborough. The fireworks on Saturday will be from the platform close to it. And close to it all is Ambika Explorer :)
 
 
 
 
Imagine what is was like in the old days... These boats probably went up and down the canals and rivers in Canada and the US. The picture is taken of a photo in a pub along Hudson river.
 
 

freezzzing in the rain..

Healy Falls, Trent-Severn Waterway, 28jun 2017
In English below
 
 
"Förra året vid den här tiden var det riktig värmebölja". "Jag vet inte vad som har hänt, det ska inte vara så här kallt och regnigt..." Det började bra men varje dag har blivit kallare. Och blötare! Vi har fått köra A/C på reverse, dvs på värme istället för kyla och extra filtar i sängen. På dagarna varma tröjor, byxor och regnställ... Igår fick vi ta skydd vid ett högt träd vid stranden, när ett elakt åskmoln skickade blixtar obehagligt nära båten just när vi var ensamma på en liten sjö. Vad är detta? Det stod det inget om i broschyren :)
 
Vi trodde nog vi hade gjort våra år av segling i ishavskyla, men tydligen inte! Vattennivån är ovanligt hög och vi ser flera hus där vattnet krypigt upp längs gräsmattan och närmar sig trappan till ytterdörren. Det är vansinnigt grönt i naturen, det växer så det knakar och fåglarna formligen skriker ut sin glädje, särskilt staren som drar upp fet daggmask efter fet daggmask ut de parkliknande grässlätterna längs slussarna. Ekorrarna är busy med att samla in vad de nu samlar på och vi ser bruna djur som liknar en stor brunråtta fast sötare och med tjock och lurvig svans och en liten söt vessla som stod upp på bakbenen.
 
Vi är ensamma i slussarna, både igår hela dagen och idag. Hur konstigt är det? Vi trodde i vår enfald att det skulle vara trångt i slussarna. Vi lastas in tillsammans hur många kubikmeter vatten som helst och färdas 15fot upp. Det måste kosta multum. Varje sluss har minst två, ofta tre personer som driver den mellan klockan nio och sex på dagen. De flesta slussarna har hydrauliska portar på ena sidan men manuell på andra så slussoperatörerna får lite motion i alla fall. 
 
Eftersom min cykel är död det promenerad som gäller. Inte en cykelbutik har vi sett på mannaminne. Ofta går vi en sväng till närmsta by för at kika lite, kanske äta en bit mat på lokal eller handla livsmedel. Det verkar som om hela västvärlden har problem med att låta landsbygden leva. Även i senaste byn, lilla Campbellford, är det luggslitet och man undrar hur länge restaurangerna kommer att överleva...
 
Idag skiner faktiskt solen. Men bara idag säger prognosen. Imorgon och många dagar framåt ska det bli ostadigt. Nå, den som lever får se. Prognosnissarna har haft fel förut :)
 
 
 
Good to go, we have bought the dekals, the permits to go Trent-Severn Waterway. The locks are free this year due to the 150 anniversery, but you still have to pay the mooring permit.
 
 
***

"Last year at this time, we had a heat wave". "I do not know what has happened, it should not be so cold and wet this time of year..." This is what one of the lock masters said!

Every day has become colder. We have been using the A / C on reverse, ie on heat instead of cold and thick extra blankets in bed, warm sweaters, long pants and rain gear ... Yesterday we took shelter at a high tree close to the shore, when a thunderstorm sent lightning uncomfortably near the boat just when we were alone on a small lake. What is this? 
 
We probably thought we had done our years of sailing in ice cold weather, but apparently not! The water level is also unusually high and we see several houses where the water creeps up along the lawn and approaches the stairs to the front door. It's crazy green in nature and the birds are screaming of joy, especially the starling that pulls up thick worms from the lawns surrounding the locks.  
 
We are alone in the locks, both yesterday all day and today. How weird is that? We thought that it would be crowded in the locks. Each lock has at least two, often three people working between nine and six o'clock in the day. Most locks have hydraulic ports on one side but manual on others so the lock operators get some exercise in any case.

Because my (Sandy's) bike is dead, we are walking instead. Not a bicycle shop anywhere.. Often we go to the nearest town to take a peek and maybe eat at the local restaurant. It seems that the whole western world is having trouble keeping the countryside alive. Even in the latest village, Little Campbellford, it's a bit worn down and you wonder how long the restaurants will survive ...

Today, the sun actually shines. But only today says the forecast. Tomorrow and many days ahead it will be "unsteady" with thunder. Well, the forecasters have been wrong before :)

 
 
Hard work :)
 
 
One of the double locks. Looks like a blue Christmas tree :)
 
 
Just beautiful! 
 
 
Parking after or before a lock is standard procedure nowadays.
 
 
In Canada you must buy alcohol in Liquerstores... just like in Sweden. 
 
 
Healy Falls is one of the many powerplant stations along the Waterway..
 
 
Yet another is on it´s way.....
 
 
Osprey nest at the top.. 

Canada 150 year anniversery

Almost Trenton, Ontario, 25jun 2017

In English below 

 

Här i vår första stad i Kanada känns som vi är hemma. Det är familjärt. Inte tillrättalagt. Småskaligt. Samma typ av natur och temperatur. Svårt att sätta fingret på exakt varför... I Kingston (Canadas första huvudstad) med drygt 100 000 invånare finns ett centrum med små affärer, livsmedelsbutiker, caféer, bank - allt på gångavstånd från marinan, i låga gamla fastigheter, lite slitet, mysigt! Vår marina är pytteliten och inte alls fancy, tvärtom. Det blir genast en trevlig atmosfär och knappt hann vi komma in i marinan förrän en hjälpande hand (förutom marinakillen) mötte oss vid tilläggningen.

 

Det var Roger från Missouri som tog emot oss. Han och hans fru är också "Loopers" men hade gått på grund i en trång kanal och båten stod nu på land för att reparera bägge propellrarna. Han erbjöd oss att låna deras hyrbil om vi behövde och hans scooter som de hade på soldäck. Hur det nu var så bjöd vi hem dem på traditionell midsommarlunch, den regnigaste midsommaren vi kan minnas, så det blev till att sitta inne i salongen. Trevligt blev det oavsett och vi fick många inblickar i hur de, som tänkande Amerikaner som rest mycket i världen i sitt arbetsliv, tänkte och resonerade i stort och smått, inte minst politiskt. Ännu två som röstat på Trump, i ren desperation sa de, det måste bli en förändring på det politiskta system som bara gagnar politiker, inte landet eller dess invånare....

 

Det är billigare här än i USA på nästan allt utom diesel. Diesel kostar dubbelt så mycket här i Kanada som i USA. Men det är dubbelt så dyrt med diesel i Sverige än i Kanada... I alla fall måste vi nu köra "lite försiktigt" med våra 750hk :) 

 

Vi tänkte oss en kort etapp på Lake Ontarios norra del före många dagar i trånga kanaler och slussar. Ankra i en vacker vik, pyssla lite med båten och grilla på akterdäck i solnedgången. Det blir inte ofta som man tänker sig. Inte heller denna dag. Vårt första ankringsförsök i en djup vik, i ganska hård vind, gick åt pipsvängen. Ett nytt fenomen har dykt upp; sjögräs! Ankaret bara glider över gräset utan att bita tag. Visserligen är vårt Fortress-ankare bäst på sand och lera... Nästa försök några timmar senare går lika illa. I kvällningen gjorde vi ett sista försök att ankra, annars blir den en marina för natten, och det lyckades! Men det var sent, pyssel och grillning blev helt sonika inställt. Det är slut med saltet nu och trots att båten varit helt översköljd av sjö idag så är hon inte saltig. JIPEE!

 

Kanada fyller 150 år. Fast det är mycket vatten som runnit under broarna innan Kanada deklarerades som eget land under brittisk överhöghet 1867. 38 miljoner människor ska fira denna årsdag den 01 juli med pompa och ståt i varje hörn av landet, har vi förstått. Det är nästa lördag! Då är vi mitt inne i landet, i en flod, vid någon mindre stad antagligen. Spännande!

 

 

On our way from Lake Ontario to Georgian Bay and Lake Heuron. The Trent-Severn Waterway (from Trenton to Port Severn)  took 90 years to complete...

 

 

 
Canada, worlds second largest contry by area, worlds 11 richest and has the longest bilateral border in the world. So much I didn't know about Canada... and the more you know, the more you know that you don't know...
 

 ***

Here in our first city in Canada it feels like we are home. It's family-like. Small scale. Same type of nature and temperature. Hard to put your finger on exactly what and why..... In Kingston (Canada's first capital) with more than 100,000 residents, there is a center with small shops, grocery stores, cafes, banks - all within walking distance of the marina, in low old buildings, a bit worn, cozy ! Our marina is not fancy, on the contrary but with a nice atmosphere and barely had we come into the marina when a helping hand appeared.

 

It was Roger from Missouri who welcomed us. He and his wife are also "Loopers" but had hit a rock on a narrow canal. The boat was now on land to repair both propellers. He offered us to borrow their rental car if we needed and his scooter.  We invited them to traditional Swedish Midsummer lunch, the most rainy midsummer we can remember.. It was nice, however, and we got many insights into how Americans, who traveled a lot in the world during their working life, thought and reasoned. They hoped for a change in the political system, a system that only benefits politicians, not the country or its inhabitants....

 

We thought of a short day on Lake Ontario's northern part before many days in narrow canals and locks. Anchor in a beautiful bay, take it easy and have a BBQ on the aft deck at sunset. Our first anchor attempt, in quite hard wind, did not succeed. A new phenomenon has emerged; seaweed! The anchor just slides over the grass without biting. We know our Fortress anchor is best on sand and mud, but... Next try a few hours later goes just as bad. In the evening we made one last attempt to anchor (otherwise it we would have to be a marina for the night) and it succeeded! But it was late, BBQ completely canceled.

 

Canada is 150 years old. Although there was a lot of water flowing underneath the bridges before Canada was declared its own country under British sovereignty in 1867. 38 million people will celebrate this anniversary on July 1st, in every corner of the country. It's next Saturday! Then we are in a river, at some smaller city probably. Exciting!

 

 

Always fishing... what you is it with you guys?
 
 
It's windy today on our way to Trenton, 15-22kn in the nose!
 
 
The coast line is very pretty, like a park, and many houses are beautiful...
 

Happy midsummer 🌿

Kingston, Ontario, Canada, 23jul 2017
In English below
 
Tjugoåtta slussar klara! Sista Slussen var i Oswego på södra sidan om Ontario. Vi har sagt på återseende till Rachel och Nick på "Sandy Gal Ii" som ska flyga till sonens bröllop innan de fortsätter. Efter fem timmars händelselös  "segling" over Lake Ontario landade vi i Kingston, i Canada. Nästa kanal/vattenväg har 44 slussar. Vi ska upp på 840ft över havet, 260m! Den går från Trenton till Port Severn i Georgien Bay, som lär vara väldigt vacker med massor av öar.
 
Ingen ville gå till Kingston för de var rädda för tullen. Man får bara ha med sig 1,5lit vin eller lite starksprit eller några öl när man kommer till Canada och de är här ökända för att borda båtarna och göra flygande kontroller. Men vi gick mot strömmen och hade tur, telefonincheckning bara och ingen kom ombord! Å andra sidan hade vi inte mycket i vinkällaren heller :)
 
Dags att plocka lite blomster, sätta på potatisen och förbereda midsommarlunchen.
Glad midsommar!
 
 
Loopers on Oswego Canal 
 
 
Twenty-nine locks done, the last was in Oswego on the south side of Ontario. We said aug wiedersehen to Rachel and Nick on "Sandy Gal II" they will fly to the son's wedding and leave the boat here for a while. That's the way it is, you meet nice people but soon you have to part....
 
We continued north and after six hours of "sailing" across Lake Ontario, we landed in Kingston, Canada. The next channel / waterway has 44 locks, going to 840ft above sea level, 260m! It runs from Trenton to Port Severn in Georgia Bay, which is supposedly very beautiful with lots of islands. 
 
It's time to prepare a traditional midsummers lunch with herring, snaps and strawberries.... and of course we'll dance the frog dance! No midsummer without it!
 
 
Check out the video on YouTube. it's true. It's totally true!

"Swedish Midsummer for Dummies"

 
 
Fishing in the middle of the river.... well, well....
 
 
Evening walk and don't everybody bring a conch shell to blow in? Well Nick did of course and it sounded.......hmmm, not so romantic :)
 
 
Last lock in Oswego river.
 
 
The cars are relatively small here in Canada ;) And they have eye lashes..
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0