More than 50 shades of red

02sep, Lagos Portugal
 

Just hemkommen från stranden, Meia Praia med värkande fötter och ben, ovana att promenera 1,5 mil i lös sand. Dagen började med skön (test)massage på lokala skönhetssalongen om hörnet (ingen kan ett ord engelska). Därefter var det dags för en dust med Portugisisk byråkrati. Efter 1,5 timmes väntan kom äntligen mitt nummer upp på displayen i taket. Ärendet i sig tog ca 2min. Äntligen fri att ströva längst stranden, allt längre bort från Den Stora Hopen och Nakendelen. Vid slutet på den 6km långa sandstranden irrade jag upp i sanddynerna, nyfiken på vad som skulle finnas bakom hörnet.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse skrev Tranströmmer så vackert. Så kändes det när jag till sist kunde se över dynerna. Där låg en stilla och vacker lagun. Helt öde på människor. Helt stilla hav. Bara några segelbåtar som på svaj syntes. På andra sidan hördes dånet av de stora högvattendyningarna som bröt mot stranden. Här fanns ro - och iskallt Atlantvatten. Iskallt men härligt uppfriskande efter promenaden. Det var verkligen mödan värt!
 
Läppjande på ett glas vitt i "favoritbaren" vid torget (nära lägenheten) efter promenaden, sandig och salt, satt jag bara och njöt av spektaklet. Där var den lite till året kommen färgsprakande negressen som med en kombination av uttråkning och fokus trollade fram, med en magikers fingerfärdighet, små, små flätor av unga kvinnors hår. Konstnären med den långa yviga hästsvansen satt upp sin mobila "butik" framför mig. Han var specialist på karikatyrer. 3min och du var förvandlad till en karikatyr, mot en facil betalning. Fyra portugisiska "tanter" (i min ålder) kacklade högt och glatt vid grannbordet. Väldigt högt och väldigt glatt. Man känner igen sig. Bara tanter kan tjoa sådär :) Vid estraden monterar några musiker upp sina instrument, alla tittar på alla :)

Det var måndag men Portugiserna har fortfarande semester och strövar omkring med barnen i släptåg, respektive sitter på bänkarna vid torget (gubbarna) och förundras. Man ser det. De "vita" turisterna är inte längre vita. De är röda. Miljoner nyanser; från ilsket bränd ljus rosa nyans till vackert kopparrött. 

Nu är det svårt att hålla missnöjet på topp!
 
 
 

Just returned from the beach, Meia Praia with aching feet and legs, unaccustomed to walk 15km in loose sand. The day started with a nice (test) massage at the local beauty salon on the corner (no one can a word of English). Then it was time for a bout with Portuguese bureaucracy. After 1.5 hours of waiting finally my number came up on the display. The case itself took about 2min. Finally free to roam at the beach, far away from "the crowd" and the Nude part. At the end of the 6km long sandy beach I wandered into the dunes, curious as to what could be found around the corner.

There are deep in the woods an unexpected glade that can only be found by those who have gone astray wrote Tranströmmer so beautifully. That´s what I felt when I finally was able to see over the dunes. There was a calm and beautiful lagoon. Completely isolated. Completely calm seas. Just a few sailboats at anchor. On the other side I could hear the roar of the swell that broke against the shore. Here it was quiet - and freezing Atlantic water. Freezing cold but wonderfully refreshing after the walk. It was really worth the effort!

Sipping on a glass of whine in the "favorite bar" at the square after the walk, sandy and salty, I just sat and enjoyed the spectacle. There was the colorful coloured woman, that with a combination of boredom and focus and with a magician's sleight of hand, made tiny braids of young women's hair. The artist with the long bushy ponytail set up his "position" in front of me. He was a specialist in caricatures. 3min and you were turned into a caricature, against a facil payment. Four Portuguese "grannies" (my age) conversed loudly and happily. Very loudly. Just grannies can have fun like that :)

 It´s Monday but the Portuguese still have vacation and roam with the kids in tow, and sitting on the benches in the square (the men) and marvel. One sees it. The "white" tourists are no longer white. They are red. Million shades, not just 50; from furiously burned bright shade of pink to beautiful copper red.


Right now it's hard to keep the discontent at peak... so to say :) 




Mamma och polaren Grodan har nu rest hem igen efter dryga tre intensiva dygn i Lagos. Har firas mammas 87-års dag (!) på bästa lokala sardinkrogen i byn, långt borta från huvudstråket.

My mom, my pal and me celebrationg my mom´s 87´s birthday!!! No further comments are nessesary.

 
 

Oväntat besök

13aug, Björnrike
 
 
Lilla Micke kom och hälsade på oss. Ganska oblyg var han..
 
...och väldigt snygg!
 
 
Annars går allt sin gilla gång i fjällen med bärplockning och skogsvandingar samt trevliga avbrott med kompisar som hälsar på :)
 
 
 
 
 

Six months to go..

30jul, Björnrike, Sweden 
 
Time flies. Det gör den verkligen. Vips har tre månader gått och vi har "bara" sex månader kvar till sjösättning i Trinidad och vidare äventyr. först norrut till Cuba och USA och sedan över Atlanten till Europa. Om det sedan blir hemmahamn några år i Portugal med utflykter i Medelhavet eller om vi styr kosan direkt till höga nord, återstår att se :)

 
Fantastiska Sverige har visat sig från sin allra bästa sida, på våra besök från Landsort i öst till Tjörn i väst och från Ystad i söder till Östersund i nord. Vår Kia har fått rulla på alla sorters vägar och rullat bra. Nu är det blåbärsskogen i Björnrike med omnejd som lockar och frysen blir allt mer stinn med goda bär som vi plockar mellan åskfronterna. Tyvärr verkar hjortronen torkat inne men vi hoppas på svamp och lingon senare.
 
 
Tystnad i Helagsfjällen
 

Time flies. It does indeed. Three months have already passed and we have "only" six months away from meeting Ambika in Trinidad. Further adventures awaits, the caribean islands, Cuba, US and then across the Atlantic to Europe. When in the Azores we have to decide whether to sail to Portugal with excursions in the Mediterranean or if we´ll head directly to the high north, remains to be seen :)

Fabulous Sweden has shown itself from its best side on our visits from east to west and from Ystad in the south to Ostersund in north. Now is the blueberry season and the forest attracts us in order to fill the freezer with good berries. Unfortunately the cloudberries are rare this year but we hope for mushrooms and lingon berries later on.

 
Blekinge
 
Österlen. Katt bland hermelinerna eller..

Glimmingehus
 
Mysiga Mölle by the sea
 
Kan man få in en kanal till?
 
Lund
 
Västkusten
 
Akvarellmålning av den fantastiske Lars Lerin, på Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn.
 
 
Självplock jordgubbar. Mmmmm
 
Bra läsbelysning!
 
Fäbovall vid Orsasjön, en scen som nu är avbildad på akvarellkurs i Rättvik :)

Kvällssol på Landsorts fyr
 
Tore på besök på Enbärsstigen 3, 4m från där vi stod. Varför är du här ensam varje dag?
 
 
 
 

Trafik i fjällvärlden

 
 
11jun, Björnrike
 
Man kan ju lugnt säga att trafiken och trafikanterna är något annorlunda här än nere i Stockholm :) Vår kompis Ingvar här i Björnrike tog med oss på en fin tur till Dvärsätt, norr om Östersund, via Storsjön och förfriska Frösön. Glädjande nog var dagen full av sol och landsbygden sprudlade av liv i alla hörn och, så här på försommaren, var ängarna och skogarna saftigt gröna till lycka för kor, får och hästar som betade fridfullt längst vägarna! Man blir som glad :)
Heja - fram för det småskaliga djur- åker -skogsbruket igen!

Rävmamman har två ungar och varje dag träffar vi henne på väg till lyan med en sork eller mus i munnen. En dag såg vi ungarna busa med varandra, hur gulliga som helst!! Alla renar har inte flyttat till sommarbetet på högfjället, i alla fall var den här renen säkert en eftersläntare uppe i Vemdalsskalet :) och Vemdalens by står några söta alpackor vars ull säkert ska bli till varma sockar och vantar vad det lider...
 
 
 One can safely say that the traffic situation is slightly different here than down in Stockholm :) Our friend Ingvar took us on a nice tour in the area and to the city of Östersund. A great day with lot´s of animal encounters!
 
 
 
 
 
 
 

Aj, aj, aj

08jun, Björnrike
 
Inte bra! Monica och Jan på S/Y Blue Dame har hamnat på sniskan i Turkiet. Innan historien fortsätter vill vi bara säga att allt är väl med dem och de har fortsatt seglatsen.
 
Email från Dottern Kristina:
"Efter en ganska hård segling i motvind ankrade de i en vik för att vila. Det blåste upp hastigt och ankaret draggade, mamma och pappa for upp och fick igång motorn. Samtidigt som pappa jobbar med ankaret kör mamma upp för att kompensera mot vinden, men ett kast gör att båten for runt och kättingen drar mot rodret. Vajern mellan ratten och rodret går av, och innan de hunnit få igång nödstyrningen så har de farit upp en sandbank från vilken det naturligtvis var svårt att ta sig loss i den hårda vinden. Resten av natten spenderar de med att vakta och rädda saker från vatten eftersom hela styrbordssidan ligger under vatten. På morgonen får de hjälp av några fiskare och en katamaran att ta sig loss. De kommer i hamn framåt kvällen, och dödströtta tar de emot försäkringsmannen som kommer ombord med fru, svåger och välkommen hemlagad mat. All elektronik var såklart utslagen och den kommande veckan spenderar de på land med elektriker och annat mekkunnigt folk.

Nu har de hunnit ikapp rallyt och har härlig segling och festligheter varje kväll. Innan de beger sig västerut igen kommer de att besöka hamnen där hamnade efter draggningen för att rätta till sådant de upptäckt har gått sönder efter att de lämnade för rallyt."

Det hör till saken att Jan och Monica inte är några ungdomar längre, Jan är över 75år och min uppfostran förbjider mig att säga hur gammal Monica är (fast hon är ganska mycket yngre än Jan..:) Jan har bl.a. haft knivslagsmål i sittbrunnen i Papa Nya Guinea om jollen som en kille försökte ta ifrån dem. De är otroliga seglare och har bla.a seglat i Patagonien med sin Blue Dame och fortsätter nu sina eskapader på väg från Cypern till Haifa i Israel. Tuffa tag!


 
Blue Dame is a Jeanneau 50DS, a beautiful yacht and her nice crew are friends of us, Jan and Monica.
 
This is a picture from Turkey and below email is from their daughter:
They are now in Cypern, heading for Haifa in Israel in a couple of days. The picture mom send yesterday is taken some weeks ago when dragging in hard wind while anchoring in a bay in Turkey. They landed on a sand bank, and the starboard side of the boat lay in water. After a hard night they got salvaged by two fishing boats and a catamaran. The coming days they spent in a close by marina fixing the electronics and inspecting damages on the hull. Now they are sailing in a rally, and engaged in festivities every night!!

Var är alla fåglarna?

05jun, Björnrike
 
Det är så vackert i fjällen, även så här års. Fjällbjörken har slagit ut och bäcken porlar glatt. Björnarna blir bara fler men var är fåglarna? Det borde kvittra i varje buske och träd av stressade mammor och pappor och skrikande ungar... Men icke, ibland ett litet ynkligt kvidevitt och på långt håll göken som gal. Myggorna frodas i skogen så gott om mat borde finnas åt en och annan pippi. Vad har hänt sedan barndomen skogar?
 
 
 
Beautiful but oh so cold when we drove from Uppsala to the north, to the mountains. Since then it has luckily improved and the temprature has been over 20 degrees!! 

I have just complained about the lack of birds in the forrests, what happened? In the early days there used to be lots of them, singing in every bush.... but now...

 
 
 
 
 
 
 

Examen

01jun14, Björnrike
 
Så har det verkligen hänt; Victor och Sanna har tagit ett stort kliv ut i vuxenvärlden. Victor har precis fyllt 25, de har bägge tagit examen på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och den akademiska världen är avslutad (troligtvis). Nu väntar "arbetslinjen" :)

Bara one more to go...Petra tar examen om 1,5 år.
 
Lycka till Sanna och Victor!


Victor and his girlfriend has graduated from JIBS, Jonkoping International Business School. Victor is now Civilekeonom and has a Master of Science with a major in Business Administration, Strategic Entrepreneurship. Sanna has a Master of Science with a major in Business Administration, International Marketing.
Guess who is proud!

 
 
 

We like JIBS Guiding Priciples:

Being international at heart represents our culture of taking a local, regional, national, and/or global perspective on what we do.

Being entrepreneurial in mind represents our spirit of being curious, imaginative, passionate and action-oriented in everything we do.

Being responsible in action represents our commitment to being a role model within our industry; conducting research, and offering education with relevance for society.


Sevilla

23maj, Lagos, Algarve, Portugal
 
En sådan stad, Sevilla i Spanien. Vi åkte med två bilar dit för att beundra denna kulturrikedom. Fast i sanningens namn också för att handla på IKEA. Vad vore svenska hem (även i Portugal) utan IKEA? När vi bilade de 27 milen dit verkar Spanien rikare än grannlandet Portugal med sina stora odlingar av diverse sort medan det på Porugisiska sidan är tunnsått med dessa rikedomar... Varför?

I Sevilla besökte vi såklart Plaza de Espana med alla Spaniens landskap presenterade inför World Fair 1929. Vilket byggnadsverk, det tar helt andan ur en! Folklivet var rikt och barn marcherade i Guds namn och delade ut lappar med budskapet att Gud är alltid närvarande (hmm). En hel del tapas inmundigades självklart på ett otal barer och restauranger, många med tjurfäktningsinspiration och sist men inte minst beundrade vi Torre del oro, Guldtornet som blänkte fint i nattbelysningen.

Besöket smakade mera. Att tillbringa bara några futtiga timmar i Sevilla räckte långt ifrån. Och när vi kom hem och skruvat ihop alla platta paket var det naturligtvis en lampa som inte ville fungera.... Jaja, det hör väl till och ger oss en anledning för en ny visit i den vackra staden :)


Such a fantastic city, Seville, Spain. We went there to admire it´s cultural richness. Though in truth also to shop at IKEA. What would the Swedish home (also in Portugal) be without IKEA?


In Seville we visited Plaza de Espana with all the Spanish regions presented. It was built to the World Fair in 1929. In the evening we tasted a lot of tapas and wine in the numerous bars and restaurants, many with bullfighting inspiration and last but not least we admired Torre del Oro, The Gold Tower, glistening nicely in night lights.

 

 
 
 
 
 

Portugal

18maj, Lagos, Algarve, Portugal
 
Det är inte utan att man måste nypa sig i skinnet. Vi är i Portugal, på Algarvekusten, och det är vackert, trevligt och skööönt! Det är semester från segliningen som startar igen i januari, det är ganska långt tills dess men vi vet att tiden går så fort. 

Lagos, vår nya hemvist, med sina kalkstenklippor, trånga gränder, en sex kilometer lång sandstrand, otaliga barer och restauranger vart man går. Lägg till trevliga grannar (Otto och Pirjo) och vänliga Portugiser, då är det svårt att hålla missnöjet på topp.
 
Vår blogg är tänkt som en seglingsblogg men i pausen till nästa seglingsetapp blir det "lite av varje" i stället! Fast kanske inte så ofta. Tids nog kommer nästa etapp på vår seglats som säkert blir spännande; mer Karibien, Cuba, USA, Atlantseglingen till Azorerna.... Så håll ut!
 
 
 
Welcome to Lagos, Portugal, where we now reside. It´s a beautiful place and very romantic... if you like narrow alleys, nice bars, cafés and restaurants with with an abundance of seafood on the meny.
It will take some time (until next January) before we start sailing again and in the meantime we´ll give you some updates of our events till then. However, since this is primarily a sailing blogg, there will not be as many updates as when we are sailing.
 
 
Morning exercise. That goes for all of us! 
 
 
Lagos´ slave market, built in 1444, was Europe’s first slave market! It was here during the 15th century where the first slaves, captured and transported from Africa, were sold. Many Africans were dispersed throughout Europe, bringing a considerable income to the Portuguese monarchy and merchant classes, as well as a cheap labour force. As the major sponsor of these expeditions, Prince Henry the Navigator received one fifth of the selling price of the slaves. 
 
 
Morning at the foot of the slave market...master and dog enjoying the first rays.
 
 
Entrance to Lagos marina and the six kilometer long sand beach in the background.
 
 
The old fort and the city wall enclosing the old town
 
 
One of many old churches in the old town. 
 
 
Saturday morning market...
 
 
Lagos great marina! 
 
 
Next door to the modern marina is the old fishing harbour. 
 
 
Enjoy strolling along the nice boardwalk along the channel leading from the sea to the marina.
 
 
If you like limestone caves there are plentiful, here in low tide where the natives catches sardines with their bare hands in the puddles. And tours to see dolphins.. game fishing and sailing... and what not...
 
 
An old man charing his pray with the sea gulls in the village Alvor, close to Lagos. 
 
 

Våren

05maj, Uppsala, Sverige
 
Från 30grader till 0! Men ack så vackert! Helt underbart att vara hemma så här på våren och njuta av fräschören, särskilt efter det våtvarma omslag vi haft i Trinidad innan hemresan. Nu blir vi kvar i Europa många månader innan vi återvänder till Ambika för att fortsätta seglaräventyret. Under tiden är Ambika strippad, allt löst är borttaget och hon ska vila i en vagga. Allt enligt Pantaenius (väl så) strikta instruktioner för att hon ska vara försäkrad under orkansäsongen. Inne i båten är hon rengjord och allt är stuvat i platssäckar. Nu håller vi tummarna att vi slipper mögel. Under tiden ska också bl.a. förstagsprofilen (som skadades vid rigghaveriet) fixas. 
 
Nästa etapp blir vinter i Karibien, vår i Cuba och USA innan vi seglar via Azorerna mot Europa igen i maj/juni nästa år. Spännande!
 
 
 
A stripped Ambika is up on the hard again - this time in Trinidad. She will have to wait for us until January next year before we meet again for new adventures :)
 
The yard, Peak Marina, has top of the line equipment and proffesional staff. We were duly impressed.
 
 
Last night, together with good friends, Kennedy on S/V Far Star & Co
 
 
 
...sorry don´t know this sweet lady, but Lars seams to connect (!) to her quite well....:)
 
 
Back to the civilization via Miami and New York.. 
 
 
..back to the northern light and the inspiringly fresh spring...
 
 

Da´n före da´n..

29apr, Chaguaramas bay, Trinidad, Trinidad & Tobago

 
Svetten har lackat! Hela Ambika är sanerad inför hennes semester på land i Trinidad. Regnsäsongen börjar i juni och fukt i kombination med värme, där frodas mögelsporerna... Rent, torrt och avtorkat med vitvinsvinäger ska fixa biffen sägs det från (förhoppningsvis) vederhäftiga källor. Dennis på Goodwood Marine services ska titta till henne med jämna mellanrum, bra det. Lite stolt kan vi konstatera att hon åldras väl, Ambika, det syns inte att hon varit på vådliga äventyr och fått jobba hårt stundtals. Fortfarande fräsch som en vårmorgon, faktiskt snyggare än när vi for, med bl.a. ny sprayhood och vindgenerator. Det är mer än man kan säga om oss två :)
 
Vi träffar svenska och norska båtar här, bl.a. Staffan och Kerstin på S/Y Balance som har sin jordenruntsegling framför sig, lyllo dem! Från sittbrunnen beundrar vi de roliga pelikanerna och tittar på när fregattfåglarna stjäl maten från de stackars mindre sjöfåglarna. Att de inte kan fånga sin egen mat! När vi tar ett dopp i poolen kommer svalorna störtdykande för att doppsvalka sig mellan badgästerna.
 
Imorgon ska hon upp på det torra och dagen efter flyger vi hem. En ny tillvaro på landbacken ska till att starta.. :) Fast från januari nästa år blir det mer äventyr till sjöss innan Ambika är hemma (eller i Portugal) nästa sommar. 
 
***
 
Tomorrow she will be hauled up on the hard at Peak Marine Services and the day after we´ll fly to Sweden. A new life on land is about to start (life after the circum navigation:) But from January next year there will be more adventures at sea before Ambika arrives at home (or to Portugal) next summer.
 
 
View over Chaguaramas Bay from CrewsInn Marina.
 
 
Okay guys, let´s see... where is that landing strip again...

 
..I´m good...

...watch out pal... flaps out...
 
 
..aaa this is not good, missed the landing strip again...
 
...nooo, too much right rudder....
 
Shiii...!

Okay, okay, don´t nag! I´ll try again!!
 
I said I´LL DO IT AGAIN!!!!!
 

Trinidad

23apr, Chaguaramas Bay, Trinidad
 
Lite snopet känns det. Är det över nu, äventyret? Nej, tack-o-lov har vi mer seglingsäventyr kvar att se fram emot nästa år med Karibien, Cuba, USA och överseglingen till Europa. Vi har också drygt en vecka kvar i Trinidad där vi ska se oss om samt göra Ambika klar för lång övervintring, med allt vad det innebär i tropikerna, innan vi flyger hem.

Efter en dag och en halv natts segling från Grenada, genom områden med enorma oljeriggar, kom vi fram mitt i natten och döm om vår förvåning när den tropiska idyll vi trodde oss komma till var full av off-shore industri, båtar och fartyg av alla de slag och båtvarv én masse... inte en mm ledig strandyta i hela den stora, skyddade bukten.

Vi har nu avtal med ett varv för upptagning och förvaring av Ambika och här träffade vi också den svenske riggaren Jonas som ska hjälpa oss fixa till det skadade furlingsystemet sedan rigghaveriet. 


Welcome to Trinidad. This dress code sign was posted outside the immigration office....  not to mention the piles of paper we had to fill out in order to visit the country. The immigration lady did not smile, not even once.
 
 
We got a berth at Crews Inn Marina. It is, as far as we know, one of the best marinas with good security, a pool and nice restaurants. Ambika will be hauled out in Peak Marine Services, a yard with a good reputation.
 
 
 

Champagne till alla!


17apr, Prickly Bay, Grenada, Karibien

Cirkeln är sluten, varvet runt jorden genomfört!
Det känns helt magiskt att den handskakning vi gjorde när vi gifte oss för nästan 30 år sedan, löftet vi gav varandra att en gång segla runt jorden, nu är fullbordat. Vi ligger ånyo för ankare i den stora viken på Grenadas sydkust och känner igenkännandets glädje. Resten av seglingen ser vi som ”cruising” här i Karibien, Cuba och USA, sedan segling hem över atlanten. Det tog tre år att segla från Grenada till Grenada, över de sju haven!

Vi ändrar planerna och gör halvhalt i Trinidad!
Vi visste att vi var på gränsen till sent ute redan när vi startade från Kapstaden. Det som stjälpte lasset var rigghaveriet och väntan på reservdelar. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi lägger upp Ambika på land i Trinidad och åker hem i mitten av maj ända till mitten av januari. Nästa år får vi som bonus en lång cruisingtid i Karibien och kan göra Cuba före regnsäsongen, sedan USA innan seglingen hem i maj 2015, via Azorerna. Win-win-win trots allt!


The circle is closed, our circum navigation is completed here in Prickly Bay, Grenada !

It feels magical that the handshake we did when we got married almost 30 years ago, the promise we made each other that once circumnavigate the globe, is now complete. We are again at anchor in the large bay on Grenada's south coast and feel the joy of recognition. The rest of the adventure, we´ll be cruising  here in the Caribbean, Cuba and the United States, then sailing home across the Atlantic. It took three years to sail from Grenada to Grenada, across the seven seas ! And we are still married to one another :)


Change of plans!
We knew we were on the verge of late already when we started from Cape Town. Rigg failiure and waiting for spare parts made us rethink our plans. But every cloud has a silver lining. We will put Ambika on the hard in Trinidad and go home to Sweden and Portugal until end of January . Next year we get as a bonus a long cruisingtime in the Caribbean and we can make Cuba before the rainy season, then the United States Inner Coastal Waterways before sailing home in May 2015 via the Azores. Win -win-win after all!

 
 
Dolphins, great friends of the Oceans..
 
Yet another beautiful sundown - but no green flash... 
 
Below is a short summary of our "trip" (in Swedish, but Google Translate may prove to be helpful:)

Hur summerar man fyra år av hav och äventyr… här är en ”top of mind” blixtsammanfattning!

Vi har allt blivit lite klokare på vägen, kanske kan vi t.o.m. drista oss att säga att en viss ödmjukhet har smugit sig in i våra själsskrymslen. Kanske. Lite. De många ensamma nätterna har i alla fall satt sina spår och vi har fått insikter om oss själva som vi annars troligtvis inte tagit oss tid att skaffa. Värdefulla insikter. Också den enkla insikten om vår längtan tillbaka till årstiderna :D

Vi vet nu hur liten man är och hur oändligt havet. Det har satt sin prägel. Den styrka man har när man måste, har också blivit tydlig. Man kan nästan inte förstå hur snabbt en varm solig dag med blå himmel och mjuka vågor kan förbytas till kolsvart mörker och stormvindar. När ovädret är över, har man glömt svårigheterna. Det är precis som att föda barn :) Vi har tampats med den styggaste oceanen, den Indiska och guppat tryggt på den snällaste, Sydatlanten. Det är en skimär att tro att vinden bara blåser från ett håll med samma styrka (som vi naivt trodde). Det växlar hela tiden och vi rullar ut, vi revar, vi ändrar kurs och segelsättning… Det är ändå otroligt att man med endast vindens kraft kan förflytta sig till olika kontinenter och, i det stora perspektivet, inser man hur litet klotet är.

Ständigt är vi fulla av beundran för det mod och kunskaper som de tidiga världsomseglarna och segelfartygsskepparna måtte haft, medan vi bara tittar in i en dator och vet EXAKT var vi är, vilket väder som väntar och vilka faror som lurar under ytan… ”Respect”!

Vi har besökt flera hundra platser i ett femtiotal länder, en del länder visste vi inte ens om att de fanns. Oftast ligger vi för ankare, för att marinor finns det inte många av. Där borta, i märkliga länder, har vi träffat alla sorters människor med den gemensamma nämnaren att vi någonstans är väldigt lika. Trots bristen på språk, kulturell likhet och materiell standard, finns alltid kroppens språk; det höjda ögonbrynet, det snälla leendet, händer som försöker tala till oss ackompanjerat med ord som vi inte förstår. Ingenstans har vi blivit illa bemötta, ingen har försökt ta någonting från oss trots våra, relativt dem, enorma rikedomar i form av lyxbåt och två kylskåp fulla av mat och dryck. Vi har blivit inbjuda att ta del av deras riter, vi har ätit av deras mat och grimaserande svalt deras rusdrycker. Där någonstans upptäckte vi att mat som fått leva ett värdigt liv (fritt strövande) före slaktbänken smakar så mycket godare, för gom och själ, än den vi köper massproducerad och inplastad i civilisationens cyniska kyldiskar. Ska vi ”civiliserade människor” fortsätta utsätta djur för detta lidande? Nej, vi förordar minst en (1) dag i veckan med vegetarisk kost, hur svårt kan det va' (det sista var tänkt till oss själva...).

Vi fått känna på huden hur jordens resurser är orättvist fördelade, vi har blivit rent äcklade av det enorma överflöd som mött oss efter att ha kommit från ett land ”who has not”. Vem behöver 50 sorters olika tandkrämer? En annan negativ observation är effekterna av ”Den Vite Mannen” och De Stora Religionernas makthunger och härjningar. De är fortfarande tydliga och spåren, arvet efter de stora kolonisatörsmakterna har lämnat djupa spår. De forna engelska kolonierna är ofta bara lämnade åt sitt öde medan de franska fortfarande har många i sin besittning och de är oftast välskötta. Det franska väldet är så väldigt mycket större än vi någonsin förstått och där är det såklart bara franska språket som gäller.. och baguette, vin och ost, helt ute i den mest avlägsna atoll i förgängligheten.

Man köper en båt, seglar jorden runt och så säljer man den efter några år i samma skick. Under tiden solar och badar besättningen. NEJ, nej och åter nej! Ska båten bibehållas ungefär i samma skick är det arbete och pengar som ska till; förvaltning och nyinvesteringar kommer inte av sig själv. Man kan se skillnad på härkomst när man ser långseglarnas båtar; holländska, skandinaviska, australiensiska, tyska båtar är ofta välskötta medan de engelska knappt håller ihop av rent förfall. Många, de flesta, långseglare är i vår ålder och båtarna ofta stora. Unga människor i små båtar är en försvinnande liten skara. Antagligen för att det helt enkelt är för dyrt. Myndigheterna i många länder tar bra betalt för att vi ska få tillträde med båten och t.ex. på "söderhavsöarna" i Stilla havet vet fransmännen att ta betalt för livsmedel, restaurangbesök, etc.

Några av resans absoluta höjdpunkter är ändå ”möten” med djur och natur. Hjärtat skuttar till av glädje VARJE gång vi ser en flygfisk vilset irra omkring ovanför vattenytan (vilket är väldigt ofta :), för att inte tala om när en flock glada delfiner kommer nära båten och krumbuktar sig i sin egen glädjeyra. Lemurer i Madagaskar, valar i Tonga, vilda djur i Afrika, blåfotade fåglar på Galapagos, varaner i Indonesien, hajar i Chagos (hmm), 100-tals fisksorter, konstnärliga koraller i alla färger och former, exotiska blommor, frukter på trän, smaken av nyöppnad, varm kokosnöt…. en vansinnigt vacker soluppgång…en portugisiskt örlogman som kommer glidande i gryningen... är nog det som kommer att stanna på näthinnan längst, typ för alltid!

 
 
 




I Papilljons fotspår

11apr, Ile Royal, Franska Guyana 

Tvåhundrasex nm (206) på ett dygn! Det sista dygnet till havs var magiskt och uppvägde faktiskt ett riktigt ”shitty” dygn med kuling på kryssbog och brytande sjöar rakt i sidan. Då var Ambika ganska billig ett tag.

Men, som sagt, det sista dygnet var ett under av fantastisk segling. Vågorna plattade ut sig, vinden minskade något och kom mer akter om tvärs och medströmmen ökade. Månen gav skarpa skuggor i sittbrunnen. Ofta loggade vi 8-9kn och snittfarten blev hela 8,6 knop!!! Lasse går nu omkring och bröstar upp sig. Så fort vi träffar någon kan ni säkert gissa vad den första meningen är….. jepp, you´ve got the picture… :D

Efter knappa sex dygn till havs (drygt 1000nm) kom vi äntligen till Franska Guyanas tre små öar; Ile Royale, Ile Diable och Ile Saint-Josef. De är de enda öarna, det enda skyddet för hårda vindar, som finns på sträckan från Brasiliens puckel till Trinidad. Vi seglade in i den stilla viken vid Ile Royale igår på morgonen. Känslan att släppa ankaret, efter många dygn till havs under stundtals jobbiga förhållanden och på bara två man, är obeskrivligt skön. Tyvärr hade S/Y Flow, med de norske jenterna, redan hunnit ge sig iväg.. Tvagning låg högst på listan. Tvagning av både båt, besättning och nedsaltade persedlar :) Sedan jollen till ön, på upptäcktsfärd. 

 

Det var här han satt i fängelse, Papilljon, i vi vet inte hur många år. Här på Ile Royale finns fängelset kvar, även den gamla, helt vidriga delen med små celler om 3x1,5m. Fortfarande sent på trettiotalet var fängelset i drift och det omfattar ett stort område på öns topp, en veritabel fångindustri, en tortyrkammare i kollosalformat. Om ni minns filmen Papilljon satt han de sista åren före sin flykt på Ile Diable, Djävulsön, här intill, där ”pensionerade” fångar fick rå sig själva. Vi såg filmen samma kväll (tack Victor) och kunde via den ytterligare levandegöra det vi sett under dagen, hur denna ö en gång verkat. Vidrigt! 

Nu finns det, utöver fängelsebyggnaderna, kommendantens stora urfina hus och fångvaktarbostäderna, ett hotell och en restaurang på ön, that´s it. Jo, så finns det vilda apor, papegojor och några djur som ser ut som en korsning mellan en jätteråtta och en ekorre. 

Här i de franska kolonierna är det som vanligt ordning och reda. Vilken skillnad från de engelska (typ St Helena och Ascension) och, inte minst, från Brasilien. Det finns några bojar (vi får låna dem på natten om vi vill) och en fin och hel flytbrygga. Myndigheterna har ett unikt förhållningssätt till oss trötta seglare som bara behöver pusta ut några dagar; vi behöver inte klarera ut och in i landet. Fantastiskt schangdobelt! Men kan de engelska? Nix!

Vi ser över till fastlandet och Arianes raketbas där de skjuter upp raketer tre gånger per månad! Det skjuts upp satelliter av ryssar, fransmän och Italienare. Undrar bara hur många satelliter som får plats där uppe i himlen?

Imorgon far vi vidare, mot Tobago eller Grenada (där vår cirkel sluts :) ytterligar 600-700nm nordvästerut. Bilder härifrån följer….

Skickat via superredaktörschefen, Petra

 

Ile Diable seen from Ile Royale in Frensh Guyana.
 
ARA Parrots flying above your head..
 
Hmmm 
 
The four stones in the middle supported the giljotin.. and there was probably a basket to catch the head!
 
The cells were only 1,5x3m and many without windows!

yummi... lunch again.
 

Utanför Amazonas djungler

07apr, Nordatlanten mellan Brasilien och Franska Guyana 
Pos: 01,32N  045,00W
Halvvägs, 520nm kvar

Fjärde gången gillt! Igår offrade vi till Neptun för fjärde gången; han fick en kokoskaka på sydatlanten och en kokoskaka på nordatlanten samt ett glas gott och väl kylt ”Two Oceans”. Det märktes att det var uppskattat för just då, när sydatlanten byttes till nordatlanten, blev vi välkomnade av ett stort gäng glada delfinkamrater som hoppande högt av glädje (att vi var tillbaka?) och lekte i bogvattnet i Ambikas förstäv, länge. Tänk att vågorna under oss är komna av samma ocean som långt borta i Skärgårdsstad, där denna resa en gång började. Vi är i hemmavatten s.a.s.

Nu när vi är så nära inloppet till Amazonas kan man i sin fantasi föreställa sig flodens djungel med färggranna exotiska fåglar, vrålande apor, hungriga piranhas och en tät, ogenomtränglig grönska, äventyr… men så var det insekter, värme, fukt, farliga ormar och människor också… nä, Amazonas får locka blott i fjärran. Vi styr vidare till Djävulsön :) 

Igår, i gryningen, när Lasse satt på pass kom en fågel flygande rakt mot honom. ”Ska han aldrig väja” hann Lasse tänka innan fågeln, som visade sig vara en stor flygfisk, rammade rutan på sprayhooden med en smäll, bara 50cm från kaptenens näsa.  Som en projektil studsade han sedan tillbaka i havet – troligtvis med en kraftig hjärnskakning som minne.

Hittills, ta i trä, har vi haft en bra seglats. Vi befarade en jobbig resa men icke ännu… Fin bidevindsegling, 15-20kn vind i medström och bara 10min (!) regn. Dygnsdistansen igår var 182nm!! Vi håller tummarna att detta under fortsätter!

Missa inte den spännande fortsättningen :)

Skickat via Petra, djurtokan!

 

 

Our offering to Neptun consisted of 2 coco cakes and a glas of chilled "Two Oceans" Sauvignon Blanc. It´s the fourth time we cross the Equator!

 

 


Om

Min profilbild

RSS 2.0