Happy midsummer 🌿

Kingston, Ontario, Canada, 23jul 2017
In English below
 
TjugoÄtta slussar klara! Sista Slussen var i Oswego pÄ södra sidan om Ontario. Vi har sagt pÄ Äterseende till Rachel och Nick pÄ "Sandy Gal Ii" som ska flyga till sonens bröllop innan de fortsÀtter. Efter fem timmars hÀndelselös  "segling" over Lake Ontario landade vi i Kingston, i Canada. NÀsta kanal/vattenvÀg har 44 slussar. Vi ska upp pÄ 840ft över havet, 260m! Den gÄr frÄn Trenton till Port Severn i Georgien Bay, som lÀr vara vÀldigt vacker med massor av öar.
 
Ingen ville gĂ„ till Kingston för de var rĂ€dda för tullen. Man fĂ„r bara ha med sig 1,5lit vin eller lite starksprit eller nĂ„gra öl nĂ€r man kommer till Canada och de Ă€r hĂ€r ökĂ€nda för att borda bĂ„tarna och göra flygande kontroller. Men vi gick mot strömmen och hade tur, telefonincheckning bara och ingen kom ombord! Å andra sidan hade vi inte mycket i vinkĂ€llaren heller :)
 
Dags att plocka lite blomster, sÀtta pÄ potatisen och förbereda midsommarlunchen.
Glad midsommar!
 
 
Loopers on Oswego Canal 
 
 
Twenty-nine locks done, the last was in Oswego on the south side of Ontario. We said aug wiedersehen to Rachel and Nick on "Sandy Gal II" they will fly to the son's wedding and leave the boat here for a while. That's the way it is, you meet nice people but soon you have to part....
 
We continued north and after six hours of "sailing" across Lake Ontario, we landed in Kingston, Canada. The next channel / waterway has 44 locks, going to 840ft above sea level, 260m! It runs from Trenton to Port Severn in Georgia Bay, which is supposedly very beautiful with lots of islands. 
 
It's time to prepare a traditional midsummers lunch with herring, snaps and strawberries.... and of course we'll dance the frog dance! No midsummer without it!
 
 
Check out the video on YouTube. it's true. It's totally true!

"Swedish Midsummer for Dummies"

 
 
Fishing in the middle of the river.... well, well....
 
 
Evening walk and don't everybody bring a conch shell to blow in? Well Nick did of course and it sounded.......hmmm, not so romantic :)
 
 
Last lock in Oswego river.
 
 
The cars are relatively small here in Canada ;) And they have eye lashes..
 
 

Mohawk River, Eire canal

Canajohire, 18jun 2017
In English below
 
Vi har lyckats ta oss upp genom 13 slussar och ca 90m över havet, samma höjd som Göta Kanal. Fast Eire kanal fortsÀtter nof uppÄt lite till.... fÀrden gÄr lÀngst Mohikanernas flod och med lite fritt spelrum i fantasin gÄr det att se bÄde indianerna och nybyggarna som trotsade vildmarken pÄ sin vÀg vÀsterut. Jag sÄg tydligt den snygga indiankillen som red förbi med det svarta hÄret fladdrande i fartvinden och korpfjÀdern som satt fast pÄ huvudet med hjÀlp av ett broderat pannband. HÀsten löddrade av svett dÀr de galopperade över den vÄrfrodiga och kuperade marken. Han sÄg inte nybyggarnas vagnkaravan som stannat i en cirkel bakom en tÀt dunge lövtrÀd för stt vila sig. Han bromsade in det brunflÀckiga pigga stoet, hoppade av i farten och gick med hÀsten bakom sig mot flodenkanten för att de bÀgge skulle dricka sig otörstiga....
 
Det Àr nÀstan bara vildmark lÀngst floden och det Àr en intensivt grönska av högt grÀs och lövtrÀd, inte ett barrtrÀd sÄ lÄngt ögat nÄr. Mohawk River slingrar sig fram i grönskan, det Àr varmt som i en bastu pÄ "SkyDeck" för vi har den svaga vinden med oss... Annat var det igÄr, dÄ frös vi nÀstan hÀcken av oss nÀr vi slussade i spöregn och 13 grader - hela dagen! Trots bra regnklÀder kÀnde vi oss blöta pÄ hela kroppen nÀr vi kom fram till slut till byn Amsterdam. Ingen lust att jaga mat. Utrustade i torra klÀder (regnet hade upphört) gick vi till marinarestaurangen för att dricka.. jag menar Àta :) 
 
DÀr trÀffade vi tre andra "boaters" (tre par) och det blev en uppsluppen och trevlig kvÀll Ànda tills undertecknad "put the finger in the pie', vilket tyvÀrr inte Àr helt ovanligt. Jag berÀttade ganska högt för min bordsgranne, en mysig kvinna frÄn North Carolina, om mitt intresse för att förstÄ det amerikanska samhÀllet och mÀnniskorna. FöljdfrÄgan blev ju bl.a. hur de tÀnker med den nye presidenten.... Hon svarade att hon var republikan och tyckte att samhÀllet brister i respekt som en av konsekvenserna med demokratisk politik. Hon vill ge Trump en chans. DÄ reste sig en av mÀnnen och sa att han mÄste gÄ nu innan han fÄr blodstörtning (typ) och dÀrmed var kvÀllen till Ànda! 
 
Jag lÀrde mig av vÄra Kanadensiska vÀnner att USA har blivit vÀldigt polariserat med Ä ena sidan Rep, och Ä andra sidan Dem. Och aldrig mötas de tu. Politik mÄste behandlas pÄ tu man hand. Samma gÀller religion, för de Àr vÀldigt religiösa (jÀmförelsevis) men man mÄste tro pÄ RÀtt Religion ocksÄ! Nu börjar det bli svÄrt....
 
Det Àr 200 Är sedan Eire kanal invigdes och de kanadensiska 150 Är sedan. Detta firar de med att alla kanalsystem Àr GRATIS i Är. Snacka om tur! I slussarna finns det stora trÀdstammar, grenar, döda fiskar av olika slag samt sÄg Lasse en levande sköldpadda som dök i en. Hoppas den klarade strapatsen!
 
 
 
 
 
Our New friends Rachel and Nick on Sandy Gal ahead of us.
 
 
 
We have managed to get through 13 locks and we're about 90m above sea level, the same height as Göta Kanal that goes through Sweden from East to west. The journey goes along the Mohawk river and with sone imagination, it is possible to see both the Indians and the settlers who defied the wilderness on their way west. I clearly saw the handsome indian riding his horse along the river. He did not see the settler's caravan who had formed a circle nearby. He stopped the brown-spotted little horse, jumped off and walked with the horse behind him to drink of the river water....
 
 
It is almost only wilderness by the river and it is an intense greenery of tall grass and deciduous trees, not a coniferous tree as far as the eye reaches. Mohawk River is hot like in a sauna on "SkyDeck" because we have the beeze from behind ... Yesterday, we froze when we handled the licks in drizzle - all day! Despite good rainwear, we felt wet on our entire body when we finally reached the village of Amsterdam. No desire to cook food. Fitted in dry clothes (the rain had ceased) we went to the marina restaurant to drink .. i mean eat:)
 
The only thing disturbing the wilderness was the close by railroad and sometimes car traffic over the bridges...
 
 
 
Locking is easy, you just hold on to two (dirty) lines and wait until the lock is filled, including debris, dead fish and once a poor turtle, still alive.
 
 
There are quite a few sailboats doing the Loop, but the mast has to go down due to all the low bridges on route.
 
 
The deepest lock lifted us 40ft up.
 
 

Hudson River

Waterford, NY, 15jun 2017

In English below


Det Àr nu tredje dagen pÄ Hudson River och redan imorgon ska en ny fas i vÄrt bÄtresande pÄbörjas; sjÀlva slussandet. I Eire Canal Àr det en hel hoper av dem och totalt pÄ resan Àr det 144st.

 

Den första dagen pÄ floden började med miljoner foton pÄ frihetsgudinnan, Staty of Liberty (en present frÄn Frankrike till USA), Ellis Island och bÄde Manhattan och New Jersey sett frÄn vattnet.

 

Alla mina fördomar kom pÄ skam. Eftersom vi inte hade lÀst pÄ om floden fick fantasin fritt spelrum. Jag trodde den var skitig, omgÀrdad med tung industri och av förortssamhÀllen till New York... Inget av detta stÀmde!

SÄ fort vi hade passerat Manhattan, vilket var ett skÄdespel i sig sjÀlv, försvann nÀstan all civilisation. Floden blev smal och kantad med höga stupande klippor omgÀrdad av djup vÄrgrönska. Mer lik en fjord en en flod. Vattnet var visserligen brunaktigt, men inte av smuts utan av sand och lera frÄn flodbotten. Det enda som bröt sönder stillheten var tÄgen som gick precis i flodkanten och som tutade frekvent. Ibland passerade vi samhÀllen, pyttesmÄ, och i en av dem stannade vi över natten; Kingston. Kingston var gammal, liksom befolkningen, en avfolkningsbygd som gjorde sitt bÀsta med att locka turister med evenemang, sina historiska byggnader, de tio kyrkorna (inom tvÄ kvarter), nÄgra urhÀftiga restauranger och ett sjöfartsmuseum.

 

TvÄ större stÀder passerade vi ocksÄ, Albany som Àr huvudstad i staten New York samt den mindre, Troy, dÀr den första slussen Àr. West Point Military Academy lÄg halvvÀgs upp, stor, dyster och grÄ. Efter 9/11 fÄr man inte lÀngre lÀgga till dÀr och besöka anlÀggningen...

 

FrĂ„n om med nu och ett tag framöver Ă€r det typ Göta Kanal som gĂ€ller 😊, tills vi kommer till Lake Ontario och in i Canada....

 

Thank you, John and Juliette, for all help during our stay with on in Great Kills!
 
  
Happy as they come :) a girls flying at the Staten Island playa.
 
***
 
It is now the third day on the Hudson River and already tomorrow a new phase in our boat trip will begin. In the Eire Canal there are plenty locks to pass (about 28) and in total on the trip there will be 144.
 
The first day on the Hudson river began with millions of photos of the Statue of Liberty (a gift from France to the United States), Ellis Island and both Manhattan and New Jersey from the water.
 
I had thought the Hudson River to be dirty, surrounded by heavy industry and by suburbs to New York ... None of this was true. As soon as we had passed Manhattan, which was a sight in itself, almost all civilization disappeared. The river became narrow and lined with high cliff cliffs surrounded by deep spring greenery. More like a fjord than a river. The water was brownish, but not of dirt but of sand and clay from the bottom of the river. The only thing that broke the silence and the nature was the train that went right at the edge of the river. Sometimes we passed communities, tiny ones, and in one of them we stayed overnight; Kingston. Kingston was old as well as the population, a village that did its best to attract tourists with events, its historic buildings, the ten churches (within two blocks), some nice restaurants and a shipping museum. We also passed two major cities, Albany, the capital of the state of New York and the smaller, Troy, where the first lock is. West Point Military Academy lay halfway up, big, gloomy and gray. After 9/11 you will no longer be allowed to go there and visit the facility ...  
 
From now, it's a canal trip with locks, from Waterford until we come to Lake Ontario and then into Canada.
 
You know who :)
 
Me with you know who!
 
 
Manhattan and Broklyn 
 
 
New World Trade Center in the middle
 
 
An odd shape, donÂŽt you think....
 
 
Lighthouse in the Hudson River. The river is named after an Englishman sailing for the Dutch East India Company, who explored it 1609. The Dutch names are all over here; Rotterdam, Amsterdam, etc...
 
 
 
A line of Trawlers and other power boats, and a few sailing boats, end up in Waterford in order to do the Eire Canal with ~28 locks...
 

 

Eire canal starts!

 

Our journey goes from Waterford, north of Albany to Oswego, in Lake Ontario, at the left.

 


Manhattan

Staten Island, 10jun 2017
In English below
 
 
Man kan inte hjÀlpa att bli imponerad! Aldrig skulle vi vilja bosÀtta oss i denna Megastad, inte för allt smör i SmÄland. Men! Det Àr en hÀftig plats pÄ jorden. Jag tyckte inte det förut men nu har jag gjort ett lappkast och min uppfattning Àr Àndrad ca 180 grader :) Det hör till saken att det var sÀkert 15-20 Är sedan sist....
 
FrÄn Central Park gick promenaden till söder om Canal Street. DÀr tog fötterna slut och expressbussen frÄn Broadway gick tillbaka till Staten Island (pÄ ca en timme). SÄ mycket mÀnniskor! Alla artiga och förekommande, Det mÄste man vÀl vara för att det ska fungera över huvudtaget med den trÀngseln dÀr Àr. Igen mÄste konstateras att det Àr rent och stÀdat överallt. Visserligen gick promenaden bara i de centrala delarna av Manhattan, men ÀndÄ. Stora gröna parker. Ok, en stor och flera mindre. I dessa omrÄden Äts lunch, som köpts pÄ nÄgon av de olika kiosker runt parkerna, organisk föda sÄklart. De satt pÄ stolar i grÀset, alltmedan det pratades i mobilen eller jobbades pÄ medhavd MacBook :). De satt pÄ stolar som nÄgon stÀllt ut, hundratals stolar. Inte sÄ mycket som en servett lÄg pÄ marken nÀr lunchen var slut!  SkrÀpet hamnar tydligen hÀr, frÄn havet upp pÄ stranden i Staten Island....
 
Med munnen öppen som pÄ en fÄgelholk insöps allt. Hann inte ens shoppa loss. Konstaterar att hit mÄste vi snart igen - och lÀgga mycket mer tid. GÄ pÄ museum, se nÄgon musikal, Àta pÄ nÄgot hippt stÀlle, strolla i Central Park, vandra runt och ibland bara sitta pÄ en bÀnk och titta (och sÄ köpa ett par skor).
 
 
Tillbaka i marinan Àr det dags för byte av olja i motorerna innan vi fortsÀtter uppför Hudson River (som lÀr vara magiskt vacker), vi har redan gÄtt 200 timmar sÄ det Àr tydligen hög tid!
Det Àr 30 grader varmt idag, i förrgÄr 12!
 
 
 
 
Central Park entertainment. Nice!
 
****

One can not help being impressed! Never would we like to settle in this Mega City, not for all butter in SmÄland ( a small county in Sweden :) But! It's a cool place on earth. I did not like it before, but now I have changed my mind  about 180 degrees :) It's that it was 15-20 years since last time...
 
From Central Park I walked south to Canal Street. There my feet were killing me and I took the express bus from Broadway went back to Staten Island (about an hour). So many people In NY! All polite! Again, it must be noted that it is clean and tidy everywhere. The walk was only in the central parts of Manhattan, but still. Large green parks. Ok, one big and several smaller. In these areas lunch was bought at one of the different kiosks around the parks, organic food of course. They sat on chairs in the grass, all while talking on the phone or working on a MacBook :). Not as much as a napkin lay on the ground when the lunch was over! The garbage obviously ends here, from the sea up on the beach in Staten Island ....
 
We will soon have to do this again - and spend much more time. Go to museums,  watch some musicals, dine in some cool place, stroll in Central Park, wander around and sometimes just sit on a bench and watch (and then buy a pair of shoes).

 

Back in the marina, it's time to replace oil in the engines before continuing up the Hudson River (which's magically beautiful), we've already motored 200 hours so it's apparently high time!

 
Not going to church today is my guess...
 
 
But somebody did want to meet him, Jesus I mean
 
 
And some just wanted to rest their feet..
 
 
I liked this building!
 
 
One of the smaller parks at lunch time.
 
 
Always fresh fruit available 
 
 
Ok, maybe not!
 
 
 
By now I had walked many, many miles and guess if I envied this guy!
 
 
New Yorkers, they are really something else. Cool Is the word!
 
 
...and then a not so funny task; oil change on two cattepillars And a genset đŸ˜€
 
 

Language and rubbish

Staten Island, 09jun 2017
In English below
 
 
Vi pratar amerikanska som infödda, tycker vi sjĂ€lva. Helt utan brytning (nĂ„ja). ÄndĂ„ blir den första frĂ„gan efter vi har sagt en enda mening; Where are you from? VĂ€ldigt irriterande! PĂ„minner om min pappa, som svensktalande finne, som tyckte han pratade helt brytningfri svenska och kunde inte förstĂ„ varför alla förstod direkt att han var frĂ„n grannlandet i öster...
 
Senast vi var i matbutiken frÄgade vi var de hade saltet:
SÄÄlt, where do have the sÄÄlt?
What? SĂ„Ă„lt? What can we do for you, sir?
We would like to know where the sÄÄlt is!
SĂ„Ă„lt?
Yes, sÄÄlt! Where do you keep it?
I'm sorry, what are you looking for again?
SÅÅLT!!
Oh, you mean sÄÄlt! It's over here, follow me....
😬😬😬
 
 
Tog en promenad runt den fina lagunen i Great Kills. Kom till sandudden dÀr alla grabbar stod och fiskade (de Àr helt tokiga i fiske. Inte fisk. Fiske!). De stod dÀr upp i knÀna med skrÀp. SkrÀp av alla de sorter, mest plastflaskor, plastburkar, plastpÄsar, burkar, gamla flipflop, gamla borstar, fisklina, allt möjligt skrÀp... Hur kan de inte se det? Hur kan de inte vilja stÀda upp?
 
LÀste att i USA genererar man 2kg hushÄllssopor per person, per dag! Högst i vÀrlden! Vi Àr sÀkert inte lÄngt efter heller! Vi har inte upplevt att de sorterar soporna alls hÀr. I de fall det sorteras lÀgger de plast, metallburkar och glas i samma binge... Vi mÄste tÀnka om. PÄ allvar!! PÄ alla nedsmutsningsfronter. Och nu med Mr Trump som inte ratificerar Parisavtalet... Man blir ju sÄ ledsen och arg!
 
 
Tillbaka till min promenad. SvÀrande eder över gubbsen (hoppas de inte fÄr nÄgon fisk) gick jag vidare och upptÀckte flera kilometer av sandstrand pÄ andra sidan, mot havet. Underbart! Vilken playa! .....Om det inte varit för att det var lika skrÀpigt hela vÀgen! Den enda platsen utan skrÀp var en kort strÀcka som var isolerad som "badstrand" dÀr traktorspÄren pratar sitt tydliga sprÄk. SkrÀpigt, fullt med plast som t.ex. pÄ strÀnder i Indonesien och Maldiverna...
 
 
Nog om detta! Nu Ă€r det besök pĂ„ Manhattan som gĂ€ller. DĂ„ blir man sĂ€kert glad igen 😊
 
 
 
 
The storm Sandy did this! 2012. She hit Staten Island hard! Many boats became wrecks in the lagoon after the 12hours it lasted here.
 
***
 
We speak American as natives, we think. Absolutely without an accent (well, almost..). Nevertheless, the first question after we have open our mouth, is; Where are you from? Very annoying! Reminds me of my father, who was a Swedish-speaking Finn, who thought he spoke completely perfect Swedish and could not understand that everyone immediately understood that he was from the neighboring country in the east ...
Like when we ask for salt in the supermarket, no one understood what we looking for. And finally, after a long time explaining, the man said; oh you mean salt! Jesus!
 
 
Took a walk around the great lagoon in Great Kills. Come to the sandy point where all the guys stood fishing (they're crazy in fishing, not fish, fishing). They stood there, knee high in rubbish. Trash of all the varieties, mostly plastic bottles, plastic cans, plastic bags, aluminum cans, old flipflop, old brushes, fishing lines, all possible junk ... How can they not see it? How can they not want to clean up?
 
Swearing, (hope they do not get any fish) I went on and discovered several kilometers of beautiful beach on the other side, towards the ocean. Wonderful! What a playa! ..... But it was just as full of trash, all the way! IT was like sonen beachen in Indonesia and the Madives. The only place clean on this beach was a short part that was isolated as a "beach" where the tractor tracks spoke their clear language...
 
Every American throws 4pounds of garbage per day and person, I read in a report. That makes them no one in the world. And I think we in the EU are not far behind! We have to do something about pollution!! It just can't go on!
And now, Mr Trump refuses to ratify the Paris agreement....
 
 
 
So sad to see! How can the guys fishing not see it and do something about it. It totally surrounds them! 
 
 
Baitfish, he said.
Fishing hysteria. No matter what weather, they stand there..
 
 
Lot's of these guys on the beach...
 
 
The only strech on the beach without trash... 
 

The Big Apple

New York (almost), Staten Island, New Jersey, 05jun 2017

In English below

 

Vi Àr framme vid vÄr första stora milstolpe, New York!
NÀr vi lÀmnade Chesapeake City hade vi en lÄng etapp framför oss. Det skulle bli dÄligt vÀder om nÄgra dagar sÄ vi ville passa pÄ att göra de lÄnga havspassagerna pÄ Atlanten innan dess. Vi hade hört att ICW (Intracostal Waterway) bara hade tidvis 4fot djup i kanalen som gÄr lÀngst New Jersey och det rÀcker inte. DÀrför beslutade vi att inte chansa utan ta AtlantvÀgen till New York frÄn Cape May. De flesta berÀknar tre dagsetapper, vi gjorde det pÄ tvÄ lÄnga för att hinna före ett lÄgtryck...

 

Delaware Bay var urtrÄkig. LÄng och hÀndelselös. GrÄ och trist. Punkt och slut! Knappt ingenstans att söka skydd om det skulle behövas. Det blÄste snÄlt, vÄgorna var "choppiga" och Ambika skuttade som ett bÄngstyrigt gammalt sto pÄ vÄgtopparna tills vi var framme i Cape May, den södra spetsen pÄ New Jersey. DÀr kunde vi ankra upp för natten men vi fortsatte norrut, för solen sken nu och vinden hade lagt sig.

 

NÀr kvÀllningen nÀrmade sig gick vi in till Atlantic City vars Skyline kontrasterade vÄldsamt mot de vackra lÄnga, öde sandstrÀnderna, nÀstan som ett helgerÄn! Men mÄnga Àr av en helt annan uppfattning och Àlskar skyskrapor och spelhallar. I sÄ fall har de hamnat rÀtt hÀr i Atlantic City (troligtvis tvÄa efter Las Vegas hÀr i USA), trots att Donald Trump just lagt ner sitt andra spelkasino pÄ kort tid, det fula Taj Mahal. Enligt wiki las kasinot ner 2016 pga av att Trump inte kom överens med facket om att ge tillbaka sjukförsÀkring och pensionsfonder som togs bort vid en konkursförhandling. Resultat; 3000 anstÀllda förlorade sitt jobb!

 

En verklig "need to know" grej Àr att Monopolspelet tagit Atlantic Citys gatunamn i sin amerikanska version :) Det finns mycket spÀnnande lÀsning om stans historia; om korruption, spel, prostitution, illegal sprit under förbudstiden och annat smÄtt och gott during the good old days.

 

Höll pÄ att glömma att vid det supertrÄnga inloppet till vÄr ankringslagun gick vi rakt upp pÄ en sandbank! Riktigt lÀskigt för tidvattnet var halvvÀgs pÄ vÀg NER! Men vÄr kapten klarade biffen med hjÀlp av 750 hÀstar och skicklig manövrering. Vi kan nog lugnt sÀga att Navionics sjökorts aktier stod under fryspunkten dÄ!

 

Nu Ă€r vi i The Big Apple, eller rĂ€ttare sagt i en Yacht Club pĂ„ Staten Island, och njuter av att "ha gjort" 9 stater av ca 25 och 1500nm av ca 6500 totalt đŸ‘đŸŸâœŒïž.

  

 

Atlantic City from the Atlantic Ocean, Trump closed Taj Mahal 2016 (in the middle of the picture) after a dispute with the union.
 
Atlantic City, view from our Anchorage. I would have loved to win lots of money at one of the (open) casinos, but weather did not permit a longer stay...
 
***

We have arrived to our first major milestone, New York!
When we left Chesapeake City we had a long ride ahead of us. We had heard that ICW (Intracostal Waterway) only has, at some points, as low as 4 feet of depth in the channel that runs inshore New Jersey, and that is not enough. Therefore, we decided to take the Atlantic Ocean to New York from Cape May. Most calculate three days, we did it on two long ones, in order to pass before a low pressure ...

 

Delaware Bay was boring. Long and uneventful. Gray and sad. Period! Hardly nowhere to seek protection if it would be necessary. It was windy, the waves were "choppy" and Ambika behaved like a bumpy old mare on the waves until we arrived in Cape May, the southern tip of New Jersey. There we could have stayed for the night but we continued north, the sun was shining now and the wind had eased.

 

As the evening approached, we anchored outside Atlantic City whose Skyline contrasted violently with the beautiful long, deserted sandy beaches. But many people are of a different opinion and love skyscrapers and casinos. In that case, Atlantic City is the place to visit (probably second after Las Vegas here in the United States), A real need to know fact is that the Monopoly game has taken Atlantic City's street names in its American version :) There is a lot of exciting reading about the history of the city; About corruption, gambling, prostitution, illegal liquor during the prohibion, and other goodies during the good old days.

 

While entering our anchorage we went straight on to a shole! Really scary for the tide was halfway on the way DOWN! But our captain managed the help of 750 horses and skillful maneuvering. We can easily say that Navionics's seachart shares were below the freezing point!

 

WeÂŽll stay some time in The Big Apple, or rather in a Yacht Club on Staten Island, having passed 9 states of about 25 and 1500nm of about 6500nm total. ItÂŽs time to rest :)

 
The next day, on our second and last leg on the Atlantic Ocean to New York, we had a dejaŽvu. It was like when we were sailing Ambika Viking on the seven seas... 
 
New Jersey is just a long sandy beach only interrupted by some recreational villages and, of course, Atlantic City.
 
 
The only thing that interrupted our cruise was the Coast Guard practising hauling up and down people to/from the chopper. 

 

The next morning, Great Kills natural and protected lagun, Staten Island, in morning mist 

 


Annapolis, Baltimore and little Chesapeake City

Chesapeake City, 03jun 2017
In English below
 
Nu Àr Chesapeake Bay slut! 200 miles lÄng och vi har kört kors och tvÀrs, frÄn öst till vÀst. VÀdret har varit "sÄdÀr" fÄr vi sÀga, med en hel del regn och grÄkall dis. "Det gör ingenting" sÀger vÄr evigt positiva gast Göran men vi tycker nog att han borde fÄtt uppleva mer sol och vÀrme... 
 
Det nÀst senaste stoppet var Annapolis, en liten ursöt seglarstad pÄ vÀstra kusten, dÀr vi strosade omkring i de gamla kvarteren och upplevde Memorial Day, helgdag för att hedra soldater som stupat i strid. Alla var pÄ benen, parader och tal hÀlls och den Amerikanska flaggan vajade i stort sett överallt. 
Annapolis var USAŽs huvudstad ett kort tag Är 1783. Det var under 1700-talet en blomstrade hamnstad för varor, inklusive slavar. Hamnens bytydelse minskade dock efter att Baltimores hamn etblerades, som var mycket djupare. Annapolis var en viktig stad för ostronindustri, bÄtbyggande och segelmakeri. Idag Àr motorbÄtarna, som hittills varit dominerande pÄ vÄr resa norrut, ersatta av segelbÄtar. Massor av segelbÄtar!
 
Baltimore blev nÀsta stopp. Detta var den andra största ankomsthamnen för immigranter, nÀst efter New York. Vi trodde nog att nÄgot hade hÀnt; inte en bÄt i sikte pÄ hela denna grÄkalla dag och nÀr vi kom fram till Baltimores "Inner Harbor" fanns dÀr inte en enda fritidsbÄt. Vi hade lÀst att man kunde ankra mitt i hamnbassÀngen, det kÀndes lite udda men det gjorde vi, mitt emellan USS Constitution (vÀrldens Àldsta krigsfartyg som har haft krigsuppdrag och som fortfarande flyter) som sjösattes 1797 och ubÄten Torsk (!) som Àr pytteliten men som ÀndÄ rymde 80 besÀttningsmÀn, otroligt. Det hÀr en stor stad med knappt tre miljoner invÄnare och pga av en jÀttestor brand i innerstaden 1904 förstördes över 1500 byggnader under 30 timmar! Vi lÀste att Baltomore lÀnge toppat listan pÄ antal mord per Är men fÄtt ner siffran med 60%, tyvÀrr ligger de fortfarande högt. Innerstden Àr modern och vi lÄg omgivna av höga hus av glas, tegel och betong. Kanske inte den mysigaste staden/stÀllet vi upplevt, men hÀftigt ÀndÄ att ligga precis mitt i. 
 
Chesapeake City Àr en pytteliten by med 500 individer. En ganska gammal och anrik men som har falnat pga av att slussen Àr borttagen, den som gjorde att alla mÄste stanna dÀr, ofta över natten... DÀr firade vi Lasses födelsedag och dÀrifrÄn körde vi till Newarks flygplats för att Äterbörda Göran till fÀdernelandet.
 
De Àr faktiskt vÀldigt patriotiska hÀr (lite Norgevarning :) men lite av denna patriotism skulle vi nog mÄ bra av i Sverige ocksÄ, man skapar sammanhÄllning och gemensam plattform. Alla Àr vÀldigt artiga och kallar Lasse för Captain (fast förkortat; Cap) och mig Maåm. De kommer alltid ut pÄ bryggan för att ta tamparna pÄ marinorna och i butikerna finns det ungdomar som packar ner varorna i kassar, superbra extrainkomst för unga (inte bara unga förrÀsten) och bra för oss kunder :) En viktig detalj som finns hÀr men som vi saknar hemma (skratta inte nu) Àr rena tolaletter. HÀr finns de överallt, bÄde offentliga och i butiker/restauranger, alla Àr absolut rena OCH har toapapper. Varför kan vi inte ha det sÄ? Man kan inte heller hjÀlpa att jÀmföra renheten och prydligheten pÄ gator och torg... varför inte ha kampanjen "hÄll Sverige rent" igen. Det behövs, i alla fall i Uppsala och Stockholm! Grinig kÀrring? Just dé! Nej förrÀsten, letar efter USAŽs sjÀl!
 
PS! Killarna har haft stort besvÀr med att snabbt fÄ ner jollen i vattnet sÄ att "det lilla misstaget" kunde döljas. Pannorna lÄg ofta i djupa veck för att försöka utröna hur detta (misstaget) skulle kunna elimineras... Nu har de "fixat det", se nedan :)
 
 
 
 
 
Many parades and gatherings on Memorial Day in Annapolis and, of course, Lars and Göran had to "blend in"...
 
 
***

Now Chesapeake Bay, 200 miles long, is completed. We are now in Chesapeake City. The weather has been "so-so" with a lot of rain but we had a great time crossing the bay from est to east, then to the west again.

 

Annapolis, a small sailing town on the west coast, where we wandered around the old quarter and experienced Memorial Day, a holiday to commemorate soldiers who appeared in battle. Everyone was there, enjoying parades and speeches and the American flag waved almost everywhere.
Annapolis was the capital of the United States for a short while in 1783. It was a flowered port town for goods, including slaves, in the 18th century. Annapolis was an important city for oyster industry, boatbuilding and sailing. Today, the motorboats, which until now, have been dominant on our journey north, are replaced by sailboats. Lots of sailboats!

 
 Remember Kunta Kinte? May I present Alex Haley, telling his story for the children of Annapolis.
 
 
Sweet places to dine in every corner of Annapolis.
 
 
We found Mr Washington in Annapolis State Hall, resigning his commission 1783 as commander in chief of the Continental Army. By the treaty of Paris the war ended. It was ratified by the congress on January 14, 1784.
 
 
Göran in the middle of Baltimore Inner Harbor. Not bad, he thought. Not bad at all!
 
 
Baltimore was the next stop. This was the second largest port of arrival for immigrants in the old days, next to New York. When we arrived at Baltimore's "Inner Harbor" there was not a single pleasure boat in sight. We had read that you could drop your anchor in the middle of the harbor. It felt a bit odd but we did, in between the USS Constitution, launched in 1797 and the submarine Torsk (which is cod in Swedish..) This is a big city with almost three million inhabitants and a huge fire in the city 1904, it destroyed over 1500 buildings in 30 hours! We read that Baltimore for a long time was highest on the list of homosides per year but has reduced the figure by 60%. Unfortunately, the figure is still high. The innermost is modern and we were surrounded by tall buildings of glass, brick and concrete. Perhaps not most beautiful city / place we have seen, but yet is was awesome to be in the middle of it :)
 
 
USS Constitution, USA claims this ship to be the oldest warship afloat. Her name was selected by President George Washington (which makes sense).
 
 
In the foreground, the submarine, USS Torsk 
 
 
Some old buildings still exists, but many... 
 
 
 
...looks like this in downtown Baltimore.
 
 
Cooool lady, with the Baltimore Aquarium in the backround 
 
 
A pretty Inn in pretty Chesapeake City
 
 
Here is a little something for the creative souls to copy :)
 
 
CapŽn and Goran proudly presents the new dinghy design..... Questions/comments anybody/somebody? 
 
 
 

Finally he got one!

Chesapeake City, MD, 02jun 2017 - Lars 70th Birthday 🎉🎉🎉
 
 
Det var en gÄng en liten pojke, bara 14 Är gammal, som hette Lars. Hans dröm var att fÄ köpa en moppe, en röd Push med kromad bensintank och framskÀrm. Alla kompisars dröm ocksÄ och för mÄnga smÄ pojkar gick drömmen i uppfyllelse. Dock icke för lille Lars. PÄ hans födelsedag fick han en moppe. Men FEL sort. Hans pappa var polare med butikscefen pÄ Crescent, sÄ det blev till hans stora fasa en sÄdan, och hemskast av allt; typen med "raketarsel"!! Han blev totalt utskrattad av kompisarna....
 
Denna hÀndelse etsade sig fast i lille Lars minne. NÀr han senare i livet pratade  om denna tragiska hÀndelse (vilket hÀnde ganska ofta) sÄ lyste alltid en lÀngtan igenom; att en gÄng Àga en röd Push med kromad bensintank och framskÀrm.....
 
Idag, nÀr han fyller 70, gick hans heta önskan Àntligen i uppfyllelse! Av fantastiska Uffe fick han precis en sÄdan; en röd Push med kromad bensintank och framskÀrm. 
 
Grattis Lasse
Tack Uffe
 
He allways wanted a moped like this and now, on his 70th Birthday, he got one from his very good friend, Uffe! Better late than never 👍
 
Mmmmm ❀
 

St Michaels - a yacht heaven

Annapolis, MD, 28maj 2017
In English below
 
 
Pittoreska St Michaels, ett seglarmecka som Sandhamn, fast vackrare Med anor och hus frÄn 1800-talet. Hit seglar det vackra folket frÄn nÀrliggande Annapolis, Baltimore, Washington DC, etc. över helgerna. Det var omöjligt att fÄ plats i marina sÄ det blev till att ankra utanför. Av nÄgon anledning tyckte kaptenen och gasten Göran att det var bra för dÄ var vi tvungna att sjösÀtta jollen.....!! 
 
Ett billigt stÀlle Àr det inte, Ànnu dyrare Àr det med den svaga svenska kronan! Det blev m.a.o. Inga skoinköp denna gÄng :( Men en god middag pÄ The Crab Claw i hamnen blev det OCH inköp av fÀrsk hummer som kokades ombord till delikat förrÀtt.
 
 
Nu ligger vi pÄ boj i Annapolis hamn,  det regnar kraftigt men vi hÄller modet uppe med krypkasino, skitgubbe och andra lustigheter, förutom den stundande middagen pÄ ytterligare var sin hummer. Mmmmmums!
 
 
 
 
A true patriot!?
I have a hard time imagining this outfit on a Swedish women... 😄 (...that is, with a swedish flag...:)
 
***
 
Quaint St Michaels with a very nice museum and houses from the 19th century. This is were the beautiful people sail from nearby Annapolis, Baltimore, Washington DC, etc. over the weekends. It was impossible to get a slip in the marina so we anchored outside. For some reason, the captain and grew Göran thought it was good for then we had to launch the dinghy..... !!   It's not a cheap place, it's even more expensive with the weak Swedish krona! That menat ; No shoe purchases this time :( But a good dinner at The Crab Claw in the harbor AND the purchase of fresh lobster cooked on board as a delicious starter.
 
 
 
Solomon island, dining oysters and crabs, what else, after a bycycle ride.
 
 
St Michaels, such a quaint town!
 
 
Fantastic photos taken by Robert de Gast in early 1970 of watermen harvesting oysters and St Michaels harbor.
 
To be a waterman was the best paid job a free, former slave, could have in the old days. Even the oyster shucking was well paid (relatively) if you were good at it. One record heard of was 100 oysters in three minutes and three seconds. That is a wow!
 
 
 

Ohh noooooo!!!

Solomon Island II, 26 maj 2017
 
 
The coast guard requires all boaters to have the ships name clearly visible on the transom. Since our dingy successfully covers the name and home port on Ambika Explorer (home port Wilmington, DE for Delaware), our Captain and his first mate decided to do something about it.
 
Said and done, Lars bought spray color, then they struggled to get the dingy up on the pier and the master piece began to take form... I went down to the saloon, in hiding. I guessed it would be grouse. But, I tell you was even worse! Unimaginable!
I did my best to cover up the mess with a brush, writing readable letters....while cursing wildly behind clenched teeth... but it was still awful đŸ˜±!
 
When the color was dry, the geniuses mounted the dingy back on it's place (the only way possible...) and went to admire the result ...............
 
i started to cry!
 
 
Geniusis at work. My opinion? Terrible, NO LESS! Merde!
 
 
 
 
Self-explantory!  „#%€€~#&$đŸ˜€đŸ˜©đŸ˜Č😡đŸ‘č☠
 
 
 
 

Tangier Island

Solomon Islands, Maryland, 25maj 2017
In English below
 
 
OK vi har nu fÀrdats bakÄt i tiden. LÄngt bakÄt! Vi befann oss i femtiotalet dÄ vi landsteg pÄ lilla Tangier Island, mitt i Chesapeake Bay. En ö utan mycket fast mark. Mycket av "bebyggelsen" stÄr pÄ pÄlar i havet, pÄlar och bryggor som borde fÄtt mycket mer omsorg redan för lÀnge sedan. Vi förtöjde bÄten pÄ Park's marina. SjÀlva Mr Park, 86 Är, hjÀlpte oss att förtöja Ambika Exp i den lilla bryggan med de stora murkna pÄllarna. Det lÄg tvÄ andra bÄtar vid bryggan, lÀngs kanalen som gick tvÀrs igenom byn, sen var det fullt. Det var en grÄ och kylig dag, molnen hÀngde hotfullt lÄgt med löfte om regn. Det passade scenariot perfekt. Efter att ha samtalat en stund med mr Park, som fiskat krabbor hÀr tills han blev 75 Är, gick vi pÄ upptÀcksfÀrd pÄ ön (eller rÀttare sagt; han samtalade med oss för hans hörsel var inte vad den varit).
 
Byn med dess smĂ„ vita hus, mĂ„nga illa medfarna, lĂ„g tĂ€tt tillsammans lĂ€ngst de smala slingrande gatorna dĂ€r smĂ„ elbilar tog sig fram. I mĂ„nga trĂ€dgĂ„rdar lĂ„g lutande och mossbelupna gravstenar dĂ€r slĂ€kten lĂ„g begravd. Tre slĂ€ktnamn var talrika; Pruitt, Park och Crockett. Skyltar med Donald Trump och "Make Amerika Great Again" var vanligt utanför flera hus. En matbutik med mycket begrĂ€nsat utbud lĂ„g nĂ€ra hamnen, de fick leverans med varor en gĂ„ng i veckan. Det kĂ€ndes att kunderna inne i butiken mĂ„tte tillhöra nĂ„gon av ovanstĂ„ende slĂ€kterna... Idag bor hĂ€r bara 500 personer, bara för nĂ„gra Ă„r sedan bodde hĂ€r 1500. Byn Ă€r, eller har varit, hĂ„rt styrd av lokala lagar, lokala starka mĂ€n. En av dessa "personligheter" (sheriffen) för mĂ„nga Ă„r sedan beslutade att ALLA MÅSTE delta i gudstjĂ€nsten pĂ„ söndag, punkt! NĂ€r han upptĂ€ckte en grabb pĂ„ cykel pĂ„ gatan utanför, med en glass i handen, under gudstjĂ€nsttiden - dĂ„ sköt han helt enkelt ner honom, skadade honom illa. Sheriffen fick bara ett Ă„rs fĂ€ngelse...
 
NÀr vi gÄtt den lÄng promenaden började magen göra sig pÄmind. Vi beslutade att njuta nÄgon sorts krabbrÀtt (typ) pÄ lokal lokal :) Vi stegade ivÀg till den enda (av tre) sjapp som hade öppet. Vi var ensamma dÀr vid vÄrt bord, ett av ca 10 bord med blÄ plastdukar med sjöstjÀrnor pÄ. DÀr fick vi strax reda pÄ att hÀr serverades minsann inga alkoholhaltiga drycker, med eller utan tillhörande mat! Inga offentliga lokaler pÄ ön hade rÀtt till det. Kockan, en söt rund kvinna pÄ 65+ Är,  kom ut för att förklara för oss att sÄ var det och sÄ hade det alltid varit. Det var inte för att hon inte gillade oss :) Det visade sig att hon var barnfödd pÄ ön och kunde inte tÀnka sig att bo nÄgon annanstans. De flesta ungdomarna sticker efter avslutad utbildning men hennes barn och barnbarn var kvar. Och hon hade varit i Paris en gÄng.... I alla fall, vi tog maten som take away (vi hade vin ombord :)
 
 
NÀr vi nÀsta morgon lÀmnade Tangier Island visste vi att vi aldrig skulle glömma denna plats pÄ jorden. NÄgonsin! SÄ otroligt fashinerande!
 
 
 
Ambika at Tangier Island in the middle of Chesapeake Bay
 
 

Ok, we have been traveling back in time. Far back! We found ourselves in the fifties when we landed on little Tangier Island, in the middle of Chesapeake Bay. An island without much solid soil. Much of the "buildings" are on piles in the sea, piles and piers that should have been given much more care already a long time ago. We moored the boat at Park's marina. Mr Park himself, 86 years, helped us to tie her up at the big murky piles. There were two other boats at the pier, along the canal that crossed the village, then the marina was full. It was a gray and chilly day, the clouds hanging low with promise of rain. That suited the scenario perfectly. After talking for a while with Mr. Park, who fished crabs here until he turned 75, we went on exploring the island. 

 


The village with its little white houses, many in need of maintenance, lay close together along the narrow winding streets where people with small electric cars were driving. In many gardens lay tombstones where the family was buried. Three family names were numerous; Pruitt, Park and Crockett. A grocery store with very limited supply was close to the port. The customers inside could one of the above families ... Today only 500 people live here, only a few years ago, it was 1500. The village is, or has been, heavily governed by local laws, local strong men. One of these "personalities" (sheriff) many years ago decided that everyone must attend the worship service on Sunday, period! When he discovered a guy on a bicycle on the street outside, with ice cream in his hand, he simply shot him badly. The Sheriff received only one year's prison ...

 
As we walked, the stomach began to make itself heard. We decided to enjoy some kind of crab dish at local restaurant. We were alone there at our table, one of about 10 tables with blue plastic cloths with starfish on. There we immediately found out that no alcoholic beverages were served, with or without accompanying food! The chef, a pretty, round, lady 65+ years old, came out to explain to us that's how it was and that's how it always would be. It was not because she did not like us :) It turned out she was born on the island and could not imagine staying anywhere else. Most of the youngsters stop after education, but her children and grandchildren remained. And she'd been to Paris once .... Anyways, we took the food as take away (because we still had some wine omboard...)

 
 
When we left Tangier Island the next morning, we knew that we would never forget this place on earth. Ever! We just loved the place!

 
Tre crew ties up Ambika on ParkÂŽs Marina
 
 
Mr Park himself
 
 
Crab fishing is still big business
 
 
 
...and cats, lots of cats. Everywhere.
 
Göran on vaccation with us on the seven seas, again :)
 
 
Hmmm, wonder why itÂŽs closed...
 
 
But you can always have a coke :)
 
 
Hard working watermen, still going strong on the island
 
Houses on piles
 
 
Our restaurant...
 
 
Back to civilazation, looking out for the numerous fish traps on route to the Solomon Islands
 
 

Mother of Presidents - Virginia

Still in Deltaville, VA, 23maj 2017
In English below
 
Staten Virginia, mitt emellan nord och syd kallas bl.a. för Presidenternas moder. Åtta preseidenter Ă€r födda hĂ€r, fler Ă€n i nĂ„gon annan stat.. (need to know fact :) De stred under inbörderskriget med Sydstaterna dĂ„ mycket av deras rikedom kom sig av slavarbete.. HĂ€r bor det idag ca 8,5 miljoner mĂ€nniskor och statens inkomst har mer och mer gĂ„tt över frĂ„n jordbruk till industriprodukter, Ă„r 2002 var data chips den största exportprodukten. HĂ€r ligger ocksĂ„ mĂ„nga viktiga federala instanser som CIA och försvarsdepartementet.
 
Det regnar fortfarande men ÀndÄ ganska mysigt att vara inregnad med levande ljus och göra inte sÄ mycket, alltsÄ Ànnu mindre Àn i vanliga fall :) Fast det Àr synd om gÀstgasten som har mindre tid pÄ sig att utforska denna del av vÀrlden. Vi skulle lÀmnat Deltaville tidigt i morse för att korsta Chesapeake Bay och gÄ till Onancock pÄ ostsidan men prognosen var kass sÄ vi beslutade att stanna kvar. Förutom vÀdret sÄ Àr det mycket fartygstrafik som korsar den stora viken och i dÄlig sikt Àr det inte kul att ge sig ut.
 
 
Virginia, to be followed by Maryland
 
 
The state of Virginia, midway between north and south, is called the "Mother of Presidents".  Eight presidents are born here, more than in any other state. (Need to know fact :) They fought during the Civil war with the Confederates, as a lot of their wealth came from slavery... 8.5 million people live here today and the state income has more and more transitioned from agriculture to industrial products; in 2002, data chips were the largest export product. This is also the "home" of many important federal agencies such as the CIA and the Department of Defense.
 
 
It is still raining, but still quite cozy with candlelights and to do not much, so even less than usual. But it is a pity on our guest who has less time to explore this part of the world. We'd left Deltaville early this morning to cross over Chesapeake Bay and go to Onancock on the east side, but the forecast was bad so we decided to stay. Besides the weather, there is a lot of ships traffic that crosses the big bay and in the bad visibility it's not fun at all.
 
 
Here comes the guys with crab cakes, scallops and smoked shrimp. They walked 7 miles to get them!! The weather and the nature is just like home....
 
 
Recap from North Carolina:
These guys, emptying their crab pots, are called "watermen" not fishermen in this part of the world. 
 
 
 
The terns, stalking Ambika, are true acrobats diving for fish in her wake
 
 
Soon Ambika will look like this (no, not the sail masts..); with a big mustache telling everyone that you are in muddy waters, doing the Great Loop :) No use to "shave it off", it will immediately come back.. 
 
 

Norfolk and Chesapeake Bay

Deltaville, VA, 22maj 2017
In English below
 
Göran stod pÄ kajen och vinkade glatt nÀr vi kom in inglidande i marinan i Norfolk. SÄ var det ju inte alls tÀnkt, utan vi skulle vara klara med kaffe och tÄrta nÀr HAN kom, sablar bro! Det blir inte alltid som man tÀnkt... Binda fast Ambika, rafsa ihop lite grÀdde och ladda pÄ de sista bÀren pÄ fÀrdiga köpestÄrtbottnar. Nu Àr det kaffeparty pÄ skydeck, vi firar ankomt av vÄr första gast :)
 
Norfolk Àr vÀrlden största marinbas! Det mÀrks. Hela omrÄdet, sÄ lÄngt man kan se, Àr fullt med hangarfartyg och andra krigande farkoster tillhörande US Navy. En del var i torrdocka, andra var pÄ varv och Äterigen andra verkade vara i stand-by lÀge. Man fÄr inte komma nÀrmare Àn 100m frÄn dem till sjöss och kommer man nÀrmare Àn 500m mÄste man köra vÀldigt sakta (idle speed). PÄ kajerna runt omkring vimlade det av killar (mest) men ocksÄ tjejer i uniform. Enligt killen i Uber bor det 5000 anstÀllda pÄ ett hangarfartyg!! Norfolk var en supertrevlig stad, modern och med till stor del svart befolkning. Men nÀstan inga fina, gamla hus som i de charmiga stÀderna lÀngre söderut. 
 
En pensionerad krigsmaskin, USS Wisconsin, lÄg alldeles nÀra oss vid naval museum. Den hade varit med om mycket under sina aktiva 50+ Är med början i andra vÀrldskriget. Innan hon gick i pension var hon med i kriget mot Irak i "Operation Desert Storm".
 
Iskalla vindar drog in över oss i Norfolk och följde med oss över till Hampton, bara 10miles norrut. Vi var pÄ vÀg pÄ en lÀngre etapp men krabb motsjö och frisk vind fick oss att Àndra oss, vÄr nya Ambika Àr inte lika elegant i sjön som vÄr vackra Ambika Viking. Och dÄ Àr det dagens underdritt! Hampton fick det bli och efter ankring trotsade vi kylan och tog jollen till byn dÀr det var Reggiekarneval. Ganska cool musk och ÀndÄ coolare publik :)
 
Nu Àr vi i Chesapeake Bay som alla pratat om sÄ mycket. Om hur underbart och vackert det Àr hÀr. Den vÀstra sidan Àr, enligt utsago, exploaterad och bebyggd medan den östra Àr mer genuin med bebyggelse kvar frÄn gamla tider. Det ska bli spÀnnande!

PÄ vÄrt stopp i Deltaville pÄ den vÀstra sidan tog vi en promenad i hÀllande regn och nÀr vi hade gÄtt huvudgatan med fyra kyrkor, nÄgra restauranger och tre affÀrer sÄ var staden slut. Restaurangerna hade stÀngt pÄ mÄndagar (gissa vilken dag det var?) sÄ tji crabcakes! Men det var gulligt att bo dÀr, sÀkert; fina trÀhus med stora tomter. Allt var sÄ prydligt och med havet omkring sig pÄ nÀsta alla sidor. I want to live there!
 
Imorgon bitti ska vi korsa Chesapeake Bay över till Onancock innan det vÀrsta prognostiserade ovÀdret bryter ut!
 
 
 
Göran, welcome aboard!
 
***

Norfolk is the world's largest naval base! It shows. The whole area, as far as you can see, is full of naval war mashines. On the quays you could see men (mostly) but also women in uniform. According to the guy in Uber, there are 5000 employees on one hangar ship!! Norfolk was a modern city with largely a black population. No nice old houses like the charming towns further south.

 

The retired war machine, USS Wisconsin, was close to us at the seaside museum. It had been active for 50+ years, beginning in World War II. Before retiring, she was in the war on Iraq in Operation Desert Storm.

 

Cool winds and clouds followed us from Norfolk to Hampton, just 10miles north. We were heading for a longer strech, but it became more and more uncomfotable as the seas and winds picked up. And then, after anchoring, we took the dingy to the village where it was Reaggie carneval. Pretty cool!

 

 

On our stop in Deltaville on the west side, we took a walk in pouring rain and when we had walked the main street (with four churches, some restaurants and three shops) the city was over. The restaurants had closed on Mondays (guess what day it was?) But it is nice to live there for sure; Nice wooden houses with large plots. Everything was so neat and with the ocean just around the corner. I want to live there!
 
Tomorrow we will cross Chesapeake Bay to Onancock before the thunderstorm storm breaks out!

 

Norfolk, from the deck of USS Wisconsin
 
 
USS Wisconsin and AmbikaÂŽs CapÂŽn
 
 
ThatÂŽs the way it was...
 
Reaggie fever (or something...) in Hampton?
 
 
God day ladies..
 
Sweet!
 
 
Yo, you from Sweden, thatÂŽs coooool!!
 
Nice and very polite officers keeping it all calm and nice :)
 
 

Captured by a bridge

Almost Norfolk (North Landing River), VIrginia, fredag 19maj 2017, kl.1315

In English below

 

Vi strular pÄ norrut och dagarna börjar fÄ en viss rutin. PÄ morgonen; start av generatorn (hate it) för att kunna koka Àgg pÄ den elektriska (!) spisen. Frukost, uppsamling av alla grejer som ska med upp till "skydeck" (iPad, navigataionslitteratur, kamera, etc...) Upp med ankaret eller kasta loss och ivÀg det bÀr, oftast vid 9-tiden.
Lasse styr och hĂ„ller koll. Jag fotograferar, skriver, tittar pĂ„ möjliga tillĂ€gningar/hamnar, lagar mat/fixar kaffe, solar pĂ„ akterdĂ€ck... Dagarna flyter pĂ„, vi brukar gĂ„ ca 5-8 timmar och vi Ă€r SÅ nöjda med vĂ„ra respektive roller :)

 

SÄ Àven igÄr. Vi lÀmnar Elisabeth City och tÀnkte gÄ till en ankringsplats i kanalen för att nÀsta morgon (fredag) tanka och ta oss till Norfolk dÀr vi ska hÀmta upp vÄr första gast.
Det nÀrmar sig sen eftermiddag och vi tittar efter ett stÀlle att lÀgga till. SÄ ser vi att massor (typ ett 20-tal) bÄtar har parkerat sig redan och pÄ ett otypiskt sÀtt, i stora klungor. Det Àr ovanligt. Men vi fortsÀtter glatt tills dess att vi blir uppkallade av en ankrad bÄt pÄ VHF; "Trawler passning north bound.." Yes, Trawler North bound here, sÀger vi vÀrldsvant, för det fanns bara en Trawler pÄ vÀg; vi. "Vi vill bara informera att"North Landing Bridge" Àr stÀngd för reparation. PÄ obestÀmd tid, kanske öppnar den imorgon, senast lördag", sÀger rösten.

 

Aha, dÀrför ligger alla för ankare redan, hist och pist. NÀsta tanke blev, shit! Vilken bro? Var? Vi hade verkligen noll koll, kokosboll, vi kastade oss över navigationslitteraturen och mycket riktigt; det var inte bara en bro vi hade strax framför oss (och som mÄste öppnas), utan tre broar OCH en sluss, vÄr första sluss!!! Hur kunde vi missa det. Vi börjar bli för bekvÀma i klÀderna redan... och tÀnk om vi inte hinner till Norfolk i tid!! Men lugn, Göran, pÄ nÄgot sÀtt ska vi klara biffen :)

 

NÄ, inte mycket att göra. Bron tÀnker inte öppna för oss och den andra rutten, via Dismal Swamp Canal, Àr stÀngd pga orkan. Att gÄ runt via havssidan skulle nog ta en knapp vecka! Vi mÄste leta ankarplats för kvÀllen nÀrmar sig och kl2100 Àr det becksvart. Till slut hittar vi en plats nÀstan mitt i den smala kanalen, mitt i grönskan, bland fiskljusebon och skrikande grodor. Det stack upp otÀcka grenar och pinnar i kanalen lite överallt och utanför den grÀvda mittenstrÀngen Àr det ofta bara 1-3 fot djupt, sÄ ankringen var lite vansklig.

 

Puh, pÄ plats. Middag sÄ. Grillade hamburgare med hash browns, mmm. Vi njuter av tystnaden och djurens lÀten vid sovdags. Solen gÄr ner i skogen och det glöder i trÀdtopparna. Det Àr magiskt (om man bortser frÄn myggorna). DÄ börjar de; Ättioarton flygplan, av typen F15 (sÀger Lasse), formligen sprÀnger sönder vÄr kvÀll. Ett fruktansvÀrt ovÀsen. EN sÄdan lÄter tio gÄnger vÀrre Àn ett trafikflygplan! Det visar sig vara ett militÀrt flygfÀlt alldeles bredvid oss, ett mycket aktivt sÄdant... Vi fÄr skrika till varandra för att göra oss hörda. Timme ut och timme in. Alla vÄra naturkÀnslor Àr borta. Romantiken försvann. Vi tycker synd om alla djuren i skogen ochoss sjÀlva. Kl2300 slutar de Àntligen flyga.

 

PS VÄr kompis Stuart sa att före kriget med Irak sÄ var det osedvanligt mycket aktivitet med krigsflygplanen i luften. Vi hoppas vi inte behöver dra nÄgon parallell!

 

North Landing River, Virginia. The wrecks are numerous, I wonder what happened here... Matthew again?
We have anchored just north of the wrecks.
 
 
***
We left Elisabeth City and planens to go to an anchorage in the canal and the next morning (Friday) Continente Norfolk where we will pick up our first guest. Evening is approaching and we are looking for a place to throw our hook. Then we see that many boats have parked themselves already and in an unusual way, gathered together. It's unusual. But we continued until we are called by an assaulted boat on the VHF; "Trawler north bound." Yes, Trawler North bound here, we say, because there was only one trawler on the way; we. "We just want to inform you that the" North Landing Bridge "is closed for repair. For an indefinite period, it may open it tomorrow, no later than Saturday," says the voice.  
 
Aha, therefore everyone is already anchored. Next thought was shit! Which bridge? Where? We really had zero clue. We started reading the navigation literature and there it was; It was not just one bridge we had right in front of us (and that has to be opened), it was three bridges AND a lock, our first lock !!! How could we miss it? We are getting too comfortable already ... and think if we do not get to Norfolk on time !!
 
 
Well, not much to do. The bridge is not going to open to us and the second route, via the Dismal Swamp Canal, is closed because of the hurricane. We have to look for an anchorage for the evening approaching. In the end, we found a place almost in the middle of the narrow canal, in the middle of the forest, among osprays and screaming frogs. Nasty branches and sticks everywhere in the channel and outside the excavated middle string, it is often only 1-3 feet deep, so the anchorage was a bit difficult.
 
Ok, all set. We grilled hamburgers with hash browns, mmm. We enjoyed the silence and the animals' sounds at bedtime. The sun went down behind the forrest and it was glowing in the tree tops. It was magical (if you're not counting on the mosquitoes). Then they started; a massive amount of aircrafts, type F15 (say Lasse), blew up our evening. A terrible noise. One F15 sounds ten times worse than a commercial aircraft. It turns out to be a military airfield right next to us, a very active air field at that...Hour oN hours. Romance disappeared. We feel sorry for all the animals in the forest and for ourselves. At 11pm they finally stopped and we could go to sleep!
 
PS Our friend Stuart said that before the war with Iraq there was an unusually high level of activity with the warplanes in the air. We hope we do not need to draw any parallel!   
 
 
 
Channel anchorage...
 
At 2.25pm they opened the bridge. Two more to go and a lock đŸ’Ș
 

Elisabeth City, the Harbor of Hospitality

Elisabeth City, NC, 18maj 2017
In English below
 
KÀnslan av Norrlands avfolkningsbygd var pÄtaglig dÀr vi tog vÄr kvÀllspromenad i Elisabeth City. För första gÄngen sedan vi startade resan fick vi uppleva vad marknadskrafterna kan innebÀra för vanliga mÀnniskor nÀr det gÄr dÄligt. MÄnga av husen lÀngst Main Street var i stort behov av renovering och omvÄrdnad. TrÀdgÄrdarna vilda, oskötta. Bilarna gamla, rostiga. Hopplöshet och vanmakt blev det betÄende intrycket nÀr vi pratat med golvlÀggaren John som vi trÀffade efter promenaden, i hamnen. Han satt och drack en öl pÄ sin illa ÄtgÄgna motorbÄt, dÀr inombordaren pajat för lÀnge sedan och dÀr en utombordare istÀllet satt fastsatt pÄ badplattformen. Han Äkte ut ibland pÄ sjön och badade, fiskedon hade han inte rÄd att köpa. Brevid lÄg flera andra vrak till bÄtar som Àgarna inte lÀngre mÀktade med att vare sig fixa till eller behÄlla. Största inkomstkÀllan hÀr Àr jordbruk men de smÄ lantbruken har sÄlts till stora industriella kooperativ som knappt behöver nÄgra anstÀllda, bara maskiner. Likadant med timmeravverkningen. "The money is gone from here", sa John bittert. "Politikerna Àr "köpta" av lobbyisterna. Kapitalet har flyttat, firmor lÀgger ner sina verksamheter, vanliga mÀnniskor fÄr flytta, man har inte rÄd att rusta sina vackra hus, den fattiga vita och mest svarta befolkningen har tagit över centrum. Det var sÄ tydligt. 
 
För att göra ont vÀrre sÄ drabbades Elisabeth City av ett stort bakslag nÀr orkanen "Matthew" drog över landet Förra hösten. Hela kanalen the Dismal Swamp Channel stÀngdes (en viktig genvÀg upp till Chesapeake Bay) och alla bÄtar som brukade lÀgga till hÀr (och bidrog till ekonomin) tog en annan vÀg. Man hoppas nu att allt skrÀp ska vara borttaget till hösten och att kanalen ska öppna igen.
 
NÀsta dag var det bÀttre. Vi blev purrade av bÄtgrannen Jack som undrade om vi ville Äka med och handla. Alla affÀrer med nÄgot nyttigt i (som mat) finns nÀstan alltid utanför stÀderna. GÀrna, sa vi och fast vi inte behövde nÄgot sÀrskilt kom vi ÀndÄ hem med mÄnga kassar. Hur gÄr det till? NÄ, elektrisk vattenkokare behövde vi faktisk, men allt det andra... PÄ vÀgen till och frÄn affÀren (ca 30min med bil) sÄg vi lite bÀttre vyer med rustade hus och vÀlmÄende (kooperativa?) gÄrdar. 
 
Det verkar vara samma som i Sverige; alla flyttar till storstÀderna dÀr arbete finns. En politik som gagnar alla, Àven landsbygden, verkar inte ha hög prioritet hÀr heller!!
 
Museumet nÀra hamnen hade tvÄ utstÀllningar; den ena var med fantastiska svartvita foton pÄ temat fattiga svarta lantbrukare (en del foton tagna sÄ sent som 2001), en helt utrotningshotad art som levde (lever) ett hÄrt liv och idag finns bara 17000 friÀgande svarta bönder kvar I USA. KÀnns igen frÄn vÄrt eget land med smÄböndernas öde...
 
Den permanenta utstÀllningen handlade om North Carolinas historia fram till idag. Fantastisk och informativ utstÀllning. Staden (Elisabeth City) var grundad 1801 och blev mycket rik tack vare Dismal Swamp Channel, grÀvd av slavar.
 
 
 
 
The worlds biggest (?) factory for huge blimps (zeppelinare) Is here, close to Elisabeth City. Here they also have the nations biggest coast guard base.
 
 
For the first time since we started the trip, we experienced what market forces might mean to ordinary people when things go bad. Many of the houses along Main Street were in great need of renovation and nursing. The gardens wild, unscathed. The cars are old and rusty. Hopelessness became the lastning impression when we talked to John, a carpenter, that we met in the harbor after the walk. He sat drinking a beer on his badply neglected powerboat, where the inboard had ceased long time ago, and an outboard mounted on the transom as replacement. He tok the boat out occasionally on the lake but he could not afford to buy fishing tackle. Tied up nearby was several other wrecks that the owners no longer could afford to keep. Main income in the area comes from farming. The small farms have been sold to large industrial cooperatives, which do not need hardly any employees, just machines. Similar is with the timber harvesting. "The money is gone from here," John said bitterly. "Politicians are bought by the lobbyists". The money has moved, companies shut down their businesses, ordinary people move away, they can not afford to maintain their beautiful houses, the poor white and (mostly) black people have taken over the city center. It was so clear and so sad. We do recognice this "process" from our own country....
 
 
In order to make bad even worse, Elisabeth City suffered a huge backslash when Hurricane Matthew crossed the country. The entire Dismal Swamp Channel was closed (an important shortcut up to Chesapeake Bay) and all the boats that used to come here (and contribute to the economy) takes a different route. It is hoped that all debris will have be removed in the fall and the channel will open again.
 
The museum near the harbor had two exhibitions; One of them was with amazing black and white photos, the theme was "poor black farmers" (some photos taken as late 2001), that lived (live) a hard life and today only 17,000 independent black farmers remain In the whole nation.
We recognize this fate of the farmers from our own country.....  
 
The permanent exhibition was about North Carolina's history until today. Fantastic and informative exhibition. Elisabeth City was founded in 1801 and became very rich thanks to the Dismal Swamp Channel, made by slave labour.
 
 
 
The wonderful southern flower Magnolia, grows on huge trees and they smell sweet
 
 
 Not a rocking chair this time :) 
 
 
 
Many of the old houses looked like this, in need for care.
 
 
But a few was still in a very nice shape 
 
One of the countless churches in town, Baptist, Methodist, Catholic, Protestant... and more! Guess they still are quite religious and go to church regularly as part of their lifestyle.
 
 
The first flight with a motor driven aircraft was in Kitty Hawk...
 
 
Black farmers fate in the fantastic exhibition at the museum in Elisabeth City.
 
 
Captain Jack on M/Y Nearly Perfect, a boat neighbour. He and his wife helped us tie the boat and invited us over to their Hatteras. We got a lot of valuable information from them, as experienced Loopers. We must get a Looper flag in order for other Loopers to recognize us, they said. Very important, both socially and a means to get information and even help if you need it.
 
 
Almost Perfect and Ambika Explorer in Elisabeth City town harbor. It's free of charge, they want to be a sailors first choise to come here to the "harbor of hospitality", once created by two guys (now passed away). They were called the Rosebuddies because they always greeted the sailors with a rose from their garden and invited everyone over for a get together at their house. Imagine!

Completed "Sailors Asshole Reunion"

Alligator River, North Carolina, 16maj 2917
In English below
 
 
Fortfarande med kramp i skrattmusklerna efter tre dagar med lÄngseglargÀnget (rÀddarna frÄn blixtnedslaget utanför Vanuatu med respektive), lÀmnar vi Ànnu en fantastisk historisk stad i södern, New Bern. Sandy och Dale kom flygande frÄn Miami och vi kom med bÄt till Sheila och Stuart. Vi bodde alla hos dem i deras nya, fina hus som (och jag överdriver inte) har 57 utdragslÄdor och 11 skÄp i deras gigantiska kök. NÀr vi inte lagade mat (southern stile) eller drack (bubbel och vin) eller trÀffade deras vÀnner (som ocksÄ ska göra the great loop nu, nu) eller fick guidning i deras fina stad eller guidning pÄ floderna i nÀrheten med motorbÄt (deras segelbÄt Àr ocksÄ sÄld)..... sÄ spelade vi "skitgubbe" (ackompanjerat med bubbel). Fast vi kallade spelet "Asshole"...  
TĂ€nk vad ett litet (hmm) blixtnedslag kan Ă„stadkomma 😄  
 
Maten; ni mÄste bara göra "Shrimp and grits", maken till god rÀtt finns knappt!! Grits Àr en sorts majsgröt (fast inte) som man ofta Àter till frukost med stekt Àgg och bacon eller som "side order" till kött och fisk. Vi blev ocksÄ introducerade till "soft shell crabs" som stektes hela och Äts med skal, ben och allt. Lite lÀbbigt tyckte vi nog. Innan vi Äkte vidare hann vi (gissa vilka) shoppa lite och laga bÄt (Stuart). Nu Àr lÀnspumpen fram i fören utbytt! Halleluja!
 
Vi trodde att krabborna nog tog slut hÀr i NC. Mer fel kunde vi inte ha. Nu först kommer vi till krabbornas förlovade land, upp hela Chesapeake Bay. Det mÀrks Àven för oss sailors, allt oftare mÄste vi Äka slalom mellan "crab pots" som Àr markerade med ett litet flöte. Det Àr grunt (0-6m) och lerigt krabbvatten överallt, Àven dÀr floderna ser ut som stora innanhav. Flötena har olika fÀrger sÄ att Àgarna kÀnner igen dem, sÀmst de svarta... Att Äka pÄ natten Àr otÀnkbart, dÄ sitter garanterat en krabbur virad runt propellern! Klart obra!
 
New Bern Ă€r den nĂ€st Ă€ldsta europeiska kolonin i NC, etablerad 1710 av schweiziska och tyska kolonisatörer. Ännu idag Ă€r New Bern systerstad till sin gamla namne i Schweiz och var lĂ€nge huvudstad i regionen före Raleigh.
New Bern var kallad "the Athens of the South" i gamla tider och var mycket vÀlbÀrgat. Det Àr det Ànnu idag nÀr vÀlbÀrgade pensionÀrer flyttar in och bevarar de gamla historiska husen frÄn 1700- och 1800-talet. NÀra den fina "waterfronten" ligger de historiska kvarteren dÀr mer Àn 160 hus Àr registrerade i deras National Register of Historic Places. Det Àr en riktigt söt stad med ca 30 000 invÄnare.
 
AlltsÄ, vi Àr pÄ jakt efter Amerikas kÀrna, dess urvÀsen. Det Àr inte alls som vi tÀnkt oss hittills. Dessa rika, rena vÀlkötta mindre stÀder med invÄnare som lÀmnar porten olÄst och bilnycklarna kvar i bilen.... Var Àr alla ruggiga kvarter med nerdrogade bovar som skjuter vilt pÄ allt som rör sig? Finns det bara rika mÀnniskor hÀr?
Jag Àr bra mycket rÀddare i vÄra stÀder i Sverige Àn jag Àr hÀr! SkÀmt Ätsido (fast inte helt) sÄ antar vi att vi bara nosat pÄ relativt vÀlbestÀllda omrÄden. Jakten efter USA's inre vÀsen fortsÀtter....
 
 
 
 
All red dots are overnight places on route - from Key Largo to New Bern. Vi have soon passed four states (FL, GA, SC and NC) next is VA and we have made close to 900mi. 
 
 ***

 

With cramps in our "laughter muscles" after three days of get-together with our "rescuers" Dale and Stuart (from the lightning strike outside of Vanuatu) and their wives, we leave our friends and yet another amazing historic city in the south, New Bern. Sandy and Dale came flying from Miami and we came with our Ambika Explorer to Sheila and Stuart. We all lived with them in their new, beautiful house, which (and I do not exaggerate) have 57 drawers and 11 lockers in their giant kitchen.

When we did not cook (southern style) or drank (Champagne and wine) or met their friends (who will also do the great loop now) or have guided tours of their nice city or guided tours on the rivers nearby with their new motorboat (their sailingboat is also sold) ..... then we played "Asshole" (skitgubbe in Swedish) accompanied by even more Champagne... Imagine what a small (hmm) lightning strike can achieve. And before we continued on the Loop, Stuart helped us to change the broken forward bilge pump. Thank you!
We look forward to more challenging card games in the near future!!

Food; You just have to make "shrimp and grits" one day!! Grits are a kind of corn porridge (I think) that you often eat for breakfast with fried eggs and bacon or as "side order" fwith meat and seafood. We were also introduced to "soft shell crabs". They were fried whole and eaten with peel, bone and everything - everything! 

 
We thought the crabs "ended" here in NC. We could not have been more mistaken. We have arrived to the number one "crab country", Chesapeake Bay. It is also noticeable to us sailors, more and more we have to go slalom between the "crab pots" which are marked with a small marker. It is shallow (0-6m) water everywhere, even where the rivers look like large inland seas. The markers have different colors so the owners recognize them, the worst is the black ones. Going at night is unthinkable, then a crab cradle will be found wrapped around the prop - guaranteed! 
 

New Bern is the second oldest European colony in the NC, established in 1710 by Swiss and German colonists. Today, New Bern is the sister city of Bern in Switzerland and was the capital of the region before Raleigh. New Bern was called "the Athens of the South" in ancient times and was very prosperous. It is still today when wealthy retirees move live here and preserve the old historic houses from the 1700s and 1800s. Near the beautiful "waterfront" are the historic neighborhoods where more than 160 houses are registered in their National Register of Historic Places. It is a very cute city with about 30,000 inhabitants.
 
We are looking for America's core, itŽs our aim to find it (whatever it is) and photograph it, during our journey. So far the small towns has been rich, clean, beutiful and old  with residents leaving the door unlocked and the car keys left in the car. Where are all the rugged neighborhoods and bad guys that shoot wildly on everything that's moving? We have indeed seen them in the movies! We feel a lot safer here than in our big cities back home.

 
 
Sheila cooking, guess how many glasses we crached that evening... 
 
 
Sandy and Dale making delicious "Hush puppies". DonÂŽt know what Sandy just said to Dale, I can only guess :)
 
 
Stuart cooking Soft Shell Crabs 1...
 
 
..2...
 
 
..3rd and final. Maybe not a dish IÂŽm craving for... think one must get used to them first!!
 
 
 
One of many gorgious houses in New Bern!
 
And one more!
 
 
Sheila and Sandy demontrating a car at the Classic car show in New Bern. There was a line of buyers when they left :)
 
 
New Bern nice waterfront seen from the seaside. I want it live here :)
 
 
Beautiful lakes and channels all over..
 
And of course, the Osprays!
 
 
This morning in 0kn wind, having breakfast at the foredeck at our remote achorage. Nice!
 
 

Unexpected reunion

On our way to New Bern, North Carolina, 09May 2017
In English below
 
 
Jo, det hÀnder ibland att slumpen stÀller till det riktigt trevligt. Vi fick för nÄgon vecka sedan en mail frÄn Bill om att trÀffas i Southport dÀr han just nu har temporÀr hamn efter nÀstan avslutad jorden-runt-segling "single handed"! Han hade bara av en slump gÄtt in pÄ vÄr blogg och sett att vi var i faggorna i en motorbÄt (suck, motorbÄt (hans kommentar :)
 
Vi trÀffades pÄ Cooks islands i Stilla havet, blev snabbt vÀnner och trÀffades senare flera gÄnger, bl.a. pÄ Tonga och Nya Zeeland. Vilket kÀrt Äterseende!!
 
Vi hade nÄgra mysiga dagar hÀr som alltför fort tog slut och en bÀttre ciceron fÄr man leta efter dÄ hans familj har sommarstÀlle nÀra Southport och han Àr kunnig i historia, han kunde berÀtta om hur amerikaner Àr och tÀnker, politik, religion sÄsom han tolkar det sÄklart... VÀldigt intressant. Han Àr det "svarta fÄret" i sin familj som Àr super republikaner och Bill Àr democrat.
 
Nu Àr han snart pÄ vÀg till sin hemmahamn i Los Angeles. Fast vi ska trÀffas igen. PÄ Bahamas. NÀsta vinter!
 
 
 
 

Jepp, sometimes it happens, the totally unexpected. We received a mail from Bill a week ago to meet in Southport, where he currently has a temporary harbor after an almost completed single-handed sailing! He had just accidentally read our blog and saw that we were about to do The Great Loop with a motorboat (sigh, a motorboat (his comment :)

 

We met on Cooks Island in the Pacific and became friends quickly. As sailors do, we met later several times, including In Tonga and New Zealand. What a great reunion and so meny memories.

We had a great time with Bill here in Southport but it ended too soon. A 
better ciceron is not to be found, he showed us around and told us a lot about the civil war, about americans in general, about politics, about religion.... very interesting!

 

Now he is soon on his way to his home port in Los Angeles. But we will meet again. In the Bahamas. Next winter!  

 
 
Bill in Solstice, his home for the last six years.
 
 
Bill cookes clams like no other. Just in wine! No water! And then served them with a dip made of melted butter with garlic and wine... So delicious!
 
 
Fort Fisher was here once, where one of the last battles in the civil war  (1861-1865) was fought. Over 600 000 soldiers died in that war - 30% of all men from 16-40 years in the Confederate states! It was a nasty war! Unfortunently the Fort Fisher museum was closed, it was a Monday :(
 
 
Everyone likes to fish here. This guy got a small Sting Ray that he let back into the sea.
 
 
Cute as they come :)
 
 
Still many Osprays around
 
 
The shrimps here are the best. The crab cakes tastes wonderful. The Oysters and clams also. Everyting from the sea tastes great here!
 
 
Jesus?! No, the channel is extremely shallow at times. Especially close to the inlets from the Atlantic Ocean. We have a warning sound in the dephs sounder and it warnes us when there is less than 6,5 feet of water! And it happens often... Ambika Explorer needs 4,5 ft to be afloat.
 
 
Sometimes the ICW (Intracoastal waterway) looks like this....
 
 
...and sometimes like this :)
 
 
There is always something to be grateful of :) We are glad we met Bill!
PS Accordning to Bill people down south are generally more religious than up north...
 
 

Incredible Waccamaw River

North Myrtle Beach, SC, 06apr 2017
In English below
 

Waccamaw River (hÀrligt indiannamn) Àr en strÀcka av trolsk vildmark, mellan Georgetown och Myrtle Beach, dÀr stora trÀd (oak) stod lÄngt ute i det salta vattnet i floden med sin Spanish Moss vajande i grenarna, som pÄ vilken spökfilm som helst. Det var högvatten och vattnet var nÀstan svart. I toppen pÄ stora döda trÀd med förvridna grenar hade fiskgjusar byggt sina bon och ungarna vÀntade pÄ att mamma (?) skulle komma med mat. De hade ocksÄ byggt bo i vÀgmÀrkena.... Ungarna hade det gosigt oavsett placering, inbÀddade i mjuk spansk mossa. En unge i varje bo och vi sÄg ett tiotal bon pÄ ca 30 miles. I want to live here!

 

Vi lÀmnade Georgetown efter att ha varit inblÄsta hÀr i tvÄ nÀtter och i morse, nÀr vi lÀmnade hamnen, var det bara 12 grader och mulet. LÄngbyxorna, lÀngst ner i garderoben, Äkte pÄ! Brrr, vad hÀnde? Vart tog den eviga sommarvÀrmen vÀgen?

 

Georgetown, Ă€nnu en av dessa gamla charmiga smĂ„ sydstatsstĂ€der som etablerades pĂ„ 1700-talet. Det fanns en centrumgata och en waterfront, bĂ€gge kantade med restauranger och kafĂ©er, gallerier och konstbutiker. DĂ€r köpte vi fĂ€rska stora lokala rĂ€kor som just landats frĂ„n fiskebĂ„ten bredvid. VĂ€gen frĂ„n marinan gick lĂ€ngst ekallĂ©er kantade med trĂ€hus frĂ„n början av 1900-talet. PRECIS SÅ som det ska se, med runt-om-veranda, gungstol och hela paketet!

 

Staden etablerades 1527 med spanska kolonisatörer som senare dog ut i kamp med infödingar och revolterande slavar. (TÀnk i Sverige fanns det mÀnniskor redan 10 000 Är före Kristus!) I början av 1700-talet bildades Georgetown som engelsk koloni som blev rik (otroligt rik) pÄ indigo och risodling. PlantageÀgarna var de rikaste i de förenta nationerna lÀnge - tack vare slavarna. Johua John Ward Àgde mest slavar i USA pÄ 1840-talet, mer Àn 1000 personer arbetade som slavar pÄ hans olika plantager.

 

Jag hade tjejdag dĂ€r i Georgtown, d.v.s. en dag med bara mig och jagsjĂ€lv. Det resulterade i flera timmars strosande och sĂ„ kunde jag förstĂ„s inte motstĂ„ att köpa.... just det, ett par sandaler ✌. Lasse roade sig med teknisk utveckling (laga en 12v plugg) och samkvĂ€m med bĂ„tgrannar.

 

PĂ„ kvĂ€llen bjöd vi seglarparet Nancy och Simon pĂ„ "sundowner". Hon var pensionerad lĂ€rare och han flygkapten frĂ„n BA. De hade seglat i 12 sĂ€songer i Östersjön och nu skulle de ocksĂ„ göra The Great Loop, fast under fem Ă„r! Det blev brexitsnack sĂ„klart. De röstade för uttrĂ€det men var chockade över resultatet först. Nu var de nöjda, det var dags för en förĂ€ndring, de hade ingen tilltro till EUs förmĂ„ga lĂ€ngre. Spiken blev, sa de, nĂ€r alla (EU och USA) talade om för dem vad de skulle göra (=stanna kvar). Ingen ska tala om för Great Britain vad de ska göra - minsann!! SĂ„ verkar mĂ„nga engelsmĂ€n resonera.... Vi tycker ocksĂ„ att EU har gĂ„tt över grĂ€nsen med vad de ska hĂ„lla pĂ„ med, lĂ„ngt över grĂ€nsen!

 

 

 
 Fantastic Waccamaw with its ospray young ones, waiting... and waiting!
 
 
The Waccamaw River is a stretch of unspoilt wilderness where large trees (oak) stood far out in the salty waters of the river with their Spanish Moss waving in the branches, like on any ghost movie. It was high tide and the water was almost black. In the top of big dead trees ospray had built their nests and the kids waited for mom (?) to bring food. They had also built the nests in the "road signs".... The kids were embedded in soft Spanish moss.
I want to live here!

 

We left Georgetown after being blown in here for two nights and this morning, when we left the harbor, it was only 12 degrees and cloudy. Brrr, what happened? Where did the everlasting summer heat go?

 
Georgetown, yet another of these old charming little southern towns established in the 18th century. There was a central street and a waterfront, both lined with restaurants and cafes, galleries and art shops. There we bought fresh big local prawns just landed from the fishing. The road from the marina went the longest echelons lined with wooden houses from the beginning of the 20th century. Like in the movies with the all-around porch, rocking chair and the whole southern package!
 

The city was established in 1527 with Spanish colonists (who later died in struggle with natives and revolting slaves). Think in Sweden there were people already 10,000 years before Christ! In the early 18th century Georgetown was formed as an English colony which became rich (incredibly rich) in indigo and rice growing. Plantation owners were the richest in the United Nations for a long time - thanks to the slaves. Johua John Ward owned most slaves in the United States in the 1840s, more than 1,000 people worked as slaves on his various plantations.

 

I had a girls day in Georgtown, that is a day with just me and myself. It resulted in several hours of doing not much and, of course, I could not resist buying .... jepp, a pair of sandals. Lasse did technical development (made a new 12v plug) and chatted with other boaters.

 

 
Yes, indeed!
 
 
The shrimps are as fresh as can be!
 
 
These guys refuses to go shrimping tomorrow, today was tough enoug. Yes siree!
 
 
The Front Street looks the same today - but in color... many of the buidlings from 1732 onward are still there... Cool!
 
 

Oysters and boat repair

 
 
A creek north of Charleston, South Carolina, 03may
In English below 
 
 
Kallfronten med tillhörande regn och Äska i Beaufort var inte nÄdig och vi Àr glada att vara i marina. Den kom precis över oss med vatten som om nÄgon hÀllde med spann, med blixtar som lyste upp vÀrlden och Äska som kÀndes i hela kroppen. Alla primitiva instinkter ville vÀrja sig och nÄgonstans i reptilminnet fanns vÄrt blixtnedslag utanför Vanuatu. I tre timmar orkade den hÄlla pÄ med kraft innan den försvann ut i havet. Tre sÀkra nedslag helt nÀra... Tur att US Air Force flyguppvisning hann bli klar!
 
Strax före Charleston, efter en fin dag "in the ditch" hittade vi bÄtvarvet (Ross Marine) men vi kom för sent för att de skulle hinna göra nÄgot... NÄ, underbara Uber tog oss till den vackra, gamla staden Charleston dÀr vi promenreade i flera timmar och bara njöt. Vi avbröt bara tittandet för att njuta av stadens ostron, musslor, krabbor och rÀkor. Mest ostron; rÄa, gratinerade, kokta, friterade... allt otroligt gott! Temperaturen efter regnet Àr som svensk högsommar nÀr den Àr som bÀst.
 
Charlestons historia Àr hisnande och det Àr ju inte sÄ lÀnge sedan det hÀnde... Staden etablerades i pÄ slutet av 1600-talet och mÄnga byggnaders stÄr fortfande intakt kvar frÄn 1700-talet. South Carolinas stora rikedomar kom frÄn hjortskinnsexport (de gjorde affÀrer med indianerna) indigo och risplantager och försÀljning slavar. LÄngt in pÄ 1800-talet var majoriteten av invÄnarna svarta slavar. Pga revolter gjordes lagar som förbjöd möten,  att tjÀna pengar, lÀra sig att lÀsa, etc. Ett mycket hÄrt liv Àven i jÀmförelse med andra stater i södern.
 
 
NÀsta morgon var arbetsdag och Ambika Exp togs upp pÄ land med travellift. Felet var att propaxeln inte var ordentligt fastsatt i backslaget och att skruvarna mellan inte var lÄsta, vilket orsakade glapp, vibrationer och lÀckage. Ett ovanligt fel enligt varvet! Ett fel som kunde blivit mycket allvarligt med tappad propelleraxel (och propeller) vilket i sin tur innebÀr ett stort hÄl i botten av bÄten...... NÄ, killarna var otroligt snabba och duktiga och kl.1600 fick hon gÄ i igen och vi kunde ankra i en flodtarm vid en pelikanstrand norr om Charleston.
 
Det var slarv, helt enkelt! Vi tycker nog att det var vÀldigt onödigt, det var dyrt och vi Àr supersura, vi Àr sena ocksÄ med vÀnner som vÀntar pÄ rendevous, bÄde i Southport, New Bern i North Carolina.
 
Nice! US Navy offered an Air Show in Beaufort
 
 

The cold front with rain and thunder in Beaufort came and we were pleased to be in the marina. The lightning strikes brightened the world and the thunder felt throughout the body. Our lightning strike outside Vanuatu was still alive in the reptile memory. Luckily the US Air ForceŽs air show was completed before the rain started!

 

Just before Charleston, after a nice day "in the ditch" we found the boat yard (Ross Marine), but we arrived too late in the day... Well, wonderful Uber took us to the beautiful old city of Charleston where we walked for hours, we just stopped to enjoy the city's oysters, mussels, crabs and shrimps. The oysters were super; Raw, gratinated, cooked, fried ... all amazingly good! 

 

Charleston's history is breathtaking, and it's not so long since it all happened ... The city was established in the late 1600s and many buildings are still intact from the 1700s. South Carolina's great riches came from deer exports (they did business with Indians) Indigo and rice plantations and sales slaves. By the late 1800s, the majority of the inhabitants were black slaves. Due to revolts, laws that prohibited the blacks to meet, making money, learning to read, etc. A very hard life even in comparison with other states in the south.

 


The next morning Ambika Explorer went up on the hard. The problem was that the prop shaft was not properly secured in the gear box and the screws were not locked, causing vibration and leakage. An unusual error accordning the shipyard! An error that could have been very serious with a lost propeller shaft (and propeller), which in turn means a big hole at the bottom of the boat.....

 

Well, the guys were incredibly fast and skilled and at 4pm she was in the sea again. And the bossÂŽs name was Tom Cruise (!) Boy, was he handsome!

 

On the hard again đŸ˜€
 
 
 
Fantastic Charleston. I want to live here :)
 
 
Just nice!
 
 
 
 

Oh no... II

Beaufort, South Carolina, 01may 2017
In English below
 
 
Det var hÄrd vind nÀr vi kom till den förbestÀllda marinan i lilla Beaufort. Lasse skulle angöra stor (för oss) motorbÄt för andra gÄngen i sitt liv.... tvÄ angöringar dessutom, först skulle vi tanka och sedan ta en plats i marinan!
 
Det gick superbra med angöringarna men nÀr dieselpumpen bara gick och gick och tanken verkade bottenlös, gick vi in i dagens första depression. Den andra kom nÀr vi upptÀckte myket mer vatten Àn vanligt i kölsvinet. Det Àr propelleraxeltÀtningen som lÀcker... Det blir till att gÄ upp till ett reparationsvarv pÄ vÀg till Charleston. I vÀrsta fall fÄr bÄten tas upp pÄ land och dÄ mÄste vi ta in pÄ hotell.... 
 
DÀrför blev vi jÀtteglada nÀr grannbÄten bjöd in oss pÄ drink, det var precis det vi behövde just dÄ. Och inte bara en! Alla Àr vÀldigt snÀlla, generösa och nyfikna pÄ oss nÀr de hör hur konstigt vi pratar. Ska dom sÀga; nÀr vi Äkte turisttÄget i Savannah förstod vi knappt ett ord av vad guiden sa :)
 
Vi ligger en natt till i marinan (kostar drygt 90$/natt..) för det ska blÄsa och regna kraftigt ett dygn. Imorgon gÄr vi till varvet. SÄ hÀr kan det ocksÄ vara, man vet aldrig frÄn ena dagen till den andra....
 
Det Àr stÀdstök ombord nu nÀr vi har bÄde ström och vatten i mÀngder. Men vi tog en paus och gick upp i den lilla staden och tog massor med bilder pÄ typiska hus frÄn den "svarta södern". SÄdana med med lÄnga pelare och veranda runt huset, tvÄ gungstolar och flÀkt i taket utomhus. PÄ oak-trees med spansk mossa pÄ (fast den Àr inte spansk och det Àr inte mossa, det bara heter sÄ). Nu nÀr jag skull vÀlja ut en bild till bloggen upptÀckte jag att minneskortet inte var i! 
 
 
 
Radar view of the thunder that will hit us very son.
 
 
Manatee. A picture of a picture at the pier. They are very protective towards these funny creatures.
 
 

It was very windy when we got to the pre-booked marina in Beaufort yesterday, but all went well with the docking - again!
 
We had to re-fuel but the tank seemed bottomless. That made us go into the first depression. The other came when we discovered more water than usual in the bilge. It's the propeller shaft seal that's leaking ... We booked a repair at a yard on our way to Charleston. In the worst case, the boat has to be lifted and then we have to go to a hotel.
 
That's why we were very happy when the neighbors invited us to a drink, that was exactly what we needed right then. And not just one! Everyone is very kind, generous and curious about us when they hear how strange we are talking. We think they speak strange; when we went in the tourist train in Savannah we hardly understood a word of what the guide said :)
 
Today we are staying in the marina one more night because it will nasty weather. There was no excuse, we had to clean the boat while we had a lot of water and electricity. But we took a break and went up to the small town and took lots of pictures of typical houses from the "deep south". Such with with long pillars and porches around the house, two rocking chairs and ceiling fan outdoors. Also on oak-trees with Spanish moss on (though it's not Spanish and it's not Moss..). When we came back to Ambika I discovered that the memory card was not in! The 3rd depression was a fact!

 

 
 
 
 

Tidigare inlÀgg
RSS 2.0