From Rodrigues with love

31maj, Port Mathurin, Rodrigues, Indiska Oceanen
 
 
Det är Väldigt Trevligt här i Rodrigues. En härlig liten ö med böljande kullar och lite karg natur som vi gillar. Lite á la Fårös Lauterhorn. Här det en "laid back" attityd och det är fullt av leenden överallt. Det talas kreolska som i våra öron låter som franska. Engelska talar de flesta. Huvudgatan är full av färgglada butiker med ett innehåll som förblir okänt tills dess man klivit in i affären. Då ser man allt från tuggummi till navkapslar, färska ägg och glittrande hårspännen... Några få restauranger stoltserar man med och i lokala hamnkrogen går det bra att bli lite rund under fötterna i (eller hur Lasse :) Det är till och med så att man nästan kan se sig själv sitta i ett litet stenhus med utsikt över det blå havet, i ett romanstisk skimmer, skrivandes på en spännande roman....
 
En gång var Rodrigues en fransk koloni (vilket märks i tal och i antal tillgängliga baguetter och croissanter) som sedan blev engelsk (1809), liksom Mauritius, och slaveriet förbjöds. Rodrigues och Mauritius hör fortfarande ihop och är självständiga sedan 1968. Fast Rodriguanerna är stolta över sin begränsade, men dock, autonomitet. Stanna här, säger de till oss. "Det är mycket trevligare och vänligare än i Mauritius". Det kan mycket väl vara sant för de är bara ca 40000 invånare här, en blandning mellan afrikaner och fransmän, jämfört med ca 1250000 och Mauritius är mycket mer exploaterad med mycket turism. Den tredje ön i Maskarerna, Reunion, hör till Frankrike fortfarande som en det av det franska kolonialsamfundet, liksom Sällskapsöarna i Stilla havet. Intressant.
 
Jobbmässigt är Ambika nu avsaltad både inne och ute, teaken är rengjord och nyoljad, invertern fungerar igen (det var saltvatten i brödrosten som fått säkringen att trippa), En utombordare till jollen finns inte att köpa här (bara en som är för stor) så det får vänta till Mauritius. Alla kapockkuddarna har möglat och hänger nu i spinnakerfallet som ett sorgligt flaggspel för avluftning. Vår solregulator (en av dem) har fått för hög saltdos och överlevde inte. Dylika finns inte att uppbringa här så det blir till att vänta till nästa ö med det också :( 

Vi har tagit seden dit vi kommit och njuter av det stillsamma livet här i den "perfekta temperaturen". En del cykelturer gör vi som häromdagen, när vi var som längst bort trappade Lasse av cykelkedjan och vi fick gå hela vägen hem :) I och för sig bra för våra stela sjöben. En tur på scooter blev det häromdagen. Den här ön är "gjord" på en dag, inklusive en två timmars guidad tur i sköldpaddsravinen och limestonegrottan, så liten är den. Fast det är klart att det finns mycket mer att se om man bara önskar gräva lite djupare - och det gör man :D
.
Sju båtar huserar längst kajen idag - det finns inte plats för fler och de som kommer får lägga sig på svaj. Igår hade vi "samkväm" (vilket ord) och alla träffades på "potluck snacks" på piren. Det innebär att alla tar med sig eget att dricka samt något gott att äta som man bjuder till alla. Jättetrevligt. 
 
Vi stannar här till mitten av nästa vecka, tror vi, och sedan bär det av till Mauritius (300nm) för att lämna Ambika där och flyga hem en sväng. Känns konstigt att åka hem på sommaren.....
 
 
 
 
Rodrigues is a lovely place on earth. There is no other way to describe it. It´s a tiny island with just 40 000 inhabitants and they are ALL very friendly. Much more so than on their neigbour island Mauritius, according to themselves, and we tend to believe them :) Port Mathurin, is the capital city, and the Port Captain, Capt. Gilbert, is exteemly helpful and friendly. We are seven yachties here at the moment and more is expected to arrive from Cocos Keeling in the near future. The pier is full and on Saturday, when the combined passenger and freighter ship arrives, all yachts has to go on anchor for 24h. Thanks to the friendly staff here we got to tie Ambika along the tug due to our lack of outboard engine!!



The charming city (or rather village) is very easy going and colourful and the singing sound of creole is heard everywhere. There is the local bakery with fresh Baguettes, a few restaurants, a market, a harbour shag where one can get a bit wobbly (right Lars:) and a place to rent a car/bike/scooter...



... and in the small shops you can buy almost anyhing, from sausage to jerry cans, camenbert, flip flop, fresch eggs, etc :)



With the small fishing boats they sail to the outer reefs (we think) and fish like in the good old days. A practical and endemic way of getting fresh fish...




...and dried octupus on the dinner table.



The reef extends far away from the shore and there are a few beutiful beaches.



S/Y Mary came along and we celebrated their arrival with some ice cream in town; chocoate and strawberry flavour of course :)


Rodrigues has a big tortoise park with 350 reptiles, who all wanted to be scratched under the chin. The biggest and oldest was Luke, 92 years and 196kg. In the same park there is a large Lime Stone Cave and we had a guide that took us around the premesis for over two hours. 
 
 
Some more "mood images" from the island..

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bye, Bye Chagos

23maj, ca 25nm NO Rodrigues, Indiska Oceanen – ohoj, land i sikte!


När Lasse med macheten
hackat sig igenom den sextonde (16) kokosnöten på dagens promenad (han påstod sig vara törstig) så förstod vi att nu var det dags. Dags att dra vidare. Segla iväg. Lämna paradiset. Även kokos- och andra krabbor kommer att välkomna detta beslut för att ha något kvar att äta under överskådlig tid :D


Fyra veckor har gått. Vi tar ömt farväl av stingrockan, sköldpaddan, kokoskrabban (både den brunröda och den blå), eremitkräftan, den rödfotade boobisen, fregattfågeln och tärnan. Till våra ca tio husfiskar (som fixade rent och fint runt båten från matrester) sa vi att det nog snart kommer nya gäster. Till råttorna och hajarna nickar vi bara ett avmätt hejdå. Vi vinkar till palmerna, de vackra stränderna och korallhuvudena där vi snorklat och tänker att ”hit kommer vi aldrig mer igen”. Väldigt få människor kommer någonsin hit. Det har varit ett äventyr och ett privilegium. Men nu måste vi vidare, blodet svallar. Fyra veckor räcker :) 


Sist vinkar vi till Familjen Linda och Ludde på Mary af Rövarhamn och deras underbara ungar Lovis och Otto. De  blev kvar ytterligare några dagar och vi tackar för lånet av utombordaren och all hjälp – våra snälla räddare i nöden (hoppas bara de tar tillfället att öva lite på ”Chicago” ;P). Må de få bra vindar när de seglar och det ska bli kul att sammanstråla snart i Rodriguez eller Mauritius. När vi seglar iväg är det bara två båtar kvar; Mary och en fransk båt. Det känns tomt i den lilla atollen.


Så fort vi kommer iland (och får Internet) ska massor av bilder publiceras här nedan. De ska få förklara hur Chagos ser ut. Vi hoppas de kan förmedla känslan av paradis i kombination med avlägsen vildmark och spegla lite av det äventyr som vi upplevt.



Seglingen från Chagos till Rodriguez har varit jobbig och obekväm i kvadrat. Milt sagt. Men inte farlig, inga stormar.  Resan till den lilla ön 300nm öster om Mauritius är 1050nm. Den är svårforcerad pga. av den ostliga/sydostliga passadvinden som gör det svårt att hålla höjden. Att kryssa på Indiska Oceanen gör man ju bara inte. Därför är det få seglare som kommer dit, de flesta siktar på Madagaskar eller Mauritius som innebär en betydligt bekvämare resa. 


Summering av överfarten

- Seglad tid; beräknat 6 dygn och 20 timmar

- Snittfart ca 6,5kn
- Det regnade i fem dygn – massivt och ihållande, ibland i squalls med kulingvindar i kolsvart natt
- Motorgång i drygt ett dygn i stiltje när vi lämnar Chagos, annars endast för batteriladdning
- Förhärskande vindar var 20-30knop från OSO som gav oss halvvind men mest dikt bidevind
- Vågorna oftast 2-3m, i sällsynta fall 1m respektive 5-8m –  krabb sjö och vågberg, ibland korssjö
- Strömmen skulle vara västlig. Vi begriper fortfarande inte hur den går; mot alla håll enligt plottern
- Stor flygfisk hade somnat under kudden i salongen och vi undrade länge varifrån den fruktansvärda stanken kom ifrån…
- 5 flygfiskar/squid plockas från sittbrunnen varje dag – 2 räddades till livet
- Vi tar var sitt sjösjukepiller - för första gången på resan
- 4 av 5 matträtter bestod primärt av pasta eller nudlar
- Kapockkuddarna är platta som plankor och hårda som cementsäckar = ömt i ändanom
- Vi har fortfarande inte duschat och tvätta håret. Jag stoltserar också med ett stort och präktigt munsår längst hela underläppen – need I say more?
- Ett (1) foto är taget  under hela resan – av Lasse i regnställ – vad annars?
- Incidenter; Stora invertern fungerar inte (= ger inte 220V), den vattensäkra VHF-radion slutade att fungera, kompassljuset på styrbords sida slocknade  och kompassen på navigationssystemet gick bananas inatt. Även ekolodet och Charlie (autopiloten) la av då men kom tack-o-lov tillbaka igen efter en stund.


I sanningens namn
ska sägas att det sista 1,5 dygnet har varit kanon. Snabb och härlig kryssbog i sol respektive fullmåne och stjärnor. Havet nästan platt, bara 1m lång dyning. Nu ser vi Rodriguez som är 400möh och vi kan nästan känna smaken av croissanter och, för en stund, glömma hur salta och snuskiga vi är :D 
Civilisationen– here we come!!!!!!!!!!!!

På snart återseende :)
Publicerat av vår högt värderade bloggassistent, Petra!


PS. Det är höst här, vilket innebär att temperaturen har gått ner från 32+ grader i Chagos till 25, i luft såväl som i vatten, UNDERBART!


*****************

We just arrived (the 23rd of May) to Rodrigues after a Very Wet Sailing from Chagos, 1050nm. We had a close reach for 7 days and 20-30kn wind combined with occasional squalls... But it´s wonderful to be here in Rodrigues and it was worth the extra effort to get here :)

 
Welcome to Chagos - a true Paradise. But as in all Paradises (?) it has a snake, in this case the sharks. They are "just" Black Tip Sharks, but we don´t feel very comfortable with them around. Hungry beasts they are, and there are plenty of them.


Boddam island. We we had a mooring in midst of very many bombies (coral heads). This is the "safest" place in the atoll (Salomon islands) for many wind direction. 
 
 


At the most we were 10 yacht gathered in the atoll. This is "The Yacht Club" were we all met for a sundowner or two and chared stories.. some stories were worse than others :D



At night (preferably) these little big fellows (Cocos Crabs or Chagos Ducks) come by and they were not afraid of us nor the flashlights. We have been told they taste delicious -  but unfortunentaly they are prohibited to catch and eat!

 
The Church at Boddam island. 400 people lived here in the late 18th century - workers (propably slaves) belonging to a coconut plantation. It was a small village but everything is now taken back, almost completely, by the thick djungle.
 
 
Most days were very calm and the atoll looked so beautiful. But we had some rainy days also...
 
 
All of a sudden our outboard engine did not want to function any longer.... This, of all places, is the absolutely worse place to be without an outboard. Luckily our Swedish friends on SV Mary had an extra engine that we could borrow. What are the chances..... 
 
 
This little hermit crab brags about his unique dress - a tiny glass jar instead of a shell. Very chic indeed!
 
 
Some times the sea was coloured green with algees. This was one of these days but the shark did not seem to mind.
 
 
BIOT (British Indian Ocean Territory) and some navy guys came by to inspect the visitors (sailors) twice during our four weeks. Every vessel MUST have a granted permission in order to visit Chagos.
 
 
 

Guess what the captain is doing... :) I think he was VERY thirsty!
 
 
Before leaving Chagos we visited the islands Takamaka and Ile Fouquet. They´re even more beautiful and much more isolated than Boddam :)
 
 
A strong NW gale put the BIG catamaran (80ft), "Black Rose" from Port Vila, on the shore on Ile Fouquet last year. The reef around here is full of wrecks...
 
 
Lot´s of Fregatt birds and Red Footed Boobies in every tree. Cool!
 
 
Closeup on Red Footed Boobie

 
Unidentified Flying Object (UFO). Does anybody know the brand?
 
 
Just another day at the office (right Kyle :)... 
We are "on vaccation", just reading books and enjoying ourselves, without a care in the world, right here in the wilderness. It´s to hot to be doing maintenance anyway :D
 
 
 

Otur och tur i oturen

09maj, Boddam island, Salomon Islands, Chagos, BIOT (British Indian Ocean Territory)

Dagarna går sin stilla lunk. Nästan varje dag tar vi macheten och går genom djungeln och tar en runda runt ön. Lasse hugger manligt ner lite palmblad som korsar vår stig. Paus med nyhuggen kokosnöt som ger gott vatten och mättande kött på andra sidan ön där brisen fläktar skönt. Allt är som är som taget ur en turistbroschyr. Man får inte ta snäckor med sig men man kan beundra dem på plats. Fingra lite på dem. Tur att det inte finns så många eller så fina… De riktigt fina är dessutom upptagna av eremitkräftor av alla de storlekar. Ibland snorklar vi men att det finns hajar i närheten, några riktigt stora, gör att intresset svalnar lite. Om man så säger :D

Det finns sannerligen gråväder här också. Inte bara sol och turkost hav. Häromdagen var himlen jämngrå och det regnade HELA dagen och på nätterna kommer det ofta en squall förbi med mycket vind och kraftigt regn.  Det blev inre tjänst då med kolla igenom foton, läsa, skriva dagbok, laga fotpump, städa, etc. Regnet gör att samling vid ”Yacht klubben” inte blir av heller. Långtråkigt. Om man så säger :D

Vår utombordare packade ihop i förrgår. På väg hem från en snorkeltur lät det väldigt illa i motorn i ungefär 30sek, som om någon hällt 1kg sand i maskineriet. Så blev det tyst. Motorn startade aldrig mer.  Varför väljer grejerna att göra det JUST NU när vi VERLIGEN behöver dem. Efter det kom undret; SY Mary Hade en extra utombordare. En som dessutom fungerar. Ingen har extra utombordare. Ingen annan än Mary, vår räddare i nöden som dessutom hade reservdelar till vår fotpump OCH Ludde viste hur man lagade den. WOW! Som om inte detta vore nog har de tillverkat drag och givit till oss så vi är verkligen ”Back in Business”. 

Utan utombordare klarar man sig inte som långseglare vilket gör vårt beslut om nästa destination mycket enkelt; vi seglar till Mauritius. Där bör det finnas utombordare med kort rigg och ca 6hk att köpa. Hoppas vi!

Ovädret är fortfarande lite på G och lurar i öster. Varannan dag säger prognosen att en tropisk storm håller på att etableras med hård vind även hos oss och varannan dag är prognosen mycket bättre. Det är bara att sitta still i båten och vänta tills vidare :D Om man säger så!

Vi är nu bara fyra båtar kvar och vi följer dem som just startat sin resa på kortvågsradion kl.0800 varje morgon. Några, de som går till Mauritius, kommer att få det ganska tufft medan gänget till Madagaskar får lagom skjuts ända fram. Fair winds önskar vi dem alla!

 

Finskt finbesök i Antigua

 

Panama City

 

San Blas

 

S6 på Aruba

 

Blue Footed Boobies på Galapagos


Hajfiske med besvär

03maj, Boddam island, Salomon Islands, Chagos, BIOT (British Indian Ocean Territory)

Glada I hågen åkte vi iväg på fisketur häromdagen. Ludde och Otto från S/Y Mary i sin jolle och vi i vår. Den trasiga fiskerullen som vi fått av Ludde var hjälpligt lagad (vår var helt trasig efter senaste gigantfisken) och monterad på spöet. Alles klar! Med dödsförakt korsade vi den brytande barriären av brytande vågor mot revkanten som skiljde atollen från det stora havet och kom snart ut på andra sidan, utanför atollen, där alla fiskar skulle vara.  Nåja, det var inte alls så stora vågor den här dagen. Men det kunde ha varit det :)
På utsidan av revet (där havet gick från 5m till 200m) satte vi högsta fart längst revet (hmmm, tyvärr bara 3-4kn med vår pyttemotor) och med spända ansikten tittade vi på linan. Det stora bläckfiskdraget var på. 
- Bizzz. Napp! En lagom stor tonfisk nappade på kroken och drogs expertmässigt upp i båten och kniven gjorde processen kort med honom. Stolta tittade vi bort på Ludde och Otto som ännu inte fått napp.

 

I med draget igen. 
- Swopp, borta! Måste ha varit en haj eller något annat stort. Lasse ser ledsen ut. Bara tre drag kvar. Under tiden får Ludde och Otto upp en fin Grouper och en Redsnapper. Lasse byter snabbt drag till ”Den Finaste Av De Alla”, den vi döpt till Melvin II efter Victors fantastiska ”Melvin” med vilken han dragit upp massor av läckerheter ut havet. Det tog exakt två minuter så var Malvin II historia också. Det gick så fort att vi knappt hann reagera. Den här gången var det en vajerögla som inte höll måttet. Två drag kvar!

Finaste bläckfiskdraget åker på. Nu dj…lar!
- Napp igen! Underbart, hoppas det är en Grouper.. Vad konstigt den uppför sig… Neeej, det är en haj igen. En gråhaj, inte särskilt stor, kanske 1,5m har käkat upp draget och kämpar nu för sitt liv. Lasse vägrar att klippa linan och låta draget försvinna och tillkallar hjälp i form av Ludde och Otto som har en tång att dra ut kroken med. Ludde kämpar en stund, ända tills han tappar sin allra finaste tång i havet. Hajen kämpar vidare och gör tvära utkast mot oss och bort igen. På något sätt lyckas Lasse få loss en av de två hullingarna så bara en av krokarna är utanför munnen. Snart är nog kroken och draget räddat. ICKE SÅ! Hajen gör en ny kraftansträngning och gör ett utfall längs med gummijollen. Pssssssssssccchhh. Hajen gör en lång reva i jollen med kroken som sticker ut i hans mungipa och luften är borta på mindre än en minut i den ena av de två kammarna! Jag skär av linan och Lasse sätter högsta fart hem, ifall vi skulle sjunka. Under tiden drar Ludde och Otto upp en tredje finfin firre. Vi är inte alls avundsjuka….

 

Det blev en deppig kväll. Är det någon gång man behöver en jolle så är det här i vildmarken. Funderar på att etablera en fundamentalistisk hajhatarklubb. Vi hittar lagningskittet till jollen men lapparna som är med är alldeles för små. Löjligt små.

Nästa dag ljusnade det lite. Phil på ”Jigsaw” hade stora lappar i ”hypalon” plus två stora tvingar och Ludde lovade hjälpa till. Revan på ca 8cm var på sämsta möjliga ställe, 2mm från aluminiumkanten. Svårt läge.  
Lasse och Ludde kämpade säkert ett par timmar med att sätta en lapp inuti och en stor lapp utanpå med ett härdlim som var knöligt att jobba med. Efter att de 24 stipulerade torktimmarna hade gått blåste vi upp jollen och väntade. Den höll! Vilken lycka! Vi är ”back in business”!

 

Apropå hajar så hade vi 10-12st runt Ambika i början. De cirkulerade runt, runt. Vaktade oss. Men plötsligt en dag var de borta. Men riktigt bekvämt känns det inte att simma runt båten för att få motion. Istället tar vi oss in till land till ”krabbornas ö” och promenerar genom djungeln tvärs över ön och sedan väljer man höger eller vänstervarv och bara när det är ebb för annars kommer man inte fram. 

Nu har det uppstått ett väderläge som inte är helt kul. Till helgen förväntas ett lågtryck bildas över Chagos och fördjupas. Prognosen säger att en tropisk storm ska bli resultatet och att den sakta tar sig mot sydväst. Just nu prognostiseras en högsta vindstyrka över Chagos på 50kn och 65kn öster om oss. Men mycket kan hända till dess och vi är tio båtar här som kan hjälpa varandra. Vi har fått dykhjälp av Sea Lance och Jigsaw som förstärkt vår bojanordning. Risken var innan vi förstärkte att om hon sliter sig, går hon snabbt upp på ett rev - hela atollen är späckad med korallhuvuden…

Håll tummarna för att stormen kommer av sig!

***

 

Short  "Swenglish" version
We got a shark on the hook while fishing for Red Snapper and the like. First we got a nice tuna and then we lost two lures - propably to sharks. Only two lures left! Then this sharks comes along and won´t let go of the lure and Lars also refuses to let go. The shark was not to big but he was a fighter and with the hook thats outside his mouth, he rips open the dingy and in less than 30 sek the air in one of two shambers is gone. We cut the line (lost the lure) and set high speed bak home to Ambika. That night we licked our (mental) wounds; to be without a dinghy in Chagos is not a "hit". But, the next day, with the help of some friends, we got the dingy back in business and a patch over the 8cm long scratch. The sun is shining again :) Thank you MARY and JIGSAW!

 

 

The weather situation is somewhat unstable and a low pressure is building up to the E. It may affect us if it decides to go further W. But, again with the help of some friends, we have secured our mooring and added extra thick rope. It feels a lot better now, come what may. Thank you SEA LANCE and JIGSAW!

 

 

Tahuato Marquesas Djävulsrocka

 

Tonga Haapai
 
Tahiti danstävling
 
Fatu Hiva Marquesas
 
Marie och JanA i Cadiz
 
Petra och Tove med sjölejon på Galapagos

Chagos

26apr, Boddam island, Salomon Islands, Chagos, BIOT (British Indian Ocean Territory)

Om paradiset har ett namn, måtte det vara Chagos. Allt är orört och bara lite ruiner påminner om att det bott människor här en gång och att de tillverkat Copra av kokosnötterna. Det är ruinerna av den gamla fabriken som nu ”invaderats” av seglare. Samlingsstället, även kallad ”The Yacht Club” består av ett remhjul till bord vid stranden, x antal plaststolar, en grill och en fotogenlampa. Stämningen är som tagen ur ”Pirates of the Carribean”. Här finns också en gammal sötvattenbrunn (toppen) och en sopsortering/upphämtning (ännu mera toppen) som hanteras av BIOT. Det ska också finnas en stig runt ön som tar fyra timmar att traska. Då måste tropikmunderingen på för det vimlar av moskitos i djungeln. Macheten är redan framtagen. 

När mörkret fallit kryper de stora kokoskrabborna fram ur sina gömställen under löven, nyfikna och totalt orädda för oss och våra ficklampor. De lär ska smaka mums men är förbjudna att röra. Böterna är 500 pund per krabba. Till sällskap har krabborna massor av eremitkräftor, alla fina snäckor är ”tagna” och man får passa var man sätter ner fötterna. Betydligt sämre tycker vi om de orädda råttorna som vimlar runt vår samlingsplats.

Delfin, haj (stora och små sorter), djävulsrocka, sköldpadda, blandade fiskar finns inne i atollen. Hejarna blir som galna när man kastar i fiskrenset i havet. Där är definitivt fel ställa att vara då! Dessutom har vi en egen  ”stalker-fisk”, på ca 50-60cm, som vaktar på Ambika dygnet runt :)

Vi är nu åtta båtar i hela atollen, varav hälften är fransmän, två svenska en holländare och en australiensare. Hela atollen består av ca tio öar, varav tre är tillåtet att ankra vid. I den mycket större grannatollen, Perhos Banhos”, lär det finnas ytterligare ett par båtar. På Ambika råder semesterstämning. Hängmattan är uppmonterad och hänger under biminitoppen. Helt perfekt för både skugga och en lätt bris som når en genom den öppnade sprayhooden. Det är synd att inte klaga :)

Fast Lasse är sur! Jättesur! En gigantfirre tog hela draget  med sig i djupet dagen innan vi anlände hit. Det var inte frågan om kanske; bizzzz, sprutt, pofff, och allt var borta! Detta efter att fisken innan gav en kamp som hette duga. I en timme kämpade de, Lasse och han, men ca 50m från båten kom han loss. Bara sådär! Nu är i alla fall rullen sönder, slirbromsen funkar inte och livet är allmänt jobbigt.. 

Alla får fisk här, men inte vi. Ludde och Lovis på svenska SY Mary var ute en kvart och fick en fin Grouper. Inte vi. Phil på SY Jigsaw fick en ton fisk häromdagen. I alla fall 15st, ganska präktiga. Tonfisk, barracuda, grouper, mm. Vi fick inget. Det är ingen sport säger de, så enkelt är det……………..hrrmmm! Fast ombord på SY Mary är de snälla, vi fick äta av deras fiskefångst, nygrillat vid Yachtklubben. 
Mmmm!

Våra funderingar går fortfarande på högvarv och vi pratar med alla andra seglare om det;  om vilken väg som är ”bäst” till Sydafrika. Det är så många faktorer som väger tungt och väldigt många osäkra dito. Det som känns ganska klart nu är i alla fall att vi planerar att ta Mozambique kanalen i stället för att gå rutten söder om Madagaskar. Piraterna verkar ha vikit hädan från denna del av världen. Frågan är nu snarare om vi ska ta omvägen via Rodrigues och Mauritius innan vi går upp till norra Madagaskar… Vi får säkert anledning att återkomma i frågan :D.

Hälsningar från Ambika, på semester, i hängmattan.
Som vanligt är det vår Djur.Kand. som sköter korrespondensen :)

PS  Eftersom det inte gå att skicka bilder så har vi  givit Petra en bunt med ”favoriter i repris” att pytsa ut efter behag.

 

 

A "Swinglish" version


It´s a bliss to be here, in splendid isolation. It is a very beautiful place on earth! Apart from seven other yachts, there is no human life here. Signs of long time past is to be found ashore. Ruins of a Copra factory, a well and ruins of a few scattered houses close to the yachties meeting place, also called “The Yacht Club”. At the Yacht Club one can tell stories or just listen to other telling stories and sharing experiences. Today there are four French boats, one Dutch, one Australian and two Swedish (S/Y Mary and us) anchored in the Salomon Islands Atoll.

There are lots of wild life here and lot´s of fish to be caught. If you have fishing gear, which we don´t any longer. One huge fish destroyed our gear just one day before reaching Chagos. BANG! The lure gone and the brake ceased. Shit! Why did it have to happen now, when we really needed it?! Also the salt water pump in the pantry broke two days before coming here… when we really needed it. Thank´s God, there is a fresh water well here so there is no need to panic :)

The plan is to stay here our 28 days (maximum allowed) and then sail to….. OK, we haven’t made up our minds yet whether to go to Rodrigues and/or  Mautitius before sailing to Madagascar (via the north tip) or not. It´s a lot of more miles to be added. But we have finally decided (we think:) to sail through the Mozambique Channel  to South Africa, not take the route south of Madagascar. The pirates have apparently moved to other hunting grounds... amongst them, the west coast of Africa.

Many greetings from Ambika, on vacation, in Chagos :)

 

Familjen i Las Palmas

 

Alquitim Portugal

 
Första Big One!
 
 
Atlantic crossing med Elisabeth och Halvars
 
 
Morgongympa på Antigua

RSS 2.0