I want to live here...

Lake Michigan, 15aug 2017
In English below
 
På återseende säger vi till familjen Raftell i den lilla staden Traverse City, som ligger längst i södra stora Grand Traverse Bay, som ligger i nordöstra Lake Michigan, som ligger i....:) Här avslutar de sin semester ombord på Ambika Explorer efter en dryg vecka med blandat innehåll och väder, hur kul som helst. Att hitta transport till Chicago flygplats blev ett "aber" som vi inte räknat med och vi var tvugna att lägga om resplanen så att det passade med att få tag i en stad som hade hyrbil eller buss, vilket inte var det lättaste. Vem kunde tro att det skulle bli ett problem i världens biltätaste land (tror jag)! Nå slutet gott, allting gott, det ordnade sig till slut!
 
Vi fortsatte söderut längt Lake Michigans östra kust och tänkte oss till paradisön Mantui för att ankra upp för natten. Men vindarna ville annorlunda och vi fick deviera från planen och ankra upp i Good Harbor Bay, där namnet passade som handen i handsken. Vi ankrar upp i kristallklart turkost vatten med en sandstrand så långt ögat kunde nå, helt ensamna. Söderhavet? Kvällsdoppet var underbart (om än svalkande:) Sent på kvällen ser vi en lägereld brinna och två personer som satt tätt ihop vid brasan, så romantiskt! Morgonen därpå tog vi jollen in till stranden och tog en lång promenad, njöt av den vackra vildmarken, inte ett hus så långt ögat nådde! Att detta stora hav är en sjö, att det inte är saltvatten är en oväntad bonus; inga maneter, ingen båt där allt klibbar av salt där allt måste sköljas i tid och otid....  vi trodde aldrig att vi upleva det så, vi som är salta sailors :)
 
Men trots att vi gärna stannat kvar så måste färden fortsätta, vi har en ny besättning på gång i Chicago på lördag så vi startar upp motorerna. Färden går längst en otroligt vacker kust med höga sandddyner och långa sandständer omvartannat. Vi blir helt "betuttade" i Michigansidan av sjön (som känns som ett hav). We want to live here.....
 
PS Många sanddyner exploaterades förr av bilindustrin som behövde massor av sand till bilglasen....
 
 
We said Auf Wiedersehen to the Raftell family in Traverse City, MI
 
****
 
Goodbye and see you soon again, we said to the Raftell family, in the small town of Traverse City, which lies furthest in southern Great Grand Traverse Bay, located in northeastern Michigan, located in .... :) Here they finished their vacation aboard Ambika Explorer after just over a week. Finding a transport to Chicago airport became a issue that we did not count on and we were forced to reschedule our route. We had to find a city that had a rental car or bus which was not easy. Who could think that would be a problem? Well, in the end we found a good sport to pick upp a car and drive to Chicago. We will miss you all!
 

We continued southward along Lake Michigan's east coast and planned to go to the island of Mantui. But the winds wanted different and we got to deviate from the plane and anchored in Good Harbor Bay. We anchor in crystal clear turquoise water with a sandy beach in front of us as far as the eye could reach, completely lonely. South Pacific? The evening skinny dip was wonderful (albeit cooling :) Late in the evening we saw a bonfire and two people sitting close together at the fire. Romantic! In the morning we took the dingy to the beach and went for a long walk, enjoying the beautiful wilderness! That it's not salt water is an unexpected bonus; No jellyfish, no salt that has to be rinsed off .... we never thought we'll experience fresh water like this: D
 
But we had to continues, we have a new crew comming to Chicago on Saturday :) so we started the engines. coastline ncredibly beautiful with high sand dunes and long sandy beaches. We want to live here .....
 
PS Many dunes were previously exploited by the automotive industry who needed lots of sand to the car glasses ....

 
 
A typical narrow entry to a town/City/marina from Lake Michigan on the east shore. Incredible! These harbors were made during the time of sail ships transporting cargo from north to south and they needed a safe place to anchor during the night and when gales and storms hit the lake. Typically the distance between the harbors are 30 miles.
 
 
Part of the past, present and future Great Loop.....
 
 
Amaziiiing! We just love the colour of the sea!
 
 
 
 
 
 
 

Lake Michigan

North Port, MI, 10aug 2017
In English below
 
 
Här är en tid när bilder kan tala helt för sig själv :D
Familjen Raftell är gastar på Ambika och alla har ett ansvarsområde att uppfylla ombord. Men det som upptar tiden är fiske (Alexandra) bad, kortspel, beachvolley, glass, jolleåkning......
 
Vi har besökt Beaver Island (men fick aldrig koll på varför den heter så) som är den största ön i Lake Michigan, där en hemsk historia har utspelat sig i gamla dagar;  Ledaren för Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) bosatte sig med sin "hjord" på ön på 1842 för att slippa förföljelse. Ledaren, Joseph Scott, utnämnde sig  1850 till Kung för sitt ö-rike där cermonin innehöll allt som i gamla sagor men krona, mantel och det hela. Han styrde sin rike med järnhand. Han fick med tiden en betydande maktposition i staten Michigan och när han väl etablerat sig på allvar (på Beaver Island) utropade han sig till polygam och skaffade sig fem (5) fruar. och 14 barn... Men handen blev alltför järnhård och när han krävde att kvinnorna skulle gå klädda på ett visst sätt, och två vägrade följa ordern utfärdade han piskstraff för deras män. Av dessa två män blev han skjuten i ryggen och dog av skadorna 1856. De två männen togs till Mackinac Island och blev aldrig bestraffade. 
 
Från Beaver Island, som ligger längst upp i norra Lake Michigan, fortsätter vi söderut mot fastlandet under västerlandets längsta hängbro. Vi har en dag på sjön som kantades av kraftiga sidovågor men vad gör det när man spelar Chicago och kanske vinner!!!!
 
Vi har ankrat några nätter men nu ligger vi i en marina i lilla Northport där sol, bad, volleyboll, bowling, fiske är på agendan...
 
 
 

This is a time when pictures can speak completely for themselves: D
The Raftell family is "crewing" on Ambika and everyone has a responsibility to fulfill on board. But in between the obligatations there is time to fish (Alexandra) swim, play card games, beach volleyball competitions, ice cream eating, dinghy riding.....

 

We have visited Beaver Island (but never saw why it's called that), which is the largest island in Lake Michigan, where a horrible story has taken place in the old days; The leader of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) settled with his "herd" on the island in 1842 to avoid persecution. The leader, Joseph Scott, appointed in 1850 to King for his island kingdom, where the cermonin contained everything as in old tales; crown, mantle and all. He ruled his kingdom with iron hand. He eventually had a significant power position in the state of Michigan and when he was established (on Beaver Island), he proclaimed a polygam and acquired five (5) wives. and got 14 children ... But the hand became too hard and when he demanded that the women go dressed in a certain way, and two refused to follow the orders, he issued a jail sentence for their husbands. These two men shot him later in the back and he died of the injuries in 1856. The two men were taken to Mackinac Island and were never punished.

 
From Beaver Island, located at the top of northern Lake Michigan, we continued southwards to the mainland under the longest suspension bridge in the western hemisphere. We had a rolling day on the lake, with 4 feet side waves, but who cares when playing "Chicago"!!!!

 

 
Guess who won and who were bad loooosers :D
 
 
 
 

Goodbye Mackinac Island

Beaver Island, Michigan, USA, 07aug 2017
In English below
 
 
Vi hann till Mackinaw City precis innan La familia Raftell anlände. Nu är Ambika fylld till brädden av hugade gastar som har egna ansvarsområden. Andrea är jolleansvarig, Alexandra fenderansvarig och Amelie ansvarar för tampar ombord. Jag kan bara sitta och pilla ludd i navelen snart :D
 
Långt innan vi kom hit hade vi hört om Mackinac Island. Det skulle vara något helt exceptionellt! En ö, bara 7mi från norra spetsen av Lake Michigan där inga motorfordon finns, transporter sker endast med häst och cykel! Punkt! Dit styrde vi kosan morgonen efter och det tog bara en timme över till ön med kristallklart vatten och luften full av... hästskit :)
 
Statckars Peter var förkyld och fick kurera sig ombord medan vi andra tog en hästdroska med guide runt ön. Oerhört vacker med hus som var så pyntade och välkötta, blommor överallt, mysiga restauranger och så tjejernas favorit.... fudgebutiker! 14 stycken!
 
Nu är vi på väg till nästa ö; Beaver Island, som vi har hört ska vara full med sandstrand och fiskelycka. Hoppas det! Solen skiner på oss, sjön ligger blank och det är runt 22 grader varmt. En typisk svensk högsommardag alltså :)
 
 
 
 

We made it to Mackinaw City just before La Familia Raftell arrived. Now Ambika is filled to the top of diligent crew members. Andrea is a dingy officer, Alexandra is the fender manager and Amelie is responsible for all ropes on board. I can just take it easy and give orders... wow  :D
 
Long before we came here we had heard about Mackinac Island. It´s supposed to be something exceptional! An island, just 7mi from the northern tip of Lake Michigan where no motor vehicles are allowed. Transportation is only done by horse and bycycle! 
 
Poor Peter had catched a cold and was resting aboard Ambika while we took a horse carridge with a guide around the island. It´s an extremely beautiful island with houses that were nicely decorated and well-groomed, flowers everywhere, cozy restaurants and then the girls favorite .... fudge stores! 14 of them on the main steet!
 
Now we are on our way to the next stop; Beaver Island. We have heard that it´s beautiful (called the emerald island), full of sandy beaches and fish. Hope so! The sun is shining on us, the sea is calm and it is around 22 degrees warm. No one is complaining :)

 
The last picture (just above) is not taken by me (unfortunentaly), but was displayed in a tourist shop. I like it!!
 
 

Holy Moly!!

Mackinaw City, Michigan, US, 05aug 2017
In English below
 
 
Strul, strul, strul och spännande "havssegling" i oberäkneliga Lake Heuron.
Vi hade räknat ut allt. All logistik var på plats och nu skulle vi bara klarera in i USA (vilket inte är en höjdare i sig), motora tre timmar till Mackinaw City i norra Lake Michigan, lämna Victor och Sanna där (hyrbil till Toronto bokad) och plocka upp Hanna med familj som flyger in till Chicago (och tar sin hyrbil till oss). Inga problem! Vi hinner precis! Trodde vi ja....
 
Vi anländer till Drummond Island vid lunchtid för att klarera in i USA och stanna en natt i marinan för att städa och tvätta, innan vi nästa morgon skulle ta sista sträckan till Mackinaw City. Nehe, vi får inte förlänga vårt visum här... Jaha, vi måste gå hela vägen till Sault Ste Marie (där halva staden är kanadensisk och halva amerikansk) med båt, besättning och allt, klarera in i Kanada igen (eftersom vi varit i USA territorium), lasse och jag måste sedan ta en taxi till USA:S Customs and Border Protection (CBP) och ansöka om förlängning av vårt tillstånd att vistas i landet (vårt B2 visum går ut i september)), ta taxi tillbaka till båten, lämna Victor och Sanna där (de måste boka en ny hyrbil) nästa dag, klarera ut ur Kanada, ta båten tvärs över floden till USA (10min), klarera in i USA, trampa plattan i mattan i tio timmars sjöresa till Mackinaw City för att hämta Hanna & Co!!
 
 
Det blev ett hetsigt slut på Victors och Sannas resa... och superstruligt för oss. När vi anländer till Sault Ste Marie i kvällningen får vi besked att tullen ska göra en spotcheck (fysisk) på oss. Det är bara att vänta. Ingen får lämna båten. Två machograbbar kommer så småningom, tittar på oss och båten, kollar våra dokument och ställer frågor. De blir tydligen nöjda och lämnar båten, vi är fria att gå i land! För sent att äta på lokal... Nästa dag tar vi oss till USA och deras CBP som ligger på bron som delar staden i två delar. Där är det fullt av "viktiga" uniformskrädda officers  (vissa med skottsäkra västar) som är mycket skeptiska till vår berättelse och vårt önskemål att få avsluta resan i Florida i feb/mar nästa år, istället för i Kentucky River i september.... Att det var deras kollega i Miami som bara gav oss 6mån i stället för ett år, tog de inget ansvar för... Hade vi verkligen varit 41 dagar i Kanada.... Vad är The Great Loop... Vad ska vi göra när vi kommer till Florida.... Är det vår båt... Efter två timmar gav de sig och utfärdade visum så det skulle räcka hela vägen!! Äntligen! Återstod bara resten av logistiken...
 
Vi äter en god avslutningsmiddag (kängurukött) i ett regnigt och kallt kanadensiskt Sault Ste Marie. Morgonen efter lämnar vi V och S på bryggan och klarerar in i USA på andra sidan floden. Två machograbbar kommer till båten, tittar på båten, på oss och våra dokument. Frågestund igen. Jasså vi har inte x dekal på båten. Den måste ni ha! Vi fick till slut lova att köpa den på nätet för 29$ och kl0900 var vi äntligen fria att lämna hamnen.
 
Vi tråcklar oss, via åskmolnen, ner tillbaka via den smala kanalen till Lake Heuron. Vi visste att det var "gale warning" utfärdat men först  senare, på kvällen... Nu hade vi fem timmar över sjön, som är ökänd för dina krabba vågor, innan vi var framme i Mackinaw City. Vi var "tvungna" att hinna fram annars skulle vi få ännu mer logistiska utmaningar.... Vinden ökade (såklart) och vågorna blev allt djupare och spetsigare, de började skicka kaskader av vatten långt upp till oss uppe på flybridge med stundtals noll sikt som följd. Ambika tog i och för sig sjön bra (den var rakt mot oss) och vi hade sjöstuvat men vi började få lite kalla fötter... Vi tänkte ut en "plan B" och fortsatte stoiskt. Då ringer Victor och meddelar att de utfärdat en tornado med hailstorm lite längre österut...  så "var försiktiga"! Hmm! Då ser vi land och tänker att det här går nog bra. Vi hinner innan gail och hail....! Det blev en obekväm och ganska spännande överfart, i en båt vi aldrig seglat i hårt väder. Hade vågor och vind kommit i sidan hade vi fått vända och gå tillbaka. Men fram kom vi, efter 10 timmars ONÖDIG resa! Vi är på plats. Nu kan den nya besättningen komma :D
 
 
********
 
********
 
We had it all figured out, All the logistics were in place and now we would only clear in to the US, motor three hours to Mackinaw City in northern Lake Michigan, leave Victor and Sanna there (car hired to drive to Toronto) and pick up Hanna with family who is flying into Chicago (and taking their rental car to us). No problem! We're just right!  We thought ....
 
We arrived to Drummond Island (port of entry) at lunchtime to clear into the US and stay for a night in the marina to clean and wash before we head for Mackinaw City the next morning. What, we can not extend our visa here ... we have to go all the way to Sault Ste Marie (where half the city is Canadian and half American) by boat, crew and everything, clear in to Canada again (because we were in USA territory), Lasse and I have to take a taxi to the US Customs and Border Protection (CBP) there and apply for renewal of our permit to stay in the country (our B2 visa will expire in September), take taxi back to the boat, leave Victor and Sanna there (they have to book a new rental car) the next day, clear out of Canada, take the boat across the river to the USA (10min), clear into the US, sail the ten-hour trip to Mackinaw City to greet Hanna & Co !!
 
 
Said and done, we did all that (!!!!) and then we left the young ones at the marina in Sault Ste Marie, in the Canadian side. After we cleared in (again) in the US! We sailed through a thunderstorm via the narrow canal to Lake Heuron. We knew there was "gale warning" issued but only later in the evening ... Now we had four hours across the lake, which is notorious for its choppy waves before we arrived in Mackinaw City. We were "forced" to do it, otherwise we would have even more logistical challenges .... The wind picked up (of course) and the waves became deeper and more pointed, they started sending cascades of water far up to us on the flybridge, with an occasional zero visibility. Ambika took the sea well (it was straight on to us) but we started to get cold feet ... We figured out a "plane B" and continued stoically. Then Victor calls and announces that they issued a tornado with hailstorm a little further east ... so "be careful"! Hmm! Then we saw land, thinking that this is going to be all right. And it was. It was an uncomfortable and quite exciting crossing, in a boat we never sailed in hard weather. Had waves and wind come aside we have had to turn around and go back. But we arrived after 10 hours of unnecessary travel! We are in place. Now the new crew can come aboard :D
 
 
 
 

Island hopping

Killarny, Georgian Bay, 29jul 2017
In English below
 
Efter en hällregnig dag på sjön och ännu hällregnigare tillägning i Parry SoundS marina, tröstar vi oss först med att spela "Chicago" och låta regnkläderna torka. Sedan var vi bjudna på 70-års kalas av Victor och Sanna. Det blev finchampagne och snittar ombord först (hemgravad lax med philadelphiaost) och sedan en otroligt god middag på den lokala familjerestaurangen. En succékväll från början till slut, regnet till trots!
 
Äntligen vackra dagar med sol och fluffiga moln. Efter en tur i den söta byn Parry Sound, kastar vi loss och stävar ut till sjöss igen. Ut bland klipporna och ankrade i fina vikar, sedan in i ett minisamhälle för att tanka upp vatten, bli av med sopor och proviantera. Ömsom vin och ömson vatten heter det ju och det stämmer (om man bortser från vattnet). Vi har fått massor av fina dagar men också regniga och mulna i denna skärgård som är så lik Stockholms ytterskärgård med Lilla Nassa, etc. att det är rent skrattretande. Lägg därtill svensk sommartemperatur på ca 18-24 grader.... :D
 
Allt är bra men vi har ett gigantiskt hatobjekt! Flugor som bits. De ser så "söta" och harmlösa ut (precis som våra svenska) men ack vad skenet bedrar! De bits. De bits hårt! En av dagarna råkade vi tydligen störa dem i en stor konferens  när vi ankrade upp i en stilla vik. Hela gänget på cirka 10 000 flugor var genast på oss. Tyvärr hade vi inte hunnit stänga dörrarna till båten så nu var de både inne och ute. Lasse tog itu med dem därinne och dödade väl mellan 50-100st med flugsmällare medan vi andra körde kemisk krigsföring utomhus och uppe på SkyDeck :)
Vi har ett mindre hatobjekt också; spindlar. De tycks älska oss för varje morgon river vi ner spindelnät (och spindlar) och nästa morgon är de där likt förb..t!
 
Nu är vi i den lilla idyllen Killarny som skiljer Georgian Bay från North Channel innan vi måste styra kosan söderut igan mot Lake Michigan. Det är 28 grader, solen strålar och samhället är det sötaste man kan tänka sig med en trång kanal som delar byn i två delar. Stora beslut är tagna idag; det är inte helt lätt att ta sig tillbaka till Toronto för Victor och Sanna så några timmar av intensivt genignuggande resulterade i att de åker med oss till Mackinaw City och hyr bil därifrån för att köra 7tim till Toronto för en övernattning där innan flyget till New York och Stockholm går österut. I Mackinaw City får vi på ett helt nytt gäng då Hanna med familj ska gasta på Ambika Explorer en vacka :D
 
 
 
 
 
After a rainy day on the lake we were invited to Lars 70th birthday by Victor and Sanna. It was fihe champagne onboard first and then an incredibly good dinner at the local family restauran In Parry Sound.
 
Fiinally we got beautiful days with sun and fluffy clouds. After a trip in the cute village of Parry Sound, we sailed north to the beautiful archipelago Of Georgian Bay. We have had lots of nice days but also rainy and cloudy in this archipelago, which is so similar to Stockholm's outer archipelago. Add the Swedish summer temperature to about 18-24 degrees ....: D  
 
Everything is good but we have a huge hate object! Flies that bites. They look so "sweet" and harmless (just like our Swedish) but are very nasty! One day we apparently happened to disturb them in a big conference when we anchored up in a quiet bay. The entire gang of about 10,000 flies was immediately on us. Unfortunately, we had not even closed the doors to the boat so now they were inside also. Lars killed between 50-100 with fly fighter while we declared chemical warfare outdoors and up at SkyDeck :) We have a smaller hate object as well; spiders. They seem to love us; each morning we are tearring down spider webs (and spiders) and the next morning they are back again...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0