ambikasailing

 

Otrolig tur har vi ibland; Vi ringde Dale från Miami, Dale som var en av killarna på den andra båten när blixten slog ner i Ambika. Absolut måste vi segla ner till hans hus i Key Largo och hälsa på. Sagt och gjort och 40nm senare vägleddes vi in av Dale och hans fru Sandy som körde deras jolle framför oss. I lågvatten hade det inte gått för när det var som grundast hade vi bara 30cm vatten under kölen. Så parkerade vi Ambika utanför deras "gäststuga"... av alla konstiga platser vi varit på.... Vilken gästfrihet och det har varit full rulle sedan vi kom och inatt var vi glada att bo i hus för det blåste upp ett riktigt ruskigt åskoväder natten till idag!!

 

 

 

---

Att sammanfatta Kuba mitt i all brådska känns ovärdigt. Så mycket blandade känslor; avsky för ett system som kontrollerar människor som ett kollektiv utan att ge dem möjlighet att använda sina individulla färdigheter och kärlek å andra sidan för människorna vi mötte.... inte någonstans i hela världen har vi mött så genuint nyfikna, mjuka, vänliga och tillmötesgående människor. Inte någonstans! Det finns dessutom massor av kultur att ta till sig i urgamla städer och vackra landskap. Che och revolutionen var allerstädes närvarande! Männen är mycket välbyggda (!) och musiken (salsan) är allerstädes närvarande... vi bodde hemma hos familjer i s.k. Casas Particulares" vilket innebar att vanliga kubaner fick tillfälle att tjäna lite extra pengar. För oss var det fantastiskt att uppleva Kuba innifrån.

Nå, istället för att göra pannkaka av hur vi upplevde Kuba lämnar vi ämnet tills vidare och får säkert anledning att återkomma efter att Atlantkrossningen är avklarad. I sak är säker; vi kommer att åka tillbaka till Kuba. Dock inte med båt! 

PS Gissa om jag saknade min kamera!!!

En av många målningar och fotografier på Che...

To summarize Cuba in the midst of all the haste, feels unworthy. We have very mixed feelings; hatred for a system that controls the people as a collective without giving them the opportunity to use their individual skills and love on the other hand for the people we met .... not anywhere in the world, have we met so genuinely curious, gentle, friendly and accommodating humans. Not anywhere! There is also plenty of culture in the ancient cities and there are beautiful landscapes. Che and the revolution was omnipresent! The men are very well-built (!) And the music (salsa) is also always present ... we stayed with families in the so-called Casas Particulares, which meant that ordinary Cubans were given an opportunity to make some extra money.

Well, instead of making a shambles of what we experienced Cuba, we leave the topic until further notice and will certainly have reason to come to back to it when our Atlantic crushing is completed. One thing is for sure; we will go back to Cuba. But not by boat!

---


Bilder från Trinidad i söder som 2014 fyllde 500 år
Pictures from Trinidad, 500 years last year

 

27apr, Miami Beach, USA 

 

Vi hakade på Golfströmmen och susade iväg i lätt bidevind och platt hav... det gick hur snabbt som helst (180+nm på 24tim). Ojoj, vi har många intryck från Kubaresan som nu ska smälta och lägga sig till rätta. Biljaders bilder ska sorteras och några väljas ut till bloggen... Men nu har vi äntligen Internet igen :D 

Kontrasterna är enorma; Kuba kontra Miami....värmen är dock densamma, vi håller på att smälta bort! Ambika ligger nu mitt i smeten i det flotta Miami Beach för det facila priset av 2000SEK/dygn inkl. skatt (så här blir vi inte långvariga) och vi känner oss som aliens bland skyskraporna närmast marinan...

 

Underbara och bestående minnen fick vi genom våra nyvunna vänner i Puerto de Vita. Dessa fantastiska människor som släppt oss så nära. Människor som egentligen inte får umgås med oss ”utlänningar”. Människor som hoppas att livet snart ska bli lättare och friare i takt med att Kuba öppnar sig för omvärlden…”Vår” kära doktor Rolando, epidemiolog, som vi träffade i marinan nästan dagligen för en fika ombord på Ambika. Vi träffade honom redan första dagen då han var först av alla myndighetspersoner ombord på Ambika, för att säkra att vi inte kom in i Kuba med Ebola eller någon annan hemsk smitta. Han fixade senare så att vi blev av med både magbaciller och öronproppar. Vi blev snart vänner med hans familj  och lovade hålla kontakten.

 

Yuneysi och hela hennes stora familj blev också våra vännner. Hon hjälpte hon oss ”båtfolk” med att handla på lördagsmarknaden för ”rätt pris” och till deras vardagsvaluta (till skillnad från den dyra CUC: turistvalutan) och att tvätta. Vi blev genast förtjusta i Yuneysi och hon tydligen i oss och vi blev hembjudna till hennes hem flera gånger och hennes pappa lärde oss hur man tillagar Melanga-mos (en sorts rot som smakar likt potatis). Avskedsfesten gick inte av för hackor :) och tårarna rann när hon förstod att våra hopfällbara cyklar skulle stanna kvar hos henne.

 

 

Den vackra delen av Kubas norra kust; El jardin del Rey, ”Kungens Trädgård” är helt belamrad med små öar av sandstränder och/eller mangrove. I vår fantasi och i enlighet med div. Cruising Guides såg vi oss själva, tillsammans med Grodan och Goran, utforska den vackra delen av Kubas norra kust. Men icke så, redan vid första stoppet blev vi bortkörda av militären. Det blev till att segla raka vägen (två nattseglingar) till den nya marinan Gaviota i Varadero som i sig bara är ett nybyggt, fult turistghetto med dålig service till hutlösa priser.

 

 

 

 

---

 

Med bil besökte vi sedan staden Trinidad och Cienfuegos i söder och som kronan på verket tre intensiva dygn i Havanna. Men mer om detta i nästa fantastiska nummer av ambikasailing :D

 

 

 

 

 

 

 

Ojoj, vad mycket vi har att berätta och visa... men Internet har knappt uppfunnits här och nu sitter vi på Fina Hotellet och kan kolla våra email i alla fall.

 

Nu åker vi till Havanna med buss efter att ha bilat runt i några dagar till Trinidad och Cienfuegos. Fantastiskt!

Återkommer så fort vi kan!!

 

------

 

The Internet is almost non excisting in this country. We hope for improvement in Havanna  ....  

 

vara hjaltar fran Sverige, Elsie  Grodan och Goran!!! Efter laaang resa traffades vi igar och det blev full rulle fran tidiga morgonen till avslutningsfesten hos vara nyfunna Kubanska vanner. Hela kvarteret var dar och romen flodade. Pappan danssteg i salsan blev allt ivrigare under kvallen lopp till dess att de helt avstannade och dar tog hans kvall slut!

 

Mera info och bilder efter vi kommit tilll Varadero. Vi stannar nog pa diverse oar under vagen i Kungens Tradgard som denna strackan heter...

 

------

 

 

Det har blivit riktigt socialt har i marinan. Vi fick en fin van Yuneysi, tjejen som fixar tvatt var med oss pa marknaden i lordags och hjalpte oss att handla bland grishuvuden och fina gransaker och frukter. Utanfor markanden stod bondernas alla hastkarror uppstallda pa parkeringen. Lite motigt dock att fa agg, brod och kyckling eftersom dessa varor ar reglerade och atkomst enkel bara for kubaner. Men med hjalp av Yuneysi fick hon hamtat det i kollektivet. Hurra! Bilar finns men de ar latt raknade, Lada och ryska bilar och sa fantastiska amerikanare, fran forgangen tid, forstas.

 

Doktor Rolando, som undersoker alla batarna vid ankomst iford vit rock, kommer och fikar varje morgon. Han har hjalpt oss att fixa antibiotika till min magbakterie och ska aka med oss till sjukhuset i Holguin pa fredag for att undersoka Lasses ora, som blivit infekterat. Som tack ville vi bjuda honom och hans fru pa middag i Ambika men det gar inte. Inga Kubaner far ga ombord pa utlandska batar om man inte har offiellt arende, som lakaren... Sa det blir middag pa en av de fa restaurangerna i lilla byn Santa Lucia istallet. Sedan kaffe hemma hos dem och tillatelse att bjuda hem oss ar ordnat...

 

Vara trevliga engelska batgrannar har just kommit tillbaka fran en tur till Guantanamo och Baracoa pa ostkusten och sa att det ar fantastiskt. Vi ska aka pa fredag, efter sjukhusbesoket.

 

Pask firades i byn Santa Lucia med uderhallning pa torget. Alla var dar. Vid den stora lastbilen fick man ol, med medhavd plastflaska eller annat ambar, for nagra futtiga pesos. Taxikon var lang och bestod av hastdroskor.

 

Negativt... ja, var kamera blev stulen pa Det Fina Hotellet. Antagligen nagra rika turister som inte tyckte de hade nog med saker. Var fina Nikonkamera ar i alla fall borta!!!! Vilken dalig tajming!! Sedan en mindre grej, har i marians mangove trivs de sma osynliga myggen som bits hart. De kallas av engelsman for no'see'ums. Det innebar att vi far stanga alla fonster och luckor for natten och tidiga morgonen. Joda, temperaturen blir darefter.........

 

Bilder ar inte att tanka pa annu for datorn vagrar att slappa in hotellets Internet genom brandvaggen! Det blir  bilder senare.. nagon gang! NU!

 

-------------------

 

 

 

 

 

Det har ar inte latt, att fa tag pa Internet. Sarskilt inte med vara tre sista boksaver i alfabetet... Pa Fina Hotellet kan man kopa dyr wifi men dar vill inte datorn acceptera Internetleverantoren genom brandvaggen. Nu har jag Internet pa marinan men kan inte fa fram USBn dar jag sparat text och bild... jag blir galen!!!

 

Seglingen hit fran Dom. Rep. tog tre dygn i kvalificerat skitvader, regn och stiltje utom sista dagen dar vi fick bra vind i gradask. Nu ar vi i alla fall framme och det lilla vi sett av Kuba ar fantastiskt. Pa landet ar det som att forflytta sig 80 ar tillbaka i tiden, med hast och vagn som de primara transportmedlet.

 

Aterkommer sa snart jag far tekniken att fungera!!!