Champagne till alla!


17apr, Prickly Bay, Grenada, Karibien

Cirkeln är sluten, varvet runt jorden genomfört!
Det känns helt magiskt att den handskakning vi gjorde när vi gifte oss för nästan 30 år sedan, löftet vi gav varandra att en gång segla runt jorden, nu är fullbordat. Vi ligger ånyo för ankare i den stora viken på Grenadas sydkust och känner igenkännandets glädje. Resten av seglingen ser vi som ”cruising” här i Karibien, Cuba och USA, sedan segling hem över atlanten. Det tog tre år att segla från Grenada till Grenada, över de sju haven!

Vi ändrar planerna och gör halvhalt i Trinidad!
Vi visste att vi var på gränsen till sent ute redan när vi startade från Kapstaden. Det som stjälpte lasset var rigghaveriet och väntan på reservdelar. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi lägger upp Ambika på land i Trinidad och åker hem i mitten av maj ända till mitten av januari. Nästa år får vi som bonus en lång cruisingtid i Karibien och kan göra Cuba före regnsäsongen, sedan USA innan seglingen hem i maj 2015, via Azorerna. Win-win-win trots allt!


The circle is closed, our circum navigation is completed here in Prickly Bay, Grenada !

It feels magical that the handshake we did when we got married almost 30 years ago, the promise we made each other that once circumnavigate the globe, is now complete. We are again at anchor in the large bay on Grenada's south coast and feel the joy of recognition. The rest of the adventure, we´ll be cruising  here in the Caribbean, Cuba and the United States, then sailing home across the Atlantic. It took three years to sail from Grenada to Grenada, across the seven seas ! And we are still married to one another :)


Change of plans!
We knew we were on the verge of late already when we started from Cape Town. Rigg failiure and waiting for spare parts made us rethink our plans. But every cloud has a silver lining. We will put Ambika on the hard in Trinidad and go home to Sweden and Portugal until end of January . Next year we get as a bonus a long cruisingtime in the Caribbean and we can make Cuba before the rainy season, then the United States Inner Coastal Waterways before sailing home in May 2015 via the Azores. Win -win-win after all!

 
 
Dolphins, great friends of the Oceans..
 
Yet another beautiful sundown - but no green flash... 
 
Below is a short summary of our "trip" (in Swedish, but Google Translate may prove to be helpful:)

Hur summerar man fyra år av hav och äventyr… här är en ”top of mind” blixtsammanfattning!

Vi har allt blivit lite klokare på vägen, kanske kan vi t.o.m. drista oss att säga att en viss ödmjukhet har smugit sig in i våra själsskrymslen. Kanske. Lite. De många ensamma nätterna har i alla fall satt sina spår och vi har fått insikter om oss själva som vi annars troligtvis inte tagit oss tid att skaffa. Värdefulla insikter. Också den enkla insikten om vår längtan tillbaka till årstiderna :D

Vi vet nu hur liten man är och hur oändligt havet. Det har satt sin prägel. Den styrka man har när man måste, har också blivit tydlig. Man kan nästan inte förstå hur snabbt en varm solig dag med blå himmel och mjuka vågor kan förbytas till kolsvart mörker och stormvindar. När ovädret är över, har man glömt svårigheterna. Det är precis som att föda barn :) Vi har tampats med den styggaste oceanen, den Indiska och guppat tryggt på den snällaste, Sydatlanten. Det är en skimär att tro att vinden bara blåser från ett håll med samma styrka (som vi naivt trodde). Det växlar hela tiden och vi rullar ut, vi revar, vi ändrar kurs och segelsättning… Det är ändå otroligt att man med endast vindens kraft kan förflytta sig till olika kontinenter och, i det stora perspektivet, inser man hur litet klotet är.

Ständigt är vi fulla av beundran för det mod och kunskaper som de tidiga världsomseglarna och segelfartygsskepparna måtte haft, medan vi bara tittar in i en dator och vet EXAKT var vi är, vilket väder som väntar och vilka faror som lurar under ytan… ”Respect”!

Vi har besökt flera hundra platser i ett femtiotal länder, en del länder visste vi inte ens om att de fanns. Oftast ligger vi för ankare, för att marinor finns det inte många av. Där borta, i märkliga länder, har vi träffat alla sorters människor med den gemensamma nämnaren att vi någonstans är väldigt lika. Trots bristen på språk, kulturell likhet och materiell standard, finns alltid kroppens språk; det höjda ögonbrynet, det snälla leendet, händer som försöker tala till oss ackompanjerat med ord som vi inte förstår. Ingenstans har vi blivit illa bemötta, ingen har försökt ta någonting från oss trots våra, relativt dem, enorma rikedomar i form av lyxbåt och två kylskåp fulla av mat och dryck. Vi har blivit inbjuda att ta del av deras riter, vi har ätit av deras mat och grimaserande svalt deras rusdrycker. Där någonstans upptäckte vi att mat som fått leva ett värdigt liv (fritt strövande) före slaktbänken smakar så mycket godare, för gom och själ, än den vi köper massproducerad och inplastad i civilisationens cyniska kyldiskar. Ska vi ”civiliserade människor” fortsätta utsätta djur för detta lidande? Nej, vi förordar minst en (1) dag i veckan med vegetarisk kost, hur svårt kan det va' (det sista var tänkt till oss själva...).

Vi fått känna på huden hur jordens resurser är orättvist fördelade, vi har blivit rent äcklade av det enorma överflöd som mött oss efter att ha kommit från ett land ”who has not”. Vem behöver 50 sorters olika tandkrämer? En annan negativ observation är effekterna av ”Den Vite Mannen” och De Stora Religionernas makthunger och härjningar. De är fortfarande tydliga och spåren, arvet efter de stora kolonisatörsmakterna har lämnat djupa spår. De forna engelska kolonierna är ofta bara lämnade åt sitt öde medan de franska fortfarande har många i sin besittning och de är oftast välskötta. Det franska väldet är så väldigt mycket större än vi någonsin förstått och där är det såklart bara franska språket som gäller.. och baguette, vin och ost, helt ute i den mest avlägsna atoll i förgängligheten.

Man köper en båt, seglar jorden runt och så säljer man den efter några år i samma skick. Under tiden solar och badar besättningen. NEJ, nej och åter nej! Ska båten bibehållas ungefär i samma skick är det arbete och pengar som ska till; förvaltning och nyinvesteringar kommer inte av sig själv. Man kan se skillnad på härkomst när man ser långseglarnas båtar; holländska, skandinaviska, australiensiska, tyska båtar är ofta välskötta medan de engelska knappt håller ihop av rent förfall. Många, de flesta, långseglare är i vår ålder och båtarna ofta stora. Unga människor i små båtar är en försvinnande liten skara. Antagligen för att det helt enkelt är för dyrt. Myndigheterna i många länder tar bra betalt för att vi ska få tillträde med båten och t.ex. på "söderhavsöarna" i Stilla havet vet fransmännen att ta betalt för livsmedel, restaurangbesök, etc.

Några av resans absoluta höjdpunkter är ändå ”möten” med djur och natur. Hjärtat skuttar till av glädje VARJE gång vi ser en flygfisk vilset irra omkring ovanför vattenytan (vilket är väldigt ofta :), för att inte tala om när en flock glada delfiner kommer nära båten och krumbuktar sig i sin egen glädjeyra. Lemurer i Madagaskar, valar i Tonga, vilda djur i Afrika, blåfotade fåglar på Galapagos, varaner i Indonesien, hajar i Chagos (hmm), 100-tals fisksorter, konstnärliga koraller i alla färger och former, exotiska blommor, frukter på trän, smaken av nyöppnad, varm kokosnöt…. en vansinnigt vacker soluppgång…en portugisiskt örlogman som kommer glidande i gryningen... är nog det som kommer att stanna på näthinnan längst, typ för alltid!

 
 
 




I Papilljons fotspår

11apr, Ile Royal, Franska Guyana 

Tvåhundrasex nm (206) på ett dygn! Det sista dygnet till havs var magiskt och uppvägde faktiskt ett riktigt ”shitty” dygn med kuling på kryssbog och brytande sjöar rakt i sidan. Då var Ambika ganska billig ett tag.

Men, som sagt, det sista dygnet var ett under av fantastisk segling. Vågorna plattade ut sig, vinden minskade något och kom mer akter om tvärs och medströmmen ökade. Månen gav skarpa skuggor i sittbrunnen. Ofta loggade vi 8-9kn och snittfarten blev hela 8,6 knop!!! Lasse går nu omkring och bröstar upp sig. Så fort vi träffar någon kan ni säkert gissa vad den första meningen är….. jepp, you´ve got the picture… :D

Efter knappa sex dygn till havs (drygt 1000nm) kom vi äntligen till Franska Guyanas tre små öar; Ile Royale, Ile Diable och Ile Saint-Josef. De är de enda öarna, det enda skyddet för hårda vindar, som finns på sträckan från Brasiliens puckel till Trinidad. Vi seglade in i den stilla viken vid Ile Royale igår på morgonen. Känslan att släppa ankaret, efter många dygn till havs under stundtals jobbiga förhållanden och på bara två man, är obeskrivligt skön. Tyvärr hade S/Y Flow, med de norske jenterna, redan hunnit ge sig iväg.. Tvagning låg högst på listan. Tvagning av både båt, besättning och nedsaltade persedlar :) Sedan jollen till ön, på upptäcktsfärd. 

 

Det var här han satt i fängelse, Papilljon, i vi vet inte hur många år. Här på Ile Royale finns fängelset kvar, även den gamla, helt vidriga delen med små celler om 3x1,5m. Fortfarande sent på trettiotalet var fängelset i drift och det omfattar ett stort område på öns topp, en veritabel fångindustri, en tortyrkammare i kollosalformat. Om ni minns filmen Papilljon satt han de sista åren före sin flykt på Ile Diable, Djävulsön, här intill, där ”pensionerade” fångar fick rå sig själva. Vi såg filmen samma kväll (tack Victor) och kunde via den ytterligare levandegöra det vi sett under dagen, hur denna ö en gång verkat. Vidrigt! 

Nu finns det, utöver fängelsebyggnaderna, kommendantens stora urfina hus och fångvaktarbostäderna, ett hotell och en restaurang på ön, that´s it. Jo, så finns det vilda apor, papegojor och några djur som ser ut som en korsning mellan en jätteråtta och en ekorre. 

Här i de franska kolonierna är det som vanligt ordning och reda. Vilken skillnad från de engelska (typ St Helena och Ascension) och, inte minst, från Brasilien. Det finns några bojar (vi får låna dem på natten om vi vill) och en fin och hel flytbrygga. Myndigheterna har ett unikt förhållningssätt till oss trötta seglare som bara behöver pusta ut några dagar; vi behöver inte klarera ut och in i landet. Fantastiskt schangdobelt! Men kan de engelska? Nix!

Vi ser över till fastlandet och Arianes raketbas där de skjuter upp raketer tre gånger per månad! Det skjuts upp satelliter av ryssar, fransmän och Italienare. Undrar bara hur många satelliter som får plats där uppe i himlen?

Imorgon far vi vidare, mot Tobago eller Grenada (där vår cirkel sluts :) ytterligar 600-700nm nordvästerut. Bilder härifrån följer….

Skickat via superredaktörschefen, Petra

 

Ile Diable seen from Ile Royale in Frensh Guyana.
 
ARA Parrots flying above your head..
 
Hmmm 
 
The four stones in the middle supported the giljotin.. and there was probably a basket to catch the head!
 
The cells were only 1,5x3m and many without windows!

yummi... lunch again.
 

Utanför Amazonas djungler

07apr, Nordatlanten mellan Brasilien och Franska Guyana 
Pos: 01,32N  045,00W
Halvvägs, 520nm kvar

Fjärde gången gillt! Igår offrade vi till Neptun för fjärde gången; han fick en kokoskaka på sydatlanten och en kokoskaka på nordatlanten samt ett glas gott och väl kylt ”Two Oceans”. Det märktes att det var uppskattat för just då, när sydatlanten byttes till nordatlanten, blev vi välkomnade av ett stort gäng glada delfinkamrater som hoppande högt av glädje (att vi var tillbaka?) och lekte i bogvattnet i Ambikas förstäv, länge. Tänk att vågorna under oss är komna av samma ocean som långt borta i Skärgårdsstad, där denna resa en gång började. Vi är i hemmavatten s.a.s.

Nu när vi är så nära inloppet till Amazonas kan man i sin fantasi föreställa sig flodens djungel med färggranna exotiska fåglar, vrålande apor, hungriga piranhas och en tät, ogenomtränglig grönska, äventyr… men så var det insekter, värme, fukt, farliga ormar och människor också… nä, Amazonas får locka blott i fjärran. Vi styr vidare till Djävulsön :) 

Igår, i gryningen, när Lasse satt på pass kom en fågel flygande rakt mot honom. ”Ska han aldrig väja” hann Lasse tänka innan fågeln, som visade sig vara en stor flygfisk, rammade rutan på sprayhooden med en smäll, bara 50cm från kaptenens näsa.  Som en projektil studsade han sedan tillbaka i havet – troligtvis med en kraftig hjärnskakning som minne.

Hittills, ta i trä, har vi haft en bra seglats. Vi befarade en jobbig resa men icke ännu… Fin bidevindsegling, 15-20kn vind i medström och bara 10min (!) regn. Dygnsdistansen igår var 182nm!! Vi håller tummarna att detta under fortsätter!

Missa inte den spännande fortsättningen :)

Skickat via Petra, djurtokan!

 

 

Our offering to Neptun consisted of 2 coco cakes and a glas of chilled "Two Oceans" Sauvignon Blanc. It´s the fourth time we cross the Equator!

 

 


Wiiihaa, seglatsen fortsätter

04apr, Fortaleza, Brasilien
 
Det har regnat flera dagar men just nu lyser solen ikapp med oss :)

I förrgår kom reservdelarna och igår jobbade vi som små bävrar och FAKTISKT lyckades vi med konststycket att få allt på plats - utan hjälp (nåja lite muskelkraft från grannbåten för att vinscha upp Lasse i masttoppen fick vi också). Vi är stolta som tuppar, fast mest tuppig är nog kaptenen. Han funderade massor på upplägget och logistiken (vaknade på nätterna), inte en helt trivial uppgift. Men det GICK BRA så han är värd all kredit!! Wihaaaa! Vårt försäkringsbolag Pantaenius är som vanligt bra att ha att göra med, helt utan krångel stödjer de oss! 

Det ingick inte i planen att gå till Fortaleza alls men nu har vi varit i här i tio dagar för reparation! Det vi kommer att minnas mest (förutom böket med reparationer) var alla vänliga människor som pratade med tummen, och tummen var alltid upp :)
 
Igår firade vi med skaldjursmiddag med killarna på grannbåten, holländska S/Y Gemini, på beachen och idag kastar vi loss och seglar till Djävulsön (där Papilljon satt i fängelse) i Franska Guyana. Det blir en ganska obekväm seglats dit har vi hört av alla; regn, åska, halvvind och vågor från sidan. Det blir rulligt och blött :( tror vi men hoppas inte). Där stannar vi bara för att pusta ut några dagar och fortsätter sedan direkt till Trinidad för att få de böjda förstagsprofilsektionerna utbytta. Allt som allt  1600nm, vi är nog utom räckhåll i 14-16 dagar. Då blir vi ytterligare sena i förhållande till vår ursprungliga plan så vi får se hur fortsättning följer...
 
 
Vi skriver på bloggen via Petra ibland och hoppas ni får en fortsatt skön vår därhemma!!!!!!!!!!!!!!!!!!


The genua furling is bent but we got it up and it seams to work!!
 

It has been raining for days but, right now, the sun shines as do we :)

The day before yesterday the spare parts arrived and yesterday we worked like little beavers and ACTUALLY we managed the feat of getting everything in place! The Captain had given a lot of thought to the set-up and logistics, not a completely trivial task.
 
Yesterday we celebrated with a seafood dinner on the board walk and today we´ll cast off and sail to Devil's Island (where Papilljon was imprisoned) in French Guiana. We heard from other sailors that it will be a pretty uncomfortable voyage with rain, thunder and waves from the side.We´ll just have a pit stop at Ile de Salut and then continue to Trinidad. All in all (1600nm), a 14-16 day leg.
 


Reservdelar till Fortaleza

01apr, Fortaleza, Brasilien
 
Det var ett aprilskämt; reservdelarna ligger fortfarande i tullen på obestämd tid... och Fedex verkar resignerade!
 
Microsoft har just skickat ett mail till oss. Där står det att XP, från den 08apr,  inte längre supportas (efter 12 år). Inte bra! Alla våra seglingsapplikationer ligger på vår XP-dator.... hoppas leverantörerna nu har uppgaraderat sina produkter till windows 7 och/eller Mac.
 
Vår "fina marina" är den sämsta vi någonsin varit på (och det vill inte säga lite). Stackars Ambika och alla andra båtar häver i dyningen och det drar, knakar och rycker så vi tror knaparna ska lossna trots att vi har sex tampar ute som ska stödja varandra. Bryggan är byggd av en lång rad stålpontoner (ca 10x3m vardera) som är fästa vid varandra med upprostade kedjor och ibland inga kedjor alls. Det är bara en tidsfråga när några pontoner sliter sig. Elen är ojordad och ledningarna ligger på stålpontonerna....det sprutar vatten ur massor av hål på vattenslangen.. Två polare har fått sina vindroder böjda (man ligger med aktern mot bryggan) i dyningen häromdagen och båtarna slungas fram och tillbaka. Vilken dyning, detta till trots att hamnen är skyddad med långa pirarmar! Hamnkaptenen verkar tycka det är roligare att prata med båtfolket än att förvalta marinan, fast visst är han trevlig och hotellet (femstjärnigt) med stor pool och poolbar är fantastisk!!

En stor segelbåt kom precis in till bryggan och hade missbedömt tidvattnet samt glömt sin nylagade, infällbara köl ute. Han ligger med 30 graders slagsida och kölen... den är det antagligen läge att laga igen :(
 
Det finns ca 200 miljoner brasilianare men hur ser en brasilianare ut? Det är en tuff fråga. Man vet hur en finne ser ut, en ryss och en svensk.... men inte en brasilianare, de verkar vara en salig blandning, ett hopkok av det mesta :) Det är inte jättebilligt här. Vi betalar 1USD per fot båt = 46USD/dygn och restaurangbesök/mataffärer är inte hutlöst billiga heller - fast då är det "lite finare" varianter vi pratar om. Det finns säkert billga mataffärer och de lokala serveringarna på strandpromenaden är billiga OCH GODA. Vid fiskmarknaden köper man fisk/skaldjur över disk, bär bort råvarorna till söta tanten (79år) som har ett kokskjul bredvid och sedan äter vi sittande på plastmöbler under stjärnorna det godaste rätter man kan tänka sig. Torka av händerna efter räkskalandet gör man med att suga av fingrarna, alternativt torka av på sina kläder, typ.

Här pratar man med tummen, allt är tummen upp. Fast den lilla spanskan jag har kvar gör att vi kan göra oss lite förstådda i alla fall. Engelska är det mycket få som kan.

 
A nice sailing yacht forgot the tide and is stuck in the mud...

 
The marina at Marina Park Hotel is THE WORST we have ever been to or laid eyes on. Med-parking and big swell makes it sometimes unbearable; the boat is rocking and the kleets... will they hold much longer?!! Soon the pontoons will drift away to the sea! On the bright side there is a VERY nice pool and pool bar at the five star hotel in which the marina is situated.

 

Intet är som väntans tider

29mar, Fortaleza, Brasilien
 
Vi fick ett härligt mottagande av våra vänner som redan hunnit till Fortaleza; Ilkka, Elina och Markku på finska S/Y Melina och Johanna och Camilla på norska S/Y Flow. Såklart strulade det till sig när vi skulle ankra i hård sidvind á la mediterrainian style - kontrollen till ankarspelet gick bananas. Men även detta fick lösa sig och till slut, med allas hjälp, låg vi fast vid bryggan. Genast upp i masten med Lasse och starka killar vinchade upp honom. Det var bråttom för nästa morgon skulle Melina segla vidare och därmed flera hjälpande händer. Vi fick bekräftat det vi trodde hade hänt; fästet till förstaget var sönder. Reservdelar kommer den 01apr (skämt?) från Zspar i Frankrike. Det är bara att vänta medan alla andra sätter segel och far ifrån oss :( 

Men skam den som grämer sig, vi har ju haft TUR! Nisse gast har nu lämnat skeppet till förmån för sin väntande sjömanshustru, Marianne, och vi gratulerade honom till väl utförda, dryga 4000nm (!), över hela sydatlanten. Det är det inte många som gjort! Ytterligare en skåra i kolven!

I väntan på reservdelar är det ändå miljoner saker att göra; tvätta hela båten inne och ute, tvätta kläder, förbereda logistik för montering av förstag och furling, turista med busslast full av inhemska turister, gå på strandpromenaden och kika på folk.... Tiden går fort men det innebär att vi får ändå mer bråttom genom Karibien och besök på Cuba för att hinna över till USA före orkansäsongen i slutet av maj. 
 


Lars is like a bird, high in the sky doing the rigging inspection. But perhaps not as free...
 
 
Fortaleza by night together with sailing friends S/V Melina and S/V Flow, and with Carpiririhas on masse :D
 
 
We received a wonderful reception from our friends at arrival to Fortaleza; Finnish "Melina" the Norwegian "Flow". Of course we messed it up when we anchored in strong crosswinds á la mediterrainian style - the control to the windlass went bananas. But even this got resolved in the end and with everyone's help we tied up Ambika at Marina Park Hotel. Immediately Lasse climbed the mast and strong Finnish guys vinched him up.

We have sailed 1000nm (from just outside Ascenstion) without the forestay (which broke in the middle of the night, when else) and we got the mast quickly secured with hailyards. We made it thanks to a steady wind from behind, sailing only with a reefed mainsail.

At the top of the mast Lars received confirmation of what we thought had happened; the attachment of the forestay to the mast top fitting was broken and spare parts will 01apr from Zspar in France. We just have to stay behind while all the other yachts sets sail and continues north : (
 
But while waiting for the parts, there is still a million things to do: wash the entire boat inside and out, wash clothes, prepare the logistics for mounting the forestay and furling, we took a bus ride full of domestic tourists to some nice beaches and we experience Fortalez by night which means eating shellfish and walking on the boardwalk looking at people .... time flies, but ithis unfortunent delay means we are even more in a hurry to sail through the Caribbean, visits to Cuba and sail to the United States before the hurricane season starts in late May.
 
 
Guided tour to nice places with difficult Portugese names (which I have forgotten :) 
 
 
...we enjoyed it very much! 
 
 
Then a Buggy ride with "The Flow Girls" Johanna and Camilla...
 
 
...including rally on the beach and in the sand dunes further away. We felt like 17 years again. IIIhhaaah! 
 
 
Yet another beaufiful beach.... there are obviously plenty of them :)
 
 
..with paragliding and other beach activities...

 
....it´s "Freedom" allright!!
 
 
A BIG moment in my round-the-world-sail-career. Camilla taught me how to bake bread AND I succeded to have it raise!!!!!!!!! WOW!!! She should have come around a few years earlier!
 
And look at this cool Green Turtle video, taken by Johanna and Camilla on S/V Flow in Ascension
http://youtu.be/WvvmkYfci0A
 

Framme i Fortaleza

26mar, Fortaleza, Brasilien
 
Vi pustar lättat ut, vi klarade det utan att masten föll ner!! PUH! Snart kommer det lite mer info och lite bilder såklart.... hav tålamod :) Vi har just läst alla era kommentarer och är jätteglada för stöd och uppmuntran på vägen !!

 
 
Tuff väntan på reservdelar! Ambika i marinan i bakgrunden.
 
 
We had a rigging failure on route from Ascension to Brazil. More info to come :)
 
 
The forestay and furling system is on the deck!!!!!!!!! It broke in the middle of the night just outside Ascension, 1000nm from Fortaleza in Brazil.

But to cry doesen´t help much and with the help of trade winds from behind we sailed all the way.
 
 
 
Pictures from Ascension (U:K)

Look at this cool video taken by the girls on S/V Flow at Asceninsion!    http://youtu.be/WvvmkYfci0A
 
 
 
 

Arbeten på Ambika i Kapstaden

15feb, Kapstaden, Sydafrika
 
Följande arbete gjordes på Ambika här i Simon´s Town, efter att vi varit hemma sex veckor:
  • Botten rengjordes, slipades och målades två varv med svart bottenfärg
  • Skrovet tvättades och polerades
  • Överbyggnaden polerades
  • Propellern tvättades och behandlades med Seajet Pellerclean antifouling
  • Köp och installation av ny vindgenerator, Air Breeze för SEK 10.000 + arbete 1.500
  • Ankarkätting, 60m, omgalvades
  • Fläktremmen sträcktes
  • Logg-och temperaturgivare byttes
  • Ett litet stativ av trä till Satcommen, som måste sitta utomhus för att nå sateliterna
Eftersom Randen är väldigt billig nu, liksom arbetskraften, var det riktigt fördelaktigt att göra arbeten här. Med svenska mått mätt gick arbetet långsamt och flera gånger fick saker göras om, göras bättre (typ poleringsarbeten). Vindsnurran blev också fel och fick göras om. Men slutet gott, altting gott. Ambika är vacker som en dag och redo för nya utmaningar på Sydatlanten!

Vi linkar framåt – och har tur

21mar, Sydatlanten på väg till Fortaleza, Brasilien
Pos: S04,54  W031,17
437nm kvar – 3 nätter
 
Vilken TUR vi har! Masten föll inte ner utan vi lyckades säkra den innan den föll och blixten utanför Vanuatu gjorde inte hål i båten så att vi sjönk. Det kallar vi tur. Tur också att vi har svepta spridare annars hade masten legat begravd på 5000m djup. Ytterligare tur att vi har en stadig passad med stabil vindriktning bakifrån och kan därför segla, dieseln hade inte räckt hela vägen! Ännu mera tur; vi var tre personer; sex händer och ögon när det hände. Tur att vi har tillgång till email via Satcom. Tur att Ilkka på S/Y Melina redan är i Fortaleza och bistår med råd och dåd via email. Vi är tursnubbar, helt enkelt ! :)
 
Vi seglar på för fullt med storsegel och passerar (förbannat också) paradisiska ön Fernando de Noronho på höger sida. Inatt har vi haft bra med vind, 18-21kn, och gör god fart framåt. Vi har de senaste dagarna mailat frenetiskt med Victor, Ilkka, Benns Mast, Beneteau (Oxelesunds båt & motor) Zspar i frankrike för att försöka reda ut vad som är skadat/få reservdelar till Fortaleza. Först igår, när vi fått kontakt med VD på Zspar (via Per på Benns) verkade det ljusna lite. Enligt honom har detta aldrig hänt tidigare men det behövs bara en bult och en skruv och lugnt vatten så ska vi vara ”back in business” igen. I så fall har vi en SAGOLIK TUR (eller vad man ska kalla det) att slippa avmasta båten! Nu gäller det att snabbt frakta reservdelarna hit…
 
Jag ger upp, sa Kapten och satte sig i ett hörn och surade. Vi har försökt få färsk fisk till middag hur länge som helst, utan att lyckas.  Sedan Ascension har vi haft tre napp och tre drag + lina är borta! Sista nappet var ett skämt; det hördes inte ens ett vinande ljud när fisken drog iväg med draget och linan, det sa bara SMACK så var allt borta. Men vi hade tur för vi har spöet kvar :) Tyvärr var det Ottos och Lovis (på S/Y Mary) hemmagjorda fina drag som nu sitter som piercingdekorationer i tre fiskläppar…
 
Det är varmt, vi närmar oss stadigt ekvatorn och Nisse har varit med om sitt livs första squall, på nattpasset såklart, med en halvtimme av hård vind och skyfall. Det börjar bli ont om olästa böcker i skeppsbiblioteket. Bästa boken hittills, enligt oss alla tre, är ”Vi de drunknade” (!) av Carsten Jensen som vi också fått ärva av S/Y Mary. Vi spelar frågesport ibland men det är inget kul för Nisse vinner nästan jämt ;( Häromdagen plockade vi 21 miniatyrflygfiskar på däck, alla stendöda och en svart fågel (stormfågel?) gick nog åt när han krockade med vår vindgenerator på natten när han, liksom kompisarna, ville sätta sig och vila en stund. Må alla djuren vila i frid i den största av gravar.
 

Väl mött snart i Fortaleza
Lasse, Nisse & erja

Skickat via Petra, den utomordentliga!



Rigghaveri – drama mitt i Sydatlanten

17mar, Sydatlanten på väg till Fortaleza, Brasilien
Pos: S06,10  W022,35

Det var natt, månen sken, jag hade nattpass och satt helt fredligt uppkrupen i sittbrunnen, lyssnandes på Mozarts 40:e symfoni när jag kände en ovan duns i båtskrovet. Inte en sådan där dask från en brytande våg i sidan utan en dov, lite vibrerande smäll. Först trodde jag att vi kolliderat lite lätt i en sovande val men så upptäckte jag att hela backstaget var löst. ”Alle man på däck” ropade jag varpå full aktivitet följde, med ficklampor i högsta hugg, för att försöka förstå vad som hänt. Förstaget med furlingsystem och full genua ute var helt lös men satt ändå fast i masttoppen. Masten vajade farligt – skulle den ramla ner i huvudet på oss??? Om den skulle komma ner skulle vi bli tvungna att låta den går ner i djupet..

Medan vi snabbt försökte reva genuan började det regna och en svart fågel kom och försökte landa på biminitoppen, 20cm från mitt huvud, flaxandes vilt - jag blev tvungen att vifta bort den med kraft.  Nisse fick samtidigt ett hårt slag i ryggen och tänkte precis slänga sig platt på durken, helt enligt kaptens order om masten skulle ramla ner, när han fick se den stora flygfisken som låg och flämtade vid hans fötter… M.a.o. full uppståndelse och allaskulle lägga sig i! 

Med genuan inrullad, en rigg som hängde och slängde och motorn på, fick Lasse tag i genakerfallet och liften och säkrat masten från fören. Sedan försökte vi gå upp i vind (vi seglade plattläns) för att rulla in storen. På väg upp i vind upptäckte vi att masten var på väg att falla och vände snabbt tillbaka. Masten behövde stadgan från vindtrycket bakifrån. Till sist fick vi fick rullat in halva storseglet på plattlänsen. Vad har hänt; riggen är helt lös men förstaget har inte ramlat ner? Det visade sig vara genuafallet som hängde i svirveln som gjorde att hela paketet inte bara föll och vi kunde sedan bärga försegel och förstag och lägga upp den längst båtsidan. Med genuafallet fastsatt i peken fick vi ytterligare stabilitet och kunde fortsätta färden för segel. PUH!

Glöm stopp i paradisöarna Fernando de Noronho, nu gäller det att komma till ett ställe med pir och helst kran samt att skaffa reservdelar till förstagsfästet i masten; bultar och ”what not”! Vår seglarvän Ilkka på finska båten Melina ligger i Fortaleza och väntade på ankommande crew. Vi skickade mail till honom med ett frågebatteri och baserat på den kunskap vi har nu styr vi kosan dit, 1100nm (ca 8-10dagar!) medan Victor försöker reda ut med Oxelesunds marina vad som ska till för att vi ska få förstaget på plats.

Varför händer det saker för oss när vi är som längst bort i förgängligheten – sist blixtnedslag utanför Vanuatu och nu detta?? Varför händer det över huvudtaget? Varför går en rigg sönder som är helt ny, bytt i Australien..? Kanske, eller snarare troligtvis, har nuvarande skada uppkommit vid blixtnedslaget då halva antalet kardeler i förstaget brann av…

Shit and corruption!!!
Lasse, Nisse & erja

PS Om ni inte helt hänger med i seglingstermerna, strunta i det och tänk er in i att vi är mitt på en stor ocean långt från ära och redlighet (och hjälp), det är natt, vågorna bryter, vinden tjuter, regnet öser ner och vi kanske får en 20 meters mast i huvudet… :D


Ascension och vidare västerut..

15mar, Sydatlanten på väg till Brasilien
Pos: S07,15  W016,59

Ömsom vin, ömsom vatten tyckte vi om Ascension, denna pyttelilla klippa mitt i atlanten. Spännande med djurlivet där en del arter bara finns här, tex en fregattfågel med eget unikt DNA. Hela havet är fullt av ”black fish”, små 15-20cm fiskar som är släkt med piranhas, som vurmade runt oss när vi snorklade. Om vi matade dem med bröd försökte de sig på att äta lite på oss också, dock utan att lyckas. 

Mest spännande var att se på när Green turtles, upp till 300kg tunga, klev upp som bandvagnar på stranden för att ”föda” sina ägg. Vi var ett gäng på ca 10pers som i samlad trupp och med guide, ställde kosan mot stranden kl.2100 på kvällen. Det var nästan fullmåne och den långa sandstranden badade i silver. Vi hade lov att lysa med rött ljus på dem och t.o.m. ta kort med blixt vid en särskild tid i födsloprocessen, då honan var helt i extas. 

Dessa fantastiska sköldpaddor som ätit sig feta i Brasilien, simmat hela vägen till sin födelseplats (Ascension) för att föda och sedan simma hem igen - utan att äta! Genom de höga, brytande vågorna kom de upp på stranden (vi såg 7 st), klev långsamt upp på stranden där de grävde ett djupt hål och la sina ca 100 ägg, mjuka och små som pingisbollar. Därefter begravde hon äggen i sanden och klev värdigt ner i spat igen, genom den rytande vågväggen. Tänk, allt detta besvär och bara en promille (0,01%!!) av sköldpaddsungarna klarade att överleva till vuxen ålder. Vi tog jollen hem med en hisnande känsla av naturens förunderlighet….

Även Ascension är engelskt och gammalmodigt, liksom St Helena. Igen måste vi klarera in och ut med all pappersexercis och pengar som det innebär. Där, Georgetown, finns ett pyttehotell med restaurang men tyvärr, sa de, var middagen fullbokad! På nåder fick vi beställa och äta lunch tillsammans med fyra (4) andra gäster. Lunchen serverades prick kl.1230 (!) och maten var… just det engelsk :) Det bor bara ca 800 personer på ön varav ca 400 arbetar på US Air Base, resten arbetar för U.K. Government. Några få turister mötte vi, varav ett gäng norrmän som åkt ditt för att fånga jättemarlin med den enda gamefishingbåten som finns på ön!

Efter två nätter för ankare satte vi segel igen och styrde västerut, mot Fernando De Noronha, en ögrupp utanför Natal dit det är 1100nm. Passadvinden är stadig och ca 13-15kn från O och SO. Vi seglar med stor och spirad genua, samma segelsättning dag som natt. Hoppas det håller hela vägen för i så fall är vi framme om ca 7-8 dagar…

Usch, vad äckligt!!!
 Igår fick vi syn på en jättekoloni av insekter, typ mindre skalbaggar (fast inte kackerlackor) som hade boat sig i ett mörkt hörn bland vårt lager av insektmedel (!) och kikarfodral, under trappan. Full alert  påbjöds och kampen satte igång. Vi sprayade och torkade upp, torkade upp och sprayade tills den lede fienden var tillintetgjord – tror och hoppas vi innerligt!!!!!!!!!!!!!

Guppandes på vågorna
Nisse, Lasse & erja

Via den eminenta, kloka (och vackra) viceredaktören Petra

 

 

Madagaskar:

 
 
 Pappa torrseglar
 
 
 
 
 

Genakermys

09mar, Sydatlanten, drygt halvvägs till Ascension
Pos: S11,50   W010,55

Ojojojoj, hur härligt kan det vara!!! Vi har en stadig passadvind på 10-14knop och kör genaker på dagtid. Inför natten rullar vi ut storen och spirad genua istället för det kommer lite körare med regn om nätterna och då är det inte så kul att få ner en genua i mörkret. Vi gör mellan 5-6 knop mot målet, solen vrålar ner och havet är blått. Männen jagar = fiskar och ett bläckfiskdrag försvann ner i djupet med en stor knallgrön Dorado som de NÄSTAN fick upp. Lasse svor eder i flera timmar. Precis före middagen fick de upp en minidorado som kökspersonalen snabbt förvandlade till en perfekt förrätt. Smörstekt.

Stjärnorna är fulla med himmel (i.s.f. tvärtom) och våra tretimmarsskift är bara bonus. Det blåser en ljummen vind, Ambika klyver havet som en jättelik fisk och i hennes kölvatten glimmar marelden som tusentals små diamanter. Detta är sinnebilden av jorden-runt-segling när den är som bäst!

Vi äter fortfarande gott av det lager vi köpte i Kapstaden för i St Helena fick vi inte ens tag på ägg (slut i alla fem butikerna!) och det har aldrig hänt förut. Och tanten före mig i kön fick sista påsen potatis!!! Lite djupfryst kyckling, rödlök, tre limport bröd och fem gröna färska paprikor (och massor av toapapper:) senare klarerade vi ut i torsdags och släppte bojen. På väg igen.

AIS problem. Som sagt; alltid är det något. Nu är det AIS:en som inte visar sig på plottern. Det verkar ge bra signal ut men vi kan inte se andra skepp och vi kan inte verifiera att den sänder. Victor har skrivit och berättat att senaste noteringen på
www.marinetraffic.com är den 18feb, dagen då vi lämnade Kapstaden!! Nu är det ju sällsynt lite fartyg som trafi8kerar den här sträckan (typ inga alls).
Motorgeneratorn ger ström igen, men inte med full effekt och vi måste bara tänka på att slå av vindgeneratorn när motorn går :)

Hörs snart

Nisse, Lasse & erja

Via superassistentredaktören Petra

 


Mera Helena

05mar, Jamestown, St Helena

Det är så litet så litet! Lite likt Gibraltar är det; typiskt engelskt lite slitet. Ca 4000 invånare bor här och från slutet av nästa år finns också en flygplats som ska ta internationell trafik. Idag trafikeras ön bara med RMS St Helena, ett kombinerat frakt- och passagerarfartyg, från Kapstaden och den tar 6 dygn enkel väg.

Snart dags för proviantering och vi frågade efter ost i affären men fick till svar att det kommer den 11mar, med nästa båt! Grönsaker kommer att finnas på marknaden på torsdag (odlat på ön) men då ska man vara ute tidigt och ställa sig i kön. I de små butikerna finns ett utbud som trotsar beskrivning; precis allt, från kex, smör och tvättmedel, till häcksaxar och toaletter. Tur att vi provianterade rätt rejält i Kapstaden.

Jakobs stege är ”besegrad” av alla tre undertecknade; 699 trappsteg upp i himlen, trappsteg som var höga á la rulltrappa… och brant som ett öde men vilken härlig utsikt det var däruppe, om än avnjuten på skakiga ben. Att ha klättrat upp för Jakobs stege lär medföra lycka på vidare seglats för oss sjömän! 1829 byggdes den för att transportera bajs upp och ”goods” ner, enligt ”Jamestown guidebroschyr. Hmm.

Ön upptäcktes 21maj 1502 av Portugisiska karaveller, det var den första landstigningen på ön. Den var sedan ”hemlig” till 1588 då engelsmännen ”hittade” ön. 1659 byggdes ”The Castle” och John Dutton tog plats som kolonins första guvernör. Slottet är renoverat efter att ett brasilianskt slavskepp strandat här och termiterna från skeppet skadat (ätit upp) stora delar av slottet. Fortfarande idag drivs kolonin administrativt från Slottet.

Igår tog vi en guidad tur, till alla historiska ”måste-platser”. Man måste ju bara ha sett var ”Nappe” bodde när han var fängslad här i 6 år och ”bara” hade 28 personliga tjänare… De lärde tvistar fortfarande om han, vid 52 års ålder, dog av arsenikförgiftning (användes till att få bort alla råttor i det fuktmögliga huset) eller av cancer…  fast det lutar åt det senare. Han begravdes här men flyttades och ligger nu i Paris och vilar. St Helenierna är glada åt att han var fängslad just här, det gav ön en plats i historien och på kartan.

Ca 10 segelbåtar från olika delar av världen ligger här på boj utanför Jamestown och pustar ut innan vidare färd, de flesta till Ascension och Brasilien, andra drar direkt upp till Karibien (ca 4000nm). Flera stycken har vi sett och pratat med tidigare och kommer säkert att träffa igen – i Karibien.

Imorgon far vi nog vidare, till Ascension, för att se de gröna sköldpaddorna lägga sina ägg på stranden. Det lär de göra så här års. Det är ca 700nm och 5-6 dagar att segla dit, pending weather.
 
Stor, varm kram från
Nisse, Lasse & erja
 
The genaker was up... maximum 18h....
 
 
Jacobs Ladder 
 
You must NOT miss the ferry boats going to the yachts... :)
 
 
Napoleon, looking out from the balkony at the Hotel in Jamestown.
 
 
Jamestown seen from above. 
 
 
Napoleons recidence, where he died of poisoning or cancer... nobody knows for sure..
 
Some parts of the island is lush and green, others are barren and dramatic.. 
 
 

St Helena. It is so small, so small ! A bit like Gibraltar; typically English. Approximately 4,000 residents live here and from the end of next year there will also be an airport here to take international traffic. Today, the island is served only with the RMS St Helena, a combined freight and passenger ships , from Cape Town and it takes six days each way .

Almost time for provisioning and we asked for cheese at the store but was told that it will come 11mar, with the next boat ! Vegetables will be on the market on Thursday (grown on the island) but then you should be out early and stand in line. In the small shops there are a range that defies description ; just everything, from biscuits, butter and laundry detergent, to sheets and toilets. Luckily we provisioned a lot in Cape Town.


Jacob's ladder is "defeated" by all three signed ; 699 steps up into the sky , steps that were high á la escalator ... and steep as a fate but what a lovely view it was up there , albeit enjoyed your meal on shaky legs. Having climbed up the ladder of Jacob learns bring happiness to further sailing trip for us sailors ! 1829 it was built to transport the "poop" up and " goods" down under " Jamestown guide brochure. Hmm .

Yesterday we took a guided tour to all the historic " must- places " . You have to just have see where Napoleon lived when he was imprisoned here for 6 years and "only" had 28 personal servants ... Poor him!


About 10 sailboats from different parts of the world lies here at the buoys outside Jamestown and take a breather before further travel, mostly to Ascension and Brazil, others pull directly up to the Caribbean (about 4000nm ).

Tomorrow we travel on, to Ascension, to see the green turtles laying their eggs on the beach. It is about 700nm and 5-6 days to sail there , pending weather .


Framme i St Helena

03mar, Jamestown, St Helena, UK
Framme, kom hit igar efter drygt 11dygn segling. Vi ligger sakert pa boj och Interkafeet ar oppet idag, mandag :)

Nästan St Helena

28feb, fredag
Pos: S 18,21 W001,43
 

Lite drama ska det vara! När motorgeneratorn la av var vi TVUNGNA att ha vind och/eller sol för att klara kylskåp (=kall öl), batterier och ankarspel. När motorgeneratorn la av, la också solen ner sin verksamhet och det blev helmulet. Vad hände med vinden? Den dog såklart och det blev helt bleke. DET hade vi INTE räknat med! Kapten Ödmark blev lite blek under solbrännan och vi andra också. Men efter regn kommer sol och i vårt fall vände det hela sig till det bättre; när vi startade motorn för att komma framåt i stiltjen började plötsligt motorgeneratorn ladda lite igen. Jordfel. Lasse borstade rent jordkontakten till motorn och laddningen ökade. Nu fungerar det, fast inte till 100%, och hotet om varm öl är eliminerad! Besättningen pustade ut och firade händelsen med att kasta sig i den knallblå oceanen, på 5000m djup!

Nu har vi bara två dygn kvar till St Helena. Genakern är hissad och vi guppar fram i svag vind med 5-6 knop mot målet. Solen skiner. Det är 30 grader i ruffen. Fiskekroken är ute igen. I förrgår kväll fick vi upp en fin tonfisk som dagen efter blev både lunch (rå, tärnad och marinerad i lime) och middag (lättvänd i stekpanna). I brist på fiskekrok att ta upp den med gav vi fisken en ordentlig sup vodka i mun och gälar och han blev knallfull efter bara någon sekund. Då var det bara att dra upp honom och göra processen kort. Kocken har beställt Wahoo idag. Mmmmmm!

Nu är det svårt att hålla missnöjet på topp :D
hälsar Nisse, Lasse & erja

Via superviceredaktören Petra


Om

Min profilbild

RSS 2.0