ambikasailing

 

 

07apr, Nordatlanten mellan Brasilien och Franska Guyana 
Pos: 01,32N  045,00W
Halvvägs, 520nm kvar

Fjärde gången gillt! Igår offrade vi till Neptun för fjärde gången; han fick en kokoskaka på sydatlanten och en kokoskaka på nordatlanten samt ett glas gott och väl kylt ”Two Oceans”. Det märktes att det var uppskattat för just då, när sydatlanten byttes till nordatlanten, blev vi välkomnade av ett stort gäng glada delfinkamrater som hoppande högt av glädje (att vi var tillbaka?) och lekte i bogvattnet i Ambikas förstäv, länge. Tänk att vågorna under oss är komna av samma ocean som långt borta i Skärgårdsstad, där denna resa en gång började. Vi är i hemmavatten s.a.s.

Nu när vi är så nära inloppet till Amazonas kan man i sin fantasi föreställa sig flodens djungel med färggranna exotiska fåglar, vrålande apor, hungriga piranhas och en tät, ogenomtränglig grönska, äventyr… men så var det insekter, värme, fukt, farliga ormar och människor också… nä, Amazonas får locka blott i fjärran. Vi styr vidare till Djävulsön :) 

Igår, i gryningen, när Lasse satt på pass kom en fågel flygande rakt mot honom. ”Ska han aldrig väja” hann Lasse tänka innan fågeln, som visade sig vara en stor flygfisk, rammade rutan på sprayhooden med en smäll, bara 50cm från kaptenens näsa.  Som en projektil studsade han sedan tillbaka i havet – troligtvis med en kraftig hjärnskakning som minne.

Hittills, ta i trä, har vi haft en bra seglats. Vi befarade en jobbig resa men icke ännu… Fin bidevindsegling, 15-20kn vind i medström och bara 10min (!) regn. Dygnsdistansen igår var 182nm!! Vi håller tummarna att detta under fortsätter!

Missa inte den spännande fortsättningen :)

Skickat via Petra, djurtokan!

 

 

 

 

 

 

Det var ett aprilskämt; reservdelarna ligger fortfarande i tullen på obestämd tid... och Fedex verkar resignerade!

 

Microsoft har just skickat ett mail till oss. Där står det att XP, från den 08apr,  inte längre supportas (efter 12 år). Inte bra! Alla våra seglingsapplikationer ligger på vår XP-dator.... hoppas leverantörerna nu har uppgaraderat sina produkter till windows 7 och/eller Mac.

 

Vår "fina marina" är den sämsta vi någonsin varit på (och det vill inte säga lite). Stackars Ambika och alla andra båtar häver i dyningen och det drar, knakar och rycker så vi tror knaparna ska lossna trots att vi har sex tampar ute som ska stödja varandra. Bryggan är byggd av en lång rad stålpontoner (ca 10x3m vardera) som är fästa vid varandra med upprostade kedjor och ibland inga kedjor alls. Det är bara en tidsfråga när några pontoner sliter sig. Elen är ojordad och ledningarna ligger på stålpontonerna....det sprutar vatten ur massor av hål på vattenslangen.. Två polare har fått sina vindroder böjda (man ligger med aktern mot bryggan) i dyningen häromdagen och båtarna slungas fram och tillbaka. Vilken dyning, detta till trots att hamnen är skyddad med långa pirarmar! Hamnkaptenen verkar tycka det är roligare att prata med båtfolket än att förvalta marinan, fast visst är han trevlig och hotellet (femstjärnigt) med stor pool och poolbar är fantastisk!!

En stor segelbåt kom precis in till bryggan och hade missbedömt tidvattnet samt glömt sin nylagade, infällbara köl ute. Han ligger med 30 graders slagsida och kölen... den är det antagligen läge att laga igen :(

 

Det finns ca 200 miljoner brasilianare men hur ser en brasilianare ut? Det är en tuff fråga. Man vet hur en finne ser ut, en ryss och en svensk.... men inte en brasilianare, de verkar vara en salig blandning, ett hopkok av det mesta :) Det är inte jättebilligt här. Vi betalar 1USD per fot båt = 46USD/dygn och restaurangbesök/mataffärer är inte hutlöst billiga heller - fast då är det "lite finare" varianter vi pratar om. Det finns säkert billga mataffärer och de lokala serveringarna på strandpromenaden är billiga OCH GODA. Vid fiskmarknaden köper man fisk/skaldjur över disk, bär bort råvarorna till söta tanten (79år) som har ett kokskjul bredvid och sedan äter vi sittande på plastmöbler under stjärnorna det godaste rätter man kan tänka sig. Torka av händerna efter räkskalandet gör man med att suga av fingrarna, alternativt torka av på sina kläder, typ.

Här pratar man med tummen, allt är tummen upp. Fast den lilla spanskan jag har kvar gör att vi kan göra oss lite förstådda i alla fall. Engelska är det mycket få som kan.

 

 

Vi fick ett härligt mottagande av våra vänner som redan hunnit till Fortaleza; Ilkka, Elina och Markku på finska S/Y Melina och Johanna och Camilla på norska S/Y Flow. Såklart strulade det till sig när vi skulle ankra i hård sidvind á la mediterrainian style - kontrollen till ankarspelet gick bananas. Men även detta fick lösa sig och till slut, med allas hjälp, låg vi fast vid bryggan. Genast upp i masten med Lasse och starka killar vinchade upp honom. Det var bråttom för nästa morgon skulle Melina segla vidare och därmed flera hjälpande händer. Vi fick bekräftat det vi trodde hade hänt; fästet till förstaget var sönder. Reservdelar kommer den 01apr (skämt?) från Zspar i Frankrike. Det är bara att vänta medan alla andra sätter segel och far ifrån oss :( 

 

And look at this cool Green Turtle video, taken by Johanna and Camilla on S/V Flow in Ascension
http://youtu.be/WvvmkYfci0A

 

Vi pustar lättat ut, vi klarade det utan att masten föll ner!! PUH! Snart kommer det lite mer info och lite bilder såklart.... hav tålamod :) Vi har just läst alla era kommentarer och är jätteglada för stöd och uppmuntran på vägen !!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl mött snart i Fortaleza
Lasse, Nisse & erja

Skickat via Petra, den utomordentliga!

17mar, Sydatlanten på väg till Fortaleza, Brasilien
Pos: S06,10  W022,35

Det var natt, månen sken, jag hade nattpass och satt helt fredligt uppkrupen i sittbrunnen, lyssnandes på Mozarts 40:e symfoni när jag kände en ovan duns i båtskrovet. Inte en sådan där dask från en brytande våg i sidan utan en dov, lite vibrerande smäll. Först trodde jag att vi kolliderat lite lätt i en sovande val men så upptäckte jag att hela backstaget var löst. ”Alle man på däck” ropade jag varpå full aktivitet följde, med ficklampor i högsta hugg, för att försöka förstå vad som hänt. Förstaget med furlingsystem och full genua ute var helt lös men satt ändå fast i masttoppen. Masten vajade farligt – skulle den ramla ner i huvudet på oss??? Om den skulle komma ner skulle vi bli tvungna att låta den går ner i djupet..

Medan vi snabbt försökte reva genuan började det regna och en svart fågel kom och försökte landa på biminitoppen, 20cm från mitt huvud, flaxandes vilt - jag blev tvungen att vifta bort den med kraft.  Nisse fick samtidigt ett hårt slag i ryggen och tänkte precis slänga sig platt på durken, helt enligt kaptens order om masten skulle ramla ner, när han fick se den stora flygfisken som låg och flämtade vid hans fötter… M.a.o. full uppståndelse och allaskulle lägga sig i! 

Med genuan inrullad, en rigg som hängde och slängde och motorn på, fick Lasse tag i genakerfallet och liften och säkrat masten från fören. Sedan försökte vi gå upp i vind (vi seglade plattläns) för att rulla in storen. På väg upp i vind upptäckte vi att masten var på väg att falla och vände snabbt tillbaka. Masten behövde stadgan från vindtrycket bakifrån. Till sist fick vi fick rullat in halva storseglet på plattlänsen. Vad har hänt; riggen är helt lös men förstaget har inte ramlat ner? Det visade sig vara genuafallet som hängde i svirveln som gjorde att hela paketet inte bara föll och vi kunde sedan bärga försegel och förstag och lägga upp den längst båtsidan. Med genuafallet fastsatt i peken fick vi ytterligare stabilitet och kunde fortsätta färden för segel. PUH!

Glöm stopp i paradisöarna Fernando de Noronho, nu gäller det att komma till ett ställe med pir och helst kran samt att skaffa reservdelar till förstagsfästet i masten; bultar och ”what not”! Vår seglarvän Ilkka på finska båten Melina ligger i Fortaleza och väntade på ankommande crew. Vi skickade mail till honom med ett frågebatteri och baserat på den kunskap vi har nu styr vi kosan dit, 1100nm (ca 8-10dagar!) medan Victor försöker reda ut med Oxelesunds marina vad som ska till för att vi ska få förstaget på plats.

Varför händer det saker för oss när vi är som längst bort i förgängligheten – sist blixtnedslag utanför Vanuatu och nu detta?? Varför händer det över huvudtaget? Varför går en rigg sönder som är helt ny, bytt i Australien..? Kanske, eller snarare troligtvis, har nuvarande skada uppkommit vid blixtnedslaget då halva antalet kardeler i förstaget brann av…

Shit and corruption!!!
Lasse, Nisse & erja

PS Om ni inte helt hänger med i seglingstermerna, strunta i det och tänk er in i att vi är mitt på en stor ocean långt från ära och redlighet (och hjälp), det är natt, vågorna bryter, vinden tjuter, regnet öser ner och vi kanske får en 20 meters mast i huvudet… :D

 

 

 Pappa torrseglar

 

 

 

09mar, Sydatlanten, drygt halvvägs till Ascension
Pos: S11,50   W010,55

Ojojojoj, hur härligt kan det vara!!! Vi har en stadig passadvind på 10-14knop och kör genaker på dagtid. Inför natten rullar vi ut storen och spirad genua istället för det kommer lite körare med regn om nätterna och då är det inte så kul att få ner en genua i mörkret. Vi gör mellan 5-6 knop mot målet, solen vrålar ner och havet är blått. Männen jagar = fiskar och ett bläckfiskdrag försvann ner i djupet med en stor knallgrön Dorado som de NÄSTAN fick upp. Lasse svor eder i flera timmar. Precis före middagen fick de upp en minidorado som kökspersonalen snabbt förvandlade till en perfekt förrätt. Smörstekt.

Stjärnorna är fulla med himmel (i.s.f. tvärtom) och våra tretimmarsskift är bara bonus. Det blåser en ljummen vind, Ambika klyver havet som en jättelik fisk och i hennes kölvatten glimmar marelden som tusentals små diamanter. Detta är sinnebilden av jorden-runt-segling när den är som bäst!

Vi äter fortfarande gott av det lager vi köpte i Kapstaden för i St Helena fick vi inte ens tag på ägg (slut i alla fem butikerna!) och det har aldrig hänt förut. Och tanten före mig i kön fick sista påsen potatis!!! Lite djupfryst kyckling, rödlök, tre limport bröd och fem gröna färska paprikor (och massor av toapapper:) senare klarerade vi ut i torsdags och släppte bojen. På väg igen.

AIS problem. Som sagt; alltid är det något. Nu är det AIS:en som inte visar sig på plottern. Det verkar ge bra signal ut men vi kan inte se andra skepp och vi kan inte verifiera att den sänder. Victor har skrivit och berättat att senaste noteringen på www.marinetraffic.com är den 18feb, dagen då vi lämnade Kapstaden!! Nu är det ju sällsynt lite fartyg som trafi8kerar den här sträckan (typ inga alls).
Motorgeneratorn ger ström igen, men inte med full effekt och vi måste bara tänka på att slå av vindgeneratorn när motorn går :)

Hörs snart

Nisse, Lasse & erja

Via superassistentredaktören Petra

 

Det är så litet så litet! Lite likt Gibraltar är det; typiskt engelskt lite slitet. Ca 4000 invånare bor här och från slutet av nästa år finns också en flygplats som ska ta internationell trafik. Idag trafikeras ön bara med RMS St Helena, ett kombinerat frakt- och passagerarfartyg, från Kapstaden och den tar 6 dygn enkel väg.

Snart dags för proviantering och vi frågade efter ost i affären men fick till svar att det kommer den 11mar, med nästa båt! Grönsaker kommer att finnas på marknaden på torsdag (odlat på ön) men då ska man vara ute tidigt och ställa sig i kön. I de små butikerna finns ett utbud som trotsar beskrivning; precis allt, från kex, smör och tvättmedel, till häcksaxar och toaletter. Tur att vi provianterade rätt rejält i Kapstaden.

Jakobs stege är ”besegrad” av alla tre undertecknade; 699 trappsteg upp i himlen, trappsteg som var höga á la rulltrappa… och brant som ett öde men vilken härlig utsikt det var däruppe, om än avnjuten på skakiga ben. Att ha klättrat upp för Jakobs stege lär medföra lycka på vidare seglats för oss sjömän! 1829 byggdes den för att transportera bajs upp och ”goods” ner, enligt ”Jamestown guidebroschyr. Hmm.

Ön upptäcktes 21maj 1502 av Portugisiska karaveller, det var den första landstigningen på ön. Den var sedan ”hemlig” till 1588 då engelsmännen ”hittade” ön. 1659 byggdes ”The Castle” och John Dutton tog plats som kolonins första guvernör. Slottet är renoverat efter att ett brasilianskt slavskepp strandat här och termiterna från skeppet skadat (ätit upp) stora delar av slottet. Fortfarande idag drivs kolonin administrativt från Slottet.

Igår tog vi en guidad tur, till alla historiska ”måste-platser”. Man måste ju bara ha sett var ”Nappe” bodde när han var fängslad här i 6 år och ”bara” hade 28 personliga tjänare… De lärde tvistar fortfarande om han, vid 52 års ålder, dog av arsenikförgiftning (användes till att få bort alla råttor i det fuktmögliga huset) eller av cancer…  fast det lutar åt det senare. Han begravdes här men flyttades och ligger nu i Paris och vilar. St Helenierna är glada åt att han var fängslad just här, det gav ön en plats i historien och på kartan.

Ca 10 segelbåtar från olika delar av världen ligger här på boj utanför Jamestown och pustar ut innan vidare färd, de flesta till Ascension och Brasilien, andra drar direkt upp till Karibien (ca 4000nm). Flera stycken har vi sett och pratat med tidigare och kommer säkert att träffa igen – i Karibien.

Imorgon far vi nog vidare, till Ascension, för att se de gröna sköldpaddorna lägga sina ägg på stranden. Det lär de göra så här års. Det är ca 700nm och 5-6 dagar att segla dit, pending weather.

 

Stor, varm kram från

Nisse, Lasse & erja

 

 

 

 

 

 

St Helena. It is so small, so small ! A bit like Gibraltar; typically English. Approximately 4,000 residents live here and from the end of next year there will also be an airport here to take international traffic. Today, the island is served only with the RMS St Helena, a combined freight and passenger ships , from Cape Town and it takes six days each way .

Almost time for provisioning and we asked for cheese at the store but was told that it will come 11mar, with the next boat ! Vegetables will be on the market on Thursday (grown on the island) but then you should be out early and stand in line. In the small shops there are a range that defies description ; just everything, from biscuits, butter and laundry detergent, to sheets and toilets. Luckily we provisioned a lot in Cape Town.


Jacob's ladder is "defeated" by all three signed ; 699 steps up into the sky , steps that were high á la escalator ... and steep as a fate but what a lovely view it was up there , albeit enjoyed your meal on shaky legs. Having climbed up the ladder of Jacob learns bring happiness to further sailing trip for us sailors ! 1829 it was built to transport the "poop" up and " goods" down under " Jamestown guide brochure. Hmm .

Yesterday we took a guided tour to all the historic " must- places " . You have to just have see where Napoleon lived when he was imprisoned here for 6 years and "only" had 28 personal servants ... Poor him!


About 10 sailboats from different parts of the world lies here at the buoys outside Jamestown and take a breather before further travel, mostly to Ascension and Brazil, others pull directly up to the Caribbean (about 4000nm ).

Tomorrow we travel on, to Ascension, to see the green turtles laying their eggs on the beach. It is about 700nm and 5-6 days to sail there , pending weather .

03mar, Jamestown, St Helena, UK

Framme, kom hit igar efter drygt 11dygn segling. Vi ligger sakert pa boj och Interkafeet ar oppet idag, mandag :)

Lite drama ska det vara! När motorgeneratorn la av var vi TVUNGNA att ha vind och/eller sol för att klara kylskåp (=kall öl), batterier och ankarspel. När motorgeneratorn la av, la också solen ner sin verksamhet och det blev helmulet. Vad hände med vinden? Den dog såklart och det blev helt bleke. DET hade vi INTE räknat med! Kapten Ödmark blev lite blek under solbrännan och vi andra också. Men efter regn kommer sol och i vårt fall vände det hela sig till det bättre; när vi startade motorn för att komma framåt i stiltjen började plötsligt motorgeneratorn ladda lite igen. Jordfel. Lasse borstade rent jordkontakten till motorn och laddningen ökade. Nu fungerar det, fast inte till 100%, och hotet om varm öl är eliminerad! Besättningen pustade ut och firade händelsen med att kasta sig i den knallblå oceanen, på 5000m djup!

Nu har vi bara två dygn kvar till St Helena. Genakern är hissad och vi guppar fram i svag vind med 5-6 knop mot målet. Solen skiner. Det är 30 grader i ruffen. Fiskekroken är ute igen. I förrgår kväll fick vi upp en fin tonfisk som dagen efter blev både lunch (rå, tärnad och marinerad i lime) och middag (lättvänd i stekpanna). I brist på fiskekrok att ta upp den med gav vi fisken en ordentlig sup vodka i mun och gälar och han blev knallfull efter bara någon sekund. Då var det bara att dra upp honom och göra processen kort. Kocken har beställt Wahoo idag. Mmmmmm!

Nu är det svårt att hålla missnöjet på topp :D
hälsar Nisse, Lasse & erja

Via superviceredaktören Petra

 Snäckor ur en strandkrabbas perspektiv

 

 Klara....Färdiga....DRINKI!

 

23feb, Sydatlanten
Pos: S26,11  E007,07

Månen är halv och lyser mellan de gråsvarta molnen. Nästa svarta vågberg är på väg; den glittrar som silver på toppen innan den börjar fräsa, ryta och skumma när den bryter. Ambika lyfter upp häcken i vågen, 3-4m upp från vågdalen och i nästa sekund är aktern helt inne i bruset och hon börjar sin surf nedför, i vågskummet, i 8-10kn, som skjuten med en slangbella! Det känns i magen och vilket skådespel det är – varje gång! 

Nattvakterna fungerar bra och vi har kommit bra in i ”arbetet”, i våra tretimmars skift. Att vi är tre i besättningen stället för två gör stor skillnad i belastning och vi vaknar alla tre utsövda som Törnrosor på morgonarna (nåja). Förra natten hade vi bara ett revat storsegel uppe och gjorde ändå stadiga 6-7 knop i slör.

 

Vi är inne på femte dygnet och har tillryggalagt drygt 700nm. Vi börjar bli lite väderbitna, det blåser 20-28kn stadigt sedan vi lämnade Kapstaden och vågorna har byggt på, är oftast krabb och stökig, men ibland också elegant och smidig. Det där med att ligga i sittbrunnen och softa i bikini/badbyxor… glöm det! Hittills har det blåst kalla vindar och det man kan göra ombord är att hålla i sig. Läsa och hålla i sig. Läsa, hålla i sig och sova. Läsa, hålla i sig, sova, äta och prata flyg (Nisse och Lasse förstås). Ofattbart hur det kan finnas så mycket flyg och flygfolk att prata om. Obegripligt, men kul förstås, att stridstupparna… f´låt piloterna, kan återuppleva ”de bästa åren” igen och igen och igen….! Nisse var faktiskt pilot på Jaktviggen yrkesmässigt ända tills han blev 55år. Det är ”respect”!

 

Djurlivet var enormt de första dygnen med massor av sälar, stormfåglar, en val, flera magnifika albatross och massor av små, små svarta fåglar som ser ut som svalor. Sedan avtog djurlivet markant och nu syns någon enstaka albatross sväva och någon stormfågel flyga avancerat. Flygfisken börjar komma men har hittills gäckat Nisses öga. Men det kommer, lovar vi i munnen på varandra.

 

Väderprognosen som vi tar varje dag via Satellit lovar inte bot och bättring förrän tisdag/onsdag i nästa vecka. DÅ blir det genakersmörsegling och bikini på :) !!

Hörs snart!
Nisse, Lasse & erja

 

Via  chefsadministratören och tillika viceredaktör Petra

 

Lite bilder från Madagaskar:

 

 

 

 

 

 

Nu ska Sydatlanten besegras och första stoppet blir St Helena. Enligt alla vana sjöfarare SKA det bli en lugn seglats med förliga vindar (dvs vindar bakifrån :) Vi har redan passerat Cape Point som är yttersta udden på the Cape of Good Hope och ligger för utklarering i RCYC (Royal Cape Yacht Club) inne i Kapstaden. Vi var tvugna att bege oss hit, drygt 50 onödiga distans i tät dimma! Lite orättvist tyckte vi för 50% av båtarna har fått lämna direkt från Simon´s Town. Nå, det var ändå värt besväret för vi såg massor av sälar och havsulorna bombarderade havet med sina störtdyk. Vi passerade Cape Point i stiltje och tjocka... såg knappt handen framför oss. Efteråt blev det 30 knop, 5 knop och vid angöring 30 knop igen. Imorgon kastar vi förtöjningarna och seglar till St Helena, 1700nm nordvästerut.

 

Men för att ta allt i rätt ordning; Nisse gast anlände på utsatt dag, de sista arbetena med båten gjordes klart, Ambika sjösattes i hård "cross vind" men det gick bra, vindgeneratorn var felkopplad och fick fixas till och vindmätaren hann inte fixas alls, för killen som gör kabelbyten i masten hade inte tid, får bli en senare fråga (det verkar som den är känslig för fukt). 

 

När allt praktiskt var klart och allt betalt (!) hyrde vi en pytteliten bil och gjorde en utflykt till vindistrikten där vi låg över en natt i Paarl på det mest lyxiga B&B vi varit på ever. När vi bokade var nästan allting fullbokat men vi fick tag på två rum och resan blev en fantastisk upplevelse på olika vingårdar i Stellenbosch, Franschhoek med övernattning Paarl, i bergen. Kvällen efter var vi bjudna till Chantal och Didier på Sea Lance, Döm om vår förvåning när Didier efter den goda middagen gick i förpiken och drog ut ett stort piano (typ elektriskt) och började spela. Då är det är synd att inte klaga :D

När vi kom tillbaka blåste det full storm i vindbyarna och bryggan hotade ge med sig. Men allt höll och framåt natten stillade det sig och lugnet återvände. Det är som våra Sydafrikanska vänner säger; om du inte gillar vädret, vänta bara en halvtimme :)

PS Petra har lovat att hjälpa oss vidarebefordra nyheter från havet via vår Satelittelefon.... :)

Följ oss via satelit, se länklistan till vänster

 

 

 

 

Now, the South Atlantic will be defeated (!) and the first stop is St. Helena. We have already passed Cape Point which is the furthest point at the Cape of Good Hope and we are now in RCYC ( Royal Cape Yacht Club ) in Cape Town to check out. We had to go us here, 50 unnecessary miles! A bit unfair for 50% of the boats that has allready left, could leave directly from Simon's Town!
 
But to take it all in right order; our crew Nisse arrived on the appointed day, the last work on the boat was made, Ambika was launched in hard "cross wind " but it went well, the wind generator was connected improperly and got fixed up and the anemometer could not be fixed at all, for the guy who makes change of cable in the mast did not have time, may be a later question (it seems that it is sensitive to moisture).
 
After all practical issues was completed we rented a car and made a trip to wine district. When we booked, almost everything was fully booked but we got hold of two rooms in the most beautiful B&B and the trip was an amazing experience at various wineries in Stellenbosch, Franschhoek and Paarl.

It´s a hard life to circum navigate the globe, but someone has to do it!

 

 

 

 

Dagarna bara flyger iväg och vi är så himlar priviligierade som får vara med om så mycket roligt! Sydafrikanska seglarvänner, Irene och Rolf på Ketoro, som har kört runt oss på sightseeing i sitt Sydafrika, träff med gamla seglarkompisar, Lena och Mattias på KatyC, som vi inte sett på två år och som råkar vara här i Kapstaden just nu, klättring upp till Taffelberget (PUH!), vi är hjälpta av snälla Tony som äger båttillbehörsaffären och han kör runt oss på ärenden i sin landrover, det finns söta pingviner och häftiga sälar, god mat, långa strandpromender och sol.. vad kan en långseglare mer begära! Kapstaden och området runt här är enormt trevligt, vackert och billigt (randen står väldigt lågt just nu).

Samtidigt blir Ambika fin igen botten är slipad och målad och den nya vindgeneratorn, en Air Breeze, håller på att installeras, men jisses vilket lågt arbetstempo! Imorgon kommer Nisse gast :) All mat ska inventeras och snart ska ny proviant skaffas som ska räcka helst ända till Västindien, dvs 5-8 veckor. Det blir en utmaning. Ägg och färskvaror får vi nog fylla på lite i St Helena men annars är det nog lite knapert med möjligheter..

 

Kanske hinner vi ta en tur till Stellenbosch vindistrikt och köpa/dricka lite gott inhemskt vin... och sedan ska vi klarera ut... så är det dags att släppa förtöjningarna, förhoppningsvis redan till helgen :)

 

 

 

 
Maybe (hopefully) we´ll have time to take a trip to Stellenbosch Winelands and buy / drink some good local wine ... and then we will check out ... then we´ll let go of the moorings, hopefully this weekend :)

 

 

 

 

 

 

 

I dryga sex veckor (hemma) har vi knappt sett solen! Det inkluderar halva Europa för i Zürich, där vi var på party häromdagen, var det också mulet och grått. Nu vrålar den ikapp med den starka vinden som igår var uppe i stormstyrka i byarna. Men Ambika låg fint och väntade på oss :) Väntade gjorde också sälarna på bryggan och fåglarna (skarv) som intagit bombarriären bakom båtarna, hundratals av dem och inte alltid luktar de gott! Andra som väntade var roliga Irene och Rolf på katamaranen "Ketoro" som lovat ta med oss på sight seeing imorgon i deras stora, fina bil. De är från Sydafrika och när vi träffade dem i Chagos var de på hemväg (till Kapstaden) för att ta en arbetspaus (!) och sedan fortsätta jorden runt - den här gången åt rätt håll - västerut :)

Imorgon åker Ambika upp på landbacken för att bli vacker... vackrare alltså. Hon ska bottenmålas, poleras och så ska ett nytt vindkraftverk (!) installeras. Den nygalvade kättningen ska tillbaka i ankarboxen, etc..

Den 12feb väntar vi vår nya gast, Nisse Gullman, en glad f.d. flygare, liksom Lasse. Hur kul som helst! Sedan är det bara att invänta väder för avfärd.. Eventuellt går första etappen bara runt Godahoppsudden till Kapstaden för att klarera ut om vi inte kan göra det medan Ambika ligger i Simon´s Town... Det kunde man förr men nu är det något med korruption som gör att vissa (!) måste dit och måste då betala ZAR 1.000 (ca 600SEK) för hamnplats under tiden. Hmmmm. Inte okey!