ambikasailing

 

Aldrig förr har vi seglat över så stilla hav så länge. Ibland blåser en bris med varm frånlandsvind och till och med genakern får lufta på sig ibland när vi hoppar mellan de Indonesiska öarna – men oftast måste vi gå för motor. Aldrig förr har vi sett så många häftiga solupp- och nergångar som här, blodröda som värsta hötorgstavlor. Just nu är det fullmåne och månen avlöser solen när den gömt sina röda strålar bakom de sönderbrända bergen och förvandlar nätterna till silver. Magiskt. Havet är blankt och under ytan finns ett fantasilandskap av koraller av alla de slag och färger. De vajar i strömmarna och där tittar de vackra orange-vit-färgade Nemofiskarna försiktigt upp. En havssköldpadda låg och sov i ytan när vi skulle angöra en ö och vi fick hastigt väja. Valar och delfiner ser vi ibland, riktiga höjdpunkter i vår långseglartillvaro!

 

Häromdagen tog vi sista köttbiten och frysfacket är nu HELT tomt! Nu får vi bli vegetarianer eller be någon vänlig inföding nacka en kyckling eller slakta en gris (vi blir antagligen vegetarianer ett tag :) Smör, mjölk, ost och andra mejeriprodukter går inte heller att få tag i för det mesta men vi tror (HOPPAS) att mataffärerna i Bali kanske kan ha lite mer i sina hyllor… Det är på marknader man handlar. Där finns ägg, frukt och grönsaker, chili, ris, flip-flop, nötter, T-shirts, traditionella Ikat- vävnader, små silverfiskar (med flugor i värmen) och mycket mera i överflöd. Det gäller bara att pricka in rätt dag, då marknaderna ofta bara håller öppet en dag i veckan i de små byarna. Fisket från Ambika har gått i stå och Lasse sliter sitt hår; förstår inte varför fiskarna här är så sparsmakade på våra beten. Varför; det är tiotusenkronorsfrågan!! Längtar efter färsk fisk! 

 

Ambika fungerar jättebra efter reparationerna av skadorna vid blixtnedslaget (ta i trä) och vår strömförsörjning är på topp – här vrålar solen ner på våra stora solceller varje dag. Bara autopiloten är sämre än den vi hade tidigare trots att det är samma modell. Den svarar trögt på kommandon och ställer man upp känsligheten blir den allför vimsig. Efter en förfrågan till Raymarine förstår vi att det är ”fluxgate kompassen” som strular till det. Av någon outgrundlig anledning byttes inte den trots att den fanns med i leveransen till Swinton Electrics i Cairns. Nu försöker vi få dem att skicka den till oss i Singapore. Pactormodemet får vi inte att fungera alls så väderprognoser via HF fungerar inte nu :(

 

Det sociala livet går på högvarv. När som helst kan man få en trevlig stund bland likasinnade av alla nationaliteter och vill man vara för sig själv väljer bara en egen liten lagun. Vill vi prata vår hemlands vilda tungomål så går det jättebra också; här finns Albertina, Comedie och Roxy samt några finska båtar. Lite uppdelat är det; alla mot fransmännen som håller sig för sig själva, ofta pga av språkbarriären. Konstigt och dåligt att de fortfarande är så urusla på engelska! Rallyt däremot har klingat av mer och mer… brist på pengar i de små byarna där evenemang skulle hållas, sägs vara skälet. Det värsta är nog att det blir nya order och kontraorder stup i kvarten och kommunikationen sker via telefon till Mr Sam, som är ansvarig från rallyts sida, när det finns möjlighet till telenätet. Sedan går djungeltelegrafen med mer eller mindre sanna uppgifter :D

Vi tog "a day off" igår och åkte en turbåt till ön Rinca för att se på de berömda och endemiska Komododragons, de farliga och stora varanerna, och för att snorkla på ett vackert rev. Varanerna ger sig på bl.a. stora vattenbufflar som de biter och sedan väntar tills deras bakteriefloria tagit död på djuret... sedan är det bara att mumsa.

En intressant, skön och avkopplande dag :) 

 

En arbetsdag på Ambika; 19 stora vattentunnor fylls i vattentankarna och x antal dunkar med diesel fylls på..

 

 

 

..och sedan lastas det öl, öl och mera öl. Bintang heter den här och går åt som smör i solen. Vi lastar ombord på de små båtarna som också transporterar oss till/från byn Labujanbajo och ankringsplatsen.

 

 

 

Marknaden i Lanbujanbajo är stor och har öppet varje dag. Grönsaker i massor men de stackars eländiga kycklingkadavren och fiskar med flugor vågade vi oss inte på.. Babyn sover i tygvaggan.

 

 

 

Det muslimska inslaget ökar ju längre västerut vi kommer. Visst är de söta som karameller, småflickorna :)!

 

 

Turbåten som tog oss till Rinca for att beblanda oss med apor och Komodovaraner, hur mysigt som helst när svenskkolonin (Ambika och Comedie) ockuperade Business Class på upper deck :)

 

 

 

Där vimlande det av söta apor...

 

 

...och stora, farliga varaner!

 

Ganska skräckinjagande urtidsdjur som kan bli upp till sju meter långa! Varanbarnen får klättra upp i träden för att inte bli föda åt sina mödrar och fäder....

 

 

 

 

 

Position: 08.29.8 S - 121.47.2 E

Klockan ringer 03.30 och det var kolsvart ute. Vi ska åka på utflykt till Kelimotos tre vulkansjöar tillsammans med besättningarna på fyra andra båtar, varav svenska S/Y Comedie med Laila och Claes, är en. Vi tar jollen in till stranden i ficklampans sken och kliver iland, som vanligt plaskblöta efter att ha släpat upp jollen på land. Luften var fylld av rök från de allerstädes närvarande eldstäderna som tusen och åter tusen människor eldar i för att laga sin mat. Efter 2,5tim iskall resa upp till 1000 m.ö.h. i en skumpig buss med smala träplankor till säten och som det blåste igenom, kom vi fram till sjöarna. 

 

Vår guide, Vincent, är en mycket sympatisk människa. Han är den ende i området (med ca tre byar) som kan engelska. Det lärde han sig i Bali men har nu återvänt för att ta hand hand om sina gamla föräldrar. Han kommer i kontakt med seglare paddlandes sin uteriggare och han erbjuder oss all sorts service; från sophämtning till organisation av resor på Flores. Vi lärde känna honom, hans fru och tre av barnen lite under våra dagar här.

De tre vulkansjöarna var häftiga att se. Sägnen säger (ungefär) att hit vandrar de dödas själar och i den blå vilar de vuxna, i den vita vilar barn och i den bruna vilar de gamla. Fast färgerna skiftar ibland utan att vetenskapen kan säga varför.... Efteråt besökte vi marknaden i Moni, åt en god Nasi goreng på en liten restaurang och därefter skumpade vi hem igen.

 

Som om inte detta vore tillräckligt för en dag skulle vi (efter 1tim vila i båten) in till byn för att delta som gäster i en rituell cermoni för att fira att en byggetapp av deras samlinghus blivit klar. Efter en lång promenad genom djungeln kom vi fram till lägerplatsen och genast fick vi klä på oss deras cermoniklädsel (ikat), ovanpå våra vanliga kläder, vilket gjorde att vi från att ha varit svettiga till att praktiskt taget flyta bort :D

Sittandes på golvet i skräddarställning, med bara männen i byn, blev vi serverade ris och buljong med lite fläskkött. Till detta serverades palmvin = arak = 70% alkoholhalt!! Nu blev det olidligt hett :) och knän och rygg höll på att gå av, samtidigt som vi pratade artigt med chiefen, under tolkning av Vincent. 

 

Efter denna pärs förväntades att vi skulle delta i deras rituella dans; alla höll varandra i handen, dansade med likadana steg i en rund ring under det att en man skrek (sjöng) monotont i en skrapig högtalare. Vi dansade och gissa vad man blir då... just det, ännu varmare - om möjligt. Ibland fick man en halsduk lindad om sig av en annan person och då skulle man gå in i ringen och dansa själv och sedan linda halsduken om någon med motsatt kön. Även om musiken inte var en höjdare var stämningen fantastisk och alla fick vara med och alla blev sedda. En fin tradition! En unik upplevelse för oss där det aldrig funnits turister förut.

 

På vägen hem, i mörkret, på djungelstigen höll vi på att trampa på ett hundvalpskadaver, rituellt uppskuret som ett offer till andarna... De säger sig vara katoliker respektive muslimer... men det är mycket andar och kanske svart magi också...

 

 

 

Träffa Vincent med familj om ni kommer till Mauambi. En underbar person och en mysig familj!

 

 

Så här ser det ut i hans kök. Elden sprider trevnad och utanför växter kokospalmer, cashewnötsträd m.m.

 

This is his kitchen. The fire spreads comfort and outside grows coconut trees, cashewnut trees etc.

 

 

Varje dag kommer vattenbufflarna gående på stranden, ofta med barn på ryggen.

 

Byns besinstation

Vi åker tvärs över Flores till sydsidan och på vägen, i gryningen, ser vi många risfält. De klarar sin (öns) egen produktion men det blir inget över att sälja.

 

Här är hela gänget. Laila och Claes på S/Y Comedie står närmast oss.

 

Gatubild från byn Moni 

 

 

Punka på hemvägen. Min hjälte Lasse tvingar dem att stanna och byta däck!

 

Stilstudie 1 i "i-och-urklättring i transportmedlet"

 

 

 

Dito, stilstudie 2.

 

Uppklädda till tänderna i vackra "Ikat" filtar (varma som...) samt tillhörande topp (inte lika varm tack-o-lov)...

 

 

 

...sedan var det middag med efterföljande dans där alla fick vara med! Efter lite övning kunde vi också följa med i stegen (vi tjejer alltså :)

...and then dinner and last, but not least, the traditional dance. Everyone was invited :) A very memorable day, evening and night!

 

 

 

 

Position: 08.38.091 S - 122.18.372 E

Indonesien är helt fantastiskt! Vilket klimat, Vilket vatten, Vilka mysiga människor :) Petra, Tove och Maria har nu seglat med oss i tio dagar från ön Lembata (dit de tog skumpande bussar och lokala färjor) till atollen Taka Bonerate, ön Pulu Besar och till sist till Sea World Resort, 4nm ost om Maumere på ön Flores. Totalt har vi seglat nästan 400nm med tjejerna, inklusive två nattseglingar över Flores Sea.

 

Det har varit dagar fulla av snorkling och dykning (tack vare S/Y Roxy som lånat dykutrustning och S/Y Paikea Mist som, tillsammans med S/Y Roxy, varit deras "dykbuddies") på atollen Taka Bonerate; en av världens största atoller med stor variationsrikedom på koraller och djur. Dagarna var också fulla av solning, läsning, snäckplockning, matlagning och vindrickning. Semester, helt enkelt :)

Det har varit så roligt att höra deras glada skratt och historier från "veterinärskolelivet" så dagarna har gått bara alltför snabbt!!!! Igår packade de sina stora ryggsäckar och tog flyget till Bali där de ska mysa några dagar innan de tar flyget till Bangkok och hem - till skolbänken.

 

Det är tyst på Ambika sedan tjejerna lämnade skeppet.... Vi ska nog ligga kvar några dagar och besöka de tre sjöarna på Maunt Kelimutu och lata oss innan vi fortsätter färden västerut mot Komodo, Lombok, Gilliöarna, Bali, Borneo och Singapore där vi ska vara senast den 20okt :D Men först ska vi proviantera, ALLT är slut i förråden :) När man vill köpa kycklingkött går man till "köttmannen" varpå han hämtar en levande pippi, slaktar och styckar den på stört, medan man väntar. Så!




Först lite kultur med dansuppvisning, middagsbuffé och dans i Lembata. Kul men jobbigt för tjejerna för alla ville bli fotograferade med våra "Scandal Beauties"

Sedan hann Tove, Petra och Maria knappt ombord innan snorklarna och grodfötterna åkte fram. Såklart!

 

 

 

 
Lilla byn Bonerate var jättefin och ALLA barnen hälsade oss välkomna med tjo och tjim

 

Här på ön var det massproduktion av stora båtar. Vilket hantverk!

 

 

 

ALLA barnen följde varje steg vi tog och skrek i kör; Mister, Mister när jättarna klev in och promenerade i deras by :) Lasse bär de nyss inhandlade äggen försiktigt, försiktigt...
Sedan seglar vi iväg till atollen, tillsammans med:

ALL children followed every step we took and shouted in chorus, Mister, Mister, when the giants walked in their village :) Lasse wearing the newly purchased eggs gently, gently ...
Then we sail off to the Taka Bonerate atoll, along with:

Paikea Mist, Gloria och Michael från/from Vancouver

 

 

Roxy, Christina och Ulf från/from Stockholm

 

 

 

TeApity of Chriska, Gisela, Peter och Caspar från/from Zürich and Hamburg

 

 

 

Goa gastar som njöt av farten, vinden och solen...

 

 

Här släppte vi ner ankaret, alla fyra båtarna, mitt ute på havet på kanten till en stort rev. Märklig känsla.

At anchor, all four boats in the middle of the sea, on the edge of a large reef. Strange feeling.

 

 

Vackert så! Atollen lär ha en unikt stor variation av koraller och djurarter

...och tog kort på oss där nere. Ambika är alldeles brunfläckig på styrbord sida, långt upp på sprayhooden, av bläck från ett bläckfiskanfall föregående natt när vi seglade mot Maumere

Sista natten med gänget åt vi middag på Sea World Resort - ladies in white å så Lasse :D

Last evening we had dinner at the Sea World Resort - ladies in white escorted by captain Lars :D

 

Så på med ryggorna igen. På snart återseende hoppas vi!!!! Tove och Petra till Jul :)

 

 

Pos: 8.20 S, 123.23 E

Igår var en höjdardag för oss och det firades vederbörligen med sprattelvatten! Dottern Petra och hennes två (lika blonda) veterinärstudiekamrater har backpackat sig hela vägen från Bali till ön Lembata för att mönstra på Ambika. Med svettiga bussar, (ofta) mindre rena boenden, otaliga färjor och i sällskap med hela den indionesiska befolkningen och deras kycklingar/hönor/grisar och what not :) En riktig äventyrresa har det varit och de har verkligen fått se Indonesien "innifrån" och träffat folk som aldrig sett en vithyad (än mindre blond) människa. 

Deras första uppgift i Lambata, som sanna djurvänner, var att rädda en rovfågel (typ falk) som smågrabbarna fångat och bundit med rep rund fötterna och bar i vingarna. För det facila priset av 17SEK fick de köpt och befriat fågeln (och givit grabbarna "3 x det onda ögat")! Nästa uppgift blev att baka; härliga kanelbullar och yoygurtbröd blev resultatet och vi lät oss väl smaka :D

Ambika ska nu segla vidare och undersöka öar och atoller i drygt en vecka innan det ör dags för flickorna och flyga hemåt, till väntande studier. Nästa program på Rallyagendan är en officiell välkomstceremoni har i Lewoleba med tillhörande party. Idag är vi ca 50 segelbåtar i viken och flera är på den lokala marknaden för att proviantera det lilla man kan köpa = grönsaker, frukt och ris. Kex också såklart :)




Välkommen Tove, Maria och Petra!!!
Welcome omboard girls!!!




Aktion rädda falken lyckades och hon flög iväg upp i skyn :)
Mission completed, the girls saved a falcon from the locals :)



Mellan bullbak kan man relaxa lite :) Många jollar kommer plötsligt vägen om Ambika nu...
Time to chill :) Many dingies comes (makes a detour) close to Ambika now....



Hövdingen i en avlägsen bergsby på Alor
The chief of a remote mountain village in Alor



Barnen i deras kanoter, ständigt närvarande runt båtarna
The children in their canoes, allways present



Lokal fraktbåt mellan öarna
Local cargo ship

Lyckad (?) fågst av revfisk = dagens middag
Successful fish catch = dinner?

 

Marknad i Alor
Market in Alor