ambikasailing

28mar, Hog Island, Grenada

Efter några regniga dagar kom solen åter. Och värmen! Inne i det totalt vindstilla varvet låg vi i fredags med Ambika på Spice Island Marina i Prickly Bay för att Nick skulle sätta upp vår nya ram (på befintlig targabåge) för de nya solpanelerna. Ramen kom, passade inte. Ramen justeras, kom tillbaka, passade inte. Ramen tillbaka, no-go! Arbetet får göras om igen - från början… Typiskt att det är helg, vi får komma tillbaka på måndag!

Vad göra under helgen, vi som tänkt segla iväg till Aruba? Nå, på kvällen är det i alla fall full rulle i Prickly Bays Marina med steelband, orkester och DJ! Bosse och grabbarna på S/Y Felicia har bokat bord och tur är det för hela stället blir fullt med folk, både från lokalbefolkning och seglarkolonin. Happy Hour och dans för fulla muggar :O.

På lördagen åker vi ut på havet för att lufta oss lite – och fiska såklart. Iiiiiiii tjuter spöt plötsligt och som vanligt utbryter full kalabalik ombord. Fiskekrok fram, liksom kamera, minska på farten och byta rorsman, fram med stora batongen. Victor får omsider upp en superfin Barracuda, ivrig sporrad av fadren. Jag styr, fotar och försöker hålla mig undan!!!!

Vi beslutar oss att ankra upp i en fin vik utanför Hog Island på Grenadas södra kust, bara några nm bort. Ser supermysigt ut bakom långa rev som gör att dyningarna inte når oss. Mmmmm, vad gott med egenhändigt fiskad och ugnsbakad Barracuda i sittbrunnen, under stjärnorna.

På söndag, putsning av rostfritt (som INTE är ett dugg rostfritt)! Hela friden vad snabbt rosten kommer tillbaka, det var ju bara 3-4 veckor sist…. Sol och bad och på kvällen händer det; Det är BBQ på Rogers Barefoot Bar inne vid några skjul på sandstranden, 50m från Ambika :). Alla kommer dit! Alla är barfota! Alla dansar till Reggaebandet som spelar på stranden och lokalölet ”Carib” flödar. Vinden är ljummen och rytmerna exotiska. Vi köper tre lobsters som dödas och grillas på oljefat med vilökssmör. HERREGUD VAD GOTT!! Vilken lyckad kväll!!! Detta är Karibien personifierat!!

Imorgon måste vi tillbaka till "verkligheten" (vår verklighet :O), till varvet i Prickly Bay, och måtte nu ramen passa....

21mar, Prickly Bay, Grenada (ett stenkast österut från True Blue Bay på södra Grenada)

Vart tog vinden vägen? Ända sedan vi ”landade” i Västindien i december har det blåst ”utav helsefyr”. Inte nu mera! De senaste tre dagarna har det varit helt vindstilla och luftfuktigheten ät runt 85%. Detta har inneburit att vi förlorat massor av vätska under det att båten storstädats… dvs vi har svettas i kollosalformat :), och varit tvungna (!) att ta en simtur med jämna mellanrum för att svalka ner kroppen.

Pizza! Vår kropp krävde pizza, så i lördags tog vi jollen till sailors bar (20min!) för att tillfredställa dessa lustar. Mmmmmm vad gott det var och hela ”settingen” var perfekt. Fullmåne, finklänningen på (lite ovärdigt dock, att ta sig i och ur jollen med lång klänning framför alla restauranggäster…), helt suverän pizza och underhållning i form av en stor italiensk kille på gitarr och en lokal liten dito på trummor. Reportoaren var synnerligen blandad men det bästa var ”O sole mio”, högt, så det ekade ut över havet. När vi ätit vår pizza och var i form för att ta en drink eller tre med andra sailors – då gick alla hem till sitt. Vaffövafföde, undrade vi.  Ja, ja, det var bara att styra kosan hem i glittrande fullmåne och spela – just det – Skitgubbe :)!

Elföljetongen fortsätter. Idag träffade vi den engelska elingenjören här i marinan. Efter två timmars ventilerande av vår installation och våra upplevda problem, rekommenderade han oss att installera ytterligare två solpaneler i targabågen samt att förbättra befintlig installation av solpaneler (som får alltför mycket skugga i nuläget). Alltså; Det långa med det korta är att vi har för lite inkommande el för att möta vårt utgående strömbehov.... Autopilot, kylskåp (x2 drar såklart massor i den här temperaturen), datorn, mitt jättemonster till PC, drar tydligen horder av ström, etc. etc. Vi kan bara beklaga att vi inte fått bra råd av försäljaren till vår utrustning. Tänk om han hade tagit reda på våra behov och gjort en realistisk uppskattning istället för ett ”snabbsälj”!

Okay, ingen mening att gråta över spilld mjölk. Nu jagar vi Nick som förhoppningsvis kan bygga en ram i rostfritt för två nya solpaneler (á 130W), på måndag kommer leverans av solpaneler till Budget Marin som vi kan köpa och elektrikern har lovat att hjälpa oss med kablaget. Allt detta till det facila priset av ?? SEK (uppskattningsvis ca 15 TSEK). Men i så fall tror vi att det är värt varenda öre för snart finns det inga marinor längre där vi kan få hjälp eller ladda upp våra batterier. Den spännande thrillern fortsätter (...i all oändlighet)!!!

Ikväll kommer besättningen på S/Y Felicia på ”drink i sittbrunnen”.  Det är Bosse, hans son och sonens kompis. De har redan läckt att på fredag är det ”fullt ös” här i Prickly Bay Marina, med live steelband och massor av sailors (hoppas de inte går hem kl. 22). Perfekt för oss och för Victor som ska landa här på Grenada imorgon efter att ha flugit i 17 timmar med superbilliga biljetter (!) från San Diego hit :O.




Lasse visar stolt upp sitt verk (han ser ut så då); en inbrottssäker Ambika. Fyra starka stålstänger kan sättas för ingången. Ingen kan komma in om vi inte vill...



...inte ens vågorna kan bryta sig in (bakifrån) genom denna fina plexiglasskiva för ingången!! Fiffigt va!

16mar, St George, Grenada

Fina seglingsvindar har vi fått de senaste dagarna. 6-12 m/s, slör, sol! Vi har besökt det som alla säger är den finaste delen av Karibien, Grenadinerna! Vi handlade tre levande lobstrar (hummer utan klor), ca 5,5kg, av en lokal kille på ön Bequia! Den skulle vi festa på när vi kom fram till ön Canouan. Sagt och gjort. När lagt oss tillrätta i viken och lagt ankaret tog killarna jollen till båten bredvid och hörde sig för om de hade en STOR kastrull att låna (min stora pastakastrull var alldeles för liten för att rymma en enda av lobstrarna J!). Jo, de hade visst en till utlåning och nu började grytan koka med en lobster i taget som sedan delades på mitten och gratinerades med vitlökssmör i ugnen. Jag lovar att det smakade HELT fantastiskt!!

Vi passade också på att höja glasen för Nina & Pär på S/Y Osophine. Tack för att ni hjälpte Rune med antibiotika för det fula såret i armbågen (han hade halkat på badplattformen)! Det var tur, för kvällen efter drabbades han av hög feber och frossa som under natten försvann tack vare er dundermedicin!!

Fin segling sedan till det super-exotiska Tobago Cays på Grenadinerna. Precis som ett vykort! Vi snorklar med sköldpaddorna som är fredade här i området som är en naturpark. Tobago Cays består av en samling låga öar med vita sandstränder och turkost vatten och så de obligatoriska palmerna. En kväll köpte vi en middag på beachen, under bar himmel. Där grillades nyfångad lobster, vitlökspotatis och grönsaker i gamla rostiga oljefat. Till detta drack vi det medhavda vita vinet. MUMS igen!! Får man ha det så här bra? Fast en palm flyttade sig inte för Lasse när han besökte busken, vilket resulterade i ”dubbel skallebank” nästa dag. Hemfärden till Ambika med gummijollen (tungt lastad dito), i kolsvarta natten, blev både slingrig och blöt då vinden hade friskat i till kuling under kvällen. Det gick faktiskt stadigare och torrare när vi sjöng ”här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolahej, etc…” för fulla halsar!

På vägen till Grenada passerade vi Union Island, den sista av Grenadinerna som tillhör St Vincent, där vi måste klarera ut ur landet. Vi måste sedan klarera in igen på nästa, i Carriacou, en ö i Grenadinerna som tillhör Grenada. Man kan bli snurrig för mindre… På en del ställen utövar Immigration och Customs makt (antagligen för att de kan) vilket kan ta sig säregna uttryck i form av att de ”hunsar” sina ”gäster” En kille fick inte låna en penna för att skriva alla miljoner dokument som skulle fyllas i, utan fick ta sin jolle till båten för att hämta en…. I andra länder är de väldigt artiga och trevliga. Men en himla massa papper blir det i alla fall! Utom i de länder som tillhör Frankrike, där görs allting via Internet - av en själv – så himla smidigt :).

Nu har vi kommit till staden St George på ön Grenada, en dagsetapp på ca 30nm från Carriacou, i skön slör 9-11 m/s. Bara storseglet var uppe och vi njöt av fulla drag (fast det nappade inte). Här på ön stannar vi några dagar då våra gastar checkar ut här och Victor ska checka in igen!

Här ska vi också förbereda för nästa lite längre översegling, den till ABC-öarna, Aruba/Bon Air/Curacao på ca 800nm. Bl.a. har problemet med ström börjat igen så nu är ett kylskåp avslaget (igen) och batterispänningen blir bara lägre och lägre och lägre…. Man kan bli tokig för mindre..



Två räddande änglar, Pär och Nina på S/Y Osophine, som hjälpte en helt utslagen Rune!


Fyra röda hummrar på ett bräde (Göran och Rune i bakgrunden) i Canouan!


På väg till hummermiddagen i Tobago Cays.... fulla av förväntan (vad annars :))


....gissa om det smakade!!! Killarna kunde verkligen grilla lobster! Jag lovar! ALLT var gott!


Så här kan man också placera sin restaurang.... tror att maten måste vara VÄLDIGT god då :)


Sandy Island utanför Carriacou. Där stannade vi att snorkla på reven några timmar. Så här ska det ju vara!


Den här morgonen avstod vi från att simma våra tre varv runt båten.....

(Lite ljug var det. Dessa stora firrar var instängda i en egen bassäng :).
Fast de är tydligen växtätande, så stora de är!!!)

09mar, Wallilabou, Saint Vincent

Igår, i Soufriere St Lucia, underhöll vi krogvärdarna med Taub-sången "Sjösala vals" av och med Göran och Lasse medan vi andra dansar med varandra. Även sångarna blandade sig i dansen...

Stackars Victor! Som han har fiskat och fiskat! Alltid från Ambika på väg mot nya mål och ibland tar han gummijollen ut. En jättefisk hade han på kroken. Spöt stod som en båge, men den bet av drag och allt och försvann ner i djupet.

Så idag, när Victor är borta, fick vi en Dorado (Mahi Mahi) på kroken. En stor en som kämpade tappert medan Rune drog så svetten lackade, känseln försvann från händerna och mjölksyran i biceps satte in. Men till sist kom han upp, kämpen! Så vacker i vattnet, knallblå vit gul stjärtfena! När han är uppe ändrar han färg, först vit med kornblå prickar och sedan guld, som i Guldmakrill (kärt barn har många namn).

Vid ankomsten till Wallilabou på St Vincent, ca 35nm söder om St Lucia, blir vi mötta av ”infödingar” i farkoster av alla möjliga och omöjliga varianter. En surfbräda med ett lekablock till sits, en smal träroddbåt full med vatten och levande agn, etc. ALLA ska hjälpa till! ALLA ska ta hand om linan som ska dras in till bryggan. ALLA ska sälja något. ALLA presenterar sig med namn och vill veta ALLA våra namn. ALLA berättar att ”The pirates of the Caribbean” spelades in här. I munnen på varandra! ALLA är snälla och hälsar oss välkomna. En av dem, Kenneth, blir själaglad för han ska få fiskhuvudet från vår stora Dorado. Han sjunger att han ska laga världens godast soppa av den. KUL!



Göran och Lasse sjunger Evert Taube för fulla halsar, alla dansar sedan med alla :O. Krogvärdarna tittar häpet på!

...ni ser ju på minen att fisken är TUNG"!!!...



...men en puss ska han ha i alla fall :)

08mar, Marigot Bay, St Lucia

Den tredje mars ankom fyra glada laxar till Fort de France i Martinique. Anette och Göran, Sissan och Rune. Då hade de flugit ett drygt dygn, via Paris, från Stockholm. Victor hämtade upp alla med packning i omgångar med jollen för vi låg för ankar i bukten. Vi vilade inte på hanen så direkt följande morgon (efter den obligatoriska simturen, tre varv runt båten) tar vi bussen till Correfour, det gigantiska shoppingcentrat, för proviantering. Jisses, vad mat och dryck vi köpte. Men vi är ju sju personer och bara Han vet var vi kan få så här bra utbud igen :). Två taxibilar tillbaka och jollen fick ånyo gå i skytteltrafik mellan stranden och Ambika.

Om det är trångt? Ja, det är klart att det är :). Men på ett mysigt sätt! Hmmm säger Victor som får sova i salongen. Alla är hjälpsamma och de flesta är vana seglare och kan konsten att stuva. Bara Sussan är ovan. Hon har seglat sammanlagt en (1) gång tidigare men det går jättefint och ingen sjösjuka so far!! 

Sedan till Rodney Bay på St Lucia (igen) där vi låg i bukten och gick promenader, simmade och åt och drack gott. På terrassen i ett helt hopsjunket skjul, som var en liten bar, åt vi brödfruktsoppa och deack en läskande öl. Ägaren, en ganska tandlös men stilig urinnevånare, tilltalade oss på ren Stockholmska :). Han bad oss bl.a. hälsa till Carl Bildt, en god granne till honom när han bodde i Solna!!!! Vilken värld!

På kvällen tar vi jollen in till den mysiga strandbaren för att lyssna på levande musik. Medan vi läppjar på våra drinkar får jag syn på en jolle som slitit sig och ligger och guppar 30m från vårt bord. DET VAR VÅR JOLLE! Victor kastar sig ut till den och hinner precis fånga den innan den beger sig på irrfärder på öppet hav. Tack och lov! Jag hade bundit fast den vid bryggan (jo, jag tackar jag) och lyckats låsa fast den i sig själv…. Till råga på allt hade vi inte de rätta jollenycklarna med oss så OM jag lyckats binda den korrekt så hade vi inte fått loss den från bryggan :O och NÅGON hade fått simma ut till båten, mitt i natten, för att hämta nycklarna! Men slutet gott, allting gott.

Nu ligger vi för boj i Marigot Bay på ön St Lucias västkust, en osannolikt vacker och djup vik med mangroveträd på ena sidan och sandstrand och palmer på andra sidan. Vi hade medvind för första gången i Karibien och seglade en skön läns (bara 8nm). Här sätter vi upp det nyinköpta hängmattan som Victor, med risk för liv och lem, testar. Igår sillmiddag (mmmm vad gott) och våra snapsvisor tävlade med grannbåtens franska dragspelsmusik. Gissa vilken som var vackrast :)!

Idag, tidigt på morgonen, lämnade Victor skeppet för att träffa kompisar i USA under två veckor och göra tentor via något BREDBAND värt namnet. Han kommer tillbaka och flyger då till Grenada är planen. Ha det så kul Victor!
Så var vi bara sex….

03mar, Fort de France, Martinique

Inblåsta i St Lucia, Rodney Bays marina i dagarna fyra. Då var det skönt att släppa förtöjningarna och gå ut i själva Rodney Bay och ligga för ankare. Frihet! Det blåste fortfarande hårt och vi avvaktade ytterligare en dag före segling norrut, mot Martinique. Dagarna gick med allsköns pyssel; olja teaken i sittbrunnen (igen), fylla på färskvatten, proviantera (ibland känns det som alla dagar, hela dagarna, går åt att hämta och laga mat…), sy i lattorna som hade lossnat igen, storstäda, plugga (Victor) och slappa lite. Jag hinner ju aldrig börja med målning, handarbeten, smyckestillverkning… fast sanningen är att jag suger lite på karamellen fortfarande :).

Sedan trotsade vi vindgudarna och seglade iväg med revade segel i, just det, dikt bidevind mot Anse D’arlet, Martinique, 25nm. Fast vågorna var inte så höga som vi befarat och Ambika rusade fram i 8-10 knop, läckert. Men inga fiskar nappade… Snorkling och inköp av solklänning (där högg det till i Lasses plånbok!) i den söta lilla fiskebyn hanns också med mellan regnskurarna :)! En mellanlandning vid ett rev där vi simmade med sköldpaddorna - häftigt värre. Man kunde komma ett par meter ifrån dem innan de sävligt simmade iväg.
Vidare längst kusten för att igår landa i Martiniques huvudstad, Fort de France, igen. 

Karnevalen börjar här den 06mar och vi har bestämt möte med våra seglarvänner Eva och Hasse på S/Y Ursa Minor. Om två timmar landar fyra nya, fräscha gastar, Hägerfältharna och Kyllers, som ska segla med oss i 14 dagar. Kul!!

Vi diskuterar fortfarande färdrutt framöver.
Pannorna ligger ofta i djupa veck. Problemet med Alaska är att vi måste gå MOT både vindar och strömmar SAMT GENOM ”hurricaner”. De sistnämnda härjar i Centralamerika från 01jun till början av november, precis då vi skulle vilja passera området! Att vänta på att den dåliga säsongen passerar genom att åka till Columbia verkar riskfyllt. Att åka via Galapagos och Hawaii är VÄLDIGT långt! Vi har i alla fall beslutat att försöka passera Panamakanalen före april månads utgång, innan Victor måste åka hem. Sedan får vi se. Tips, någon?

Inblåsta i Rodney Bay, St Lucia. Blåsigt som 17 men vackert. Nu är solen tillbaka igen, med milda vindar :)

Inte helt lätt att plugga i vrålande solsken, vid poolside.... med en "Piton" (lokalt öl) i handen... hmmm

En "Blue Marlin" (svärdfisk) hade fiskarkillen fått upp i Anse D'arlet! Och vi fick köpa några bitar som blev en jättegod middag!!



Skylt i strandbaren (biblioteksverksamhet i Karibien). Baren var jättemysigt med stolar och bord gjorda av vrakvirke....



..medan vi njöt av scenariot i solnedgången

Ibland (!) kunde vi ta oss en rejäl rackabajsare - det var mer Rom än Cola i denna CubaLibre vill jag lova :O!