Rangiroa, en plats I våra hjärtan
30juli, Rangiroa
Position: S 14,58 W 147,38
Via rapptorter hemifrån hör vi att sommaren hemma, i öst, väst och norr, är skön! Som den ska vara! Visst saknar vi de långa, ljusa nätterna…... Njut!!
Men för första gången sedan vi startade vår segling (15jun 2010) känner vi att här skulle man kunna tänka sig att bli kvar. För att leva och bo. När vi blir rika. Kanske. Paradoxalt nog liknar denna atoll Lauterhorn på Fårö, som vi älskar att segla till hemma. När vi cyklar doftar dikesrenen som den kargare delen av Fårö och man kan förledas att tro att korallstränderna är kalkstenstränder. Palmerna och färgen på havet motsäger dock likheten när man tittar närmare efter. Men känslan är där! Fast (till skillnad från Fårö) är det varmt här 365 dagar om året :D!
Vi har sett hur man odlar svarta pärlor! Här på Rangiroa finns Polynesiens största pärlodlingsfarm för svarta pärlor. Det tar fem år innan en mussla ger ifrån sig den första färdiga pärlan, vars bas kirurgiskt inplanterats i musslans ”blindtarm” (typ): Tre år för att växa upp (i fångenskap), två år behöver den på sig för att en svart pärla ska bli färdig och en mussla kan producera tre pärlor under ”sin tid”. Jättekul och intressant att se/höra om denna märkliga och omständiga hantering…
Baguette, Ambiance, Camenbert, Vin rouge, Croissant… Jovisst är vi i Frankrike :D. Fast de flesta ser Polynesiska ut (alla är tatuerade) och ler och hälsar när man möts. "Le snorkling" est étonnant :D Bästa hittills, absolut! Det finns hur mycket fisk som helst och massor av sorter (inkl. murena, delfin, haj och rocka) och de små äter bröd ut handen. Vattnet är kristallklart och temperaturen är PERFEKT, året om tror vi, både på land och i havet. Det är inte klibbigt varmt som i Panama och på kvällar/nätter är det svalare men det räcker med ett linne och shorts och vi sover med ett lakan till täcke. Inga myggor (so far, jipee)!
Nackdelarna är bara två (men stora): Tänk om de hade språkat spanska istället för franska så hade man haft en chans att göra sig lite förstådd (någon enstaka pratar engelska). Priserna är inte nådiga; Fyra små öl och två pizzor på strandgrillen kostade 500SEK. Det beror på (har vi hört) att det inte finns någon inkomstskatt här utan alla skatter tas ut via varor/tjänster, ett tips till våra poliker kanske ;)
Några häftiga ”resorts” ser vi på avstånd på stolpar i havet, det finns flera mindre pensionat som verkar urmysiga och det går faktiskt att flyga hit via Papeete. Men ta med stora plånboken då ;P!
…Vi blir nog kvar här några dagar till innan vi seglar vidare till Papeete (190nm bort)….!! Idag avlöser regnskurarna varandra och det passar bra att skriva på bloggen och spela Alfapet. På måndag blir det vackert igen.
Här är den lilla hamnen och tillika vår "Dingydock" med lilla strandbaren, hur charmigt som helst! Fast baren stänger lagom till solnedgången, hmmmm..
A charming landing and a bar that closes just in time for the sunset, hmmmm..
Utisikt över den västra infarten, den som alla säger är lugnare (till skillnad från den som vi tog..). Vi tog en paus i cykelturen på stenkajen med ett dopp, sedan croissant med brie på...
By bycycle to the west entrance to the lagoon. A much more easy ride (tham the one that we took) everybody says... 
Här planteras en "snäckkula" in som ska bli en svart pärla om två år :D
The "Black Pearl Factory". It takes two years for a shell to develop a pearl..
I mitten (t.v.) ser man den stora svarta pärlan, brevid det goda köttet. Hur bra kan det bli?!
The Black Pearl and the good meat, all in one place.
Strandgrillen. Här är goda pizzor dyra!
The beachgrill where the pizzas tastes good but costs a forune!
Flytande fruktmarknad i hamnen. Man ser nästan hur det vattnas i munnen på Lasse och vi köper en hel säck med "Pamplemousse", den goda grapefruktliknade frukten som vi älskar.
Floating Market on Rangiroa. We bought a big sack of Pamplemousse, Yummi!
Lasse dyker med "Spare Air tuben" och gör rent botten från alger - igen! PS Se tatueringen på höger axel! Man måste ju ta seden dit man kommer. I alla fall i 48 timmar (och då fick man en bubbelgum på köpet) :D
Lars in action. He is going to clean the hull underwater, using a "Spare air tube". I think his new tatoo (right shoulder) fits him quite well :)
Här är min tatuering också men bubbelgummit spar jag till en nattöverfart (allt godis är slut! :)
Just to show you you that I also have one :) To bad it only lasts for 48h!
Det är verkligen vackert här och trivseln känns ända in i maggropen!
It´s beautiful and we feel "at home" here..
Rangiroa är unik, en atoll som har en stor lagun i lagunen. Den heter "Blue Lagoon" såklart :D
This atoll has a lagoon in the lagoon. The name? "Blue Lagoon" of couse :D
Hej hopp, akta er hajar och andra...
Here we go!
Framme i atollen Rangiroa
27juli, Rangiroa
Position: S 14,58 W 147,38
Vi fick ”bromsa” nästa hela vägen från Ahé till Rangiroa (80nm), ändå kom vi för tidigt, före soluppgången. Det tokiga är att Ambika knappt går att bromsa, hon är så lätt och nätt i ”kroppen”. Till slut hade vi bara en näsduk till genua uppe och ändå for hon iväg med 5-6kn = alldeles för fort! Vi låg i ”holdning” utanför Rangiroas inlopp tills det blev lite dager vid 7-tiden. Att vänta till 08,30 (slack water) fanns ju inte på världskartan utan vi dånade in i passet, rakt in i häxkitteln! Passet här är ovanligt brett för att vara i Tuamotus, ca 50m i bredd och 600m långt och med strömmar upp till 9kn. När vi dånade in kändes det trångt och det tog en evighet då vi (med hård vind och hög sjö i ryggen) kastades fram och tillbaka i kaskader av otäcka kastvågor (”edissar”) mitt i inloppet, USCH, vad spännande (= dagens underdrift)!!
Gissa om det var skönt att slänga i ankaret i ett helt PLATT hav (efter 3 månaders guppande) som dessutom var turkost med obegränsad sikt. Vi såg ankaret tydligt på 13m djup! Nära oss vajade palmerna och sanden lyste vitt på stränderna. Paradiset? Troligtvis! Med ett leende lade vi oss att sova några timmar…
Många, ensamma, långa och mörka nätterna har det blivit! Vi har seglat många dygn sedan vi lämnade Panama! Minst sex timmar ensamhet per natt, mitt i kosmos mellan havsdjupet och stjärnorna. Ibland läser vi med ficklampan på fast ofta inte. Det stör på något sätt i oändligheten…
Vår kompis Marie frågade i ett mail vad vi tänker på då…. och då började vi tänka på vad vi tänker på… ;)
Några av våra gemensamma nämnare var:
Vi skulle nog bägge vilja säga att vi är filosofiska och tänker Stora Existentiella Tankar. Men sanningen att säga så har vi nog försökt, men de Stora Tankarna vill inte infinna sig : ) Dessa får vi nog överlämna till dem som kan; Platon, René Descartes, Alexander Bard och grabbarna (varför bara grabbar förresten?)...
Nej, det blir mer nära tankar om vem man är och hur livet har artat sig, varför det har artat sig som det gjort och om man velat göra saker annorlunda... en delavstämning kan man säga :)
Andra Tankar går till människor man lärt känna på vägen och För Oss Viktiga Personer; Till föräldrar, barn, barnbarn, syskon och nära relationer; vi njuter av att tänka på de relationer som ger oss glädje och vi sörjer de som inte lyckats oss.
Ett annat kapitel handlar förstås om Framtiden och vad den månne ha i sitt sköte! Vi tänker på vad vi vill göra när vi kommer hem, var vi ska leva och bo och vad vi ska fylla dagarna med. Det som lockar i tankarna just nu är ovetskapen i sig och att alla (i alla fall många) dörrar är öppna… :D
…så går timmarna i att man, emedan fastskruvad i sittbrunnen med flyväst och säkerhetslina, samtidigt är dataoperatör och trycker på olika knappar och drar i tåtar, för att Ambika-Expressen ska gå dit vi vill!
Här måste vi åka förbi atollen Ahé... lång näsa fick vi och skynda vidare till nästa atoll.
Ahé, the atoll we had to pass by because we were there to late to come in...
Vi har just passerat inloppet till Rangiroa och solen stiger upp över kyrkan i den lilla byn... vi är helt slut :)
Ankaret är utslängt och vi slänger oss i bingen... som ligger alldeles stilla! Ett himmelrike!
The anchor is out and so are we :)
Nästan framme i Tuamotu atollerna
24juli, på väg mot Ahé eller Rangiroa
Position: S 14,01 W 146,03
Dessa atoller är unika i världen. I ett område, stort som Europa och mitt i Stilla Havet, ligger ett band av kollapsade vulkanöar, s.k. atoller som hör till frankrike. Först har en vulkanö bildats, sedan har det vuxit koraller runt vulkanen och till sist har själva vulkanen kollapsat och lämnat en ring av låga korallöar som blivit kvar som en ring runt en stor lagun, ibland flera km vid (t.ex. Rangiroa är 40nm)!! De flesta har en eller flera öppningar in i revringen. Ibland ser man inte ens revet utan man ligger för ankare, som det känns, MITT PÅ oceanen…
På flera av atollerna finns små byar och man livnär sig främst på att odla svarta pärlor. I Norra delen (på väg från Marquesas till Tahiti) bl.a. Ahé och Rangiroa, vågar sig en och annan dristig långseglare sig in (tack vare GPS) men i övrigt finns nästan inga turister. I mitten ligger Raroia där Thor Heyerdahl strandade med sin flotte Kon-Tiki (från Peru) 1947. I södra änden ligger Mururoa atollen där fransmännen gjorde sina kärnvapenprovsprängningar på slutet av 60-talet – FY – den kunde de ha sprängt hemma hos sig själva, politikerna! Kommer ni ihåg att vi, som protest, inte drack franskt vin, åtminstone inte på två helger. Det gäller ju att säga ifrån :D!!
Lasse hade, som vanligt, närkontakt med djurlivet. Igår natt sa det PANG och KRASCH i sittbrunnen! En STOR flygfisk, ca 30cm lång ca hade krockat med sittbrunnsbänken och ramlat ner på golvet och sprattlade vilt. Lasse försökte ta den försiktigt i stjärten för att slänga tillbaka den i havet men det var ”ogjörbart”. Till slut gjorde han (Lasse) en ”Halvnelson”, fick ner Fisken på ryggen och tog sedan, med bägge händerna runt den klibbiga fiskkroppen, och slängde ut den till sitt hav (säkert med en stor bula i pannan :D).
Vi är nu ca 4 timmar från Ahé och verkar det som vi inte hinner in i atollen. Senaste dygnet har havet varit platt och vinden bara 6-7ms, typiskt nu när vi behövde lite fart.. Man måste gå in mot tidvattnet, genom den trånga öppningen till lagunen och det ”fönstret”, för det här dygnet, kommer vi troligen att missa med några timmar när : ( I så fall går vi vidare och försöker komma in i atollen Rangiroa som ligger ytterligare 80nm sydväst om Ahé. Här måste vi passa tiden mellan hög- och lågvatten = slack (som varar en halvtimme). Vi håller tummar och tår!
Mot Tuamotus
20juli, Nuku Hiva
Tack för alla hälsningar och roliga och spetsfundiga kommentarer på bloggen! Vi älskar stunden när vi kommer till en hamn med Internet så vi får njuta av dem :D och dela med oss av nya öden och äventyr från resan!
Vi skulle bara hämta vatten i nästa vik, Hakatea Bay (S08,56 W140,09). Men först gick vi till sjukhuset och hämtade piller mot Elefantsjukan som man tydligen kan få här av ondsinta myggor….
Nå, ankaret upp. Vi forsade fram för motor (i 15ms i häcken) 3nm västerut längst ön för att lägga till vid en sandvik där vi hört att man kan tappa upp dricksvatten. Ingången till viken var omöjlig att se innan man var mitt framför den och de stora vågorna bröt obehagligt i den trånga öppningen. Väl inne pustade vi ut och så tog vi våra dunkar i jollen för att fylla vatten. Vid strandkanten höll jollen höll på att välta omkull i de brytande dyningarna, men dyblöta klarade vi att inte krascha motorn : )! Det skulle finnas en bar här. Pyttsan! Den måste ha lämnat in för ett antal år sedan för vissa fornlämningar (!) finns kvar. Två hästar betade i gräset annars fanns det inget annat levande väsen där! Vatten? Nej, visst inte! Om man bortser från en dyig liten damm där vatten samlats upp från den lilla ån för vidare befordran till havet, brunt vatten.
Vi åkte tillbaka till Taihoae nästa dag, och DEN resan vill vi inte göra om!! Om motorn hade stannat i de höga vågorna (som vanligt 16ms) i motvind så hade vi snabbt kraschat upp på de vassa klipporna… I Taihoae hade vi tvätt och påfyllda gasolflaskor att hämta. Det blåser småspik och var helt enkelt inblåsta här. Väderprognopser siar om att imorgon blir det lite bättre. Innan vi fortsätter västerut måste vi tanka deras fulvatten och fylla båten med vattenflaskor (dricksvatten). Så får det bli!
Imorgon (torsdag) seglar vi vidare till Tuamotus atoller (atollen Ahe) ca 500nm sydväst om Marquesas. De anses farliga att besöka pga av de knivvassa korallreven, de starka strömmarna in och ut ur lagunerna och för att sjökorten inte är att lita på. Lena och Mattias på ”KatyC” (en 30ton stålbåt) är några veckor före oss i spåret och de skrev följande hårresande story:
”När vi skulle in i atollen (Ahe) så stod Lena på taket för att hålla utkik. Vi hade läst att vi skull gå in i ”slack water”. Men när vi kom in så var det rena vattenfallet. Nästan igenom, motorn för full rulle, och Lena skriker stopp, backa. Jag lät meddela att man stoppa inte i ett vattenfall så det var bara att fortsätta och hoppas att hon sett en synvilla när hon tyckte det var grunt. Vi kom igenom "inga problem" Lena var knäsvag och vi blev tvungna att dricka en whiskey av hälsosjäl after att ha kastat ankar.”
...så det ska bli spännande! Blir för rufft drar vi vidare raka vägen till Papeete på Tahiti, ytterligare ca 250nm.
PS Två nackdelar med Franska Polynesien; 1) Jättedyrt, mat kostar ungefär dubbelt så mycket som hemma 2) språket, bara franska och Polynesiska och inget av dessa har vi en susning om..…
Hakatea Bay, den smala öppningen är knappt synlig mellan den låga och den höga klippan.
Hakatea Bay, the entance hardly visible between the low and the high kliff.
Jättefint inne i viken med hästar som betar och en resterna av en gammal bar..
It´s a nice beach with horses and a bar that no longer exists..
Vi tankar tankarna fulla med "fulvatten", 440 liter släpar vi med dunkar från piren...
Filling all watertanks with "not so good water" with small jerry cans...
Vi beundrar de många fina totempålarna (typ) som skapas vid stranden, ett kulturarv som verkar fortsätta :D
Admireing the handicraft at the beach...
Ett sista besök på grönsaksmarknaden före avresan.
A final visit at the market before leaving.
Glädje i Taiohae, Nuku Hiva
17jul
En val sänkte en segelbåt här vid grannön för 6 dagar sedan. En katamaran råkade ut för det som inte får hända och på en timme hade båten sjunkit! Ryktet ger att ägarna visserligen var lika glada, för de hade en väl tilltagen försäkring (sant??). Vi gjorde i alla fall rätt i att vara livrädda när vi mötte ”vår” jätteval!
Nationaldagen firas hela juli här i Polynesien. Under några kvällar fick vi privilegiet att vara med om danstävlingar mellan byarna. De är måna om sin kultur och sitt språk och det handlade om deras traditionella dans. Helt fantastiskt att se, domarna såg allvarliga ut och nästan inga turister var närvarande. Den glädje och urkraft som strålade ut från grupperna av dansare, ca 30st per grupp; män, kvinnor, unga tjejer och killar. Alla klädda i olika bast/gräs-”kjolar” och huvudbonader. Trummorna var suggestiva och förstärkte känslan, sången var ena stunden ljuv och lockande (liksom kvinnornas vajande höfter och långa hår) och andra stunden våldsam och krigisk (som männens muskler när de spändes under den svettblanka huden)!
Vi gick till kyrkan idag. Det är söndag och vi trotsade regnet och vinden som slet i oss när vi bordade jollen. Vi ska! Basta! Kl.0800 började ceremonin och den vackra sången från församlingen var helt magisk. Alla sjöng med, i kör, och den stora kyrkan (med öppna väggar) hade många besökare. Barn, unga, gamla, män och kvinnor.
Några rader ur en kyrkosång, tänk er dessa mjuka läten i en massiv kör! Det var stort!:
”A ’oko e te Hatu
I ta matou ape ia
A kaóha, a toko mai ’oe
A vai’ei mai te pohu’e ananu”
Här lever religionen med människorna och de verkar ha en mer förlåtande syn på allt, jämfört med vår stränga lutheranska syn och våra ”moderna” värderingar. Här är barnen många och verkar mycket älskade med mycket fysisk kontakt, transvestiter är vanliga och skäms inte för det, kvinnorna är mycket storvuxna (som berg) och har lika stort värde som de slanka och smala… Så här ska det ju vara. Det märks att vi är kulturellt och geografiskt mycket långt från varandra!
Vi tänkte gå till nästa vik idag, där vi kan hämta dricksvatten, men det regnar och blåser hårt så vi stannar nog kvar och pysslar och laddar för morgondagen….. vi får duscha en annan dag :D
En blomma bakom höger öra betyder "single"...
A flower behind the right ear means she is single...
Magisk dans till heta trummor, "döhäftigt"!! Vi var djupt imponerade!
We can recommend a trip to Nuku Hiva in July, to see the magic dancing!
En vanlig dag i Taehoae på Nuku Hiva, kö framför bankomaten.... skojar ;)
Just another day in Nuku Hiva, que in front of the ATM.... joking ;)
Den vackra kyrkan där vi var på gudstjänst och lyssnade på vacker skönsång
The Church where we listened to Polynesian songs.
Här står tiden stilla men kommunikationen fungerar även i djungeln :)
Communication is possible, even in the djungle :)
Gammal stenstaty från fornstora dagar finns runt hela "staden" och vittnar om en gammal kultur.
One of many statues in the village, reminding of an ancient culture.
Marquesas, Nuku Hiva
15jul
Position: S08,55 W140,06
Tack Petra för att du hållit bloggen igång så exemplariskt!!
Höga vulkanöar är ett signum för Marguesas, som består av ett femtontal mindre vulkanöar som tillhör Frankrike. Öarna är molntäckta höga berg blandat med ljuvliga palmklädda sandstränder. Vi har varit på Fatu Hiva i söder, Tahuata i mitten och är nu på huvudön Nuku Hiva i norr (ca 2500 invånare), för att proviantera. Dricksvatten finns inte här utan man måste gå till bästa vik och köra jollen uppför en flod upp till ett vattenfall där man kan hämta vatten i dunkar (har just köpt två stycken)….
Det var Frankrikes Nationaldag igår och det har man firat med olika tävlingar, bl.a. hästkapplöpning på stranden Det doftar gott av grillad mat i de olika stånden och ljudet av trummor och musik hörs over bukten där vi ligger för ankare tillsammans med ca 20 andra segelbåtar (inga svenskar). Ikväll dansuppvisning och folkfest i byn!
Här åt vi på restaurang (det finns en (1) för första gången på tre veckor – en blodig biff och ett ton pommes, nedsköljt med lokala ölet och med en fantastisk utsikt – gissa om det smakade mumma för alla sinnen!!
OBS! Fick tid direkt hos en tandläkare, Dr Pierre från Toulouse, så nu är tanden lagad och jag slipper våndas :D
Ambika vid vår första ö, Fatu Hiva, som tagen ur Sagan om Ringen!
Our first landfall, Fatu Hiva, we have seen nothing like it before!
Lasse med bananstock och diverse frukter, bytt mot T-shirt och lite andra prylar.. ;D
Lars is prouidly carrying his bananas that he got in exchange for a T-shirt, etc.
Sandstand på Tahuata, inga fler ord behövs..
Tahuata beach....
Lasse drar upp en stooor svärdfisk, 185cm(!). Den räckte hela vägen... och mer därtill!
Lars proudly presents a swordfish. Enough food to last the whole crossing...
Djävulsrockorna simmade vid båten vid Tahuata, en del upp till 4-5m mellan vingspetsarna!! Totalt ofarliga! Riskbenägna människor tar tag om deras rygg (?) och hänger med en sväng!!
Manta Rays, up to 5 meters long and people (daring ones) swim with them!
Nuku Hiva, Marquesas huvudö och här är huvudstaden med 2500 invånare (varav en är tandläkare :)
This is Nuku Hiva Bay, the Capital of the Marquesas!
Det finns hästar överallt här på Nuku Hiva, de är också vackra ;D Här får en häst kyla av sig efter kapplöpningen på Nationaldagen.
There are horses everywhere at Nuku Hiva. This one gets a cool shower after the race. The horses are beautiful too...
Framme i Fatu Hiva :D
11 Juli 2011
Position: S10,28 W138,40
Nu är vi framme - efter 18 dagar till sjöss! Vi startade den 21juni kl2130 UTC från Galapagos och kom fram 09juli kl.0330 till den lilla ön Fatu Hiva på Marquesas, efter drygt 3000nm. I snitt gjorde vi 165nm/dygn = 6,9kn. Vilken skillnad mot när vi seglade över Atlanten från Cap Verde till Västindien på lika många dagar men 1000nm kortare!!
Vi kom fram precis före nattmörkret och ankrade i en fantastisk liten vik, som tagen ur ”Sagan om Ringen” med höga, branta och otroliga, grönklädda klippformationer och molnen slickade bergtopparna. Två båtar (japansk och fransk) låg ankrade redan. Kraftiga regnskurar mötte oss och fallvindarna från klippön är starka, upp till 20ms, vilket gjorde att vi fick gå ankarvakt för att inte krocka med fransmannen bredvid oss. På morgonen kom två halvt tandlösa män ut i en liten båt och ville byta färsk frukt och en trästatyett mot några flaskor alkohol, ett bra byte tyckte vi :D
Idag undersökte vi byn och kunde byta till oss 3 koksnötter, 2 stora grapefrukter, 5 apelsiner och en bananstock för en T-shirt, ett fiskedrag och en kökssax!!
Imorgon åker vi vidare till nästa ö för att den 14juli komma till Nuku Hiva (Marquesas huvudö) och fira Nationaldagen med festival den 14juli.
Några reflektioner från överfarten:
Rekordsnabbt, ”Good News” som startade en halv dag efter oss är nu en hel vecka efter. De hamnade i ett svagare vindbälte där vågorna dessutom störde seglen..
Blåsigt, medelvind 10-16ms och när solen gick ner ökade vinden.
Guppig korssjö, stora vågberg, havsdyning från syd, kombinerat med mindre vågor från ost gjorde att mag- och rumpmuskler stärktes väsentligt..
God mat, erja lagade ”riktig” mat hela seglingen, även om hon svor långa svavelosande eder i pentryt ibland.. färska grönsaker, ägg, yoghurt, etc. räckte hela vägen. Bröd bakades två gånger och svärdfisken vi fick upp i början av resan räckte hela vägen..
Inga skador (nästan), Ambika har seglat väl och uppfört sig fantastiskt! Ända skadorna på sträckan Panama City till Fatu Hiva (4000nm) var en avslagen akterlanterna som orsakades av ett sjölejon som inte nöjde sig med att ligga på badplattformen utan skulle prompt upp till oss i sittbrunnen samt en skadad tand, erja + Dumleklubba = obra!
Utsedd till ”mest fantastiska pryl” är ”Charlie”, vår hydrauliska autopilot som tycks klara alla typer av sjö, även hård undanvind i höga vågor. Vi har tävlat mot honom vid ett flertal tillfällen och fått konstatera att han faktiskt styr bättre än oss… I 25 dagar (Panama city till Fatu Hiva), i 4000nm har han tjänat oss oklanderligt och endast begärt 10cl hydraulolja. Tack Charlie (Raymarine ST6002)!
Kommunikation, äntligen har vi fått i ordning på vår HF och Pactormodemet. Nu kan vi sända och ta emot email och väder via Sailmail. Vi har också pratat två gånger per dygn med ”Good News” (Amerikansk) och ”Alchemist” (Österikare), ”Gruffalo ” (Nya Zeeländare, med dansk fru) och North by West” (Amerikansk). En trygghet för oss var att ”Good News”, som var några dagar bakom oss, seglades av ett läkarpar. Satcomen (Iridium 9555) har möjliggjort kontakt med barnen, både via telefon och email (och därmed inläggen i bloggen) och att ladda ner väder, etc.
Ström, ett stort tack dedicerat till Rick Kaine som, i Panama City, äntligen fick ordning på vårt elsystem och lärt oss att hantera det. Fungerar perfekt nu!
25liter diesel har vi använt på 18 dagar och den gick till att ladda batterierna (en timme/dag).. Vi angjorde Fatu Hiva med 455lit i tankarna! Not so bad :D
Relationer ombord, att segla över stilla havet på två man har gått jättebra, men man ska nog känna varandra väl…! Vår vån Mike från Hobart i Tasmanien, som seglar samma sträcka, blev förvånad över att vi bara var två man då Australiensiska och Nya Zeeländska försäkringsbolag kräver minst tre mans besättning.
Vakthållning, vi har varit flexibla i vår vakthållning. Hårt väder = korta pass. Lugnt väder, längre pass. erja har ansvarat för mathållningen och Lasse har därför ofta tagit längre nattpass (och sluppit att diska). Om någon känt sig ur fas har den andra tagit fler timmar. Vi tycker detta system har fungerat bra för oss, speciellt för överfarten nära ekvatorn för det är då kolsvart 11tim/dygn (när inte månen är framme)!
Segelföring, I stort sett hela sträckan har seglats med revad och spirad genua 3 och kraftigt revad stor, Ambika är otroligt lättdriven. Genakern har inte kunnat användas alls på grund av för hårda vindar och Lasse var glad åt de lätta kolfiberbommarna som är enkla att hantera på fördäck.
Väder och vind, Vindarna har varit väldigt variabla i styrka. Vi har revat och släppt ut ca 5ggr/dygn, hela vägen (ingen rast och ingen ro). Vindriktningen har varit i stort sett konstant (O/OSO). Havsströmmarna, som enligt alla strömkartor skulle gynnat oss, har pekat lång näsa. Strömmen har varit nordgående isf västgående. En dag hade vi strömmen med oss och gjorde då vår bästa dygnetapp på 191nm = 8kn i snitt i 24tim = hur bra som helst. Växlande molnighet och lagom varmt (inte hett) men på nätterna långbrallor och dubbla tröjor och ganska ofta regnställ på nätterna då squallines drog förbi med regnbyar och hård vind.
Djurlivet, en jätteval i början på resan gjorde att vi var ganska skärrade för att krocka med en sådan bjässe, men inga fler valar syntes. Delfiner en gång bara och i övrigt var våra följeslagare; småsquid, massor av flygfisk och stormfåglar, så roliga att betrakta. En sen kväll fick vi ”närkontakt” då en stor squid flög på Lasse och landade rakt på hans vänstra kind och ramlade ner i hans knä!
Summa summarum; Vi hade tänkt oss en stilla segling över ”STILLA havet” men som vanligt blir det inte som man tänkt sig. Men, det är som det är och det blir som det blir….. Oavsett är det fantastiskt att vara här!
Lasse drar upp storfångsten, en 185cm lång svärdfisk
Lars cathes a big one, 185cm!
Ännu en squid har fastnat under skotet på skarndäck... stackarn!
Yet another squid, poor him!
Midsommar med stil! En paus i alla vågor gjorde dagen fantastisk!
A midsommer dinner without waves, fantastic!
Femmetersvågor var inte ovanliga, som stora berg rullar de fram..
Waves up to five meters high, not so uncommon...
Två dygn till Fatu Hiva, Marquesas (Frankrike)
07Jul, torsdag
Position: S09,38 W133,06
Vi lever i en veritabel häxkittel! Efter knappt två dygn av smörsegling så är vi nu inne i ett blåshål sedan några dagar och det verkar bestå hela vägen fram, ca 330nm till. Nätterna är värst. Då blåser det också stadigt mellan 10-12ms men därtill kommer fula fronter (squalls) farandes och det blir absolut becksvart, hällregn, stora vågberg plus krabba småvågor som kastar oss åt alla håll och vindbyar upp till 16ms. Vi har en revad, sprirad genua och en revad stor uppe. Plus motström alla dagar utan en!! Nu längtar vi till en plats där det är stilla och lugnt så att alla inälvor hamnar på rätt plats igen : D!
Om KonTiki hade startat sin resa samtidigt med oss, hade de sannolikt hamnat på Hawaii (i bästa fall) eller i Alaska (i sämsta fall) på grund av att den alltid rådande starka västgående strömmen har varit spikrakt nordgående!! Ett mysterium som tål att Googlas på!
När vi kastat ankaret i Jungfrubukten (Baie de Vierges) på Fatu Hiva ska vi fira med en STOOOR flaska BUBBEL! Sedan ska vi sova, sedan ska vi sova ännu mer och därefter sanera Ambika från alla lager av salt!
Efter Fatu Hiva får vi se vart vägen tar vägen… troligtvis norrut till Hana Moe Noa, Ua Pou och Nuku Hiva (vilka underbara namn), som alla tillhör Marquesas. Därefter hägrar de farliga atollerna i Tuamotu längre söderut.
Bara 997nm (av 3000) kvar till Fatu Hiva
03Jul
Position: S 08,05 W 121,55
Brödet tog slut och jag har dragit mig för att baka (ja, färdig brödmix såklart) när det skumpar och far så in i bomben! Men nu är det gjort fast irritationsgraden var extremt hög : D. Gott solrosbröd, mums! Inte heller har det varit lyckat att fiska när vågorna går så höga och vinden kraftig, firrarna är så förjolat stora jämt och de ska ju upp i båten....
Det luktade illa! Lukten spred sig över hela sittbrunnen till slut. Det var natt och en klädnypa för näsan, för ”nattvakten”, hade varit på sin plats. Nästa morgon tog Lasse på sig livselen och kröp en sväng runt båten och hittade tre squid och en flygfisk, gömda i olika skrymslen på däck, och med rimligt hög grad av förruttnelse ;D
Äntligen har det lugnat sig! Alla skumpiga vågor är som ”bortblåsta” och vinden har mojnat betydligt. Just nu seglar vi för fulla ställa med spirad genua i 7-8 ms, stålande sol och dyningen in från aktern, vilket ger extra skjuts. En helt fantastisk känsla!
Stormfåglarna är fortfarande med oss och stora stim av flygfisk, däremot har squiden försvunnit (de levande). Båten ”Good News”, med trasig Watermaker och generator, fick lagat dem. Vilken flax!
Nu börjar vi fantisera om att komma iland ;). Hoppas vi får en bra ankarplats på Fatu Hiva (S 10,27 W 138,4) som lär vara en helt makalöst vacker liten ö, som tagen ur en saga. Vi stannar inte länge där för jag har bitit av en del av en tand måste till ”plågis”. Sablar Dumleklubbor (som är så goda..)!
…bilder Galapagos
Halvvägs till Fatu Hiva, Marquesas, Polynesien!
30jun
Position: S 05,50 W 114,06
Vinden har nu vridit upp och blivit rakt akterlig och vi seglar plattläns med spirade segel. Vi har kommit halvvägs, 1500nm av 3000 är nu klara på knappt 9 dygn. = 7,3kn i snitt. Nu är vi värda en cava (fin-bubblorna får anstå till ankomsten till Polynesien)!
Hittills har det inte varit a ”walk in the park” som vi trodde att det skulle vara, snarare ”jogging in the dark” :D: Ibland far små fronter över oss med lite regn och kraftigare vind… sedan lyser solen igen. Fortfarande blåser det ganska hårt (9-14ms) och det är stora vågor in snett bakifrån = värsta slingerresan på plattläns. Tyvärr har strömmen varit mot- eller tvärs oss senaste tiden, som enligt böckerna ska vara klockrent med oss! Den nya prognosen talar om att hård vind av vara rådande flera dygn framåt…
Fast hellre så här än som flera båtar (ca 5st) bakom oss; de fastnade i ett stiltjebälte och låg bara och guppade med segel som stod och slog… en båt, ”Good News” fick fel på sin watermaker (= bad news) och kommer att få vattenkris! Båten efter honom (”Alchemist”, ca 90nm bakom) kommer att ge dem vatten när de är ikapp. Hur de kunnat förlita sig på bara en watermaker, förstår nog inte vi!!
Plötsligt, när vi skulle reva storen, lossnade en latta (igen) och gled sakta ned mot däck. Storseglet har stående lattor, det längsta är över 12m. Snabbt fick vi skota hem och agera segelmakare på däck – för tredje gången sedan vi lämnade Sverige!
Vi har inte sett någon tendens till mänskligt liv på sex dygn. Så, plötsligt I tisdags kom en helikopter på låg höjd över oss! Obegripligt! Det är 1200nm till närmaste kust. Lasse kollade AIS:en, inget fartyg syns till. Vi misstänker att helikoptern kom från ett större fiskefartyg, med avslagen AIS, då de ofta vill hemlighålla sin position (konkurrensfördel). Förmodligen används helikoptern till att spana fram valar eller fiskstim finns (osportsligt tycker vi).
Våra rutiner är på plats och allt flyter på bra. Nu är det bara resten kvar!
PS Mycket magjumpa blir det av att spjärna emot hela tiden! Vi kommer högst troligt att kunna visa upp var sin ”6-pack” när vi kommer fram ;P
…bilder Galapagos
