Mot Trondheim

Trondheim
In English below
 
 
Nu blev det får på vägen istället. Massor av dem. Liggande helt ute på vägen, orädda :) Fortfarande vacker natur men bergen hade plattat till sig och nu åkte vi långa sträckor över kulturbyggd med åkrar - Norges kornbod, i dubbel bemärkelse för kornfälten var mest talrika.
 
Jag vill att Sverige också satsar på rena toaletter (har nog tjatat om det tidigare). I Norge fanns det fräscha toaletter MED toapapper längs vägarna, med jämna mellanrum. Ibland är de så söta med torvtak på. Ett föredöme, på min ära! I Sverige stannar man bilen när man måste, rusar in i närmta buskage (killarna gör inte ens det) och därinne, bland buskar och träd, finner man bevis för att många andra hunnit dit före! USCH!
 
Trondheim är en supermysig stad, upptäckte vi, med en gammal träbebyggelse och massor av restauranger längs floden. Det är den tredje mest folkrika staden varav ca 30 000 studenter. Trondheim är ledande i sin forskning inom medicin och teknik (Norges svar på Chalmers). Trondheim har även varit Noges huvudstad för länge, länge sedan, fram till början på 1200-talet.
 
 
Vi bodde lite lyxigt, tyckte vi var värda ett break. Rum var bokat på nya, trendiga Clarion som hade en härlig bar på taket, fräscha rum med ett supertrendigt, designat badrum. Förvisso kunde man duscha där men då flöt hela badrummet i vatten och någon badrumsmatta fanns inte och de hade glömt nämna att parkering inte ingick, vilket gick på ytterligare 240 NOK!! Kylskåpet på rummet hade pajat så att läppja på kylt vin eller andra drycker på rummet kunde vi "fetglömma". Plåster på såren var frukosten som var superbra men lite besvikna var vi allt när vi styrde kosan därifrån...
PS (När jag nämt detta med brist på bla.a badrumsmatta fick jag till svar att man kunde uppgradera sig till ett större rum och DÄR hade man tillgång badrumsmatta. Minsann!)
 
 
 
 
 
 

Now there are sheep on the roads, instead of reindeer. Lots of them. We pass beautiful scenery but the mountains had flattened and now we ventured through long stretches of fields and farmland..
 
I want Sweden to also focus on clean toilets (I have probably told you about it earlier). In Norway there were fresh toilets with toilet paper along the roads, at regular intervals. Sometimes they are so cute with a nice grass roof. 
 
Trondheim is a superb city, we discovered, with an historic old wooden part of the city and lots of restaurants along the river. It is the third most populous city of which about 30,000 are students. Trondheim is a leader in his research in medicine and technology. Trondheim has also been the capital of Noges a long time ago, until the beginning of the 13th century.
 
 
We stayed a bit luxurious, thought we were worth a break. Rooms were booked on new, trendy Clarion which had a lovely rooftop bar, fresh rooms with a super trendy designed bathroom. Certainly you could shower there but then the whole bathroom was floating in water and a bathroom mat was not available and they forgot to mention that parking was not included in the price, which was another 240 NOK!! The fridge in the room had broken down, it was about 27 degrees in the shade (and in the room when we arrived). The supernice breakfast made up for some of our dissappointment :)

 

 
 
 
 

Last stop, Röros - igen

Björnrike 05aug 2018
In English below


Tillbaka igen efter en makalös resa i trakter som vi aldrig besökt. Lyckan stod oss ju bi med så bra väder som man bara kan önska. Som en sista anhalt i Norge besökte vi såklart Röros, denna charmiga kulturarvsstad med 80 träbyggnader. En stad som svenskarna brände ner till grunden 1678... Slagghögarna från gruvdriften känns ännu högre än sist även om vi vet att det är omöjligt, koppargruvan är sedan länge nerlagd (1977). Nu är det nog mest turism som bildar den ekonomiska stommen i staden.
 
Här i Björnrike är allt sig likt även om hackspettungens vingar tydligen burit och familjen har flyttat från vår björk. Räven är tamare än någonsin och beter sig mer som en hund än ett vilt rovdjur. Fyra ungar lär hon fått i år. Renarna syns ofta betandes i skidbacken och det är mer människor än vanligt i omlopp, kanske turismen i Sverige ökat. Värmen, den heta, har försvunnit och kvar är den vanliga, lite kyliga augustitemperaturen. 

Men vi kommer tillbaka till norra Finland, Norge och Sverige, var så säkra. Troligtvis på egen köl igen med en båt utan segel igen. Vi längtar redan tillbaka till midnattssolens riken. 



 


Back again after an unforgettable journey in the areas we have never visited. We were lucky to have the best weather we could only wish for. As a last stop in Norway, of course, we visited Röros, this charming cultural heritage with 80  old wooden buildings. A city that the Swedes burned down to the ground 1678 ... 

The mountains of slag from the mines feels even higher than last time, even though we know it's impossible, the copper mine has been shut down a long time ago (1977). Now it is probably tourism that forms the economic backbone of the city.   

Here in Björnrike everything is alike, even though the woodpecker family has moved from our birch. The fox is tamer than ever and behaves more like a dog than a wild predator. She got four "kids" this year. The reindeer is often seen in the ski slope and there are more people than usual in circulation, perhaps tourism in Sweden has increased. 

The heat has disappeared and the weather is the usual again, a slightly chilly August temperature. But we will be back to northern Finland, Norway and Sweden, be sure. Probably on own keel again with a boat without sail again. We are already longing back to the empires of the midnight sun.




Kystveien

Almost Namsos, 27 juli 2018 
In English below

Nix, det blev inte Lofoten och färja över till Bodö... Till det var vädret alltför dåligt så det får vänta till nästa gång..... Men nu har det härliga vädret kommit tillbaka och nu kör vi längst Norges vackra kust igen. Härligt! Vi blev rekommenderade att ta Kystveien. Vilken tur att vi följde rådet, den är enormt vacker. Den går längst kusten (!) längs slingrande vägar och stolta berg omgivna av djupblått hav, frodiga ängar och fina gårdar. Ibland kommer små samhällen med fika, matbutiker och restauranger. Ganska ofta avbryts vägen och blir ersatt av färja mellan fjordarna. Färjeturerna är magiska och tar mellan 20-50min vardera. Smörgås, kaffe och Lefsa serveras såklart ombord :)  Nu har vi tagit oss från Mo i Rana nästan till Namsos på Norska västkusten.

Eftersom vädergudarna är med oss igen så tältar vi i vårt nya fina tält som tar ca åtta minuter att sätta upp, inkl. inredningen :) Fast några hotellnätter har det blivit också. En tältnatt på en supertrevlig camping med hästar (som gillar Lasse) och där kan man hyra fiskebåt. Fiske i fjorden är den stora grejen här och det känns som vi kan verkligen komma hit igen!  Ett annat ställe, som tyvärr  var fullbokat, hade "Husky trecking" på sommaren och hundspann på vintern. 65 huskys hade de, det schweiziska paret som äger stället. Wow! Idag tältar vi i en vacker vik med dopp i havet...



(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


No, we did not make it to Lofoten and the ferry to Bodø ... the weather was too bad, it has to wait for the next time ..... 

But now the lovely weather has come back and we are driving along Norway's beautiful west coast again. Lovely! We were recommended to take the coastal road (!) Along winding roads and "proud" mountains surrounded by deep blue sea, lush meadows and nice farms. Sometimes small communities comes along with cafés, grocery stores and restaurants. Quite often the road is interrupted and replaced by ferry between the fjords. The ferry tours are magic and take between 20-50min each. Sandwich, Coffee and Lefsa are, of course, served on board :)  The last couple of days we have been driving from Mo i Rana almost to Namsos on the Norwegian west coast. 

Since the weather goddesses are with us again, we are camping in our new nice tent that takes about eight minutes to set up (give or take). A tent night on a super cool camping with horses (that likes Lars) and where you can rent a fishing boat. Fishing in the fjord is the big thing here and it feels like we can really come here again! Another place, was unfortunately fully booked, had "Husky trecking" in the summer and dog sledding in the winter. 65 huskys they had, the Swiss couple who owns the place. Wow! Today we are in a beautiful bay and we just returned from a dip in the (cold) sea ...











Tromsö & Narvik



Fina dagar i Nordkap avlöstes med lite sämre väder på väg söderut. Men härligt att se Tromsö, trots regn och Narvik skeppade järnmalmen vidare, trots tunga gråa skyar. 


We had wonderful days in the North Cape with very untypical weather, warm and with bright sunshine.  That rapidly changed and a grey sky, rain showers and cool temperature was now the standard set up. 

(null)
He made it 👍


Different times - different stiles!
Narvik
(null)

(null)



(null)
The New bridge to Tromsö

(null)
Just another day at the office :)



På väg till Tromsø - on our way to Tromsø

Tromsoe, Norge 21juli18
In English below


...När orden inte räcker till! Vägen från Alta till Tromsö var lika vacker som upp till Nordkap fast ännu mer dramatiskt med de höga, taggiga och snöklädda bergstopparna. Ingen vind, solen sken och det var 17 grader varmt. Vägarna följde kusten och ibland var man inte långt ifrån den plats man passerat en timme tidigare :)  Vi valde ta färjan på två ställen på vägen vilket var en kul omväxling till bilkörandet. 

Förra natten dånade åskan över vårt tält och regnet smattrade på tygtaket. På morgonen var åskovädret över och vi kunde packa ihop ett torrt tält. Inatt såg det ut att bli da capo vilket gjorde vårt val av inkvartering lätt; inte tält! 

Vi installerade oss i en stuga utanför Tromsö och tog sedan bilen in till stan - i regnet. Vi fann tröst i bästa fiskerestaurangen, Fiskekompaniet, där jag för första gången i mitt långa liv åt Torrfisk (Törrfisk på norsk :). Den är inte att förväxla med Klippfisk eller Baccalau då Torrfisken bara är torkad medan de två andra är saltade och torkade. Detta korta besök var inte billigt, men det var vi jättevärda 😄! Dessutom är ingenting billigt i Norge, så det så!

PS Det är lustigt, portugiserna älskar verkligen Klippfisk, som finns i där varje matbutik med självaktning. (Hmmm)





(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



When words are not enough.... The road from Alta to Tromso was as beautiful as up to The North Cape, even more dramatic with the tall and snowy mountain peaks. No wind, the sun was shining and it was 17 degrees  varm. 

The roads followed the coast and sometimes you were not far from the place you passed an hour earlier :) We chose to take the ferry in two places along the way which was a fun change to driving. 
Last night the thunder woke us up and the rain slammed on the tent roof. In the morning the thunderstorm was over and we could pack a dry tent. 

Tonight it seemed to be capo which made our choice of accommodation easy; not a tent! We booked a cabin outside Tromsø and then took the car to town - in the rain. 

We found comfort in the best fish restaurant, Fiskekompaniet, where for the first time in my long life I ate Torrfisk (Törrfisk in Norwegian :). It's not to be confused with Klippfisk or Baccalau. The Torrfish is only dried while the other two are salted and dried. This short visit was not cheap, but we  really earned it :)  In addition, nothing is cheap in Norway, so it is! 

 PS It's funny, the Portuguese really love Klippfisk and it is to be found in every grocery store with self-esteem. (Hmm)







The North Cape, 71.09 North

Alta, Norge, 20juli18
In English below

Bilder säger mer än 1000 ord och det stämmer verkligen på det vi upplevt de senaste dagarna! Vi kan inte med ord förklara den skönhet som är här på Nordkap så bilderna får tala för sig. Ett litet missöde hände dock från Lakselv på vägen till Nordkap; vi körde i allsköns ro och plötsligt dök en polis upp på vägen, viftandes. Han påstod att vi körde för fort (82 på 60 väg) och resultatet blev en bot på 5500 NOK..... Nu blev det fler tältnätter än planerat :(

Vi tänkte ta en vandring på fjället, till Norkap norra, till fots. Men när vi vaknade, i den fina stugan vi hyrt, på morgonen hade temperaturen sjunkit med 20 grader. Det var nu 11 grader, dimma och blåsigt. Nej, det får bli en annan gång resonerade vi och styrde kosan söderut, till Alta, för ännu en natt i tält (lite varmare här, ca 22 grader) och besök på Tirpiz museum där vi blev påminda om alla hemskheter under andra världskriget. 

PS En levande King Crab kostade 30 NOK :)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)





Pictures say more than 1000 words and that is true to what we have experienced in the last few days! We can not explain in words the beauty here at The North Cape so the pictures will have to speak for themselves. A small mistake, however, occurred from Lakselv on the way to The anorth Cape;  We were driving, minding our own business and suddenly a police appeared on the road. He claimed we drove too fast (82 in 60) and the result was a fine of  550 €.... Now we have to spend more nights in the tent than planned :(

We were going to take a walk on the mountain. But when we woke up, in the nice cabin we rented, the temperature had fallen by 20 degrees. It was now 11 degrees, foggy and windy. No, it will be another time we resigned and headed south south to Alta for another night in a tent!





Norway - far north of the polar circuit

Väst om Kirkenäs, Norge, 18juli18
In English below


Av Rovaniemi finns intet kvar. Tyskarna brände ner allt till grunden när de blev motade ut av finnarna som plötsligt lierat sig med ryssarna (därtill illa tvugna).  Staden är därmed en tråkig stad sett från arkitektursidan. Fyrkantiga moderna bostadshus och affärslokaler kantar gatorna charmlöst. Men de hade färska bär och grönsaker i överflöd på gallerian. Jultomten kommer ju som bekant härifrån och det syntes på alla turistanläggningar utanför staden. 

Vi har noterat att särskilt finska unga flickor, damer och tanter är ganska mycket överviktiga, jämfört t.om. med Sverige. Männen är i lite bättre trim men unga pojkar ser ut att vara i farozonen. Klart obra!

Övernattning i Ivalo i finska Lappland. Stugan på Ivalo River Camping var diminutiv och var säkert 35 grader varmt inne. Ett (1) fönster fanns och det var igenspikat så luften stod helt stilla och dallrade... Panik mitt i natten då vi badade i svett.... Ett dopp i floden på morgonen hjälpte ner temperaturen lite. Lite, som sagt!!

Färden gick vidare väster om Inari träsk, långt uppe i finska Lappland. Ett riktigt naturskönt område med tallskog, sandåsar, strörenar och sandstränder som i inbjöd till bad i den 30-gradiga hettan. Puh!

Nästa stopp var Kirkenäs där inte ens en räkmacka, i form av fisk- och skaldjur, fanns att äta. Nej, detta är ingen fiskestad utan en gruvstad vars stora gruva nu var nedlagd.... Sorgligt och inte är stan särskilt vacker men det var väldigt roligt att ha besökt denna stad som jag har tidigare kollegor från och där jag aldrig varit i tidigare. 

Nej, slut på lyxlivet (?!), dags att leva i naturen igen :) Efter lite letande bland berg och fjordar hittade vi en bra plats med utsikt över en fjord och med lite behagligare temperatur, bara 21 grader vid norra ishavet! Helt perfekt!




(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)


(null)

(null)



Of Rovaniemi nothing is left. The Germans burned everything to the ground when they were charged by the Finns who suddenly became acquainted with the Russians. The city is thus a boring city seen from the architectural side. Square modern residential buildings and business premises border the streets charmlessly. But they had fresh berries and vegetables abound in the mall. The Santa Claus comes as known from here and it seemed  like he greeted everyone in turist locations outside the city. 

We  stayed overnight in Ivalo in Finnish Lapland. The cabin at Ivalo River Camping was diminutive and  it was certainly 35 degrees hot inside. One (1) window was there and it was clogged so the air stood still... Panic in the middle of the night when we bathed in sweat .... A dip in the river in the morning helped down the temperature a little. Just a little!! 

The journey continued west of Inari lake, far up in Finnish Lapland. A truly scenic area with pine forests, sandhills and sandy beaches that invited you to bath in the 30-degree heat. Pooh! 

The next stop was Kirkenäs in Norway. This is not a fishing village but a mining town whose big mine was now abandoned .... Sad and the town is not particularly beautiful, but it was very fun to visit this city from which I have previous colleagues and where I have never been to before. 

End of luxury life (?!), time to live in nature again :) After a little exploration of mountains and fjords, we found a good spot overlooking a fjord and with a bit more comfortable temperature, just 21 degrees at the Arctic Ocean! Absolutely perfect!





Nästan så långt norrut i Bottenviken man kan komma

Kemi, Finland, 16juli18
In English below


Värmeböljan bara fortsätter men vi hörde från Stockholm och Uppsala att de hade 34 grader i skuggan, där ligger vi i lä med vår ynka 28 dito :)

Vi har stadigt följt Finlands västkust upp till toppen av Bottenhavet. Kusten är stenig (minst sagt), låglänt och vassig. Havet vid Björneborg var isande kall men här, längre norrut, 25 grader. Helt OK.
Städerna kommer längst kusten som på pärlband och etablerades av svenska kungar från 1500-talet, då Finland var svenskt. Här (sträckan från Kristinestad till Karleby i Österbotten) pratar alla med fördel svenska, även om de behärskar finska också.  Finland verkar må utmärkt med mycket lantbruk och små industrier, en levande landsbygd noterar vi avundsjukt. Visserligen har de, liksom vi, våldfört sig på gammal kulturbebyggelse i städerna men det finns mycket mer kvar här, i form av gamla bevarade byggnader och stadsdelar, än det vi kan stoltsera med i Sverige. 

Idag, när hungern gjorde sig påmind vid lunchdags, stannade vi i Oulu för en bit mat. Döm om vår förvåning när vi hamnade rakt in i en stor marknad med kök, frukt och bär, kläder, solglasögon, knivar (!) och en man som spelade dragspel... så häftigt! Och deras små "muijku" (små stekta pyttefiskar) och lax var helt enkelt toppengoda. 

Det är för varmt för att tälta säger vi förnumstigt till varandra och tar in på ännu ett hotell, denna gång i Kemi. Igår i Jakobstad. Det var söndag igår. På söndagar äter man inte i Jakobstad! Efter att vi skrikit oss hesa efter VM matchen mellan Frankrike och Kroatien, ville vi äta en god middag och fira segern (fast vi hejade på Kroatien). Tji fick vi. INGA restauranger med självaktning serverar mat efter kl2000 på en söndag. Inte någon annan heller för den delen. Eftersom MacDonalds säkert inte hade en aning om detta (heller), fick vi bara en trist hamburgare i magen och besvikna traskade vi hem i sommarnatten....

Häromdagen hälsade vi på Kjell Wiik (pilot och flygvapenkollega) i lilla Oravais. Inte bara Kjell visade det sig. Han har byggt ett veritabelt paradis på sin mormors gård och alla var där; sambo Eva, mamma, ett stort antal barn med respektive och barnbarn, hela stranden fylldes med Kjells avkomma :) Hur trevligt som helst och dotter Fias rabarberpaj var utsökt, tack för en jättetrevligt stund!



 Kemi Waterfront

(null)

(null)


Oulu - Uleåborg
Market
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Pietarsaari - Jakobstad

(null)

(null)

(null)


Oravais

(null)

(null)


The heat wave just goes on, but we heard from Stockholm and Uppsala that they had 34 degrees in the shade, here it’s only (!) 28. 

We have continually followed the west coast of Finland up to the top of the Bothnia Sea. The coast is rocky (to say the least), low-lying and reedy. The sea at Björneborg was freezing cold but here, further north, 25 degrees. 

The towns  along the coast were established by Swedish kings from the 16th century, when Finland was Swedish. Here, from Kristinestad to Karleby in Ostrobothnia, everyone is speaking Swedish, although they also master Finnish. Finland seems to be excellent "condition" with a lot of agriculture and small industries, a vibrant rural area. Certainly, like us, they have destroyed old cultural buildings in the cities, but there is much more left here, in the form of old preserved buildings and districts, than we have in Sweden. 

Today, when the hunger reminded us at lunch, we stayed in Oulu to eat. Judge of our surprise when we ended up in a big market with food, fruit and berries, clothes, sunglasses, knives (!) and a man who played the accordion ... so awesome! And their little "muijku" (small fried fish) and salmon were simply top-notch. 

 It's too hot to camp we say to each other, and book another hotel, this time in Kemi. Yesterday in Jakobstad. It was Sunday yesterday. At Sundays they do not eat in Jakobstad! After watching the World Cup match between France and Croatia, we wanted to have a good dinner and celebrate the victory. No restaurants serve food after 8pm  on a Sunday. Nobody but MacDonalds....

The other day we visited Kjell Wiik (pilot and air force colleague) in Oravais. Not only Kjell. He has built a veritable paradise on his grandmother's farm and everyone was there; Fiancé Eva, mom, a large number of children with partners and grandchildren, the whole beach was filled with Kjell's offspring :) Daughter Fias rhubarb pie was delicious, thank you for a great moment!









Finland mainland

North Vaasa, 14july18
In English below

Aaahh, ett riktigt hotell i Nystad med rena lakan, duch, TV - the works!
Rena och utsövda fortsätter vi norrut längst västkusten och gör ett pit stop i Rauma old town, a historic city with wooden houses from the old time, de äldsta från 1500-talet. 800 invånare än idag! I Björneborg beslutar vi oss för att köpa ett större tält, för tre personer :) Sagt och gjort och på  kvällen måste vi ju testa.... 

Vi kör in på ännu en camping (vi som skulle tälta i vildmarken) för att se hur detta tält skulle fungera. Campingen låg vackert vid havet och våra finska bröder och systrar njöt av bastu och finsk allsång på klipporna. Läckert! Vi grillar på medhavd grill och pyser i naturen. 

När solen ännu stod högt på himlen och temperaturen var 25 grader, vid 23-tiden, kröp vi in i vårt nyinköpta stora tält och spelade Skitgubbe :) Vi kunde sitta upp och vi hade gott om plats. Wow! Denna natt lärde vi oss att även en liten lutning på marken var en utmaning med våra friktionsfria sovsäckar på en glatt madrass. På morgonen låg vi längst ner i tältet, i en snygg hög, ganska mörbultade. Nästa natt får det bli stuga eller hotell igen :) och det blev det.  Norr om Vasa hittade vi ett ungt par som just öppnat sin B&B där vi kunde laga vår lax på grillen och sova i härlig säng med rena lakan👍


(null)
Kvarken, North of Vaasa


The camp site Siikaranta, North of Pori (Björneborg)
(null)

(null)

(null)


Rauma old city, a world heritage site
(null)

(null)

(null)

(null)



(null)
 Nystad

(null)
En bekväm stuga inatt :)




Aaahh, a real hotel in Nystad with clean sheets, duch, tv - the works! Clean and exquisite, we continued north along the west coast and make a pit stop in Rauma old town, a historic city with old wooden houses, the oldest from the 16th century. 800 inhabitants live there today! In Björneborg we decide to buy a bigger tent, for three people :) and in the evening we have to test it. We drove into another campsite to see how this tent would work. 

The campsite was beautifully situated by the sea and our Finnish brothers and sisters enjoyed the sauna and Finnish singing on the rocks. Sweet!  When the sun was still high in the sky and the temperature was 25 degrees, at 11 pm, we broke into our newly bought big tent and played AssHole :) We could actually sit up in the tent and we had plenty of space. Wow! This night we learned that even a slight slope on the ground was a challenge with our friction-free sleeping bags on a smooth mattress. In the morning we were at the bottom of the tent...... Next night, it will be a cottage or hotel again :) To the north of Vaasa we found a young couple who just opened their B & B where we could cook our salmon on the grill and sleep in a lovely bed with clean sheets




Still Åland


Fiskö, Åland 12juli18
In English below

Myggbitna men lyckliga tog vi färjan över till Torsholmen från Vårdö. Turen tog 2,5 timmar och färjan var absolut proppfull med husbilar, långtradare, mc,  cyklar och människor, små och stora. Semestertider. Länge trodde vi att färjan skulle gå utan oss för det var fullbokat fick vi veta.... (som vanligt hade vi noll koll :) men sista platsen fick vi och kunde pusta ut.

På Fiskö hade Lasse varit för länge sedan, före min tid, och tyckte det var fint. Dit ställde vi kosan och vägen dit från färjeläget hoppade från ö till ö kantad med släta klippor, vassvikar och gammal bybebyggelse. Här står tiden stilla och ett lugn lägrar sig över vår semester. 

Efter vår vådliga tältnatt beslutade vi oss för att sälja tältet (!) och en stuga på Fiskö bokades. Får se när vi måhända hittar en butik som säljer större tält 😊. Grillning i det fria och på natten sov vi drömlöst!


(null)

(null)

(null)


(null)


(null)

(null)


Mosquito bitten but happy, we took the ferry to Torsholmen from Vårdö. The trip took 2.5 hours and the ferry was absolutely stufft with motor homes, lorries, motorcycles, bikes and people, small and large. Holiday times. For a long time, we thought the ferry would go without us because it was fully booked, we were told .... (as usual we had zero clue) but we made it and got the last car space available. 

Fiskö, Lasse had been there before and liked it. 
After our adventurous tent night we decided to sell the tent (!) and a cabin at Fiskö was booked. Lets see when we may find a store that sells bigger tents 😊. BBQ in the sunset and that night we slept dreamlessly!


(null)





Premiär - there is always a first time

Åland, Finland 11juli2018
In English below

Efter första natten i tält har vi noterat:
Att adrig sätta upp tält under en tall som fäller kottar....
Det gick knappt att vända sig inne i vårt nya tält, än mindre att sätta sig upp...
Att man alltid saknar någon pryttel...
Det finns mer myggor här än vi trodde...
Fästingar hittar in i tält...
Att tälta och laga middag i det fria är heelt enkelt underbart 🤪 men ett lite större tält skulle inte skada!





(null)

(null)

(null)

After our fort night camping, we have learnt a few things:
Avoid to set up a tent under a pine tree... the cones are hard. 
It was hardly possible to turn inside our new tent, let alone to sit up ...
There are more mosquitoes here than we thought ...
Camping and cooking dinner in the open is quite fantastic 🤪 but a little bigger tent would not hurt!




Fjälliv

Björnrike, 02juli 2018
InEnglish below 
 
 
Fantastiskt är ordet. Tänk att man kan ha det så bra. Renar inpå knuten, liksom rävhonan med sina ungar och hackspettfamiljen som jobbar hårt med att mata sin unge som snart måste vara flygfärdig. 
Barnen gillar fjällivet också. Lasse och Victor tog en tur med sina MCn och fick bl.a. besöka en norsk sameby med helikopter, vilken unik upplevelse. Petra och Charlie med kompisar kom förbi i sin hyrda husbil och for sedan vidare mot Geiranger och Trollstigen som är så vacker. Vädrets makter står oss alla bi. Vilken sommar!
 
Igår gick vi en vacker vandring upp till Fjätteåfallet vid Klövsjö och grabbarna tog sig ett stärkande dopp i fallet och blev ordentligt avkylda :)
 
Nedräkningen till Finland/Norgeresan fortsätter............
 
 
 
 

Amazing is the word. Reindeers, the fox with their kids and the woodpecker family who work hard to feed their youngster who must soon be flying.
Our kids like the mountain as well. Lars and Victor took a trip with their bikes and got to visit a Norwegian Sami summer village with a helicopter, what a unique experience. Petra and Charlie with friends came by in their rented caravan and went then on to Geiranger and Trollstigen in Norway, which is so beautiful. 
What a summer!

Yesterday we went for a beautiful walk up to Fjättemåfallet at Klövsjö and the boys took a dip and were properly chilled :)

The countdown to Finland / Norwegians continues ............

 

 

A New Adventure

Björnrike, 30jun 2018
In English below 
 
Jepp, allt är klappat och klart, snart åker vi iväg! Med bil. Till Finland. Lite tillbaka till rötterna i början av resan var det tänkt men men tidpunkten passade illa för släkten i Esbo (utanför Helsingfors) och i Karelen (östra Finland). Nå, snabbt gjordes färdändring som innebär att vi hoppar med olika färjor i Ålands skärgård till fastlandet där vi sedan följer västra kusten norrut, mot Kirkenäs, Alta, Lofoten.... Hoppas bara vädret inte blir allför kallt och regnigt (och myggigt). Kanske möter vi den Sibiriska värmen, vem vet om den hittar så långt norrut :)
 
Med i bilen är nyinköpt campingutrustning med litet tält, sovsäck, liten grill, kylbox och diverse attiraljer som hör camparlivet till. När vi tittade efter hotell eller B&B så fanns det långt ifrån fullt av dem och de som finns verkar vara ganska uppbokade. Det verkar vara fler än vi som har planer att resa norrut. Nu ska vi bara hitta en gräsplätt där vi kan öva och sätta upp tältet innan vi åker.... Faktum är att vi ser fram emot att leva "i ett med naturen" någon/några nätter och med kameran i högsta hugg. Får se vad vi tycker när vi kommer tillbaka igen efter två till tre veckor (beroende av vädret).
 
 
Tänkt resrutt
 The route
 
Under tiden före resan förlustar vi oss med med långa promenader, förlåt vandringar, i fjälltrakterna runt Björnrike. Sittande på terassen utanför huset kan vi beskåda ett säreget (för mig) skådespel med en hackspettfamilj som hackat ett bo i björken bredvid huset. De ratade fågelboet i samma träd... Barnen hackspett är inte tysta en minut och mamma och pappa hackspett far som tättingar med nya färska insekter och kryp till ungarna. Ingen rast och ingen ro!
 
Liten Hackspett heter denna typ, enligt Google.
"Small Woodpecker"
 
 
Högfjället i sommarskrud.
On a mountain nearby
 
En stolt ren blickar ut över fjälltopparna :)
A proud reindeer
 
Ännu har vi inte stött på dessa häftiga djur men det lär finnas massor. Jag har musik på när jag går där det finns risk att stöta på en. Jämtland har rätt att fälla 100 björnar i år!
Bild av Naturvårdverket.
Plenty of bears around, but luckily we have not had the opportunitie to meet one. Yet!
Picture from the Environmental Protection Agency
 
*****
 
In English

We are ready to go! With car. To Finland. A different adventure compared the the previous one might say. For me it´s a bit like going to the country where my parents came from but where I have never lived.
The plan is to "jump" with different ferries in the archipelago of Åland to the Finish mainland, where we then follow the western coast to the far north, towards Kirkenäs, Alta, Lofoten in Norway .... Just hope the weather does not get too cold and rainy. Perhaps we meet the Siberian heat, who knows?

 
Stowed in the car are newly purchased camping equipment with a small tent, sleeping bags, a small grill, 12V refrigerator and various accessories that apparently are a necessity if one wishes to camp. When we looked for hotels or B&B´s, there were not many of them and the ones we found, seamed to be quite booked up. Now, we'll just find a lawn where we can practice and set up the tent before we go .... In fact, we are looking forward to living "in one with nature" a nights or two - and with the camera ready to shoot. We´ll see what we think of outdoor living when we come back again after two to three weeks (depending on the weather) away from "civilization"!

 
 
 

Summary of our Great Loop Experience

The Great Loop i USA – Med motorbåt genom USA
Februari 2017 till februari 2018
 

In English below!

 

Vi har nu fullföljt vår plan, vår odyssé genom USA. Vår resa på egen köl genom de inre vattenvägarna med motorbåt genom USA, över 6000nm. Det låg i korten redan innan vi seglade jorden runt under fem år med vår Beneteau Oceanis 46, Ambika Viking. Fast vi tyckte att vi nog borde satsa på seglingen först eftersom vi, liksom de flesta, inte blir yngre med åren. Vårt syfte med USA-resan var flera. För det först ville vi upptäcka ”det riktiga och genuina” USA. Vi ville också göra oss en egen uppfattning av USA utan att färgas av medias, i vårt tycke, ensidigt negativa rapportering. För det andra ville vi testa hur det skulle vara att segla med motorbåt i stället för segelbåt. Tanken att kunna förlänga tiden att vistas på sjön trots att man inte längre orkar eller vill frysa i sittbrunnen eller ta ner ohanterliga våta segel har kittlat oss. Särskilt om man tänker sig att vistas på havet i våra breddgrader. Efter seglingsäventyret for vi till Florida och med hjälp av våra amerikanska vänner köpte vi en Mainship 430 med tre sovkabiner och två jättemotorer på tillsammans 700hk. Hon fick namnet Ambika Explorer.

 

Under bägge resornas gång har vi skrivit, fotograferat och beskrivit våra resor i realtid. På vår blogg (ambikasailing.blogg.se) kan man följa båda våra resor, segeläventyret och vår motorbåtsresa. Denna berättelse är en sammanfattning av våra övergripande intryck från USA-resan.

 

Bild från Google 
 

Vår resa startade i Key Largo, södra Florida, en tidig vår. Vi lärde oss genom ”trial and error” att manövrera båten (vi hade aldrig kört motorbåt innan) och färden började med smala kanaler och grunda sjöar norrut och det är bara en smal barriär som skiljer Intra Coastal Waterways (ICW) från de stora vågorna på Atlanten. ICW är 4,800km och består dels naturliga sjöar och sund men också av grävda kanaler för att säkerställa transporter längs Atlant- och Gulfkusterna, ett gigantiskt och framsynt åtagande som startade tidigt på 1800-talet. Vi passerade bl.a. USAs äldsta stad, Saint Augustine i Florida, och många andra charmiga och historiska sydstatsstäder. Genom Georgia åkte vi dagar i ända i ett omfattande träsklandskap befolkat av obekvämt många hästflugor, fåglar av olika slag och en och annan människoboning.

 

När man kommer upp till Norfolk mynnar ICW ut i Chesapeake Bay, en enorm havsvik där ”Watermen” fiskat i alla tider och som är bebodd på bägge sidor samt har flera öar i mitten.  Här besöker vi stora städer som Norfolk, Anapolis och Baltimore men också platser som stannat i tiden, såsom Tangier Island, samt populära turistorter som St. Michalels. Efter att ha passerat genom en grävd kanal i norra Chesapeake Bay kommer man ut i nästa stora havsvik som knappt är bebyggd alls, Delaware Bay. Efter rundning av Cape May är man ute i Atlanten för första och sista gången på hela resan. Redan i Atlantic City kan man gå in ICW igen, helt i skydd från Atlanten.

 

När våren blommat ut ordentligt når vi New York och seglar vidare norrut på Hudson River förbi Albany och sedan viker vi av in Mohawk River som är kantad med små byar, ända upp till Oswego, en hamnstad i Lake Ontario, en av de Stora Sjöarna som är delad i mitten mellan USA och Kanada. I försommarvärmen korsar vi Ontario och checkar in i Kingston, Kanada.

 

Nu börjar i en ny fas på resan; Slussandet. Det är sommar och vi färdas i en mycket smal kanalväg, Trent Severn Waterways som tar oss från Trenton i norra Lake Ontario via magisk natur och små sömniga byar till Port Severn, i södra Georgian Bay, Lake Heuron. På denna vackra sträcka går vi igenom 44 slussar av olika slag. Små ”vanliga slussar” som på Göta Kanal, några som lyfter oss i en stor balja med vatten och så en som tar oss på ett slags färja på land, över en ås och ner i vattnet på andra sidan. När slussarna stänger parkerar man båten före eller efter en sluss där det fanns plats för förtöjning, fräscha badrum och ofta en grillplats och det sociala utbytet kunde återupptas med båtgrannarna.

 

De stora sjöarna är verkligen….. jättestora! Vi seglar norrut längs Georgian Bay som är den ostliga delen av Lake Heuron. Färden går genom en stor skärgård av kala, släta ”västkustöar” i ett fiskrikt och klart färskvatten. Det är mycket vackert men också väldigt bebyggt, varenda kobbe verkar ha en liten boning och någon allemansrätt finns varken här i Kanada eller i USA. De platser man kan besöka är i stort sätt nationalparker, en del är gratis och i andra måste man betala en peng. Längst upp i norra Lake Heuron eller North Channel som det kallas får vi klarera in i USA igen. Vi väljer sedan att gå söderut via den östra sidan av Lake Michigan, vilket blir ännu en av de stora positiva överraskningarna på resan. Lake Michigan är ett klart och turkost hav av sötvatten, ett Karibien med milslånga sandstränder, 10m sikt i klart vatten och med små byar och städer som kantar den östra kusten på ca 40nm distans från varandra hela vägen ner till Chicago. Samhällena låg som ett pärlband vid sjöar bara en kort sträcka från in från Lake Michigan och under skutskepparnas tid grävde man en kanal från Lake Michigan och in till de talrika sjöarna till skydd för skeppen för Lake Michigan är känd för sin vildsinthet. Vi var glada att ha moderna hjälpmedel som väderprognoser till hands och starka motorer som snabbt kunde ta oss i skydd.

 

Hösten börjar närma sig och Lake Michigan är inget ställe att vara på under höst och vinter. I slutet av augusti börjar vi resan söderut på floderna igen och slussandet återupptas. Genom Illinois River, Missisippi River, Tennessee River och Tombigbee Waterway ända ner till Mobile i Mexikanska Golfen. Vi passerar byar och stora såväl som små städer mitt i USA, som St Louis, Nashville, Chattanooga och Florence. Ibland hyrde vi bil (eller MC) och bl.a. njöt vi av det vackra Smokey Mountains i Appalacherna. Slussarna här är stora och gjorda för tung trafik. Kraftbolagen gavs tillstånd att bygga elkraftverk i floderna mot att de byggde slussar som skulle vara öppna för frakttrafik dygnet runt. Ibland kunde vi slussa helt ensamma med många ton vatten bara för vår skull, helt gratis. Träden börja skifta i färg och på morgnarna börjar älvorna dansa. Ibland är älvorna alltför talrika och vi får vänta någon timme på bättre sikt. Vattnet är brunt i floderna och längre söderut börjar alligatorer synas till och vi slutar helt att bada om vi inte ankrar i en sjö, med fri sikt, på vägen.

 

Vinter gjorde sitt intåg. Denna vinter var det exceptionellt kallt i långa perioder och t.o.m. i södra Alabama och Norra Florida, vid Mexikanska Golfen, var det kallt. Iskallt faktiskt! För Det var verkligen en överraskning för oss. Det var hög tid (mitten av januari) att dra oss via Floridas norra kust till dess västkust och värmen i södra Florida med Key West längst söderut, bara ca 60nm från Cuba. I slutet av februari, ett år efter start, är vi tillbaka hos våra vänner i Key Largo, Florida. Där ligger Ambika Explorer fortfarande och ska snart göra The Great Loop ännu en gång.

 

Vi har rest genom tjugotre stater i USA och genom en lång sträcka av Kanada via de stora sjöarna. Vi tillhörde en definierad grupp båtägare vars mål och syfte var att göra The Great Loop under ett eller flera år. Denna illustra skara organiserade sig genom medlemskap i the America Great Loop Cruisers Association (AGLCA) och vars kännetecken var en AGLCA vimpel som placerades väl synlig i fören. Genom att föra vimpeln blir man mottagen med öppna armar av ”fellow Loopers” i marinorna, i slussarna och på ankringsplatserna. Alltid var det ”Docktails” på gång på någon brygga eller ombord på någon av båtarna. Loopers är ingen homogen skara utan en smältdegel av alla samhällsklasser. Det som kanske var mest homogent var att alla var sugna på äventyr och de flesta, men långt ifrån alla, hade slutat att arbeta genom att gå i pension eller bara tillfälligt för att göra Loopen. Vi pratade med alla överallt och genom att ofta använda Ubers eminenta taxiservice kom vi även där i kontakt med massor av spännande individer.

 

På vår jakt efter Amerikas själ har vi försökt att nu i efterhand analysera våra upplevelser och sätta ord på hur vi ser på USA och även, fast i mindre utsträckning, på Kanada. Naturligtvis blir vår bild lite präglad av att vi haft möjlighet och råd att genomföra ett dylikt projekt vilket innebär att de människor vi träffar i båtar och på marinor har tagit sig samma möjlighet men skillnaderna är, trots det, stora. De allra största och lyxigaste farkosterna KAN inte göra Loopen pga. av deras storlek. Låga broar som är fasta, grunda kanaler och slussar som är små begränsar båtarna storlek och kvar blir medelstora motorbåtar av olika slag, nya som riktigt gamla, små motorbåtar med bara minimalt pentry och en sovhytt samt mindre segelbåtar med borttagen mast. Våra ”partners in crime” var allt från bohemer och nomader till statsanställda byråkrater från övre medelklassen, de flesta amerikaner. Visst har vi besökt flera stora metropoler men huvudsakligen har vi rört oss i mindre samhällen, mitt i landet.

 

Hur kan man bara vara så jäklar öppen och vänlig, frågar vi oss. Visst, vi hinner inte fördjupa relationerna så värst men vi känner oss välkomna vart vi kommer. Från killen som råkar stå på bryggan när vi kommer, som hjälper oss att förtöja och som frågar om vi behöver proviantera. Han beskriver var vi kan göra det och räcker sedan fram sina bilnycklar till oss. ”Ta min bil”…

 

I alla affärer (och det blev några stycken på vägen), nästan utan undantag, såg butiksbiträdena uppenbarligen direkt att vi var från en annan planet. De fick detta snabbt bekräftat när vi öppnade munnen och ut kommer något väldigt likt mupparna. I en hiss blir det aldrig tråkigt eller stelt. Efter att hissdörren stängts är alla snart inne i samtalet. ”Where are you from”? Germany? Tusen och en glada frågor, information om att hans/hennes morfar minsann kommit från Norge, tips och ibland intressanta betraktelser blev resultatet. Till skillnad från när vi besökte USA för tio år sedan, vet de flesta var Sverige ligger och blandar sällan ihop det med Schweiz.

 

Intresse, nyfikenhet och hjälpsamhet är några viktiga nyckelord när vi tänker på våra möten med människor inne i landet. De präglas av de kristna budskapen och kyrkan har fortfarande en mycket central roll. Alla går till kyrkan på söndagar! I kyrkan samlas också pengar in till behövande som t.ex. när vi besökte en kyrka i mörkaste Alabama, då de samlade in hjälp till dem som drabbats av cancer. När man promenerar och möter en medmänniskas blick blir resultatet ofelbart ett leende, en nick och ofta ett ”Howryoudoin”. Det finns toaletter överallt! I alla samhällen, stora som små, finns det offentliga toaletter när man behöver dem. I shoppingmalls likaså och i livsmedelbutiker. Överallt. De inte bara finns, de är rena och gratis. Varför kan det inte vara så i Sverige? Om man föreställer sig att majoriteten av de 350 miljoner invånare som befolkar USA, bor i mindre städer och små samhällen inne i landet, då blir det den bilden som blir tongivande när vi vill beskriva ”Den Amerikanska Andan”.

 

Vår tidigare bild av USA från egna resor till dess metropoler och från tidningar och TV här i Sverige, är en bild utan levande natur. Ghetton av betong- och asfaltvägar som sträcker sig så långt ögat når i tjugo filer bilväg samt höga hus av glas och stål… När vi dök in i USAs inre med vår båt i kanaler, sjöar och floder började vi förstå hur stort USA är och hur mycket orörd natur som faktiskt finns, oavsett nationalparker. Vi kunde färdas i åtta knops fart i dagar i sträck utan att se så mycket som ett skjul. Georgias träskmarker och längst Tombigbee floden var området särskilt obebyggt med stora skogsområden och vildmark, befolkade av fåglar av alla de slag. Tenneesee River var naturskönt med sina höga berg och djupa dalar, med samhällen insprängda mellan bergstopparna.

 

Missisippi River blev en stor överraskning. Vi var varnade för denna flod på grund av dess snabba tempo med mycket pråmtrafik och sina många industrier. Istället finner vi en flod som är kantad av vackra sanddyner och bortom stränderna skog och vildmark. Flodens takt var snabb men pråmförarna snälla och talade om för oss vilken sida vi skulle hålla för att störa dem minst. Ofta såg vi Huckleberry Finn meta vid strandkanten.

 

Delfinerna höll till vår förvåning till i kanalsystemet (ICW) på ostkusten. Varje dag kunde vi glädjas åt deras lek eller snarare jakt på föda i de grunda kanalerna. Otroligt. Även räkorna levde där i mängder, gömda för räktrålarna som gick ut på öppna havet för att fiska dem. Utanför barriären, ute i Atlanten var vattnet i södra USA extremt rent och man kunde se korallerna på havsbotten i många meters djup. Florida har antagit flera lagar för att skydda sin miljö, och det fungerar verkligen. Som exempel måste båtägare gå till ”pump-out” stationer för att tömma sina toatankar, vilket efterföljs i hög grad. Hela vår färd runt i The Great Loop finns det båtar, massor av båtar. Mest för att fiska med. Mest för grabbar att fiska med. Men allra mest båtar finns det längst ostkusten. Det fiskas storvilt på atlanten; tonfisk, Mahi Mahi, svärdfisk, Blue Marlin, m.m. Fiskebåtarna är utstyrda med massor av spön och ibland med gynekologstolar som man sett på TV och ombord fanns massor av Grabbar iklädda keps och T-shirts med fiskar på.

 

Vi är intresserade av politik. Vi lärde oss ganska snabbt att USA är polariserat. Man kan inte diskutera politik om man är flera vid bordet, om man inte är säker på allas politiska hemvist. Jag lärde mig det ”the hard way”. Vi var ett gäng på ca tio personer, Loopers, som åt middag tillsammans på en restaurang. Kvinnan bredvid mig var öppen och trevlig och jag började höra mig för om vad hon tyckte om President Trump som just kommit till makten. Hon berättade att hon röstat på honom och förklarade varför med argument som mestadels handlade om att man måste få bort ”etablissemanget” som håller på att förstöra USA. Snart märkte vi att det, vid den andra ändan av bordet, blivit tyst. Plötsligt, mitt i en mening från min bordsgranne, reste sig en medelålders man upp så att stolen föll baklänges. Han slog näven i bordet med en smäll och sa ”I have to leave, I didn´t take my heart medicin with me”! Ohooh, sa min andre bordgranne, ”you really put your finger in the pie” och log glatt. Han förklarade att USA är djupt delat I två läger och att politiska diskussioner över partigränsen inte längre existerar, det blir alltför laddat.

 

Det märkliga är att Republikanerna, i och med Trump, finns i flera vitt skilda läger fast med olika argument. De urfattiga fiskarna i Tangier Island i Chesapeake Bay röstade på Trump. Överallt, i alla små och av vatten översvämmade trädgårdarna fanns skyltana kvar; rösta på Donald Trump – America First. De vill ha sina arbeten i kolindustrin m.m. kvar. De rika, eller ”well off” röstade också på Trump. De vill ha lägre skatter och bort med illegala invandrare. De hatade verkligen Obama som de trodde på först men som ”förrådde” dem och som får personifiera etablissemanget. Inne i Mellanamerika fick vi en känsla av att republikanerna var i majoritet i de mindre samhällena och att katolska kyrkan är en stor republikansk maktfaktor. På västkusten och i de stora städerna finns demokraterna men där reste vi inte denna gång. Det skulle varit intressant att höra deras argument, på plats i landet. Det är ingen tvekan, politik ett mycket känsloladdat ämne i dagens USA.

 

Det märkliga är att kanadensarna, som kollektiv betraktat, är känslomässigt närmare oss. Det känns så. På ett ögonblick etableras ett märkligt samförstånd i samtalet. Som om vi var inympade från samma gen i fråga om samhällets uppbyggnad och politiska grundpelare och som enar oss och därigenom faktiskt skiljer oss i förståelse från amerikanarna. Lite svårt att sätta fingret på hur det går till men det är definitivt där. I Kanada verkar man ha ett riktigt dåligt samvete avseende ursprungsbefolkningen, indianerna, och det finns många museer som skildrar livet från kolonialtiden och framåt, med ursprungsbefolkning i fokus.

Vi hann inte åka in till Lake Superior, vilket var synd för vi hörde från många håll att denna gigantiska sjö ska vara så värd att besöka. Det får bli en annan gång. Längst vår färd fick vi inte den där riktiga vildmarkskänslan som vi vet finns där, det var för mycket befolkat på den sträcka som The Great Loop passerade.

 

Allt är dock inte guld som glimmar. USAs klokskap har inte nått till persontransporter. Det är bilen som gäller. Förr kanske en Greyhoundbus kunde ta dig mellan olika städer i nästan hela USA. Inte idag. Tåget som var en urkraft i det tidiga USA är i stort sett nedmonterat för persontrafik. För frakttrafik finns fortfarande tåg samt flodpråmar. För att alla bilar ska få plats byggs vägarna ut som aldrig förr, särskilt i anslutning till de stora städer som bara växer och växer och växer… Som exempel bodde det 1960 ca fem miljoner invånare i Florida, år 2010 bodde där tjugo miljoner! Det tog oss två timmar att komma ut ur centrala Miami en vardag under icke ”rush hour” och trots flera sexfiliga motorvägar. Hur de ska klara morgondagens klimatkrav är en fråga som inte får svar.

 

Att 1% av invånarna äger 90% av tillgångarna i USA anser vi vara ett sjukdomstecken. Alltför stora skillnader mellan rika och fattiga skapar bara ytterligare segregering och motsättningar. När våra vänner hör detta blir de helt perplexa, hur kan det vara fel att tjäna pengar, säger de helt oförstående. När vår lilla och till åren komna motorbåt tar oss genom kanalerna i Fort Lauderdale, Delray Beach, West Palm Beach och vidare norrut, sitter vi som fågelholkar och bara försöker ta in den mängd oerhörd rikedom som vi åker igenom. Hus stora som slott, mega yachter och lyxbilar kantar vattenvägen norrut, mil efter mil. Då tänker vi på vilken liten ankdamm vi lever i, i Sverige såväl som i Portugal.

 

Som tidigare nämnts saknade vi Sveriges Allemansrätt gränslöst. Visserligen är vattenvägarna federal egendom och därmed kan sjöfarare nyttja dem och ankra i dem, i stort sett var som helst. Men att gå iland och sträcka på benen, ta en promenad i grönskan eller på en öde sandstrand, det är inte tillåtet. Privat property, No trespassing var ständigt återkommande skyltar som kantade vår väg. Man förstår nästan inte hur viktig den är förrän den inte finns. Nationalparker finns och de är oerhört viktiga och öppna för alla. Nationalparken Everglades, som vi besökte flera gånger, är riktigt omfattande till ytan och där finns urskog och endemiska djurarter. Vi kan bara hoppas att Nationalparkerna fortsatt får finnas.

 

Extremväder, migration, droger, rasmotsättningar, vapen, kriminalitet, ökad polarisering, etc. är naturligtvis väldigt stora problem i USA men som syns mest i de växande megastäderna och under vår resa var det på sin höjd några a-lagare som satt berusade på en parkbänk och några samhällen hade kvarter med ruffiga hus med ofta svart befolkning. Aldrig blev vi antastade trots att vi promenerade eller cyklade överallt.

 

USA är långt ifrån historielöst. Tvärtom, de har mycket historia, de är mycket krigiska och monument över fallna soldater i olika krig finns överallt, bokstavligt talat. Museum beskrivande inbördeskriget 1861-1865 är talrika. Indianers bosättningar och historia finns också beskriven i mycket hög grad. Om man befinner sig i de gamla städerna som till exempel Saint Augustine, Savannah och Charleston, dit de tidiga nybyggarna kom, är det mycket populärt att åka med guidade turer i de gamla bevarade stadsdelarna och få en stor dos historia till livs.

 

I vår färd under ett år i periferin, som trots allt är platser där merparten människor bor, upplever vi ett öppnare, vänligare och tryggare samhälle än i Sverige idag, där knappt någon möter min blick. Men trots att vi under ett års tid ständigt varit på resande fot, har vi ÄNDÅ bara sett en liten, liten bråkdel av detta gigantiska land och vi kan bara vittna om det vi upplevt och den känsla vi fått under vår fantastiska resa – och den känslan är mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas på. Vi konstataterar lite beklämda att rapporteringen om USA i Sverige inte är så nyanserad som vi anser att den bör vara. Att bosätta sig i t.ex. staten Michigan, med klimat liknade den i Sverige, skulle inte alls vara svårt.

Vi kommer med största sannolikhet att göra fler och långa resor i USA i framtiden och då troligtvis på land och med ett litet hus på ryggen.

 

Med Ambika Explorer i USA

Uppsala 01 mars 2018
Lars och Erja Ödmark

 

 

The English version 
 
We have now completed our plan, our odyssé through the United States. Our trip through the inland waterways by motorboat through the United States, over 6000nm. It was already in the cards before we sailed around the world for five years with our Beneteau Oceanis 46, Ambika Viking. Though we thought we should probably go sailing first because we, like most, do not get younger with the years. Our purpose with the United States trip was several. First of all, we wanted to discover "the real and genuine" USA. We also wanted to make our own view of the United States without being colored by media, in our opinion, unilaterally negative reporting. Secondly, we wanted to test how it would be to sail a motorboat instead of a sailboat. The idea of ​​extending the time to staying at sea, despite the fact that you are no longer want to freeze in the cockpit or remove wet sail has tickled us. Especially if you plan to stay on the ocean at our latitudes. After the sailing adventure we flew to Florida and with the help of our American friends, Dale and Sandy, we bought a Mainship 430 with three cabins and two engines with a total of 700hp. She got the name Ambika Explorer.
 
 
 
Our trip started in Key Largo, southern Florida, an early spring. We learned through trial and error to maneuver the boat (we had never driven a motorboat before) and the trip started with narrow canals and shallow lakes northwards, and it is only a narrow barrier that separates Intra Coastal Waterways (ICW) from the great waves of the Atlantic Ocean. The ICW is 4,800km and consists of natural lakes but also of digger canals to ensure cargo transport along the Atlantic and Gulf coasts, a giant and foresighted commitment that started in the early 19th century. We passed USA's oldest city, Saint Augustine, Florida, and many other charming and historic southern states. Through Georgia, we spent days in a wide woodland landscape inhabited by uncomfortable many horse flies, birds of different kinds and some human Developments.
 
When coming up to Norfolk, ICW joins in with Chesapeake Bay, an enormous sea bay where "Watermen" has fished all the time and is inhabited on both sides and has several islands in the middle. Here we visited major cities like Norfolk, Anapolis and Baltimore, but also places that have stayed in time, such as Tangier Island, as well as popular tourist destinations like St. Michalels. After passing through a digged canal in northern Chesapeake Bay, we reached the next major ocean bay, which is hardly inhabited at all, Delaware Bay. After we rounded Cape May, we were out in the Atlantic Ocean for the first and last time of the entire trip. Already in Atlantic City we entered the ICW again, completely in protection from the Atlantic waves.
 
When the spring was in full bloom we reached New York and continued north on the Hudson River past Albany and then we turned off to the Mohawk River, lined with small villages, up to Oswego, a harbor town in Lake Ontario, one of the Great Lakes that is divided in the middle between the US and Canada. In late summer, we crossed Ontario and cleared into Kingston, Canada.  
 
Now a new phase of the trip began, the “locking phase”. It's summer and we traveled on a very narrow canal, Trent Severn Waterways, which takes us from Trenton in northern Lake Ontario via magic scenery and small sleepy villages to Port Severn, in southern Georgia Bay, Lake Heuron. On this beautiful stretch we went through 44 locks of different kinds. Small "common locks" like at Göta Kanal in Sweden, some that lift us in a big bowl of water and then one who took us on a kind of ferry on land, across a hill and down in the water on the other side. When the locks close, you park the boat before or after a lock where there was space for mooring, fresh bathrooms and often a barbecue area and the social exchange could be resumed with the boaters.
 
The Great Lakes are really ... .. huge! We sailed north along Georgian Bay which is the eastern part of Lake Heuron. The voyage goes through a large archipelago of bare, smooth and barren islands with plenty of fish and clear freshwater. It is very beautiful but also very habited, every island seemed to have a small cottage and no possibility to explore the islands is available here either in Canada or in the United States. The places you can visit are largely national parks, some are free and in others you have to pay a Entrance fee. At the top of the northern Lake Heuron or North Channel as it is called, we entered the United States again. We then choose to go south via the eastern side of Lake Michigan, which to be one of the great positive surprises on the trip. Lake Michigan has clear and turquoise sea of ​​freshwater, a Caribbean type landscape with miles of sandy beaches, 10m visibility in clear water and with small villages and towns that border the east coast at about 40nm distance from each other all the way down to Chicago. The communities lay like a pearl lining adjoining lakes just a short distance from Lake Michigan, and during the old seafarers time, they dug a canal from Lake Michigan and into the numerous lakes to protect the ships of Lake Michigan, which is famous for its wildness. We were pleased to have modern tools like weather forecasts on hand and strong engines that could quickly take us in shelter.
 
 
Autumn is  approaching and Lake Michigan is no place to be on in the fall and winter. At the end of August we  started the journey south again on the rivers. Through the Illinois River, Missisippi River, Tennessee River and Tombigbee Waterway right down to Mobile in the Gulf of Mexico. We passed villages, small and larger as well as small towns such as St Louis, Nashville, Chattanooga and Florence. Sometimes we rented a car (or MC) and we enjoyed the beautiful Smokey Mountains in the Appalachians. The locks in these rivers are big and made for heavy traffic. Power companies were given permission to build electric power plants in the rivers against building locks that would be open for freight around the clock.
 
 
The trees started to shift color and in the mornings the fairies started dancing. Sometimes the fairies were too numerous and we have to wait an hour or two for the fog to clear. The water is brown in the rivers and further south, alligators begin to appear and we stoped swimming completely unless we anchored in a lake, with a clear view, Winter made its way. This winter was exceptionally cold for long periods and even In southern Alabama and northern Florida, by the Gulf of Mexico, it was cold. Ice cold actually! It really was a surprise to us (and to many Americans). It was high time (mid January) to travel through Florida's north coast to its west coast and the warmth of southern Florida with Key West to the south, only about 60nm from Cuba. By the end of February, one year after the start, we were back with our friends in Key Largo, Florida. There Ambika Explorer is still there and will soon do The Great Loop again.  
 
 
We have traveled through twenty-three states in the United States and through a long stretch of Canada through the Great Lakes. We belonged to a defined group of boat owners whose goal and purpose were to make The Great Loop for one or more years. This illustrative team organized itself through membership of the America Great Loop Cruisers Association (AGLCA), whose sign was an AGLCA pennant that was well placed in the bow. By bringing the pennant you are received with open arms by "fellow Loopers" in the marinas, in the locks and at the anchorage sites. Always there were "Docktails" on the dock or aboard one of the boats. Loopers are not homogeneous group but a melting pot of all classes of society. What was perhaps the most homogeneous was that everyone was adventurous and most, but far from everyone, had stopped working by retiring or just temporarily to make The Loop. We talked to everyone everywhere and by often using Uber's eminent taxi service we also came in contact with lots of exciting individuals.  
 
 
On our quest for America's soul, we have tried to analyze our experiences afterwards and put a word on how we look at the United States and, to a lesser extent, in Canada. Of course, our image is characterized by the possibility and affordability of implementing such a project, which means that the people we meet in boats and in marinas have taken the same opportunity, but the differences are large. The biggest and most luxurious craft CAN NOT make the Loop because of their size. Low bridges, shallow channels and small locks limit the size of the boats and only medium sized motorboats of different kinds, new as really old, small motorboats with only minimal kitchenette and a small state room, as well as smaller sailboats with removed mast. Our "partners in crime" ranged from bohemians and nomads to bureaucrats from the upper middle class, most Americans. Certainly, we have visited several major metropolises but mainly we have been in smaller communities, in the middle of the country.  
 
 
How can they be so damn open and friendly, we ask ourselves. Certainly, we can not deepen relations due to lack of time but we feel welcome wherever we come. From the guy who happens to be on the dock when we arrive and who helps us to moar the boat and ask if we need to buy some food. He describes where we can do it and then handles his car keys to us. "Take my car" ...  
 
In all shops (and there were a few along the way), almost without exception, the shopkeepers apparently immediately saw that we were from another planet. They got this quickly confirmed when we opened our mouth and something came out very much like the muppets. In an elevator it was never to be boring or stiff. After the elevator door closed, everyone is soon in the conversation. "Where are you from"? Germany? Thousand questions, information, tips and sometimes interesting views became the result. Unlike when we visited the United States ten years ago, most people knew where Sweden is located and rarely mixes it with Switzerland.
 
 
Interest, curiosity and helpfulness are some important keywords when we consider our meetings with people in the country. They are characterized by the Christian messages and the church still has a very central role. Everybody goes to church on sundays! In the Church, money is also collected for the needy, such as when we visited a church in the darkest Alabama, they collected money to help those who suffered from cancer. As you walk and meet a fellow man's eyes, the result is undoubtedly a smile, a nick and often a "Howryoudoin". There are toilets everywhere! In all rowns, large and small, there are public toilets when you need them. In shopping malls as well as in grocery stores. Everywhere. They not only exist, they are clean and free. Why can not it be that in Sweden?
 
If you imagine that the majority of the 350 million people who inhabit the United States live in smaller cities and small communities in the country, then it becomes the image that we want to describe as "The American Spirit."   Our former image of the United States from our journeys to its metropolises and from newspapers and TVs here in Sweden is an image without living nature. Ghetton of concrete and asphalt roads extending as far as the eye reaches as well as high rises of glass and steel ... When we entered the US interior with our boat in canals, lakes and rivers we began to understand how big America is and how much unspoilt nature there are, actually, regardless of national parks. Sometimes we traveled in eight knots of speed for days on end without seeing as much as a shed. Georgia's marshes and the longest Tombigbee River, the area was particularly undeveloped with large woodlands and wilderness populated by birds of all kinds. The Tenneesee River was scenic with its high mountains and deep valleys, with societies invaded between the mountain peaks.  
 
 
The Missisippi River was a great surprise. We were warned of this river because of its rapid pace with much barges and its many industries. Instead we find a river lined with beautiful sand dunes and beyond the woods and wilderness. The rhythm of the river was fast, but the barges were kind and told us which side we would keep in order to disturb them at least. Often we saw Huckleberry Finn fish by the seaside.  
 
The dolphins were amazIng in the channel (ICW) on the east coast. Every day we could enjoy their play or rather hunt for food in the shallow channels. Unbelievable. Even the shrimp lived there in abundance, hidden from the fishing boats who went out to the open sea to fish them. Outside the barrier, out in the Atlantic, the waters of southern United States were extremely clean and you could see the corals on the seabed at depths of many meters. Florida has adopted several laws to protect its environment, and it really works. For example, boat owners must go to "pump-out" stations to empty their two tanks, which is done to a great extent. Throughout our trip around The Great Loop there are boats, lots of boats. Most to fish with. Most for guys to fish with. But most of the boats are on the east coast. There are big game on the Atlantic; tuna, Mahi Mahi, Swordfish, Blue Marlin, etc. The fishing boats are equipped with lots of rods and sometimes with gynecologists chairs (!) and aboard there were lots of guys wearing cap and t-shirts with fish pictures on.  
 
 
We are interested in politics. We learned quite quickly that the United States is polarized. You can not discuss politics if you are at the table if you are not sure of everyone's political residence. I learned that "the hard way". We were a bunch of about ten people, Loopers, who ate dinner together at a restaurant. The woman beside me was open and friendly and I began to question her about what she thought about President Trump who had just come to power. She told me that she voted for him and explained why with arguments that mostly involved getting rid of the "establishment" that is destroying the United States. Soon we noticed that, at the other end of the table, it became quiet. Suddenly, in the middle of a sentence from my neighbour, an mid aged man stood up so that the chair fell backwards. He hit the fist at the table with a bang and said "I have to leave, I did not take my heart medicine with me"! Ohooh, said my other neighbor, "You really put your finger in the pie" and smiled. He explained that the United States is deeply divided into two camps and that political discussions over the party border no longer exist, it is too infected....
 
The strange thing is that the Republicans are found in several different camps with different arguments. The poor  fishermen in Tangier Island in Chesapeake Bay voted for Trump. Everywhere, in all the flooded gardens, the signs were still there; vote for Donald Trump - America First. They want their jobs in the coal industry, etc. left. The rich, or "well off" also voted for Trump. They want lower taxes and they don’t epprove of illegal immigrants. They really hated Obama who they believed in at first but who "betrayed" them and who now personalize the establishment. Within Central America, we felt that the Republicans were in the majority of the smaller societies and that the Catholic Church is a major Republican power factor. On the west coast and in the big cities there are democrats but we did not travel there this time. It would be interesting to hear their arguments. There is no doubt, politics is a very emotional issue in today's United States.  
 
 
The strange thing is that the Canadians, as collective, are emotionally closer to us. It feels so. In just a moment, a strange consensus will be established in the conversation. As if we were conceived of the same genes in terms of community structure and political foundations. It’s a little hard to put your finger, but it's definitely there. In Canada, one seems to have a really bad conscience about indigenous people, Indians, and there are many museums depicting life from the colonial era onwards, with indigenous people in focus.
 
We did not go into Lake Superior, which was too bad because we heard from many that this giant lake is very much worth visiting. I'll take a rain check. We know there are few countries with such a great wilderness as in Canada, but we did not get that “true wilderness feeling”, It was too inhabited in the area that The Great Loop passed, including the beautiful Georgian Bay. 
 
However, everything is not gold that glitters. America's wisdom has not reached passenger transport. The car is a necessit. Years ago a Greyhound bus might have taken you between different cities in almost the entire United States. Not today. The train that was a force in the early days has been largely dismantled for passenger traffic. For freight traffic there are still trains and river barges. In order for all cars to fit, roads are built like never before, especially in connection with the big cities. Cities that only grow and grow and grow. For example, in 1960, there were about five million residents living in Florida, in 2010 there lived twenty million! And it took us two hours to get out of central Miami a weekday during no "rush hour" and despite several motorways. How to handle tomorrow's traffic and climate demands is a question that can not be answered.
 
 
That 1% of residents own 90% of US assets we consider to be a disease sign. Excessive differences between rich and poor only create further segregation and opposites.  When our little old motorboat takes us through the canals of Fort Lauderdale, Delray Beach, West Palm Beach and further north, we just try to capture the amount of immense riches we go through. Houses large like castles, mega yachts and luxury cars lane the waterway north, miles after miles. Then we think of the small duck damm we live in, in Sweden as well as in Portugal....  
 
As mentioned earlier, we lacked Sweden's Allemansrätt; By law you can walk into every forrest anywhere, you can anchor and visit any island, you can pick the berries and the mushrooms to your harts conten. Certainly, the waterways in the US are federal property and thus seafarers can use them and anchor in them, virtually anywhere. But to go and stretch your legs, taking a walk in the greenery or on a deserted sandy beach, it's not allowed. Private property, No trespassing were ever-returning signs that lined our way. You almost do not understand how important this freedom is until it is not available. National parks are available in the US and they are extremely important and open to all. The Everglades National Park, which we visited several times, is really extensive to the surface and there are large forests and endemic species of animals. We can only hope that the National Parks may still exist.  
 
 
Extreme weather, migration, drugs, racial mutilation, weapons, crime, increased polarization, etc. are of course very big problems in the United States as well in most countries, but most of them are seen in the growing mega cities, and during our trip there were some who were drunk on a park bench and some communities had blocks of rough houses with often black population. We never afraid, even though we walked or cycled everywhere.  
 
The United States is far from history less. On the contrary, they have a lot of history, they are warriors and monuments of fallen soldiers in different wars are everywhere, literally. The Museum Descriptive Civil War 1861-1865 is numerous. Indian settlements and history are also described to a great extent. If you are in the old towns like Saint Augustine, Savannah and Charleston, where the early settlers came, it is very popular to go guided tours in the old preserved neighborhoods and get a big dose of history.
 
In our journey, a year in the periphery, we were in places where the majority of people live, we experience a more open, friendlier and safer society than in Sweden today, where hardly anyone meets my eyes. But even though we have been on the road for one year, we have only seen a small, small fraction of this giant country and we can only testify of what we experienced and the feeling we received during our amazing journey - and that feeling is much better than we ever dared to hope for.
 
We must confesse that reporting on the United States in Sweden is not as nuanced as we think it should be. To settle in eg The state of Michigan, with a climate similar to that in Sweden, would not at all be difficult. We are most likely to do more and long journeys in the United States in the future and then probably on land and with a small house on the back.  
 
With Ambika Explorer in the United States
Uppsala, March 01, 2018
 
Lars and Erja Ödmark
 

Back in Sweden....

Uppsala, Sweden, 19feb 2018
In English below
 
 
Även det roligaste har ett slut och nu är vi tillbaka i Sverige för ett kort tag. Sista veckan i Florida blev innehållsrik med många miles på de Amerikanska vägarna ända upp till Apalachicola och naturreservatet där uppe; Apalachicola forrest.  Vi hade besökt staden redan innan, med Ambika, och blev förtjusta i det ”gamla, genuina Florida”. 
 
På vägen upp besökte vi bl.a. Everglades, Naples, Saint Petersburg och Steinhachee och Okechobee lake. I Södra Florida fullkomligt kryllar det med folk och de nya, fina villorna avlöser varandra. I spetsen för de ”fina” områdena var Naples, en sagostad närmast, där varje grässtrå var krattat med tandborste :) man fick lite av Franska Riviera Feeling....
 
Till sist for vi ”hem” igen, till Key Largo för att lämna över båten i goda händer hos Dale och Sandy. Supertrevligt såklart att träffas igen. Efter ett antal öl/vin, skitgubbe, restaurangbesök och, inte minst, genomgång av båten, blev vi körda till Miami flygplats...... och så har ett helt år i USA kommit till ända! Vi är Dale och Sandy ett stort tack skyldiga och vi ser fram emot att kunna återgälda lite när de kommer till Portugal! :)
 
 
 
 
 
Even the Best of Times has to and and now we are back in Sweden for a short while. Last week, in Florida, we drove many miles on the American roads up to Apalachicola and the nature reserve up there; Apalachicola forrest. We had visited the city before, with Ambika, and became fond of the "old, genuine Florida".  
 
On the way up we visited Everglades, Naples, Saint Petersburg and Steinhachee and Okechobee Lake. In South Florida, it completely cries with people and the new, beautiful villas resolve each other. At the forefront of the "nice" areas, Naples was a fairy tale next to where every lawn was scratched with toothbrush :)  
 
Finally we went “home" again, to Key Largo to hand over the boat in good hands to Dale and Sandy. Fantastic of course, to meet again. After a number of beers / wines, the card game Ass Hole, restaurant visits and a walk trough the boat, we were driven to Miami airport ......
 
....and then a whole year in the United States had come to an end! Thank you Dale and Sandy for your incredible hospitality, we are looking forward to welcome you when you come to Portugal!❤️
 
 
 
We met dangerous (?) snakes, big as boa constrictors.... ok, maybe not entirely:)
 
 
 
 
They have a lot of bears, everywhere, but we were promised that they only were dangerous in a City environment..
In the Everglades they also have wild Pumas, but they are shy and we did not see any.
 
 
 
 
 
Guess who would like to own a Motor Home like this :) when we do some more traveling in the US, one of these days.....
 
 
 
Hurricane Irma last summer hit north Florida also...
 
 
 
 
 
 
 
Naples, soooo posh and sooo up market!
 
 
 
 
Enterprise (the car rental company we always use) was very late to pick us up,.. But they made up for it by letting us have this car instead of the medium size car we had booked 👏👏👏
 
 
Naples pier and beach 
 
 
This little sweethart was for sale for only 450 000 USD 😱 in Naples.
 
 
Sandy, Dale, Stuart (in the background) cleaning the fish they caught earlier in the morning :) three tunas. JJ, the cat, got his share 😄
 
 
Bye, bye for this time, our favorite bird ❤️
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0