ambikasailing

 

 

Även det roligaste har ett slut och nu är vi tillbaka i Sverige för ett kort tag. Sista veckan i Florida blev innehållsrik med många miles på de Amerikanska vägarna ända upp till Apalachicola och naturreservatet där uppe; Apalachicola forrest.  Vi hade besökt staden redan innan, med Ambika, och blev förtjusta i det ”gamla, genuina Florida”. 

 

På vägen upp besökte vi bl.a. Everglades, Naples, Saint Petersburg och Steinhachee och Okechobee lake. I Södra Florida fullkomligt kryllar det med folk och de nya, fina villorna avlöser varandra. I spetsen för de ”fina” områdena var Naples, en sagostad närmast, där varje grässtrå var krattat med tandborste :) man fick lite av Franska Riviera Feeling....

 

Till sist for vi ”hem” igen, till Key Largo för att lämna över båten i goda händer hos Dale och Sandy. Supertrevligt såklart att träffas igen. Efter ett antal öl/vin, skitgubbe, restaurangbesök och, inte minst, genomgång av båten, blev vi körda till Miami flygplats...... och så har ett helt år i USA kommit till ända! Vi är Dale och Sandy ett stort tack skyldiga och vi ser fram emot att kunna återgälda lite när de kommer till Portugal! :)

 

 

 

 

Kul att vara här igen. Att strosa runt i den vackra, gamla staden med trähus. Undrar på att Hemmingway trivdes här. Det äldsta huset är daterat 1829.  Idag börjar dock vissa delar av Duval Street vara mer som New Orleans; fullt med barer med levande musik. 

 

 

 

På väg till Everglades City såg vi massor av alligatorer, små och jättestora, överallt i den smala bäcken bredvid vägen. Alltid tillsammans med stora fåglar av någon anledning.... Häftigt! Själva staden var en besvikelse, ett jätteturistjippo med karuseller, billiga burgerrestauranger och parkering för 25$. Nix! No deal!

 

 

 

 

 

Hur kan ett helt år gå så fort?!  Det är nästan exakt ett år sedan vi köpte Ambika Explorer för att göra The Great Loop.... och det känns som för max en månad sedan! Ändå har mycket vatten flutit under kölen sedan vi startade och vi är enormt glada att ha genomfört projektet och fått möjligheten att bekanta oss med USA ”innifrån”.

 

När lugnet lagt sig här så ska vi försöka sammanfatta intryck och upplevelser, dels för oss själva men också för er som är intresserade av hur vi upplever landet och kanske inspirera någon att göra Loopen :)

 

Vårt sista dygn på Loopen var minnesvärt! En magisk sista kväll med en solnedgång över havet och över en strandremsor med vajande palmer..... När vi vaknade den sista morgonen, ankrade i en vacker vik, fick vi kaffet i vrångstrupen när vi tittade över relingen. Vi står på botten, skrek vi bägge i munnen på varandra! Vi visste ju att viken var grund när vi kom in, drygt 7 fot (Ambika drar 4,5). Vi visste ju också att det skulle vara lågvatten på morgonen.... men ändå! Det kändes som om vi kunde ta på sandbottnen om vi bara stack ner handen. Vi var helt enkelt tvungna att loda för ekolodet gav inget utslag alls. När vi drog upp lodrepet och mätte vattendjupet visade det sig att vi faktiskt flöt, vi hade t.o.m. två fot, 60cm till godo I det absolut kristallklara vattnet! Trots att vi visste det var det ändå väldigt spännande att segla ut ur viken....

 

 

När vi kom fram till våra vänner, tillika de nya ägarna till Ambika, i Key Largo möttes vi av katten JJ, som genast flyttade in i båten och goda vänner från jordenruntseglingen. Alla var där utom ägarna till huset som själva är på semester i Vietnam :) Jättekul att träffa alla!

 

Mindre kul att städa och putsa Ambika till överlämning.... och lite sorgligt dessutom! Ännu en fas i livet, ett äventyr, som oåterkalleligen är över.....

 

 

Nu återstår bara att göra lite mer upptäcktsfärder, fast denna gång på landbacken, med bil. Det fanns bl.a. platser som vi inte kunde gå till på vägen pga av att orkanen Irma ställt till det. Everglades City är en av dem. Det var alldeles för osäkra uppgifter om sandbankar på båtvägen dit samt att en av de två små marinorna var förstörd av Irma, prognosen visade på frisk vind....

 

Landrapport följer :)

 

 

 

 

Jepp, vi skippade Naples som enligt Wiki har lockat värdens rikaste människor att bosätta sig där. Säkert väldigt posh och vackert men troligtvis inte så anpassat till vår plånbok.. skämt åtsido, vi fick ett oväntat väderfönster att gå direkt från Marco Island till Marathon, strax öster Key West, och vi bestämde oss för att haka på. Det blev tio timmar på öppet hav. Först en spännande avfärd vid lågvatten, så blev det tidvis riktigt stökigt på Mexikanska Golfen som är grund här (max 10m djupt) och med plötsliga enmetersvågor som kom från sidan, blev det lite obekvämt och vår lilla skokartong for omkring som tokig. Hela tiden fick vi också värja för de tusentals ”crab pots” som fiskarna lagt ut, helt random. En del var slitna, omöjliga att se och andra låg med bojen under vattnet 😤😤😤 vilket var ännu värre! Puh, det var en liten pärs det se :) En boj höll vi på att ramma men vi fick stopp på karuttan i sista stund, innan linan hann in i propellern!

 

Väl i Marathon fick vi sista platsen i marinan, men bara en natt, sedan var det fullt. Det är högsäsong för ”Snowbirds” nu, dvs människor (pensionärer) som bor i norr åker ner till Florida över vintern... Idag har vi letat plats överallt utan att lyckas. Alla marinorna som finns kvar efter orkanen Irma är fulla. Alla bojar som lagts ut är upptagna.... och då pratar vi över hundra bojar bara här inne i lagunen. Jädrar vad mycket folk och båtar det finns! Alldeles för mycket av bägge! En natt i marina kostade oss 153$, och då har vi ändå hotellrummet med oss.... och utcheckning är kl.1100 nästa dag. De ska väl städa bryggan innan nästa gäst anländer... WTF! Ni hör att jag är förbannad 💥

 

Nu ligger vi för ankare utanför Matathon och funderar på nästa move.... På den positiva sidan hör att det är varmt nu, havet är turkost och det finns gott om delfiner, pelikaner och flygfiskar... Key Largo, vår slutstation, ligger bara en dagsetapp bort........