ambikasailing

Pos: 00.41.1 S - 073.08.56 E

 

Neptun gillade inte vårt offer när vi korsade ekvatorn för tredje gången. Han fick, liksom vi, en hel snickers att mumsa på. Trots det fick vi en riktig "skitnatt" med flera åskfronter som vi försökte parera med större eller mindre precision. Den värsta av dem, en riktig otäcking, kom vi undan med nöd och näppe. Usch! Inte en blund fick vi under natten och angöringen till Addu atoll gjorde vi i blåsigt, molningt och allmänt tråkigt väder. 

 

Tullen var på oss igen. När vi kom till Addu ankrade vi först i den lokala hamnen. Toppen, tyckte vi. Inte alls, tyckte tullen, som tydligen bestämmer allt i detta land. Här får ni inte ligga, sa de fem man starka sällskapet i den lilla båten, när de väckte oss genom att banka på skrovet. Vi var trötta som räkor, hade just somnat! Det var bara att dra upp ankaret igen och hitta den nya platsen dit vi, utlänningarna, var förvisade. Alla fina marinor och hamnar som de har i Maldiverna, där får vi inte förtöja båten. 

Tullen tyckte, på helt allvar, att vi skulle köra dieseldunkar istället för att tanka direkt ur tankbilen. Icke, sa vi, och till slut gick de med på det, emedan de gnisslade tänder. När vi sedan tankat, passade vi på att proviantera medan vi låg vid kaj. Då kom tullen och körde iväg oss. IGEN! Fast först ville de kontrollera våra sopor.... Vad är detta?! Nej, vi gillar inte Maldivernas "gästfrihet". Detta gäller såklart inte "det vanliga folket" som är hur vänliga som helst! Men att besöka bebodda öar med vanliga människor, se det får man inte! Säger tullen!

Nu ligger vi mellan öarna Gan och Feydhoo i en naturlig lagun och sköldpaddorna trivs här. De dyker upp med jämna mellanrum och kikar på oss. De stora, flygande hundarna finns i massor och de flyger nära Ambika för att komma över på nästa ö, där de mumsigaste frukterna tydligen finns. Nyligen hade det varit fem utländska långseglare här i viken men de hade precis dragit vidare till Chagos. Ska bli kul att träffa dem!

Vi har vädrat cyklarna igen. Det var ett bra tag sedan och två mils trampande ledde oss till stora delar av Addu atoll, som till skillnad från andra atoller, har öar som är länkade till varandra genom vägbankar, ända till ön  Hithadhoo. Det ledde också till en öm ändalykt :)

I förrgår kom frukt-och grönsaksbåten hit, fast det mesta var redan utsålt när vi kom till affären; lite potatis, rödlök, morötter, äpplen var allt som fanns. Detta ska hålla skörbjuggen borta i 6 veckor... kanske kan vi komplettera med en kokosnöt eller två i Chagos ;P

 

Katastrofläge ombord på Ambika på avresedagen. Lasse kollade oljan till backslaget, allt ok. Men, sedan fick han inte tillbaka skruven. Det är något fel på gängen, som dessutom inte är standard! A no go item! Men en snabb telefonkonsultation med Uffe Daffy, vår vän i nöden, gav vid handen att en träplugg temporärt duger tills vi når mer civiliserade trakter. Underbart! Tack Uffe!

 

Äntligen iväg! Via Petra kommer vi att kunna göra uppdateringar på bloggen. Texten skickar vi till henne via vår satelittelefon (alternativt via HF) och ett program på PC:n som gör att vi kan skicka email. Ett problem kommer under vår bortavaro kan dock vara att några av våra fordringsägare kommer att behöva vänta på betalning till vi når Internet igen :D

Vi önskar alla en härlig valborg och en skön vår och sommar!
Lasse & erja

 

Our local agent in Addu, the Imam Mr Afzal and his nice wife. 

 

 

 

 

Some excersice, finally. We took the bicykles to Hithadhoo island, to the main village in the atoll in order to buy some fruit and vegetables.

 

 

 

 

Pos: 00.51.17 N, 073.11.01 E

 

Efter vi lämnade Male har vi bara ankrat på två ställen, bägge väldigt vackra med långa sandrev och kristallklart vatten. Inga människor. Bara Fredag. Det måste ha varit han, för på en helt obebodd pytteliten ö (full med plastflaskor förstås) i Ari atoll, pyrde det fortfarande ur en lägereld vid strandkanten. Scary!

Vi har haft mest bra väder med fantastisk bidevindsegling på platt sjö, bortsett från att vi fick kryssa mellan åskmolnen när vi lämnade Male. Vi klarade oss utan regn och åska på oss denna gången, tack-så-mycket :)

 

Back in fishing business :D Lasse fick en 3kg Guldmakrill på kroken. Den hamnade på middagsbordet direkt, utan att passera gå!  En Blue Marlin försökte höll på att fastna men han gjorde ett elegant enmetershopp  rakt upp ur havet, så svärdet och den vackra stora ryggfenen glänste i solen, varpå kroken lossnade och han var fri att leta upp delikatare byten. 

En stor val (av okänd sort) höll på att orsaka oss frukostsmörgås i halsen. Han kom upp med ett stort andetag bara 20m från oss när vi slöseglade i allsköns ro mot Huvadhoo. En rusning ner efter kameran (inga bra bilder), fasthållning i relingen och så hålla andan. Skulle han komma upp igen och skulle han börja leka med Ambika... ?? Tack-och-lov var han bara nyfiken och kom upp nära oss 5 gånger till, sedan ytterligare 4 gånger lite längre bort innan han hade fått nog och drog vidare.

Nu ligger vi ankrade i "splendid isolation" inne i en atoll med bara sandöar och långa rev som skydd för dyningen. Det är så vackert så det gör ont (ont, det gör ont, lallalla..). Vi passar på att snorkla och vi mötte sköldpaddor, tre ganska stora hajar och massor av revfisk. En kille med hans två barn kom förbi i sin lilla båt och bjöd oss två fina revfiskar som kommer att hamna på dagens meny (mera Omega3 :). Som tack fick de kall Cocacola att läska sig med. Det känns liksom lite bra att vara mitt i naturen efter besöket i huvudstaden.

Imorgon bitti drar vi upp "kroken" och seglar den sista eteppen i Maldiverna, ca 100nm mot Addu atoll, där vi ska klarera ut. Sista chansen för bunkring före Rodriguez (om det nu blir dit vi går efter Chagos). Får se vad som finns på hyllorna i "Supermarket" där i staden Gan. 

En sammanfattning över vår tid, en hel månad, i Maldiverna ska vi också försöka hinna med innan vi drar från landet :)

Bon Chans

 

We could walk for about 5km along narrow sand reefs, between two bigger islands.






A sad face would, of course, have been more appropriate :(




...he has a sad face! Maybe he does not like plastic bottles either!?

A fantastic close reach from Ari Atoll to Huvadhoo Atoll, approx 140nm.

 

 

 

Huvadhoo Atoll is truly beautiful! We can clearly see the anchor, in the sand, at 12m depth. 

 

 

 

 

 

 

 

Tankat och klart! Allt är fyllt till bredden, plus lite till. Det är ca 300nm till Maldivernas sydspets, Addu atoll, dit vi tänker atollhoppa. På ön Gan i Addo ska vi klarera ut och fylla på med vatten och diesel det sista, sista innan vi drar ivär ytterligare 300nm till obygdstrakten Chagos atoller. Där finns INGENTING! Möjligtvis en och annan långseglare, t.ex. svenska Mary af Rövarhamn :) Där har vi fått tillåtelse att vara i 30 dagar på två atoller. Inte en dag mer, för då blir det tar om straff bestående av böter och/ eller fängelse, detta gäller även för en rad andra förseelser. Chagos tillhör England men USA hyr en av atollerna för sin största militärbas i Indiska Oceanen, Diego Garcia. Nåde den som kommer nära... 

Vi är nu tre "båtkompisar" som ligger på samma ankring här nära Male; Esper med Liz och Jamie från England och Ipanema III med italienaren Carlo. Liksom "skepp som mötas om natten" kommer vi snart att gå skilda vägar men, man vet aldrig, kanske ses vi igen :) Carlo får inte gå till Chagos pga av sin personförsäkring, utan att betala ytterligare 20 000sek, så han går direkt från Maldiverna till Rodrigues. Liz och Jamie ska ta upp båten för bottenmålning här och sedan kommer Jamies föräldrar hit, kanske överlappar vi varandra något i Chagos, dit de också tänker gå. 

 

Läkaren på privatsjukhuset ADK sa, efter granskning av röntgenplåtar, blodtester och utraljudbehandlingar, att min onda arm/axel kommer av en spricka i axelbenet (kanske cyckelvurpan i Panama..) i kombinationmed höga kolesterolvärden (vilket tydligen hindrar blodet att flöda  obehindrat). Ergo, nu blir det INGEN LCHF utan en strikt kolesterolsänkande diet istället :( Ett särskilt tack till vår omtänksamme agent, Capt. Saleem, som hjälpte oss med allt praktiskt runt detta!!

 

Vi har förhandstittat lite på vädret i Chagos. Det var inte upplyftande; En orkan ska härja över Mauritius som startade väldigt nära Chagos..Den 10april väntas vindstyrkor upp till 90 knop (45 m/s)!!! Det överlever man kanske inte i en liten segelbåt... Strategin om en orkan närmar sig är att dra sig snabbt mot ekvatorn där orkaner inte orkar blåsa. Fast i maj/juni, när vi ska dra från Chagos, lär det vara orkanfritt. Hoppas det!

På återhörande från nästa atoll :)

 

 

 

Vi hade en lång dagsetapp framför oss och därför steg vi upp i ottan för att ta oss ut ur lagunen vid Holiday Island för att gå till Halaveli island i samma atoll (Ari). Det gick inte så bra. Solen stod för lågt och vi kunde inte se korallhuvudena som vi vet omgav oss. Det var bara att vänta tills solen stod lite högre på himlen. Sedan var det bara att kryssa sig ut och passera genom det trånga passet ut ut lagunen och in i atollen. Vi beslutade oss för att gå ut ur atollen också och segla (med motor i svag motvind) på östra sidan för att slippa ha ögonutkik hela dagen. Sjökortet stämde dåligt denna dagen med rev som var förskjutna en halv distans och det fanns öar i verkligheten men inte i sjökortet..!

 

Vi angjorde Halavelis lagun sent på eftermiddagen genom en otroligt smal ränna med 3.1m som lägsta djup. Intressant! På Constance Halaveli Resort bodde Hans och Ingeborg kvar, det var deras sista dag i Maldiverna och tillika Hans födelsedag (nästan:). De bodde verkligen så lyxigt som man kan bo i en s.k. "water villa" på pelare i det turkosa havet och med en läcker egen liten swimmingpool på terassen! Fantastiskt! Vi åt middag tillsammans i den trevliga bufférestaurangen på stranden och nästa dag kramade vi våra gastar adjö, innan de tog sjöflygplanet och Turkish Airlines hem.

 

Nästa morgon blev uppskakande. Vi klev upp tidigt för att dagsegla tillbaka till Male och gå ut ur lagunen i  halvhögt tidvatten. Mitt i den 15m breda rännan satt vi fast i revet. Neeej, det är inte sant, tänkte vi, jag som utkik på fördäck och Lasse styrde! Dessutom var tidvattnet på väg till lågvatten, ytterligare 50cm. Lasse gjorde flera försök att backa och till sist gick det, vi kom ut på fritt vatten. In i lagunen igen och ankra. Vi bryggde en stark kopp kaffe och begrundade "läget". Nästa högvatten skulle vara kl1700 vilket skulle innebära mörkerangöring i Male som låg ca 35nm bort. Därpå satte vi oss i jollen och lodade djupet i rännan med rep med djupmarkeringar och som tyngd, jolleankaret. Det visade sig att man skulle hålla sig helt på den högra sidan mellan stolparna, där fanns en knappt 5m bred ränna som var LITE djupare. Bra, då vet vi (vi måste haft absolut megatur när vi kom in..). Medan vi lodade kom en resortpersonal ut med sin speedboat och sa att vi ABSOLUT INTE får fiska i lagunen!! Herregud, vad tröttsamt! 

 

Kl1600 drog vi upp ankaret igen och gjorde ett nytt försök, väldigt nära den högra stolpen och i ganska kraftig vind snett från sidan. Det var pirrigt men med 3,1m som lägsta djup (igen) klarade vi biffen. PUH! Som plåster på såren fick en härlig segling i 7-8knops fart i bidevind hela vägen till Male där vi ankrade i mörker nära vår tidigare waypoint :D Vi sov som grisar den natten!

Så imorse var det lite småkrisigt igen, vi satt fast i korallerna med ankaret eftersom strömmen var väldigt strid på vår plats och ankaret ville linda in sig i dem. Efter en stunds lirkande fick vi loss kroken och flydde fältet. Vi gick till en ankringsplats norr om flygplatsen, vilket resulterade i ett herrans debakel från vår agent. Vi hade inte lov att gå dit trots att det inte fanns någon annanstans för en liten båt att ankra. I 40-50m ankrar man bara inte, inte med 60m kätting som vi har! För att göra en lång historia kort beställdes tullbesiktning av Ambika. Det visade sig vara ett "piece of cake" att göra (en tullare kom ombord, tittade sig omkring och sa; ta inte med alkohol iland och bjud inga "locals" heller). That´s it! Det skulle vi såklart ha gjort dag ett om vi hade fått relevant information! Nåväl, NU ÄR VI FRIA! Vi kan röra oss som vi vill inom landet. Vilken skön känsla!!

 

 

Prisoners in Halavela lagoon, Ari Atoll

One morning was a bit shocking. We got up early to sail from Halavela back to Male and go out of the lagoon in half high tides. Amid the 15m wide trench, we were stuck on the reef. NOOO, and in addition, the tide was on the way to low tide, further 50cm. Lasse made several attempts to back and finally did it! Back to the lagoon again and anchor. We brewed a strong cup of coffee and pondered the situation. The next high tide would be kl1700 which would mean a dark landing in Male, 35nm away. Then we sat in the dinghy and sounded the depth of the trench with ropes with depth markings. It turned out that we should keep well on the right side between the posts, there was a barely 5m wide chute that was LITTLE deeper. Good, then we know. While we sounded a resort staff came out with her speedboat and said we were ABSOLUTELY NOT allowed to fish in the lagoon! My God!

Late that afternoon we pulled up the anchor again and made another attempt (at high tide), very near the right post and in fairly strong wind. It was nerve-racking but with 3.1 m as the lowest depth (again) we managed. POOH! As a "plaster on the wound" (Swedish saying), we got a lovely sail, 7-8kn all the way to Male, where we anchored in the dark near our previous waypoint: D We slept like pigs that night!

This morning we were stuck in the corals with the anchor. After a few attempts we got the hook off and fled the scene. We went to an anchorage north of the airport, which resulted in a scoldning from our agent. We were not allowed to go there even though there was not anywhere else for a small boat to anchor. In 40-50m dephts you just can not, not with 60m chain as we have! To make a long story short, our agent ordered a customs inspection of Ambika. It proved to be a "piece of cake" (a customs officer came on board, looked around and said, do not take alcohol ashore and don´t give any to locals). That's it! We would of course have done the inspection on day one if we would have known! Well, NOW WE ARE FREE! We can move as we want within the country. What a great feeling!