Hemma i Sverige efter krossad Atlant

19dec, Stockholm

Se fyra sista dagarna på Atlanten fick vi ÄNTLIGEN passadvindar! Det blåste ca 10-14 m/s i slör med en sjö som blev lite grövre med tiden.. I åskbyarna som drog förbi kunde det vara mycket regn (syntes väl på radarn) och kraftiga vindbyar. Det var klokt att reva seglen INNAN de dök upp :D. Efter 20min försvann de framför oss igen. Nu var det fart på karuttan och vi gjorde bra fart med oftast bara en spirad genua.

Skepp Ohoj! Land i sikte! Hördes från vakthavande rorsman kl.0730 den ARTONDE dagen, den 11dec anno 2010. Vilken härlig känsla. Fregattfåglarna hälsade oss välkommen liksom pelikanerna och en stor havssköldpadda som dök ner i djupet precis framför fören på Ambika. WOW! Antigua blev allt större, högre och grönare ju närmare vi kom. Havet, helt tukost! Där skulle vi stanna ett tag och där skulle Ambika vila sig medan vi skulle åka hem och fira jul och nyår.

2115 nautiska mil har vi farit från Cap Verde till Antigua - plus ca 20% till för kryss och skärande manövrar!

Jolly Harbour Marina var urmysig! Lite folktom dock för det är dåliga tider med en turism som sviker pga av att andra länder också har svåra tider... men hoppet stod till att turisterna skulle komma tillbaka i januari/februari.

Vi solade, badade, turistade och njöt av fulla muggar av att ha fast mark under fötterna (och hash browns på frukosttallriken) :D.


Antigua ligger i det Nordöstra delen av karibien... Nu är det bara resten kvar :D


Avfärden
Vi lämnade Jolly Harbour en varm och solig decembermorgon (15dec) med en glad taxichaufför. Resan skulle gå från Antigua (St John) till ön St Martin där vi övernattade och turistade lite. Dagen därpå var vi bokade på Corsair från St Martin till Paris (enkelbiljett 3 000 SEK) med teknisk mellanlandning i Dominikanska Republiken.

I Paris skiljdes våra vägar och Krister åkte hem till sin (snötäckta) båt i Göteborg, Långedrag, Elisabeth var bokad på en direktflight till Stockholm och Lasse och jag åkte via CPH hem till ett kallt och snötäckt Hammarbyhöjden.. Underbart att träffa Victor och Petra igen!

Imorgon drar vi vidare till Björnrike för att fira jul och nyår i fjällstugan med släkt och vänner. OBS! BJÖRNRIKE HAR JUST INVIGT SVERIGES NYASTE OCH STÖRSTA SKIDLIFT - GRIZZLY EXPRESS. Tjohoo! http://www.skistar.com/Vemdalen/Skidakning/Grizzly-Express/

**********

Till Antigua åker vi i slutet av Januari för att fortsätta upptäckandet av Karibien och för att krossa Panamakanalen ca apr/maj nästa år... Så spännande det ska bli!

**********



Blöt rorsman ler trots att åskbyar drog fram. Vad ska en stackars flicka annars göra :D



Ser ni färgen på vattnet? Obeskrivligt att uppleva (och inte bara se på vykort).



Slut på friden, nu får alla matroser börja jobba igen :D



Välkommen säger en glad Harbour Master som körde kaptenen till Immigrations (som inte var så glada och lätta att tas med...).



St John, huvudstaden på Antigua. Charmig men en kåkstad. Bara vi var ljushylta och blåögda.



Ganska fantasifullt målade hus... eller hur?



Många kramar och "minns du när vi..." på vägen hem :)



Mellanlandning i Punta Cana, Dominikanska Republiken. Flygplatsterminal med halmtak, hmmm!


.....HÄRNÄST BLIR DET VITA BILDER FRÅN ETT SNÖIGT BJÖRNRIKE!



Atlantic Crossing - Part IV (final)

13dec, Antigua, Jolly Harbour

Äntligen passadvindar
De sista fyra dygnen kom slutligen de utlovade passadvindarna till oss. Akterlig vind mellan 8-12 m/s och sjön byggdes på efter hand och blev ganska gropig och mysiga surfar tog oss snabbt mot målet. ÄNTLIGEN! Nu blev det fart på "karuttan" och vi susade fram på dagarna såväl som på nätterna. Handstyrning en hel del för att spara ström men även Charlie var urduktig på att styra i de krokiga vågorna med bara spirad genua uppe.

Med passadvindarna kom också åskbyarna farande bakifrån (squalls). Då kom regn och ökande vindar som försvann lika fort som de dök upp, det gällde bara att vara med för att reva seglen i god tid. På radarn syntes de hur klart som helst och alla fick vara beredda på att ge rorsman en extra hand. Typiskt nog dök de oftare upp på nätterna, som var helt sotsvarta :D.

Vaktpass
Våra vaktpass fungerade bra. Fri ordning på dagarna. Alla hjälptes åt med att avlasta Charlie med att handstyra. Kl.2100 började vaktpassen och slutade kl.0930. Alla fick ta 2,5 timmar var utom en som fick 2x2,5 tim, det första och sista passet. Vi gjorde ett rullande schema så man fick variation. Kan varmt rekommenderas om man är fyra i besättningen. Snart blev detta en lätt rutin och trötta gastar såg man inte skymten av.

Den artonde dagen (09dec), på morgonen, siktade vi äntligen land. Elisabet och Lasse var uppe och gastade (skrek) Skepp Ohoy, Land i Sikte!! Antigua blev allt grönare och havet alltmer turkosare, fregattfåglarena välkomnade oss och en stor vattensköldpadda sa godmorgon och dök ner under Ambika.
Vi hade vid ankomsten till Jolly Harbour använr 373 liter diesel...

Jolly Harbour Marina
Det är fint här i Caribien! Jolly Harbour Marina ligger skyddat på den västra kusten av Antigua. Här finns allt man kan begära i form av service. En kort promenad från marinan ligger en vacker sandstrand med tillhörande strandrestaurang, snäckor att plocka, blodröd sol som dyker ner i havet liksom pelikanerna... palmerna vajjar i vinden!

Vi ska lämna Ambika här under tiden vi är hemma i Sverige och Mariehamn över jul och nyår. Vi åker redan på onsdag 15dec till St Martin och nästa dag till Paris och vidare till Stockholm - och kylan som vi vet väntar på oss!!





Atlantic Crossing - Part III

12dec Jolly Harbour, Antigua


Segelsättning
Vi har provat ALLT! ”Butterfly” (två spirade genua ute från förstaget, som en fjäril), ”genaker” (ungefär som en spinnaker), Spirad genua och storsegel på plattläns, fulla ställ för dikt bidevind, revat försegel och full stor och tvärtom, ja allt vi överhuvudtaget kom att tänka på! I många dagar stod seglen och bommarna bara och slog i stiltjen. då var det bara att ta ner lakanen och låta Yanne jobba. Fast vi hade ju inte hur mycket bränsle som helst och vi var helt enkelt tvungna att tänka ut våra...

..."överlevnadsstrategier" :0
Tur att vi har stora bränsletankar! Tur också att vi mutade bränslekillen i Cap Verde att komma och tanka upp de sista 130lit som saknades för att få fulla tankar. Det kostade oss 500 SEK extra. Den sjunde dagen var vi tvungna att lägga upp en bränslestrategi. Den ursprungliga planen var att hinna fram till Västindien runt den 05dec men frågan blev till slut om vi skulle hinna med flyget den 16dec!!! Tack och lov hade Victor till uppgift att sända varningar för hurricanes via sms till vår Satcom. Tryggt och bra tyckte vi. Det var bara det att bara några få sms kom fram....

Den sjunde dagen hade vi bara  210 liter kvar i tanken (av totalt 440).
Prio 1: Hurricane avoidence                               50 lit
Prio 1: Ström ombord                                       60 lit
Prio 2: En Route usage                                     100 lit

Mat och vatten
Den sjunde dagen började det kännas på huden att vi inte hade allt i överflöd… :D. Dessutom fanns långt ifrån allt vi ville ha att köpa i Cap Verde. Det var mycket varmt! För att inte säga hett. Både i och utanför båten..

Nästan alla grönsaker var nu slut eller oätlig, med undantag av äpple, kål, morot, lök och potatis. En halv limpa av vitt bröd var kvar, och det hade börjat mögla. Smör och margarin var ransoneringshotat liksom ägg och öl - INTE bra!Tack och lov hade Elisabet med sig två brödmixpaket. Gissa om de var guld värda.

Vem hade kunnat ana att vi skulle hamna i värsta stiltjebältet – det fanns inte på kartan. Dock hade vi mycket gott om konserver så svälta skulle vi aldrig behöva!! Med lite smarthet och snålhet skulle vi också ha gott om vatten!!

Den artonde dagen (när vi kom fram) hade vi bara konserver kvar och Corned beef till frukost hade blivit nästa steg :D.


Vatten ransonerades också pga. av läckaget och till disk samt personlig hygien fick bara saltvatten användas. Hm… Nästa incident var att även fotpumpen för saltvatten gick sönder, vilket innebar att allt vatten fick hällas upp på 5lit flaskor före användning. Jag (alias "Intententen") fick det inte lättare, men det gick det också! De sista fyra dagarna var det ganska hög sjögång.. jag lämnar resten åt er fantasi..


Skräp 
Man är ju miljömedveten. Vår utnämda miljöminister Elisabet tog som sin livsuppguft ombord att klippa ner alla platsprodukter som blir resultatet av mathålling ombord. Jag lovar, det blir massor. Vi klippte allt i små bitar och la det i tomma vattenflaskor, vilket då tog relativt lite plats (och luktade inte). Allt organiskt dumpades överbord, till gagn för våra vänner i djupet!




Genakern fick en reva redan andra dagen. I stiltjen hamnade seglet under ankaret... Men segeltejpen höll hela vägen. Tack Urban och Cricko för segel-lagnings-kitet :D.



Hur hopplöst kan det vara :D. Inte en vindpust så långt ögat når. Och inte bara EN dag!!!



Elisabet älskade att klippa sönder (äckliga) plastsaker (typ yougurtförpackningar) och pressa ner dem i tomma vattenflaskor.... Men en miljöminister got to do what a miljöminister got to do...



....1:a advent firades med pepparkaksfest (som synes kan man bli hög även på ingefära :D)



En inte helt ovanlig syn... "intendenten" i högsta hugg i pentryt. Den enda som (vid dessa tillfällen) var tacksam för en lugn sjö :D




....den sjunde dagen, kaptenen kastar sig över skeppets sista (obs hembakade) cocostopp!




Till och med våra mascotar klagade på "dålig action", utan vågor och vind. Får jag presentera Schtefan och Sture (t.v.) och Veronica (t.h.).


Atlantic crossing - part II

12dec, Jolly Harbour, Antigua


Fiskelycka och djurliv

När vi motorar nappar det bättre och vissa dagar får vi ”tjejer” sätta stopp för vi kan inte äta mer fisk. Att nöjesfiska utan att äta inte OK! Doradon nappade ofta. Små vackra till stora, kämpande och pampiga. Ibland kom de i stim och nosade på kroken, precis bakom båten, när vi drog upp fisk. Den största var runt 10kg och kämpade tappert ett bra tag. Vi fick också Wahoo, som smakade nästan ännu bättre än Doradon, en smal zebrarandig fisk. Lite lik Barracudan men ganska liten (de vi fick) ca 2-3kg. Vi fick snart in rutinerna för ”napp” och alla hade sin roll i spelet (min var att fotografera J). Klurige Krister fick gå i Lasses ”fiskfiléarskola” och är nu en fena på att rensa och filea fisk.

En dag fick vi, som vanligt, en Dorado på kroken. När Krister lyckats få in den vid båten anfölls den plötsligt av en haj som gjorde tre attacker men avbröt dem i sista stund... vilket skådespel!

Delfiner kom och hälsade på ofta. En del blyga sorter och andra var spralliga och skulle busa.

Flygfiskarna var roliga. De flög som Kamikazepiloter och kraschade antingen i en stor våg eller på Ambikas däck - full fart, sedan kalle tvärstopp! Fast de var lite läbbiga att plocka upp på morgonen för de var så konstigt stela i kroppen (rigor mortis?).

Plötsligt hörde vi någon flåsa tungt bakom Ambika. När vi vände oss om såg vi en stor val komma glidande längst med båten. Den andades några tunga andetag och försvann sedan ner i djupet.... det var stort i dubbel bemärkelse.

En natt, mitt på Atlanten, satt vi och pratade om livet och döden och hur vi tror att "de våra" är med oss. Då kraschlandade en söt brun fågel (som en liten duva) i Elisabets famn. Gissa om hon blev rädd först.. Den låg i våra händer en stund och sedan ville den flyga vidare. Märklig upplevelse, minst sagt!

Utanför Antigua möttes vi av fregattfåglar och en stor sköldpadda som dök alldeles framför båten... ner i det TURKOSA havet.


Vi är glada över att havet verkar rent och ha liv i sig. Än finns det hopp!



Himlen fullkomligt brann ibland. Sedan kom natten, lång och svart som en säck när månen inte ville vara med.



The catch of the day :D



The Dorado killer in action.


Atlantic crossing - part 1

Jolly Harbour Marina, Antigua


Nu ska vi gå och köpa röda långbyxor! Tjohoo, eller Wahoo*, som vi säger numera  :D!
 *Wahoo är en vacker fisk som vi fångade och åt på Den Stora Oceanen

Mindelo, Cap Verde - Antigua, 2115nm

Var är den? Var är passadvinden?
Vi hade spetsat in oss på värsta undanvinden som kraftfullt skulle blåsa oss till Västindien. Minst 10 m/s i slör till plattläns! Alla sa så! Det fanns garantier… Vi befann oss istället i ”typ” ekvatorns stiltjebälte (doldrums) som verkade ha förflyttat sig norrut. Hmm. Ibland blåste det ca 3-4 m/s och då hissade vi lyckligt segel och forsade fram i 1-4 knop! Wow! När vi inte låg och guppade i stiltje så fick vi istället en svag motvind och fick kryssa (just det) mot Västindien! Jag skämtar INTE!


Detta olyckliga vädersystem berodde (tydligen) på att det norr om oss kontinuerligt, under denna period, bildades kraftiga lågtryck som i sin tur orsakade ”lågtrycksnurror” längre söderut med vindar som gick motsols, i detta fall mycket, mycket, mycket svaga vindar (eller inga vindar alls).


Istället för 12-14 dagar tog det oss 18 och bara de sista fyra hade vi ”passadvindar”. Då passade det minsann. Vår ensamseglarkompis Bengt, som befann sig vid ekvatorn på väg till Brasilien hade fått vår hårda vind. Han som borde suttit i doldrums! Ur led är världen!


Lite "mishaps" hade vi ibland :D
Så här lät det den sjunde dagen, sent på kvällen, det var kolsvart och vi hade inte ens hunnit halvvägs:
-Lasse! Vattentanken är tom redan!!
-Vad säger du, det kan inte vara möjligt!
-Jag vet, men nu är det så. Du hör ju hör det låter. Fast det borde vara halvfullt så som vi har sparat! Men kan du byta till den främre tanken?
-OK (Lasse muttrar och tar upp en golvlucka för att byta tank) Så, nu kan du köra igen.
-Tack! (Jag slår på kranen)
-Sluta! Det är fullt av vatten i kölsvinet och nu forsar det ut mera! Slå på bilgepumpen!
- Inte IGEN!!! (utropar jag och himlar med ögonen.. och slår på pumpen).
  Vårt dyrbara vatten, nu måste vi införa superransonering. Hör på alla, alla: All disk i saltvatten. Inga sötvattenduschar. Tandborstning och klädtvätt i havsvatten, etc.. Shajse!
-OK (..och en samfälld suck från Krister och Elisabet)

Det hände alltså igen, det som hände på Nordsjön. Bakre vattentanken var tom, allt vatten låg i kölsvinet! Vi tog upp alla golvluckor då kölsvinet är uppdelat i balkar med kommunicerande kärl. Tack och lov hade vi varit noga med att inte placera saker där som inte tål vatten. Bort med allt innehåll. Lasse och jag öste ut 18 spänner, ca 100lit, vatten ur kölsvinet medelst plastbytta och svamp. ”What a waste”! Efter två timmar hade vi fått upp det mesta men var ganska molokna.

Nästa dag, vid felanalys, visade det sig att ”vattenfilterlocket” hade spruckit i två delar. Vad är det för smäck de använder??!!! Nu hade vi sådan tur att jag hade (för att tillverka smycken) ett superlim som torkar på 10 sekunder. Lasse limmar ihop platslocket och sätter fast det igen. ”We´re back in business” fast med 100lit mindre vatten på resan - som tills dess varit lika med stiltje och värmebölja…. Vet ni hur klibbigt och torrt(!) och stelt allt blir i detta supersalta vatten? Vi vet nu!




Vi lämnar Cap Verde. Föga visste vi då att det skulle ta 18 dagar (i.s.f. ca 12)! Jisses vad mycket hav det blev.



Så vacker är den, Wahoon som vi fångade, och så god!



Vi fick njuta några dagar av vår "Butterfly" segelsättning innan stiltje och dikt bidevind ändrade hela upplägget :D. Men vackert så!


Örnen har landat!


Igår, den 09 december kl.1430 Caribbean time, landade vi på den vackra ön Antigua, på Jolly Harbour Marina.
VILKEN KÄNSLA att få fast mark under fötterna efter 18 dagar på ett gungande hav. Plus ytterligare 6 dagar om vi räknar med sträckan från Kanarieöarna till Cap Verde. Vår Atlantöverfart tog med andra ord totalt 24 dagar!!
Framöver ska jag försöka beskriva resan, men inte nu. Först ska vi städa och och komma i ordning (säger den sanna Lutheranen :D).
Fast en sak är vi i Ambikas besättning eniga i; det är att det är inte många som har korsat Atlanten i återkommande stiltjebälten och kryss i svag vind mot Västindien.
Så här ser den råbarkade besättningen ut efter 18 dagar på Atlanten (och vi är fortfarande goda vänner, kanske ännu bättre än förut :D)
Gissa om den första frukosten smakade mumma....

RSS 2.0