ambikasailing

Ft Myers Beach, FL, 30jan 2018

 

 

Nu får det vara nog! Nu sticker vi till Naples, är trötta på att vänta! Vi lämnar Cape Coral där vi bara ankrat över natten för att fortsätta till Naples och i tidig morgon drar vi vidare söderut. Efter att nästan fått in båtgrannens osynliga triplina i propellern kommer vi iväg. Men vi kommer inte långt innan vi känner kulingen vina kallt från norr och US Coast Guard som varnar på VHF om ’Small Crafts warning” med hårt vind och höga vågor.... och just denna sträckan på drygt 30 miles måste vi dra utomskärs....!

 

Okay då! Vi vänder nosen mot närmaste hamn = Fort Myers Beach (inte att förväxla med Fort Myers längre norrut i Okeechobee River). Där ska finnas över åttio (!) bojar till gästernas förfogande. Vi passerar en stor motorbåt som just draggat och ligger skadeskjuten vid en brygga och när vi når bojområdet ser vi efter lite letande att varenda boj, alla, är upptagna. Hamnkaptenen bekräftar det! Vad är oddsen?

 

Med lite tur får vi en plats i en marina, ”Salty Sams Marina”, och det blir en dramatisk tilläggning i hård sidvind och motström som kaptenen klarar med bravur, bara grannbåtens ägare (i den nya fina båten) såg ut att slita sitt hår och stirrade stint på oss tills faran var över :)

 

Men vilken bonus, Ft Myers var verkligen en trevlig bekantskap. Vi tog cyklarna till stranden och gick en lång promenad i svensk högsommarvärme (och kuling). Räktrålaren hade just landat sin fångst när vi cyklade förbi på vägen hem och vi köpte 1kg prima räkor som sedan blev en fantastiskt god middag som avslutning på en oväntad dag

 

 

 

 

Fishermans Village, Punta Gorda, FL, 28jan 2018

In English below

 

 

Åskan mullrar hotfullt och blixtarna lyser upp salongen när vi åt middag ombord.  Det kändes i den varma, lite tryckande luften idag att det måste bli en urladdning... och nu kom den. Efter tre blåsiga dagar kom regnet, nerhällande! Alla här, urinnevånarna, undrar vad som händer, så här brukar det inte vara så här års!

 

En del långa promenader och cyckelturer har det blivit. En dag gick vi till ett Wild Life Reserve där de räddar vilda djur som farit illa. Mest fåglar. Bra att det finns eldsjälar!

 

Vi har tur för vi blev bekant med Dee Smith på lite omvägar, då han och hans fru Jocelyn ville köpa vår båt för att göra The Great Loop. Nu blev det inte så men vi fick kontakt och när vi närmade oss Tampa bjöd han oss till Punta Gorda där han just seglade små "2.4" (enmanssegelbåt) i Paralympics klass. Dee har varit professionell seglare och är nu seglingskonsult med massor av stora oceanseglingar i sitt CV, bl.a. Whitbread/Volvo Oceanrace med bl.a. Roger Nilsson och mycket, mycket mera. För tio år sedan fick han cancer med små utsikter att överleva. Men överlevde gjorde han och fick tyvärr en del funktionshinder på kuppen. 

 

 

Inget kan hindra Dee från att segla! Han tävlar aktivt och nu har de köpt en Mainship dessutom och planerar göra Loopen. Underbart! Vi blev bjudna till seglingsklubben, som anordnade det aktuella racet, på middag och sedan drink i deras nya båt. Så kul och intressant att ta del av deras brokiga (milt sagt) seglingsliv ;)

 

 

 

 

 

The thunder and lightenings lit up the salon when we ate dinner on board. We felt today that there must be a discharge... and now it came. It’s been really windy for several days and now thunder... Everyone here are  wondering what's going on, what is the matter with the climate? While waiting for better weather we have been doing some long walks and cycling trips. One day, we went to a Wildlife Reserve where they help wild animals that have been found injured. Mostly birds. 

 

We are lucky because we became acquainted with Dee Smith when he and his wife Jocelyn were interested in our boat to do The Great Loop. Now they found another boat but we got in touch and when we approached Tampa he invited us to Punta Gorda where he sailed small "2.4" (single-handed boat) in Paralympics class. 

 

Dee has been a professional sailor and is now a sailor consultant with lots of great ocean racing in his resume. Whitbread / Volvo Oceanrace and much, much more. Ten years ago, he got cancer with little prospects to survive. Luckily he did! Unfortunately the illness gave him some physical disabilities. 

 

Nothing can prevent Dee from sailing! He competes actively in paraolympics class and now they have bought a Mainship in addition to sailing and they are planning to do The Loop. Wonderfull! We were invited to the sailing club, which organized the current race, for dinner and then drinks in their new boat. So fun and interesting to hear about their fantastic sailing life;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi närmar oss Punta Gorda där vi ska stanna några dagar i väntan på att vinden (nordlig) ska bedarra. Där ska vi också träffa en spännande person, Dee, som tävlingsseglar i Paralympics. Punta Gorda ser ut som överallt här, som hjärnvindlingar. Överallt har man grävt kanaler i den låga träsk, sand och mangrovenaturen för att få plats med hus med egen båtplats :)

 

 

 

 

 

Vi konstaterar att vi nu nått fas två i vårt fritidsliv 😬. Bara två kvar.....

 

 

Vilken stad Sarasota är! Helt underbar! Där finns en gammal stadskärna med trevliga butiker, konstgallerier, barer och restauranger. Runt omkring är dock höghus (condos) för bättre belevade... Marint liv, massor av båtar men, framför allt, ett stort kulturutbud. Det största vi har upplevt bortsett från metropolerna förstås :)

Jag säger bara en sak; stackars Lasse!

 

 

 

 

Det blev en otroligt lätt översegling över Golfen! Vi fick låna en förlängningssladd av Halleluhja vilket gjorde att vi kunde ha vårt bärbara element uppe på flybridge, vilket gjorde resan mindre kall. Inte varm men i alla fall OK med tillägg av varmt täcke för den lycklige som inte var på skift :)

 

Havet var kav lugnt. De största vågorna var på säkert hela 10cm. I tillägg fick vi en makalöst vacker solnedgång. Vi var tre båtar som var inom synhåll av varandra hela natten, vi kom sist som varken har radar eller autopilot. Men genom natten var det minst tio båtar som tog sig över. Halleluhja som hade bäst radio i vår grupp pratade varje timme med det andra gänget. 

 

Det blev dessutom en snabbare överfart än planerat och 20 timmar efter vi kastat loss kunde vi förtöja våra båtar i Clearwaters Municipal Marina. Det blev en trött dag men vi samlades flera för att besöka stranden på andra sidan, där alla barer och restauranger var. Massor av skaldjur stod på menyn, såklart!

 

 

 

Det är ”bara” tre minusgrader idag på morgonen. Dagen för för vårt äventyr över Mexikanska Golfen. Det är vindstilla och prognosen över dagen och natten ser bra ut. Om allt går som det ska är vi framme i Clearwater imorgon mitt på dagen. Vi är minst tre båtar som sällskapar över, det känns bra! 

 

Problemet är att vi kommer att sitta på ett kallt flybridge hela natten, men what the heck, det är ju bara ett dygn!

Om det blir riktigt illa så KAN vi styra nerifrån båten men då får vi stå upp, det finns ingen möjlighet att sitta och vi har ingen autopilot i båten. Det blir ”hands on” hela vägen :)

 

Avfärd är satt till kl.1430 från marinan!

Håll tummarna!

 

Vi hörs från varmare breddgrader 👍

 

 

Carrabelle, FL, 18jan 2018

in English below

 

 

Det är sex grader kallt nu på morgonen! Det är snöstorm i North Carolina och i stora delar av södra Alabama och norra Florida är det utfärdat frysvarning och staterna utfärdar varningar för att äldre far illa och att säd fryser.... Herregud! Utan fullt ös på element och AC:n hade vi fått ta in på hotell och vinterkonservera båten. Så illa är det!

 

Men nu har vi värme i båten och ett stort gäng båtar har samlats i trakten för att våga sig på hoppet över Mexikanska Golfen. Tre båtar här i Carrabelle och ytterligare ca sex båtar i Apalachicola, tre timmar österut. Det är en sträcka på ca 160nm på öppet hav som är grunt och är 10-12 grader "varmt", i en liten fyrkantig låda som hoppar på varje våg. Det tar ca ett dygn att komma till Clear Water som ligger väster om Tampa.

 

 

Senaste planen är att åka i konvoj med start imorgon, fredag, kl.1600 med möte utanför revet söder om Carrabelle. There are safety in numbers. Eftersom vi varken har radar (det kan finnas fiskegrejer och skräp i vattnet) eller autopilot (vi får styra i skift) så går vi inte först i ledet :). Det kommer att bli en kall natt, var så säkra! Men väl framme förväntar vi en temperaturhöjning på 10-15 grader - minst. Det är skillnad det!

 

 

 

 

 And some unfortunate Captains are without ships...

 

...and visit the worlds smallest police station :)

Världens bästa ostron! De finns här i Apalachicola. Det vittnar alla om och det kan vi bekräfta. Vi säger bara wow så gott, med lite citron, tabasco och pepparrot.

Vi startar tidigt på morgonarna, ibland måste vi ta bort is från flybridge innan vi åker.... men a man (women) gotta to do what a man (women) gotta do :) The show must go on o.s.v.

Vi har nu hunnit till näst sista stoppet före vår "crossing". Vi måste lämna de skyddade inre vattenvägarna för ta oss över öppet hav till Tarpon Springs. Det kan man göra via ett större hopp (ca ett dygn) eller via tre till fyra mindre hopp, Eftersom vi trodde att vi var helt ensamma i kylan hade vi bestämt oss för de kortare hoppen pga kylan, fiskenät och okända vatten. 

När vi angör Apalachicola träffar vi massor av Loopers som tillsammans ska göra det större hoppet. Klart att vi hakar på :) Med lite tur har vi ett väderfönster öppet på fredag!

Håll tummarna!

The coolest of all the cool guys.... It’s just above freezing temperature and they are out there, fishing!

The world's best oysters! They are here in Apalachicola. We can confirm that, its a wow, with some lemon, tabasco and horseradish. 

We start early in the mornings, sometimes we have to remove ice from the flybridge before we leave .... but a man (women) must do what a man (women) has to do :) 

We have now reached the second last stop before our "crossing". We soon have to leave the protected intra coastal waterways to make it across the open sea to Tarpon Springs.  Here in Apalachicola we meet a lot of Loopers. Together with them we’ll make the 90 mile jump and with a bit of luck, we have a weather window open on Friday!

Everyone wants to be a pilot! As soon as they hear that Lars is a pilot they want to tell him that they also fly :) and how they did a roll (or what ever it’s called).

 

 

 

Hur kan det bara vara så här kallt? Men vi måste vidare, vi måste komma söderut för att slippa vakna i en båt som är sju grader! Vi måste härifrån! Det är bara marginellt varmare än inne i kylskåpet. Ute var det minus två och vattentemperaturen är tolv grader. Vi kollar på kartan ännu en gång och konstaterar ånyo att vi faktiskt befinner oss i Mexikanska Golfen. 

 

På med de varmaste kläderna vi kan uppbringa, inklusive långkalsingar, mössa, täckjacka, handskar och halsduk. Om fötterna frös vi oavsett. Det blåser hårt från nord men vi ska ju bara följa de inre vattenvägarna där ett sandrev skyddar oss från "det stora havet". Vi skickar många tacksamma tankar till att "övfre deck" är inplastad till skydd för vinden! Stackars delfinerna som hälsade på ibland! Så synd att det inte är varmt för maken till vackra sandstränder, kritvita, får man leta efter.

 

Efter sex timmar från Pensacola förtöjer vi vid vad vi trodde skulle vara en liten fiskeby men som visade sig vara ett veritabelt tivoli ´a la Amerika. Men där fanns färska ostron som blev lite plåster på såren :)

 

 

No, this it not snow even though the temperature indicates it could have been :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pensacola, Florida, 12jan 2018

 

 

No, despite the above picture, Kenneth and Marie-Louise did not arrive with Air Force One :)

 

 ****

 

Jaha, det blev väl inte riktigt som vi tänkte.... I Sverige tittade vi förvånat på väderprognoser där vår Ambika vilade ut, i Orange Beach, Alabama; minusgrader! Mer minusgrader, i Mobile hade det snöat.... Vad händer? Det har inte varit så kallt på 30 år!

 

När vi landade i Miami med våra gastar Kenneth och Marie-Louise från Häradsskär, är det varmt och skönt men när vi närmade oss norra Florida och Alabama, efter två nätter på hotell och 100 mils bilkörning, var det kulet, regnigt och blåsigt, bara 13-16 grader....

 

Efter vi fått städat, fyllt på vatten i tankarna och handlat mat och vin, tuffade vi iväg i regnet och med tidvis bara 50m sikt en kort distans via de inre vattenvägarna till Pensacola i Florida. Där, i Palafox Marina, blev vi inregnade och inblåsta..........

 

 

******** In English