Madagaskars stränder
30sep, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar
Livet går sin stilla gång, jobb blandat med mys. Så är det väl överallt med alla hela tiden. Vi går ofta promenader på den långa stranden och tittar på folklivet, särskilt på söndag eftermiddag då hela stranden är full av liv och rörelse. Musik, försäljare med korgar fulla av "samosas", små trekantiga degknyten med fyllning (mums), ungdomar som övar street dance och andra akrobatiska konster, barnen badar, grabbarna spelar fotboll som t.o.m. Maradona skulle avundas, tjejerna fingår klädda i trikåer och paljetter och ett gäng övar på en häftig dans och killar kollar in... Familjerna går tillsammans och pratar och skrattar, köper något att äta vid BBQ-ståndet.. Pirogerna (utriggarna) guppar vid strandkanten eller är uppdragna på stranden. Endast några få "vita" syns till. Troligen bor de på Det Fina Hotellet eller vid några av de mindre lyxiga hostelen vid stranden. Kanske är några få båtfolk, som vi. Oavsett så talar de bara franska eller Italienska. Var är alla engelsktalande människor?
En sandstrand kan tyckas se likadan ut jämt men icke. "Vår strand" ändrar skepnad hela tiden. Tidvatten och månen, vindriktning och vindstyrka spelar betydelse. Ibland är stranden bred som ett flygfält och lika hård och platt, ibland är det bara en smal remsa av mjuk och böljande sand. Högar av sjögräs och snäckor spolas upp vid vissa tillfällen, vid andra kommer kokosnötter och kokosnötblast. Oftast är stranden vit men ibland syns långa vågiga stråkar av beige och ljusbrunt. Det är vackert.
Störst skillnad är nog att stränderna är nästan helt rena från platsskräp jämfört med Indonesien, Malaysia, Thailand och Maldiverna. Vad det beror på kan man ju bara spekulera i; Ont om pengar att köpa saker inpackade i plast - troligtvis. En större känsla för naruren - kanske. En lyckad informationskampanj om att hålla Madagaskar rent - troligvis inte....
En sandstrand kan tyckas se likadan ut jämt men icke. "Vår strand" ändrar skepnad hela tiden. Tidvatten och månen, vindriktning och vindstyrka spelar betydelse. Ibland är stranden bred som ett flygfält och lika hård och platt, ibland är det bara en smal remsa av mjuk och böljande sand. Högar av sjögräs och snäckor spolas upp vid vissa tillfällen, vid andra kommer kokosnötter och kokosnötblast. Oftast är stranden vit men ibland syns långa vågiga stråkar av beige och ljusbrunt. Det är vackert.
Störst skillnad är nog att stränderna är nästan helt rena från platsskräp jämfört med Indonesien, Malaysia, Thailand och Maldiverna. Vad det beror på kan man ju bara spekulera i; Ont om pengar att köpa saker inpackade i plast - troligtvis. En större känsla för naruren - kanske. En lyckad informationskampanj om att hålla Madagaskar rent - troligvis inte....
It´s Sunday afternoon and the show is on. Everyone is here, on the Ambondros beach, a short walking distance from Crater Bay; Music, girls dansing, boys playing fotball, familys stolling, swimming. Everbody seems to have a good time.
...some dress up more than others... but everything works, all fashions are "allowed" :)
...but some outfits seems to be more attractive than other.....
... in the mornings, the beach is empty. Almost.
A Humpback Dolphin got lost in Crater Bay Marina. We woke up when it collided with our keel. Poor guy, what a headache he must have gotten!
Honungsfloden - Baramamay River
25sep, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar
Lata dagar i Madagaskar. Vi har haft lite semester (!) och seglade till Sakatia, Russian Bay igen och så till Baramamay River (Honey River) ännu lite längre söderut. Det är helt otroligt bra seglarfarvatten här. Det blåser "lagom" mycket och havet är 30 grader och utan vågor, solen skiner och valarna plaskar. Lasse har fiskat men tyvärr släppte fiskarna kroken två (2) gånger. Inte bra! Vi längtar så efter färsk fisk!
Sakatia är en ö som ligger alldeles nära Nosy Be, på nordvästra sidan. Det smala sundet är strömt och valarna ses och hörs ofta glida förbi i full karriär. Vi hittade snabbt till Des och Nell, seglare från Sydafrika, som slagit sig ner här, kravlat upp på land och för alltid lämnat sjölivet. Underbart säger Des nöjt. De har seglat massor av gånger mellan Sydafrika och Madagaskar och har tonvis av erfarenhet som de gärna delar med sig till noviser som ska äventyra sig nedåt. Som vi. De är dessutom officiell "relay station" till det välkända PeriPeri net i Sydafrika, som ger aktuella väderprognoser över detta svåra område, via HF-radion.
Sakatia är en ö som ligger alldeles nära Nosy Be, på nordvästra sidan. Det smala sundet är strömt och valarna ses och hörs ofta glida förbi i full karriär. Vi hittade snabbt till Des och Nell, seglare från Sydafrika, som slagit sig ner här, kravlat upp på land och för alltid lämnat sjölivet. Underbart säger Des nöjt. De har seglat massor av gånger mellan Sydafrika och Madagaskar och har tonvis av erfarenhet som de gärna delar med sig till noviser som ska äventyra sig nedåt. Som vi. De är dessutom officiell "relay station" till det välkända PeriPeri net i Sydafrika, som ger aktuella väderprognoser över detta svåra område, via HF-radion.
Vi seglar vidare till Russian Bay. Där hände det IGEN! Efter en lång promenad upp på Russian Bays bergsrygg kommer vi tillbaka till jollen och upptäcker att tidvattnet är superlågt och vi måste släpa jollen ca 50m ner till havet. Tungt som attan! Precis när vi når vattenbrynet hör vi ett numera välbekant ljud. Ett ljud som får oss att nästan gråta. Det är ljudet som låter när luft pyser och bubblar ur en gummijolle som just har gått sönder. Förra gången var det en haj - nu var det en vass snäcka eller korall på stranden som rev upp en 5cm lång reva i bakre pontonen, den som var hel. Den som hajen inte hade sönder. Vi kastade oss upp i jollen och gasade på för fullt för att hinna torra hem till Ambika för att laga jolle igen. Vi ska köpa stora hjul och montera fast på eländet.....
Upp med ankaret igen för att segla (med nylagad genua) 30nm söderut, till en flod som heter Baramamay River och betyder honungsfloden. Det gör skäl för namnet för knappt hade vi hunnit ankra så kommer kanoterna fulla av barn, krabbor och flaskor med honung till försäljning. Det är alltså barnen som säljer krabbor och honung... Vi väljer ut två stora krabbor, nickar jatack till en flaska honung, ger barnen lite pengar, en keps och en T-shirt. Alla parter ser nöjda ut. Krabborna kokas sedemera och smakar fantastiskt. Oomkullrunkeligen så!
Upp med ankaret igen för att segla (med nylagad genua) 30nm söderut, till en flod som heter Baramamay River och betyder honungsfloden. Det gör skäl för namnet för knappt hade vi hunnit ankra så kommer kanoterna fulla av barn, krabbor och flaskor med honung till försäljning. Det är alltså barnen som säljer krabbor och honung... Vi väljer ut två stora krabbor, nickar jatack till en flaska honung, ger barnen lite pengar, en keps och en T-shirt. Alla parter ser nöjda ut. Krabborna kokas sedemera och smakar fantastiskt. Oomkullrunkeligen så!
Det har sinat i matförråden och Ambika får vända norrut igen för proviantering. Vi kastar ankaret i Crater Bay efter en makalöst härlig slör och festar på en jättegod pizza i marinans bar. Man kan ha det sämre. Oomkullrunkeligen :D
Des and Nell resides in Sakatia island, very very close to Nosy Be, and they are glad to give us good advice. They are sailors from South Africa who have settled here, crawled up on land and for ever left the seas. Wonderful says Des contentedly. They have sailed lots of times between South Africa and Madagascar and have tons of experience that they gladly share with novices like us. They are also the official "relay station" to the well-known PeriPeri net in South Africa, which provides current weather forecasts over this difficult area, via the HF radio.
No, it´s not a ghost´trying to scare the baby. Its just a normal a women in Russian Bay with sun protection in her face :)
The ruins of the Russian navy men´s dormitorio. They skipped the Russian-Japanese war, took over the ship, settled down here in Russian Bay (hence the name) and became pirates here in Madagascar. At least until they were out of fuel. The last settler died in 1936.
Another day, after a long walk up the Russian Bays ridge we came back to the dinghy and found that the tide was super low and we have to drag the dinghy about 50m down to the sea. Heavy as hell! Just when we reached the water we heard a now familiar sound. A sound that makes us almost cry. It is the sound made when air seeps and bubbles out of a rubber dinghy that has just fallen apart. Last time it was a shark - now there was a sharp shell or coral on the beach who tore up a 5cm long rip in the rear pontoon. We threw ourselves into the dinghy and drove at full speed home to Ambika to mend the dinghy - again. Maybe big retractable wheels in the rear is the solution (right Stuart :)?!
We anchored in a river called Baramamay River and means Honey River. It lives up to its name for no sooner had we had the hook down, canoes full of children, crabs and bottles of honey on sale arrived. A clarification; it was the children who sold crabs and honey ... We selected two large crabs, a bottle of honey, gave the kids some money, a cap and a T-shirt. All parties look contented. The crabs tasted fantastic!
Utflykt till Diego Suarez
18sep, Nosy Sakatia, Madagascar
Det skulle ta hela dagen att beskriva vår resa, våra guider, allas känslor, relationer, vägarnas beskaffenhet, maten, bilarnas kondition, hotellrummen, nationalparken, Baobab träden, staden Diego Suarez, förfallet sedan självständigheten 1960.... Det får bli någon annan gång.
Madagskar måste upplevas!
Kortversionen är att vi avverkade massor av mil på vägar som saknar motstycke, tillsammans med våra fyra vänner på den franska båten S/Y Rackham. Det var Bertrand och Cathrine och deras son Alex som var på besök och hans Madagaskarflicka, Ordella, och vi - och guiden - och diverse chaufförer.
Båt till Ankify på fastlandet, bilresa till och besök på Ankarana nationalpark med övernattning. Vidare bilresa till Diego Suarez med två övernattningar och besök runt staden och på "De tre vikarna" på östkusten, vid inloppet till Diego. Bilresa och båtresa tillbaka, mörbultade och trötta. Men glada över allt vi sett, känt och upplevt!
Det skulle ta hela dagen att beskriva vår resa, våra guider, allas känslor, relationer, vägarnas beskaffenhet, maten, bilarnas kondition, hotellrummen, nationalparken, Baobab träden, staden Diego Suarez, förfallet sedan självständigheten 1960.... Det får bli någon annan gång.
Madagskar måste upplevas!
Kortversionen är att vi avverkade massor av mil på vägar som saknar motstycke, tillsammans med våra fyra vänner på den franska båten S/Y Rackham. Det var Bertrand och Cathrine och deras son Alex som var på besök och hans Madagaskarflicka, Ordella, och vi - och guiden - och diverse chaufförer.
Båt till Ankify på fastlandet, bilresa till och besök på Ankarana nationalpark med övernattning. Vidare bilresa till Diego Suarez med två övernattningar och besök runt staden och på "De tre vikarna" på östkusten, vid inloppet till Diego. Bilresa och båtresa tillbaka, mörbultade och trötta. Men glada över allt vi sett, känt och upplevt!
It would take all day to describe our trip, our guides, everyone's emotions, relationships, road conditions, food, cars, hotel rooms, the national park, Baobad trees, city of Diego Suarez, the decay since independence in 1960 ....
Madagskar must be experienced!
The short version is that we travelled lots of miles on roads that are beyond description, along with our four friends on the French yacht S/V Rackham. It was Bertrand and Cathrine and their son Alex, who was visiting and his Madagascar girl, Ordella, and we - and the guides - and various drivers.
Boat to Ankify on the mainland, drive to and visit Ankarana National Park overnight. Further drive to Diego Suarez two nights and visits around town and to "The Three Bays" on the east coast, at the windy entrance to Diego. Car and ferry ride back, bruised and fatigued. But glad for everything we have seen, felt and experienced!
No introduction necessary...
We have now seen four different kinds of lemures, all very cute!
The famous Tsingy´s in Ankarana Park. The racorblad sharp rocks, covering a vast area, are impossible to cross.
This Baobab tree is over 400 years old and they can get to be more than 1500 years!! For most of the year, the tree is leafless, It´s also called the "Tree of Life".
The girls are painted according to the Sakalava tradition Sakalava means "people of the long valleys." They occupy the western edge of the island from Tolinare in the south to Sambirano in the north.
Two of the very beautiful "Trois Baies" in the northeast corner of Madagascar, close to Diego Suarez. The wind is NORMALLY around 30 knots in the protected bays - a paradise for Kite boarding and wind surfing.
One of many buildings from the Colonial time in slow decay..... sad!
A common sight in Madagascar - carts pulled by oxen - In towns as well as in rural areas.
Krasch!
16sep, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar
T.I.A. (This Is Africa) Temat fortsätter...
Vi skulle hämta vår reparerade genua och satte oss i den Mycket Medfarna Taxin. Ettans växel funkade inte, dörrarna gick inte att öppna utifrån och startmotorn sjöng på sista versen! När vi kommit en bit körde han in på bensinstationen. Ingen bensin. Bensinen slut.
Då körde han några kilometer åt fel håll och köpte två (2) liter bensin i petflaskor i en kiosk och hällde i tanken. Vi skakade vidare mot segelmakaren och på hemvägen kör taxin rakt in i baken på en renault, full med folk. Krasch!! Vår bilfront hamnade bara några centimeter från Renaultens bakre ryggstöd........... men tack-o-lov blev ingen skadad!
Det blev lite kaos på vägen men konstigt nog får vår taxi (som orsakat krocken och som hade skadat sin högerfront) köra vidare utan att någon verkade arg eller att polisen kom. Vi fick tanka ytterligare en gång innan vi kom hem från den 8 km långa bilturen som tog halva dagen :D
We crashed into this little Renault, full of people. Bang!!! It was our taxi´s fault but luckily nobody got hurt. After a while we just continued our journey, as if nothing had happened. Strange, but T.I.A. (This Is Africa).
T.I.A. (This Is Africa) Temat fortsätter...
Vi skulle hämta vår reparerade genua och satte oss i den Mycket Medfarna Taxin. Ettans växel funkade inte, dörrarna gick inte att öppna utifrån och startmotorn sjöng på sista versen! När vi kommit en bit körde han in på bensinstationen. Ingen bensin. Bensinen slut.
Då körde han några kilometer åt fel håll och köpte två (2) liter bensin i petflaskor i en kiosk och hällde i tanken. Vi skakade vidare mot segelmakaren och på hemvägen kör taxin rakt in i baken på en renault, full med folk. Krasch!! Vår bilfront hamnade bara några centimeter från Renaultens bakre ryggstöd........... men tack-o-lov blev ingen skadad!
Det blev lite kaos på vägen men konstigt nog får vår taxi (som orsakat krocken och som hade skadat sin högerfront) köra vidare utan att någon verkade arg eller att polisen kom. Vi fick tanka ytterligare en gång innan vi kom hem från den 8 km långa bilturen som tog halva dagen :D
We crashed into this little Renault, full of people. Bang!!! It was our taxi´s fault but luckily nobody got hurt. After a while we just continued our journey, as if nothing had happened. Strange, but T.I.A. (This Is Africa).
I´m a vazaha
10sep, Crater Bay, Nosy Be, Madagaskar
Vi går ofta längst den smala sand/leragatan som leder från marinan till byn Dar el Salam. Det tar ca 10-15min att gå. Ibland viker vi av till vänster och kommer till stranden via en genväg över fälten där oxarna och getterna betar, höns och kycklingar far längst benen och kvinnorna bär stora korgar med sallad/grönsaker/frukt elegant på huvudet. Det är gator/gränder vi aldrig trott oss våga gå på när vi kom hit. Idag känns det bekvämt, det känns om om vårt utanförskap har minskat någon fraktion med hjälp av vanas makt och igenkänning.
Vägen som går från marinan till byn börjar med en byggmaterialfabrik inne i viken. Typ. Dit kommer "pirouges" (segelfarkoster av flera sorter, stora och små) lastade med sand som lastas av med handkraft och bärs på huvudet av mycket vältränade män. En annan produkt som forslas hit är tjockt gräs som flätats och torkade blad som ser ut som stora solfjädrar. Här hackas och sågas på smala och tjocka stolpar och det gjuts cementblock. Det sjuder av liv med alla "pirougues" som lastas och lastas av och de blandas med fiskebåtarna. Alla hjälps åt. Unga, gamla, kvinnor, män. Oxarna, med sina stora vattenreservoarer på ryggen, vassa horn och träkärror bakom länden, väntar på att föra byggmaterialprodukterna vidare till sina slutdestinationer.
Vägen som går från marinan till byn börjar med en byggmaterialfabrik inne i viken. Typ. Dit kommer "pirouges" (segelfarkoster av flera sorter, stora och små) lastade med sand som lastas av med handkraft och bärs på huvudet av mycket vältränade män. En annan produkt som forslas hit är tjockt gräs som flätats och torkade blad som ser ut som stora solfjädrar. Här hackas och sågas på smala och tjocka stolpar och det gjuts cementblock. Det sjuder av liv med alla "pirougues" som lastas och lastas av och de blandas med fiskebåtarna. Alla hjälps åt. Unga, gamla, kvinnor, män. Oxarna, med sina stora vattenreservoarer på ryggen, vassa horn och träkärror bakom länden, väntar på att föra byggmaterialprodukterna vidare till sina slutdestinationer.
Längst lergatan bor människorna i stolphyddor med grästak och lagar sin mat i små fyrkantiga "aluminiumgrillar" över öppen eld. Barnen busar och kvinnorna, klädda i färgglada, rena kläder lagar mat, städar, tvättar kläder och i små stånd säljer de några få tomater, rödlök, gula eller gröna bananer, etc. Många kvinnor har ansiktsmasker på sig, en slags gul lerinpackning som gör att de ser ganska anskrämliga ut men som, vad vi förstår, gör deras hud slätare och ljusare (?).
"Vazaha" ropar de efter oss (= vit, utlänning). Vi avviker ganska kraftfullt från folkvimlet. Det är inte illa menat, bara ett förtydligande, ofta får vi ett leende med på köpet. Vi känner oss trygga trots att skillnaden mellan oss (those who have) och dem (those who have not) är enorm. Ingen vill oss illa. Ingen hoppar på oss och vill sälja saker. Många tittar nyfiket, andra bara fortsätter med det de håller på med. I byn finns det fullt av affärer/stånd, taxibilar, en marknad och en riktigt "fin" supermarket". Och fullt av folk. Enligt Rudi, som äger marinan är Nosy Be Madagaskars Riviera avseende välstånd. Det är OERHÖRT fattigt i övriga landet!
Vid stranden finns några billigare hotell = turister som i sin tur innebär strandförsäljning. Tyvärr finns det också en del sexturism längst strandgatans många barer och små krogar...
Annars är stranden lång, havet blått, sanden fin och det är befriande att få röra på sig!
Imorgon ska vi ut på äventyr! På land.
Tillsammans med en annan båtbesättning, på franska S/Y Rackham, ska vi över till fastlandet och med bil besöka två nationalparker och Diego Suarez längst upp i norr. Vi blir borta tre nätter och Ambika får stanna kvar här med alla lösa grejer borttagna/fastsurrade för att inte fresta lyckan alltför mycket.
Crater Bay Marina bar/restaurant. The train is actually a pizza oven and a toilett - though not simultaneously :)
The road that goes from the marina to the village begins with a "building materials factory" in the bay. "The pirouges" (sailing craft of many kinds, large and small) arrives loaded with sand and will be unloaded by hand and worn on the head up the slope. Another product here is thick braided grass and dried leaves that look like large fans. They choppe, saw, eat, carry stuff and they build cement blocks. It is full of life with all the "pirougues" that are loaded and unloaded. Everyone helps. Young, old, women, men. The oxen, with their large water reservoirs on their backs are patiently waiting to bring building materials on to their final destinations.
We often walk the narrow sand/mud road leading from the marina to the village of Dar el Salam. It takes about 10-15min to go. Sometimes we turn to the left and go to the beach via a short cut across the fields where oxen and goats graze. The road we never thought we´d dare to go on when we came here. Today it feels totally comfortable, it feels like if our alienation has decreased a fraction due the "recognition factor", the "Bon Jour factor".
"Vazaha" they call for us (= white, foreigner)., We differ quite strongly from the crowd. It is no offense, a clarification maybe. We often get a smile to go with it.
Catch of the day - unfortunentaly not Lars´s - a sailfish a swordfish and lots of MahiMahi´s caught by the local fishermen.
A common sight in Madagascar, a women with a "mud pack face". Probably it will turn her skin softer and whiter.... or?
Now I see you :D
Segel å sånt
07sep, Crater Bay Marina, Nosy Be, Madagaskar
Under av alla under. Vi åker i en skraltig "taxi" genom bush och kåkstäder, runt fält av torkat gräs till en liten avtagsväg där asfalten förbyttes mot grus och stora stenar. Så stannar bilen, till synes helt omotiverat, vid ännu ett ruckel. Jodå, det är faktiskt ett stort segelloft därinne! Mme Gladys kommer nerskridande, leende för den branta trappan. Hon är vacker på ett euroasiatiskt sätt. Vi bänglar upp genuan på loftet, breder ut det och visar henne på alla sömmar som plötsligt brustit, särskilt vid uvförstärkningen. Plötsligt säger jag, för vi fick syn på det när vi långsamt seglade från Russian Bay hit. Hur vi har undvikit att se det förundrar oss bägge storligen :)
Det ska ta en vecka säger Mme NN och ger oss en offert via sms en dag senare. Det kostar bara 550 SEK och vi kan hämta seglet på tisdag nästa vecka! Glada i hågen, nej lyckliga, för att det gick att ordna så lätt och för en så billig penning!
För övrigt är genuan det i särklass bästa segel vi någonsin ägt, sytt av Boding Segel. Hållbart och skuret så att det går att reva utan att ändra skotpunkt och i perfekt storlek för vårt ändamål. Heder åt er!
Under tiden fördriver vi tiden i Crater Bay. Vi är inlåsta här, förtöjda vid en boj, för att Lasses lilla, lilla sår på foten har fått en tropisk infektion som inte ville läka, tvärtom fördjupades den. Vid ett besök i Hell-Ville stannade vi vid en kiosk och försöker på staplande kroppsspråk förmedla att vi behöver köpa plåster. En av kunderna i kön verkar förstå vad vi är ute efter och ber oss, ånyo med kroppsspråk, följa med henne. Hell-Villes huvudgata, som är full av butiker och stånd, går längs en hög ås och branta trapport på bägge sidorna av gatan leder till kåkstaden som brett ut sig där.
Vi följer efter henne ner för en trappa och in i gränderna där oxkärror drar sina stora lass och barnen leker i sanddammet. Där, bakom ett smutsigt draperi, menar damen att vi ska gå in för att få plåster. Det är en läkare som bor och verkar där och på hans skrivbord ligger smutsiga (i alla fall använda) kanyler bland allsköns annan bråte. Han skrattar högt hela tiden medan han undersöker och rengör Lasses diminutiva sår. Hans fru sitter på golver brevid sängen i nästa rum, som bara är dold med ett nästan genomskinligt skynke.
När han bundit om foten med gasbinda (som ramlar av efter några steg på den dammiga gatan) får vi också piller med oss. Antibiotika som ska ätas i fem dagar. Under av alla under igen. Det verkar som om det hjälper. Det är fjärde dagen på kuren och äntligen börjar såret retirera. Ta i trä!
Det, i sin tur, innebär att vi kan röra oss fritt igen :D Hurra!
Crater Bay marina where many yachts are moored for a shorter or longer time. It is a real crater and on the other side of the mountain ringe, there is another big crater. In the marina there is a small bar/restaurant (not shown in the pic:) that serves cold beer and magnificent pizzas, the thinnest ever. There is water available from a bouy with a hose (!) and one can get diesel with the help of jerry cans.
Suddenly we noticed that our beloved genua was a bit worn out, to say the least. Many, very many seams had separated and urgently needed attention! But we were lucky, there is a sailmaker here, Mme Gladys, a beautiful euroasian woman with a very good reputation of making a good job, will fix it in seven days for a very reasonable price!
Lars is taken care of by a local doctor. On his table, in the foreground, there where syringes and needles (used such) amongst all other stuff... hmmmm. He cleaned the small wound, bandaged it and gave Lars anitibiotics that, after four days, actually seems to do the trick. Yipee!
Paradis!?
02sep, Crater Bay, Nosy Be, Madagascar
Det är banandag idag. HELA banastocken blev klar på en gång, från knallgröna till guldgula över natten! Poff! Det är många bananer på en bananstock kan vi meddela, så det blir bananer till frukost, lunch och middag i många dagar....
Vi har varit i Russian Bay några dagar, 20nm söder om Nosy Be. Närmare paradiset än så tror vi inte att man kommer. Själva viken är stor och som tagen ur en filmkuliss. På en av stränderna huserar André och hans kocka Moana. André kom hit till Madagscar från Österrike för tio år sedan för att leva på ett "alternativt sätt" och gifte sig med hövdingens dotter, fast det är historia nu.
I byn har han byggt ett litet hus med en stor terass som också är en uterestaurang (när han råkar ha råvaror) med ett utekök utan kylskåp och med bara öppen eld, en liten utebutik som säljer bönor och andra torrvaror till de 40-80 personerna som bor i byn. Där finns också ett utedass, en hundvalp, fyra kaniner (för uppfödning), några höns och en tupp, ett hönshus och några katter.
Vid stranden ligger ligger några segelkanoter (pirogue) och några seglar förbi med sina tre- eller fyrkantiga segel. Häromdagen hade en val förrirrat sin in i den stora viken, frustat och begett sig ut igen. Valsäsongen har börjat. Delinerna syns ofta till.
I dagarna två har vi ätit på Andrés terass tillsammans med Linda, Ludde, Lovis och Otto. Första dagen bjöds på barracuda, egenhändigt uppdragen av fiskare Lars med draget "Hans Gruber". Till detta serverades varm öl. Andra dagen serverades en wahoo som Ludde fiskat upp ur djupet. Otroligt gott med många Michelinstjärnor och turligt nog var firrarna så stora att det räckte till flera bybor också :) Nu har S/Y Mary seglat vidare söderut medan vi stannar här ett bra tag till.
Enligt en av de många historierna är Russian Bay uppkallad efter en ryskt skepp som gömde sig sig där i Ryssland-Japan kriget i början av 1900-talet. Det blev myteri men befälet enade sig med manskapet och de använde det stulna skeppet till att råna andra skepp i närheten tills dess att kolet tog slut, då sänkte de den i viken och ryssarna blev kvar där till 1936 då den sista dog....
It is banana day today. The entire stock is ripe, from bright green to golden yellow overnight! There are MANY bananas on a banana stock and there will be bananas for breakfast, lunch and dinner aboard Ambika for many days to come ....
We have been in Russian Bay, 20nm south of Nosy Be. The bay is big and like taken from a movie set up. André came to Madagscar from Austria ten years ago to live in an "alternative way" in one of the villages and married the chief's daughter, though that is history now.
In the village, he has built a small house with a large terrace which is also a out door restaurant (when he happens to have something to offer) with an outdoor kitchen without a refrigerator, a small shop selling beans and other goods to the 40-80 people residing in the village. He also has also a puppy, four rabbits (for breeding), some chickens and a rooster, a hen house and a few cats.
Both Ludde on S/Y Mary and Lars caught fish on our way to Russian bay and André and his cook Moana prepared them. Two wonderful dinners in a row, fantastic!
According to the tale Russian Bay is named after a Russian ship that was hiding there at the Russia - Japan war in the early 1900s. There was a mutiny but officers took counsel with the men and they used the stolen ship to rob other ships in the vicinity until the coal ran out. It sank in the bay but the Russians remained there until 1936 when the last one died.....
T.I.A. This Is Africa
31aug, Hell-Ville, Nosy Be, Madagaskar
Allt är inte guld som glimmar :) Oljestickan i backslaget, sattes dit av en kille i Maldiverna, har satts fel och nötts ut av ett kugghjul och Lasse befarade att flisor från den skulle skadat växeln. Det i sin tur innebar att oljan måste dräneras för att få bort flisorna och att en ny plugg skulle sättas in - utan oljesticka. Många svordomar hördes från "pigkammaren" där Lasse syntes med bara benen i luften... Två oljebyten, pluggen tillbaka, inga flisor syntes men nu är allt gjort som kan göras.
Sedan började arbetet med att fylla diesel med dunkar. Tillsammans med Ludde på S/Y Mary tog det resten av dagen att utföra detta, till synes, ganska enkla moment. Jolle in till hamnen, bil till bensinstationen med x antal dunkar x antal gånger, fylla tankarna med hjälp av en slang, rengöra dunkarna, tvätta rent.... Vilken skillnad när man på en marina kan pumpa i diesel på 15min :D
Att fylla gasol kan tyckas vara en enkel sak. Men icke, trots att det finns många långseglare här med många olika gasolkopplingar. Till slut lyckades en holländsk båtgranne hitta en korrekt koppling, fylla över gasol i tuberna, lära Jimmy (vår boat boy) hur man gör och skänka honom kopplingen. Det tog honom hela dagen och vi var överlyckliga för att han fixade vår tub samtidigt. Heder åt honom! Ingen gasol = ingen mat!
Vår nya jolle har börjat läcka igen. Den pontonen som hajen slet söner i Chagos har börjat pysa! Här finns ingen hjälp att få så vi bara hoppas att vi klarar oss med att fylla luft tills dess att vi kommer till Sydafrika...
Medan Lasse slet med båten slank jag iväg och stosade på sta´n. Det gäller att hålla sig undan i vissa lägen :) Jag hamnade mitt i ett begravningståg som kom ut ur kyrkan och vilken stämning det var. I karavan gick tåget genom staden med följet i deras färgglada, böljande kläder och huvuddukar. En hymn fyllde stadens gator och till och med bilarna stannade av respekt för den döda.
Det är en fest som verkligen fyller hjärtat att bara titta på folkvimlet, särskilt betrakta kvinnorna som är så vackra, som har så vacker hållning och som klär sig på alla möjliga (och för oss omöjliga) sätt; glitter, strass, åtsittande, böljande tyg, guld,..... och deras vackra nötbruna hy. Lite jealus är jag nog :D
This Is Arfrica!
Det är en fest som verkligen fyller hjärtat att bara titta på folkvimlet, särskilt betrakta kvinnorna som är så vackra, som har så vacker hållning och som klär sig på alla möjliga (och för oss omöjliga) sätt; glitter, strass, åtsittande, böljande tyg, guld,..... och deras vackra nötbruna hy. Lite jealus är jag nog :D
This Is Arfrica!
All is not gold that glitters :) The new dipstick in the gearbox that was put there by a guy in the Maldives (!), has been worn out (wrongly inserted) and Lars feared that splinters from it would damage the gear. This in turn meant that the oil must be drained to remove splinters and a new plug would be inserted. Many #*&% were heard from "engine room" ... Two oil changes, plug back, but now everything is done that can be done.
Along with Ludde on S/V Mary it took the rest of the day to fill diesel. Dinghy to the port, a car to the service station x number of times with x number of jerry cans, filling the tanks with a hose, clean the cans, wash the boat .... What a difference when at a marina you can pump diesel in 15min : D
Filling gas (LPG) might seem like a simple thing. But it´s not! A Dutch boat neighbour found a proper extension, filled (poured) gas in the tubes, and teached Jimmy (our boat boy) what to do and gave him the extension. It took him all day and we were ever so grateful that he fixed our tube simultaneously! No gas = no food !
Our new dinghy has started to leak again. The pontoon that the shark tore in Chagos has begun to leak! There is no help available here so we just hope that we 'll manage until we get to South Africa...
While Lasse worked with the boat I slipped away to town. I ended up in the middle of a funeral procession that came out of the church. The caravan train went through town in their colorful, flowing robes and headscarves . An anthem filled the city's streets and even cars stopped out of respect for the dead.
It is a treat that really fills the heart just looking at the crowd, especially the women. They are so beautiful, with dresses in all possible (and for us it impossible) ways ; glitter, rhinestones, tight , undulating fabric, gold ..... and their beautiful hazel complexion. Have to admit, I´m a little jealus : D
This Is Arfrica !
