ambikasailing

 Snäckor ur en strandkrabbas perspektiv

 

 Klara....Färdiga....DRINKI!

 

23feb, Sydatlanten
Pos: S26,11  E007,07

Månen är halv och lyser mellan de gråsvarta molnen. Nästa svarta vågberg är på väg; den glittrar som silver på toppen innan den börjar fräsa, ryta och skumma när den bryter. Ambika lyfter upp häcken i vågen, 3-4m upp från vågdalen och i nästa sekund är aktern helt inne i bruset och hon börjar sin surf nedför, i vågskummet, i 8-10kn, som skjuten med en slangbella! Det känns i magen och vilket skådespel det är – varje gång! 

Nattvakterna fungerar bra och vi har kommit bra in i ”arbetet”, i våra tretimmars skift. Att vi är tre i besättningen stället för två gör stor skillnad i belastning och vi vaknar alla tre utsövda som Törnrosor på morgonarna (nåja). Förra natten hade vi bara ett revat storsegel uppe och gjorde ändå stadiga 6-7 knop i slör.

 

Vi är inne på femte dygnet och har tillryggalagt drygt 700nm. Vi börjar bli lite väderbitna, det blåser 20-28kn stadigt sedan vi lämnade Kapstaden och vågorna har byggt på, är oftast krabb och stökig, men ibland också elegant och smidig. Det där med att ligga i sittbrunnen och softa i bikini/badbyxor… glöm det! Hittills har det blåst kalla vindar och det man kan göra ombord är att hålla i sig. Läsa och hålla i sig. Läsa, hålla i sig och sova. Läsa, hålla i sig, sova, äta och prata flyg (Nisse och Lasse förstås). Ofattbart hur det kan finnas så mycket flyg och flygfolk att prata om. Obegripligt, men kul förstås, att stridstupparna… f´låt piloterna, kan återuppleva ”de bästa åren” igen och igen och igen….! Nisse var faktiskt pilot på Jaktviggen yrkesmässigt ända tills han blev 55år. Det är ”respect”!

 

Djurlivet var enormt de första dygnen med massor av sälar, stormfåglar, en val, flera magnifika albatross och massor av små, små svarta fåglar som ser ut som svalor. Sedan avtog djurlivet markant och nu syns någon enstaka albatross sväva och någon stormfågel flyga avancerat. Flygfisken börjar komma men har hittills gäckat Nisses öga. Men det kommer, lovar vi i munnen på varandra.

 

Väderprognosen som vi tar varje dag via Satellit lovar inte bot och bättring förrän tisdag/onsdag i nästa vecka. DÅ blir det genakersmörsegling och bikini på :) !!

Hörs snart!
Nisse, Lasse & erja

 

Via  chefsadministratören och tillika viceredaktör Petra

 

Lite bilder från Madagaskar:

 

 

 

 

 

 

Nu ska Sydatlanten besegras och första stoppet blir St Helena. Enligt alla vana sjöfarare SKA det bli en lugn seglats med förliga vindar (dvs vindar bakifrån :) Vi har redan passerat Cape Point som är yttersta udden på the Cape of Good Hope och ligger för utklarering i RCYC (Royal Cape Yacht Club) inne i Kapstaden. Vi var tvugna att bege oss hit, drygt 50 onödiga distans i tät dimma! Lite orättvist tyckte vi för 50% av båtarna har fått lämna direkt från Simon´s Town. Nå, det var ändå värt besväret för vi såg massor av sälar och havsulorna bombarderade havet med sina störtdyk. Vi passerade Cape Point i stiltje och tjocka... såg knappt handen framför oss. Efteråt blev det 30 knop, 5 knop och vid angöring 30 knop igen. Imorgon kastar vi förtöjningarna och seglar till St Helena, 1700nm nordvästerut.

 

Men för att ta allt i rätt ordning; Nisse gast anlände på utsatt dag, de sista arbetena med båten gjordes klart, Ambika sjösattes i hård "cross vind" men det gick bra, vindgeneratorn var felkopplad och fick fixas till och vindmätaren hann inte fixas alls, för killen som gör kabelbyten i masten hade inte tid, får bli en senare fråga (det verkar som den är känslig för fukt). 

 

När allt praktiskt var klart och allt betalt (!) hyrde vi en pytteliten bil och gjorde en utflykt till vindistrikten där vi låg över en natt i Paarl på det mest lyxiga B&B vi varit på ever. När vi bokade var nästan allting fullbokat men vi fick tag på två rum och resan blev en fantastisk upplevelse på olika vingårdar i Stellenbosch, Franschhoek med övernattning Paarl, i bergen. Kvällen efter var vi bjudna till Chantal och Didier på Sea Lance, Döm om vår förvåning när Didier efter den goda middagen gick i förpiken och drog ut ett stort piano (typ elektriskt) och började spela. Då är det är synd att inte klaga :D

När vi kom tillbaka blåste det full storm i vindbyarna och bryggan hotade ge med sig. Men allt höll och framåt natten stillade det sig och lugnet återvände. Det är som våra Sydafrikanska vänner säger; om du inte gillar vädret, vänta bara en halvtimme :)

PS Petra har lovat att hjälpa oss vidarebefordra nyheter från havet via vår Satelittelefon.... :)

Följ oss via satelit, se länklistan till vänster

 

 

 

 

Now, the South Atlantic will be defeated (!) and the first stop is St. Helena. We have already passed Cape Point which is the furthest point at the Cape of Good Hope and we are now in RCYC ( Royal Cape Yacht Club ) in Cape Town to check out. We had to go us here, 50 unnecessary miles! A bit unfair for 50% of the boats that has allready left, could leave directly from Simon's Town!
 
But to take it all in right order; our crew Nisse arrived on the appointed day, the last work on the boat was made, Ambika was launched in hard "cross wind " but it went well, the wind generator was connected improperly and got fixed up and the anemometer could not be fixed at all, for the guy who makes change of cable in the mast did not have time, may be a later question (it seems that it is sensitive to moisture).
 
After all practical issues was completed we rented a car and made a trip to wine district. When we booked, almost everything was fully booked but we got hold of two rooms in the most beautiful B&B and the trip was an amazing experience at various wineries in Stellenbosch, Franschhoek and Paarl.

It´s a hard life to circum navigate the globe, but someone has to do it!

 

 

 

 

Dagarna bara flyger iväg och vi är så himlar priviligierade som får vara med om så mycket roligt! Sydafrikanska seglarvänner, Irene och Rolf på Ketoro, som har kört runt oss på sightseeing i sitt Sydafrika, träff med gamla seglarkompisar, Lena och Mattias på KatyC, som vi inte sett på två år och som råkar vara här i Kapstaden just nu, klättring upp till Taffelberget (PUH!), vi är hjälpta av snälla Tony som äger båttillbehörsaffären och han kör runt oss på ärenden i sin landrover, det finns söta pingviner och häftiga sälar, god mat, långa strandpromender och sol.. vad kan en långseglare mer begära! Kapstaden och området runt här är enormt trevligt, vackert och billigt (randen står väldigt lågt just nu).

Samtidigt blir Ambika fin igen botten är slipad och målad och den nya vindgeneratorn, en Air Breeze, håller på att installeras, men jisses vilket lågt arbetstempo! Imorgon kommer Nisse gast :) All mat ska inventeras och snart ska ny proviant skaffas som ska räcka helst ända till Västindien, dvs 5-8 veckor. Det blir en utmaning. Ägg och färskvaror får vi nog fylla på lite i St Helena men annars är det nog lite knapert med möjligheter..

 

Kanske hinner vi ta en tur till Stellenbosch vindistrikt och köpa/dricka lite gott inhemskt vin... och sedan ska vi klarera ut... så är det dags att släppa förtöjningarna, förhoppningsvis redan till helgen :)

 

 

 

 
Maybe (hopefully) we´ll have time to take a trip to Stellenbosch Winelands and buy / drink some good local wine ... and then we will check out ... then we´ll let go of the moorings, hopefully this weekend :)

 

 

 

 

 

 

 

I dryga sex veckor (hemma) har vi knappt sett solen! Det inkluderar halva Europa för i Zürich, där vi var på party häromdagen, var det också mulet och grått. Nu vrålar den ikapp med den starka vinden som igår var uppe i stormstyrka i byarna. Men Ambika låg fint och väntade på oss :) Väntade gjorde också sälarna på bryggan och fåglarna (skarv) som intagit bombarriären bakom båtarna, hundratals av dem och inte alltid luktar de gott! Andra som väntade var roliga Irene och Rolf på katamaranen "Ketoro" som lovat ta med oss på sight seeing imorgon i deras stora, fina bil. De är från Sydafrika och när vi träffade dem i Chagos var de på hemväg (till Kapstaden) för att ta en arbetspaus (!) och sedan fortsätta jorden runt - den här gången åt rätt håll - västerut :)

Imorgon åker Ambika upp på landbacken för att bli vacker... vackrare alltså. Hon ska bottenmålas, poleras och så ska ett nytt vindkraftverk (!) installeras. Den nygalvade kättningen ska tillbaka i ankarboxen, etc..

Den 12feb väntar vi vår nya gast, Nisse Gullman, en glad f.d. flygare, liksom Lasse. Hur kul som helst! Sedan är det bara att invänta väder för avfärd.. Eventuellt går första etappen bara runt Godahoppsudden till Kapstaden för att klarera ut om vi inte kan göra det medan Ambika ligger i Simon´s Town... Det kunde man förr men nu är det något med korruption som gör att vissa (!) måste dit och måste då betala ZAR 1.000 (ca 600SEK) för hamnplats under tiden. Hmmmm. Inte okey!