Big Chute

The Big Chute Boat Railway Lock, Trent-Severn Waterway  11jul 2017
In English below
 
 
Det har gått några dagar sedan vi lämnade den söta staden Orilla där vi lyxade till oss och låg tre nätter i marina. Skönt att slippa generatorns brummande och vi behövde verkligen proviantera och besöka civilisationen en stund efter alla dessa slussar, parker och ankringar. Semester, helt enkelt :)
 
Imorgon ska vi färdas nedåt i en märkvärdig skapelse; the Big Chute, måtte vara fransk :) Den första varianten byggdes 1917 men snart behövdes mer kapacitet så 1924 stod en större variant på plats, samma som den som vi ska färdas på! Den hämtar upp båtar på en järnvägsvagn som går på räls ner i vattnet, äker 200m på land inklusive ett fall på sjutton meter och sätter sedan iland farkosterna igen. Istället för en sluss har denna tingest konstruerats....
 
Lite dramatik har vi blivit vittne till även dessa dagar. Båten som gick framför oss häromdagen efter en sluss, mötte en liten bogserbåt som tutade ilsket (fast vi som gick medströms hade rätt till väg) och gick mitt i den supersmala passagen med strid ström. Det bar sig inte bättre än att daycruisern brakade rakt upp på klipporna och studsade flera gånger innan den kom ner i vattnet igen. Det gjorde ont i oss att se för jag hade pratat med dem i slussen och de hade just köpt båten och var på sin jungfrutur med familjen. Den 12 åriga sonen hade aldrig slussat och tog massor av bilder med sin mobil, var helt hänförd över att vattnet bara förvann...
 
Just nu ligger en stackars Mainship (samma som vi har) vid Big Chute, de skulle transporterats över till andra sidan men medan han väntade (på fel sida de gröna prickarna) på att komma ombord gick han på grund ordentligt. Det var i förmiddags och nu vid sjutiden på kvällen har varvet härintill bogserat dem av grundet och upp på land med stora skador på propellrar och roder... stackars dem!
 
 
 
This is the french explorer Samuel de Champlain who "discovered" Orilla 1615 and negotiated land with the natives. One of the waterways in Canada is also named after him. In 1840 the first settlement in Orilla was formed with a population of 200 persons. Today Orilla is called the Sunshine City and with it´s big waterfront it attracts many tourists.
 
 
***

It has been a few days since we left the cute city of Orilla where we were luxurious and spent three nights in the marina. It's nice to not hear the generator's humming and we really needed to provision and visit civilization for a while after all these locks, parks and anchorings. Holidays, simply :)
 
Tomorrow we will travel downwards in a remarkable creation, must be French :) The first variant was built in 1917 but soon they needed more capacity so 1924 there was a bigger one in place, the same as the one we are going to travel on! It retrieves boats on a railroad lane that runs on into the water, then on 200m on land, including a fall of seventeen meters, and then reinserts the vessels on the other side. Instead of a lock, this thing has been constructed.

 

A little bit of drama again; A boat that went in front of us after a lock, met a small tugboat that was quite aggresive and drove in the middle of the super-narrow passage with a lot of current. The day cruiser tried to avoid the tug and went straight on the rocks and bounced several times before it came back into deeper water. It hurt us to see because I had talked to them in the lock and they had just bought the boat and were on their maiden voyage on the boat with the family. The 12 year old son had never done a "locking" and took lots of pictures with his mobile phone, he was totally amazed of how the water disappeared beneth...
 
Today, a poor Mainship (the same type as we have) at Big Chute was to be transported to the other side, but while waiting (on the wrong side of the green markers), he went properly aground on a rock. It happened this morning and now at 7pm he was finally helped off the ground and off the water to a hard stand with severe damages on his props and rudder .... poor people! Loppers like we.

 
 
Typical anchoring site and it has been very calm weather the last week. But overall there are too many houses and cottage... hard to get feel of wilderness.
 
 
This guy, a Loon, and his fiancees (guess he has plenty with his good looks) have a fantastic sound (google it if you have not heard it). And when it´s dawn or dusk the sound is especially special :D
 
 
Hmmmm
 
 
No, it´s not Stockholm archipelago! It´s Canada Trent-Severn Waterway :)
 
 
Narrow passages and strong current with us... going down stream now!
 
 
***
 
Big Chute Marine Railroad, we had to have a look before we tried it ourselves :)
But we are going the other way round...
 
 
 
This is the first one, built 1917
 
 
This little beauty (not) takes passengers from here to Ottawa, it takes five days and stops in five places along the way. A nice trip on the Trent-Severn Waterway for instance :)
 
 
An abundance of flowers... and today we saw a big beaver swimming close to Ambika :)
 
 
 
 
 
 

Just a few more locks to go...

Almost Simcoe Lake, 06jul 2017
In English below
 
Nu sitter rutinerna ganska bra och om några dagar har vi gjort hälften av våra totalt 144 slussar. Så det vore ju konstigt annars! Fast plötsligt blir det inte alls som man förväntade sig. Då kan personalen vid slussen säga "ni kan bara ta den högra sidan i slussen". Då är naturligtvis allt (fendrar, tampar och båtshake) förberett för vänster sida. Det är heller inte fråga om lång framförhållning utan då är vi nästan inne i slussen och jag sliter som ett djur och byter sida på allt.... puh! Naturligtvis ska nästa sluss ha det på vänter sida... Nästa gång kan vara att det är en sluss med strid ström (typ fors) precis framför näsan när vi inte alls var betedda på ens en sluss (lite lack of seamenship där..) Nästa sluss var en lift lock med andra rutiner och nu idag när började vi vår nerresa från 240m ö.h. ska vi slussa neråt (med strid ström med oss) och alla sjömärken bytte plötsligt sida. Nu har vi grönt till styrbord igen :)
 
Vi har haft strålande fint väder den sista tiden, just nu sol och 29 grader. Det var det när vi var och lagade generatorns kylvatten på en marina som hade ledig mekaniker. Det var stopp i kylvattensystemet och så passade vi på att byta olja i generatorn samtidigt. Det är så mycket bråte och sjögräs som sugs in överallt där det inte ska sugas in... det var också strålande vackert när vi ankrade upp i en sjö och gjorde lite båtvård, även här är regnet fullt med smuts som ger fula ränder på båten. Arbetet kombinerades dock med att sola lite, ta dopp i det sköna söta vattnet, grilla god mat och beundra solnedgång i totalt stiltje...
 
Vi har passerat "Stony, Lake" (full av stenar), "Clear Lake" (med, just det, klart vatten), "Balsam Lake" (som var balsam för själen), "Pigeon River" (full av duvor, kanske), "Horseshoe Island" (som såg ut som...) osv. Faktum är att i sjöarna var det stundtals, eller ganska ofta, som att segla i våra egna farvatten i Stockholms mellanskärgård.
 
Dagens kanaletapp var den smalaste och grundaste hittills. Jag kunde ha plockat blommor i kanalkanten eller i alla fall brutit av grenar från träden! Vårt ekolod skrek hela vägen att det var grundare än 6ft och vi var tvungna att varna alla andra båtfarare på VHF att vi var inne i kanalen, för möte var otänkbart! Vi binder upp oss längst slusskanten där man får ligga i max 2 nätter (mot betalning) och ofta är det vädligt fint ordnat välklippta gräsmassor och pick-nick-bord-och-stolar. Slussarna stänger kl.1800 så kvällarna är lugna.
 
Imorgon blir det tre slussar plus en ganska stor sjö, Simcoe. Då har vi nått till staden Orilla där vi ska minst stanna över natten...
 
 
It looks a bit odd, doesn't it! Like a car without wheels...
 
*****
 
In a few days we have made half of our 144 locks. And we think we're cool and on top of it. Suddenly, it's not what we expected. The staff at the lock can say "you can only take the right side of the lock". Then, of course, everything (fenders, rope, etc) is prepared on the left side. wWe are almost inside the lock at that time and I struggle like an animal and change the side of everything .... puh! Next time, it may be that there is a lock of current just in front when we were not even aware that there was a lock ahead (a little lack of seamenship there ..) Next lock was a lift lock with other routines and today, when we started our journey down from 840ft above sea level and all sea marks changed suddenly. Now we have green to starboard again :)
 
 
We have had fantastic fine weather lately, right now sun and 29 degrees. It was sunny also when we had to repair the generator cooling system that was clogged. There is so much debris and seaweeds that are sucked everywhere where it is not supposed to be sucked in. It was also beautiful when we anchored in a lake and did some boat care, even here the rain is full of dirt that gives ugly stripes on the boat. The work, however, was combined with sunbathing, a dip in the beautiful sweet water, BBQ and admiring the sunset in total calm...  
 
Today's canal was the narrowest and shallowest so far. I could have picked flowers on the edge of the canal or at least broken branches from the trees! Our depth sounder screamed all the way through the canals and we had to warn all other boaters via VHF that we were comming because to meet somebody was unthinkable!
 
 
A posh boat garage
 
 
At anchor at Balsam Lake
 
 
Same lake a little later :)
 
 
The second Lift lock on Trent-Severn Waterway. The basin sinks 30m down, to the canal...
 
 
Sometimes the lock is right in the middle of a small town... 
 
 
 and other times in the middle of nowhere...
 
 
Just ONE try more before I hit the sack...
 
 
Naaarrow!!!
 

Excercise is good!
 
 
One morning the whole deck was full of dead mosqitos. Not funny!
 
 
 
 
 

Double trouble

Lakefield, Ontario 02 jul 2017
In English below
 
 
Slussarna som aldrig tog slut.... Idag kom vi inte längre än 10 miles och sju slussar på hela dagen (nu är vi på nr 26 av dryga 40). En av slussarna var extra häftig, en liftsluss, och två var riktigt trickiga att ta sig in in pga högt vattentryck i dammarnas utsläpp som låg bredvid slussarna. Båtarna for kors och tvärs i den trånga, grunda kanalen före de kom i skydd vid slusskanten. Bojarna dansade piruett bredvid oss i den strida strömmen som mest liknade en yster norrlandsfors. Ambika är ju inte den smidigaste av båtar heller, snarare som en tjock burk som slirar fram som på bananskal. Tack-o-lov har hon bra med hästkrafter att ta till istället :)
 
 
I en av slussarna var vi tvungna att lägga till i väntan på att portarna skulle öppnas. Vi tog sats och klarade precis att komma i skydd när fören bara drog iväg mot forsen och ändan skrapade i betongkajen ganska ordentligt, fast vi kom på plats i alla fall! Nästa drama kom när jag, i samma sluss, höll i Ambika, på kajen. Då kommer en fruktansvärd fluga och biter mig i stortån så jag höll på att tappa tamp med båt och allt! Flugeländet, som måste haft huggtänder, bet så hårt att blodgjute uppstod. Herrejisses, vilken pärs!
 
 
Jag som precis hade hämtat mig från chocken att alla bilder (hundratals) som jag tog på Kanadas 150-årsfirande i Peterborough, var borta. Eller rättare sagt, de hade aldrig funnits för jag hade glömt minneskortet i båten!!! I alla fall (gnisslar tänder) var firandet en höjdare med härlig, rolig och lång parad, uppträdanden och musik i den stora parken, alla var klädda i rött eller med lönnlövet på bröstet, flaggor överallt, mat i olika stånd från olika delar av världen och slutligen fyrverkeri, som vi åtnjöt på paradplats på SkyDeck på Ambika tillsammans med Looparna Scott och Karen på båten "Last Call".
 
 
 
One of the very few pictures we have of the parade 😤....
 
***
 
The locks that never ended .... Today we came no more than 10 miles and seven locks all day (now we are at number 26 of over 40). One of the locks was extra cool, a liftlock, and two were really crazy to get in due to high water pressure in the dams that lay next to the locks. The boats crossed across the narrow, shallow canal before they came in shelter at the edge of the lock pier. The bouys danced and pirouetted next to us in the fierce stream. Ambika is not the smoothest of boats either, rather like a shoebox. Thank God she has some strong horses...
 
 
In one of the locks we had tie Ambika at the dock, while waiting for the doors to open. We used some extra horse powers and just managed to get in shelter when the bow was just pulling away towards the stream and the hull, back of the boat scratched the concrete dock "quite properly"... though we got in place anyway! Next drama came when I, in the same lock, held Ambika, on the quayside. Then a terrible fly comes by and bit me in the toe so I was almost  losing the boat and everything! The little devil, he must have had fangs, bit so hard that blood cavity occurred. Jeeesus!
 
 
And I was just recovering from the shock that all the photos (hundreds) that I took on Canada's 150th anniversary in Peterborough were gone. Or rather, they'd never been there because I had forgotten the memory card in the boat !!! In any case, the celebration was a ball with a spectacular, fun and long parade, performances and music in the big park, all people dressed in red or with the maple leaf on the chest, flags everywhere, food from different parts of the world And finally fireworks, which we enjoyed on SkyDeck at Ambika along with the Looppers Scott and Karen on the yacht "Last Call".
 
 
...and guess who the photographer was 😁
 
 
VERY NARROW and VERY SHALLOW!
 
 
Busy day at the locks! This time they filled it with 10 boats of deifferent sizes :)
 
 
"WhyNot" would be a suitable name...
 
 
"HaveAcup" maybe for this piece of garden art.
 
 
This guy is a double hero; with his 17ft sailing yacht he is doing the canals (!) and in one lock he saved a father with two kids that lost control of their dingy and went down towards the fall...
 
 
BBQ-time...
 
Cheers to that!
 
 
Lock 26 in Lakefield. We landed here in bright sunshine (warm as...), had BBQ, took a swim (dip) in the shallow canal. Then the thunderstorm hit us and rain was pouring down. Then came the red light, sailors delight :)
 
 
 
 

A bike is born

Peterborough, Ontario, Canada, 30jun 2017
In English below
 
 
Vi undrade i vårt stilla sinne varför så många flaggade vid sina sommarställen med den irändska flaggan bredvid den kanadensiska, där vi i ensamt majestät for fram i 5kn på den vindlande och smala floden Otonabee, i regnet.... Det visade sig, när vår nyfikenhet tog överhanden, att tidigt i Peterboroughs historia, runt 1825, tog Peter Robinson (medlem av den lagstiftande församlingen i övre Kanada och tillika den som givit namet åt staden) initiativet till att irländare som klarade kriterierna; att vara fattig, katolik, under 45 år och med kunskaper om jordbruk kunde få följa med över till landet i väster. Han fick med sig 2024 personer varav många men långtifrån alla klarade strapatserna med Atlantsegling (30 dagar) och resan hela vägen hit både lands och via floder.
 
 
När vi tidigare var i den lilla staden Hastings och köpte värmeljus (!) berättade kvinnan i butiken förorättad att hon och många Kanadensare kände sig brittiska och lojala med brittiska kungahuset (drottning Elisabeth är f.ö. även Kanadas drottning) men britterna tycker att Kanadensarna är mer som Amerikaner..... Var kanadensarnas lojalitet ligger märks för det vajar många engelska flaggor här också. Men vilken är kanadensarnas identitet? Det vi ser omkring oss är massor av små sommarstugor av enklare sort, oftast ihopklumpade i ett mindre område längs floderna/sjöarna (där resten är låg, bushig vildmark). Vår fantastiska 25-öresanalys säger oss då att de är naturtörstande, ganska sociala, oflashiga och inte så rika som amerikanarna (tack vare eller på grund av deras socialliberala politik). Vi får väl se längre fram...
 
Apropå flaggor, vår stackars vimpel i fören hängde slokörad rakt ner trots fartvinden, tyngd av hällregnet. Han ville inte vaja mer! Det såg faktiskt ganska dråpligt ut. En "Lockmaster" berättade att kommer det ytterligare ynka 2cm regn till måste flera slussar stängas, vattenståndet är för högt! Dammarna är överfyllda med vatten och dammutsläppen är forsar som ligger i anslutning till slussarna vilket gör att det ibland blir otäkt strömt och man riktigt känner forsens dragsningskraft. Vid en sluss var de tvingade att släppa ut 230 ton vatten per sekund för att inte dammen skulle översvaämmas. Det är mycket vatten det... Igår hade Lasse hade fullt sjö att få båten på plats vid kajen som låg alldeles bredvid forsen (som bara skyddades av en tunn vajer).
 
Här i Peterborough, som är en stad på drygt 80 000 inv, har de den äldsta bevarade slussen på sträckan (av 44st). Den påbörjades 1835 och det tog 7 år att bygga den. Självklart öppnas och stängs portarna manuellt fortfarande. Vi tänkte tillbringa några dagar här i stán, som utsända att rapportera (i bloggen) om festligheterna imorgon. Vi har placerat oss på paradplats, mitt i den lilla sjön med fontänen där också fyrverkerierna ska sätta fyr och färg på staden :)
 
På vår lilla initiala promenad köpte vi ett nytt ankare i stället för vårt fortressankare, som passar i sand och lera, inte i sten och genom sjögräs som vi behöver nu. I stan såg vi också flera cykelbutiker och i en av dem köpte vi en begagnad, vacker och röd cykel till mig, som ersättning för den som gick bort härförleden. Nu fick Lasses stora svarta best en liten röd lillasyster. Nu ska det trampas! 
 
 
 
Poor trees and busches, hope they will survive this super wet summer!
 
 

We wondered why so many flags the Irish flag next to the Canadian. It turned out, when our curiosity took over and we looked it up, that early in Peterborough's history, around 1825, Peter Robinson (a member of the legislature in Upper Canada and also the one who gave the name to the city) took the initiative that Irish who met the criteria; To be poor, Catholic, under 45 years old and with knowledge of farmning could follow him to the new country in the west. He brought 2024 people, many, but far from everyone, made the strains with Atlantic Shipping (30 days) and the trip all the way here, both on land  and on the rivers.
 

Here in Peterborough, a city of over 80,000, they have the oldest preserved lock on the stretch (of 44th). They started in 1835 and it took 7 years to build it. Of course, the ports are still opened and closed manually. We are going to spend a few days here and report about the festivities tomorrow. We have placed ourselves in the middle of the small lake with the fountain, where the fireworks are going to color the city :)
 
On our little initial walk, we bought a new anchor instead of our fortress, which fits in sand and mud, not in stone and through seaweed that we need now. In town we also saw several bicycle stores, and in one of them we bought a used, beautiful and red bike for me as a replacement for the one who passed away in Waterford. Here we go again :)

 
The fountain in Peterborough. The fireworks on Saturday will be from the platform close to it. And close to it all is Ambika Explorer :)
 
 
 
 
Imagine what is was like in the old days... These boats probably went up and down the canals and rivers in Canada and the US. The picture is taken of a photo in a pub along Hudson river.
 
 

freezzzing in the rain..

Healy Falls, Trent-Severn Waterway, 28jun 2017
In English below
 
 
"Förra året vid den här tiden var det riktig värmebölja". "Jag vet inte vad som har hänt, det ska inte vara så här kallt och regnigt..." Det började bra men varje dag har blivit kallare. Och blötare! Vi har fått köra A/C på reverse, dvs på värme istället för kyla och extra filtar i sängen. På dagarna varma tröjor, byxor och regnställ... Igår fick vi ta skydd vid ett högt träd vid stranden, när ett elakt åskmoln skickade blixtar obehagligt nära båten just när vi var ensamma på en liten sjö. Vad är detta? Det stod det inget om i broschyren :)
 
Vi trodde nog vi hade gjort våra år av segling i ishavskyla, men tydligen inte! Vattennivån är ovanligt hög och vi ser flera hus där vattnet krypigt upp längs gräsmattan och närmar sig trappan till ytterdörren. Det är vansinnigt grönt i naturen, det växer så det knakar och fåglarna formligen skriker ut sin glädje, särskilt staren som drar upp fet daggmask efter fet daggmask ut de parkliknande grässlätterna längs slussarna. Ekorrarna är busy med att samla in vad de nu samlar på och vi ser bruna djur som liknar en stor brunråtta fast sötare och med tjock och lurvig svans och en liten söt vessla som stod upp på bakbenen.
 
Vi är ensamma i slussarna, både igår hela dagen och idag. Hur konstigt är det? Vi trodde i vår enfald att det skulle vara trångt i slussarna. Vi lastas in tillsammans hur många kubikmeter vatten som helst och färdas 15fot upp. Det måste kosta multum. Varje sluss har minst två, ofta tre personer som driver den mellan klockan nio och sex på dagen. De flesta slussarna har hydrauliska portar på ena sidan men manuell på andra så slussoperatörerna får lite motion i alla fall. 
 
Eftersom min cykel är död det promenerad som gäller. Inte en cykelbutik har vi sett på mannaminne. Ofta går vi en sväng till närmsta by för at kika lite, kanske äta en bit mat på lokal eller handla livsmedel. Det verkar som om hela västvärlden har problem med att låta landsbygden leva. Även i senaste byn, lilla Campbellford, är det luggslitet och man undrar hur länge restaurangerna kommer att överleva...
 
Idag skiner faktiskt solen. Men bara idag säger prognosen. Imorgon och många dagar framåt ska det bli ostadigt. Nå, den som lever får se. Prognosnissarna har haft fel förut :)
 
 
 
Good to go, we have bought the dekals, the permits to go Trent-Severn Waterway. The locks are free this year due to the 150 anniversery, but you still have to pay the mooring permit.
 
 
***

"Last year at this time, we had a heat wave". "I do not know what has happened, it should not be so cold and wet this time of year..." This is what one of the lock masters said!

Every day has become colder. We have been using the A / C on reverse, ie on heat instead of cold and thick extra blankets in bed, warm sweaters, long pants and rain gear ... Yesterday we took shelter at a high tree close to the shore, when a thunderstorm sent lightning uncomfortably near the boat just when we were alone on a small lake. What is this? 
 
We probably thought we had done our years of sailing in ice cold weather, but apparently not! The water level is also unusually high and we see several houses where the water creeps up along the lawn and approaches the stairs to the front door. It's crazy green in nature and the birds are screaming of joy, especially the starling that pulls up thick worms from the lawns surrounding the locks.  
 
We are alone in the locks, both yesterday all day and today. How weird is that? We thought that it would be crowded in the locks. Each lock has at least two, often three people working between nine and six o'clock in the day. Most locks have hydraulic ports on one side but manual on others so the lock operators get some exercise in any case.

Because my (Sandy's) bike is dead, we are walking instead. Not a bicycle shop anywhere.. Often we go to the nearest town to take a peek and maybe eat at the local restaurant. It seems that the whole western world is having trouble keeping the countryside alive. Even in the latest village, Little Campbellford, it's a bit worn down and you wonder how long the restaurants will survive ...

Today, the sun actually shines. But only today says the forecast. Tomorrow and many days ahead it will be "unsteady" with thunder. Well, the forecasters have been wrong before :)

 
 
Hard work :)
 
 
One of the double locks. Looks like a blue Christmas tree :)
 
 
Just beautiful! 
 
 
Parking after or before a lock is standard procedure nowadays.
 
 
In Canada you must buy alcohol in Liquerstores... just like in Sweden. 
 
 
Healy Falls is one of the many powerplant stations along the Waterway..
 
 
Yet another is on it´s way.....
 
 
Osprey nest at the top.. 

Canada 150 year anniversery

Almost Trenton, Ontario, 25jun 2017

In English below 

 

Här i vår första stad i Kanada känns som vi är hemma. Det är familjärt. Inte tillrättalagt. Småskaligt. Samma typ av natur och temperatur. Svårt att sätta fingret på exakt varför... I Kingston (Canadas första huvudstad) med drygt 100 000 invånare finns ett centrum med små affärer, livsmedelsbutiker, caféer, bank - allt på gångavstånd från marinan, i låga gamla fastigheter, lite slitet, mysigt! Vår marina är pytteliten och inte alls fancy, tvärtom. Det blir genast en trevlig atmosfär och knappt hann vi komma in i marinan förrän en hjälpande hand (förutom marinakillen) mötte oss vid tilläggningen.

 

Det var Roger från Missouri som tog emot oss. Han och hans fru är också "Loopers" men hade gått på grund i en trång kanal och båten stod nu på land för att reparera bägge propellrarna. Han erbjöd oss att låna deras hyrbil om vi behövde och hans scooter som de hade på soldäck. Hur det nu var så bjöd vi hem dem på traditionell midsommarlunch, den regnigaste midsommaren vi kan minnas, så det blev till att sitta inne i salongen. Trevligt blev det oavsett och vi fick många inblickar i hur de, som tänkande Amerikaner som rest mycket i världen i sitt arbetsliv, tänkte och resonerade i stort och smått, inte minst politiskt. Ännu två som röstat på Trump, i ren desperation sa de, det måste bli en förändring på det politiskta system som bara gagnar politiker, inte landet eller dess invånare....

 

Det är billigare här än i USA på nästan allt utom diesel. Diesel kostar dubbelt så mycket här i Kanada som i USA. Men det är dubbelt så dyrt med diesel i Sverige än i Kanada... I alla fall måste vi nu köra "lite försiktigt" med våra 750hk :) 

 

Vi tänkte oss en kort etapp på Lake Ontarios norra del före många dagar i trånga kanaler och slussar. Ankra i en vacker vik, pyssla lite med båten och grilla på akterdäck i solnedgången. Det blir inte ofta som man tänker sig. Inte heller denna dag. Vårt första ankringsförsök i en djup vik, i ganska hård vind, gick åt pipsvängen. Ett nytt fenomen har dykt upp; sjögräs! Ankaret bara glider över gräset utan att bita tag. Visserligen är vårt Fortress-ankare bäst på sand och lera... Nästa försök några timmar senare går lika illa. I kvällningen gjorde vi ett sista försök att ankra, annars blir den en marina för natten, och det lyckades! Men det var sent, pyssel och grillning blev helt sonika inställt. Det är slut med saltet nu och trots att båten varit helt översköljd av sjö idag så är hon inte saltig. JIPEE!

 

Kanada fyller 150 år. Fast det är mycket vatten som runnit under broarna innan Kanada deklarerades som eget land under brittisk överhöghet 1867. 38 miljoner människor ska fira denna årsdag den 01 juli med pompa och ståt i varje hörn av landet, har vi förstått. Det är nästa lördag! Då är vi mitt inne i landet, i en flod, vid någon mindre stad antagligen. Spännande!

 

 

On our way from Lake Ontario to Georgian Bay and Lake Heuron. The Trent-Severn Waterway (from Trenton to Port Severn)  took 90 years to complete...

 

 

 
Canada, worlds second largest contry by area, worlds 11 richest and has the longest bilateral border in the world. So much I didn't know about Canada... and the more you know, the more you know that you don't know...
 

 ***

Here in our first city in Canada it feels like we are home. It's family-like. Small scale. Same type of nature and temperature. Hard to put your finger on exactly what and why..... In Kingston (Canada's first capital) with more than 100,000 residents, there is a center with small shops, grocery stores, cafes, banks - all within walking distance of the marina, in low old buildings, a bit worn, cozy ! Our marina is not fancy, on the contrary but with a nice atmosphere and barely had we come into the marina when a helping hand appeared.

 

It was Roger from Missouri who welcomed us. He and his wife are also "Loopers" but had hit a rock on a narrow canal. The boat was now on land to repair both propellers. He offered us to borrow their rental car if we needed and his scooter.  We invited them to traditional Swedish Midsummer lunch, the most rainy midsummer we can remember.. It was nice, however, and we got many insights into how Americans, who traveled a lot in the world during their working life, thought and reasoned. They hoped for a change in the political system, a system that only benefits politicians, not the country or its inhabitants....

 

We thought of a short day on Lake Ontario's northern part before many days in narrow canals and locks. Anchor in a beautiful bay, take it easy and have a BBQ on the aft deck at sunset. Our first anchor attempt, in quite hard wind, did not succeed. A new phenomenon has emerged; seaweed! The anchor just slides over the grass without biting. We know our Fortress anchor is best on sand and mud, but... Next try a few hours later goes just as bad. In the evening we made one last attempt to anchor (otherwise it we would have to be a marina for the night) and it succeeded! But it was late, BBQ completely canceled.

 

Canada is 150 years old. Although there was a lot of water flowing underneath the bridges before Canada was declared its own country under British sovereignty in 1867. 38 million people will celebrate this anniversary on July 1st, in every corner of the country. It's next Saturday! Then we are in a river, at some smaller city probably. Exciting!

 

 

Always fishing... what you is it with you guys?
 
 
It's windy today on our way to Trenton, 15-22kn in the nose!
 
 
The coast line is very pretty, like a park, and many houses are beautiful...
 

Happy midsummer 🌿

Kingston, Ontario, Canada, 23jul 2017
In English below
 
Tjugoåtta slussar klara! Sista Slussen var i Oswego på södra sidan om Ontario. Vi har sagt på återseende till Rachel och Nick på "Sandy Gal Ii" som ska flyga till sonens bröllop innan de fortsätter. Efter fem timmars händelselös  "segling" over Lake Ontario landade vi i Kingston, i Canada. Nästa kanal/vattenväg har 44 slussar. Vi ska upp på 840ft över havet, 260m! Den går från Trenton till Port Severn i Georgien Bay, som lär vara väldigt vacker med massor av öar.
 
Ingen ville gå till Kingston för de var rädda för tullen. Man får bara ha med sig 1,5lit vin eller lite starksprit eller några öl när man kommer till Canada och de är här ökända för att borda båtarna och göra flygande kontroller. Men vi gick mot strömmen och hade tur, telefonincheckning bara och ingen kom ombord! Å andra sidan hade vi inte mycket i vinkällaren heller :)
 
Dags att plocka lite blomster, sätta på potatisen och förbereda midsommarlunchen.
Glad midsommar!
 
 
Loopers on Oswego Canal 
 
 
Twenty-nine locks done, the last was in Oswego on the south side of Ontario. We said aug wiedersehen to Rachel and Nick on "Sandy Gal II" they will fly to the son's wedding and leave the boat here for a while. That's the way it is, you meet nice people but soon you have to part....
 
We continued north and after six hours of "sailing" across Lake Ontario, we landed in Kingston, Canada. The next channel / waterway has 44 locks, going to 840ft above sea level, 260m! It runs from Trenton to Port Severn in Georgia Bay, which is supposedly very beautiful with lots of islands. 
 
It's time to prepare a traditional midsummers lunch with herring, snaps and strawberries.... and of course we'll dance the frog dance! No midsummer without it!
 
 
Check out the video on YouTube. it's true. It's totally true!

"Swedish Midsummer for Dummies"

 
 
Fishing in the middle of the river.... well, well....
 
 
Evening walk and don't everybody bring a conch shell to blow in? Well Nick did of course and it sounded.......hmmm, not so romantic :)
 
 
Last lock in Oswego river.
 
 
The cars are relatively small here in Canada ;) And they have eye lashes..
 
 

Mohawk River, Eire canal

Canajohire, 18jun 2017
In English below
 
Vi har lyckats ta oss upp genom 13 slussar och ca 90m över havet, samma höjd som Göta Kanal. Fast Eire kanal fortsätter nof uppåt lite till.... färden går längst Mohikanernas flod och med lite fritt spelrum i fantasin går det att se både indianerna och nybyggarna som trotsade vildmarken på sin väg västerut. Jag såg tydligt den snygga indiankillen som red förbi med det svarta håret fladdrande i fartvinden och korpfjädern som satt fast på huvudet med hjälp av ett broderat pannband. Hästen löddrade av svett där de galopperade över den vårfrodiga och kuperade marken. Han såg inte nybyggarnas vagnkaravan som stannat i en cirkel bakom en tät dunge lövträd för stt vila sig. Han bromsade in det brunfläckiga pigga stoet, hoppade av i farten och gick med hästen bakom sig mot flodenkanten för att de bägge skulle dricka sig otörstiga....
 
Det är nästan bara vildmark längst floden och det är en intensivt grönska av högt gräs och lövträd, inte ett barrträd så långt ögat når. Mohawk River slingrar sig fram i grönskan, det är varmt som i en bastu på "SkyDeck" för vi har den svaga vinden med oss... Annat var det igår, då frös vi nästan häcken av oss när vi slussade i spöregn och 13 grader - hela dagen! Trots bra regnkläder kände vi oss blöta på hela kroppen när vi kom fram till slut till byn Amsterdam. Ingen lust att jaga mat. Utrustade i torra kläder (regnet hade upphört) gick vi till marinarestaurangen för att dricka.. jag menar äta :) 
 
Där träffade vi tre andra "boaters" (tre par) och det blev en uppsluppen och trevlig kväll ända tills undertecknad "put the finger in the pie', vilket tyvärr inte är helt ovanligt. Jag berättade ganska högt för min bordsgranne, en mysig kvinna från North Carolina, om mitt intresse för att förstå det amerikanska samhället och människorna. Följdfrågan blev ju bl.a. hur de tänker med den nye presidenten.... Hon svarade att hon var republikan och tyckte att samhället brister i respekt som en av konsekvenserna med demokratisk politik. Hon vill ge Trump en chans. Då reste sig en av männen och sa att han måste gå nu innan han får blodstörtning (typ) och därmed var kvällen till ända! 
 
Jag lärde mig av våra Kanadensiska vänner att USA har blivit väldigt polariserat med å ena sidan Rep, och å andra sidan Dem. Och aldrig mötas de tu. Politik måste behandlas på tu man hand. Samma gäller religion, för de är väldigt religiösa (jämförelsevis) men man måste tro på Rätt Religion också! Nu börjar det bli svårt....
 
Det är 200 år sedan Eire kanal invigdes och de kanadensiska 150 år sedan. Detta firar de med att alla kanalsystem är GRATIS i år. Snacka om tur! I slussarna finns det stora trädstammar, grenar, döda fiskar av olika slag samt såg Lasse en levande sköldpadda som dök i en. Hoppas den klarade strapatsen!
 
 
 
 
 
Our New friends Rachel and Nick on Sandy Gal ahead of us.
 
 
 
We have managed to get through 13 locks and we're about 90m above sea level, the same height as Göta Kanal that goes through Sweden from East to west. The journey goes along the Mohawk river and with sone imagination, it is possible to see both the Indians and the settlers who defied the wilderness on their way west. I clearly saw the handsome indian riding his horse along the river. He did not see the settler's caravan who had formed a circle nearby. He stopped the brown-spotted little horse, jumped off and walked with the horse behind him to drink of the river water....
 
 
It is almost only wilderness by the river and it is an intense greenery of tall grass and deciduous trees, not a coniferous tree as far as the eye reaches. Mohawk River is hot like in a sauna on "SkyDeck" because we have the beeze from behind ... Yesterday, we froze when we handled the licks in drizzle - all day! Despite good rainwear, we felt wet on our entire body when we finally reached the village of Amsterdam. No desire to cook food. Fitted in dry clothes (the rain had ceased) we went to the marina restaurant to drink .. i mean eat:)
 
The only thing disturbing the wilderness was the close by railroad and sometimes car traffic over the bridges...
 
 
 
Locking is easy, you just hold on to two (dirty) lines and wait until the lock is filled, including debris, dead fish and once a poor turtle, still alive.
 
 
There are quite a few sailboats doing the Loop, but the mast has to go down due to all the low bridges on route.
 
 
The deepest lock lifted us 40ft up.
 
 

Hudson River

Waterford, NY, 15jun 2017

In English below


Det är nu tredje dagen på Hudson River och redan imorgon ska en ny fas i vårt båtresande påbörjas; själva slussandet. I Eire Canal är det en hel hoper av dem och totalt på resan är det 144st.

 

Den första dagen på floden började med miljoner foton på frihetsgudinnan, Staty of Liberty (en present från Frankrike till USA), Ellis Island och både Manhattan och New Jersey sett från vattnet.

 

Alla mina fördomar kom på skam. Eftersom vi inte hade läst på om floden fick fantasin fritt spelrum. Jag trodde den var skitig, omgärdad med tung industri och av förortssamhällen till New York... Inget av detta stämde!

Så fort vi hade passerat Manhattan, vilket var ett skådespel i sig själv, försvann nästan all civilisation. Floden blev smal och kantad med höga stupande klippor omgärdad av djup vårgrönska. Mer lik en fjord en en flod. Vattnet var visserligen brunaktigt, men inte av smuts utan av sand och lera från flodbotten. Det enda som bröt sönder stillheten var tågen som gick precis i flodkanten och som tutade frekvent. Ibland passerade vi samhällen, pyttesmå, och i en av dem stannade vi över natten; Kingston. Kingston var gammal, liksom befolkningen, en avfolkningsbygd som gjorde sitt bästa med att locka turister med evenemang, sina historiska byggnader, de tio kyrkorna (inom två kvarter), några urhäftiga restauranger och ett sjöfartsmuseum.

 

Två större städer passerade vi också, Albany som är huvudstad i staten New York samt den mindre, Troy, där den första slussen är. West Point Military Academy låg halvvägs upp, stor, dyster och grå. Efter 9/11 får man inte längre lägga till där och besöka anläggningen...

 

Från om med nu och ett tag framöver är det typ Göta Kanal som gäller 😊, tills vi kommer till Lake Ontario och in i Canada....

 

Thank you, John and Juliette, for all help during our stay with on in Great Kills!
 
  
Happy as they come :) a girls flying at the Staten Island playa.
 
***
 
It is now the third day on the Hudson River and already tomorrow a new phase in our boat trip will begin. In the Eire Canal there are plenty locks to pass (about 28) and in total on the trip there will be 144.
 
The first day on the Hudson river began with millions of photos of the Statue of Liberty (a gift from France to the United States), Ellis Island and both Manhattan and New Jersey from the water.
 
I had thought the Hudson River to be dirty, surrounded by heavy industry and by suburbs to New York ... None of this was true. As soon as we had passed Manhattan, which was a sight in itself, almost all civilization disappeared. The river became narrow and lined with high cliff cliffs surrounded by deep spring greenery. More like a fjord than a river. The water was brownish, but not of dirt but of sand and clay from the bottom of the river. The only thing that broke the silence and the nature was the train that went right at the edge of the river. Sometimes we passed communities, tiny ones, and in one of them we stayed overnight; Kingston. Kingston was old as well as the population, a village that did its best to attract tourists with events, its historic buildings, the ten churches (within two blocks), some nice restaurants and a shipping museum. We also passed two major cities, Albany, the capital of the state of New York and the smaller, Troy, where the first lock is. West Point Military Academy lay halfway up, big, gloomy and gray. After 9/11 you will no longer be allowed to go there and visit the facility ...  
 
From now, it's a canal trip with locks, from Waterford until we come to Lake Ontario and then into Canada.
 
You know who :)
 
Me with you know who!
 
 
Manhattan and Broklyn 
 
 
New World Trade Center in the middle
 
 
An odd shape, don´t you think....
 
 
Lighthouse in the Hudson River. The river is named after an Englishman sailing for the Dutch East India Company, who explored it 1609. The Dutch names are all over here; Rotterdam, Amsterdam, etc...
 
 
 
A line of Trawlers and other power boats, and a few sailing boats, end up in Waterford in order to do the Eire Canal with ~28 locks...
 

 

Eire canal starts!

 

Our journey goes from Waterford, north of Albany to Oswego, in Lake Ontario, at the left.

 


Manhattan

Staten Island, 10jun 2017
In English below
 
 
Man kan inte hjälpa att bli imponerad! Aldrig skulle vi vilja bosätta oss i denna Megastad, inte för allt smör i Småland. Men! Det är en häftig plats på jorden. Jag tyckte inte det förut men nu har jag gjort ett lappkast och min uppfattning är ändrad ca 180 grader :) Det hör till saken att det var säkert 15-20 år sedan sist....
 
Från Central Park gick promenaden till söder om Canal Street. Där tog fötterna slut och expressbussen från Broadway gick tillbaka till Staten Island (på ca en timme). Så mycket människor! Alla artiga och förekommande, Det måste man väl vara för att det ska fungera över huvudtaget med den trängseln där är. Igen måste konstateras att det är rent och städat överallt. Visserligen gick promenaden bara i de centrala delarna av Manhattan, men ändå. Stora gröna parker. Ok, en stor och flera mindre. I dessa områden åts lunch, som köpts på någon av de olika kiosker runt parkerna, organisk föda såklart. De satt på stolar i gräset, alltmedan det pratades i mobilen eller jobbades på medhavd MacBook :). De satt på stolar som någon ställt ut, hundratals stolar. Inte så mycket som en servett låg på marken när lunchen var slut!  Skräpet hamnar tydligen här, från havet upp på stranden i Staten Island....
 
Med munnen öppen som  en fågelholk insöps allt. Hann inte ens shoppa loss. Konstaterar att hit måste vi snart igen - och lägga mycket mer tid. Gå på museum, se någon musikal, äta på något hippt ställe, strolla i Central Park, vandra runt och ibland bara sitta på en bänk och titta (och så köpa ett par skor).
 
 
Tillbaka i marinan är det dags för byte av olja i motorerna innan vi fortsätter uppför Hudson River (som lär vara magiskt vacker), vi har redan gått 200 timmar så det är tydligen hög tid!
Det är 30 grader varmt idag, i förrgår 12!
 
 
 
 
Central Park entertainment. Nice!
 
****

One can not help being impressed! Never would we like to settle in this Mega City, not for all butter in Småland ( a small county in Sweden :) But! It's a cool place on earth. I did not like it before, but now I have changed my mind  about 180 degrees :) It's that it was 15-20 years since last time...
 
From Central Park I walked south to Canal Street. There my feet were killing me and I took the express bus from Broadway went back to Staten Island (about an hour). So many people In NY! All polite! Again, it must be noted that it is clean and tidy everywhere. The walk was only in the central parts of Manhattan, but still. Large green parks. Ok, one big and several smaller. In these areas lunch was bought at one of the different kiosks around the parks, organic food of course. They sat on chairs in the grass, all while talking on the phone or working on a MacBook :). Not as much as a napkin lay on the ground when the lunch was over! The garbage obviously ends here, from the sea up on the beach in Staten Island ....
 
We will soon have to do this again - and spend much more time. Go to museums,  watch some musicals, dine in some cool place, stroll in Central Park, wander around and sometimes just sit on a bench and watch (and then buy a pair of shoes).

 

Back in the marina, it's time to replace oil in the engines before continuing up the Hudson River (which's magically beautiful), we've already motored 200 hours so it's apparently high time!

 
Not going to church today is my guess...
 
 
But somebody did want to meet him, Jesus I mean
 
 
And some just wanted to rest their feet..
 
 
I liked this building!
 
 
One of the smaller parks at lunch time.
 
 
Always fresh fruit available 
 
 
Ok, maybe not!
 
 
 
By now I had walked many, many miles and guess if I envied this guy!
 
 
New Yorkers, they are really something else. Cool Is the word!
 
 
...and then a not so funny task; oil change on two cattepillars And a genset 😤
 
 

Language and rubbish

Staten Island, 09jun 2017
In English below
 
 
Vi pratar amerikanska som infödda, tycker vi själva. Helt utan brytning (nåja). Ändå blir den första frågan efter vi har sagt en enda mening; Where are you from? Väldigt irriterande! Påminner om min pappa, som svensktalande finne, som tyckte han pratade helt brytningfri svenska och kunde inte förstå varför alla förstod direkt att han var från grannlandet i öster...
 
Senast vi var i matbutiken frågade vi var de hade saltet:
Såålt, where do have the såålt?
What? Såålt? What can we do for you, sir?
We would like to know where the såålt is!
Såålt?
Yes, såålt! Where do you keep it?
I'm sorry, what are you looking for again?
SÅÅLT!!
Oh, you mean såålt! It's over here, follow me....
😬😬😬
 
 
Tog en promenad runt den fina lagunen i Great Kills. Kom till sandudden där alla grabbar stod och fiskade (de är helt tokiga i fiske. Inte fisk. Fiske!). De stod där upp i knäna med skräp. Skräp av alla de sorter, mest plastflaskor, plastburkar, plastpåsar, burkar, gamla flipflop, gamla borstar, fisklina, allt möjligt skräp... Hur kan de inte se det? Hur kan de inte vilja städa upp?
 
Läste att i USA genererar man 2kg hushållssopor per person, per dag! Högst i världen! Vi är säkert inte långt efter heller! Vi har inte upplevt att de sorterar soporna alls här. I de fall det sorteras lägger de plast, metallburkar och glas i samma binge... Vi måste tänka om. På allvar!! På alla nedsmutsningsfronter. Och nu med Mr Trump som inte ratificerar Parisavtalet... Man blir ju så ledsen och arg!
 
 
Tillbaka till min promenad. Svärande eder över gubbsen (hoppas de inte får någon fisk) gick jag vidare och upptäckte flera kilometer av sandstrand på andra sidan, mot havet. Underbart! Vilken playa! .....Om det inte varit för att det var lika skräpigt hela vägen! Den enda platsen utan skräp var en kort sträcka som var isolerad som "badstrand" där traktorspåren pratar sitt tydliga språk. Skräpigt, fullt med plast som t.ex. på stränder i Indonesien och Maldiverna...
 
 
Nog om detta! Nu är det besök på Manhattan som gäller. Då blir man säkert glad igen 😊
 
 
 
 
The storm Sandy did this! 2012. She hit Staten Island hard! Many boats became wrecks in the lagoon after the 12hours it lasted here.
 
***
 
We speak American as natives, we think. Absolutely without an accent (well, almost..). Nevertheless, the first question after we have open our mouth, is; Where are you from? Very annoying! Reminds me of my father, who was a Swedish-speaking Finn, who thought he spoke completely perfect Swedish and could not understand that everyone immediately understood that he was from the neighboring country in the east ...
Like when we ask for salt in the supermarket, no one understood what we looking for. And finally, after a long time explaining, the man said; oh you mean salt! Jesus!
 
 
Took a walk around the great lagoon in Great Kills. Come to the sandy point where all the guys stood fishing (they're crazy in fishing, not fish, fishing). They stood there, knee high in rubbish. Trash of all the varieties, mostly plastic bottles, plastic cans, plastic bags, aluminum cans, old flipflop, old brushes, fishing lines, all possible junk ... How can they not see it? How can they not want to clean up?
 
Swearing, (hope they do not get any fish) I went on and discovered several kilometers of beautiful beach on the other side, towards the ocean. Wonderful! What a playa! ..... But it was just as full of trash, all the way! IT was like sonen beachen in Indonesia and the Madives. The only place clean on this beach was a short part that was isolated as a "beach" where the tractor tracks spoke their clear language...
 
Every American throws 4pounds of garbage per day and person, I read in a report. That makes them no one in the world. And I think we in the EU are not far behind! We have to do something about pollution!! It just can't go on!
And now, Mr Trump refuses to ratify the Paris agreement....
 
 
 
So sad to see! How can the guys fishing not see it and do something about it. It totally surrounds them! 
 
 
Baitfish, he said.
Fishing hysteria. No matter what weather, they stand there..
 
 
Lot's of these guys on the beach...
 
 
The only strech on the beach without trash... 
 

The Big Apple

New York (almost), Staten Island, New Jersey, 05jun 2017

In English below

 

Vi är framme vid vår första stora milstolpe, New York!
När vi lämnade Chesapeake City hade vi en lång etapp framför oss. Det skulle bli dåligt väder om några dagar så vi ville passa på att göra de långa havspassagerna på Atlanten innan dess. Vi hade hört att ICW (Intracostal Waterway) bara hade tidvis 4fot djup i kanalen som går längst New Jersey och det räcker inte. Därför beslutade vi att inte chansa utan ta Atlantvägen till New York från Cape May. De flesta beräknar tre dagsetapper, vi gjorde det på två långa för att hinna före ett lågtryck...

 

Delaware Bay var urtråkig. Lång och händelselös. Grå och trist. Punkt och slut! Knappt ingenstans att söka skydd om det skulle behövas. Det blåste snålt, vågorna var "choppiga" och Ambika skuttade som ett bångstyrigt gammalt sto på vågtopparna tills vi var framme i Cape May, den södra spetsen på New Jersey. Där kunde vi ankra upp för natten men vi fortsatte norrut, för solen sken nu och vinden hade lagt sig.

 

När kvällningen närmade sig gick vi in till Atlantic City vars Skyline kontrasterade våldsamt mot de vackra långa, öde sandstränderna, nästan som ett helgerån! Men många är av en helt annan uppfattning och älskar skyskrapor och spelhallar. I så fall har de hamnat rätt här i Atlantic City (troligtvis tvåa efter Las Vegas här i USA), trots att Donald Trump just lagt ner sitt andra spelkasino på kort tid, det fula Taj Mahal. Enligt wiki las kasinot ner 2016 pga av att Trump inte kom överens med facket om att ge tillbaka sjukförsäkring och pensionsfonder som togs bort vid en konkursförhandling. Resultat; 3000 anställda förlorade sitt jobb!

 

En verklig "need to know" grej är att Monopolspelet tagit Atlantic Citys gatunamn i sin amerikanska version :) Det finns mycket spännande läsning om stans historia; om korruption, spel, prostitution, illegal sprit under förbudstiden och annat smått och gott during the good old days.

 

Höll på att glömma att vid det supertrånga inloppet till vår ankringslagun gick vi rakt upp på en sandbank! Riktigt läskigt för tidvattnet var halvvägs på väg NER! Men vår kapten klarade biffen med hjälp av 750 hästar och skicklig manövrering. Vi kan nog lugnt säga att Navionics sjökorts aktier stod under fryspunkten då!

 

Nu är vi i The Big Apple, eller rättare sagt i en Yacht Club på Staten Island, och njuter av att "ha gjort" 9 stater av ca 25 och 1500nm av ca 6500 totalt 👍🍾✌️.

  

 

Atlantic City from the Atlantic Ocean, Trump closed Taj Mahal 2016 (in the middle of the picture) after a dispute with the union.
 
Atlantic City, view from our Anchorage. I would have loved to win lots of money at one of the (open) casinos, but weather did not permit a longer stay...
 
***

We have arrived to our first major milestone, New York!
When we left Chesapeake City we had a long ride ahead of us. We had heard that ICW (Intracostal Waterway) only has, at some points, as low as 4 feet of depth in the channel that runs inshore New Jersey, and that is not enough. Therefore, we decided to take the Atlantic Ocean to New York from Cape May. Most calculate three days, we did it on two long ones, in order to pass before a low pressure ...

 

Delaware Bay was boring. Long and uneventful. Gray and sad. Period! Hardly nowhere to seek protection if it would be necessary. It was windy, the waves were "choppy" and Ambika behaved like a bumpy old mare on the waves until we arrived in Cape May, the southern tip of New Jersey. There we could have stayed for the night but we continued north, the sun was shining now and the wind had eased.

 

As the evening approached, we anchored outside Atlantic City whose Skyline contrasted violently with the beautiful long, deserted sandy beaches. But many people are of a different opinion and love skyscrapers and casinos. In that case, Atlantic City is the place to visit (probably second after Las Vegas here in the United States), A real need to know fact is that the Monopoly game has taken Atlantic City's street names in its American version :) There is a lot of exciting reading about the history of the city; About corruption, gambling, prostitution, illegal liquor during the prohibion, and other goodies during the good old days.

 

While entering our anchorage we went straight on to a shole! Really scary for the tide was halfway on the way DOWN! But our captain managed the help of 750 horses and skillful maneuvering. We can easily say that Navionics's seachart shares were below the freezing point!

 

We´ll stay some time in The Big Apple, or rather in a Yacht Club on Staten Island, having passed 9 states of about 25 and 1500nm of about 6500nm total. It´s time to rest :)

 
The next day, on our second and last leg on the Atlantic Ocean to New York, we had a deja´vu. It was like when we were sailing Ambika Viking on the seven seas... 
 
New Jersey is just a long sandy beach only interrupted by some recreational villages and, of course, Atlantic City.
 
 
The only thing that interrupted our cruise was the Coast Guard practising hauling up and down people to/from the chopper. 

 

The next morning, Great Kills natural and protected lagun, Staten Island, in morning mist 

 


Annapolis, Baltimore and little Chesapeake City

Chesapeake City, 03jun 2017
In English below
 
Nu är Chesapeake Bay slut! 200 miles lång och vi har kört kors och tvärs, från öst till väst. Vädret har varit "sådär" får vi säga, med en hel del regn och gråkall dis. "Det gör ingenting" säger vår evigt positiva gast Göran men vi tycker nog att han borde fått uppleva mer sol och värme... 
 
Det näst senaste stoppet var Annapolis, en liten ursöt seglarstad på västra kusten, där vi strosade omkring i de gamla kvarteren och upplevde Memorial Day, helgdag för att hedra soldater som stupat i strid. Alla var på benen, parader och tal hälls och den Amerikanska flaggan vajade i stort sett överallt. 
Annapolis var USA´s huvudstad ett kort tag år 1783. Det var under 1700-talet en blomstrade hamnstad för varor, inklusive slavar. Hamnens bytydelse minskade dock efter att Baltimores hamn etblerades, som var mycket djupare. Annapolis var en viktig stad för ostronindustri, båtbyggande och segelmakeri. Idag är motorbåtarna, som hittills varit dominerande på vår resa norrut, ersatta av segelbåtar. Massor av segelbåtar!
 
Baltimore blev nästa stopp. Detta var den andra största ankomsthamnen för immigranter, näst efter New York. Vi trodde nog att något hade hänt; inte en båt i sikte på hela denna gråkalla dag och när vi kom fram till Baltimores "Inner Harbor" fanns där inte en enda fritidsbåt. Vi hade läst att man kunde ankra mitt i hamnbassängen, det kändes lite udda men det gjorde vi, mitt emellan USS Constitution (världens äldsta krigsfartyg som har haft krigsuppdrag och som fortfarande flyter) som sjösattes 1797 och ubåten Torsk (!) som är pytteliten men som ändå rymde 80 besättningsmän, otroligt. Det här en stor stad med knappt tre miljoner invånare och pga av en jättestor brand i innerstaden 1904 förstördes över 1500 byggnader under 30 timmar! Vi läste att Baltomore länge toppat listan på antal mord per år men fått ner siffran med 60%, tyvärr ligger de fortfarande högt. Innerstden är modern och vi låg omgivna av höga hus av glas, tegel och betong. Kanske inte den mysigaste staden/stället vi upplevt, men häftigt ändå att ligga precis mitt i. 
 
Chesapeake City är en pytteliten by med 500 individer. En ganska gammal och anrik men som har falnat pga av att slussen är borttagen, den som gjorde att alla måste stanna där, ofta över natten... Där firade vi Lasses födelsedag och därifrån körde vi till Newarks flygplats för att återbörda Göran till fädernelandet.
 
De är faktiskt väldigt patriotiska här (lite Norgevarning :) men lite av denna patriotism skulle vi nog må bra av i Sverige också, man skapar sammanhållning och gemensam plattform. Alla är väldigt artiga och kallar Lasse för Captain (fast förkortat; Cap) och mig Maám. De kommer alltid ut på bryggan för att ta tamparna på marinorna och i butikerna finns det ungdomar som packar ner varorna i kassar, superbra extrainkomst för unga (inte bara unga förrästen) och bra för oss kunder :) En viktig detalj som finns här men som vi saknar hemma (skratta inte nu) är rena tolaletter. Här finns de överallt, både offentliga och i butiker/restauranger, alla är absolut rena OCH har toapapper. Varför kan vi inte ha det så? Man kan inte heller hjälpa att jämföra renheten och prydligheten på gator och torg... varför inte ha kampanjen "håll Sverige rent" igen. Det behövs, i alla fall i Uppsala och Stockholm! Grinig kärring? Just dé! Nej förrästen, letar efter USA´s själ!
 
PS! Killarna har haft stort besvär med att snabbt få ner jollen i vattnet så att "det lilla misstaget" kunde döljas. Pannorna låg ofta i djupa veck för att försöka utröna hur detta (misstaget) skulle kunna elimineras... Nu har de "fixat det", se nedan :)
 
 
 
 
 
Many parades and gatherings on Memorial Day in Annapolis and, of course, Lars and Göran had to "blend in"...
 
 
***

Now Chesapeake Bay, 200 miles long, is completed. We are now in Chesapeake City. The weather has been "so-so" with a lot of rain but we had a great time crossing the bay from est to east, then to the west again.

 

Annapolis, a small sailing town on the west coast, where we wandered around the old quarter and experienced Memorial Day, a holiday to commemorate soldiers who appeared in battle. Everyone was there, enjoying parades and speeches and the American flag waved almost everywhere.
Annapolis was the capital of the United States for a short while in 1783. It was a flowered port town for goods, including slaves, in the 18th century. Annapolis was an important city for oyster industry, boatbuilding and sailing. Today, the motorboats, which until now, have been dominant on our journey north, are replaced by sailboats. Lots of sailboats!

 
 Remember Kunta Kinte? May I present Alex Haley, telling his story for the children of Annapolis.
 
 
Sweet places to dine in every corner of Annapolis.
 
 
We found Mr Washington in Annapolis State Hall, resigning his commission 1783 as commander in chief of the Continental Army. By the treaty of Paris the war ended. It was ratified by the congress on January 14, 1784.
 
 
Göran in the middle of Baltimore Inner Harbor. Not bad, he thought. Not bad at all!
 
 
Baltimore was the next stop. This was the second largest port of arrival for immigrants in the old days, next to New York. When we arrived at Baltimore's "Inner Harbor" there was not a single pleasure boat in sight. We had read that you could drop your anchor in the middle of the harbor. It felt a bit odd but we did, in between the USS Constitution, launched in 1797 and the submarine Torsk (which is cod in Swedish..) This is a big city with almost three million inhabitants and a huge fire in the city 1904, it destroyed over 1500 buildings in 30 hours! We read that Baltimore for a long time was highest on the list of homosides per year but has reduced the figure by 60%. Unfortunately, the figure is still high. The innermost is modern and we were surrounded by tall buildings of glass, brick and concrete. Perhaps not most beautiful city / place we have seen, but yet is was awesome to be in the middle of it :)
 
 
USS Constitution, USA claims this ship to be the oldest warship afloat. Her name was selected by President George Washington (which makes sense).
 
 
In the foreground, the submarine, USS Torsk 
 
 
Some old buildings still exists, but many... 
 
 
 
...looks like this in downtown Baltimore.
 
 
Cooool lady, with the Baltimore Aquarium in the backround 
 
 
A pretty Inn in pretty Chesapeake City
 
 
Here is a little something for the creative souls to copy :)
 
 
Cap´n and Goran proudly presents the new dinghy design..... Questions/comments anybody/somebody? 
 
 
 

Finally he got one!

Chesapeake City, MD, 02jun 2017 - Lars 70th Birthday 🎉🎉🎉
 
 
Det var en gång en liten pojke, bara 14 år gammal, som hette Lars. Hans dröm var att få köpa en moppe, en röd Push med kromad bensintank och framskärm. Alla kompisars dröm också och för många små pojkar gick drömmen i uppfyllelse. Dock icke för lille Lars. På hans födelsedag fick han en moppe. Men FEL sort. Hans pappa var polare med butikscefen på Crescent, så det blev till hans stora fasa en sådan, och hemskast av allt; typen med "raketarsel"!! Han blev totalt utskrattad av kompisarna....
 
Denna händelse etsade sig fast i lille Lars minne. När han senare i livet pratade  om denna tragiska händelse (vilket hände ganska ofta) så lyste alltid en längtan igenom; att en gång äga en röd Push med kromad bensintank och framskärm.....
 
Idag, när han fyller 70, gick hans heta önskan äntligen i uppfyllelse! Av fantastiska Uffe fick han precis en sådan; en röd Push med kromad bensintank och framskärm. 
 
Grattis Lasse
Tack Uffe
 
He allways wanted a moped like this and now, on his 70th Birthday, he got one from his very good friend, Uffe! Better late than never 👍
 
Mmmmm ❤️
 

St Michaels - a yacht heaven

Annapolis, MD, 28maj 2017
In English below
 
 
Pittoreska St Michaels, ett seglarmecka som Sandhamn, fast vackrare Med anor och hus från 1800-talet. Hit seglar det vackra folket från närliggande Annapolis, Baltimore, Washington DC, etc. över helgerna. Det var omöjligt att få plats i marina så det blev till att ankra utanför. Av någon anledning tyckte kaptenen och gasten Göran att det var bra för då var vi tvungna att sjösätta jollen.....!! 
 
Ett billigt ställe är det inte, ännu dyrare är det med den svaga svenska kronan! Det blev m.a.o. Inga skoinköp denna gång :( Men en god middag på The Crab Claw i hamnen blev det OCH inköp av färsk hummer som kokades ombord till delikat förrätt.
 
 
Nu ligger vi på boj i Annapolis hamn,  det regnar kraftigt men vi håller modet uppe med krypkasino, skitgubbe och andra lustigheter, förutom den stundande middagen på ytterligare var sin hummer. Mmmmmums!
 
 
 
 
A true patriot!?
I have a hard time imagining this outfit on a Swedish women... 😄 (...that is, with a swedish flag...:)
 
***
 
Quaint St Michaels with a very nice museum and houses from the 19th century. This is were the beautiful people sail from nearby Annapolis, Baltimore, Washington DC, etc. over the weekends. It was impossible to get a slip in the marina so we anchored outside. For some reason, the captain and grew Göran thought it was good for then we had to launch the dinghy..... !!   It's not a cheap place, it's even more expensive with the weak Swedish krona! That menat ; No shoe purchases this time :( But a good dinner at The Crab Claw in the harbor AND the purchase of fresh lobster cooked on board as a delicious starter.
 
 
 
Solomon island, dining oysters and crabs, what else, after a bycycle ride.
 
 
St Michaels, such a quaint town!
 
 
Fantastic photos taken by Robert de Gast in early 1970 of watermen harvesting oysters and St Michaels harbor.
 
To be a waterman was the best paid job a free, former slave, could have in the old days. Even the oyster shucking was well paid (relatively) if you were good at it. One record heard of was 100 oysters in three minutes and three seconds. That is a wow!
 
 
 

Ohh noooooo!!!

Solomon Island II, 26 maj 2017
 
 
The coast guard requires all boaters to have the ships name clearly visible on the transom. Since our dingy successfully covers the name and home port on Ambika Explorer (home port Wilmington, DE for Delaware), our Captain and his first mate decided to do something about it.
 
Said and done, Lars bought spray color, then they struggled to get the dingy up on the pier and the master piece began to take form... I went down to the saloon, in hiding. I guessed it would be grouse. But, I tell you was even worse! Unimaginable!
I did my best to cover up the mess with a brush, writing readable letters....while cursing wildly behind clenched teeth... but it was still awful 😱!
 
When the color was dry, the geniuses mounted the dingy back on it's place (the only way possible...) and went to admire the result ...............
 
i started to cry!
 
 
Geniusis at work. My opinion? Terrible, NO LESS! Merde!
 
 
 
 
Self-explantory!  ¥#%€€~#&$😤😩😲😡👹☠️
 
 
 
 

Tangier Island

Solomon Islands, Maryland, 25maj 2017
In English below
 
 
OK vi har nu färdats bakåt i tiden. Långt bakåt! Vi befann oss i femtiotalet då vi landsteg på lilla Tangier Island, mitt i Chesapeake Bay. En ö utan mycket fast mark. Mycket av "bebyggelsen" står på pålar i havet, pålar och bryggor som borde fått mycket mer omsorg redan för länge sedan. Vi förtöjde båten på Park's marina. Själva Mr Park, 86 år, hjälpte oss att förtöja Ambika Exp i den lilla bryggan med de stora murkna pållarna. Det låg två andra båtar vid bryggan, längs kanalen som gick tvärs igenom byn, sen var det fullt. Det var en grå och kylig dag, molnen hängde hotfullt lågt med löfte om regn. Det passade scenariot perfekt. Efter att ha samtalat en stund med mr Park, som fiskat krabbor här tills han blev 75 år, gick vi på upptäcksfärd på ön (eller rättare sagt; han samtalade med oss för hans hörsel var inte vad den varit).
 
Byn med dess små vita hus, många illa medfarna, låg tätt tillsammans längst de smala slingrande gatorna där små elbilar tog sig fram. I många trädgårdar låg lutande och mossbelupna gravstenar där släkten låg begravd. Tre släktnamn var talrika; Pruitt, Park och Crockett. Skyltar med Donald Trump och "Make Amerika Great Again" var vanligt utanför flera hus. En matbutik med mycket begränsat utbud låg nära hamnen, de fick leverans med varor en gång i veckan. Det kändes att kunderna inne i butiken måtte tillhöra någon av ovanstående släkterna... Idag bor här bara 500 personer, bara för några år sedan bodde här 1500. Byn är, eller har varit, hårt styrd av lokala lagar, lokala starka män. En av dessa "personligheter" (sheriffen) för många år sedan beslutade att ALLA MÅSTE delta i gudstjänsten på söndag, punkt! När han upptäckte en grabb på cykel på gatan utanför, med en glass i handen, under gudstjänsttiden - då sköt han helt enkelt ner honom, skadade honom illa. Sheriffen fick bara ett års fängelse...
 
När vi gått den lång promenaden började magen göra sig påmind. Vi beslutade att njuta någon sorts krabbrätt (typ) på lokal lokal :) Vi stegade iväg till den enda (av tre) sjapp som hade öppet. Vi var ensamma där vid vårt bord, ett av ca 10 bord med blå plastdukar med sjöstjärnor på. Där fick vi strax reda på att här serverades minsann inga alkoholhaltiga drycker, med eller utan tillhörande mat! Inga offentliga lokaler på ön hade rätt till det. Kockan, en söt rund kvinna på 65+ år,  kom ut för att förklara för oss att så var det och så hade det alltid varit. Det var inte för att hon inte gillade oss :) Det visade sig att hon var barnfödd på ön och kunde inte tänka sig att bo någon annanstans. De flesta ungdomarna sticker efter avslutad utbildning men hennes barn och barnbarn var kvar. Och hon hade varit i Paris en gång.... I alla fall, vi tog maten som take away (vi hade vin ombord :)
 
 
När vi nästa morgon lämnade Tangier Island visste vi att vi aldrig skulle glömma denna plats på jorden. Någonsin! Så otroligt fashinerande!
 
 
 
Ambika at Tangier Island in the middle of Chesapeake Bay
 
 

Ok, we have been traveling back in time. Far back! We found ourselves in the fifties when we landed on little Tangier Island, in the middle of Chesapeake Bay. An island without much solid soil. Much of the "buildings" are on piles in the sea, piles and piers that should have been given much more care already a long time ago. We moored the boat at Park's marina. Mr Park himself, 86 years, helped us to tie her up at the big murky piles. There were two other boats at the pier, along the canal that crossed the village, then the marina was full. It was a gray and chilly day, the clouds hanging low with promise of rain. That suited the scenario perfectly. After talking for a while with Mr. Park, who fished crabs here until he turned 75, we went on exploring the island. 

 


The village with its little white houses, many in need of maintenance, lay close together along the narrow winding streets where people with small electric cars were driving. In many gardens lay tombstones where the family was buried. Three family names were numerous; Pruitt, Park and Crockett. A grocery store with very limited supply was close to the port. The customers inside could one of the above families ... Today only 500 people live here, only a few years ago, it was 1500. The village is, or has been, heavily governed by local laws, local strong men. One of these "personalities" (sheriff) many years ago decided that everyone must attend the worship service on Sunday, period! When he discovered a guy on a bicycle on the street outside, with ice cream in his hand, he simply shot him badly. The Sheriff received only one year's prison ...

 
As we walked, the stomach began to make itself heard. We decided to enjoy some kind of crab dish at local restaurant. We were alone there at our table, one of about 10 tables with blue plastic cloths with starfish on. There we immediately found out that no alcoholic beverages were served, with or without accompanying food! The chef, a pretty, round, lady 65+ years old, came out to explain to us that's how it was and that's how it always would be. It was not because she did not like us :) It turned out she was born on the island and could not imagine staying anywhere else. Most of the youngsters stop after education, but her children and grandchildren remained. And she'd been to Paris once .... Anyways, we took the food as take away (because we still had some wine omboard...)

 
 
When we left Tangier Island the next morning, we knew that we would never forget this place on earth. Ever! We just loved the place!

 
Tre crew ties up Ambika on Park´s Marina
 
 
Mr Park himself
 
 
Crab fishing is still big business
 
 
 
...and cats, lots of cats. Everywhere.
 
Göran on vaccation with us on the seven seas, again :)
 
 
Hmmm, wonder why it´s closed...
 
 
But you can always have a coke :)
 
 
Hard working watermen, still going strong on the island
 
Houses on piles
 
 
Our restaurant...
 
 
Back to civilazation, looking out for the numerous fish traps on route to the Solomon Islands
 
 

Mother of Presidents - Virginia

Still in Deltaville, VA, 23maj 2017
In English below
 
Staten Virginia, mitt emellan nord och syd kallas bl.a. för Presidenternas moder. Åtta preseidenter är födda här, fler än i någon annan stat.. (need to know fact :) De stred under inbörderskriget med Sydstaterna då mycket av deras rikedom kom sig av slavarbete.. Här bor det idag ca 8,5 miljoner människor och statens inkomst har mer och mer gått över från jordbruk till industriprodukter, år 2002 var data chips den största exportprodukten. Här ligger också många viktiga federala instanser som CIA och försvarsdepartementet.
 
Det regnar fortfarande men ändå ganska mysigt att vara inregnad med levande ljus och göra inte så mycket, alltså ännu mindre än i vanliga fall :) Fast det är synd om gästgasten som har mindre tid på sig att utforska denna del av världen. Vi skulle lämnat Deltaville tidigt i morse för att korsta Chesapeake Bay och gå till Onancock på ostsidan men prognosen var kass så vi beslutade att stanna kvar. Förutom vädret så är det mycket fartygstrafik som korsar den stora viken och i dålig sikt är det inte kul att ge sig ut.
 
 
Virginia, to be followed by Maryland
 
 
The state of Virginia, midway between north and south, is called the "Mother of Presidents".  Eight presidents are born here, more than in any other state. (Need to know fact :) They fought during the Civil war with the Confederates, as a lot of their wealth came from slavery... 8.5 million people live here today and the state income has more and more transitioned from agriculture to industrial products; in 2002, data chips were the largest export product. This is also the "home" of many important federal agencies such as the CIA and the Department of Defense.
 
 
It is still raining, but still quite cozy with candlelights and to do not much, so even less than usual. But it is a pity on our guest who has less time to explore this part of the world. We'd left Deltaville early this morning to cross over Chesapeake Bay and go to Onancock on the east side, but the forecast was bad so we decided to stay. Besides the weather, there is a lot of ships traffic that crosses the big bay and in the bad visibility it's not fun at all.
 
 
Here comes the guys with crab cakes, scallops and smoked shrimp. They walked 7 miles to get them!! The weather and the nature is just like home....
 
 
Recap from North Carolina:
These guys, emptying their crab pots, are called "watermen" not fishermen in this part of the world. 
 
 
 
The terns, stalking Ambika, are true acrobats diving for fish in her wake
 
 
Soon Ambika will look like this (no, not the sail masts..); with a big mustache telling everyone that you are in muddy waters, doing the Great Loop :) No use to "shave it off", it will immediately come back.. 
 
 

Norfolk and Chesapeake Bay

Deltaville, VA, 22maj 2017
In English below
 
Göran stod på kajen och vinkade glatt när vi kom in inglidande i marinan i Norfolk. Så var det ju inte alls tänkt, utan vi skulle vara klara med kaffe och tårta när HAN kom, sablar bro! Det blir inte alltid som man tänkt... Binda fast Ambika, rafsa ihop lite grädde och ladda på de sista bären på färdiga köpestårtbottnar. Nu är det kaffeparty på skydeck, vi firar ankomt av vår första gast :)
 
Norfolk är världen största marinbas! Det märks. Hela området, så långt man kan se, är fullt med hangarfartyg och andra krigande farkoster tillhörande US Navy. En del var i torrdocka, andra var på varv och återigen andra verkade vara i stand-by läge. Man får inte komma närmare än 100m från dem till sjöss och kommer man närmare än 500m måste man köra väldigt sakta (idle speed). På kajerna runt omkring vimlade det av killar (mest) men också tjejer i uniform. Enligt killen i Uber bor det 5000 anställda på ett hangarfartyg!! Norfolk var en supertrevlig stad, modern och med till stor del svart befolkning. Men nästan inga fina, gamla hus som i de charmiga städerna längre söderut. 
 
En pensionerad krigsmaskin, USS Wisconsin, låg alldeles nära oss vid naval museum. Den hade varit med om mycket under sina aktiva 50+ år med början i andra världskriget. Innan hon gick i pension var hon med i kriget mot Irak i "Operation Desert Storm".
 
Iskalla vindar drog in över oss i Norfolk och följde med oss över till Hampton, bara 10miles norrut. Vi var på väg på en längre etapp men krabb motsjö och frisk vind fick oss att ändra oss, vår nya Ambika är inte lika elegant i sjön som vår vackra Ambika Viking. Och då är det dagens underdritt! Hampton fick det bli och efter ankring trotsade vi kylan och tog jollen till byn där det var Reggiekarneval. Ganska cool musk och ändå coolare publik :)
 
Nu är vi i Chesapeake Bay som alla pratat om så mycket. Om hur underbart och vackert det är här. Den västra sidan är, enligt utsago, exploaterad och bebyggd medan den östra är mer genuin med bebyggelse kvar från gamla tider. Det ska bli spännande!

På vårt stopp i Deltaville på den västra sidan tog vi en promenad i hällande regn och när vi hade gått huvudgatan med fyra kyrkor, några restauranger och tre affärer så var staden slut. Restaurangerna hade stängt på måndagar (gissa vilken dag det var?) så tji crabcakes! Men det var gulligt att bo där, säkert; fina trähus med stora tomter. Allt var så prydligt och med havet omkring sig på nästa alla sidor. I want to live there!
 
Imorgon bitti ska vi korsa Chesapeake Bay över till Onancock innan det värsta prognostiserade ovädret bryter ut!
 
 
 
Göran, welcome aboard!
 
***

Norfolk is the world's largest naval base! It shows. The whole area, as far as you can see, is full of naval war mashines. On the quays you could see men (mostly) but also women in uniform. According to the guy in Uber, there are 5000 employees on one hangar ship!! Norfolk was a modern city with largely a black population. No nice old houses like the charming towns further south.

 

The retired war machine, USS Wisconsin, was close to us at the seaside museum. It had been active for 50+ years, beginning in World War II. Before retiring, she was in the war on Iraq in Operation Desert Storm.

 

Cool winds and clouds followed us from Norfolk to Hampton, just 10miles north. We were heading for a longer strech, but it became more and more uncomfotable as the seas and winds picked up. And then, after anchoring, we took the dingy to the village where it was Reaggie carneval. Pretty cool!

 

 

On our stop in Deltaville on the west side, we took a walk in pouring rain and when we had walked the main street (with four churches, some restaurants and three shops) the city was over. The restaurants had closed on Mondays (guess what day it was?) But it is nice to live there for sure; Nice wooden houses with large plots. Everything was so neat and with the ocean just around the corner. I want to live there!
 
Tomorrow we will cross Chesapeake Bay to Onancock before the thunderstorm storm breaks out!

 

Norfolk, from the deck of USS Wisconsin
 
 
USS Wisconsin and Ambika´s Cap´n
 
 
That´s the way it was...
 
Reaggie fever (or something...) in Hampton?
 
 
God day ladies..
 
Sweet!
 
 
Yo, you from Sweden, that´s coooool!!
 
Nice and very polite officers keeping it all calm and nice :)
 
 

Captured by a bridge

Almost Norfolk (North Landing River), VIrginia, fredag 19maj 2017, kl.1315

In English below

 

Vi strular på norrut och dagarna börjar få en viss rutin. På morgonen; start av generatorn (hate it) för att kunna koka ägg på den elektriska (!) spisen. Frukost, uppsamling av alla grejer som ska med upp till "skydeck" (iPad, navigataionslitteratur, kamera, etc...) Upp med ankaret eller kasta loss och iväg det bär, oftast vid 9-tiden.
Lasse styr och håller koll. Jag fotograferar, skriver, tittar på möjliga tillägningar/hamnar, lagar mat/fixar kaffe, solar på akterdäck... Dagarna flyter på, vi brukar gå ca 5-8 timmar och vi är SÅ nöjda med våra respektive roller :)

 

Så även igår. Vi lämnar Elisabeth City och tänkte gå till en ankringsplats i kanalen för att nästa morgon (fredag) tanka och ta oss till Norfolk där vi ska hämta upp vår första gast.
Det närmar sig sen eftermiddag och vi tittar efter ett ställe att lägga till. Så ser vi att massor (typ ett 20-tal) båtar har parkerat sig redan och på ett otypiskt sätt, i stora klungor. Det är ovanligt. Men vi fortsätter glatt tills dess att vi blir uppkallade av en ankrad båt på VHF; "Trawler passning north bound.." Yes, Trawler North bound here, säger vi världsvant, för det fanns bara en Trawler på väg; vi. "Vi vill bara informera att"North Landing Bridge" är stängd för reparation. På obestämd tid, kanske öppnar den imorgon, senast lördag", säger rösten.

 

Aha, därför ligger alla för ankare redan, hist och pist. Nästa tanke blev, shit! Vilken bro? Var? Vi hade verkligen noll koll, kokosboll, vi kastade oss över navigationslitteraturen och mycket riktigt; det var inte bara en bro vi hade strax framför oss (och som måste öppnas), utan tre broar OCH en sluss, vår första sluss!!! Hur kunde vi missa det. Vi börjar bli för bekväma i kläderna redan... och tänk om vi inte hinner till Norfolk i tid!! Men lugn, Göran, på något sätt ska vi klara biffen :)

 

Nå, inte mycket att göra. Bron tänker inte öppna för oss och den andra rutten, via Dismal Swamp Canal, är stängd pga orkan. Att gå runt via havssidan skulle nog ta en knapp vecka! Vi måste leta ankarplats för kvällen närmar sig och kl2100 är det becksvart. Till slut hittar vi en plats nästan mitt i den smala kanalen, mitt i grönskan, bland fiskljusebon och skrikande grodor. Det stack upp otäcka grenar och pinnar i kanalen lite överallt och utanför den grävda mittensträngen är det ofta bara 1-3 fot djupt, så ankringen var lite vansklig.

 

Puh, på plats. Middag så. Grillade hamburgare med hash browns, mmm. Vi njuter av tystnaden och djurens läten vid sovdags. Solen går ner i skogen och det glöder i trädtopparna. Det är magiskt (om man bortser från myggorna). Då börjar de; åttioarton flygplan, av typen F15 (säger Lasse), formligen spränger sönder vår kväll. Ett fruktansvärt oväsen. EN sådan låter tio gånger värre än ett trafikflygplan! Det visar sig vara ett militärt flygfält alldeles bredvid oss, ett mycket aktivt sådant... Vi får skrika till varandra för att göra oss hörda. Timme ut och timme in. Alla våra naturkänslor är borta. Romantiken försvann. Vi tycker synd om alla djuren i skogen ochoss själva. Kl2300 slutar de äntligen flyga.

 

PS Vår kompis Stuart sa att före kriget med Irak så var det osedvanligt mycket aktivitet med krigsflygplanen i luften. Vi hoppas vi inte behöver dra någon parallell!

 

North Landing River, Virginia. The wrecks are numerous, I wonder what happened here... Matthew again?
We have anchored just north of the wrecks.
 
 
***
We left Elisabeth City and planens to go to an anchorage in the canal and the next morning (Friday) Continente Norfolk where we will pick up our first guest. Evening is approaching and we are looking for a place to throw our hook. Then we see that many boats have parked themselves already and in an unusual way, gathered together. It's unusual. But we continued until we are called by an assaulted boat on the VHF; "Trawler north bound." Yes, Trawler North bound here, we say, because there was only one trawler on the way; we. "We just want to inform you that the" North Landing Bridge "is closed for repair. For an indefinite period, it may open it tomorrow, no later than Saturday," says the voice.  
 
Aha, therefore everyone is already anchored. Next thought was shit! Which bridge? Where? We really had zero clue. We started reading the navigation literature and there it was; It was not just one bridge we had right in front of us (and that has to be opened), it was three bridges AND a lock, our first lock !!! How could we miss it? We are getting too comfortable already ... and think if we do not get to Norfolk on time !!
 
 
Well, not much to do. The bridge is not going to open to us and the second route, via the Dismal Swamp Canal, is closed because of the hurricane. We have to look for an anchorage for the evening approaching. In the end, we found a place almost in the middle of the narrow canal, in the middle of the forest, among osprays and screaming frogs. Nasty branches and sticks everywhere in the channel and outside the excavated middle string, it is often only 1-3 feet deep, so the anchorage was a bit difficult.
 
Ok, all set. We grilled hamburgers with hash browns, mmm. We enjoyed the silence and the animals' sounds at bedtime. The sun went down behind the forrest and it was glowing in the tree tops. It was magical (if you're not counting on the mosquitoes). Then they started; a massive amount of aircrafts, type F15 (say Lasse), blew up our evening. A terrible noise. One F15 sounds ten times worse than a commercial aircraft. It turns out to be a military airfield right next to us, a very active air field at that...Hour oN hours. Romance disappeared. We feel sorry for all the animals in the forest and for ourselves. At 11pm they finally stopped and we could go to sleep!
 
PS Our friend Stuart said that before the war with Iraq there was an unusually high level of activity with the warplanes in the air. We hope we do not need to draw any parallel!   
 
 
 
Channel anchorage...
 
At 2.25pm they opened the bridge. Two more to go and a lock 💪
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0