Farligt! Nära! Farligt nära!
Allt var klart för avfärd söderut igår morse! Varenda utrymme var fyllt till bredden mat, dryck, diesel, vatten, bensin… Vi skulle bara säga hejdå till killarna på marinan och så iväg till Hell-Ville för att klarera ut. Det blev inte så. Just som vi skulle kasta loss kom Bertrand på S/Y Rackham förbi och meddelade att en mobb hade bränt upp två europeiska män (vahaza) på stranden (”vår strand”) igår, bara några hundra meter från där vi åt middag och bara någon timme efter att vi hade gått hem. En person hade blivit skjuten till döds utanför polisstationen, av polisen, som försökte hindra mobben att ta sig in för att "hämta de skyldiga". Ytterligare en person, en Madagasker, brändes levande i den lilla byn här brevid.
Orsaken till kaoset är "organ trafficing". Flera barn uppges vara saknade och ett barn har blivit upphittad styckad med organ borttagna (hur makabert och fasanfullt är inte det!). Mobben trodde tydligen att männen som brändes upp var skyldig till organförsäljning. På marinan sa de att man inte under några omständigheter (som utlänning) ska lämna marinan och gå till stranden eller till byn Darelsalam, eller segla iväg och absolut inte åka till Hell-Ville.
Idag hoppas vi få besked att vi kan segla iväg och att det inte är farligt längst kusten.
"Two European men have been burnt to death in Madagascar by protesters who suspected they were trafficking human organs after a child went missing..."
I Coral Sea, mot Australien
Det är med blandade känslor som vi blickar tillbaka på Vanuatu. Spännande upplevelser (särskilt vulkanen i Tanna) i en tid som snabbt håller på att försvinna. Livet i de avlägsna byarna, svindyra priser (dyrare än i Sverige) så de fattiga kan inte köpa.. blandat med ganska dåligt väder med hårda vindar, mulet och regnskurar… och en märklig bakgrund.
23maj, Lamen Bay, Epi, Vanuatu
Igår gjorde vi en inhopp i kyrkan och medverkade i sång och dansnummer med de femton lokala damerna som var där. Alla hade roligt!. På kvällen åt vi, och två andra båtar, på den enda restaurangen i byn, eller snarare skjulet och fick smaka inhemsk mat. Vi hade bokat mat av den trevliga Tasso som sköter ruljansen här fortfarande, precis som när S/Y Vindrosa passerade här för 10 år sedan. Maten smakade gott men var ganska smaklös utan kryddor.
Sakta men säkert till NZ
380nm kvar till Opua (av 1100)
På ett stilla hav mot Nya Zeeland
Position: S 25,20 W 178,28
700nm kvar till Opua
Vi är nu inne på tredje dygnet och har 700nm kvar (av ca 1100). Minerva Reef har vi passerat och går raka spåret mot Opua. Havet är platt och det har varit strålande sol ända tills idag då det är lite mulet och åskmolnen närmar sig stadigt.
*Boken ”A Voyage for Madmen” handlar om Knox Johnston och ”grabbarna boys” som tävlingsseglade jorden runt single handed i 9 deltagande båtar, UTAN ATT STANNA, anno 1968-69.EN (1) kom i mål och en begick självmord. Gissa om de hade det tufft ibland!!!!!! Den ledande franska båten bröt tävlingen för att segla ytterligare ett varv runt jorden!
PS. Vinnaren, Knox, gav hela sin prispeng till änkan (hedervärt) och han blev sedan dubbad till Sir och är fortfarande aktiv skribent i Yachting World.
Kannibaler i Marquesas!
22okt, Uoleva, Ha'apai group, Tonga
Det det värsta vi hört på seglatsen.!!!! Ett segt långseglarrykte från Nuku Hiva i Marquesas (där vi låg en dryg vecka för inte så länge sedan) har nu bekräftats i tidningarna: Ett fransk långseglarpar köpte en guidad tur för att jaga vildsvin. Mannen blev mördad av guiden och kvinnan bunden och ansatt för försök till våldtäkt men hon slet sig och kom undan. Mannens kropp var bränd när den hittades styckad och, som om inte detta var nog hemskt, han var bränd för att ätas (grillad alltså) och inte för att ta bort bevis.. Hur hemskt är inte det!!
Ett österrikiskt par som vi pratat lite med, känner ett annat par, som känner de olyckdrabbade (hänger ni med?). och de ska vända tillbaka för att ta hand änkan!! Så kom allting ännu närmare plötsligt..
Här är en länk till en artikel:
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/Kannibaler-misstanks-ha-atit-turist/
Mot Niue, ca 600nm
Nu har vi varit på väg i drygt ett dygn och avverkat ca 150nm. Igår hade vi smörsegling, i bidevind, hela dagen på platt hav. Bara en lång dyning lyfte oss sakta upp och ner.. Så kom kvällen, natten och morgonen med stiltje och åskfronter som vi fick kryssa emellan med hjälp av radarn = motorgång. Hoppas vinden kommer tillbaka för vi har inte soppa som räcker hela vägen!
Just nu sol och spegelblank hav och en flygfisk har just återbördats till havet, Lasse fiskar.....
Notarius Publicerius
Nästan framme i Tuamotu atollerna
24juli, på väg mot Ahé eller Rangiroa
Position: S 14,01 W 146,03
Dessa atoller är unika i världen. I ett område, stort som Europa och mitt i Stilla Havet, ligger ett band av kollapsade vulkanöar, s.k. atoller som hör till frankrike. Först har en vulkanö bildats, sedan har det vuxit koraller runt vulkanen och till sist har själva vulkanen kollapsat och lämnat en ring av låga korallöar som blivit kvar som en ring runt en stor lagun, ibland flera km vid (t.ex. Rangiroa är 40nm)!! De flesta har en eller flera öppningar in i revringen. Ibland ser man inte ens revet utan man ligger för ankare, som det känns, MITT PÅ oceanen…
På flera av atollerna finns små byar och man livnär sig främst på att odla svarta pärlor. I Norra delen (på väg från Marquesas till Tahiti) bl.a. Ahé och Rangiroa, vågar sig en och annan dristig långseglare sig in (tack vare GPS) men i övrigt finns nästan inga turister. I mitten ligger Raroia där Thor Heyerdahl strandade med sin flotte Kon-Tiki (från Peru) 1947. I södra änden ligger Mururoa atollen där fransmännen gjorde sina kärnvapenprovsprängningar på slutet av 60-talet – FY – den kunde de ha sprängt hemma hos sig själva, politikerna! Kommer ni ihåg att vi, som protest, inte drack franskt vin, åtminstone inte på två helger. Det gäller ju att säga ifrån :D!!
Lasse hade, som vanligt, närkontakt med djurlivet. Igår natt sa det PANG och KRASCH i sittbrunnen! En STOR flygfisk, ca 30cm lång ca hade krockat med sittbrunnsbänken och ramlat ner på golvet och sprattlade vilt. Lasse försökte ta den försiktigt i stjärten för att slänga tillbaka den i havet men det var ”ogjörbart”. Till slut gjorde han (Lasse) en ”Halvnelson”, fick ner Fisken på ryggen och tog sedan, med bägge händerna runt den klibbiga fiskkroppen, och slängde ut den till sitt hav (säkert med en stor bula i pannan :D).
Vi är nu ca 4 timmar från Ahé och verkar det som vi inte hinner in i atollen. Senaste dygnet har havet varit platt och vinden bara 6-7ms, typiskt nu när vi behövde lite fart.. Man måste gå in mot tidvattnet, genom den trånga öppningen till lagunen och det ”fönstret”, för det här dygnet, kommer vi troligen att missa med några timmar när : ( I så fall går vi vidare och försöker komma in i atollen Rangiroa som ligger ytterligare 80nm sydväst om Ahé. Här måste vi passa tiden mellan hög- och lågvatten = slack (som varar en halvtimme). Vi håller tummar och tår!
Två dygn till Fatu Hiva, Marquesas (Frankrike)
07Jul, torsdag
Position: S09,38 W133,06
Vi lever i en veritabel häxkittel! Efter knappt två dygn av smörsegling så är vi nu inne i ett blåshål sedan några dagar och det verkar bestå hela vägen fram, ca 330nm till. Nätterna är värst. Då blåser det också stadigt mellan 10-12ms men därtill kommer fula fronter (squalls) farandes och det blir absolut becksvart, hällregn, stora vågberg plus krabba småvågor som kastar oss åt alla håll och vindbyar upp till 16ms. Vi har en revad, sprirad genua och en revad stor uppe. Plus motström alla dagar utan en!! Nu längtar vi till en plats där det är stilla och lugnt så att alla inälvor hamnar på rätt plats igen : D!
Om KonTiki hade startat sin resa samtidigt med oss, hade de sannolikt hamnat på Hawaii (i bästa fall) eller i Alaska (i sämsta fall) på grund av att den alltid rådande starka västgående strömmen har varit spikrakt nordgående!! Ett mysterium som tål att Googlas på!
När vi kastat ankaret i Jungfrubukten (Baie de Vierges) på Fatu Hiva ska vi fira med en STOOOR flaska BUBBEL! Sedan ska vi sova, sedan ska vi sova ännu mer och därefter sanera Ambika från alla lager av salt!
Efter Fatu Hiva får vi se vart vägen tar vägen… troligtvis norrut till Hana Moe Noa, Ua Pou och Nuku Hiva (vilka underbara namn), som alla tillhör Marquesas. Därefter hägrar de farliga atollerna i Tuamotu längre söderut.
Bara 997nm (av 3000) kvar till Fatu Hiva
03Jul
Position: S 08,05 W 121,55
Brödet tog slut och jag har dragit mig för att baka (ja, färdig brödmix såklart) när det skumpar och far så in i bomben! Men nu är det gjort fast irritationsgraden var extremt hög : D. Gott solrosbröd, mums! Inte heller har det varit lyckat att fiska när vågorna går så höga och vinden kraftig, firrarna är så förjolat stora jämt och de ska ju upp i båten....
Det luktade illa! Lukten spred sig över hela sittbrunnen till slut. Det var natt och en klädnypa för näsan, för ”nattvakten”, hade varit på sin plats. Nästa morgon tog Lasse på sig livselen och kröp en sväng runt båten och hittade tre squid och en flygfisk, gömda i olika skrymslen på däck, och med rimligt hög grad av förruttnelse ;D
Äntligen har det lugnat sig! Alla skumpiga vågor är som ”bortblåsta” och vinden har mojnat betydligt. Just nu seglar vi för fulla ställa med spirad genua i 7-8 ms, stålande sol och dyningen in från aktern, vilket ger extra skjuts. En helt fantastisk känsla!
Stormfåglarna är fortfarande med oss och stora stim av flygfisk, däremot har squiden försvunnit (de levande). Båten ”Good News”, med trasig Watermaker och generator, fick lagat dem. Vilken flax!
Nu börjar vi fantisera om att komma iland ;). Hoppas vi får en bra ankarplats på Fatu Hiva (S 10,27 W 138,4) som lär vara en helt makalöst vacker liten ö, som tagen ur en saga. Vi stannar inte länge där för jag har bitit av en del av en tand måste till ”plågis”. Sablar Dumleklubbor (som är så goda..)!
…bilder Galapagos
Halvvägs till Fatu Hiva, Marquesas, Polynesien!
30jun
Position: S 05,50 W 114,06
Vinden har nu vridit upp och blivit rakt akterlig och vi seglar plattläns med spirade segel. Vi har kommit halvvägs, 1500nm av 3000 är nu klara på knappt 9 dygn. = 7,3kn i snitt. Nu är vi värda en cava (fin-bubblorna får anstå till ankomsten till Polynesien)!
Hittills har det inte varit a ”walk in the park” som vi trodde att det skulle vara, snarare ”jogging in the dark” :D: Ibland far små fronter över oss med lite regn och kraftigare vind… sedan lyser solen igen. Fortfarande blåser det ganska hårt (9-14ms) och det är stora vågor in snett bakifrån = värsta slingerresan på plattläns. Tyvärr har strömmen varit mot- eller tvärs oss senaste tiden, som enligt böckerna ska vara klockrent med oss! Den nya prognosen talar om att hård vind av vara rådande flera dygn framåt…
Fast hellre så här än som flera båtar (ca 5st) bakom oss; de fastnade i ett stiltjebälte och låg bara och guppade med segel som stod och slog… en båt, ”Good News” fick fel på sin watermaker (= bad news) och kommer att få vattenkris! Båten efter honom (”Alchemist”, ca 90nm bakom) kommer att ge dem vatten när de är ikapp. Hur de kunnat förlita sig på bara en watermaker, förstår nog inte vi!!
Plötsligt, när vi skulle reva storen, lossnade en latta (igen) och gled sakta ned mot däck. Storseglet har stående lattor, det längsta är över 12m. Snabbt fick vi skota hem och agera segelmakare på däck – för tredje gången sedan vi lämnade Sverige!
Vi har inte sett någon tendens till mänskligt liv på sex dygn. Så, plötsligt I tisdags kom en helikopter på låg höjd över oss! Obegripligt! Det är 1200nm till närmaste kust. Lasse kollade AIS:en, inget fartyg syns till. Vi misstänker att helikoptern kom från ett större fiskefartyg, med avslagen AIS, då de ofta vill hemlighålla sin position (konkurrensfördel). Förmodligen används helikoptern till att spana fram valar eller fiskstim finns (osportsligt tycker vi).
Våra rutiner är på plats och allt flyter på bra. Nu är det bara resten kvar!
PS Mycket magjumpa blir det av att spjärna emot hela tiden! Vi kommer högst troligt att kunna visa upp var sin ”6-pack” när vi kommer fram ;P
…bilder Galapagos
Mot Fatu Hiva, en tredjedel avklarad!
Position: S 04,49 W 106,51
Så roligt hade vi den natten :D
Mot Fatu Hiva – EN JÄTTEVAL!
Midsommar 24jun 2011
Position: 02,30S 097,45W
”Stökigt men snabbt” är ledorden för de första dygnen! Första dygnet loggade vi 180nm (personbästa för Ambika) vilket blev ett fartsnitt på 7,5kn! Andra och tredje dygnet 160nm. Men priset är en skumpig seglats i halvvind, 8-14ms, motström, brytande sjö och med revade segel. Ett dygn efter oss i spåret ligger segelbåten ”Good News” och med dem har vi HF-kontakt varje dag. En läkare i kölvattnet är ju superbra ; )
Varje morgon hittar vi små squids på skarndäck, inte mer än 5-10cm långa. Hur i hela friden hoppade de upp med sina korta ben (eller är det armar)? Antagligen följde de stackarna med brytade sjöar… Andra djur vi sett är pyttesmå fåglar, snabba som svalor, äter något från havsytan, havssköldpaddor på 3000m djup(!), stora delfiner och så flygfisk så klart, stora stim.
Igår, strax före mörkret, fick vi upp en jättestor svärdfisk, 185cm lång och vägde över 20kg (Lasses bedömning : )
Idag, midsommarafton, sitter jag och läser en bok (I Cooks farvatten) när jag nästan får hjärtslag. EN JÄTTEVAL, större än Ambika, frustar ut en kaskad med vatten fem meter bakom mig. Jag skriker något oartikulerat till Lasse som är nere i ruffen, han hör att det är bråttom. Vi klamrar oss fast i båten under sprayhooden. Bara valen inte får för sig att hälsa på oss lite kärvänligt, en puff med stjärten på kölen och vi får kalla på MAYDAY! Valen kommer upp igen 10m från fören, flåsar med två andningshål (!) och dyker ner. En gång till gör han så och sedan är han borta, PUH vilken pärs!!!! Jag vågade inte gå ner för att hämta kameran, det grämer mig nu! Pilotvalarna på Galapagos var som stora delfiner jämfört med denna jättelika bjässe!
Med bultande hjärta går vi så småningom ner i pentryt och förbereder midsommarlunchen, sill som sig bör (tack Anette och Göran) och jordgubbar med grädde till efterrätt, visserligen på burk men ändå : D. Mums och så snaps förstås (en liten, liten en..).
Petra lägger in en galapagosbild – på valar kanske…: )
Mot Madeira samt besättningsbyte
Igår hade vi en skön slappardag på sandstranden i Vilamoura och på eftermiddagen sa vi "på återseende" till Marie och JanA som seglat med oss i 10 dagar - tack för den fina dikten i gästboken!!! Det var hur kul som helst att vara tillsammans och upptäcka Algarvekusten!! Enda smolken var att Afrika gick förlorad!!
Vi träffar också Jaja och Claes på S/Y Septima. Claes kikar på våra ständigt återkommande problem att på upp väderfiler via HF. Hans analys var glasklar; programmet sänder inte iväg meddelandet.... Alltså, vi börjar närma oss pudeln kärna men någon lösning är inte i sikte. Tack och lov kan vi få upp motsvarande väder via Satcom men vi har ju investerat en och annan krona i HF-anläggningen..... Kvällen avslutas med trevlig middag "på byn" och en kopp kaffe och Calvados ombord på Septima i väntan på att nästa gast skulle komma: Kapten Totte ska segla med oss över till Madeira, eller snarare Porto Santo i första hand. Välkommen!
Mot Madeira
Vi har ca 500 nm framför oss till Porto Santo och vindarna ser svaga ut så det kommer nog att ta ca 4 dygn. Nu ska vi catera upp båten med vatten och mat - sedan far vi med vinden!!!!!!!!
På foton ser Porto Santo ut som den värsta Söderhavsö! Jipeee!!
Nu tar det några dagar innan vi kan lämna nästa rapport, håll ut! :D
PS. Nu är det bara 8 dagar kvar till nya sandaler... fast Lasse snackar sig varmt om ett nytt drag som liknar en bläckfisk...
Sista dagen med gänget....
Claes analyserar HF-problem och Jaja och jag lyssnar hänfört..
Ny gast; Kapten Totte har redan börjat på jobbet :D - mot Madeira!!!
Valvaka i Vila Real - tillbaka i Portugal!
Efter Rota seglar (vi för motor) till El Rompido. Ingen vind. Över huvud taget har det varit väldigt dåliga seglingsvindar på Algarvekusten i form av instabila och svaga vindar. Vi tar upp segel och efter 20min får vi ta ner dem igen... El Rompido var ett särskilt spännande ställe att angöra på grund av sandbankar, grunt och extremt smalt väldigt nära stranden - en angöring som inte alls stämde med plottern!!! Väl framme la vi oss på svaj över natten och gjorde en blixtvisit in till den söta byn och handlade bröd och grönsaker (plus öl och vin).
Från El Rompido seglar (motorar) vi ca 30nm till Vila Real. Vi stannar ibland och tar ett dopp i böljan :D. På kvällen valvaka (via trög uppkoppling på Internet) med stora förhoppningar om alliansseger... Champagnen byttes dock mot Mousserande vin när resultatet redovisades.
Imorgon ska Marie och JanA med flyget tillbaka till verkligheten och vi måste närma oss Faro så nästa destination blir Vilamoura.
Vadå svårt att hitta ankarplats i El Rompido!!!??
Haremsdamer i Afrika!??!
Första valrapporten har just anlänt!!
Det förlorade slaget vid Trafalgar
17sep, Rota
Sancti-Petri
Det blåser upp på natten! Vi ligger på svaj, inklämda bland båtar och bojar och vaknar kl. 02.00 av att Ambika slutar att röra sig och det kluckar märkligt i aktern. Vi har fastnat i en tom boj! Den har fastnat mellan rodret och kölen och natten är becksvart, schajse!! Inget annat att göra än att avvakta kraftfullt och sitta ankarvakt ifall vi skulle börja dragga. I gryningen lossnade Ambika själv och den trötta besättningen börjar planera seglingen mot Afrika.
Sancti-Petri – Afrika
Från Sancti-Petri satte vi segel med destination Ceuta, den spanska enklaven på Afrikas norra spets. Motvind, så vi beslutade oss för att gå för motor ca 70nm eftersom vi föresatt oss att nå Afrika. Vi hade ett kort ”window of opportunity” innan vi måste vända tillbaka till Faro, där Marie och JanA ska ta flyget hem.
Motvinden ökade i styrka ju närmare Gibraltarsundet vi kom, upp mot 17 m/s. Vågor och dyning byggde upp allt mer medan strömmen var med oss med ca 2 knop. Resultatet var att sjön blev krabb och Ambika slog hårt ner i de största brytande vågorna. Fram med flytvästar, den handburna VHF:en och livlinor, vi skulle ju fram! Vi insåg att vi måste ha en alternativ hamn i avvaktan på mindre vind och beslutade oss för att gå till Barbate vid Cabo Trafalgar (där Lord Nelson vann sitt sjöslag mot spanjorerna). Inseglingen till Barbate låg visserligen i helt fel vädersträck med vind och dyning från ”häcken” - men det skulle nog gå…
När vi hade ca 5nm kvar till Barbate hörde vi kustbevakningens meddelade att vindstyrkan vid Tarifa, ca 15 nm från Barbate, var 48 knop = storm.
Då gav vi upp, vi erkände oss besegrade vid Trafalgar! Molokna vände vi skutan 180 grader och styrde mot en säker hamn, Cádiz, med revad genua. När vi seglat ca en timme i skön undanvind VÄNDE VINDEN och vi fick motvind hela vägen till Cádiz! Men vid det här laget började vi bli filosofiska och citerade bl.a. Allan Karlssons mamma (i boken Hundraåringen) ”det är som det är och det blir som det blir”! Det är ju så sant som det är sagt. Det blev inte Afrika denna gången!
Cádiz – Rota
Vi slickar såren i Cádiz. Marie och jag genom att vidmakthålla vårt svarta bälte i shopping. JanA och Lasse hade ingen höjdardag där – heller :D. Cádiz var en mysig stor stad men marinan ligger urtråkigt! Sent på eftermiddagen drar vi vidare över Cádizbukten nordväst till Rota som visade sig vara en riktig pärla för seglare (och shoppingsugna).
Minerna före Slaget Vid Trafalgar :D
Våra dragdjur är lite uppgivna... Först nederlag i Trafalgar, sedan detta!!
Salta bad och strandhugg
14sep, Sancti Petri
Ytterligare en pryl har införskaffats. Denna gång i Chipiona dit vi seglade från Ayamonte. Lasse har köpt ett harpungevär! Nu ska det, förutom fiske med spö, också harpuneras fisk. Jaja, det får vi väl se…. Marie och jag var lite mer modesta och köpte lite limegröna prylar för betydligt mindre dineros. Solen skiner, vindarna är svaga (vi hissar segel men får snart ta ner dem igen), havet är grönt och 29 grader varmt! Fast vi fick hicka igår! När vi skulle ta med oss soporna som stått i sittbrunnen över natten sprang en stor och fet kackerlacka snabbt därifrån. Kackerlackor vill man INTE ha ombord för man blir aldrig av med dem! De lägger ägg och förökar sig som – kackerlackor – och motstår alla former av gifter. Men denna kackerlackan hade inte räknat med faktorn "Lars Ödmark". Lasse kastade sig över honom precis vid nedgången till salongen, ivrigt påhejad av JanA, och tillintetgör honom effektivt under sin gummisula . End of story för denna gång :D.
Från Chipiona forsatte vi ca 35nm till Sancti Petri som skulle vara en övergiven by inne i en vacker men öde lagun. Vi såg obrutna vidder och vita sanddyner framför oss. Men icke. Fler än vi hade lockats av denna beskrivning (i Imray). Uppskattningvis ligger ca 150 båtar på boj och svaj här! Vi ligger på svaj och har grillat marinerad kyckling i sittbrunnen under det att Pavarotti underhållit oss med sin skönsång!
Planen är att fara vidare imorgon bitti - mot Afrika! 
Svårt att tro kanske men vi demonstrerar "ambikatröjorna"......
JanA, stolt grillare av paprika (och senare kycklingfilé magnífico)!
Fiesta och påökning av besättning
12sep, Ayamonte (Spanien)
En Fiesta som heter duga, den i Alcoutim! Det firas i dagarna FEM i Alcoutim och kl. 08.00 (!!) på morgonen slutar discomusiken som avslutar nattens övningar. Det grillades helstekt gris, det fanns fullt av stånd med sötsaker, öl och vin flödade, marknad, fyrverkerier, musik och dans i varje vrå. Portugiserna vet hur man festar, gammal som ung är med!
Igår fick vi förstärkning. Marie och JanA (Jan-Anders) Holmqvist kom med Norweigan till Faro för att segla med oss i dagarna tio. Leif Axelsson, som bor nära Faro, hade den stora snällheten (!) att ge Holmqvistarna skjuts hela vägen till Alcoutim, fantastiskt!
Lite möra var Marie och Jan-A första natten (de hamnade rakt in i Fiestan efter att ha stigit upp kl.0300 på morgonen) och vi hittade dem sovandes i sittbrunnen efter att Lasse och jag dristat oss till en virvlande dans (nåja) eller två.
Det blev fem dagar i floden. Dagar fyllda av både arbete och Fiesta. Nu bär det av ut i havet igen! Fast först ska vi övernatta i flodmynningen, denna gången i Ayamonte på den spanska sidan…
Mums, den "svarta" grisen smakade underbart!
Välkommen till Ambika, Marie och JanA!!!
Flameco i 1300-talsborgen - HÄFTIGT! Dock hade de stulit S6 (tjejgängets) limegröna klänningar....
Oväntat besök :)
Vi putsar och vi fejar på Ambika i värmen och tar en paus ibland för att svalka oss på "playan" som är en liten sandstrand vid en biflod till Ría Guidiana. Det tar ca 10min att gå dit. Skööönt!
Leif och Laila Axelsson, seglare och honörsmedlemmar i långseglingssällskapet "Tobis", och deras vänner Elisabeth och Åke kom för att hälsa på och äta lunch med oss i Alcoutim. Leif och Laila bor i Algarve, i Loulé, sedan 10 år tillbaka. Många (!!) timmar senare, alla goda rätter uppätna (kanin, svart gris, grillspett, m.m.), alla vinkaraffer urdruckna och många roliga historier berättade skils vi och lovar hålla kontakt.
Snart måste väl förberedelserna ändå vara klara för Fiestan. Det fixas och grejas i varje hörn av byn. En stor estrad är uppmonterad vid hamnen, bara 40m från Ambika och precis vid landgången från bryggan har man satt upp grillkök, ölutskänkning, bord och parasoller. Vad månne bli av detta? Internationell fotboll har utlovats (mellan byarna = spanien mot portugal) liksom flamenco och disco, etc...
Lasse är redo för morgondopp på "playan"!
Gott och trevligt så det förslår!
...och var ligger Alcoutim då?
Här är vi NU!
