ambikasailing

21apr, Colon, Panama (öster om kanalen)

San Blas skärgård
Vi hade knappt hunnit få ner ankaret i viken utanför en obebodd ö som heter Banedup så kom tre Kunaindiangrabbar paddlande i en urholkad trästam till kanot mot oss och frågade om vi ville köpa lobster. Det ville vi gärna men sa (på stapplande spanska) att vi tyvärr inte hade en gryta att koka dem i. Då sprack deras ansikten upp i stora leenden ”det har vi”. Kom till oss i hyddan där borta (pekade) så kokar vi dem där. Jipee! sa vi (på svenska) och tog jollen dit. Vilken upplevelse! Hela familjen, ca 11 personer, samlades utanför hyddorna för att hälsa på oss. I den ena hyddan kokade en av killarna lobstrarna i en järngryta på en öppen eldstad medan han viftade på elden med ett palmblad. Vi följde med in och då kom alla efter och så pratade vi (i den mån man kan säga prata om vår spanska) om allt möjligt medan lobstrarna kokade. De var väldigt intresserade av att få veta något om Sverige. Vi fick ta foton och vi lovade att printa dem och komma tillbaka nästa dag, vilket vi gjorde. Vi köpte också en ”Mola” (en fantasifullt handarbetad applikation), indianernas största intäkt efter kokosnötter och skaldjur. Fantastisk upplevelse att komma så nära inpå dessa vänliga människor!!

Kunaindianerna bor i Kuna Yala (deras namn för San Blas) och är den sista existerande indiankulturen som lever (autonomt i Panama) med sina gamla, mycket stränga, regler och lagar. De har ingen elektricitet (knappt) och får inte gifta sig med icke Kunas. De bor i hyddor gjorda av bamburör, sandgolv och tak av palmblad på minimala öar. Besökande måste be om lov att besöka byarna via deras byledare (saila) och man får inte stanna kvar på öarna efter mörkrets inbrott. Allt ägande är ”kommunalt” och deras största inkomst kommer fortfarande från kokosnötter som de exporterar till Colombia. Ve den som plockar nötter på öarna, även de som ramlat ner på marken. De har rika guldfyndigheter i floderna (bland krokodilerna) men det är förbjudet att vaska, även för dem själva. Genom historien har de lärt sig att de aldrig får behålla guld som de brutit… Det finns ca 55 000 Kunas kvar, en tiondel av den ursprungliga befolkningen, resten blev dödade av de spanska conquistadorerna! De lever i matriarkat och kvinnorna har hand om pengarna, väljer mannen de vill gifta sig med och han flyttar in till henne. Låter vettigt tycker jag : ).

Vidare västerut
Nästa dag for vi vidare till ön Porvenir för att klarera in i Panama. Det var den minsta lilla ö (bland massor av korallrev) man kan tänka sig, kanske 400x100m. Där fanns en dunge med palmer, ett hus för immigration och customs (militärklädda män och kvinnor med automatvapen), en minirestaurang och en FLYGPLATS!! Flygplan landade, människorna klev av, tog sin kanot (urholkad trästam) som var uppdragen på sandstranden och paddlade iväg till sin ö. Chict!

Innan vi kom fram fångade Victor ytterligare en fisk. EN HAJ! När den väl ”landats” i Ambikas sittbrunn aktade vi noga fötter och tår tills dess var ”oskadliggjord = O! Det blev en stor skåra till i kolven och Victor var stolt som en tupp. Vad vi inte visste då, var att den är en delikatess, så tyvärr åkte den ner i havet till lycka för krabborna.

Vi stannade på ytterligare två ställen, ön Isla Grande (som var jätteliten) samt staden Portobello på fastlandet som ”upptäcktes” av Christopher Columbus år 1502. Det var här spanjorerna skeppade ut alla rikedomar, guld och silver i mängder som samlades upp från syd- och centralamerika. Grandiosen från den tiden (1570-1700) syns fortfarande med den stora kyrkan med världens enda (?!) svarthyade Kristus och borgsruiner. Men idag är det fattigt och mycket uppblandat med slavar från Jamaica.

Colon, i mynningen till kanalen
Nu är vi då i Colon. Hit kommer den glada gasten Lalle Almtorp snart och härifrån ska Victor åka hem och göra terminens sluttentor. Man tar bara snabbuss till Panama City (1,5tim) där flygplatsen är. Här är det reellt farligt att vara säger alla, även garvade långseglare, och man måste ta en taxi vart man än ska. Här ska Ambika mätas in inför slussningen genom Panamakanalen och då får vi veta tidpunkten får vår genomfart.

Karibien
Det "äkta" Karibien är här i Venezuela, Panama, Colombia, Costa Rica, Honduras, Belize, Cuba... vi planerar att komma tillbaka hit för att upptäcka mer!!!





Får vi presentera Kunaindianerna Carmen (Abuela = mormor) och hennes make....


...och hela familjen!


Här lastar grabbarna av sina fynd. Först den minsta lobstern ;)!


Mmmmmm, här i grytan kokas läckerheter !


Den här "Molan" köpte vi. Artisten herself visar upp den. Ser ni papegojan :) Ska bli en kudde vad det lider...


Den svenska S/Y Lady Allicat förliste utanför familjens ö för ca 11 år sedan.


En Darth Vaider wannebe - utstyrd med strandfynd från de vita stränderna. Myntets baksida var att vissa stränder var fulla av strandade platsflaskor, tråkigt!!!!


"Vithajen" (white tip fin shark) kämpade hårt men nu är han död och krabbmat :p


Här är han, den svarte Kristus. Människor gör pilgrimsfärder hit, krypandes på knäna hela vägen från bl.a. Costa Rica!