Tack för tre oförglömliga månader / gästinlägg av Victor Ödmark
Colon, 23/4 -11
Alla har drömmar. Från början drömmer vi om att bli pop-stjärna, fotbollsproffs eller kanske superhjälte. Så länge jag kan minnas har mina föräldrars dröm alltid varit att segla jorden runt. Ända sedan Petra och jag var små har vi hört mamma och pappa säga att de ska sticka iväg på en jorden-runt-segling. För er som inte känner mamma och pappa till hundra procent, så är de segelfantaster. Både jag och Petra är uppvuxna ombord på båtar, kan det ibland kännas som. Ni som är seglingsintresserade kommer kanske ihåg ett ”Gotland Runt” för 10 år sedan när en man omkom på grund av hårt väder? Samma dag startade även S/Y Absolut, som vår förra båt hette, från Sandhamn med sikte på Estland. Resan gick utan problem för mamma och pappa som gjorde denna resa med två ganska små barn, 10/12 år ca utan problem.
Som tidigare sagt var planen att de skulle iväg på en jorden-runt-segling men jag måste erkänna att efter att ha hört det i 20 år så började man ta det med en nypa salt. Men! Sen kom våren 2010. Jag studerade på Universitet i Stockholm och Petra hade tagit examen från gymnasiet. Plötsligt låg huset i Skärgårdsstad ute för försäljning på Hemnet, en ny båt hade införskaffats, mina föräldrar hade emigrerat till Åland och ett slutgiltigt datum för avsegling var satt - den 15 Juni 2010. Då var Ambika fortfarande fylld med flyttkartonger och låg förtöjd vid Skärgårdsstadshamnen för att bli avvinkad av nära och kära. Sedan var de borta. Jag och Petra stod där med varsin bil och inget hus (vi hade dock fått en lägenhet i att bo i) men utan en mor och far i Sverige.
Men det finns inget ont som inte har något gott med sig; vi hade plötsligt föräldrar med en båt i Västindien!
I våras ansökte jag och en av mina bästa vänner, Bolla, om att få läsa nationalekonomi 30 hp på distans. Vi kom båda in och den 5 februari anlände vi till Jolly Harbour i Antigua. Sedan den dagen har jag nu fått vara med om ett äventyr på tre månader (med ett kortare avbrott för en tentamen i USA). Under den här tiden har jag fått uppleva mycket mer än vad jag riktigt förstår. Detta kommer att vara en av de bästa vårar i mitt liv. Några av de minnen som kommer upp nu i huvudet när jag sitter och skriver detta är ”Boiling lake” på ön Dominica. Även om en kokande sjö kanske inte låter så upphetsande var vandringen genom regnskog och dess flora och fauna fantastisk.
Sedan måste jag nämna fisket här! Att fiska hemma är kul men slutar oftast med bottennapp, tappade drag och om man har tur får man en liten mört. Här i Karibien lever fortfarande havet och att få en 20 kilos tonfisk på draget får hjärtat att klappa fortare. I snitt har vi kanske fått fisk var tredje dag och fiskar här är stora! De sorter som jag har lyckats ”landa”, som min flygare till far säger, är Wahoo, Mahi Mahi, Tuna, Barracuda och Haj. Av dessa är det omöjligt att välja en favorit men smakfavoriten bland havsdjuren blir ändå de nyfångade humrarna som grillades med vitlök på stranden på Hog Island i Västindien och i San Blas, Panama.
Den sista veckan på min resa har vi tillbringat i Panama och Kuna Yala som indianerna kallar sin kust (San Blas) för. Allt vad man hade förväntat sig och lite till förverkligades här. Kunaindianerna levde av naturen med naturen. De hade ingen ström och var gladare än något annat folk jag mött. Den familj vi lärde känna skulle bo på deras ö i en månad till för att samla kokosnötter som de sedan sålde till Colombianer.
Nu har vi nått Panamakanalen, och Colon och avnjutit en flaska Bubbel (som mamma förlorade i en vadslagning). Jag har så smått börjat packa min väska och en ny gast har kommit, Lalle Almtorp, en av kändisarna bakom den årliga seglingen Åland Runt.
Det är dags att säga hej då Ambika och hoppas ni som läser detta fortsätter att följa bloggen och mina föräldrars äventyr!
Tack för den här tiden!
Att studerar på distans kan vara svårt ibland, Marrigot bay st Lucia
Colon
Indianer, hajar och en svart Kristus
21apr, Colon, Panama (öster om kanalen)
San Blas skärgård
Vi hade knappt hunnit få ner ankaret i viken utanför en obebodd ö som heter Banedup så kom tre Kunaindiangrabbar paddlande i en urholkad trästam till kanot mot oss och frågade om vi ville köpa lobster. Det ville vi gärna men sa (på stapplande spanska) att vi tyvärr inte hade en gryta att koka dem i. Då sprack deras ansikten upp i stora leenden ”det har vi”. Kom till oss i hyddan där borta (pekade) så kokar vi dem där. Jipee! sa vi (på svenska) och tog jollen dit. Vilken upplevelse! Hela familjen, ca 11 personer, samlades utanför hyddorna för att hälsa på oss. I den ena hyddan kokade en av killarna lobstrarna i en järngryta på en öppen eldstad medan han viftade på elden med ett palmblad. Vi följde med in och då kom alla efter och så pratade vi (i den mån man kan säga prata om vår spanska) om allt möjligt medan lobstrarna kokade. De var väldigt intresserade av att få veta något om Sverige. Vi fick ta foton och vi lovade att printa dem och komma tillbaka nästa dag, vilket vi gjorde. Vi köpte också en ”Mola” (en fantasifullt handarbetad applikation), indianernas största intäkt efter kokosnötter och skaldjur. Fantastisk upplevelse att komma så nära inpå dessa vänliga människor!!
Kunaindianerna bor i Kuna Yala (deras namn för San Blas) och är den sista existerande indiankulturen som lever (autonomt i Panama) med sina gamla, mycket stränga, regler och lagar. De har ingen elektricitet (knappt) och får inte gifta sig med icke Kunas. De bor i hyddor gjorda av bamburör, sandgolv och tak av palmblad på minimala öar. Besökande måste be om lov att besöka byarna via deras byledare (saila) och man får inte stanna kvar på öarna efter mörkrets inbrott. Allt ägande är ”kommunalt” och deras största inkomst kommer fortfarande från kokosnötter som de exporterar till Colombia. Ve den som plockar nötter på öarna, även de som ramlat ner på marken. De har rika guldfyndigheter i floderna (bland krokodilerna) men det är förbjudet att vaska, även för dem själva. Genom historien har de lärt sig att de aldrig får behålla guld som de brutit… Det finns ca 55 000 Kunas kvar, en tiondel av den ursprungliga befolkningen, resten blev dödade av de spanska conquistadorerna! De lever i matriarkat och kvinnorna har hand om pengarna, väljer mannen de vill gifta sig med och han flyttar in till henne. Låter vettigt tycker jag : ).
Vidare västerut
Nästa dag for vi vidare till ön Porvenir för att klarera in i Panama. Det var den minsta lilla ö (bland massor av korallrev) man kan tänka sig, kanske 400x100m. Där fanns en dunge med palmer, ett hus för immigration och customs (militärklädda män och kvinnor med automatvapen), en minirestaurang och en FLYGPLATS!! Flygplan landade, människorna klev av, tog sin kanot (urholkad trästam) som var uppdragen på sandstranden och paddlade iväg till sin ö. Chict!
Innan vi kom fram fångade Victor ytterligare en fisk. EN HAJ! När den väl ”landats” i Ambikas sittbrunn aktade vi noga fötter och tår tills dess var ”oskadliggjord = O! Det blev en stor skåra till i kolven och Victor var stolt som en tupp. Vad vi inte visste då, var att den är en delikatess, så tyvärr åkte den ner i havet till lycka för krabborna.
Vi stannade på ytterligare två ställen, ön Isla Grande (som var jätteliten) samt staden Portobello på fastlandet som ”upptäcktes” av Christopher Columbus år 1502. Det var här spanjorerna skeppade ut alla rikedomar, guld och silver i mängder som samlades upp från syd- och centralamerika. Grandiosen från den tiden (1570-1700) syns fortfarande med den stora kyrkan med världens enda (?!) svarthyade Kristus och borgsruiner. Men idag är det fattigt och mycket uppblandat med slavar från Jamaica.
Colon, i mynningen till kanalen
Nu är vi då i Colon. Hit kommer den glada gasten Lalle Almtorp snart och härifrån ska Victor åka hem och göra terminens sluttentor. Man tar bara snabbuss till Panama City (1,5tim) där flygplatsen är. Här är det reellt farligt att vara säger alla, även garvade långseglare, och man måste ta en taxi vart man än ska. Här ska Ambika mätas in inför slussningen genom Panamakanalen och då får vi veta tidpunkten får vår genomfart.
Karibien
Det "äkta" Karibien är här i Venezuela, Panama, Colombia, Costa Rica, Honduras, Belize, Cuba... vi planerar att komma tillbaka hit för att upptäcka mer!!!
Får vi presentera Kunaindianerna Carmen (Abuela = mormor) och hennes make....
...och hela familjen!
Här lastar grabbarna av sina fynd. Först den minsta lobstern ;)!
Mmmmmm, här i grytan kokas läckerheter !
Den här "Molan" köpte vi. Artisten herself visar upp den. Ser ni papegojan :) Ska bli en kudde vad det lider...
Den svenska S/Y Lady Allicat förliste utanför familjens ö för ca 11 år sedan. 
En Darth Vaider wannebe - utstyrd med strandfynd från de vita stränderna. Myntets baksida var att vissa stränder var fulla av strandade platsflaskor, tråkigt!!!!
"Vithajen" (white tip fin shark) kämpade hårt men nu är han död och krabbmat :p
Här är han, den svarte Kristus. Människor gör pilgrimsfärder hit, krypandes på knäna hela vägen från bl.a. Costa Rica!
Fyra dygn genom piratterritorium
573nm Från Aruba till San Blas i Panama – 3,5 dygn (09.34N 078.40W)
Kl.17.00 den 13apr sätter vi segel, spirad genua 3, och forsar västerut mot natten i god fart och undanvind. Lite spända är vi att gå så nära Venezuelas och Colombias kust som allmänt är betraktade som mycket farliga. Lägg därtill att Colombias norra udde är känd för att vara Karibiens Godahoppsudde med mycket starka vindar! Väderprognosen hade sagt måttliga till svaga vindar hela vägen, men se det var det inte. Vi hade ca 9-13 m/s hela vägen med en sjö som hela tiden hotade att komma in i sittbrunnen bakifrån. Men lilla Ambika hon bara lyfte snällt på häcken och, vips, var vågen redan under oss. Forsande, skummande och brusande bröt vågorna under oss med turkosvita kammar medan vi surfade (rekordfart 13,6 knop) framåt mot Panama. Ibland guppade det så att vi nästan ramlade ur kojerna, dvs de som inte hade nattpass : ). Då var det bra att ha flytväst och vara tryggt fastspänd med säkerhetslina i sittbrunnen under våra fyratimmars nattvakter.
Första natten fick vi se en veritabel DELFINSHOW. Ett stort gäng kom och ville visa oss sitt senaste nummer fullt med kullerbyttor och saltomortaler. Både gamla och unga var med och deras glädje var smittande : )!! De kom i stora gruppformationer bakifrån och när de var vid sidan, och framme i fören hoppade de, sedan 180 grader tillbaka och så började de om igen… säkert en timme varade showen. Något liknande har vi aldrig sett!
Inga pirater kom och tog oss, tack och lov. Men massor av fartyg mötte vi på vägen och vår AIS var guld värd även om vi hade turen att ha stjärnklart och fullmåne… Varje morgon plockade vi flygfisk på scandäck och i sittbrunnen. Lasse blev påflugen av en rackare som på natten krockade med hans ben, vid knävecket…. vet inte vem som blev mest förvånad : ). En fisk hittade vi i en av flyvästarna som låg UNDER sprayhooden (tillfälligt förstås). Som mest plockade vi upp 43 fiskar efter en natt som slängdes tillbaka i havet, fast olevande. Hasse på S/Y Ursaminor övervägde allvarligt att ha hjälm på nattpassen pga att ha blivit påflugen av flygfisk i huvet. Då skrattade vi åt honom. Det gör vi inte längre :O.
Näst sista dagen blev Victors lyckodag. Efter flera BBBZZZIII i fiskerullen (den låter så när det nappar) där fiskarna tagit med sig dragen i djupet (undrar hur många som har piercing där nere), fångar han först en jättefin zebrarandig Wahoo (supergod) och sedan genomförde han en timmes kamp mot en fantastiskt stark och kraftig tonfisk på över 20kg – och fick till sist upp den (med god assistans av exalterad pappa med stor fiskkrok). Det tog hela eftermiddagen att rensa och stycka fiskarna och nu är kylskåp och frysfack sprängfyllda av goda fiskar!!!!
Det fjärde dygnet på morgonen kom vi fram till Holandes Cays, en underbar miniarkipelag i San Blas, som under autonomt indianstyre tillhör Panama. Vi kastade ankar i en turkos vik och bara log mot varandra. Vi var framme i paradiset och det guppade inte längre……. mer om San Blas i nasta avsnitt :)!
PS Vi svarar kommentarerna snarast :O DS
Tjoohoo, vilken uppvisning. Lekande och skuttande....
Med favoritdraget "Melvin" fick vi forst en Wahoo och sedan denna fina firre.
Vi har mat till ett helt kompani nu !
Vi hissar Panamas flagga och inklareringsflaggan. Lars Ödmark och Erja Ödmark har nu kommit till indianernas land.
Till slut var vi framme i Kuna Yala = San Blas = Paradiset?
Mot nya mål
Med hög risk för att vara tjatig; De där dj..a solpanerna! Nu säger marinabutiken att de kommer först nästa vecka!! Man kan ju bli galen på alla oklara besked (passar inte odmarkare =). Nåja, vi måste dra vidare för annars hinner vi inte (!) till Panama i tid för att hämta upp vår Panamakanalgast Lalle Almtorp och lämna Victor som ska flyga hem till tentor hemma.
Nu lämnar vi civilisationen för ett tag och seglar till indianerna i San Blas före inklarering till Colon i Panama. Adjö familjen de Vos, leguaner, flamingos, hotellpoolen, shopping, etc. Aruba har också varit bra för oss att kurera Lasses och Victors förkylningar =)!
Det blåser väna vindar nu och överfarten till San Blas tar ca 4-5 dagar längs Colombias kust. Med vinden i ryggen far vi vidare!
Sol och bad på Arashi beach, inte helt fel :)
Exotiskt möte med flamingos (bland solstolarna)... lite läbbigt för näbbarna såg väldigt kraftiga ut :O!
Många goda middagar har Marjo och Tony bjudit på, tack vänner!!
Nu dröjer der säkert ett år innan vi ses igen....;(
Helt magisk himmel i solnedgången, på restaurangen, i Karibien, vid avskedmiddagen....
Solpaneler på sandbank
Vad det inte det vi visste! Nu visar det sig att lastfartyget med våra solpaneler har strandat på en sandbank utanför St Lucia! Det är inte sant...!! Jodå, och det tar ca tre veckor, tror man nu, innan panelerna kommer hit :O! Vi måste prata med Budget Marine och höra om de kan skeppa dem till Panama City....
Under tiden har vi det jätteskönt här. Igår träffade vi stora delar av familjen de Vos, i deras fina lägenhetshotell, och åt hela Victors stora Doradofångst. Alex marinerade fisken och grillade den så att det smakade helt fantastiskt! Tänk att man ska träffas på nästan andra sidan globen så här, otroligt!
Här på Aruba är det bra sandstränder, turistigt (amerikanskt), kasinos, otroligt blåsigt, bra shopping och fullt med ödlor och iguaner om vartannat (man får passa var man sätter fötterna) :). Vi mår som prinsar och har lite "semester från semestern" :) medan vi funderar på nästa steg i solpanelsthrillern.
Efter att vindarna lagt sig något seglar vi till San Blas, en arkipelag utanför Panama som lär vara helt fantastisk. Vägen dit är ca 800nm.
Telningarna var också med; Mika med sin Alex (kocken), Danni och Victor (storfiskaren)
Mmmmmmm! Perfekt grillad!
En stund i solen med en god bok. Vad mer kan man önska sig?!
Vi skålar för att Victor klarade senaste tentan! Bra killen! Bolla också! GRATTIS till er bägge! (Observera hur färgkoordinerade vi är :O)
PS. Jag fick en grön ring av Marjo igår och idag köpte jag en bikini. Just det, en grön!! (Lime)grönt är S6-tjejernas signum :)!
Det gäller att se var man sätter fötterna... det kryllar av de här krabaterna. Fast de äter visst bara växter, men ändå, man vet ju inte säkert....
We love ”Charlie” på vägen till A, B och C
Grenada
Jodå, ramen till solpanelerna passade finfint. Nick och grabbarna har gjort ett bra jobb. Det kommer inte att störa utseendet så mycket som vi trodde. OK, då ska vi bara hämta panelerna och sedan kommer Mike och gör eljobbet. Trodde vi ja! Det visar sig att solpanelerna är försenade i MINST en vecka!!! Varför….. Vårt tålamod räcker inte till att stanna kvar utan bestämmer oss för att fixa panelerna på vägen. Det finns en ”Budgetmarine-affär” på varje ABC-ö, så vi sätter hoppet till att någon av dem har panelerna.
Kl. 1500 på måndag. Victor och jag kastar oss in i en taxi för att proviantera för överfarten till Bonaire och Lasse betalar alla räkningar hist och pist samt klarerar ut oss från landet. Off we go! Nu har vi 370nm framför oss…!!
Grenada – Bonaire, 370nm
Överfarten gick väldigt smidigt. Det blåste medvind (plattläns) upp till 16 m/s och stundtals var vågorna ganska höga. Vi hade först stor och full genua, sedan revad stor och spirad genua3. Vi är VÄLDIGT tacksamma för att Charlie (autopiloten) styr, särskilt på nätterna i hög korssjö snett bakifrån, för han är MYCKET bättre än oss på att parera vågorna med minimala roderutslag….. vete f.n hur det går till!! Roligast var delfinerna som vi hade med oss säkert 30min, ett stort stim med stora, busiga rackare. Det syns att de har roligt! Kul också att titta på flygfiskarna som hoppar lite ”happy go lucky” hur som helst, så landar de med en magplask helt okontrollerat :) i någon våg. Överseglingen tog oss knappt 3 dygn och på eftermiddagen den tredje dagen kom vi fram till den låga ön som är Bonaire, som knappt syntes på 5nm avstånd!!
B – som i Bonaire
Så vackert! Knallturkost vatten ända in till trottoarkanten i den lilla staden. Där låg också ett jättelikt kryssningsfartyg (Caribbean Princess) förtöjd vid en pytteliten brygga. VARMT! Blåsigt! Vi lägger oss på boj bara 30m från huvudgatan (det är förbjudet att ankra här för att inte förstöra korallerna, bredvid alla andra segelbåtar (ca 25) som också ligger här. Vi kastar oss i land (med jollen :)) och snabbt springer vi över till Budget Marina för att höra om de har solpaneler…. Nej, såklart har de inte just de dimensionerna som vi behöver… men de är jättesnälla och hjälper oss att lägga undan ett par som ska komma till Aruba nästa fredag….. Men vi är otåliga och sticker iväg igen, en nattsegling till Curacao! Måtte inte vägen till Curacao gynga så J!
C – som Curacao, 44nm
Ambika hon darra UH, Kränga hit! Ambika hon darra UH, Slänga dit!
Banan inte vänta, så skynda på. Mot Curacao! Låta gyngan gå!
(S6 version av ”Måste vägen till Curacao gynga så?”)
Vi möts i gryningen av en 200m lång gångbro (inte av bananer) som stänger av vägen till marinan. Det blåser som 17. Inga människor syns till men staden ser jättegullig ut, som ett Amsterdam i miniatyr. Efter många rop på VHF:en svarar en röst ”stand-by”. Sedan händer ingenting! Plötsligt öppnas bron och vi möter civilisationens baksida; massor av oljecisterner och stora skrotiga tankers. Inget mysigt alls! Vi lägger till vid marinan som inte alls är en marina utan ett båtvarv! Varvet är stängt p.g.a. helg! Vi kastar loss igen och seglar till en annan marina som ligger 7nm österut igen. Vi lägger till. Här får vi inte heller ligga = privat, men hänvisas till ytterligare en marina lite längre in i den jättelika lagunen. Vi kastar loss och motorar vidare till nästa marina. Vi lägger till och Lasse går till hamnkontoret bara för att mötas av ännu ett nej. Vi är ganska sega nu efter en lång natt tillhavs. Det blåser ännu värre. Vi kastar loss och hittar en vik i lagunen, lägger ut ankaret och tänker VAD SKÖNT! Då börjar grannbåten vifta och meddelar att just där vi ligger blir det snurrvindar, det går inte att ligga där. Vi ignorerar honom och äter frukost (kl.1300) och vilar lite. Då början vi dragga och får ta upp ankaret – IGEN!
Nu är vi rejält less på Curacao. Inte är folk särskilt vänliga heller… Vi får lägga oss mitt i lagunen och det blåser 14 m/s. Inget kul! Men, men! Medan vi begrundar vårt öde dyker ett gäng glada svenska ”ungdomar” upp med sin jolle och bordar Ambika :). Det är gänget på L28:an 28fot.se (kolla www.28fot.se) som vi träffade redan i Farsund i Norge. De har fått motorhaveri och väntar på en ny motor á 90TSEK innan de kan fortsätta sin resa runt jorden… vilken bedrift!! Vi dricker några öl och pratar om vad som hänt, jätteroligt! När de gått beslutar vi oss för att Curacao får vara för oss, nästa morgon drar vi!!
A – som i Aruba, 75nm
Kl.0530 väcker klockan oss. Vi vill vara ute ur lagunen kl0600 för att hinna till Aruba före mörkret faller. Det blir en lång segling i hård vind, nästan plattläns. Vi hissar full stor som vi senare måste reva. Det blir en fantastisk segling som kröns av Victors ”otroliga kamp” med en stor Dorado, strax före angöringen till Aruba. För att få upp den (till slut) måste en balansakt genomföras. Victor kämpar med darrande muskler, Lasse balanserar på badplattformen med huggkroken, jag rattar båten som kränger hit och dit i vågorna (full back ibland) för att stötta fisket. Till sist ger han sig och hamnar i sittbrunnen. Victor är stolt som en tupp!
Med Doradon i tryggt fastbunden fortsätter vi till Oranjestad, huvudstaden på Aruba. I hård vind bakifrån fastnar vi i dyn några meter utanför bryggan. Det tar en stund men till sist kommer vi loss för egen maskin. PUH!!! Vi väljer en annan brygga, mer i lä, som visar sig vara Renaissance Marina (www.renaissancemarina.com) med massor av fina faciliteter som vi får använda; pooler, badturer, etc. Fint som snus! Vi ska bara sova och städa bort allt SALT sedan ska vi bjuda familjen de Vos på Victors fina fisk. De är här på semester och har hyrt en lägenhet i en hel månad, vilken timing!!!
Har vi tur får vi solpanelerna också, som vi beställt från Bonaire!!! Vem tror på det?
Den nya ramen är på plats (en orgie i rostfritt...)! Nu saknas bara elen.....
Vi drar till Bonaire och badar mitt i staden, i knallturkost vatten. WOW!!
..och fortsätter till Curacao, som har en gullig stad (som vi inte har varit i..).
och en marina (som inte var en marina)... Nej, vi drar vidare mot Aruba
Men först får vi besök av gänget på "28fot.se"
På väg till Aruba drar Victor upp denna bjässen, efter en mäktig kamp :)!
Rogers Barefoot Bar
28mar, Hog Island, Grenada
Efter några regniga dagar kom solen åter. Och värmen! Inne i det totalt vindstilla varvet låg vi i fredags med Ambika på Spice Island Marina i Prickly Bay för att Nick skulle sätta upp vår nya ram (på befintlig targabåge) för de nya solpanelerna. Ramen kom, passade inte. Ramen justeras, kom tillbaka, passade inte. Ramen tillbaka, no-go! Arbetet får göras om igen - från början… Typiskt att det är helg, vi får komma tillbaka på måndag!
Vad göra under helgen, vi som tänkt segla iväg till Aruba? Nå, på kvällen är det i alla fall full rulle i Prickly Bays Marina med steelband, orkester och DJ! Bosse och grabbarna på S/Y Felicia har bokat bord och tur är det för hela stället blir fullt med folk, både från lokalbefolkning och seglarkolonin. Happy Hour och dans för fulla muggar :O.
På lördagen åker vi ut på havet för att lufta oss lite – och fiska såklart. Iiiiiiii tjuter spöt plötsligt och som vanligt utbryter full kalabalik ombord. Fiskekrok fram, liksom kamera, minska på farten och byta rorsman, fram med stora batongen. Victor får omsider upp en superfin Barracuda, ivrig sporrad av fadren. Jag styr, fotar och försöker hålla mig undan!!!!
Vi beslutar oss att ankra upp i en fin vik utanför Hog Island på Grenadas södra kust, bara några nm bort. Ser supermysigt ut bakom långa rev som gör att dyningarna inte når oss. Mmmmm, vad gott med egenhändigt fiskad och ugnsbakad Barracuda i sittbrunnen, under stjärnorna.
På söndag, putsning av rostfritt (som INTE är ett dugg rostfritt)! Hela friden vad snabbt rosten kommer tillbaka, det var ju bara 3-4 veckor sist…. Sol och bad och på kvällen händer det; Det är BBQ på Rogers Barefoot Bar inne vid några skjul på sandstranden, 50m från Ambika :). Alla kommer dit! Alla är barfota! Alla dansar till Reggaebandet som spelar på stranden och lokalölet ”Carib” flödar. Vinden är ljummen och rytmerna exotiska. Vi köper tre lobsters som dödas och grillas på oljefat med vilökssmör. HERREGUD VAD GOTT!! Vilken lyckad kväll!!! Detta är Karibien personifierat!!
Imorgon måste vi tillbaka till "verkligheten" (vår verklighet :O), till varvet i Prickly Bay, och måtte nu ramen passa....
Här mäts det och grejas. Alla tycks veta hur vet "verkligen" ska vara :)
Bosse, Charlie och Fredrik från S/Y Felicia på fredagens Happy Hour...
...som var riktigt Happy efter några Hours :)
Här är Victors firre, en Barracuda med farliga tänder! Lycka är....!!
Hog Island, sett från vår ankringsplats. Tomt på förmiddagen...
... på kvällen massor av människor som åt kycklingklubbor, drack Carib eller Cuba Libre. Vi köpte tre levande lobstrar, en stor en var (för nästan inga pengar)....
...och sedan dansade vi!! Synd att ni inte kan höra musiken och känna på stämningen!
PS Den svenska flaggan är skänkt av besättningen på Ambika DS
Eljobb i Grenada - också!
21mar, Prickly Bay, Grenada (ett stenkast österut från True Blue Bay på södra Grenada)
Vart tog vinden vägen? Ända sedan vi ”landade” i Västindien i december har det blåst ”utav helsefyr”. Inte nu mera! De senaste tre dagarna har det varit helt vindstilla och luftfuktigheten ät runt 85%. Detta har inneburit att vi förlorat massor av vätska under det att båten storstädats… dvs vi har svettas i kollosalformat :), och varit tvungna (!) att ta en simtur med jämna mellanrum för att svalka ner kroppen.
Pizza! Vår kropp krävde pizza, så i lördags tog vi jollen till sailors bar (20min!) för att tillfredställa dessa lustar. Mmmmmm vad gott det var och hela ”settingen” var perfekt. Fullmåne, finklänningen på (lite ovärdigt dock, att ta sig i och ur jollen med lång klänning framför alla restauranggäster…), helt suverän pizza och underhållning i form av en stor italiensk kille på gitarr och en lokal liten dito på trummor. Reportoaren var synnerligen blandad men det bästa var ”O sole mio”, högt, så det ekade ut över havet. När vi ätit vår pizza och var i form för att ta en drink eller tre med andra sailors – då gick alla hem till sitt. Vaffövafföde, undrade vi. Ja, ja, det var bara att styra kosan hem i glittrande fullmåne och spela – just det – Skitgubbe :)!
Elföljetongen fortsätter. Idag träffade vi den engelska elingenjören här i marinan. Efter två timmars ventilerande av vår installation och våra upplevda problem, rekommenderade han oss att installera ytterligare två solpaneler i targabågen samt att förbättra befintlig installation av solpaneler (som får alltför mycket skugga i nuläget). Alltså; Det långa med det korta är att vi har för lite inkommande el för att möta vårt utgående strömbehov.... Autopilot, kylskåp (x2 drar såklart massor i den här temperaturen), datorn, mitt jättemonster till PC, drar tydligen horder av ström, etc. etc. Vi kan bara beklaga att vi inte fått bra råd av försäljaren till vår utrustning. Tänk om han hade tagit reda på våra behov och gjort en realistisk uppskattning istället för ett ”snabbsälj”!
Okay, ingen mening att gråta över spilld mjölk. Nu jagar vi Nick som förhoppningsvis kan bygga en ram i rostfritt för två nya solpaneler (á 130W), på måndag kommer leverans av solpaneler till Budget Marin som vi kan köpa och elektrikern har lovat att hjälpa oss med kablaget. Allt detta till det facila priset av ?? SEK (uppskattningsvis ca 15 TSEK). Men i så fall tror vi att det är värt varenda öre för snart finns det inga marinor längre där vi kan få hjälp eller ladda upp våra batterier. Den spännande thrillern fortsätter (...i all oändlighet)!!!
Ikväll kommer besättningen på S/Y Felicia på ”drink i sittbrunnen”. Det är Bosse, hans son och sonens kompis. De har redan läckt att på fredag är det ”fullt ös” här i Prickly Bay Marina, med live steelband och massor av sailors (hoppas de inte går hem kl. 22). Perfekt för oss och för Victor som ska landa här på Grenada imorgon efter att ha flugit i 17 timmar med superbilliga biljetter (!) från San Diego hit :O.
Lasse visar stolt upp sitt verk (han ser ut så då); en inbrottssäker Ambika. Fyra starka stålstänger kan sättas för ingången. Ingen kan komma in om vi inte vill...
...inte ens vågorna kan bryta sig in (bakifrån) genom denna fina plexiglasskiva för ingången!! Fiffigt va!
Kryddornas Grenada
Vi har ankrat upp i en liten vik på södra Grenada. Den är verkligen truly blue och en bay är det också förvisso. Grenada är kryddornas ö och vi dricker goda Nutmeg (muskot) drinkar ideligen. Hela ön doftar av kanel, ingefära och nejlikor (om jag överdriver lite).
Igår gjorde vi en jättetrevlig utflykt runt ön. Den är väldigt kuperad och de smala vägarna slingrar sig utmed bergskanterna upp och ner. Det bor knappt 100 000 människor här och standarden verkar högre än på flera andra öar. Det var nog tur att Castros anhängare inte fick vara kvar vid makten... Målet för dagen var ett besök på Belmont Estate, som är en gammal (över 200 år) Cacaoplantage och chokladfabrik. En hel del exporteras till Schweiz och blir Lindt choklad som vi alla känner till. Ett kul och intressant besök med en vacker och kunnig guide.
Idag, bustidigt, åkte gastarna iväg till flygplatsen för transport tillbaka till Martinique med Liat (det lokala flygbolaget) för att därifrån flyga hem imorgon. Fjorton dagar blev det och Lasse och jag ska nu påbörja ännu en avgiftningskur :)! Tack kära, generösa gastar för en fin resa tillsammans genom den Karibiska övärlden och för att ni kom med det fina vädret!!
Vi är kvar här några dagar till. Victor ska mönstra på igen och på måndag har vi möte med en elektriker (IGEN!!!!) för en konsultation om våra "läckande batterier".
Nästa vecka (ungefär) bär det av västerut igen - mot ABC-öarna (Aruba, Bonaire och Curacao). Ca 800nm och sedan lika mycket till mot San Blas och Panama!
St George, Grenadas huvudstad. Helt dött på gator och torg efter kl.2100. Var är alla alla?
Vår exotiska och kunniga guide - står under ett cacaoträd....
...och visar oss hur frukten ser ut innuti och förklarar den komplicerade tillverkningsprocessen mot färdig cacao.
Under den vita hinnan finns den röda cacaobönan. Cacao tea = varm choklad serverades efter visningen.
Puh, det är så varmt så man inte ens kan gå i shorts :)
Conch, smakar som ett mellanting mellan lobster och calamares :)
(Bilden är googlad)
Hummerdagar
16mar, St George, Grenada
Fina seglingsvindar har vi fått de senaste dagarna. 6-12 m/s, slör, sol! Vi har besökt det som alla säger är den finaste delen av Karibien, Grenadinerna! Vi handlade tre levande lobstrar (hummer utan klor), ca 5,5kg, av en lokal kille på ön Bequia! Den skulle vi festa på när vi kom fram till ön Canouan. Sagt och gjort. När lagt oss tillrätta i viken och lagt ankaret tog killarna jollen till båten bredvid och hörde sig för om de hade en STOR kastrull att låna (min stora pastakastrull var alldeles för liten för att rymma en enda av lobstrarna J!). Jo, de hade visst en till utlåning och nu började grytan koka med en lobster i taget som sedan delades på mitten och gratinerades med vitlökssmör i ugnen. Jag lovar att det smakade HELT fantastiskt!!
Vi passade också på att höja glasen för Nina & Pär på S/Y Osophine. Tack för att ni hjälpte Rune med antibiotika för det fula såret i armbågen (han hade halkat på badplattformen)! Det var tur, för kvällen efter drabbades han av hög feber och frossa som under natten försvann tack vare er dundermedicin!!
Fin segling sedan till det super-exotiska Tobago Cays på Grenadinerna. Precis som ett vykort! Vi snorklar med sköldpaddorna som är fredade här i området som är en naturpark. Tobago Cays består av en samling låga öar med vita sandstränder och turkost vatten och så de obligatoriska palmerna. En kväll köpte vi en middag på beachen, under bar himmel. Där grillades nyfångad lobster, vitlökspotatis och grönsaker i gamla rostiga oljefat. Till detta drack vi det medhavda vita vinet. MUMS igen!! Får man ha det så här bra? Fast en palm flyttade sig inte för Lasse när han besökte busken, vilket resulterade i ”dubbel skallebank” nästa dag. Hemfärden till Ambika med gummijollen (tungt lastad dito), i kolsvarta natten, blev både slingrig och blöt då vinden hade friskat i till kuling under kvällen. Det gick faktiskt stadigare och torrare när vi sjöng ”här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolahej, etc…” för fulla halsar!
På vägen till Grenada passerade vi Union Island, den sista av Grenadinerna som tillhör St Vincent, där vi måste klarera ut ur landet. Vi måste sedan klarera in igen på nästa, i Carriacou, en ö i Grenadinerna som tillhör Grenada. Man kan bli snurrig för mindre… På en del ställen utövar Immigration och Customs makt (antagligen för att de kan) vilket kan ta sig säregna uttryck i form av att de ”hunsar” sina ”gäster” En kille fick inte låna en penna för att skriva alla miljoner dokument som skulle fyllas i, utan fick ta sin jolle till båten för att hämta en…. I andra länder är de väldigt artiga och trevliga. Men en himla massa papper blir det i alla fall! Utom i de länder som tillhör Frankrike, där görs allting via Internet - av en själv – så himla smidigt :).
Nu har vi kommit till staden St George på ön Grenada, en dagsetapp på ca 30nm från Carriacou, i skön slör 9-11 m/s. Bara storseglet var uppe och vi njöt av fulla drag (fast det nappade inte). Här på ön stannar vi några dagar då våra gastar checkar ut här och Victor ska checka in igen!
Här ska vi också förbereda för nästa lite längre översegling, den till ABC-öarna, Aruba/Bon Air/Curacao på ca 800nm. Bl.a. har problemet med ström börjat igen så nu är ett kylskåp avslaget (igen) och batterispänningen blir bara lägre och lägre och lägre…. Man kan bli tokig för mindre..
Två räddande änglar, Pär och Nina på S/Y Osophine, som hjälpte en helt utslagen Rune!
Fyra röda hummrar på ett bräde (Göran och Rune i bakgrunden) i Canouan!
På väg till hummermiddagen i Tobago Cays.... fulla av förväntan (vad annars :))
....gissa om det smakade!!! Killarna kunde verkligen grilla lobster! Jag lovar! ALLT var gott!
Så här kan man också placera sin restaurang.... tror att maten måste vara VÄLDIGT god då :)
Sandy Island utanför Carriacou. Där stannade vi att snorkla på reven några timmar. Så här ska det ju vara!
Den här morgonen avstod vi från att simma våra tre varv runt båten.....
(Lite ljug var det. Dessa stora firrar var instängda i en egen bassäng :).
Fast de är tydligen växtätande, så stora de är!!!)
Fiskelycka mellan Saint Lucia och Saint Vincent
09mar, Wallilabou, Saint Vincent
Igår, i Soufriere St Lucia, underhöll vi krogvärdarna med Taub-sången "Sjösala vals" av och med Göran och Lasse medan vi andra dansar med varandra. Även sångarna blandade sig i dansen...
Stackars Victor! Som han har fiskat och fiskat! Alltid från Ambika på väg mot nya mål och ibland tar han gummijollen ut. En jättefisk hade han på kroken. Spöt stod som en båge, men den bet av drag och allt och försvann ner i djupet.
Så idag, när Victor är borta, fick vi en Dorado (Mahi Mahi) på kroken. En stor en som kämpade tappert medan Rune drog så svetten lackade, känseln försvann från händerna och mjölksyran i biceps satte in. Men till sist kom han upp, kämpen! Så vacker i vattnet, knallblå vit gul stjärtfena! När han är uppe ändrar han färg, först vit med kornblå prickar och sedan guld, som i Guldmakrill (kärt barn har många namn).
Vid ankomsten till Wallilabou på St Vincent, ca 35nm söder om St Lucia, blir vi mötta av ”infödingar” i farkoster av alla möjliga och omöjliga varianter. En surfbräda med ett lekablock till sits, en smal träroddbåt full med vatten och levande agn, etc. ALLA ska hjälpa till! ALLA ska ta hand om linan som ska dras in till bryggan. ALLA ska sälja något. ALLA presenterar sig med namn och vill veta ALLA våra namn. ALLA berättar att ”The pirates of the Caribbean” spelades in här. I munnen på varandra! ALLA är snälla och hälsar oss välkomna. En av dem, Kenneth, blir själaglad för han ska få fiskhuvudet från vår stora Dorado. Han sjunger att han ska laga världens godast soppa av den. KUL!
Göran och Lasse sjunger Evert Taube för fulla halsar, alla dansar sedan med alla :O. Krogvärdarna tittar häpet på!
...ni ser ju på minen att fisken är TUNG"!!!...
...men en puss ska han ha i alla fall :)
De sju i Karibien
08mar, Marigot Bay, St Lucia
Den tredje mars ankom fyra glada laxar till Fort de France i Martinique. Anette och Göran, Sissan och Rune. Då hade de flugit ett drygt dygn, via Paris, från Stockholm. Victor hämtade upp alla med packning i omgångar med jollen för vi låg för ankar i bukten. Vi vilade inte på hanen så direkt följande morgon (efter den obligatoriska simturen, tre varv runt båten) tar vi bussen till Correfour, det gigantiska shoppingcentrat, för proviantering. Jisses, vad mat och dryck vi köpte. Men vi är ju sju personer och bara Han vet var vi kan få så här bra utbud igen :). Två taxibilar tillbaka och jollen fick ånyo gå i skytteltrafik mellan stranden och Ambika.
Om det är trångt? Ja, det är klart att det är :). Men på ett mysigt sätt! Hmmm säger Victor som får sova i salongen. Alla är hjälpsamma och de flesta är vana seglare och kan konsten att stuva. Bara Sussan är ovan. Hon har seglat sammanlagt en (1) gång tidigare men det går jättefint och ingen sjösjuka so far!!
Sedan till Rodney Bay på St Lucia (igen) där vi låg i bukten och gick promenader, simmade och åt och drack gott. På terrassen i ett helt hopsjunket skjul, som var en liten bar, åt vi brödfruktsoppa och deack en läskande öl. Ägaren, en ganska tandlös men stilig urinnevånare, tilltalade oss på ren Stockholmska :). Han bad oss bl.a. hälsa till Carl Bildt, en god granne till honom när han bodde i Solna!!!! Vilken värld!
På kvällen tar vi jollen in till den mysiga strandbaren för att lyssna på levande musik. Medan vi läppjar på våra drinkar får jag syn på en jolle som slitit sig och ligger och guppar 30m från vårt bord. DET VAR VÅR JOLLE! Victor kastar sig ut till den och hinner precis fånga den innan den beger sig på irrfärder på öppet hav. Tack och lov! Jag hade bundit fast den vid bryggan (jo, jag tackar jag) och lyckats låsa fast den i sig själv…. Till råga på allt hade vi inte de rätta jollenycklarna med oss så OM jag lyckats binda den korrekt så hade vi inte fått loss den från bryggan :O och NÅGON hade fått simma ut till båten, mitt i natten, för att hämta nycklarna! Men slutet gott, allting gott.
Nu ligger vi för boj i Marigot Bay på ön St Lucias västkust, en osannolikt vacker och djup vik med mangroveträd på ena sidan och sandstrand och palmer på andra sidan. Vi hade medvind för första gången i Karibien och seglade en skön läns (bara 8nm). Här sätter vi upp det nyinköpta hängmattan som Victor, med risk för liv och lem, testar. Igår sillmiddag (mmmm vad gott) och våra snapsvisor tävlade med grannbåtens franska dragspelsmusik. Gissa vilken som var vackrast :)!
Idag, tidigt på morgonen, lämnade Victor skeppet för att träffa kompisar i USA under två veckor och göra tentor via något BREDBAND värt namnet. Han kommer tillbaka och flyger då till Grenada är planen. Ha det så kul Victor!
Så var vi bara sex….
Lite snorkling är kul och man får så fina plutläppar när man har på cyklopet :)!
Hej, vad det går. Och nu har äntligen det fina vädret infunnit sig med friska (men inte hårda) vindar och sol!!
Lasse (alias "kalsongmannen") säljer ett par av sina kalsonger till sin kalsongfrände, Rune (som glömt ta med sig)... :O
Cool kille i hängmattan under fruktnätet. Ölen hjälpte nog till att hålla balansen!!
I Martinque - igen!
03mar, Fort de France, Martinique
Inblåsta i St Lucia, Rodney Bays marina i dagarna fyra. Då var det skönt att släppa förtöjningarna och gå ut i själva Rodney Bay och ligga för ankare. Frihet! Det blåste fortfarande hårt och vi avvaktade ytterligare en dag före segling norrut, mot Martinique. Dagarna gick med allsköns pyssel; olja teaken i sittbrunnen (igen), fylla på färskvatten, proviantera (ibland känns det som alla dagar, hela dagarna, går åt att hämta och laga mat…), sy i lattorna som hade lossnat igen, storstäda, plugga (Victor) och slappa lite. Jag hinner ju aldrig börja med målning, handarbeten, smyckestillverkning… fast sanningen är att jag suger lite på karamellen fortfarande :).
Sedan trotsade vi vindgudarna och seglade iväg med revade segel i, just det, dikt bidevind mot Anse D’arlet, Martinique, 25nm. Fast vågorna var inte så höga som vi befarat och Ambika rusade fram i 8-10 knop, läckert. Men inga fiskar nappade… Snorkling och inköp av solklänning (där högg det till i Lasses plånbok!) i den söta lilla fiskebyn hanns också med mellan regnskurarna :)! En mellanlandning vid ett rev där vi simmade med sköldpaddorna - häftigt värre. Man kunde komma ett par meter ifrån dem innan de sävligt simmade iväg.
Vidare längst kusten för att igår landa i Martiniques huvudstad, Fort de France, igen.
Karnevalen börjar här den 06mar och vi har bestämt möte med våra seglarvänner Eva och Hasse på S/Y Ursa Minor. Om två timmar landar fyra nya, fräscha gastar, Hägerfältharna och Kyllers, som ska segla med oss i 14 dagar. Kul!!
Vi diskuterar fortfarande färdrutt framöver.
Pannorna ligger ofta i djupa veck. Problemet med Alaska är att vi måste gå MOT både vindar och strömmar SAMT GENOM ”hurricaner”. De sistnämnda härjar i Centralamerika från 01jun till början av november, precis då vi skulle vilja passera området! Att vänta på att den dåliga säsongen passerar genom att åka till Columbia verkar riskfyllt. Att åka via Galapagos och Hawaii är VÄLDIGT långt! Vi har i alla fall beslutat att försöka passera Panamakanalen före april månads utgång, innan Victor måste åka hem. Sedan får vi se. Tips, någon?
Inblåsta i Rodney Bay, St Lucia. Blåsigt som 17 men vackert. Nu är solen tillbaka igen, med milda vindar :)
Inte helt lätt att plugga i vrålande solsken, vid poolside.... med en "Piton" (lokalt öl) i handen... hmmm
En "Blue Marlin" (svärdfisk) hade fiskarkillen fått upp i Anse D'arlet! Och vi fick köpa några bitar som blev en jättegod middag!!
Skylt i strandbaren (biblioteksverksamhet i Karibien). Baren var jättemysigt med stolar och bord gjorda av vrakvirke....
..medan vi njöt av scenariot i solnedgången
Ibland (!) kunde vi ta oss en rejäl rackabajsare - det var mer Rom än Cola i denna CubaLibre vill jag lova :O!
På återseende Mattias
På den häftiga överseglingen från Martinigue till St Lucia (30nm) fick vi en massa äventyr på vägen; ett stort stim delfiner, ett gigantstim flygfiskar som for åt alla håll, paus för snorkling i en vacker vik, toppensegling i halvvind i 12 m/s, mörkerangöring till St Lucia och... det bästa av allt... Mattias lyckades fånga en superfin tonfisk!
Väl fastsatta i boj utanför marinan i Rodney Bay på ön St Lucia får Mattias till uppgift att rensa firren!! Det gick bra och den var jättegod!!! Vackert stekt med god sallad till, mums!
Dagen efter åkte Mattias vidare till nästa äventyr; golf i USA. På snart återseende, hoppas vi på Ambika :)!
Vi stannar kvar här (vi har plats i marinan) och inväntar bättre väder, det blåser utan h..e och det har regnat floder...:(! När det bedarrar drar vi norrut till Martinuque igen för att ta emot en ny besättning den 3mar; paren Hägerfälth och Kyller :)!
.
Äntligen en tonfisk, det har vi längtat efter länge och nu fick Mattias upp en!
MUMS, en supermiddag för fyra och ändå orkade vi inte äta upp allt :)
Dopp i poolen i St Lucia före Mattias avresa till Antigua och vidare till golf i det stora landet i väster :)
Uppe i bergen i Dominica
23feb, Fort de France, Martinique
I söndags gjorde vi en häftig utflykt (som fortfarande känns i ALLA muskelgrupper)! En heldags trekking till den kokande sjön i Dominica, den näst största i världen. (Den största finns i Nya Zeeland). Det beräknades ta ca 6-8 timmar och man uppmanades att ta riktiga skor/kängor på sig…
OK, off we went! Vår guide, Aidrin, var en 20-årig grabb med gulligt leende (och alldeles för bra kondition)! Han nästan joggade och vi försökte hänga på…. Jisses, vilken terräng!! . Jag stånkade på som ett gammalt ånglok och jobbade så musklerna skakade.. Upp för berg, ner för stup, upp för nästa brant, över en smal ås 1000m över havet, genom regnskog och djungel, över svavelosande bäckar med hett vatten, upp igen genom tjock lera och stenbumlingar, genom en gammal rykande krater, upp igen för ännu ett berg och till sist var vi framme vid sjön. Efter tre timmars hård vandring. Sjön kokade kraftigt och var, enligt Aidrin, 250 grader het!!
PUUUUHH!! RAST!! Matsäck? Nej, det hade ju ingen av oss tänkt på! Vi hade liiite vatten kvar i ginflaskan, that´s all! Hmmm, magen kurrade och KRÄVDE ersättning för den häftiga ansträngningen… när Aidrin förstod att vi inte hade något att äta, var han gullig och lät oss få ett av hans två kexpaket. Gott! Men så blev man ju törstig igen J. Efter femton (15!!) minuters paus startade vi hemåt igen, samma väg. Vi stannade och drack ur bäckar. Lasse och jag var mer döda än levande när vi kom tillbaka till ”camp base” igen, efter 5,5 timmar stenhård vandring/klättring. Tack och lov var det mer nedför på hemvägen men det tog på knäna istället (varför kan man inte vara 20år som Aidrin och våra ungdomar..). Vi formligen slet av kängor och skor, vilade i fem minuter och sedan hoppade vi i en KALL, underbar källa. Källan kom ur en 50m lång och hög spricka i berget som ledde till ett vattenfall. Vi simmade in där och njöt av varenda simtag!!! En härlig avslutning på trekkingen :) :)!
VILKEN DAG! VILKEN BEDRIFT (tyckte vi själva :))!
Igår, tisdag, har vi seglat – i hård bidevind såklart – ca 50nm till en ny ö men tillbaka (!) till Frankrike. Nu är vi i Martinique, i dess huvudstad Fort de France. På vägen mellan Dominica och Martinique seglade vi om en stor, ny, engelskflaggad Najad 490 med triradial laminatsegel!! Gissa om testosteronet skvätte ombord på Ambika när vi seglade ikapp och förbi dem (då hände det klassiska; de tog ner seglen och startade motorn fast det blåste 10m/s) :O.
Här stannar vi någon dag för utforskning, men framför allt (tycker jag) för proviantering. Detta är den största staden på ”the windward islands”, de södra karibiska öarna. Det lär ska finnas allt man kan begära i matväg här. Jag hoppas verkligen att det stämmer och att dessa fransmän förstår liiite engelska i alla fall!!! :)
Fatta vad upp & ner det var!
Lite skönhetsvård på vägen - en svavelansiktsmask applicerades.....
....även grabbarna blev inspirerade :)
Monstermannen i kokande svavelkrater!
15minuters paus med lite gin och en påse kex!
Den kokande sjön och fem glada äventyrare :)
Otroliga växter - mitt i djungeln!
In i Domincas djungel
19feb, Roseau, Dominica
Från Les Saintes i Gudeloupe seglade vi söderut ca 30nm (i dikt bidevind såklart) till nästa ö, nästa land, det självständiga Dominica med bara 70.000 invånare och ett korrupt styre. 365 floder går kors och tvärs på ön och de har riklig tillgång på vatten, till skillnad från andra öar. Första anhalten var den näst största staden (byn), Portsmouth, där vi förtöjer på boj i en stor sandvik som ligger vackert på den nordvästra sidan av ön, omringad av strandbarer med reggaemusik. Stora, rostiga lastfartyg "pryder" också stränderna som resultat av ”hurricanes” som drabbat ön.
Människorna är fantastisk vänliga och inte alls påflugna! Ursprungsbefolkningen består av Carib-indianer (som fortfarande finns kvar) och importerade svarta slavar (av engelsmännen). Det är fattigt! I affärerna finns bara enstaka konserver, brödfrukt, sötpotatis och några frysta kycklinglår. Ägg hittade vi en pytteliten skrubb längs huvudgatan, i en annan skrubb tiggde vi till oss lite sallad… Överallt växte det bananer, mango och kokosnötter – men det fanns inte att köpa i affärerna!!! KEX fanns. Överallt sålde de kex. Kex till förbannelse. Vem vill ha kex??
Här gjorde vi några utflykter. En dagstur med bil runt ön och med stopp för fruktprovning och vattenfallsbad (Lasse badade som vanligt i sina kalsonger till barnens stora förtret :O). En annan tur, gick tidigt på morgonen, på floden ” Indian River”. Vår guide, ”Cobra”, rodde båten för att inte störa djurlivet och förorena naturen. Cobra var otroligt kunnig och entusiasmerande. Magiskt med alla förvridna trädrötter, dofter, djurljud och syner.
Igår seglade vi 20nm längst kusten vidare till Roseau, Dominicas huvudstad på sydvästkusten. Vi firade Petras 20:e födelsedag á la Carib på ett hotell som var inbyggt i ett gammalt fort. Under folkets jubel dansade hon "on stage" med reggaebandet. Det var en given succé!!
Vi stannar här tills på måndag då Petra flyger iväg hem till sina veterinärsstudier i Uppsala, och snön, och kylan... medan vi andra fortsätter söderut, till Martinique.
****
Status vatten/ström ombord
Första vattentanken tog slut på tre dagar (med fem personer ombord)!!! Då blev det andra toner i pipan: Diskning i saltvatten och bara en liten sötvattendusch per person och dag = ransonering igen. Den andra tanken räcker fortfarande, efter 8 dagar!!
Det blåser ofta som attan här. Solen skiner. Det gynnar strömförsörjningen i alla fall och både ”Solan” och ”Rutan” jobbar för fullt. Vi kan ligga flera dagar för ankare utan att starta motorgeneratorn. Det är bra! För att få kyla i kylskåp två tänkte vi köpa is och fylla boxen med. Det har ju funkat förr… för dem som seglat utan något kylskåp alls :).
Rumpa- och mage tävlingen
Det går inget bra!!! :( Vi mätte oss igår och resultatet var beklämmande. Vi är konserverade i vår nuvarande form! Inget hjälper. Bägge har vi EXAKT samma mått idag som när vi lämnade Sverige för snart åtta (8!) månader sedan. Vi predikar bra kost för våra barn och försöker leva som vi lär (oftast :)), vi rör på oss super-mycket, men inga synliga resultat på våra ”akilleshälar”. Ack ja. Nu gäller det att tänka kreativt för att åstadkomma resultat!
Vi visste inte hur en muskotnöt ser ut, förrän nu! Vår guide har just plockat den från ett stort träd.
Mys-pys i Les Saintes
15feb, Iles des Saintes, Guadeloupe
Det var ca 10nm från Deshaies till Pigeon Island där det utlovats vackra fiskar och sköldpaddor i reven längst med lilla Pigeon Island. Vi stannade där i ca en timme och snorklade och det var väl OKAY… men revet lågt för djupt för att snorklingen skulle vara riktigt bra. Mitt emot ön låg en vik som var mer skyddad inför natten så vi gick dit och kastade ankar. En promenad, bland fattiga skjul, i regnet till livsmedelaffären var det enda vi åstadkom innan det började STÖRTREGNA och vi fick ta skydd i en strandbar bland alla dykare som hade denna vik som ”sitt” tillhåll. Nej, denna dagen var ingen höjdare. Det här stod det inget om i broschyrerna :). Ingen fisk fick vi heller på vägen över… men vattensköldpaddor fanns det överallt (så fina) och mangon plockade vi från träden. Inte mogna, men de mognar väl vad det lider. Kanske.
Nästa dag låg molnen som en mössa på Guadeloupe med regn och dis i. Fort, fort, fort skyndar vi vidare söderut, förbi BASSE TERRE (huvudstaden) per motor i dikt bidevind upp mot 12 m/s.. hmmmm…
till Iles des Saintes! VILKEN SKILLNAD! En liten ögrupp strax söder om Guadeloupe. Här skiner solen och det är så vackert!! Här har vi nu ankrat i viken i dagarna tre och njutit av en väldigt pittoresk by, klättrat upp för 300m berg till ett fort som hade en magnifik utsikt över öarna Guadeloupe, Marie Galante och Dominica. Öarna ligger inom synhåll och bara ca 20-30nm från varandra. Ungdomarna har pluggat lite och snorklat och vi har träffat trevliga svenska långseglare och vi konstaterar att här är det lätt att leva! Särskilt när vi fått höra att det snöstormar för fullt hemma….!!
Imorgon tänkte vi checka ut och dra vidare till Dominica.
Här i viken, i myllret av segelbåtar, ligger vi och njuter...
Ja det ser ju avslappnat ut det här. Men då är inte jag med på bild och det är ju tur för efter 300m nästan spikrakt uppför var det ingen grann syn :)
Lite suddig kanske, men det är en stor leguan (tror jag). I alla fall en ödletyp på ca 1m..
Trekking i Guadeloupe
11feb, Deshaies, Guadeloupe
Det var ca 45nm från Antigua till Guadeloupe i ganska hård vind, upp till 17 m/s i byarna och med regnbyar som kom farande. Vi seglar halvvind. Det gick som tåget nu när Ambika var fin och rengjord från allsköns otyg. Äntligen (tycker Victor) fick han napp! Nu har även Victor sällat sig till storfiskarna. Han fick upp en stor Dorado (eller Mahi Mahi som de heter på restaurangerna här) och var lycklig som en lärka!!!
Vi angjorde Guadeloupes västra sida och lade ankar i en vik utanför Deshaies, en pytteliten pittoresk by. Första natten var ingen höjdare. Stormbyar och störtskurar gjorde att vi var tvungna att sitta ankarvakt för att vara redo om vi skulle dragga på någon eller om någon skulle dragga på oss. Först kl.0400 mojnade det och lugnet lade sig åter över viken J.
Igår var det trekking på agendan! Efter besök på Immigration Office för att checka in bar det av in i regnskogen, upp längst en stenig flodbädd och upp till ett vattenfall som låg på ca 250m höjd. Sanningen var att vägen dit genom att klättra på stenblock var roligare än målet. Vi var ganska möra när vi kom hem, fyra-fem timmar senare. Då smakade middagen som Victor lagat, helt ljuvligt! På kvällen pep det i igen med kraftiga vindbyar och en båt bredvid oss draggade ca 100m men ingen vaknade i båten och ankaret verkade få fäste igen… konstigt!
Nu ska vi vidare och prova snorklinglyckan på Pigeon Island, ett ”Cousteau National Park” som ligger ca10nm söder om Deshaies, superspännande!
Ännu en dröm i uppfyllelse... Victor får upp sin första Dorado (som sedan skulle rensas och fileas :)...
Detta är Immigration Office i Deshaies :o. Eller snarare har Immigration outsoursat ärendet till detta Internetcafé. Snabbt via Internet gjordes inklareringen.
Djungelvandring längs flodbädden. De enda "vilda" djuren vi såg var tamgrisar, bundna i skogen :).
Äntligen framme efter 3 timmars klättring. Målet var dock lite av en beskvikelse, om sanningen ska fram :)
Ett svalkande dopp mellan stenbumlingarna i flodbädden var inte heeelt fel :)!!!
På kvällen rensas cocosnötterna efter dagens jakt!
Nu lämnar vi Antigua
Fast Lasse var inte glad när han träffat utklareringsmyndigheterna. Fyra kopior på samma blankett skulle skrivas (med 5 passnummer, etc.) Pengar skulle de ha för allt och otrevligt bemötande... att de aldrig lär sig!
Designad av Wall-E. Grabbarna tyckte den var häftig men Petra och jag tycker att den är FUUL!
Campingliv och besättningsbyte i Antigua
Idag lämnade kusin Anna och hennes Pelle Antigua efter sex mysiga dagar ombord och Victor med kompis Mattias kom istället. Besättningarna hann precis bara skaka tass med varandra i skiftbytet! På måndag kommer Petra också :). Hur roligt som helst.
Det har varit lite ombytligt väder här senaste dagarna. Sol, plötsligt regn några minuter, kraftiga vindbyar kommer farande ibland. Men varmt, hela tiden :).
