ambikasailing

24sep, Lovina Beach, Bali, Indonesien

Hur kan det vara så stilla i ankringarna och så stökigt på överfarterna!!? I sundet mellan Lombok och Bali blåste det 15ms bidevind, strömmen var stark och vågorna choppiga... men det var bara 30nm så "coolade" det ner igen och mot kvällen dog vinden helt. På natten låg vi "i holding" innan vi vågade oss in i gryningen mellan fiskepryttlar och rev till ankringen i Lovina Beach. Just nu kommer dyningen in från "fel håll" och båtarna rullar kraftigt. Nu gäller det att hålla i kaffekoppen...

Visserligen har vi bara varit här en dag... men det känns helt annorlunda här på Bali jämfört med de andra öarna hittills :)

 

Femtioplus segelbåtar från många länder deltog i den officiella tillställningen i förrgår. Lite uppvisning av traditionell musik/dans, tal av borgmästaren, en buffémiddag och till sist orkestermusik som flödade över viken som låg helt spegelblank. Vi var lite slaka efter bluesaftonen kvällen innan, där alla var på toppenhumör och sanden dammade  under våra bara fötter när vi dansade till det fantastiskt bra bluesbandet! Många flaskor Bintang blev det....

 

På morgonen efter, när vi vaknade var det många segelbåtar som lämnat viken och fortsatt sin segling västerut, mot Bali. Vi gör likadant nu när vi fått våra pass där visumet är förlängt med ytterligare två månaders uppehållstillstånd. Fem arbetsdagar tog det.

 

På återhörande i Bali :)

 

 

19sep, Lombok, Indonesien …Det är en "så´n" dag, idag….

 

Detta är ett upprop mot plastskräp i världen! Indonesien skulle varit miljoner gånger vackrare utan allt skräp, främst plast, som finns överallt. På stränder, på gator, på ängar, i havet… på landsbygd likväl som i städer. Plastflaskor och plastsopor så långt ögat når. Plast är en förbannelse och allt förpackas i plast. Till och med när man köper en påse med små karameller är varje individuell liten karamell förpackad i plast, som i sin tur är förpackad i en påse. Av plast! De tunna ostskivorna är, var och en, förpackade i plast som är förpackad om tio plastinpackade skivor i en plastförpackning. Himmel, vad onödigt! Människorna verkar inte se det, är nog bara en naturlig del av deras tillvaro… När vi kommer hem (för vi har minst lika mycket plastförpackningar som här fast vi inte slänger det på gatorna) ska vi ”banne mig” skapa aktionsgruppen ”HP” (Hata Plastförpackningar) och skapa opinion mot onödigt plastförpackande!!!!!

 

Kl.04.37 startade det i morse (vansinnigt bustidigt alla morgonar). De tre moskéerna i den lilla, lilla byn där vi ligger ankrade ropar (skriker oartikulerat) ut sina böner i skrapiga högtalarsystem. De tre verkar tävla i att låta mest och låta värst! Fem gånger om dygnet (om vi räknat rätt) håller eländet på. Här bor hinduer, buddhister, katoliker och muslimer och kanske också människor med andra religioner. Inte tar muslimerna mycket hänsyn till de andra utan tvingar alla inom högtalathöravstånd lyssna på oväsendet. En sanitär olägenhet för icke muslimer! Det byggs moskéer överallt i Indonesien. Vackra som synden med fina, dyra marmorgolv och skinande kupoler. Runt omkring bor människorna i största fattigdom. Vilket slöseri med resurser, oanständigt rent av! Är det hit de rika arabprinsar med sina skyhöga apanage skickar sina pengar i hopp om att omvända alla ”otrogna”?? DET kommer INTE att lyckas… för människor är klokare än så!

 

Vi, nio båtbesättningar, åkte in till staden Taram idag för att förlänga våra visum. Över berget där aporna bor, genom risfält och byar for vi och kom, efter en timme, fram till Taram och Immigration Office där vi blev fotograferade och våra fingeravtryck av alla tio fingrarna blev registrerade i datorn. Häri Taram bor det ca en miljon människor och vi kunde inte se ett enda gatunamn i kaoset. Hur hittar folk fram :) Vi stannade på hemvägen vid ett ”shoppingmall”, det första vi sett sedan Darwin och hör och häpna; i supermarket ”Hero” vi hittade en brödrost, fyra paket Finncrisp och tre paket Wasa Rustik som vi snabbt rafsade oss åt – DET är lycka! Det märks att man är präglad :D

 

Det finns några riktiga turistöar här också. De kallas Giliöarna och är tre till antalet; Gili Air, Gilly Meno och Gilli Trawangan. Ett mecka för främst backpackers och dykfantaster och där Gilli T är mest populär. Det vimlar av ungdomar överallt och mysiga restauranger, barer, hotell, vandrarhem och strandstolar avlöser varandra på de små öarna. Motortrafik är förbjuden så människor och varor lastas på små vagnar dragna av små söta hästar med bjällror på. Stranden är vit och havet turkost. Solen skiner varje dag. Allt är billigt! 

 

Vistelsen i Medana Bay Marina börjar närma sig slutet. Idag är det Bluesafton med buffé och dans (alla som har/vill tar med sig instrument) och imorgon är det stor officiell middag med borgmästarens närvaro och olika uppvisningar är utlovade. Mer om detta i nästa nummer av ambikasailing :D

 

Efter festligheterna släpper vi bojen och seglar vidare västerut ca 80nm till Balis norra kust....

 

 

 

Ännu en vacker soluppgång över detta paradis...

 

 

..hade det inte varit för detta skräp som är nästan allorstädes närvarande. Det finns såklart undantag och en sådan var bl.a. byn Bonerate som var helt kemiskt ren från skräp! Bilden är tagen utanför marknaden i Labujanbajo.

 

 

Neggogrej II: Påkostad moské med skinande marmorgolv. Överallt byggs de... 

 

 

Vi besöker Gilli Tawangan med dess sjudande liv,

 

 

dykare,

 

 

 

hästvagnar,

 

 

 

och mängder av åter mängder med mysiga hak längst stranden att glida in på för att få törsten släkt och magen fylld med Nasi goreng :) tillsammans med Christina och Ulf på Roxy

 

 

innan vi tar lokala båten tillbaka till marinan. En bustrevlig dag!

 

Position: 08.21.83 S - 116.07.75 E

 

Vilken vecka det har varit! Vi är alldeles begeistrade i vattenlivet här i Indonesien (om man bortser ifrån att Lasse aldrig får fisk i våra väntande grytor). Våra nyfunna vänner på Roxy, Paikea Mist och Imagine är inbitna och erfarna dykare och snorklare och de tog med oss på snorkeläventyr norr om ön Komodo; Vi tog jollarna ut till ett trångt pass mellan två öar där strömmen var ca 8kn. Där hoppade vi ur jollarna och forsade med strömmen till andra sidan medan vi storögt betraktade livet och naturen under oss; över korallbäddar och djupa raviner for vi i sällskap med stora fiskar, sköldpaddor, hajar, små fiskar och njöt av underbara koraller. Så tog vi jollarna tillbaka och gjorde om "driften" många, många gånger! Vilket paradis för seglare detta är!!

Peter på grannbåten, den supersnabba katamaranen Mojo, var modig. Han kastade ett stort fiskhuvud till varanerna som occuperat en strand på ön Komodo. Han stod bara några meter ifrån dem när de slogs om maten. Modig eller bara dumdristig?! Häftigt under alla förhållanden, se filmen nedan som Stuart på Imagine tagit.

 

Igår kom vi fram till ön Lombok där vi ska stanna ett tag. Resan hit på ca 250nm, 1,5 dygn, var oväntat jobbig med vindar från alla håll - från 0 till 17m/s, någon måste haft en av- resp. påknapp för skiftet gick på någon minut bara. Passadvindarna hade tagit ledigt så sista biten hade vi västliga till nordvästliga hårda vindar = rakt i den berömda näbben :) Vi avslutade med en trång nattangöring mellan två rev men fick hjälp av bra kordinater från hjälpsamma kompisseglare och av ett enslinjelyse (ny för dagen faktiskt) kunde vi tråckla oss in sakta, sakta mellan lokala kanoter som nattfiskade med starka strålkastare och segelbåtar som låg åt alla håll i den stilla natten.

 

Här i Lombok ligger det just nu ett trettiotal Rallybåtar och den lokala borgmästaren har via Rallyt bjudit in alla seglare till fest den 20sep. Om alla kommer blir det runt hundra segelbåtar här. Det blir nog high life på den lilla marinan :D

 

Alldeles nära oss (3nm) ligger Giliöarna dit vi antingen kan ta Ambika eller också ta turbåt, ett måste att besöka enligt Petra och tjejerna :) Fast Giliöarna är hårt utsatta för vind och fyra (4) båtar har draggat de senaste två (2) dagarna - fast de låg på boj - så det blir nog turbåt över någon dag! 

 

 

Med ön Komodo i bakgrunden låg vi vid dessa vackra öar

 

 

Ankringsplatsen på andra sidan av ön

 

...med turkost vatten ovanpå en underskön korallträdgård..

 

...med strida strömmar, där vi "driftsnorklade" mellan öarna.

 

Njuut av denna underbara skapelse, en korall som format sig sig som en lerkruka med blommor i!

 

Vi simmade med en vänligt sinnad djävulsrocka
We swam with a Manta ray

 

 

..och en babysköldpadda

 

 

..och en gladlynt firre

 

 ..och massor av andra skapelser

 ..and tons of other creatures

 

 

..och former!
..and shapes!

 

 

På Komodo, en bjässe med kluven tunga... vi vågade inte sätta foten på stranden!
A giant with a forked tongue...The famous Komodo Dragons in action.

 

Smyckesverkstán i full fart igen. Här med superexperterna Gloria från Paikea Mist och Kicki från Roxy. Vilka fantasifulla alster det blev av diverse snäckor och koraller :)

 

 

 

Aldrig förr har vi seglat över så stilla hav så länge. Ibland blåser en bris med varm frånlandsvind och till och med genakern får lufta på sig ibland när vi hoppar mellan de Indonesiska öarna – men oftast måste vi gå för motor. Aldrig förr har vi sett så många häftiga solupp- och nergångar som här, blodröda som värsta hötorgstavlor. Just nu är det fullmåne och månen avlöser solen när den gömt sina röda strålar bakom de sönderbrända bergen och förvandlar nätterna till silver. Magiskt. Havet är blankt och under ytan finns ett fantasilandskap av koraller av alla de slag och färger. De vajar i strömmarna och där tittar de vackra orange-vit-färgade Nemofiskarna försiktigt upp. En havssköldpadda låg och sov i ytan när vi skulle angöra en ö och vi fick hastigt väja. Valar och delfiner ser vi ibland, riktiga höjdpunkter i vår långseglartillvaro!

 

Häromdagen tog vi sista köttbiten och frysfacket är nu HELT tomt! Nu får vi bli vegetarianer eller be någon vänlig inföding nacka en kyckling eller slakta en gris (vi blir antagligen vegetarianer ett tag :) Smör, mjölk, ost och andra mejeriprodukter går inte heller att få tag i för det mesta men vi tror (HOPPAS) att mataffärerna i Bali kanske kan ha lite mer i sina hyllor… Det är på marknader man handlar. Där finns ägg, frukt och grönsaker, chili, ris, flip-flop, nötter, T-shirts, traditionella Ikat- vävnader, små silverfiskar (med flugor i värmen) och mycket mera i överflöd. Det gäller bara att pricka in rätt dag, då marknaderna ofta bara håller öppet en dag i veckan i de små byarna. Fisket från Ambika har gått i stå och Lasse sliter sitt hår; förstår inte varför fiskarna här är så sparsmakade på våra beten. Varför; det är tiotusenkronorsfrågan!! Längtar efter färsk fisk! 

 

Ambika fungerar jättebra efter reparationerna av skadorna vid blixtnedslaget (ta i trä) och vår strömförsörjning är på topp – här vrålar solen ner på våra stora solceller varje dag. Bara autopiloten är sämre än den vi hade tidigare trots att det är samma modell. Den svarar trögt på kommandon och ställer man upp känsligheten blir den allför vimsig. Efter en förfrågan till Raymarine förstår vi att det är ”fluxgate kompassen” som strular till det. Av någon outgrundlig anledning byttes inte den trots att den fanns med i leveransen till Swinton Electrics i Cairns. Nu försöker vi få dem att skicka den till oss i Singapore. Pactormodemet får vi inte att fungera alls så väderprognoser via HF fungerar inte nu :(

 

Det sociala livet går på högvarv. När som helst kan man få en trevlig stund bland likasinnade av alla nationaliteter och vill man vara för sig själv väljer bara en egen liten lagun. Vill vi prata vår hemlands vilda tungomål så går det jättebra också; här finns Albertina, Comedie och Roxy samt några finska båtar. Lite uppdelat är det; alla mot fransmännen som håller sig för sig själva, ofta pga av språkbarriären. Konstigt och dåligt att de fortfarande är så urusla på engelska! Rallyt däremot har klingat av mer och mer… brist på pengar i de små byarna där evenemang skulle hållas, sägs vara skälet. Det värsta är nog att det blir nya order och kontraorder stup i kvarten och kommunikationen sker via telefon till Mr Sam, som är ansvarig från rallyts sida, när det finns möjlighet till telenätet. Sedan går djungeltelegrafen med mer eller mindre sanna uppgifter :D

Vi tog "a day off" igår och åkte en turbåt till ön Rinca för att se på de berömda och endemiska Komododragons, de farliga och stora varanerna, och för att snorkla på ett vackert rev. Varanerna ger sig på bl.a. stora vattenbufflar som de biter och sedan väntar tills deras bakteriefloria tagit död på djuret... sedan är det bara att mumsa.

En intressant, skön och avkopplande dag :) 

 

En arbetsdag på Ambika; 19 stora vattentunnor fylls i vattentankarna och x antal dunkar med diesel fylls på..

 

 

 

..och sedan lastas det öl, öl och mera öl. Bintang heter den här och går åt som smör i solen. Vi lastar ombord på de små båtarna som också transporterar oss till/från byn Labujanbajo och ankringsplatsen.

 

 

 

Marknaden i Lanbujanbajo är stor och har öppet varje dag. Grönsaker i massor men de stackars eländiga kycklingkadavren och fiskar med flugor vågade vi oss inte på.. Babyn sover i tygvaggan.

 

 

 

Det muslimska inslaget ökar ju längre västerut vi kommer. Visst är de söta som karameller, småflickorna :)!

 

 

Turbåten som tog oss till Rinca for att beblanda oss med apor och Komodovaraner, hur mysigt som helst när svenskkolonin (Ambika och Comedie) ockuperade Business Class på upper deck :)

 

 

 

Där vimlande det av söta apor...

 

 

...och stora, farliga varaner!

 

Ganska skräckinjagande urtidsdjur som kan bli upp till sju meter långa! Varanbarnen får klättra upp i träden för att inte bli föda åt sina mödrar och fäder....