ambikasailing

12dec Jolly Harbour, Antigua


Segelsättning
Vi har provat ALLT! ”Butterfly” (två spirade genua ute från förstaget, som en fjäril), ”genaker” (ungefär som en spinnaker), Spirad genua och storsegel på plattläns, fulla ställ för dikt bidevind, revat försegel och full stor och tvärtom, ja allt vi överhuvudtaget kom att tänka på! I många dagar stod seglen och bommarna bara och slog i stiltjen. då var det bara att ta ner lakanen och låta Yanne jobba. Fast vi hade ju inte hur mycket bränsle som helst och vi var helt enkelt tvungna att tänka ut våra...

..."överlevnadsstrategier" :0
Tur att vi har stora bränsletankar! Tur också att vi mutade bränslekillen i Cap Verde att komma och tanka upp de sista 130lit som saknades för att få fulla tankar. Det kostade oss 500 SEK extra. Den sjunde dagen var vi tvungna att lägga upp en bränslestrategi. Den ursprungliga planen var att hinna fram till Västindien runt den 05dec men frågan blev till slut om vi skulle hinna med flyget den 16dec!!! Tack och lov hade Victor till uppgift att sända varningar för hurricanes via sms till vår Satcom. Tryggt och bra tyckte vi. Det var bara det att bara några få sms kom fram....

Den sjunde dagen hade vi bara  210 liter kvar i tanken (av totalt 440).
Prio 1: Hurricane avoidence                               50 lit
Prio 1: Ström ombord                                       60 lit
Prio 2: En Route usage                                     100 lit

Mat och vatten
Den sjunde dagen började det kännas på huden att vi inte hade allt i överflöd… :D. Dessutom fanns långt ifrån allt vi ville ha att köpa i Cap Verde. Det var mycket varmt! För att inte säga hett. Både i och utanför båten..

Nästan alla grönsaker var nu slut eller oätlig, med undantag av äpple, kål, morot, lök och potatis. En halv limpa av vitt bröd var kvar, och det hade börjat mögla. Smör och margarin var ransoneringshotat liksom ägg och öl - INTE bra!Tack och lov hade Elisabet med sig två brödmixpaket. Gissa om de var guld värda.

Vem hade kunnat ana att vi skulle hamna i värsta stiltjebältet – det fanns inte på kartan. Dock hade vi mycket gott om konserver så svälta skulle vi aldrig behöva!! Med lite smarthet och snålhet skulle vi också ha gott om vatten!!

Den artonde dagen (när vi kom fram) hade vi bara konserver kvar och Corned beef till frukost hade blivit nästa steg :D.


Vatten ransonerades också pga. av läckaget och till disk samt personlig hygien fick bara saltvatten användas. Hm… Nästa incident var att även fotpumpen för saltvatten gick sönder, vilket innebar att allt vatten fick hällas upp på 5lit flaskor före användning. Jag (alias "Intententen") fick det inte lättare, men det gick det också! De sista fyra dagarna var det ganska hög sjögång.. jag lämnar resten åt er fantasi..


Skräp 
Man är ju miljömedveten. Vår utnämda miljöminister Elisabet tog som sin livsuppguft ombord att klippa ner alla platsprodukter som blir resultatet av mathålling ombord. Jag lovar, det blir massor. Vi klippte allt i små bitar och la det i tomma vattenflaskor, vilket då tog relativt lite plats (och luktade inte). Allt organiskt dumpades överbord, till gagn för våra vänner i djupet!




Genakern fick en reva redan andra dagen. I stiltjen hamnade seglet under ankaret... Men segeltejpen höll hela vägen. Tack Urban och Cricko för segel-lagnings-kitet :D.



Hur hopplöst kan det vara :D. Inte en vindpust så långt ögat når. Och inte bara EN dag!!!



Elisabet älskade att klippa sönder (äckliga) plastsaker (typ yougurtförpackningar) och pressa ner dem i tomma vattenflaskor.... Men en miljöminister got to do what a miljöminister got to do...



....1:a advent firades med pepparkaksfest (som synes kan man bli hög även på ingefära :D)



En inte helt ovanlig syn... "intendenten" i högsta hugg i pentryt. Den enda som (vid dessa tillfällen) var tacksam för en lugn sjö :D




....den sjunde dagen, kaptenen kastar sig över skeppets sista (obs hembakade) cocostopp!




Till och med våra mascotar klagade på "dålig action", utan vågor och vind. Får jag presentera Schtefan och Sture (t.v.) och Veronica (t.h.).