Farligt! Nära! Farligt nära!

04okt, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar


Allt var klart för avfärd söderut igår morse! Varenda utrymme var fyllt till bredden mat, dryck, diesel, vatten, bensin… Vi skulle bara säga hejdå till killarna på marinan och så iväg till Hell-Ville för att klarera ut. Det blev inte så. Just som vi skulle kasta loss kom Bertrand på S/Y Rackham förbi och meddelade att en mobb hade bränt upp två europeiska män (vahaza) på stranden (”vår strand”) igår, bara några hundra meter från där vi åt middag och bara någon timme efter att vi hade gått hem. En person hade blivit skjuten till döds utanför polisstationen, av polisen, som försökte hindra mobben att ta sig in för att "hämta de skyldiga". Ytterligare en person, en Madagasker, brändes levande i den lilla byn här brevid.

Orsaken till kaoset är "organ trafficing". Flera barn uppges vara saknade och ett barn har blivit upphittad styckad med organ borttagna (hur makabert och fasanfullt är inte det!). Mobben trodde tydligen att männen som brändes upp var skyldig till organförsäljning. På marinan sa de att man inte under några omständigheter (som utlänning) ska lämna marinan och gå till stranden eller till byn Darelsalam, eller segla iväg och absolut inte åka till Hell-Ville. 

Idag hoppas vi få besked att vi kan segla iväg och att det inte är farligt längst kusten.
 
Info från BBC
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-24380937

"Two European men have been burnt to death in Madagascar by protesters who suspected they were trafficking human organs after a child went missing..."

I Coral Sea, mot Australien

03jun, 950nm kvar till Cairns

En skadad jolle (det läckte kraftigt ur en söm), dåligt med vind på vägen och förväntat dåligt väder med mycket regn i den intertropiska konvergenszonen gjorde sammantaget att vi ändrade planen ganska drastiskt. Istället för att segla via Louisiaderna i Papa Nya Guinea till Darwin (där Indonesienrallyt startar) satte vi kurs mot Cairns i Australien, drygt 1200nm västerut. Det blir hemska saltvattenkrokodiler, livsfarliga maneter, förhoppningsvis härlig snorkling på barriärrevet samt ett skyddande rev när vi seglar längst kusten norrut. Vi hoppas att vi har tagit rätt beslut fast det svider i hjärtat, vi hade så gärna velat se Louisiaderna!

Det är med blandade känslor som vi blickar tillbaka på Vanuatu. Spännande upplevelser (särskilt vulkanen i Tanna) i en tid som snabbt håller på att försvinna. Livet i de avlägsna byarna, svindyra priser (dyrare än i Sverige) så de fattiga kan inte köpa.. blandat med ganska dåligt väder med hårda vindar, mulet och regnskurar… och en märklig bakgrund.

Särskilt ön Espiritu Santo är historiskt spännande. USA hade en bas här under andra världskriget med 100.000 man stationerade. De byggde flygplatser, hangarer och la ut minor… en av minorna sänkte det egna kryssningsskeppet President Coolidge avsett för 1400 personer (inkl besättning) som vid tillfället användes som truppfartyg för 5000 soldater!! Endast två man omkom dock, övriga kunde promenera iland på revet innan fartyget sjönk ner på djupet. Man kan dyka på vraket här utanför Luganville. Det sägs också att Vanuatu skulle få köpa alla entreprenadmaskiner för 1USD/st efter krigsslutet men Vanuatus regering tackade nej, trodde att Amerikanerna skulle lämna kvar dem gratis. Då blev Amerikanerna arga och dumpade alla maskiner i havet, det som nu kallas ”Million Dollar Point” utanför Luganville. Där kan den hugade snorkla..

Apropå Vanuatu och andra Stillahavsländer, här är ett roligt citat från Linda på S/Y Mary: ”Igår kväll grillade vi på stranden och drack kava med några lokala killar. Så nu vet vi också hur man gör när man tillverkar den där berömda drycken. Fy sjutton! Vi hjälptes åt att tugga roten och spottade sedan ut den äckliga gröten i ett gemensamt bananblad. Gröten blandades sedan med vatten och pressades genom en sil, och vips så var kavan klar att dricka. De lokala killarna verkade inte alls tycka det var varken konstigt eller äckligt att dela saliv med oss på det sättet, så vi drack artigt utan att klaga och än verkar vi inte ha tagit någon skada : )”


Igår, på Lasses födelsedag, och tillika andra dygnet till havs mådde vi tjuvtjockt bägge två = inget födelsedagsfirande :( Det får vi ta igen när vi frossar i goda räkor i Cairns. Vi kör plattläns för fulla muggar med spirad genua och nästan full stor i 10-12m/s så det går undan. Dyningen är 3-4m och ger stundtals ganska guppig sjö. Vi kompisseglar med S/Y Imagen, en Stevens 47 seglad av två ”najsa guys” från USA, Stuart och Dale som vi träffade i Vanuatu. Båtarna går så lika att vi höll på att krocka igår natt!!!

PublicistPetra har postat inlägget :)



23maj, Lamen Bay, Epi, Vanuatu

Pos: 16' 36S, 168' 09E
Vi är nu på ön Epi och väntar in lite svagare vindar, det blåser som katten. Fast solen skiner idag så vi ska ta en lång promenad + snorkling och vi hoppas få syn på sjökor, delfiner, vattensköldpaddor, etc. 

Igår gjorde vi en inhopp i kyrkan och medverkade i sång och dansnummer med de femton lokala damerna som var där. Alla hade roligt!. På kvällen åt vi, och två andra båtar, på den enda restaurangen i byn, eller snarare skjulet och fick smaka inhemsk mat. Vi hade bokat mat av den trevliga Tasso som sköter ruljansen här fortfarande, precis som när S/Y Vindrosa passerade här för 10 år sedan. Maten smakade gott men var ganska smaklös utan kryddor.
Lasse fick hjälp av Stuart på grannbåten S/Y Imagen att laga propellern till utombordaren, som börjat slira. De fick med mycket möda och stort beskvär och massor av verktyg, skruvat in tre skruvar som höll propellern på plats. Underbart! Det hade inte varit roligt att vara utan jolle nu på dessa öde stränder och med hårda vindar.
Imorgon seglar vi i väg till ön Malekula. Det är bara drygt 20nm dit och den ön tänkte vi göra flera strandhugg på för att i nästa vecka landa i Luganville, en ganska stor stad på ön Espiritu Santo. Där får vi säkert Internet igen :)

Sakta men säkert till NZ

08nov, Stilla havet
Position: S 29,22 E 177,06 (tillbaka på östa halvklotet igen :D)
380nm kvar till Opua (av 1100)

Upp-å-nervända-världen! När alla säger att det ska vara lugnt och fint, blir det hårt. När alla säger att det blir hårt, då är det lugna gatan…. Ett jättehögtryck har parkerat sig mellan Tonga/Fidji och Nya Zeeland. Det ger nästan ingen vind alls… och plötsligt mycket vind…. och den vind som är, är rakt i den berömda ”näbben”! Överfarten verkar ta snarare 11 dagar än 7! Just nu är ETA den 11nov…..

- Vi kryssar alltså fram på södra Stilla Havet :D Just nu 5ms, dikt bidevind (sned kryss) och solen vrålar ner. Vädret är som en sommardag hemma = iskallt i vinden, nätterna råkalla och hett i solen när man är i lä =). Vattentemperaturen har fallit 9 (!) grader sedan vi lämnade Tonga för sex dagar sedan!!!

I lördags såg vi det första åskmolnet komma, hotfullt och svart som sot. Vi hann precis reva till att bara ha lite näsdukar uppe och ta på oss regnstället… då kom det; en jättesquall där vinden vände 180 grader och på en minut gick den från 3ms till 17 med hällregn i. Det tog bara 30min och på ”andra sidan” var vågorna kaotiska, därefter stiltje.  Efter stiltjen kom sydvinden – iskall! Fram med flis, jacka, långkalsonger, duntäcke, hela kittet!

Det mestadels sol men vi hamnar ibland i veritabla ”Squallsbälten” och får sicksacka mellan åskmolnen. Ibland åker vi rakt in i dem… ibland hinner vi inte reva i tid och får det lite svettigt… : )

Det har varit ganska lite liv på havet och ingen (bloody) fisk vill nappa:( Vi måste ha fel drag eller nå´t för alla (OK, flera) andra båtar får napp – men inte vi!!! Några sjöfåglar glider vackert förbi ibland och någon udda flygfisk kan flaxa fram. En dag seglade vi ikapp en havssköldpadda ca 1m lång, mitt på havet… häftigt! Vad lever de på månne??

En närkontakt dock: Hjärtat höll på att stanna när jag, i sittbrunnen, bakom ratten, i mörkret, mitt i natten, på mitt nattpass, blev knockad på hakan av en slemmig typ som, NATURLIGTVIS, sedan skulle ramla ner MELLAN flytvästen och tröjan… SÅÅÅ VIIIDRIGT! Till slut flaxade den ner på durken och det blev en lång och klibbig kamp att få den stora (allt är relativt) flygfisken i havet igen!

***

PS Att NZ bevakar sin gräns noggrant fick vi bevis för häromdagen när ett kustbevakningsplan (av märket Orion säger Lasse) dök ner på oss och hade en utfrågning via VHF; vad heter skepparen, vad heter båten, var är den registrerad, har vi träffat någon annan båt på havet, när kommer vi till NZ, hur många är vi….etc. Till sist var de nöjda och flög vidare…

***

Inlägget är publicerat av vicepublististinnan, Petra ;)

På ett stilla hav mot Nya Zeeland

05nov, Stilla havet
Position: 25,20 W 178,28
700nm kvar till Opua
Det var ett helt omöjligt väder att förutsäga. Om vi inte sticker nu får vi ”Analysis paralysis” av allas väderfunderingar, resonerade vi och hissade seglen för tre dygn sedan. Dessutom hade Lasse precis läst ”A Voyage for Madmen”* och nu vill han absolut prova på att ”dreja bi” :D (not so funny tycker jag…)
Ett gäng har nu kommit fram till NZ, det tog dem 7 dagar i hård vind. Vi, tillsammans med ett par båtar är på väg och ett stort gäng är kvar och tänker segla på söndag. Flera går först till ”Minerva Reef” som ligger ca 250nm sydväst om Tonga. Där kan man stanna och ”invänta väderläge” mitt i en revlagun mitt i öppna havet…! Detta rev har, tro´t eller ej, fortfarande ”väpnad konflikt” mellan Fidji och Tonga om besittningsrätten…. (HERREGUD!!)
Seglingen har i alla fall börjat bra och lugnt, lite väl lugnt just nu, med spirat försegel gör vi hela 5kn, WOW, jämfört med förra dygnets snittfart på ca 3kn!! Det är rena semestern :P.
Vi är nu inne på tredje dygnet och har 700nm kvar (av ca 1100). Minerva Reef har vi passerat och går raka spåret mot Opua. Havet är platt och det har varit strålande sol ända tills idag då det är lite mulet och åskmolnen närmar sig stadigt.
Nej, nu ska jag ta en ny väderprognos via HF (vilken bra grej) och sedan baka kokostoppar, till Lasses stora glädje :D
****

*Boken ”A Voyage for Madmen” handlar om Knox Johnston och ”grabbarna boys” som tävlingsseglade jorden runt single handed i 9 deltagande båtar, UTAN ATT STANNA, anno 1968-69.EN (1) kom i mål och en begick självmord. Gissa om de hade det tufft ibland!!!!!! Den ledande franska båten bröt tävlingen för att segla ytterligare ett varv runt jorden!

PS. Vinnaren, Knox, gav hela sin prispeng till änkan (hedervärt) och han blev sedan dubbad till Sir och är fortfarande aktiv skribent i Yachting World.

Inlägget är publicerat av viceredaktören, Petra Ödmark :D

Kannibaler i Marquesas!

22okt, Uoleva, Ha'apai group, Tonga
Det det värsta vi hört på seglatsen.!!!! Ett segt långseglarrykte från Nuku Hiva i Marquesas (där vi låg en dryg vecka för inte så länge sedan) har nu bekräftats i tidningarna: Ett fransk långseglarpar köpte en guidad tur för att jaga vildsvin. Mannen blev mördad av guiden och kvinnan bunden och ansatt för försök till våldtäkt men hon slet sig och kom undan. Mannens kropp var bränd när den hittades styckad och, som om inte detta var nog hemskt, han var bränd för att ätas (grillad alltså) och inte för att ta bort bevis.. Hur hemskt är inte det!!
Ett österrikiskt par som vi pratat lite med, känner ett annat par, som känner de olyckdrabbade (hänger ni med?). och de ska vända tillbaka för att ta hand änkan!! Så kom allting ännu närmare plötsligt..
Här är en länk till en artikel:
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Kannibaler-misstanks-ha-atit-turist/



Mot Niue, ca 600nm

12sep, Stilla havet mellan Rarotonga och Niue

Position: S 20,30 W 162,16

Zigenarblodet svallar och sätter kurs mot Niue, som lär vara världens minsta land. En pytteliten ö mitt i Stilla havet med 1400 invånare (mindre än Skärgårdsstad!). Niue har ingen hamn utan man måste ligga på boj utanför revet på västsidan av ön och det är oskyddat från alla västliga vindar, från norr till söder. Man kan heller inte ”landa” jollen där utan den måste lyftas upp med kran p.g.a de ständiga och höga dyningarna. Om vi inte kan stanna (på grund av vädret) är det bara att fortsätta ytterligare 230nm till Tonga…

Nu har vi varit på väg i drygt ett dygn och avverkat ca 150nm. Igår hade vi smörsegling, i bidevind, hela dagen på platt hav. Bara en lång dyning lyfte oss sakta upp och ner.. Så kom kvällen, natten och morgonen med stiltje och åskfronter som vi fick kryssa emellan med hjälp av radarn = motorgång. Hoppas vinden kommer tillbaka för vi har inte soppa som räcker hela vägen! 

Just nu sol och spegelblank hav och en flygfisk har just återbördats till havet, Lasse fiskar.....

Notarius Publicerius


Petra

Nästan framme i Tuamotu atollerna

24juli, på väg mot Ahé eller Rangiroa
Position: S 14,01 W 146,03

Dessa atoller är unika i världen. I ett område, stort som Europa och mitt i Stilla Havet, ligger ett band av kollapsade vulkanöar, s.k. atoller som hör till frankrike. Först har en vulkanö bildats, sedan har det vuxit koraller runt vulkanen och till sist har själva vulkanen kollapsat och lämnat en ring av låga korallöar som blivit kvar som en ring runt en stor lagun, ibland flera km vid (t.ex. Rangiroa är 40nm)!! De flesta har en eller flera öppningar in i revringen. Ibland ser man inte ens revet utan man ligger för ankare, som det känns, MITT PÅ oceanen… 

På flera av atollerna finns små byar och man livnär sig främst på att odla svarta pärlor. I Norra delen (på väg från Marquesas till Tahiti) bl.a. Ahé och Rangiroa, vågar sig en och annan dristig långseglare sig in (tack vare GPS) men i övrigt finns nästan inga turister. I mitten ligger Raroia där Thor Heyerdahl strandade med sin flotte Kon-Tiki (från Peru) 1947. I södra änden ligger Mururoa atollen där fransmännen gjorde sina kärnvapenprovsprängningar på slutet av 60-talet – FY – den kunde de ha sprängt hemma hos sig själva, politikerna! Kommer ni ihåg att vi, som protest, inte drack franskt vin, åtminstone inte på två helger. Det gäller ju att säga ifrån :D!!

Resan till Ahé (497nm) var som en berg-och-dalbana, både fysiskt och psykiskt. Vi tyckte oss vara värda en lugn och behaglig seglats, men igen blev det inte så. Vi rusar fram genom världshaven som den värsta Fittipaldi (visst heter han så, racerföraren?).. Andra dygnet av detta eviga skumpande i hög, taggig sjö gick det mig på nerverna. I samband med att jag vält ut frukostmjölken för andra gången över hela bardisken (på fina duken) och de kokta äggen rullade omkring på salongsgolvet, då var Ambika till salu! BILLIGT!  Nå, nästa dag var det bättre igen, vinden lika ihållande men vågorna betydligt förutsägbarare (Gud ske pris) vilket hade direkt inverkan på humöret.

Lasse hade, som vanligt, närkontakt med djurlivet. Igår natt sa det PANG och KRASCH i sittbrunnen! En STOR flygfisk, ca 30cm lång ca hade krockat med sittbrunnsbänken och ramlat ner på golvet och sprattlade vilt. Lasse försökte ta den försiktigt i stjärten för att slänga tillbaka den i havet men det var ”ogjörbart”. Till slut gjorde han (Lasse) en ”Halvnelson”, fick ner Fisken på ryggen och tog sedan, med bägge händerna runt den klibbiga fiskkroppen, och slängde ut den till sitt hav (säkert med en stor bula i pannan :D).

Vi är nu ca 4 timmar från Ahé och verkar det som vi inte hinner in i atollen. Senaste dygnet har havet varit platt och vinden bara 6-7ms, typiskt nu när vi behövde lite fart.. Man måste gå in mot tidvattnet, genom den trånga öppningen till lagunen och det ”fönstret”, för det här dygnet, kommer vi troligen att missa med några timmar när : ( I så fall går vi vidare och försöker komma in i atollen Rangiroa som ligger ytterligare 80nm sydväst om Ahé. Här måste vi passa tiden mellan hög- och lågvatten = slack (som varar en halvtimme). Vi håller tummar och tår!

Två dygn till Fatu Hiva, Marquesas (Frankrike)

07Jul, torsdag
Position: S09,38 W133,06


Vi lever i en veritabel häxkittel! Efter knappt två dygn av smörsegling så är vi nu inne i ett blåshål sedan några dagar och det verkar bestå hela vägen fram, ca 330nm till. Nätterna är värst. Då blåser det också stadigt mellan 10-12ms men därtill kommer fula fronter (squalls) farandes och det blir absolut becksvart, hällregn, stora vågberg plus krabba småvågor som kastar oss åt alla håll och vindbyar upp till 16ms. Vi har en revad, sprirad genua och en revad stor uppe.  Plus motström alla dagar utan en!! Nu längtar vi till en plats där det är stilla och lugnt så att alla inälvor hamnar på rätt plats igen : D!


Om KonTiki
hade startat sin resa samtidigt med oss, hade de sannolikt hamnat på Hawaii (i bästa fall) eller i Alaska (i sämsta fall) på grund av att den alltid rådande starka västgående strömmen har varit spikrakt nordgående!! Ett mysterium som tål att Googlas på!


När vi kastat ankaret i Jungfrubukten (Baie de Vierges) på Fatu Hiva
ska vi fira med en STOOOR flaska BUBBEL! Sedan ska vi sova, sedan ska vi sova ännu mer och därefter sanera Ambika från alla lager av salt! 

Efter Fatu Hiva får vi se vart vägen tar vägen… troligtvis norrut till Hana Moe Noa, Ua Pou och Nuku Hiva (vilka underbara namn), som alla tillhör Marquesas. Därefter hägrar de farliga atollerna i Tuamotu längre söderut.



Full fart mot Galapagos!
Heading for Galapagos!
Stingrockorna skulle man inte trampa på. Blev man stungen nära hjärtat kunde det till och med vara dödligt! :O
Stingray
Ruggsliten pelikan.
Another tousled pelican :)
Haj som cirkulerar runt båten.. Morgondopp någon?
Chark circulating the boat.. :S
Tjejgänget..
The galapagos girls..
..och killgänget!
..and the boys!

Bara 997nm (av 3000) kvar till Fatu Hiva

03Jul
Position: S 08,05 W 121,55


Brödet tog slut och jag har dragit mig för att baka (ja, färdig brödmix såklart) när det skumpar och far så in i bomben! Men nu är det gjort fast irritationsgraden var extremt hög : D. Gott solrosbröd, mums!  Inte heller har det varit lyckat att fiska när vågorna går så höga och vinden kraftig, firrarna är så förjolat stora jämt och de ska ju upp i båten....

Det luktade illa! Lukten spred sig över hela sittbrunnen till slut. Det var natt och en klädnypa för näsan, för ”nattvakten”, hade varit på sin plats. Nästa morgon tog Lasse på sig livselen och kröp en sväng runt båten och hittade tre squid och en flygfisk, gömda i olika skrymslen på däck, och med rimligt hög grad av förruttnelse ;D 

Äntligen har det lugnat sig! Alla skumpiga vågor är som ”bortblåsta” och vinden har mojnat betydligt. Just nu seglar vi för fulla ställa med spirad genua i 7-8 ms, stålande sol och dyningen in från aktern, vilket ger extra skjuts. En helt fantastisk känsla!

Stormfåglarna är fortfarande med oss och stora stim av flygfisk, däremot har squiden försvunnit (de levande). Båten ”Good News”, med trasig Watermaker och generator, fick lagat dem. Vilken flax!

Nu börjar vi fantisera om att komma iland ;). Hoppas vi får en bra ankarplats på Fatu Hiva (S 10,27 W 138,4) som lär vara en helt makalöst vacker liten ö, som tagen ur en saga. Vi stannar inte länge där för jag har bitit av en del av en tand måste till ”plågis”. Sablar Dumleklubbor (som är så goda..)!


…bilder Galapagos

Delfiner leker i stäven.
Dolphins playing around the boat.



Tove hittade en lekkompis på stranden :)
Tove found a new friend.



Enligt vår guide får flamingon sin rosa färg genom att äta räkor!! :O
According to our guide the flamingo recieves its pink color by eating shrimps....



Polarna väntar på fisk.
Waiting patiently for some fish from the fishmarket..



Ett sk "blow-hole" på Isla Española. Gångar i berget skapar håligheter som blir som fontäner när vågorna kommer in. På förekommen anledning fick vi inte gå närmare... Ibland kunde man tydligen se flygande leguaner.... :P
A so called "blow-hole" on Isla Española. Cavities in the mountain caused natural fountains and sometimes you could see flying iguanas :P

Halvvägs till Fatu Hiva, Marquesas, Polynesien!

30jun
Position:  S 05,50 W 114,06


Vinden har nu vridit upp och blivit rakt akterlig och vi seglar plattläns med spirade segel. Vi har kommit halvvägs, 1500nm av 3000 är nu klara på knappt 9 dygn. = 7,3kn i snitt. Nu är vi värda en cava (fin-bubblorna får anstå till ankomsten till Polynesien)!

Hittills har det inte varit a ”walk in the park” som vi trodde att det skulle vara, snarare ”jogging in the dark” :D: Ibland far små fronter över oss med lite regn och kraftigare vind… sedan lyser solen igen. Fortfarande blåser det ganska hårt (9-14ms) och det är stora vågor in snett bakifrån = värsta slingerresan på plattläns. Tyvärr har strömmen varit mot- eller tvärs oss senaste tiden, som enligt böckerna ska vara klockrent med oss!  Den nya prognosen talar om att hård vind av vara rådande flera dygn framåt… 

Fast hellre så här än som flera båtar (ca 5st) bakom oss; de fastnade  i ett stiltjebälte och låg bara och guppade med segel som stod och slog… en båt, ”Good News” fick fel på sin watermaker (= bad news) och kommer att få vattenkris! Båten efter honom (”Alchemist”, ca 90nm bakom) kommer att ge dem vatten när de är ikapp. Hur de kunnat förlita sig på bara en watermaker, förstår nog inte vi!!

Plötsligt, när vi skulle reva storen, lossnade en latta (igen) och gled sakta ned mot däck. Storseglet har stående lattor, det längsta är över 12m. Snabbt fick vi skota hem och agera segelmakare på däck – för tredje gången sedan vi lämnade Sverige!

Vi har inte sett någon tendens till mänskligt liv på sex dygn. Så, plötsligt I tisdags kom en helikopter på låg höjd över oss! Obegripligt! Det är 1200nm till närmaste kust. Lasse kollade AIS:en, inget fartyg syns till. Vi misstänker att helikoptern kom från ett större fiskefartyg, med avslagen AIS, då de ofta vill hemlighålla sin position (konkurrensfördel). Förmodligen används helikoptern till att spana fram valar eller fiskstim finns (osportsligt tycker vi).

Våra rutiner är på plats och allt flyter på bra. Nu är det bara resten kvar!

PS  Mycket magjumpa blir det av att spjärna emot hela tiden! Vi kommer högst troligt att kunna visa upp var sin ”6-pack” när vi kommer fram ;P

…bilder Galapagos


Vackert gryningsljus ute på stilla havet!
Beautiful dawn in the Pacific!



Albatross. Världens största flygande fågel, de allra största kan ha ett vingspann på upp till 3,5 meter (!!!). Detta medför dock att albatrosserna behöver en "startbana" för att kunna komma upp i luften vilket kan vara ett problem om de råkar landa på olämpligt ställe :S
The largest albatrosses can have a wingspan of up to 3,5 meters! May be a problem getting up in the air..



Sjölejon och sjöbuse myser på stranden.
Beach hang out.



Edens alltid lika glada kapten.
Eden's happy captian.



Lavaödlan är en endemer som bara finns på Galapagos. 95% av alla kräldjursarter på Galapagos finns bara här.
Lava lizard is an endemic species found only on Galapagos.



Tove med Galapagossköldpaddor som även dessa är endemerer. Galapagossköldpaddorna höll på att bli utrotade då sjömän fångade dem för att ha som mat på sina länga seglatser. De kunde överleva i upp till ett halvår nere i kölsvinet. Perfekt tyckte sjömönnen!
The Galapagos tortoise was about to get extinct as the sailors used them as food on their long voyages..



Även havssköldpaddor finns det gott om på Galapagos.
Even sea turtles are frequently seen on the galapagos.

Mot Fatu Hiva, en tredjedel avklarad!

27jun
Position: S 04,49 W 106,51

Fortsatt stökigt men snabbt och vi har nu seglat 1000 av 3000nm, på bara 5,5 dygn! Dygnsbästa är nu 191nm = 8kn i snitt. Ambika har vässat tänderna och blir bara snabbare och snabbare ;D Nåja, viss del ska tillskrivas att vi nu fått strömmen med oss. Äntligen!

Kuling igen igår natt så det blev lite upp och hoppa på frivakterna för att reva segel. Vågorna parerar Charlie (autopiloten) oftast bra men ibland, när de är upp till 5m och toppiga, kan det bli lite ”körigt”. Prognoserna säger att det ska bli lugnare efter 110 grader W och där är vi snart, det ska bli skönt.

En natt med Närkontakt Med Naturen; Ingen val denna gång (tack-o-lov). När Lasse satt i beckmörkret, på sittbrunnsgolvet, och jobbade med plottern träffades han  av något hårt och slemmigt (SPLASH) som sedan ramlade ner i hans barbenta knä. En stor squid hade hoppat på honom. Ni skulle sett hans min :D.

Jag träffades lite senare av en hel hink vatten (SPLASH 2) där jag låg och sov i vår koj i akterkabinen. En brytande sjö hade letat sig ner under sprayhooden och genom takluckan som stod vidöppen (vansinnig konstruktion). Det blev en våt natt, kojen bara hjälpligt täckt med ett antal torra handdukar ;).

Exakt samtidigt som jag ropar att vi fått vatten i hytten trampar Lasse i decimeterhögt vatten vid ratten (SPLASH 3)! Han tror ett ögonblick att hela båten fyllts vattenfyllts!!! Det visade sig vara en typ större squid som lagt sig och täppt igen dräneringshålet i sittbrunnen… 
Så roligt hade vi den natten :D

En stor svärdfisk blir mycket mat (!) så igår blev den stekt med lime och salt, idag med soya och wasabi, mums bägge två. Nästa gång blir den nog ugnsbakad…

Allt är väl ombord! 

Bilder från Galapagos... :)



Blue footed boobie kikar ner under ytan :) Ibland dök de som kanoner ner i vattnet, mamma fick nästan en i ryggen :O
Blue footed boobie, curious as always..



Galapagos postoffice. Här la man ofrankerade brev som sedan nästa svensk som kommer dit tar med sig hem och postar. Vi fick ta med oss ett brev som skulle till Stockholm som hade skrivits bara två veckor innan!! :) vissa brev hade dock legat väääldigt länge..
Galapagos postoffice.



Sjölejonen verkade ha ett ganska skönt liv, antingen lekte de med varandra (och diverse snorklare) i vattnet eller så låg de på stranden och solade. INTE lätta att fånga på bild "in action"!
The sealions seemed to have a pretty good life, playing in the water or sunbathing on the beach.. Not easy to get a good shot of them playing!



En grönfink (eller nåt)..
A galapogos greenfinch, apparently very interesting from an ornothologist point of view..



Njuter av semestern från semestern :) inte illa att få båten styrd och maten lagad!
Enjoying their vacation from the vacation!



Pelikaner och sjölejon tigger fiskrens på fiskmarknaden i Puerto Auora, ett riktigt skådespel!
Pelicans and sealions begging for the leftovers at the fishmarket :P



Mamma hade helst velat lasta hela Ambika full med vackra stenar från Galapagos, "tyvärr" fick man inte ta med sig någonting från öarna.. :P
Beautiful pebble beach.



Fick se upp med var man satte fötterna..
Got to watch out for where to put your feet..


Mot Fatu Hiva – EN JÄTTEVAL!

Midsommar 24jun 2011
Position:  02,30S 097,45W

”Stökigt men snabbt” är ledorden för de första dygnen! Första dygnet loggade vi 180nm (personbästa för Ambika) vilket blev ett fartsnitt på 7,5kn! Andra och tredje dygnet 160nm. Men priset är en skumpig seglats i halvvind, 8-14ms, motström, brytande sjö och med revade segel. Ett dygn efter oss i spåret ligger segelbåten ”Good News” och med dem har vi HF-kontakt varje dag. En läkare i kölvattnet är ju superbra ; )

Varje morgon hittar vi små squids på skarndäck, inte mer än 5-10cm långa. Hur i hela friden hoppade de upp med sina korta ben (eller är det armar)? Antagligen följde de stackarna med brytade sjöar… Andra djur vi sett är pyttesmå fåglar, snabba som svalor, äter något från havsytan, havssköldpaddor på 3000m djup(!), stora delfiner och så flygfisk så klart, stora stim.

Igår, strax före mörkret, fick vi upp en jättestor svärdfisk, 185cm lång och vägde över 20kg (Lasses bedömning : )

Idag, midsommarafton, sitter jag och läser en bok (I Cooks farvatten) när jag nästan får hjärtslag. EN JÄTTEVAL, större än Ambika, frustar ut en kaskad med vatten fem meter bakom mig. Jag skriker något oartikulerat till Lasse som är nere i ruffen, han hör att det är bråttom. Vi klamrar oss fast i båten under sprayhooden. Bara valen inte får för sig att hälsa på oss lite kärvänligt, en puff med stjärten på kölen och vi får kalla på MAYDAY!  Valen kommer upp igen 10m från fören, flåsar med två andningshål (!) och dyker ner. En gång till gör han så och sedan är han borta, PUH vilken pärs!!!! Jag vågade inte gå ner för att hämta kameran, det grämer mig nu! Pilotvalarna på Galapagos var som stora delfiner jämfört med denna jättelika bjässe!

Med bultande hjärta går vi så småningom ner i pentryt och förbereder midsommarlunchen, sill som sig bör (tack Anette och Göran) och jordgubbar med grädde till efterrätt, visserligen på burk men ändå : D. Mums och så snaps förstås (en liten, liten en..).

Nu hoppas vi att valkillen inte har några kompisar som vill hälsa på också!!


Petra lägger in en galapagosbild – på valar kanske…: )

Här fotas valarna för fullt! (...typ 300 bilder på tio minuter :P)  Taking photos of the whales, 300 pics with the same motif :P

Här fotas valarna för fullt! (...typ 300 bilder på tio minuter :P)
Taking photos of the whales... 300 pics with the same motif... :P



De kom så nära att man blev nedstänkt när de andades ut. Vilken upplevelse!
The whales were very playful and came extremely close to the boat.



Mamma och pappa, otroligt nog fortfarande kära efter ett år tillsammans på båten! :O
Still in love after a year on a boat <3, amazing!



Inte jordens mest aktiva djur...
Lazy iguana cilli'n in the sun.



Galapagos Golden Retriever



Ornitologen lockar på fåglar med ett "pysssch pyssscchh-ljud" vi fick lära oss av en fågelexpert.
Mom allures the green finches with with a "pysssch pysssch-sound" we learned.

Mot Madeira samt besättningsbyte

Vilamoura, 22sep

Igår hade vi en skön slappardag på sandstranden i Vilamoura och på eftermiddagen sa vi "på återseende" till Marie och JanA som seglat med oss i 10 dagar - tack för den fina dikten i gästboken!!! Det var hur kul som helst att vara tillsammans och upptäcka Algarvekusten!! Enda smolken var att Afrika gick förlorad!!
 
Vi träffar också Jaja och Claes på S/Y Septima. Claes kikar på våra ständigt återkommande problem att på upp väderfiler via HF. Hans analys var glasklar; programmet sänder inte iväg meddelandet.... Alltså, vi börjar närma oss pudeln kärna men någon lösning är inte i sikte. Tack och lov kan vi få upp motsvarande väder via Satcom men vi har ju investerat en och annan krona i HF-anläggningen..... Kvällen avslutas med trevlig middag "på byn" och en kopp kaffe och Calvados ombord på Septima i väntan på att nästa gast skulle komma: Kapten Totte ska segla med oss över till Madeira, eller snarare Porto Santo i första hand. Välkommen!

Mot Madeira
Vi har ca 500 nm framför oss till Porto Santo och vindarna ser svaga ut så det kommer nog att ta ca 4 dygn. Nu ska vi catera upp båten med vatten och mat - sedan far vi med vinden!!!!!!!!
På foton ser Porto Santo ut som den värsta Söderhavsö! Jipeee!!
Nu tar det några dagar innan vi kan lämna nästa rapport, håll ut! :D


PS. Nu är det bara 8 dagar kvar till nya sandaler... fast Lasse snackar sig varmt om ett nytt drag som liknar en bläckfisk...




Sista dagen med gänget....



Claes analyserar HF-problem och Jaja och jag lyssnar hänfört..



Ny gast; Kapten Totte har redan börjat på jobbet :D - mot Madeira!!!



Valvaka i Vila Real - tillbaka i Portugal!

20sep, Vila Real

Efter Rota seglar (vi för motor) till El Rompido. Ingen vind. Över huvud taget har det varit väldigt dåliga seglingsvindar på Algarvekusten i form av instabila och svaga vindar. Vi tar upp segel och efter 20min får vi ta ner dem igen...  El Rompido var ett särskilt spännande ställe att angöra på grund av sandbankar, grunt och extremt smalt väldigt nära stranden - en angöring som inte alls stämde med plottern!!! Väl framme la vi oss på svaj över natten och gjorde en blixtvisit in till den söta byn och handlade bröd och grönsaker (plus öl och vin).

Från El Rompido seglar (motorar) vi ca 30nm till Vila Real. Vi stannar ibland och tar ett dopp i böljan :D. På kvällen valvaka (via trög uppkoppling på Internet) med stora förhoppningar om alliansseger... Champagnen byttes dock mot Mousserande vin när resultatet redovisades.

Imorgon ska Marie och JanA med flyget tillbaka till verkligheten och vi måste närma oss Faro så nästa destination blir Vilamoura.


 

Vadå svårt att hitta ankarplats i El Rompido!!!??



Haremsdamer i Afrika!??!



Första valrapporten har just anlänt!!



Det förlorade slaget vid Trafalgar

17sep, Rota

Sancti-Petri
Det blåser upp på natten!  Vi ligger på svaj, inklämda bland båtar och bojar och vaknar kl. 02.00 av att Ambika slutar att röra sig och det kluckar märkligt i aktern. Vi har fastnat i en tom boj! Den har fastnat mellan rodret och kölen och natten är becksvart, schajse!! Inget annat att göra än att avvakta kraftfullt och sitta ankarvakt ifall vi skulle börja dragga. I gryningen lossnade Ambika själv och den trötta besättningen börjar planera seglingen mot Afrika.

Sancti-Petri – Afrika
Från Sancti-Petri satte vi segel med destination Ceuta, den spanska enklaven på Afrikas norra spets. Motvind, så vi beslutade oss för att gå för motor ca 70nm eftersom vi föresatt oss att nå Afrika. Vi hade ett kort ”window of opportunity” innan vi måste vända tillbaka till Faro, där Marie och JanA ska ta flyget hem.

Motvinden ökade i styrka ju närmare Gibraltarsundet vi kom, upp mot 17 m/s. Vågor och dyning byggde upp allt mer medan strömmen var med oss med ca 2 knop. Resultatet var att sjön blev krabb och Ambika slog hårt ner i de största brytande vågorna. Fram med flytvästar, den handburna VHF:en och livlinor, vi skulle ju fram! Vi insåg att vi måste ha en alternativ hamn i avvaktan på mindre vind och beslutade oss för att gå till Barbate vid Cabo Trafalgar (där Lord Nelson vann sitt sjöslag mot spanjorerna). Inseglingen till Barbate låg visserligen i helt fel vädersträck med vind och dyning från ”häcken” - men det skulle nog gå…

När vi hade ca 5nm kvar till Barbate hörde vi kustbevakningens meddelade att vindstyrkan vid Tarifa, ca 15 nm från Barbate, var 48 knop = storm.

Då gav vi upp, vi erkände oss besegrade vid Trafalgar! Molokna vände vi skutan 180 grader och styrde mot en säker hamn, Cádiz, med revad genua. När vi seglat ca en timme i skön undanvind VÄNDE VINDEN och vi fick motvind hela vägen till Cádiz! Men vid det här laget började vi bli filosofiska och citerade bl.a. Allan Karlssons mamma (i boken Hundraåringen) ”det är som det är och det blir som det blir”! Det är ju så sant som det är sagt. Det blev inte Afrika denna gången!

Cádiz – Rota
Vi slickar såren i Cádiz. Marie och jag genom att vidmakthålla vårt svarta bälte i shopping. JanA och Lasse hade ingen höjdardag där – heller :D. Cádiz var en mysig stor stad men marinan ligger urtråkigt! Sent på eftermiddagen drar vi vidare över Cádizbukten nordväst till Rota som visade sig vara en riktig pärla för seglare (och shoppingsugna).




Minerna före Slaget Vid Trafalgar :D



Våra dragdjur är lite uppgivna... Först nederlag i Trafalgar, sedan detta!!


Salta bad och strandhugg

14sep, Sancti Petri

Ytterligare en pryl har införskaffats. Denna gång i Chipiona dit vi seglade från Ayamonte. Lasse har köpt ett harpungevär! Nu ska det, förutom fiske med spö, också harpuneras fisk. Jaja, det får vi väl se….  Marie och jag var lite mer modesta och köpte lite limegröna prylar för betydligt mindre dineros. Solen skiner, vindarna är svaga (vi hissar segel men får snart ta ner dem igen), havet är grönt och 29 grader varmt! Fast vi fick hicka igår! När vi skulle ta med oss soporna som stått i sittbrunnen över natten sprang en stor och fet kackerlacka snabbt därifrån. Kackerlackor vill man INTE ha ombord för man blir aldrig av med dem! De lägger ägg och förökar sig som – kackerlackor – och motstår alla former av gifter. Men denna kackerlackan hade inte räknat med faktorn "Lars Ödmark". Lasse kastade sig över honom precis vid nedgången till salongen, ivrigt påhejad av JanA, och tillintetgör honom effektivt under sin gummisula . End of story för denna gång :D.

Från Chipiona forsatte vi ca 35nm till Sancti Petri som skulle vara en övergiven by inne i en vacker men öde lagun. Vi såg obrutna vidder och vita sanddyner framför oss. Men icke. Fler än vi hade lockats av denna beskrivning (i Imray). Uppskattningvis ligger ca 150 båtar på boj och svaj här! Vi ligger på svaj och har grillat marinerad kyckling i sittbrunnen under det att Pavarotti underhållit oss med sin skönsång!


Planen är att fara vidare imorgon bitti - mot Afrika!



Svårt att tro kanske men vi demonstrerar "ambikatröjorna"......



JanA, stolt grillare av paprika (och senare kycklingfilé magnífico)!


Fiesta och påökning av besättning

12sep, Ayamonte (Spanien)

En Fiesta som heter duga, den i Alcoutim! Det firas i dagarna FEM i Alcoutim och kl. 08.00 (!!) på morgonen slutar discomusiken som avslutar nattens övningar. Det grillades helstekt gris, det fanns fullt av stånd med sötsaker, öl och vin flödade, marknad, fyrverkerier, musik och dans i varje vrå. Portugiserna vet hur man festar, gammal som ung är med!

Igår fick vi förstärkning. Marie och JanA (Jan-Anders) Holmqvist kom med Norweigan till Faro för att segla med oss i dagarna tio. Leif Axelsson, som bor nära Faro, hade den stora snällheten (!) att ge Holmqvistarna skjuts hela vägen till Alcoutim, fantastiskt!

Lite möra var Marie och Jan-A första natten (de hamnade rakt in i Fiestan efter att ha stigit upp kl.0300 på morgonen) och vi hittade dem sovandes i sittbrunnen efter att Lasse och jag dristat oss till en virvlande dans (nåja) eller två.

Det blev fem dagar i floden. Dagar fyllda av både arbete och Fiesta. Nu bär det av ut i havet igen! Fast först ska vi övernatta i flodmynningen, denna gången i Ayamonte på den spanska sidan…



Mums, den "svarta" grisen smakade underbart!



Välkommen till Ambika, Marie och JanA!!!



Flameco i 1300-talsborgen - HÄFTIGT! Dock hade de stulit S6 (tjejgängets) limegröna klänningar....


Oväntat besök :)

10sep, Alcoutim

Vi putsar och vi fejar på Ambika i värmen och tar en paus ibland för att svalka oss på "playan" som är en liten sandstrand vid en biflod till Ría Guidiana. Det tar ca 10min att gå dit. Skööönt!

Leif och Laila Axelsson, seglare och honörsmedlemmar i långseglingssällskapet "Tobis", och deras vänner Elisabeth och Åke kom för att hälsa på och äta lunch med oss i Alcoutim. Leif och Laila bor i Algarve, i Loulé, sedan 10 år tillbaka. Många (!!) timmar senare, alla goda rätter uppätna (kanin, svart gris, grillspett, m.m.), alla vinkaraffer urdruckna och många roliga historier berättade skils vi och lovar hålla kontakt.

Snart måste väl förberedelserna ändå vara klara för Fiestan. Det fixas och grejas i varje hörn av byn. En stor estrad är uppmonterad vid hamnen, bara 40m från Ambika och precis vid landgången från bryggan har man satt upp grillkök, ölutskänkning, bord och parasoller. Vad månne bli av detta? Internationell fotboll har utlovats (mellan byarna = spanien mot portugal) liksom flamenco och disco, etc...



Lasse är redo för morgondopp på "playan"!




Gott och trevligt så det förslår!

...och var ligger Alcoutim då?



Här är vi NU!

Tidigare inlägg
RSS 2.0