ambikasailing

28sep, Porto Santo

Vi måste röra på oss och vi måste se ön! Alltså, vi hyrde en cykel till kapten Totte och så bar det iväg. Först cyklade vi längs stränderna ca 11 km, från den norra ändan av ön till den södra. Där tog vi en paus och beundrade den tropiska utsikten. Sedan tillbaka nästan ända fram till båten igen men då bestämde vi oss för att cykla upp till en utkiksplats som låg på en höjd av mer än 160m över havet. Puh, med en enväxlad cykel är det tungt med branta berg så vi, Lasse och jag, fick leda cyklarna långa bitar (medan Totte svischade förbi med sin 21(!)-växlade). Äntligen uppe på toppen med utsikt över ön och marinan. Nu skulle det smaka gott med lunch nere i stan. En lång utförslöpa tillbaka bara, jag kunde nästan känna smaken av den kalla ölen i strupen.

Då kommer kaptenerna på att vi ska runda ett annat berg och på vägen skulle det finnas restauranger i långa banor. Inte mycket uppför, bara lite och så skulle vi snart vara tillbaka i centrum igen, fast från andra hållet.
Det var då jag gjorde mitt stora misstag! Jag litade på deras marknadsföring av prospektet, kartläsnings-kunnighet och deras omdöme (de är ju trots allt piloter..)!! OKAY, full fart nedför nästa backe som vår lång och skön. Allt väl. Men sedan förbyttes allt! Det var bara uppför, uppför och ännu mera uppför och sedan mer uppför, fast brantare. Lutningen måste varit nästan 80 grader och jag fick släpa cykeln baklänges tidvis. Det var hett. Vattnet var slut sedan länge. Min ansiktsfärg tävlade med färgen på min klänning (orange), sa Lasse, vilket inte gjorde honom mer populär!! Mer uppför! Det som fick mig att kämpa var min ilska. Arg, dels på mig själv (mea culpa) som lät mig bedras av vackra ord, men huvudsakligen på de två inkompetenta kaptenerna framför mig i backarna. Restauranger? Pyttsan, de hade läst kartan LIITE fel. Topografin hade de OCKSÅ missat LIIITE! Killarna höll ett säkerhetsavstånd från mig på minst 5m under hela vägen. Vi kämpade oss upp på nästan 300m ö.h. innan det äntligen bar av utför. Klockan fem på eftermiddagen, efter ca 4 mil (ett maratonlopp) i bushen, kom vi till stan och slukade en hett efterlängtad öl (jag satt vid ett eget bord). På kvällen, grillad Dorado. Mmmmm. Fast jag pratar fortfarande inte med dem!!

Imorgon vidare till Madeira…. :D

Vackert på södra Porto Santo, Madeira syns lite 30 nm bort.


Marinan lite "von oben" och allt är forfarande väl...



Tufft, jag lovar!!

26sep, Porto Santo

Vilamoura – Porto Santo, 520 nm på 3,5 dygn

Vi har stuvat hela ”pigkammaren” full av prylar. Gummibåten, två cyklar, täcken, datorer, vattendunkar, Grab-bagen (vattentät väska som man ska ta med sig om båten sjunker), grönsaker, etc. Det innebär att vi måste ha ganska lugn sjö för vi ska kunna ligga i förpiken (Totte bor i ”gästrummet”).  Vi vinkar adjö till Portugal mainland och seglar iväg, tre man starka.

Det första dygnet var det ingen vind och Yanne (vår Yanmar-motor) fick jobba igen.. Så småningom kommer vinden och vi får segla i slör resten av vägen med mindre avbrott för motorgång. Det blåser mellan 4-12 m/s. Lite mulet i starten men mot slutet sol igen. Havet är intensivt indigoblått! På nätterna turar vi om att gå vakt (3 timmar per person) och solnedgång respektive uppgång är spektakulära skådespel. Tiden fördrivs med diverse småpyssel. Vi läser, kollar in delfiner när de kommer (och kastar oss ner i båten för att hämta kameran), skriver loggbok, skotar segel, lagar mat och pratar. Jag försöker uppfinna smycken av prylar från båtaffärer (typ små schackel, etc.). Vi mötte en hel del fartyg varav tre på direkt kollisionskurs!! Tiden bara flyger iväg. Om man skulle fråga kaptenerna vad som var resans klo skulle de svara med en mun: fisket, se nedan!

Lycka är att få besök av delfiner. Dessa fantastiska, hoppande varelser som gör att man mår bra i hela kroppen. Alla borde få besök av minst en delfin om dagen :D. Vi fick flera delfinbesök under resan, en haj och en sköldpadda såg vi också, förutom fiskarna vi fick upp.


Slaget vad Porto Santo
Kapten Totte och Kapten Lasse formligen skrek av glädje när det uppmonterade fiskespöet började spinna, FIIISK!! Båten rullade kraftigt när Lasse tog spöet och vevade in samtidigt som han ropade till mig att hämta batongen (som han skulle klubba ihjäl fisken med), Totte började montera ihop håven och öppnade samtidigt (!) mantåget på akterpulpit – förstår att det var kaos!! Fisken närmade sig. Den var STOR. En Tuna. Det var tungt att veva. Lasse svettades och Totte tog över. Totte svettades. Nu kommer den! Vi såg in den STORA fiskens ögonvitor och håven var bara 15cm ifrån – när den STORA fisken försvann ner i djupet! SUCK, så bittert! Det är hemskt att se vuxna kaptener gråta…

Men skam den som ger sig. Ut med reven igen utanför Porto Santo. Alla sitter på helspänn (utom jag som tycker lite synd om fiskarna). Så händer det IGEN! Hela manövern upprepar sig, förutom att nu ramlar ”någon” på håven (som inte längre är så lång), en huggkrok tas fram istället, batongen är redo. Förväntningarna är, om möjligt, ännu högre. Det är en JÄTTE-STOR fisk. Kaptenerna turas om att veva, släppa ut, veva in igen, mjölksyran sätter in hårt. Jag är beredd med kameran. Sakta kommer den närmare… när den är några meter från båten drar den iväg igen och drar ut 100m lina. Vi ser att den är JÄTTE-JÄTTE-STOR och vacker. En Dorado. Men den har ingen chans mot kaptenerna. Till sist övermannas den och dras med stor möda ombord för vägning, fotografering och tillredning. Vågen går i botten, den väger alltså minst 20kg!!!!!!!!!!!!!! Den vackra fisken smakar sagolikt :D. Gissa om denna historia kommer att berättas många, många gånger!

....och gissa om vi ska äta fisk i flera veckor framöver :).



En Dorado som kämpade tappert mot två envisa kaptener i nästan 2 timmar!



Upplagd för styckning - stackars vackra fisken...



Ordet "Headhunting" har fått en helt ny innebörd för mig... :)



Olidligt att lyssna på till slut... fisken och prestationen att "landa" den VÄXTE FÖR VARJE ÖL!

17sep, Rota

Sancti-Petri
Det blåser upp på natten!  Vi ligger på svaj, inklämda bland båtar och bojar och vaknar kl. 02.00 av att Ambika slutar att röra sig och det kluckar märkligt i aktern. Vi har fastnat i en tom boj! Den har fastnat mellan rodret och kölen och natten är becksvart, schajse!! Inget annat att göra än att avvakta kraftfullt och sitta ankarvakt ifall vi skulle börja dragga. I gryningen lossnade Ambika själv och den trötta besättningen börjar planera seglingen mot Afrika.

Sancti-Petri – Afrika
Från Sancti-Petri satte vi segel med destination Ceuta, den spanska enklaven på Afrikas norra spets. Motvind, så vi beslutade oss för att gå för motor ca 70nm eftersom vi föresatt oss att nå Afrika. Vi hade ett kort ”window of opportunity” innan vi måste vända tillbaka till Faro, där Marie och JanA ska ta flyget hem.

Motvinden ökade i styrka ju närmare Gibraltarsundet vi kom, upp mot 17 m/s. Vågor och dyning byggde upp allt mer medan strömmen var med oss med ca 2 knop. Resultatet var att sjön blev krabb och Ambika slog hårt ner i de största brytande vågorna. Fram med flytvästar, den handburna VHF:en och livlinor, vi skulle ju fram! Vi insåg att vi måste ha en alternativ hamn i avvaktan på mindre vind och beslutade oss för att gå till Barbate vid Cabo Trafalgar (där Lord Nelson vann sitt sjöslag mot spanjorerna). Inseglingen till Barbate låg visserligen i helt fel vädersträck med vind och dyning från ”häcken” - men det skulle nog gå…

När vi hade ca 5nm kvar till Barbate hörde vi kustbevakningens meddelade att vindstyrkan vid Tarifa, ca 15 nm från Barbate, var 48 knop = storm.

Då gav vi upp, vi erkände oss besegrade vid Trafalgar! Molokna vände vi skutan 180 grader och styrde mot en säker hamn, Cádiz, med revad genua. När vi seglat ca en timme i skön undanvind VÄNDE VINDEN och vi fick motvind hela vägen till Cádiz! Men vid det här laget började vi bli filosofiska och citerade bl.a. Allan Karlssons mamma (i boken Hundraåringen) ”det är som det är och det blir som det blir”! Det är ju så sant som det är sagt. Det blev inte Afrika denna gången!

Cádiz – Rota
Vi slickar såren i Cádiz. Marie och jag genom att vidmakthålla vårt svarta bälte i shopping. JanA och Lasse hade ingen höjdardag där – heller :D. Cádiz var en mysig stor stad men marinan ligger urtråkigt! Sent på eftermiddagen drar vi vidare över Cádizbukten nordväst till Rota som visade sig vara en riktig pärla för seglare (och shoppingsugna).




Minerna före Slaget Vid Trafalgar :D



Våra dragdjur är lite uppgivna... Först nederlag i Trafalgar, sedan detta!!

14sep, Sancti Petri

Ytterligare en pryl har införskaffats. Denna gång i Chipiona dit vi seglade från Ayamonte. Lasse har köpt ett harpungevär! Nu ska det, förutom fiske med spö, också harpuneras fisk. Jaja, det får vi väl se….  Marie och jag var lite mer modesta och köpte lite limegröna prylar för betydligt mindre dineros. Solen skiner, vindarna är svaga (vi hissar segel men får snart ta ner dem igen), havet är grönt och 29 grader varmt! Fast vi fick hicka igår! När vi skulle ta med oss soporna som stått i sittbrunnen över natten sprang en stor och fet kackerlacka snabbt därifrån. Kackerlackor vill man INTE ha ombord för man blir aldrig av med dem! De lägger ägg och förökar sig som – kackerlackor – och motstår alla former av gifter. Men denna kackerlackan hade inte räknat med faktorn "Lars Ödmark". Lasse kastade sig över honom precis vid nedgången till salongen, ivrigt påhejad av JanA, och tillintetgör honom effektivt under sin gummisula . End of story för denna gång :D.

Från Chipiona forsatte vi ca 35nm till Sancti Petri som skulle vara en övergiven by inne i en vacker men öde lagun. Vi såg obrutna vidder och vita sanddyner framför oss. Men icke. Fler än vi hade lockats av denna beskrivning (i Imray). Uppskattningvis ligger ca 150 båtar på boj och svaj här! Vi ligger på svaj och har grillat marinerad kyckling i sittbrunnen under det att Pavarotti underhållit oss med sin skönsång!


Planen är att fara vidare imorgon bitti - mot Afrika!



Svårt att tro kanske men vi demonstrerar "ambikatröjorna"......



JanA, stolt grillare av paprika (och senare kycklingfilé magnífico)!

12sep, Ayamonte (Spanien)

En Fiesta som heter duga, den i Alcoutim! Det firas i dagarna FEM i Alcoutim och kl. 08.00 (!!) på morgonen slutar discomusiken som avslutar nattens övningar. Det grillades helstekt gris, det fanns fullt av stånd med sötsaker, öl och vin flödade, marknad, fyrverkerier, musik och dans i varje vrå. Portugiserna vet hur man festar, gammal som ung är med!

Igår fick vi förstärkning. Marie och JanA (Jan-Anders) Holmqvist kom med Norweigan till Faro för att segla med oss i dagarna tio. Leif Axelsson, som bor nära Faro, hade den stora snällheten (!) att ge Holmqvistarna skjuts hela vägen till Alcoutim, fantastiskt!

Lite möra var Marie och Jan-A första natten (de hamnade rakt in i Fiestan efter att ha stigit upp kl.0300 på morgonen) och vi hittade dem sovandes i sittbrunnen efter att Lasse och jag dristat oss till en virvlande dans (nåja) eller två.

Det blev fem dagar i floden. Dagar fyllda av både arbete och Fiesta. Nu bär det av ut i havet igen! Fast först ska vi övernatta i flodmynningen, denna gången i Ayamonte på den spanska sidan…



Mums, den "svarta" grisen smakade underbart!



Välkommen till Ambika, Marie och JanA!!!



Flameco i 1300-talsborgen - HÄFTIGT! Dock hade de stulit S6 (tjejgängets) limegröna klänningar....

08sep, Alcoutim

För första gången var vi tvugna att ta hänsyn till tidvattnet! För att kunna komma in i flodmynningen måste man in i inloppet vid rätt tid (sjökortet visade bara 1.2m vid lågvatten i inloppet). Vi måste också passa så att vi åker med strömmen hela vägen upp till Alcoutim (strömmen är 3 knop) och vi skulle upp drygt 20nm - utan sjökort! Spännande!! Enligt plottern for vi uppe på landbacken för det mesta :D.

Tips om flodnavigeringen var (via Imray) att hålla yttersväng i krökarna och se upp för sandbankar vid bifloderna. Efter knappt fyra timmar anlände vi till Alcoutim (Portugal) och på motsatta sidan Sanlúcar (Spanien). Vi valde Alcoutim för det skulle vara lite mer livat där. Här finns i alla fall 3 restauranger och 1 livsmedelsaffär! Det är vackert, exotiskt och billigt (10€/natt)! Vatten, el, fräscha duschar och fritt Intenet ingår också :D.

Här ligger en massa segelbåtar, ca 50st, på svaj mitt i floden. Bara långseglare tror vi och minst 7st är svenska. Vi träffade ett par som varit ute med sin stora stålbåt (ombyggd timmerdragare från Ljusnan) i 12 år. Nu ska de sälja den (någon intresserad?) och har köpt en tomt där de ska bygga en "finca" och odla mandelpotatis....

Alcoutim är så långt borta från Albufeira, med sin massturism, som man kan komma. Rätt skönt faktiskt! Vi ska stanna här och jobba med båten inför seglingen till Madeira och vidare. Idag har vi varit duktiga och lackat allt ändträ i alla stuvutrymmen så att det håller sig fräscht!!

Tänk, årets fiesta startar på fredag, för 59:e året i rad! Hela byn håller nu på att pyntas och vi ska putsa våra dansskor - det lär bli livat!!




Så kan det gå när man inte håller tungan i rätt mun!...



Spanien, sett från Portugal! Den röda båten mitt i floden heter "Röde orm" och är, just det, svensk!



Vackert så det förslår... och med Ambika i förgrunden! OBS borgen från 1300-talet på bergstoppen.

06sep, Tavira

Vi seglar från turistorten Lagos till en veritabel TURISTINDUSTRI, Albufeira. Det har sannerligen förändrats på de knappt 40 år som gått sedan jag var där som liten knallhatt! Nu är det STORT, med massproduktion av turism (mest engelmän och skandinaver) och det genuina är för länge sedan borta. Discot har helt ersatt Fadon. Varför kan man inte ha bägge två? Vi gillar nog mer ställen som La Coruña och Baiona med inhemsk turism. Neggo? Ja, men vi är ju 50+ och vi marknadsundersökte företeelsen noga och länge under inmundigande av ett antal glas vin, innan vi bestämde oss för att tycka såhär :D.

Marinan i Albufeira är helt artificiell, insprängd i berget som en lagun och exploaterad med lägenheter för ”det vackra folket” runt omkring… men ingen ”ambiance”! Dyrt, 50 €/natt och ingen Internet, det är ”sönder” som vanligt.

Vi seglade vidare till Tavira där vi lägger oss på svaj i flodmynningen. Spännande att gå in där i lågvatten (vilket man absolut inte ska göra), genom ett väldigt trångt inlopp och med havssjö i ryggen, 8 m/s och dessutom fullt av lokala fiskebåtar som rusar in och ut. Inne i flodmynningen vadade människor med vattnet i knähöjd!... Underbar silkeslen kväll, vi äter god middag i sittbrunnen, i mörkret, bland stjärnorna… Nu är vi bara 10 nm från Spanska gränsen.

I havet är det nu 31 grader, inne i båten 29 och utanför båten 30+ i skuggan – vindstilla på kvällen, 2-9 m/s på dagen  – helt enkelt underbart!


Idag ska vi vidare - upp (20 nm) i floden Ría Guidiana som bildar gränsen mellan Portugal och Spanien. Jag ser farmför mig  filmen "Den Längsta Färden". Spännande!

Albufeira. Låt er inte luras av ett vackert yttre.... fast visst är playan helt fantastisk!



Vår första fångst från havet (medelst endast ankare)!

04sep, Lagos

...att HF radion ÄNTLIGEN är operativ! Vi kan faktisk HÖRA saker i den. John Halloway, en duktig radiotekniker, jobbade fyra timmar med att byta ut kabel till kopparband och att identifiera och laga en kortslutning, etc. Fantastiskt! Fast det har kostat oss väldigt mycket pengar att få HF:en upp och stå, senast över 3.000 till John inkl. kablar...

Som om inte det vore nog så träffade vi flera svenska båtar här, bland andra S/Y Solea där Per gastar. Per hjälpte oss att få igång vår PC så att vi nu kan ta emot väderdata via Satcom - mitt ute på oceanerna!

Nu är vi beredda på ALLT, nu kan vi tryggt segla iväg på de stora vattnen! Vi ska också ladda ner Navionics sjökort i min iPhone så har vi ytterligare redundans avseende naviagtion.

Om någon timme drar vi vidare österut. Det är vindstilla och 27 grader och morgonpromenad och frukost är avklarade, mat-och vinförråden och vatten påfyllt, liksom bränsle (á 11 SEK/lit.) Ready to GO!




SÅ glada var vi (och så suddiga blev vi) att våra kommunikationssystem äntligen verkar stabila!!



Jag lurade t.om. Lasse att dansa en svängom på torget! (Titta på de söta barnen i mitten :D)



Samling på Ambika. Vår hjälte, Satcom-Per, sitter som 3:e person från höger!!!! (Jag räknas fast mitt huvud inte är med :D)



Glad Lasse skakar tass med glad John Halloway, HF-guru i Lagos!

02sep, Lagos

Sines-Baleeira
Tät dimma, dimma och åter dimma när vi seglade från Sines till Baleeira (75nm)! Ingen vind och havsdyning från sidan… vi var ganska sjörullade när vi kom till spetsen där Algarvekusten tar vid. Men så fort vi svängde runt kröken försvann dimman som genom ett trollslag, vinden ökade till 10 m/s och den mäktiga och höga klippan Cabo Dão Vicente låg alldeles intill oss, väldigt nära! Vi lägger oss på svaj vid en liten fiskeby i närheten, äter middag i sittbrunnen och njuter av åsynen av de höga, röda klipporna runt oss. Uppiggande besök fick vi, trots dimman, av några gäng glada delfiner som roade sig runt Ambika . 

Baaleira-Lagos
Från Baleeira vidare till Lagos (bara 14nm) i tryckande värme (där fick vi allt så vi teg) och absolut vindstilla :D! – vilken skillnad från den råkalla dimman. Marinan är superflott (och dyr, kostar 53€ per natt) och ligger helt nära ett stort centrum, ett centrum som VÄLDIGT många turister (väl många) hittat till. Här finns pittoreska gator, förnämliga playor insprängda i spännande klippor och grottor, delfinsafaris, (turist-)shopping till 1000, restauranger och kaféer överallt

Lagos
Vi har just rivit upp-och-ner på hela båten för att Vår Nye Radiotekniker (John Holloway) ska komma åt och analysera PROBLEMET med HF-radion. Merde! Mer om detta senare…
Långtråkigt? Pyttsan!! Den ena utmaningen avlöser den andra (typ HF-radio :D) och tiden bara flyger iväg. En stor del av tiden går förvisso åt till att upprätthålla ordningen ombord, förvalta prylar, handla och laga mat. Resten av tiden är solbad, upptäckter och äventyr till havs och på land. OBS! Jättegoda och köttiga räkor (som havskräftstjärtar) köper vi för 80,00/kg!!


PS. Hans Johansson (ni vet, min mammas sambos son) är ny styrelseordförande i Najad (som även inkluderar Maxi). Undrar om någon liten 50-fotare kan liksom bara försvinna från det löpande bandet med åberopande av ”nästan blodsband”…. Se den glada nyheten på YouTube http://www.youtube.com/watch?v=ANApeR7pLvE

PPS. Mag- och rumptävlingen hade start igår men Lasse sa att mätreglerna måste ändras, ”det går inte att mäta med en stållinjal”…. Så, då är nästa mätning 01okt. Jag avvaktar men har siktat in mig på ett par snygga sandaler!



Där borta ligger Ambika!




Yess, nu kan vi dricka middag några dagar till :D



Turistmingel i Lagos - men inga tatueringar denna gången heller!

30aug, Sines  

Sines (uttalas Sinch, fick vi lära "the hard way") är verkligen en ”urgullig” by. Den ligger vid en väldigt gammal borg, som tillika inrymmer Vasco da Gama Museet (ni vet killen som hann före oss till Indien). Byn består av diverse krokiga och kullerstenbelagda gator, kantade av sådana där blommor som är cerisa eller magentafärgade (stora som träd), torg, kaféer, barer och med låga hus som har stort behov av puts och målarfärg… och det känns bra ända in i själen att gå omkring och bara njuta. Parantes; Ändå bygger vi samhällen och byggnader som är så sterila, könlösa och själslösa. Varför, frågar vi oss, fortsätter man med denna galenskap..... 

Efter cykeltur i staden besöker vi själva museet. Vi hade önskat oss massor av kunskap och det fanns säkert – men inte på annat språk än Portugisiska. Med min gamla haltande spanska kom vi inte så långt… och Lasse kan bara några ord på finska så vi får nog ”Googla” istället. Estetiskt var allt dock väldigt njutbart!

Fragment från Google: "Han gavs i uppdrag av kung Manuel I av Portugal att fullfölja Bartolomeu Diaz försök att finna sjövägen till Indien, och seglade i juli 1497 från Portugal med fyra skepp varav ett hade förråd och de andra tre var specialbyggda på så sätt att de kunde liknas vid flytande reservuppsättningar. Da Gama ankom Indien den 20 maj 1498. Han återkom till Portugal i september 1499."
 

Läst ombord

Är du också lite knäpp? Då kommer även du att få stor behållning och många spontana gapskratt när du läser Jonas Jonassons (!) bok ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.  En helt galen, osannolik och rolig historia (med rötter 1900-tals historia och nutid) med Allan som flydde från ålderdomshemmet. Vi har bägge läst den och skrattar fortfarande åt dråpligheterna. Läs och njut!
Tack till våra exgrannar, Ulla och Tommy, som berikade vårt skeppsbibliotek med detta exemplar!



Vasco da Gama är han som står upp, på piedestalen av granit...



Trevlig middag i Sines med Erland och Maria på S/Y Maria, en Regina 38