ambikasailing

27apr, Colon, Panama


Vi ville väldigt gärna se krokodilerna i floden Rio Charges och uppleva närheten till djungeln (fast på säkerhetsavstånd i båten). 5nm mil uppför floden åkte vi – så långt vi kunde komma – och ankrade mitt i djungeln. I tystnaden, som bara bröts av skrikande fåglar och vrålande apor (som lät så blodet isade sig i ådrorna), låg vi och bara njöt av vildmarken. Stora och färggranna fjärilar vinglade förbi men av att se krokodiler blev det intet… för då visste vi inte att man skulle lysa med ficklampa längst flodbädden för att se deras röda ögon glimma!! En annan långseglare, Peter, hade sett en stor en, ca 5m lång på en sandbank…

Så hände det, igen! Lalle gjorde det! Han drog upp en redig bjässe till tonfisk. Kampen var fruktansvärd! Fisken vägde säker ett helt kilo och räcker säkert till en mindre förrätt för tre personer ; ) Men kul var det och han kan nu mera titulera sig ”djuphavsfiskare”!

Idag åker vi alla tre med som ”linehandlers” åt Lena och Mattias på den svenska båten S/Y Katy C (se http://www.sailaway.se/). Det tar två dagar att komma igenom kanalen och vi får erfarenhet tills vi själva ska igenom, den tredje maj. Katy C väger trettio ton och är gjord av stål så det är liite andra förutsättningar. När vi kommer fram till Panama City tar vi snabbussen tillbaka till Colon och förbereder oss för vår kanaltur!



Den magiska floden Chagres nära Panamakanalen...



Lalle, djuphavsfiskaren Almtorp, visar upp sin fina fångst ;)


Här kommer killen som hämtade soporna varje dag (för en dollar) i Portobello, alltid lika glad!

24apr, Colon, Panama

Fullt av påskbestyr på Ambika! Buss till supermarket, 1tim t/r, för att provianter och köpa diverse helgläckerheter. En ny gast har anlänt och en "gammal" har avgått. Men i skiftet hann vi fira påskafton tillsammans. Sill och nubbe såklart :)!

Vi går här i väntans tider och planerar att gå upp för floden Rio Chagres och hälsa på korkodilerna och på onsdag är det bestämt att vi ska vara "line handlers" för en svensk båt som har fått tid före oss genom kanalen. Spännande! Just nu fick vi ett preliminärt datum för Ambika; den 6maj ska hon gå igenom ;O

Colon, 23/4 -11

Alla har drömmar. Från början drömmer vi om att bli pop-stjärna, fotbollsproffs eller kanske superhjälte. Så länge jag kan minnas har mina föräldrars dröm alltid varit att segla jorden runt. Ända sedan Petra och jag var små har vi hört mamma och pappa säga att de ska sticka iväg på en jorden-runt-segling. För er som inte känner mamma och pappa till hundra procent, så är de segelfantaster. Både jag och Petra är uppvuxna ombord på båtar, kan det ibland kännas som. Ni som är seglingsintresserade kommer kanske ihåg ett ”Gotland Runt” för 10 år sedan när en man omkom på grund av hårt väder? Samma dag startade även S/Y Absolut, som vår förra båt hette, från Sandhamn med sikte på Estland. Resan gick utan problem för mamma och pappa som gjorde denna resa med två ganska små barn, 10/12 år ca utan problem.

Som tidigare sagt var planen att de skulle iväg på en jorden-runt-segling men jag måste erkänna att efter att ha hört det i 20 år så började man ta det med en nypa salt. Men! Sen kom våren 2010. Jag studerade på Universitet i Stockholm och Petra hade tagit examen från gymnasiet. Plötsligt låg huset i Skärgårdsstad ute för försäljning på Hemnet, en ny båt hade införskaffats, mina föräldrar hade emigrerat till Åland och ett slutgiltigt datum för avsegling var satt - den 15 Juni 2010. Då var Ambika fortfarande fylld med flyttkartonger och låg förtöjd vid Skärgårdsstadshamnen för att bli avvinkad av nära och kära. Sedan var de borta. Jag och Petra stod där med varsin bil och inget hus (vi hade dock fått en lägenhet i att bo i) men utan en mor och far i Sverige.

Men det finns inget ont som inte har något gott med sig; vi hade plötsligt föräldrar med en båt i Västindien!

I våras ansökte jag och en av mina bästa vänner, Bolla, om att få läsa nationalekonomi 30 hp på distans. Vi kom båda in och den 5 februari anlände vi till Jolly Harbour i Antigua. Sedan den dagen har jag nu fått vara med om ett äventyr på tre månader (med ett kortare avbrott för en tentamen i USA). Under den här tiden har jag fått uppleva mycket mer än vad jag riktigt förstår. Detta kommer att vara en av de bästa vårar i mitt liv. Några av de minnen som kommer upp nu i huvudet när jag sitter och skriver detta är ”Boiling lake” på ön Dominica. Även om en kokande sjö kanske inte låter så upphetsande var vandringen genom regnskog och dess flora och fauna fantastisk.  

Sedan måste jag nämna fisket här! Att fiska hemma är kul men slutar oftast med bottennapp, tappade drag och om man har tur får man en liten mört. Här i Karibien lever fortfarande havet och att få en 20 kilos tonfisk på draget får hjärtat att klappa fortare. I snitt har vi kanske fått fisk var tredje dag och fiskar här är stora! De sorter som jag har lyckats ”landa”, som min flygare till far säger, är Wahoo, Mahi Mahi, Tuna, Barracuda och Haj. Av dessa är det omöjligt att välja en favorit men smakfavoriten bland havsdjuren blir ändå de nyfångade humrarna som grillades med vitlök på stranden på Hog Island i Västindien och i San Blas, Panama.

Den sista veckan på min resa har vi tillbringat i Panama och Kuna Yala som indianerna kallar sin kust (San Blas) för. Allt vad man hade förväntat sig och lite till förverkligades här. Kunaindianerna levde av naturen med naturen. De hade ingen ström och var gladare än något annat folk jag mött. Den familj vi lärde känna skulle bo på deras ö i en månad till för att samla kokosnötter som de sedan sålde till Colombianer.


Nu har vi nått Panamakanalen, och Colon och avnjutit en flaska Bubbel (som mamma förlorade i en vadslagning). Jag har så smått börjat packa min väska och en ny gast har kommit, Lalle Almtorp, en av kändisarna bakom den årliga seglingen Åland Runt.

Det är dags att säga hej då Ambika och hoppas ni som läser detta fortsätter att följa bloggen och mina föräldrars äventyr!

 

Tack för den här tiden!

21apr, Colon, Panama (öster om kanalen)

San Blas skärgård
Vi hade knappt hunnit få ner ankaret i viken utanför en obebodd ö som heter Banedup så kom tre Kunaindiangrabbar paddlande i en urholkad trästam till kanot mot oss och frågade om vi ville köpa lobster. Det ville vi gärna men sa (på stapplande spanska) att vi tyvärr inte hade en gryta att koka dem i. Då sprack deras ansikten upp i stora leenden ”det har vi”. Kom till oss i hyddan där borta (pekade) så kokar vi dem där. Jipee! sa vi (på svenska) och tog jollen dit. Vilken upplevelse! Hela familjen, ca 11 personer, samlades utanför hyddorna för att hälsa på oss. I den ena hyddan kokade en av killarna lobstrarna i en järngryta på en öppen eldstad medan han viftade på elden med ett palmblad. Vi följde med in och då kom alla efter och så pratade vi (i den mån man kan säga prata om vår spanska) om allt möjligt medan lobstrarna kokade. De var väldigt intresserade av att få veta något om Sverige. Vi fick ta foton och vi lovade att printa dem och komma tillbaka nästa dag, vilket vi gjorde. Vi köpte också en ”Mola” (en fantasifullt handarbetad applikation), indianernas största intäkt efter kokosnötter och skaldjur. Fantastisk upplevelse att komma så nära inpå dessa vänliga människor!!

Kunaindianerna bor i Kuna Yala (deras namn för San Blas) och är den sista existerande indiankulturen som lever (autonomt i Panama) med sina gamla, mycket stränga, regler och lagar. De har ingen elektricitet (knappt) och får inte gifta sig med icke Kunas. De bor i hyddor gjorda av bamburör, sandgolv och tak av palmblad på minimala öar. Besökande måste be om lov att besöka byarna via deras byledare (saila) och man får inte stanna kvar på öarna efter mörkrets inbrott. Allt ägande är ”kommunalt” och deras största inkomst kommer fortfarande från kokosnötter som de exporterar till Colombia. Ve den som plockar nötter på öarna, även de som ramlat ner på marken. De har rika guldfyndigheter i floderna (bland krokodilerna) men det är förbjudet att vaska, även för dem själva. Genom historien har de lärt sig att de aldrig får behålla guld som de brutit… Det finns ca 55 000 Kunas kvar, en tiondel av den ursprungliga befolkningen, resten blev dödade av de spanska conquistadorerna! De lever i matriarkat och kvinnorna har hand om pengarna, väljer mannen de vill gifta sig med och han flyttar in till henne. Låter vettigt tycker jag : ).

Vidare västerut
Nästa dag for vi vidare till ön Porvenir för att klarera in i Panama. Det var den minsta lilla ö (bland massor av korallrev) man kan tänka sig, kanske 400x100m. Där fanns en dunge med palmer, ett hus för immigration och customs (militärklädda män och kvinnor med automatvapen), en minirestaurang och en FLYGPLATS!! Flygplan landade, människorna klev av, tog sin kanot (urholkad trästam) som var uppdragen på sandstranden och paddlade iväg till sin ö. Chict!

Innan vi kom fram fångade Victor ytterligare en fisk. EN HAJ! När den väl ”landats” i Ambikas sittbrunn aktade vi noga fötter och tår tills dess var ”oskadliggjord = O! Det blev en stor skåra till i kolven och Victor var stolt som en tupp. Vad vi inte visste då, var att den är en delikatess, så tyvärr åkte den ner i havet till lycka för krabborna.

Vi stannade på ytterligare två ställen, ön Isla Grande (som var jätteliten) samt staden Portobello på fastlandet som ”upptäcktes” av Christopher Columbus år 1502. Det var här spanjorerna skeppade ut alla rikedomar, guld och silver i mängder som samlades upp från syd- och centralamerika. Grandiosen från den tiden (1570-1700) syns fortfarande med den stora kyrkan med världens enda (?!) svarthyade Kristus och borgsruiner. Men idag är det fattigt och mycket uppblandat med slavar från Jamaica.

Colon, i mynningen till kanalen
Nu är vi då i Colon. Hit kommer den glada gasten Lalle Almtorp snart och härifrån ska Victor åka hem och göra terminens sluttentor. Man tar bara snabbuss till Panama City (1,5tim) där flygplatsen är. Här är det reellt farligt att vara säger alla, även garvade långseglare, och man måste ta en taxi vart man än ska. Här ska Ambika mätas in inför slussningen genom Panamakanalen och då får vi veta tidpunkten får vår genomfart.

Karibien
Det "äkta" Karibien är här i Venezuela, Panama, Colombia, Costa Rica, Honduras, Belize, Cuba... vi planerar att komma tillbaka hit för att upptäcka mer!!!





Får vi presentera Kunaindianerna Carmen (Abuela = mormor) och hennes make....


...och hela familjen!


Här lastar grabbarna av sina fynd. Först den minsta lobstern ;)!


Mmmmmm, här i grytan kokas läckerheter !


Den här "Molan" köpte vi. Artisten herself visar upp den. Ser ni papegojan :) Ska bli en kudde vad det lider...


Den svenska S/Y Lady Allicat förliste utanför familjens ö för ca 11 år sedan.


En Darth Vaider wannebe - utstyrd med strandfynd från de vita stränderna. Myntets baksida var att vissa stränder var fulla av strandade platsflaskor, tråkigt!!!!


"Vithajen" (white tip fin shark) kämpade hårt men nu är han död och krabbmat :p


Här är han, den svarte Kristus. Människor gör pilgrimsfärder hit, krypandes på knäna hela vägen från bl.a. Costa Rica!

 

20apr, Portobello, Panama (med ett mycket skakigt Internet :)


573nm Från Aruba till San Blas i Panama – 3,5 dygn (09.34N  078.40W)

Kl.17.00 den 13apr sätter vi segel, spirad genua 3, och forsar västerut mot natten i god fart och undanvind. Lite spända är vi att gå så nära Venezuelas och Colombias kust som allmänt är betraktade som mycket farliga. Lägg därtill att Colombias norra udde är känd för att vara Karibiens Godahoppsudde med mycket starka vindar! Väderprognosen hade sagt måttliga till svaga vindar hela vägen, men se det var det inte. Vi hade ca 9-13 m/s hela vägen med en sjö som hela tiden hotade att komma in i sittbrunnen bakifrån. Men lilla Ambika hon bara lyfte snällt på häcken och, vips, var vågen redan under oss. Forsande, skummande och brusande bröt vågorna under oss med turkosvita kammar medan vi surfade (rekordfart 13,6 knop) framåt mot Panama. Ibland guppade det så att vi nästan ramlade ur kojerna, dvs de som inte hade nattpass : ). Då var det bra att ha flytväst och vara tryggt fastspänd med säkerhetslina i sittbrunnen under våra fyratimmars nattvakter.


Första natten fick vi se en veritabel DELFINSHOW. Ett stort gäng kom och ville visa oss sitt senaste nummer fullt med kullerbyttor och saltomortaler. Både gamla och unga var med och deras glädje var smittande : )!! De kom i stora gruppformationer bakifrån och när de var vid sidan, och framme i fören hoppade de, sedan 180 grader tillbaka och så började de om igen… säkert en timme varade showen. Något liknande har vi aldrig sett!


Inga pirater kom och tog oss, tack och lov. Men massor av fartyg mötte vi på vägen och vår AIS var guld värd även om vi hade turen att ha stjärnklart och fullmåne… Varje morgon plockade vi flygfisk på scandäck och i sittbrunnen. Lasse blev påflugen av en rackare som på natten krockade med hans ben, vid knävecket…. vet inte vem som blev mest förvånad : ).  En fisk hittade vi i en av flyvästarna som låg UNDER sprayhooden (tillfälligt förstås). Som mest plockade vi upp 43 fiskar efter en natt som slängdes tillbaka i havet, fast olevande. Hasse på S/Y Ursaminor övervägde allvarligt att ha hjälm på nattpassen pga att ha blivit påflugen av flygfisk i huvet. Då skrattade vi åt honom. Det gör vi inte längre :O.


Näst sista dagen blev Victors lyckodag. Efter flera BBBZZZIII i fiskerullen (den låter så när det nappar) där fiskarna tagit med sig dragen i djupet (undrar hur många som har piercing där nere), fångar han först en jättefin zebrarandig Wahoo (supergod) och sedan genomförde han en timmes kamp mot en fantastiskt stark och kraftig tonfisk på över 20kg – och fick till sist upp den (med god assistans av exalterad pappa med stor fiskkrok). Det tog hela eftermiddagen att rensa och stycka fiskarna och nu är kylskåp och frysfack sprängfyllda av goda fiskar!!!!


Det fjärde dygnet på morgonen kom vi fram till Holandes Cays, en underbar miniarkipelag i San Blas, som under autonomt indianstyre tillhör Panama. Vi kastade ankar i en turkos vik och bara log mot varandra. Vi var framme i paradiset och det guppade inte längre……. mer om San Blas i nasta avsnitt :)!

PS Vi svarar kommentarerna snarast :O  DS



Tjoohoo, vilken uppvisning. Lekande och skuttande....


Med favoritdraget "Melvin" fick vi forst en Wahoo och sedan denna fina firre.


Vi har mat till ett helt kompani nu !


Vi hissar Panamas flagga och inklareringsflaggan. Lars Ödmark och Erja Ödmark har nu kommit till indianernas land.



Till slut var vi framme i Kuna Yala = San Blas = Paradiset?

13apr, Aruba

Med hög risk för att vara tjatig; De där dj..a solpanerna! Nu säger marinabutiken att de kommer först nästa vecka!! Man kan ju bli galen på alla oklara besked (passar inte odmarkare =). Nåja, vi måste dra vidare för annars hinner vi inte (!) till Panama i tid för att hämta upp vår Panamakanalgast Lalle Almtorp och lämna Victor som ska flyga hem till tentor hemma. 

Nu lämnar vi civilisationen för ett tag och seglar till indianerna i San Blas före inklarering till Colon i Panama. Adjö familjen de Vos, leguaner, flamingos, hotellpoolen, shopping, etc. Aruba har också varit bra för oss att kurera Lasses och Victors förkylningar =)!

Det blåser väna vindar nu och överfarten till San Blas tar ca 4-5 dagar längs Colombias kust. Med vinden i ryggen far vi vidare!



Sol och bad på Arashi beach, inte helt fel :)


Exotiskt möte med flamingos (bland solstolarna)... lite läbbigt för näbbarna såg väldigt kraftiga ut :O!


Många goda middagar har Marjo och Tony bjudit på, tack vänner!!


Nu dröjer der säkert ett år innan vi ses igen....;(


Helt magisk himmel i solnedgången, på restaurangen, i Karibien, vid avskedmiddagen....

12apr, Aruba

Vi sitter och pustar i värmen och diskuterar framtiden. Det pockar på för ett beslut, så..

Alaskaplanerna har vi beslutat att avskriva :( 
Vi har läst på och kan konstatera att:
1. Orkansäsong och vinter gör att det skulle kosta oss två år att genomföra (ont om tid :)!)
2. Stora tidvattenskillnader och stark ström gör öarna i på Amerikanska och Kanadensiska västkusten otillgängliga (hmm…)
3. Det blir aldrig varmare än 12 grader i vattnen – från Canada och ”up there”… (usch!)

Summa summarum - det blir inget av Alaska denna gång! Istället blir det Galapagos, Marquezöarna till Söderhavet, den ”vanliga” långseglartraden ner till Nya Zeeland i oktober/november. Sedan får vi se om vi vågar oss förbi Somalia hem. Just nu sätter jag inga pengar på det alternativet…

Grov(!)planering

2011
April---------San Blas och Panamakanalen
Maj----------Kajka runt på Stillahavssidan av Panama
Juni---------Överfart till Galapagos samt Marquezöarna – 3 800 nm!
Juli----------Marquesöarna och Tuamoto
Augusti-----Society Islands med Tahiti, Moorea och Bora Bora
Sepember--Cook Island, Tonga
Oktober-----Fiji samt överfart till Nya Zeeland

November 2011 – Januari 2012
ligger vi troligtvis på Nya Zeeland och gör utflykter med flyg därifrån (Australien, Tasmanien, etc.)

Februari – Mars 2012
åker vi kanske hem till Sverige…

April 2012
Från Nya Zeeland till Vanuatu och Solomon Islands

Maj – oktober 2012
Nya Guinea och Indonesien

Oktober 2012 – mars 2013
Singapore, Malaysia, Thailand och Chargos

April 2013 och vidare
Runt Sydafrika

 

05apr, Aruba

Vad det inte det vi visste! Nu visar det sig att lastfartyget med våra solpaneler har strandat på en sandbank utanför St Lucia! Det är inte sant...!! Jodå, och det tar ca tre veckor, tror man nu, innan panelerna kommer hit :O! Vi måste prata med Budget Marine och höra om de kan skeppa dem till Panama City....

Under tiden har vi det jätteskönt här. Igår träffade vi stora delar av familjen de Vos, i deras fina lägenhetshotell, och åt hela Victors stora Doradofångst. Alex marinerade fisken och grillade den så att det smakade helt fantastiskt! Tänk att man ska träffas på nästan andra sidan globen så här, otroligt!

Här på Aruba är det bra sandstränder, turistigt (amerikanskt), kasinos, otroligt blåsigt, bra shopping och fullt med ödlor och iguaner om vartannat (man får passa var man sätter fötterna) :). Vi mår som prinsar och har lite "semester från semestern" :) medan vi funderar på nästa steg i solpanelsthrillern.

Efter att vindarna lagt sig något seglar vi till San Blas, en arkipelag utanför Panama som lär vara helt fantastisk. Vägen dit är ca 800nm.

04apr, Aruba, Netherland (den västraste av ABC-öarna, Aruba, Bonaire, Curacao i södra Karibien)

Grenada
Jodå, ramen till solpanelerna passade finfint. Nick och grabbarna har gjort ett bra jobb. Det kommer inte att störa utseendet så mycket som vi trodde. OK, då ska vi bara hämta panelerna och sedan kommer Mike och gör eljobbet. Trodde vi ja! Det visar sig att solpanelerna är försenade i MINST en vecka!!! Varför….. Vårt tålamod räcker inte till att stanna kvar utan bestämmer oss för att fixa panelerna på vägen. Det finns en ”Budgetmarine-affär” på varje ABC-ö, så vi sätter hoppet till att någon av dem har panelerna.

Kl. 1500 på måndag. Victor och jag kastar oss in i en taxi för att proviantera för överfarten till Bonaire och Lasse betalar alla räkningar hist och pist samt klarerar ut oss från landet. Off we go! Nu har vi 370nm framför oss…!!

Grenada – Bonaire, 370nm
Överfarten gick väldigt smidigt. Det blåste medvind (plattläns) upp till 16 m/s och stundtals var vågorna ganska höga. Vi hade först stor och full genua, sedan revad stor och spirad genua3. Vi är VÄLDIGT tacksamma för att Charlie (autopiloten) styr, särskilt på nätterna i hög korssjö snett bakifrån, för han är MYCKET bättre än oss på att parera vågorna med minimala roderutslag….. vete f.n hur det går till!! Roligast var delfinerna som vi hade med oss säkert 30min, ett stort stim med stora, busiga rackare. Det syns att de har roligt! Kul också att titta på flygfiskarna som hoppar lite ”happy go lucky” hur som helst, så landar de med en magplask helt okontrollerat :) i någon våg. Överseglingen tog oss knappt 3 dygn och på eftermiddagen den tredje dagen kom vi fram till den låga ön som är Bonaire, som knappt syntes på 5nm avstånd!!

B – som i Bonaire
Så vackert! Knallturkost vatten ända in till trottoarkanten i den lilla staden. Där låg också ett jättelikt kryssningsfartyg (Caribbean Princess) förtöjd  vid en pytteliten brygga. VARMT! Blåsigt! Vi lägger oss på boj bara 30m från huvudgatan (det är förbjudet att ankra här för att inte förstöra korallerna, bredvid alla andra segelbåtar (ca 25) som också ligger här. Vi kastar oss i land (med jollen :)) och snabbt springer vi över till Budget Marina för att höra om de har solpaneler…. Nej, såklart har de inte just de dimensionerna som vi behöver… men de är jättesnälla och hjälper oss att lägga undan ett par som ska komma till Aruba nästa fredag….. Men vi är otåliga och sticker iväg igen, en nattsegling till Curacao! Måtte inte vägen till Curacao gynga så J!

C – som Curacao, 44nm
Ambika hon darra UH, Kränga hit! Ambika hon darra UH, Slänga dit!
Banan inte vänta, så skynda på. Mot Curacao! Låta gyngan gå!
(S6 version av ”Måste vägen till Curacao gynga så?”)

Vi möts i gryningen av en 200m lång gångbro (inte av bananer) som stänger av vägen till marinan. Det blåser som 17. Inga människor syns till men staden ser jättegullig ut, som ett Amsterdam i miniatyr. Efter många rop på VHF:en svarar en röst ”stand-by”. Sedan händer ingenting! Plötsligt öppnas bron och vi möter civilisationens baksida; massor av oljecisterner och stora skrotiga tankers. Inget mysigt alls! Vi lägger till vid marinan som inte alls är en marina utan ett båtvarv! Varvet är stängt p.g.a. helg! Vi kastar loss igen och seglar till en annan marina som ligger 7nm österut igen. Vi lägger till. Här får vi inte heller ligga = privat, men hänvisas till ytterligare en marina lite längre in i den jättelika lagunen. Vi kastar loss och motorar vidare till nästa marina. Vi lägger till och Lasse går till hamnkontoret bara för att mötas av ännu ett nej. Vi är ganska sega nu efter en lång natt tillhavs. Det blåser ännu värre. Vi kastar loss och hittar en vik i lagunen, lägger ut ankaret och tänker VAD SKÖNT! Då börjar grannbåten vifta och meddelar att just där vi ligger blir det snurrvindar, det går inte att ligga där. Vi ignorerar honom och äter frukost (kl.1300) och vilar lite. Då början vi dragga och får ta upp ankaret – IGEN!

Nu är vi rejält less på Curacao. Inte är folk särskilt vänliga heller… Vi får lägga oss mitt i lagunen och det blåser 14 m/s. Inget kul! Men, men! Medan vi begrundar vårt öde dyker ett gäng glada svenska ”ungdomar” upp med sin jolle och bordar Ambika :). Det är gänget på L28:an 28fot.se (kolla www.28fot.se) som vi träffade redan i Farsund i Norge. De har fått motorhaveri och väntar på en ny motor á 90TSEK innan de kan fortsätta sin resa runt jorden… vilken bedrift!! Vi dricker några öl och pratar om vad som hänt, jätteroligt! När de gått beslutar vi oss för att Curacao får vara för oss, nästa morgon drar vi!!

A – som i Aruba, 75nm
Kl.0530 väcker klockan oss. Vi vill vara ute ur lagunen kl0600 för att hinna till Aruba före mörkret faller. Det blir en lång segling i hård vind, nästan plattläns. Vi hissar full stor som vi senare måste reva. Det blir en fantastisk segling som kröns av Victors ”otroliga kamp” med en stor Dorado, strax före angöringen till Aruba. För att få upp den (till slut) måste en balansakt genomföras. Victor kämpar med darrande muskler, Lasse balanserar på badplattformen med huggkroken, jag rattar båten som kränger hit och dit i vågorna (full back ibland) för att stötta fisket. Till sist ger han sig och hamnar i sittbrunnen. Victor är stolt som en tupp!

Med Doradon i tryggt fastbunden fortsätter vi till Oranjestad, huvudstaden på Aruba. I hård vind bakifrån fastnar vi i dyn några meter utanför bryggan. Det tar en stund men till sist kommer vi loss för egen maskin. PUH!!! Vi väljer en annan brygga, mer i lä, som visar sig vara Renaissance Marina (www.renaissancemarina.com) med massor av fina faciliteter som vi får använda; pooler, badturer, etc. Fint som snus! Vi ska bara sova och städa bort allt SALT sedan ska vi bjuda familjen de Vos på Victors fina fisk. De är här på semester och har hyrt en lägenhet i en hel månad, vilken timing!!! 

Har vi tur får vi solpanelerna också, som vi beställt från Bonaire!!! Vem tror på det?



Den nya ramen är på plats (en orgie i rostfritt...)! Nu saknas bara elen.....