A close shave in Saba

12mar, North Sound, Virgin Gorda, BVI
 
Nu har det varit några väl spännande händelser i detta blåsiga och skumpiga karibien. Vi hör ofta seglare på radion som har problem med draggning, seglen har hängt sig, trasiga ankarspel eller motorproblem. 

För vår del fick vi hicka när vi låg utanför den pyttelilla ön Saba, för boj. Det var för djupt för att ankra och landet hade satt ut några bojar för besökare. Bojplatsen var utsatt med hårda vindar och skumpig sjö men vi ville verkligen besöka denna exotiska ö med bara 1500 invånare som valt att bosätta sig här, högt uppe på berget och förr kunde man bara bära upp last för ett brant med trappor inhugga i berget. Nu var det för sent och det skulle anstå till nästa dag. På nattsvarta kvällen fick vi bojen under skrovet runt kölen... Vi fick släppa bojen och ta tag i den igen och knyta om. Nåja, vi la oss och sova den rättmätiges sömn men sov oroligt för det rullade hemskt och smällde i akterskeppet av vågorna. Till slut gick Lasse upp för att "kolla läget" och döm om hans förvåning när han upptäckte att vi hade drivit ut till havs med bojen hängandes på släp!!

Det kunde ha varit Ambikas sista segling om inte strömmen varit så stark och drivit oss längst med berget ut på havet!
 
På väg till Brittish Virgin Islands, långt ute på havet ser vi ett bekannt AIS; Det är S/Y Mermaid och väl framme vid ankringen träffar vi Britt-Marie och Kjell och slår följe med dem. Hur trevligt som helst! Fast på väg till BVI kom massor av squalls ikapp oss och en gång fick vi väja för ett stort åskmoln med två vattentornados. Vi hann dock undan och kunde följa dess kurs på radarn.
 
 
We got the hiccups when we were outside the tiny island of Saba, tied to a buoy. It was too deep to anchor, and the country had set out some buoys for visitors. It was exposed to strong winds and rough seas but we really wanted to visit this exotic island with only 1500 inhabitants who have chosen to settle here, high up on the mountain and in the past you could only carry the load up steep stairs carved in the rock. Now it was too late and it would have to wait until the next day. At night, at 4am, it rolled terribly and the waives slammed into the stern. Eventually Lasse got up to "check" and imagine his surprise when he discovered that we was 1,5nm out at sea with the buoy hanging in tow!! Ambika could have ended up on the rocks.
 
If you look thrugh the magnifying glass, you see the stairs carved into the rock goes to the small customs house on Saba. From there a steep road into the canyon to the village "Windward", high up on the other side of the mountain. And you have to unload the boats in waist high water first! 
 
The Mermaid crew after anchoring our boats outside Virgin Gorda Yacht Harbour.
 
 
This is the crowded BVI, nowadays. Plenty Mega yachts and it´s VERY expensive.
 
 
Below some pictures from The Bath on Virgin Gorda. A very special and beautiful place!

 
 
 
 

 

Mot Saba

06mar, St Kitts, WI
 
Efter att ha suttit ankarvakt hela natten på Guadeloupe satte vi segel i gryningen, samtidigt med en amerikansk segelbåt. Vi seglade jämsides hela dagen, 70nm, som såklart urartade till tävling ända till ön Nevis, där vi bägge tog en boj. Senare kom familjen över på en drink på Ambika och grabbarna kunde visa varandra sina stora muskler :) 

Idag har vi varit turister med stort T. Vi är på St Kitts och samtidigt med oss landade två stora kryssningsfartyg i hamnen med säkert över 5000 passagerare!! Vi följde med strömmen av människor och hamnade på en sightseeingsbuss runt ön. Jättetrevligt och lärorikt med en utmärkt och rolig guide. Här har öborna bestämt sig för att vara extremt trevliga, vilket gör att minnet av St Kitts blir ännu bättre. 
ps På St Kitts bor det 40 000 invånare och det blev självständigt från England så sent som 1983!
 
Imorgon kurs mot ön Saba, skippar sedan St Bart och St Martin och seglar direkt till Brittish Virgin Islands istället. Det blåser för hårt och skulle vara kryssbog upp till St Bart och vår ankring här i St Kitts är usel. Det är planen. Just nu!
 

After sitting anchor watch all night in Guadeloupe, we set sail at dawn, at the same time with an American sailboat, Ursula, Ivan, Anne and Luka on S/V Gavroche. We sailed alongside all day, 70nm, which obviously degenerated into a race all the way to the island of Nevis, where we both took a buoy. Later the family came over for a drink at Ambika and the guys could show each other their muscles :) This is Nevis, the island of pelicans...
 
 
Today we were Tourists. We are on St. Kitts and at the same time with us "landed" two big cruise ships in the harbor with over 5000 passengers !! We followed the stream of people and ended up on a tour bus around the island. Very nice and instructive with an excellent and funny guide. Here, the islanders have decided to be extremely pleasant, making the memory of St. Kitts even better.

ps On St. Kitts there are 40,000 inhabitants and they became independent from England as late as 1983!

 

The Atlantic Ocean to the left and The Caribbean Sea to the right. (St Kitts)
 
 
 
 

 


Ibland vill det sig inte...

02mar, Deshaies, Guadeloupe, WI
 
Vi hade INTE tålamod att vänta längre! Imorse släppte vi bojen i Iles des Saintes och bad till helgonen att det inte skulle bli en allför ruff segling till norra Guadeloupe, 35nm. Vinden hade då tjutit i riggen sedan vi kom. Med revade segel och seglarvästar på skred (!) vi ut i gapet mellan helgonöarna och Guadeloupe, där hela Atlanten ligger på. Okey, det var väl lite vågor och dyning och 20-25 knop vind men med vinden akter om tvärs var det  ändå "piece of cake". Antiklimax. När vi rundade udden till Guadeloupe blev det ömsom stiltje (!!) och ömsom hårda nervindar från ön. Det hela slutade med att vi gick för motor de sista timmarna....

Vi kom fram på eftermiddagen och skulle klarera in och ut (nästa ö är Brittisk), köpa bensin till utombordaren samt handla lite mat. Vi hade läst att denna viken var väldigt blåsig (".. the wind here howl in an alarming manner, leading you to believe conditions outside are closer to the roaring forties than the Caribbean.."). Det var blåsigt, mycket värre än där vi kom ifrån! Men vi var tvugna att åka in och bad en båtgranne kalla oss på VHF kanal 16 om det skulle hända något (dvs om Ambika skulle dragga). 

Vi letade oss fram till caféet som skulle ha en dator för in-utklarering. Det var stängt och ingen visste när de skulle öppna. Kanske imorgon sa en dam i affären bredvid. Vi gick till matbutiken. Stängt, ingen öppethållningsskylt. Vidare till bensinmacken. Där stod en tjej och motade bort alla kunder. Jodå, det fanns bensin men pga av strejk fick inga kunder vare sig bensin eller diesel. Så det så! 

Då gav vi upp! Just då kom en regnskur som varade precis så länge som det tog oss att med jollen komma fram till Ambika!!!!!!!!!!!!!!

Imorgon, i gryningen, seglar vi vidare. Defintivt! Vi styr mot St Kitts, 80nm, men hinner vi inte kan vi stanna på Montserat eller Nevis. Det ordnar sig..
 
 
 
At least we could enjoy a good coconut :)
 
 

We did not have the patience to wait any longer! This morning we released the bouy in Iles des Saintes and prayed to the saints that it would not be a being too rough sailing to the north of Guadeloupe, 35nm. With reefed sails and sailing jackets on we charge in the gap between the saint and the islands of Guadeloupe, where the entire Atlantic Ocean is beating on. The wind abaft the beam and we had a OK, sail over. Kind of "piece of cake". 


We arrived in the afternoon to clear in and out (the next island is British), buy petrol for the outboard and buy some food. We had read that this bay was very windy (".. the wind here howl into an alarming manner, leading you to believe the conditions outside are closer to the roaring forties than the Caribbean .."). It was windy! But we had to go in and asked a yacht neighbor call us on VHF channel 16 if something should happen (ie if Ambika would drag).

But the check-in café was closed, as was the supermarket. The gas station was on strike and did not sell any gasoline today!!! 
Then we gave up! And just then came a rain shower that lasted just as long as it took us to ride the dinghy back to Ambika !!!!!!!!!!!!!!

Tomorrow, at dawn, we´ll sail on. Definitely! We´ll steer towards St Kitts, 80nm NW....


Helgonens ö

28feb, Iles des Saintes,  WI
 
Vad har hänt med fisket? Och vad har hänt med vädret i Karibien? Vad gäller fisket så har vi inte fått fisk NÅGON ENDA GÅNG sedan vi kom till Västindien igen! Vi ser långa sjok och stråk av sjögräs överallt som såklart fastnar på kroken och effektivt kloggar igen draget. Vilken skillnad från förra gången (för drygt fyra år sedan), då det bara var att kasta ner kroken i havet och snart satt en firre där...

Vädret är väldigt blåsigt. När vi pratar med våra svenska seglarvänner som korsade Atlanten vid jul, säger många att det konstant blåste kuling+ med massor av squalls. Flera av dem skeppar nu tillbaka sina skepp på fartyg istället för att segla vidare eller ens segla hem. Just nu är vi inblåsta i Iles des Saintes för det är kulingvindar att vänta dit vi tänkte oss för nästa etapp; Nevis, St Kitts, St Bart, etc. 
 
Imorgon eller på måndag drar vi i alla fall vidare till norra Gudeloupe (35nm), troligtvis i sällskap med Sture och Lisbeth på Missy. Kanske blir det sightseeing på ön i väntan på att vindarna ska bedarra.
 
Vi har ca 1000nm att segla innan vi kommer till Cuba = ca 30nm/dagen från nu....
 
 

Is there no fish in the sea any more? And what's up with the weather in the Caribbean? As for fishing, we have not had fish even once since we came back from Sweden. We see long clumps and streaks of seaweed everywhere. What a difference from last time (about four years ago), when it was just to throw the hook down into the sea and soon after we had a fish frying in the pan...

The weather is very windy. When we talk with our Swedish sailing friends, who crossed the Atlantic at Christmas, many said that a gale was constantly blowing and with lots of squalls. Several of them now ship back their yachts to Europe instead of sailing further or even sail back home.

 
Tomorrow or Monday we´ll sail to the northern tip of Gudeloupe (35nm). And then we have to cover approx 1000nm to reach Cuba.

 
No fish due to vast seaweed areas!!!!!!!!!!!!!!!
 
 
The disaster happened 1902. The vulcano Peleé in Martinique exploded with a gas explosion and St Pierre was totally destroyed and 30 000 people died in just a couple of minutes. Two persons survived, a murderer in his prison cell and a cobbler who was down in his basement... The town never came to live in it´s former status and now only 4500 people live there. The vulcano is just behind the town and the eruption was was much stronger than the atomic bomb in Hiroshima!
 
 
The town is full of ruins and the museum tells about the disaster.
 
 
Ambika is waiting while we stroll in St Pierre.
 
 
Breaking news; Lars is doing some heavy shopping, believe it or not (trying to compete with me?)..
 
 
Iles des Saintes is a lovely place and totally idyllic and chique, á la France.
 
 
But the petite centre is dead and empty during lunch, from 1pm to 3pm..
 
 
..in the mean time we admired the hilly surroundings with a big cactus bush, iguanas, cows, goats and sheep everywhere.
 
 
Qui, some baguette avec fromage et jambon, of course. It tasted wonderful!

Fest i St Lucia

23feb, Rodney Bay, St Lucia, WI
 
Idag skulle det firas att St Lucia blev självständigt igår 1979. Efter att ha bytt ägare mellan England och Frankrike fjorton (14) gånger blev det till sist engelskt. Det for färre än 200 000 människor på ön och det kändes som om alla var på väg till festplatsen. Man kunde inte tro att medellivslängden här är 75 år, vi drog upp medelåldern rejält kan jag säga, vi och besättningen på Solit som också var där. Vi var dessutom de enda vita i ett hav av St Lucianer och fransk kreolskan ljöd omkring oss.. 
 
Vart tog reaggin vägen? Den kunde man ju gunga till och njuta av. Musiken ikväll var ett antal stycken skrik och bastoner i skrällande högtalare... inte njutbart. Ja, ja det är vi som är gamla....
 
Det som var roligt var att höra vrålet från scenen som undrade om publiken var stolta över att vara St Lucianer och höra deras rungande ja, till svar. Skulle det kunna hända i Sverige?
 
Särskilt långvariga blev vi nu inte... :D
 
 
St. Lucia's celebrated it´s Independence Day, it happened 1979. We, together with the crew on S/V Solit, increased the average age on the party site significantly :)
 
 

Au revoir, see you soon!

20feb, Rodney Bay Marina, St Lucia
 
Så tog denna sagan slut. Familjen Raftell är på väg hem till Hong Kong. Vi hoppas se dem snart igen; Hanna, Peter, Dinghy Queen (Andrea), Sir Väs (Alexandra) och Froggy (Amelie)!
 
 
 

Det blev Martinique!

19feb, Martinique


Äntligen är hon frisk igen, Alexandra!
Det har verkligen varit en pärs! Vi hann inte ens lämna St Lucia för att segla till vårt mål; Tobago Cays för Alexandra blev sjuk. Så sjuk blev hon att vi till slut fick ta henne till både läkare och senare till sjukhus där hon vi stanna med näringsdropp över natten men Hanna. Vi andra väntade i båten i Castries (St Lucias huvudstad). Alexnadra hade fått en bakterie eller ett virus som gjorde att hon inte kunde behålla vätska, än mindre mat, och blev bara svagare och svagare. När hon blev utskriven, med antibiotika, gjorde vi ett sista utbrytningsförsök och satte kurs mot St Vincent. Men över öppet hav blev hon dessutom sjösjuk så vi vände tillbaka och gick till Rodney Bay (för femte gången).

Sedan, en dag, vaknade en helt ny flicka till världen; Alexandra var pigg som en lärka, varpå vi genast satte kurs mot Martinique istället. Där snorklade vi, shoppade, gick på restaurang, såg karneval och idag seglade vi "hem" till St Lucia igen.Imorgon, fredag, går flyget hem till Hong Kong igen. 

 

St Lucia and Martinique with the Raftell family. Tomorrow the story ends and they will fly back to Hong Kong.


 
 
 
 
 
 
 
 
 

Invasion

13feb, St Lucia, WI
 
NUUU har de kommit; klanen Raftell från Hong Kong. Två vuxna (Peter är över 2m) och tre barn, 8,9,10 år! Tack-o-lov fick vi segelmakaren till att stuva undan 4 stora segelsäckar så att alla (kanske) får plats. Första natten var lite kaos pga av jetlag, inte konstigt efter att ha flugit runt halva jordklotet och tre tjejer i samma säng, fnittret höll aldrig på att slut :D 
 
Vi firade också Andreas10-års dag med jättegod cheese cake och ja-må-hon-leva-sång. Idag seglar vi från Rodney Bay till Sufriere, också på St Lucia.
 
 
Lars daughter Hanna and her family from Hong Kong arrived to sail with us. Luckily we got the sailmaker to stow away four large sail bags! The first night was a little chaos due to jet lag, no wonder after flying halfway around the world.  Today we´ll sail to Sufriere, St Lucia.
 
 
 
 

St Lucia and the Pink Elephant

10feb St Lucia, Västindien
 
Fruktmannen, som kom förbi i sin "farkost" när vi låg för boj första natten i Rodney Bays vik, fick spel. Han tyckte inte vi skulle ha vår jolle bakom båten för då kunde han inte komma nära oss (?). När vi inte ville ha frukt, blev han helt galen och kallade Lasse (som vid tillfället var klädd i en rosa piké) för "The Pink Elephant" och andra helt onämnbara saker.... Vi andra åkte med på ett bananskal (haha) också och blev kallade både det ena och det andra. Ojoj, vad han hade vaknat på fel sida! Kommer vi att köpa frukt av honom ever??????????????
 
Sablar ankarspel, vinddatorer och läckande jollar! Idag fick vi köpa ett nytt ankarspel och betala killarna som installerade den dyra pengar (2 killar á 55USD/tim var i 5tim!). Efter många om och men fick Lasse ut vinddatan ur tullen och betalat den. Men tid att installera den finns tydligen inte... Så får vi se hur det går med den hajattakerade jollen imorgon :) Fast vi gläder oss åt (och drar en lättnadens suck) att det viktigaste är fixat i alla fall = ankarspelet! 
 
Besättningsbyte. Igår for Otto och Pirjo iväg hem till Portugal och på onsdag kommer nästa omgång gastar; Lasses dotter Hanna med familj ska segla med oss ett tag. Då får vi tre sjövilda flickor ombord som kan skrämma bort alla dumma pirater :D
 
Här har varit en vertitabel svensk-koloni i marinan men de flesta har släppt förtöjningarna och dragit vidare norrut; (Intensiva) Cluck och (coola) Sanuk m.fl. Sandvita är dock kvar söderöver så dem lär vi träffa snart.
 
 
 
We met the pirates on our way to St Lucia but luckily enough we got away!! 
 
Bloody windlass, wind computers and leaking dinghies! Today we had to buy a new windlass and pay the guys who installed it too much money (2 guys á 55USD each/h for 5h!). After many ifs and buts Lars got the wind data from the Customs and paid it. But no one had time to install it ... So we'll see how it goes with the dinghy tomorrow :) Though we rejoice (and draw a sigh of relief) that the key issue is fixed; the windlass!
 
 
The "fruitman" got angry at us (we didn´t want to buy his fruit) and called Lars "The Pink Elephant". That was not nice, we thought! 
 
 
A man doing some lone steelband on the side street. Sweet!
 
 
Rodney Bay from a (sea)couch.
 
 
This is an ex-windlass. Our windlass has ceased to be. It is no more!
The circumnavigation has taken its toll.
 
Otto and Pirjo have drunk their last Rum Punch for the time beeing and yesterday they flew back to Portugal (currently 11 degrees and rain!). See you soon, hopefully :D
 
 
 
 
 
 

Soufriere

06feb, Soufriére, St Lucia
 
Otroligt snabb segling över från St Vincent till St Lucia igår. Stor del tack vare Otto fasta hand om ratten och till dels för kraftig medström. Lite krabb sjö gjorde att det gungade om marken när vi fem timmar senare satte fötterna på fast mark.
 
Deja vu var det att komma till Soufriére också på St Lucia, en sömnig karibisk stad där vi också var för fyra år sedan. Nu är det bara ett skutt över till Rodney Bay imorgon för att laga ankarspel och vinddatan samt byta besättning :)
 
 
Deja vu, it was getting to Soufriere on St. Lucia, a sleepy Caribbean town where we were four years ago. Now it's just a jump over to Rodney Bay tomorrow to mend the windlass and wind data as well as crew change :)
 
 
 
 

Wallilabou Bay

04feb, Wallilabou, St Vincent, St Vincent & the Grenadines
 
Nästan Goda Nyheter; vårt ankarspel behöver bara en ny solenoid unit (någon typ av relä???) och det lär ska gå att fixa i St Lucia eller Martinique. Vi som var färdiga att köpa ett helt nytt ankarspel. Det hade drabbas mitt skokonto hårt!!! Den duktiga mekanikern i Bequia gav oss det lugnande beskedet samt kopplade om systemet att vi nu, om vi måste, kan släppa ut ankaret manuellt och köra upp det med ankarspelet tills vi får det lagat. Toppen!
 
Jäklar människor! Pga trasigt ankarspel bokade vi en boj i Wallilabou Bay. Tror ni att det fanns en ledig boj när vi kom dit? Nej, just det. En kille i sin lilla träjolle försökte hjälpa oss och dyka efter en sjunken boj men utan att lyckas. Vi fick ta en boj i viken brevid för det var för djupt för ankring. Natten blev allt annat än bekväm för det väna paret i förpiken för bojen slog mot skrovet hela natten... och vi var rädda för pirater hela tiden :)
 
Idag tog vi en boj utanför restaurangen i Wallilabou, checkade ut ur landet och åt en god middag med piraterna från Pirates of the Caribean. De var snälla visade det sig :D och Cpt. Jack Sparrow var där, wow!
 
Imorgon styr vi seglen mot St Lucia!
 
The Boat Boys were immediately there when we arrived and wanted to help with lines and ropes from their small fragile boats. It's not always successful ...

This is Capt Sparrows Bay in Wallilabou. All the pirates were there. Even the parrot was a Captain Hook.

 
 

Bequia

02feb, Bequia, St. Vincend & the Grenadines, West Indies
 
Efter några lata dagar i paradiset bland sköldpaddor och Stingrockor i Tobago Cays skulle vi dra upp "kroken" och segla till Mayreau. Men se där var det stopp. Vi fick inte upp ankaret! Något var allvarligt fel. Visserligen hade "upp knappen" på remote kontrollen trilskats lite tidigare men blivit avhjälpt med en dutt 5:56. Inte denna gång. Nej, pannor i djupa veck för hur vi enklast skulle få upp den, med 30m kätting, med handkraft. Då var det bra att vi hade extra muskelkraft och extra händer. En winchade, två drog och en hjälpte till med motorn mot vinden för att lätta på trycket. Efter någon timme var kroken uppe och vi var utan ankarspel. Inte bra. INTE BRA ALLS! 
 
Det hade nu hunnit bli sent och vi bad en inföding ta en boj till oss lite längre bort och det fungerade. Där blev vi liggandes över natten i väntan på en ny dag.
 
Nästa dag seglade vi 25nm dikt bidevind till Bequia där Lasse på Sandvita hade förbokat en boj åt oss samt eskort till bojen - det kan man kalla service :) och inte nog med det, vi var medbjudna på kvällens "grisfest" på Papas krog tillsammans med nästan alla andra svenska båtar. Hur kul som helst! Fast med ankar spelet var det inte lika bra. Trots alla kunniga sailors som försökte hjälpa oss blev det inte bättre. Sista förhoppning här är en duktig mekaniker som ska titta på eländet imorgon. Om det inte fungerar blir det till att ställa kosan till Martinique där de, enligt Sandvita-Lasse, har ALLT en seglare kan behöva. 
 
S/Y Cluck är här med tre grabbar ombord; Kenta, Mats och Kevin. De är på väg till St Lucia imorgon och deltog "intensivt" i festligheterna på grispartyt :D. Vi kommer säkert att stöta på varandra igen.
 
 
Very expensive eggs in Union Island, be ware! 12 eggs and some cucumber cost us 42ECD (120 SEK)
This is where we cleared in to St Vincent & the Grenadines.
 
In the entrance of Bequia Bay we saw these VERY special buildings. It´s a private property, founded by Thomas and Gladys Johnston in the 1960s. It´s called the Moonhole and is let out for rent at VERY high prices.....
 
... also the interior has a VERY special design!
 
 
Arrival to Bequia, this ship tried to take a shortcut - but did not succeed!!
 
 
Tobago Cays, wonderful as ever... 
 
 
...with plenty of grilled lobster ashore..
 
...and turtles in the sea...
 
 
...not to mention the Sting Rays :)
 
 
A nice swede-gathering in Bequia with lots of Rhum-Punch and roasted pig!!
 
 
A helpful and happy "Bequianian" with a big golden smile!!
 
 
Don´t worry, be happy. Just another day in Bequia.
 
 
Cluck and Ambika, side by side, in "the Swedish Colony" in Bequia.
 
 
Everywhere present is the breadfruit tree. 
 
 

Grenada, Carriacao

29jan, Carriacao, Grenada
 
Det har varit ordenligt blåsigt och med talrika regnskurar här. Överseglingen från Grenada till Carricao på 35nm, över en aktiv undervattenvulkan, var stundtals blöt. En tjej vi träffade här sa att sedan Den Stora Orkanen för tio år sedan har vädret inte varit sig riktigt likt. Ur led är vädret.
 
Här på denna lilla vulkanön, med bara 8000 invånare, är det som om tiden står stilla. De små färgglada trähusen, de färgglada människorna, fina målningar på fasaderna, barerna och kafeerna, allt är sig likt. En sak skiljer dock, det är långt många fler segelbåtar än för bara fyra år sedan som ligger ankrade i vikarna. Snart får man ju inte plats :)
 
Enough? No never! We had two big ones for dinner. We bought them from Simon who sold ithem to us while at anchor in Tyrrel Bay. Then we cooked them at had a feast!
All boats are not made for crusing... 
 
 

Cariacao nästa

26jan, Grenada 
 
Vi gjorde en trevlig avstickare till "Hog Island" där vi frotterade oss med Sanuk och Windflower och alla andra på sandön några nm öster om Procly Bay. God mat, härliga rompunch, färsk hummer och reggae musik. Fast några dansanta seglare fanns inte att finna.....
 
Nu har vi hämtat mer gasol, betalat alla (&@$*%#}) räkningar, provianterat för en dryg vecka i vildmarken.... Imorgon bitti seglar vi till Caricao och klarerar ut från Grenada, sedan är det bara sandöar, blå/turkos hav, vattensköldpaddor och grillar lobster under fullmåne som gäller.... hoppas vi :) Vet inte när vi får Internet Nästa gång, Hang on in there.... 
 
 
View from Prickly Bay Marina
 
Otto and Pirjo trying to sort out everything on the Internet before we sail to the Grenadines.... And no Internet .

Steelbandparty i Prickly Bay

25jan, Prickly Bay, Grenada - Spice Island
 
Det känns väldigt bekant nu, det är tredje gången vi kastar ankaret i den stora viken i södra Grenada. I fredags var det party-party i haket vid marinan. Det bullades upp med värsta rum-punch, elddans, öl, pizza, shake, vin, coctails och steelband. Alla hade kul tillsammans, seglare, lokalfolket, unga, gamla, hur kul som helst! 
 
Igår tog Pirjo och Otto en utflykt på på ön (och köpte lite alkoholhatiga drycker från romfabriken och massor av kryddor). Vi passade på att ha en planeringsdag för våra vidare öden och äventyr. Det känns bra att få lite mera detaljkoll  på rutten och på våra kommande gäster :) 
 
 
Swedish crews from Sandvita, Sanuk, Windflower and Retro Baloo gathered at party time in Prickly Bay 
 
I think some enjoyed the show more than others... :D
 
 
Yeah Otto, shake it babe, you´re doin´ good :)
 
 
 
 

Nya gastar, imorgon bitti avsegling mot Grenada

21jan, Trinidad, Chaguaramas Bay
 
All systems go! Nästan. Vinddatan som strulpellen i Cairns bytte efter blixtnedslaget var dåligt installerad och har nu korroderat och därför måste hela vinddataanläggningen bytas, hela vägen från måsten ner under däck. Vad trött man blir! Ytterligare några sköna dollar att spendera på detta i St Lucia för nu hinner vi inte...
 
Otto och Pirjo har anlänt. Med en sådan fru är det lätt att leva, all info samlad utan att öppna iPaden. Toppen! Provianteringen är klar för ett (1) dygn, imorgon kväll landar vi i Prickly Bay, Grenada, om vädergudarna står oss bi. Det är ca 80nm norrut.
 
 
 
 
Some iPad pictures showing our last day in Trinidad. We're already checked out and we think we have enough food to last 24h ;) to Grenada, 80nm north.

No cash, no splash

19jan, Trinidad, Chaguaramas Bay, Crews Inn Marina
 
...men turligt nog hade vi tillräckligt med stålar för att betala varvet innan sjösättning. Världskriget fortsatte under dagen då Onkel Sam vidhöll att han polerat även överbyggnaden. Hur dum kan man bli, det syns ju på mils avstånd att en polertrasa inte ens varit i närheten. Chefen för marinan var tvungen att ingripa och lösningen är på G; imorgon kommer två grabbar och gör jobbet. Segast vinner!
 
Nu är Ambika i havet och det känns helt fantastiskt. Hon flyter och motorn startade, två goda ting som bättrar på möjligheten att segla iväg. Nu har vi fått plats i den "fina" marinan Crews Inn, med pool och allt. Super, nu ska det solas :)
 
 
Luckily we had enough cash to make the splash and she is floating! And the engine started, immediately! What more can a sailor ask for at a time like this. The crook had to give in, tomorrow he will have to polish the superstructure as well :)

Imorgon sjösättning

 
18jan, Trinidad, Chaguaramas Bay
 Utsikt från frukostbordet
 
...det är världskrig! Onkel Sam som lovade att tvätta, polera och vaxa Ambika är en skurk. Han har fått gräsligt mycket betalt och överlåtit jobbet på en annan stackare, som bara fick en bråkdel av summan. Skrovet var halvtaskigt polerat och över överbyggnaden bara tvättad!! Imorgon, måndag, ska vi ta upp kampen för rättvisan. Håll tummarna!
 
Det är varmt, trettiograderplus. Jollen som vi ställt uppåner under Ambika var som en lerkoka men nu, efter tre långa arbetsdagar, är både jollen och båten rena och ready-to-go i vattnet. Underbart!
 
Det var bra att vårt bagage kom till rätta. Det är väldigt OSKÖNT att jobba i 30 graders värme i sina reskläder. Men, som sagt, efter 1,5 dygn var de återbördade och därmed kläder och lite utrustning till båten.
 
Det känns ovant att vara ombord i vårt hem igen. Trots att vi seglat i fyra år kändes det märligt att vi snart ska leva på dessa få kvadratmetrar igen, man blev lite bekväm efter 8 månader på land :)
 
Det finns svenskar överallt. Igår träffade vi Sven och Kerstin på S/Y Ash och Kerstin hade vi träffat långt tidigare, när hon seglade på 28+ i Curacau. Det är, som alla vet, en liten värld.
 
 
 
Uncle Sam who promised to wash, polish and wax Ambika is a crook. He has gotten awfully highly paid and just transferred the job to another guy who only got a fraction of the sum. The hull was badly polished and the superstructure just washed !! Tomorrow, Monday, we will take up the fight for justice. Keep your fingers crossed!

 
It feels odd to be on board our home again. Although we sailed for four years, it feels strange that soon we will live in these few square meters again, after 8 months away :D
 

 
 
 

Trinidad

16jan, Chaguaramas Bay, Trinidad
 
Puh, vilken resa. Först gick allt strålande, alldeles för bra förstår vi nu. Det var när vi landade i Port of Spain igår kl.2330 (sista flygplanet in för kvällen) när det körde ihop sig. Över en timmes väntan i immigration och när de fick veta att vi hade en båt här blev det KRÅNGLIGT. Hon vände och vred på alla papper, ställde 50+ frågor, ringde samtal... Till sist var det bara vi kvar! När hon uttömt hela sitt frågebatteri och vänt alla papper satte hon sin stämpel och vände oss ryggen. Hmmmm. Nåväl, vidare till bagaget, som inte var där.. Skriva rapport. Ställa oss i kö på rött (enligt order) och VÄNTA. Metodiskt och mördande långsamt gick de igenom bagaget på resenörerna före oss. Till sist var vi klara och under av alla under stod taxikillen kvar och väntande på oss. Kl.0300 kunde vi bädda ner oss och domna av på marinans lilla hotell. Vi är framme!

Da´n före da´n..

29apr, Chaguaramas bay, Trinidad, Trinidad & Tobago

 
Svetten har lackat! Hela Ambika är sanerad inför hennes semester på land i Trinidad. Regnsäsongen börjar i juni och fukt i kombination med värme, där frodas mögelsporerna... Rent, torrt och avtorkat med vitvinsvinäger ska fixa biffen sägs det från (förhoppningsvis) vederhäftiga källor. Dennis på Goodwood Marine services ska titta till henne med jämna mellanrum, bra det. Lite stolt kan vi konstatera att hon åldras väl, Ambika, det syns inte att hon varit på vådliga äventyr och fått jobba hårt stundtals. Fortfarande fräsch som en vårmorgon, faktiskt snyggare än när vi for, med bl.a. ny sprayhood och vindgenerator. Det är mer än man kan säga om oss två :)
 
Vi träffar svenska och norska båtar här, bl.a. Staffan och Kerstin på S/Y Balance som har sin jordenruntsegling framför sig, lyllo dem! Från sittbrunnen beundrar vi de roliga pelikanerna och tittar på när fregattfåglarna stjäl maten från de stackars mindre sjöfåglarna. Att de inte kan fånga sin egen mat! När vi tar ett dopp i poolen kommer svalorna störtdykande för att doppsvalka sig mellan badgästerna.
 
Imorgon ska hon upp på det torra och dagen efter flyger vi hem. En ny tillvaro på landbacken ska till att starta.. :) Fast från januari nästa år blir det mer äventyr till sjöss innan Ambika är hemma (eller i Portugal) nästa sommar. 
 
***
 
Tomorrow she will be hauled up on the hard at Peak Marine Services and the day after we´ll fly to Sweden. A new life on land is about to start (life after the circum navigation:) But from January next year there will be more adventures at sea before Ambika arrives at home (or to Portugal) next summer.
 
 
View over Chaguaramas Bay from CrewsInn Marina.
 
 
Okay guys, let´s see... where is that landing strip again...

 
..I´m good...

...watch out pal... flaps out...
 
 
..aaa this is not good, missed the landing strip again...
 
...nooo, too much right rudder....
 
Shiii...!

Okay, okay, don´t nag! I´ll try again!!
 
I said I´LL DO IT AGAIN!!!!!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0