ambikasailing

 

Aldrig förr har vi seglat över så stilla hav så länge. Ibland blåser en bris med varm frånlandsvind och till och med genakern får lufta på sig ibland när vi hoppar mellan de Indonesiska öarna – men oftast måste vi gå för motor. Aldrig förr har vi sett så många häftiga solupp- och nergångar som här, blodröda som värsta hötorgstavlor. Just nu är det fullmåne och månen avlöser solen när den gömt sina röda strålar bakom de sönderbrända bergen och förvandlar nätterna till silver. Magiskt. Havet är blankt och under ytan finns ett fantasilandskap av koraller av alla de slag och färger. De vajar i strömmarna och där tittar de vackra orange-vit-färgade Nemofiskarna försiktigt upp. En havssköldpadda låg och sov i ytan när vi skulle angöra en ö och vi fick hastigt väja. Valar och delfiner ser vi ibland, riktiga höjdpunkter i vår långseglartillvaro!

 

Häromdagen tog vi sista köttbiten och frysfacket är nu HELT tomt! Nu får vi bli vegetarianer eller be någon vänlig inföding nacka en kyckling eller slakta en gris (vi blir antagligen vegetarianer ett tag :) Smör, mjölk, ost och andra mejeriprodukter går inte heller att få tag i för det mesta men vi tror (HOPPAS) att mataffärerna i Bali kanske kan ha lite mer i sina hyllor… Det är på marknader man handlar. Där finns ägg, frukt och grönsaker, chili, ris, flip-flop, nötter, T-shirts, traditionella Ikat- vävnader, små silverfiskar (med flugor i värmen) och mycket mera i överflöd. Det gäller bara att pricka in rätt dag, då marknaderna ofta bara håller öppet en dag i veckan i de små byarna. Fisket från Ambika har gått i stå och Lasse sliter sitt hår; förstår inte varför fiskarna här är så sparsmakade på våra beten. Varför; det är tiotusenkronorsfrågan!! Längtar efter färsk fisk! 

 

Ambika fungerar jättebra efter reparationerna av skadorna vid blixtnedslaget (ta i trä) och vår strömförsörjning är på topp – här vrålar solen ner på våra stora solceller varje dag. Bara autopiloten är sämre än den vi hade tidigare trots att det är samma modell. Den svarar trögt på kommandon och ställer man upp känsligheten blir den allför vimsig. Efter en förfrågan till Raymarine förstår vi att det är ”fluxgate kompassen” som strular till det. Av någon outgrundlig anledning byttes inte den trots att den fanns med i leveransen till Swinton Electrics i Cairns. Nu försöker vi få dem att skicka den till oss i Singapore. Pactormodemet får vi inte att fungera alls så väderprognoser via HF fungerar inte nu :(

 

Det sociala livet går på högvarv. När som helst kan man få en trevlig stund bland likasinnade av alla nationaliteter och vill man vara för sig själv väljer bara en egen liten lagun. Vill vi prata vår hemlands vilda tungomål så går det jättebra också; här finns Albertina, Comedie och Roxy samt några finska båtar. Lite uppdelat är det; alla mot fransmännen som håller sig för sig själva, ofta pga av språkbarriären. Konstigt och dåligt att de fortfarande är så urusla på engelska! Rallyt däremot har klingat av mer och mer… brist på pengar i de små byarna där evenemang skulle hållas, sägs vara skälet. Det värsta är nog att det blir nya order och kontraorder stup i kvarten och kommunikationen sker via telefon till Mr Sam, som är ansvarig från rallyts sida, när det finns möjlighet till telenätet. Sedan går djungeltelegrafen med mer eller mindre sanna uppgifter :D

Vi tog "a day off" igår och åkte en turbåt till ön Rinca för att se på de berömda och endemiska Komododragons, de farliga och stora varanerna, och för att snorkla på ett vackert rev. Varanerna ger sig på bl.a. stora vattenbufflar som de biter och sedan väntar tills deras bakteriefloria tagit död på djuret... sedan är det bara att mumsa.

En intressant, skön och avkopplande dag :) 

 

En arbetsdag på Ambika; 19 stora vattentunnor fylls i vattentankarna och x antal dunkar med diesel fylls på..

 

 

 

..och sedan lastas det öl, öl och mera öl. Bintang heter den här och går åt som smör i solen. Vi lastar ombord på de små båtarna som också transporterar oss till/från byn Labujanbajo och ankringsplatsen.

 

 

 

Marknaden i Lanbujanbajo är stor och har öppet varje dag. Grönsaker i massor men de stackars eländiga kycklingkadavren och fiskar med flugor vågade vi oss inte på.. Babyn sover i tygvaggan.

 

 

 

Det muslimska inslaget ökar ju längre västerut vi kommer. Visst är de söta som karameller, småflickorna :)!

 

 

Turbåten som tog oss till Rinca for att beblanda oss med apor och Komodovaraner, hur mysigt som helst när svenskkolonin (Ambika och Comedie) ockuperade Business Class på upper deck :)

 

 

 

Där vimlande det av söta apor...

 

 

...och stora, farliga varaner!

 

Ganska skräckinjagande urtidsdjur som kan bli upp till sju meter långa! Varanbarnen får klättra upp i träden för att inte bli föda åt sina mödrar och fäder....