ambikasailing

 

 

Inte en mänsklig själ har synts till på timme efter timme. Här finns bara träsk, gräs, några buskar, delfiner, flugor och sjöfågel. Strömmen är strid och tidvattnet hela tre meter! Inte ett ends hus, inte en enda båt... Lasse förklarar krig mot hästflugorna som invaderat vår flybridge. Med heltäckande kläder och flugsmällaren i högsta hugg går han till attack (det är bara tjejflugan som bits för att på protein (blod) till sin avkomma). Men då går de till kraftfull våld och biter honom genom jeans och T-shirt (mig rör de inte). Till slut ger han upp, de är för många... Då sluter flugorna också fred och slutar bita :)

 

Natten tillbringar vi mitt i en creek, där finns bara vi, floden, stjärnorna och gräset. Vi grillar en hamburgare på akterdäck och njuter av stillheten!

 

Idag försökte vi få plats i en marina i Savannah, Georgia, men alls sex var fulla. Återstod bara att lägga ut ankaret igen. Vi hittade en brygga att förtöja jollen, ringde efter en Uber och snart var vi mitt i svartaste södern, i Savannah. Fast det är mest vita här numera. 

 

Vilken mysig stad, i storlek som Uppsala. Gammal med mycket historia. De har behållt sina historiska byggnader och är stolta över dem. Savannah är den Amerikanska stad som har mest träd, undrar vem som räknat... Georgia upprättades som en Engelsk koloni redan 1733 med Savanna som huvudstad. 

 

Fast all historia är väl inte så kul kanske, som att de tog död på massor av indianer bl.a. i guldruschen dagar då de föste ut 4000 Cherokees till andra sidan Mississippi i det som kallas "Trail of Tears" och ville behålla slaveriet. De svarta fick rösträtt först 1965! Martin Luther King var från Atlanta.

 

Idag bor det tio miljoner invånare i Georgia och Atlanta är huvudstad. Atlanta är en "global city", en stad som starkt bidrar till den globala ekonomin. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

In English below

 

 

Ja, då var det dags. Efter åtta dagar av lugn och ro fick vi en dust med teknik. Det börjar på sen em igår med att främre länspumpens säkring gick vilket fick till följd att vänster DC system indikerade 0 spänning. Omsatt till lekmanspråk var det "NO good"! Vi fick tag på en elektriker via telefon och han lovade försöka komma idag på morgonen. Vi hittade en snabbparkering helt nära (vid Floridas största stad Jacksonville) och satte bo där I väntan på reparation. Vi som hade tänkt en natt i vildmarken, mitt i ett träsk, i en creek (crokodile creek).

 

På natten började ett högt susande ljud höras från motorregionen. Upp-och-hoppa! Propelleraxeln (den ena) hade gått bananas och snurrade fort. Varför? Lasse satte till slut en skruvmejsel till stopp och vi gick och la oss igen. Önönönnnnn började det igen... Nu var det den andra axeln som satte igång! Ny skruvmejsel på plats! Varför?

 

Vi vaknar tidigt (helt slut) av snattrande fågelläten, det gick inte att kalla det för sång. De (hägrar, änder och svarta små saker) hade frukosttid ute på sumpmarken, helt klart. Elkillen ringer, han har inte tid med oss på några dagar... Vi pratar med båtgrannar och störde Uffe i lunchen i Uppsala om råd på bägge av gårdagen och nattens incidenter och fann ut att elproblemet kan vi fixa senare och propelleraxeln låter sådär när man ligger stilla i 5kn ström!! Hmmm. 

 

 

 

 ....this in turn caused us to find a night harbour quickly and, like magic, we found one just around the corner. We talked to the other friendly boaters about our "headache" and got good advice. 

 

 

 

 ***

 

 

 

 

Saint Augustine i norra Florida är USAs äldsta kolonialstad och har en blodig historia. Redan i början av 1500-talet tog Spaniorerna, med Ponce de Leon i spetsen, väldet över Florida och 1525 grundades Saint Augustin av den spanska admiralen Pedro Menendez de Avil'es. Sedan kämpades ett antal grymheter mellan kolonialmakterna innan slutligen Florida blev en av 27 Amerikanska stater 1845. Saint Augustine har gammal vacker bebyggelse som är väl bevarad, inga fula höga hus så långt ögat når! Vilken lisa för själen. Vi tog ett turisttåg som körde runt i 1,5 tim med kunniga guider :)

 

 

En kille som satte stor prägel på Saint A och hela Florida var industrimagnaten och järnvägsbyggaren Henry Flagler (kompis med Rockefeller). Han blev förtjust i staden och lät bygga järnväg hit och hotell och rekreation för de besuttna I slutet av 1800-talet efter att lämnat över tömmarna för Standards Oil som han var med och grundade. Idag är ett av hans finaste hotell omvandlat till College. Vilken miljö att insupa kunskap i!

 

Note: År 1963 var befolkningen i Florida dryga 5 miljoner. Idag, 54 år senare, är det 20! Var ska detta sluta?

 

Massor av båtar var uppspolade på land och stränder, massor av bryggor är fortfarande inte reparerade och Saint Augustin blev ordentligt översvämmad. 

 

 

 

More (My own) Pictures asap :)

 

 

 

 

 

On our way to Daytona Beach, FL, 24apr 2017

In English later :)

 

En sjöko (manatee), äntligen! Han var över tre meter lång och säkert en meter bred över "axlarna" och mumsade på gräs i det grunda, lerfärgade vattnet i marinan I Cocoa Village. Senare under dagen såg vi ytterligare två plus några delfiner.

 

Vi passerar exotiska ställen som Mosquito Lagoon, Catfish Creek, Indian River City längst ICW, det är mest bush- och sandlandskap. Man kan ana alligatorernas ögon i nacken när vi sakta tar oss genom trånga träskkanaler. Det är nästan tomt på båtar men alla vi möter hälsar glatt. Enligt tjejen på marinan har de flesta "snowbirds" (som bor i Florida på vintern) redan flugit norrut, vi är lite sena... flocken har passerar oss!

 

Lite saknar vi autopilot trots att vi har ganska lite användning för en sådan. Man får ändå styra aktivt hela tiden. Men vi har ismaskin istället :) det är viktigt för amerikaner har vi förstått och de konsumerar omåttliga mängder av varan.

Jag nynnar på Debbies (gitarristen) sånger från igår, särkilt låten "Landslide" satte sig som ett tuggummi överst i hjärnbarken. Medan vi betraktar landskapet runt oss (von oben) roar vi oss med att läsa boken "Honey, lets get a boat" (köpt på amazone) som handlar om ett par som aldrig ägt en båt men satsar på att göra The Great Loop. Vi skrattar högt av igenkänning och hans dråpliga formuleringar! Vi följer dem i fotspåren och får massor av tips.

 

Just nu följer vi två segelbåtar och njuter av att vi sitter fyra meter högre med makalös utsikt över landskapet (jämfört med segelbåt)  Vi börjar bli lite varma i kläderna och nu gillar vi VERKLIGEN motorbåtslivet, så enkelt allt är (ta i trä)! Fast lite passivt kan det nog bli.... Hittills har vi inte satt på AC men tänk vad bekvämt det ska bli när det behövs. Att ankra är precis som vanligt fast här är det ankare gjorda av aluminum som inte väger någonting nästan. Vi var skeptiska i början men nu vet vi att det sitter bra i leran :) Lasse går ner i källaren efter varje dagsetapp och kollar olja och kikar på alla miljarders slangar kors och tvärs. Han ser nöjd ut när han dyker upp igen  Toaletterna är med vacum och det låter hemskt när man spolar, men nu har vi vant oss. Generatorn måste vi köra några timmar för att hålla igång kylskåpet och när vi lagar mat på den elektriska spisen.

Vi får säkert anledning att återkomma i temat "motorbåt" senare!

 

Det är varmt, ca 27 grader och solen skiner på oss :) Hoppas er snöstorm snart bedarrar och våren dyker upp!

 

 

 

 

 

Det gick på första försöket! Kapten Lars siktade på den smala öppningen mellan pållarna, två av marinapersonalen stog beredda på att två rookies ska ta sig in i marinan utan att åsamka alltför stora skador...

Sidvinden var frisk och personalen började se lite svettiga ut när han äntligen lättade på gasen och elegant parkerade Ambika Exp på sin plats och vi andra kunde lugnt förtöja och lägga ut fendrarna :)

 

En härlig men framför allt lång dusch i den fina (men dyra) marinan, här gällde det att få valuta för pengarna. Så ut och besöka den lilla byn, hitta en bit mat och kanske en öl/ett glas vin. Cocoa är en jätteliten men söt stad med en liten centrumkärna med barer, restauranger och pryttelaffärer för besökare. Det var bal på slottet denna kvällen, eller snarare var det Prom och flickornas balklänningarna försökte överglänsa varandra där de visade upp sig i parken för vänner, släkt och hugade fotografer. Så småningom blev leendena lite stelarare och vi såg att många tog sina vackra skor i händerna och gick barfota med klänningarna släpande i marken...

 

Nästa dag besök på Kennedy Space Center, tänkte vi. Det var söndag och hyrbilsfirman hade stängt (varför händer detta bara oss?). Jag hade hört av en tjej i receptionen kvällen innan att de använt "Uber" så vi laddade ner appen, bokad en bil och vips 4 minuter senare stod det en bil och väntade. Helt fantastsikt!

 

Hela dagen gick åt på Kennedy Space Center vid Cape Carnaveral. Otroligt stort, påkostat, intressant och lärorikt. Wow, så värt ett besök! Atlantis skickades till rymdstationen, som Amerikanerna har med Ryssarna, med människor, förnödenheter, utrustning m.m. Space Shutteln Atlantis fick göra det 36 gånger innan hon fick gå i pension. 12 år tog det att bygga henne. De prt kan man kalla pojekt! Vi testade uppskjutningen i en simulator, vilken känsla austronauterna måtte haft vid uppskjutningen. Vad som helst kunde ju fallera...

 

Hem till marinan igen (med Uber) och skölja av allt salt på båten med vattenslang. Sin vana trogen pratade Lasse med allt och alla på bryggan och det dröjde inte länge innan vi blev erbjudna skjuts till mataffär och bjudna på "sundowner" på grannbåten. Vi var sex personer till slut och det blev gitarrspel, egenhändigt plockade och grillade räkor (det ska vi göra också), drinkar högt och lågt, vilket trevligt gäng. Värden hade pensionerat sig vid 50 års ålder från Boeing och den ännu yngre hustrun jobbade för armén och hade också gått i pension. De hade sålt villan och allt hemma i Seattle och bodde nu här på den ganska lilla motorbåten :)

 

 

Imorgon vidare på kanalerna.

 

 

Just another villa at the ICW.... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det svårt att hålla missnöjet på topp!! Vilken fantastiskt härlig dag på vår ära! Åtta timmars arbetsdag igen (ca 45-55 Nm/dag) och idag blev det äntligen lite färre slott, herresäten och båtmuskedunder. Naturen började skönjas i form av mangrovestränder, små söderhavsliknande sandöar mitt i de grunda sjöarna (där vi vinglar fram längst en uppgrävd kanal). Tro det eller ej med två gånger mötte vi delfiner, vad hittar de för föda här inne? Måtte de inte ha kört vilse! Däremot såg vi inga sjökor trots upprepade varningar på skyltar att köra försiktigt för att inte skada dem.... Vi kanske ser dem imorgon, hoppas det.

 

Igår körde vi förbi Trumps sommarresidens utan att veta om det, det ligger tydligen längst ICW. Hade vi vetat hade vi nog stannat och sagt några väl valda ord!

 

Vi såg en lämplig marina här i Vero Beach med tillhörande ankringsplats och styrde kosan dit sent om eftermiddagen. Fullt med båtar på bojar men vi skulle ankra minsann. Här gäller det att spara (marinor här är väldigt dyra...) Första gången gick inte, kom för nära båten bakom. Andra gången gick det bra tills vi tittade på tidvattentabellen. Enligt den skulle vi sitta på havsbotten kl.22. Upp med kroken igen. Vi får helt enkelt ge oss och ta en av de två sista bojarna i viken :) Otrolig känsla av deja vu vid ankringen, från jordenruntsegligen....

 

Nu är vi inte ens uppe i halva Florida, vi visste inte ens att det bor 20 miljoner människor i delstaten och att Tallahassee är huvudstaden. Vi lär oss kul saker hela tiden :)

 

Det som inte var så kul var att Internet tycks vara en lyxprodukt och mina dyrköpta gigabiter är redan slut för denna gång, Det kostade 50USD för ynka 5gb), så det blir inga mer bilder än denna, från mobilen... Imorgon ska vi förhoppningsvis komma till en marina i Cocoa, nära Cape Caneveral, och tjacka upp oss på mera.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ICW - Intracostal Waterway - heter kanalsystemet som påbörjades på 1820-talet och som går hela vägen från Miami och upp til Boston på ostsidan och längst Mexikanska golfen från Florida till Texas. Otroligt hur de har lyckats sy ihop naturliga vattenvägar och sjöar med grävda kanaler för att därmed säkra transporter inom USA. Säkra för såväl den lede fienden som hav och vädergudar. Detta tillsammans med de stora sjöarna och det kanadensiska kanalsystemet samt floderna Missisippi och Kentucky River (m.fl) bildar The Great Loop.

 

Vår första dag på ICW var spännande och väligt intressant. Från att lära sig manövrera Ambika Ex (Lasse till en början) på smala kanaler med tidvatten och i väntan på broöppningar till rena hickan där det plötsligt byttes från grunt vatten på 3-5m till nära 0 där en sandbank tagit över.... Ibland ser det ut som en stor sjö som vi ska passera men vi kan bara gå längst en smal grävd kanal i sjön. Första bron i Miami, Rickenbacker Causeway, är uppkallad efter ett flygasäss från första världskriget och som senare blev CEO för Eastern Airlines och rådgivare till regeringen under andra världskriget. Vi gjorde akningsfull honnör när vi passerade under den :)

 

Hur många rika människor finns det?! Denna samlade rikedom som vi passerat längst kanalerna idag måste upplevas, annars går det inte att få in. Kanalerna med dess miljarder bikanaler är kantade av fantastiska villor, ibland stora som slott, där motoryachterna är parkerade utanför eller i marinor med bara 100-fotare och över. Mil efter mil! Bakom villorna hägrade skyskraporna som sträckte sig till molnen. 

 

Det tog oss hela dagen att åka 40mi (ca 35nm) under höga broar ochi under låga som hade öppningstider en gång i halvtimmen. Dagen var varm och soligt på morgonen för att senare bytas ut mot skurar och ett våtvarmt omslag.. Vi ankrade i en liten lagun nära kanalen och är omgivna av villor, från stora till jättestora :)

 

 

 

 

 

 

 

ICW - Intracostal Waterway - is the name of the channel system which runs all the way from Miami to Boston on the east side and along Gulf of Mexico from Florida to Texas. Unbelievable how they managed to sew together natural waterways and lakes with man made channels to ensure safe transportation within the United States. Ensure against both enemy threats as well as for the sea and weather gods. This together with the Great Lakes and Canadian Channel System, the Mississippi and Kentucky River (etc.) to Mobile form the Great Loop.
 
Our first day at ICW was exciting and very interesting. From learning to maneuver Ambika Ex on ​​narrow canals with tides and waiting for bridge openings to a hickup when it switched from shallow water of 3-5m to near 0 where a sandbank took over .... The first bridge in Miami, Rickenbacker Causeway, is named after a World War One Flight Ace, who later became the CEO of Eastern Airlines and adviser to the government during World War II.
 
How many rich people are there ?! The wealth we passed along the channels today needs to be experienced, otherwise it will not be possible to get it in. The canals with its billions of bicanals are lined with stunning villas, sometimes large as castles, where the motor yachts are parked outside or in marinas with just 100 feet + yachts. Mile after mile! Behind the villas the skyscrapers stretched to the clouds....
 
It took us all day to go 40mi. The day was warm and sunny in the morning to be replaced by showers in the afternoon. We anchored in a small lagoon near the canal and are surrounded by villas, from big to huge :)

 

 

In English below

 

 

Otroligt men sant, vi har kastat loss och tagit oss norrut på vårt första etapp på äventyret. Nu har vi ankrat vidundret i en naturlig vik strax utanför Miami. Det var en skumpig resa men det var vi beredda på och det gick bättre än vi trodde. Väl framme efter dryga sex timmar i ca 9kn testade vi pumpstationen (nu vet vi hur man gör när toan är full) och ankrade bland mangrove träden tillsammans med ett tjugotal båtar, mest segel dito. Bakom mangroven skymtar höga hus och ovanför oss brummar flygplanen på väg att landa på Miami International Airport. Märklig plats.

 

 

 

När vi åt frukost igår satte jag kaffet i vrångstrupen. En stor häger hade tagit en av de stora fiskarna i dammen och hade lite sjå att få ner den... apropå vrångstrupe :)

 

Motorrummet är hyfsat städad, det var nog ett tag sedan detta hände på den här båten. Kostnad; 3 timmar, en rotborste, tvättmedel, massor svett, tre bulor i huvudet och fyra naglar. Inte så illa ändå!

 

Utombordaren fixad. Pyttsan! Inte gick den. Bara till att kavla upp plånboken och köpa en ny. Tack-o-lov fanns det en i butiken så det var bara att hämta och provköra. Det där var inte kul! Nåja, nu har vi en i reserv (som inte fungerar..)

 

Dykaren Tim och hans kollega har städat botten på Ambika Ex. Det hade redan vuxit massor av alger och snäckor så det var skönt (och bränsleekonomiskt) att får det gjort. 

 

När allt detta var gjort gick grabbarna (Lasse och JJ) och la sig och tog ig en liten tupplur ZZZZZZZZ!

 

 

PS Sjövädret säger att små båtar inte bör ge sig ut på några dagar. Stark vind från ost och vågor. Vi får stanna några dagar till... Inte för att det gör ont men nu vill vi verkligen iväg! 

 

 

When we had badreakfast I choked with my coffe. A big egret had taken a big fish in the pond and had a struggle to get it down ... But he made it and flew away! He does not need to eat in the next two weeks!

 

The engine room has been cleaned, it was a while since this happened on this boat. Cost; 3 hours, a root brush, detergent, lots of perspiration, three bumps in the head and four nails. Not than bad all things considered!!
 
Outboard fixed. Noop! Just to pick up the wallet and buy a new one. There was luckily one in the shop so it was just to pick it up and test drive! Well, now we have one in reserve (which does not work ..)
 
The diver Tim and his colleague have cleaned the bottom of Ambika Ex. Already it had grown a lot of algae and shells so it was nice (and fuel-efficient) to get it done.
 
When all this was done, the boys (Lars and JJ) went to bed and took a little nap ZZZZZZZZZ!

 

 

Fem (5!) TV:ar fanns ombord. Fem! Till och med på fly bridge! Överallt är det draget kablage till dessa och en stereo... och andra mer eller mindre märkliga elektroniska pryttlar. 

 

En soffa som fanns ombord är inte där längre. Vi köpte istället 2st korgstolar på IKEA (som jag bedyrade skulle gå att få in genom dörröppningen), som vi sedan fick köra tillbaka eftersom de inte gick att få in genom dörröpnningen!!! Vi köpte en (jätte)stor cykel (Lasse gjorde det) för inga pengar nästan, min cykel lånar jag av Sandy. 

 

Jollen ser rätt ok ut nu efter ett antal timmar med skurborste och luftpump. Den lilla utombordaren (som inte är med på bild) fungerade perfekt. I tio minuter. Sen dog den och jag fick ro tillbaka! Det visade sig vara en flotör som hängt sig med soppatorsk som följd. Fixat nu!

 

Nu väntar vi bara på solskydden till några fönster som ska bli klara på fredag. Men då, då är det enligt väderprognosen jättedåligt att gå utomskärs (vilket vi måste till Miami). Jaja, vi får väl se :)

 

 

 

Our Indian Goddess in a new shape! She is older and "heavier" than the slender Ambika Viking.... but very suitable for the "occasion"!

 

 

 

 

Hur kan det gå 2400lit diesel i en liten motorbåt? Man bara undrar! Det högg till i plånboken tyckte vi men nu slipper vi tanka på ett bra tag, kanske först uppe i New York! Ändå är det halva priset på diesel här jämfört med hemma. Lyxigt med en tankbil som backar ner på gårdsplanen och tankar vid "vår egen" brygga! Faktiskt hugger det ganska kontinuerligt i plånboken nu när vi håller på med "det sista" innan avfärden norrut. 

 

Hon ska heta Ambika Explorer (ni vet vikingen på vodkaflaskan) och det kommer en kille på måndag och tar bort de gamla bokstäverna "The Satch" (den förra ägaren kallades så) och sätter på de nya. Hon är som sagt inte en ungdom så vi har låtit byta ut en del nötta slangar i motorn och gjort översyn och oljebyte som rekommendation av surveyen som gjordes innan, alla överdrag till dynorna är tvättade på landry service, nya stolar till "salongen" köptes på IKEA (!) tillsammans med allt det där som inte kostar något men som blir svindyrt när man står i kassan och ska betala, en liten gasolbrännare där vi kan koka vatten till kaffet utan att behöva starta upp hela dieselaggregatet för att få eld i den elektriska spisen, båtförsäkring, hyrbil, bankkonto i USA... och så vidare, och så vidare :)

 

Vi var uppe i Crystal River en kort sväng på västkusten för att hälsa på Sandy och Dale (våra värdar) då de köpt ett hus där som ska ersätta deras gamla hus som blivit översvämmat. Vi fick en guidad tur med deras fyrkantiga pontonbåt (som går i 40kn) för att betrakta sötvattenkällorna som givit orten dess namn och för att se sjökor som finns i hundratal under en period av året. Vi hade tur och fick se en bebis som var kanske 2-3m lång och jättesöt. Dale och Sandy stannade kvar i C.R. när vi åkte till Ambika som ligger vid deras andra hus i Key Largo, för att färdigställa båten. Otroligt snälla människor som låter oss bo här tills vi är klara!