ambikasailing

• Ambikas elektronik och el utslaget. Vi har hämtat stora ispåsar och lagt i kylen för att kunna förvara mat...
• Jollen går inte att laga (en söm läcker) och vi måste köpa en ny.
  Frågan är om man ska välja PVC eller Hypalon...någon som vet?
• Fortfarande har vi inte fått svar från VISA på vår kortreklamation (kortstöld 15 000 i Nouméa)...
• Vårt nya storsegel från Doyle Sails i Whangarei har fula sträckningar och S/Y Imagine har tagit seglet med sig till Darwin för justering. Vi får använda vårt gamla igen (tur att vi har det kvar)...
• Våra seglarvänner seglar alla vidare norrut mot Darwin; i solen med fyllda segel...

I eftermiddag flyttar vi över till Hotel Bellview, nära marinan, som vi bokat för fyra dagar till att börja med. Förhoppningsvis har de inspekterat skrovet och riggen tills dess och vi kan sjösätta och tuffa tillbaka till marinan. Där tar elektronikexperter och elgubbar över...

Cairns är en fantastisk stad att vara i om man nu måste stanna för att reparera sin båt någonstans. Man skulle vilja vara 20 år igen för hela staden vimlar bokstavligen av ungdomar, nattklubbar, krogar. Dessutom finns det härliga sandstränder, barriärrev, regnskog och sol varje dag. Vad kan man mer begära. Priserna är dessutom mycket billigare än i fattiga Vanuatu... lista ut den rebusen, den som kan!!

Hittills har Pantaenius fungerat bra och vi har fått rull på allting. Hoppas att det står sig så att vi kan ansluta till Rallyt den 28jul! OSK (Oceanseglingsklubben) vill gärna ha en artikel på våra öden och äventyr vid blixtnedslaget och det som händer SEDAN med upptagning, reparationer, försäkringsbolagets agerande, etc.




Here we go again! Lilla Ambika väger bara 13ton i denna Travellift som tar 160ton. Deras stora tar 400ton!
---

Here we go again! Ambika is so tiny in the hugh Travellift, and this lift is the small one, takes 160tons! Now they will inspect the hull (for lightening damages) and the rigg and the electronics and the power.... and...



Lilljollen är trött! Fast en ny, och mindre, kostar 30 000 SEK här (utan skatt)!!!
---
The Dingy is "a bit" worn out! Doesen´t like the tropics. But a new cost 3400 AUD (exkl. GST)!!

12jun, Cairns, Australien

Det var explosion som såg ut som en stor, orangefärgad ballong av starkt ljus som omgav Ambika när vi blev träffade av blixten, 900nm utanför Australien, den 3jun. Det berättade Dale på S/Y Imagen som låg bara 200-300m från oss när det hände.

Klockan var 2300 på kvällen och Lasse var nere i båten för att väcka mig till mitt pass. Det hade börjat regna och det syntes blixtar på avstånd. Vi lade in ”Viktiga Elektroniska Saker” i ugnen för säkerhets skull. DÅ hände det! Det bara small till, som om någon skjutit med en kanon precis vid örat, vi såg att plottern i sittbrunnen lyste upp starkt och sedan blev svart och lukten av ozon fyllde luften. Fruktansvärt otäckt! Vi förstod att vi måste blivit träffade och tog snabbt fram ”Grab Bagen” för första gången på resan (väskan som står redo att ta med om man måste gå i livflotten). Det är inte helt ovanligt att båtar läcker efter ett nedslag… SÅ kom störtregnet och vinden som blåste så det tjöt i riggen. Upp och reva. Snabbt, innan det blev trasor av seglen. Vi förlorade Imagen ur sikte. Alla instrument var ”tomma”, autopiloten borta, VHFen nere i båten var död. Ingen mer smäll kom, bara regn och vind. Kusligt.

Efter ca 30min hade åskfronten passerat och Ambika tog inte in vatten men el och elektronik verkade vara svårt ”skadade”. På med motorn för att jaga rätt på vår ”livlina”, Imagen. Vi skymtade deras lanterna när nästa åskfront kom åkande, utan blixtar men med en oherrans massa regn och ännu hårdare vindar, upp mot stormstyrka bedömde vi. Vi jagade vidare genom regnet i 0 sikt och plötsligt såg vi henne liggandes stilla med bägge killarna på däck. Deras storsegel hade skörat när de vände och skulle leta rätt på oss!! Denna åskfront varade längre, över en timme. Sedan var det äntligen över… för den här natten och vi kunde börja analysera omfattningen av skadorna. Det skulle bli en jobbig resa till Cairns. Att vända tillbaka och segla 300nm i motvind, till en stad där inget kunde repareras, var inget alternativ.

Det blev jobbigt. Mycket jobbigt! Vi fick handstyra Ambika i sju dygn och man behöver bara titta på klockan så har hon styrt 30 grader bort från kursen. AIS:en fungerade inte. Elen blev nästa problem…. Allvarligt fel på hela system och batterierna laddas inte upp. Av med kylskåpet, navigationsljusen, innebelysningen… allt som konsumerade el. Sparsamt använde vi vår handhållna Garmin GPS:en och iPaden med Navionics sjökort och satellittelefonen. Efter ett drygt dygn började det lukta riktigt illa i båten, kött och fisk i frysen hade härsknat och det var blodsaft i hela kylskåpet, det smälte fortare än vi trott ...

Havet här heter Coral Sea och reven avlöser varandra så det var tacksamt att ha en vägvisare framför sig.
Vädret blev blandat, några fina dagar utan vind eller svag vind men också jobbiga dygn med hård vind och vågor. Vi följde efter Imagen (en Stevens 47) som en hund i ledband och för att hålla jämna steg satte vi upp mer segel för att gå lite snabbare än henne och gick sedan in på deras läsida och seglade i deras ”spillsjö”. DET var ett jobbigt sätt att segla! Timme efter timme, dygn efter dygn.

Den 10jun tuffade vi äntligen in marinan. Det tog fyra timmar att klarera in och sedan fick vi äntligen sova. Ostört. I massor av timmar. När vi vaknade startade vi arbetet med att ta reda på hur/vem som kunde åta sig att reparera båten, Vi är försäkrade i Pantaenius och tog kontakt med dem för försäkringen täcker även blixtnedslag.

Problemet är nu att detta kan komma att ta tid. Mycket tid. Risken blir att vi inte hinner till Indonesienrallyt som vi verkligen ser fram emot. Och alla andra etapper på väg upp till Thailand med alla ivriga gastar som ska segla med oss i år. För att klara det måste vi lämna Cairns senast den 15 juli och då måste vi sträcksegla hela vägen härifrån till Kupang. Många mil blir det, ca 1500nm! Nåja, vi får inte ta ut något i förskott utan hoppas att det löser sig på bästa sätt.

På fredag ska vi ta upp båten på Norship Marine, ett varv som ser proffsigt ut (det enda för övrigt) och vi har kontakt med Pantaenius, vårt försäkringsbolag, som vi hoppas och tror ska hjälpa oss att snabbt få reparerat båten!


PS Tack Tobias från Göteborgs sjöräddning som hjälpte oss att skicka mail till Cairns coast guard... just in case!

Det ser väl bra ut till att börja med...
---
It looked good to start with, our trip over from Luganville in Vanuatu to Cairns, 1230nm.

Men det blev ingen dans på rosor
---
But bad weather came along with lot's of squalls



Vädrets makter var inte helt på vår sida!!!
---
with rain and wind!!!


Den 3jun slog blixten ner i eller nära Ambika och el/elektronik slogs ut...
---
The 3rd of June we were hit by lightning, 900nm from Australia and all elecronic instruments were gone as was the electrical power onboard...

---
all the way to Cairns!

och nu kunde lägga bort gummihandskarna - äntligen!
---
We dont need the rubber gloves any more!!!



Här är de - HJÄLTARNA - Stuart till vänster, Dale till höger! Äntligen framme i Cairns!
---
Here they are - OUR HEROES - Stuart and Dale! We made it safely all the way to Cairns.


***

PPS
Se de uppdaterade bilderna från ett tidigare inlägg "PÅ BESÖK I FRÄMMANDE KULTUR"

28maj, Aore Island, Espiritu Santo, Vanuatu

Ganska omtumlade är vi efter en dryg vecka bokstavligt "I Infödingarnas Land". När vi seglar in till olika öar ser de helt obebodda ut och insprängt bland rev och mangroveträsk ligger sandstränder. Öarna ligger ganska tätt och plötsligt ser vi att det färdas människor på sina utriggare kors och tvärs med last av tarot rot, jam, kokosnötter, pamplemousse, m.m. Ut ur buskarna på ”de obebodda öarna” hörs det röster och plötsligt kommer ett gäng ut och fiskar på sandstranden och på reven. Ofta kommer de och hälsar på oss och frågar varifrån vi kommer, om vi vill byta till oss frukt och om vi vill besöka deras by. På söndagarna åker de till en ö med kyrka och ”dyrkar” (worships) och då träffas alla stammarna från de olika öarna och från ”fastlandet”.

Det är väldigt lite långseglare i omlopp. Vi har kontakt med en eller kanske två, tre stycken som seglar i samma riktning. Infödingarna säger att ”högsäsongen” här är juli och augusti. På en av öarna berättar Chiefen att hela trettio båtar (!) ankrade utanför deras ö under hela förra året. Fortfarande lever de (många) på ”stenåldersvis” utan elektricitet och med endast regnvatten att tillgå, men det är nog inte länge till.


En dag kom en Chief (byhövding) utpaddlandes och frågade om vi ville se deras ”Custom dance” och dricka ”Cava”. Då låg vi två båtar, S/Y Paikea Mist” och vi, utanför ön och vi tackade bägge ja. Det var inte gratis men det är deras nästan enda chans att tjäna kontanter. Nästa dag vid tretiden tog vi jollen till byn som beboddes av ca 300 personer, varav 88 barn (berättade en av lärarna). Chiefen Kaisa visade oss runt och vi fick se hur de bygger utriggare, hur de lever och vi pratade med byborna. Barnen sjöng för oss. Sedan visades vi till en annan sida av ön och där dansen skulle äga rum. Några ”killar” trummade på en ihålig och utsmyckad stock och åtta/tio dansade och sjöng såsom de hade gjort i urminnes tider, målade med en speciell sort sten som färgade huden vit. Fortfarande har de riter för varje pojke som ska bli man; pojken ska döda en gris och ta ut betarna… sedan är det dans och fest. Kvinnorna då…? De verkar vara utnyttjade som arbetshästar och betraktade som lite sämre värda än män fast vi mötte bara leenden från dem. De är definitivt inte medbjudna till riterna och cavadrickandet – det står männen för! Vem vet hur de har det egentligen!!? 

Efter dansen blev vi bjudna på denna (ganska vidriga) dryck ”Cava”. Den ser ut som när man blandar lera i vatten och är gjord från malt pulver av cavarot som kokas och får svalna. En hel skål ska man dricka på en gång och läpparna domnar snart bort…

Till denna dryck serverades söt Pamplemousse (typ grapefrukt) och tarotrot fylld av sniglar (innehållet i snäckor). Kan ju inte påstå att vi åt och drack särskilt mycket av dessa delikatesser, bara precis så mycket som artigheten krävde. men nu har vi provat i alla fall = D!!

Vi besökte ön Epi, Awei, Avock, och Malekula under den gågna veckan. Vädret har varit ”sådär” med hårt vind (= ankarvakt ibland) och halvmulet, en del regn. Det har inte känts läge att snorkla för man är betraktad hela tiden, tänka på att täcka sin "lekamen" ordentligt (och det blir varmt) och man måste fråga infödingarnas Chief om lov att besöka öar, promenera på stränder och att snorkla på rev. 

Nu har vi kommit tillbaka till civilisationen igen. Vi är i Luganville, landets näst största stad, eller snarare på en ö utanför där vi har hyrt en boj av Aore Resort. Luganville är pytteliten och till sist hittade vi ett Internetkafé där detta är publicerat, med låååångsamt Internet :)


Om några dagar seglar vi ut på de stora havet igen mot Papa Nya Giunea och Australien. Mycket hav och bara lite, avlägsna öar. Distanser på 900-1200nm åt gången!

Lamen Bay, Epi

---
The prop is as good as new...



Utriggarna finns överallt.

---
They are everywhere, the outriggers.



Underbart att se barnens miner när de fick en sagobok eller någon leksak.

---
So good to see their happy faces when they got a storybook or something...



Ronny följde med oss länge på stranden och berättade om hans by och plockade snäckor till oss.
---
This is Ronny who followed us along the beach for a long time.

Maskelyn islands, Malekula


En familj med 20 personer bodde på denna pyttelilla ö, Awei
---
One family, 20 people, lives here on this tiny little island, Awei



En gång kom de ut och bytte till sig lite saker från oss och igengäld fick vi en jättefin krabba som snabbt kokades till lunch.
---

We traded and once we got a crab that we cooked for lunch. Delicious!



och så iväg igen för att jobba med odlingarna på fastlandet.

---
and then off they went to work on the mainland.




Lasse + krabba = sant
--
He LOOOVES crabs!



På kvällen kom utriggarna tillbaka igen efter arbetsdagen. Alltid lika glada.

---
In the evening they all came back to the island again. The Commuters.

På studiebesök hos byn. Barnen sjöng "we are the world, we are the children..." Jättefina!
---
The children sang for us; "we are the world, we are the children..."

Här byggs det kanot så flisorna yr..
---
An outrigger is soon to the daylight.



Let the show begin... with music...

..and dancing... 



and cava drinking, the village chief "Kaisa" is the perfect host...



...and then someone had captured a seasnake that everybody wanted to see!

Luganville

Vi hyrde en boj av Aore Resort mitt emot Luganville, vackert så.

---
Swing mooring outside Aore Resort, Luganville.



Så kunde man ta färjan in till staden...

---

And then we took the ferry to the city...



..för att proviantera frukt och grönsaker

---

...to buy fresh produce

...eller dessa evinnerliga kex (precis som på Tonga). Fast mycket dyrare :(

---

or buy som biscuits. And that's about all there was! And expensive :(



En dag tog vi en tur, med Stuart och Dale, till The Blue Hole. En sötvattenkälla långt uppe i en flod.
---
One day we went to The Blue Hole, a sweet water spring

Helt klart vatten och bara djungeln ljud hördes.
---
Cristal clear water and the sounds of the djungel.



Naturligtvis dyker Tarzan upp, som från ingenstans, och kastar sig i lianerna :)
---
And here comes Tarzan...



A man's got to do what a man's got to do!!

Fantastic service out in the busch, don´t you think ;P

18maj, Port Vila, Efate, Vanuatu


Lite dålig eftersmak har vi fått från New Caledoniavistelsen; det var dyrt där, folk/myndigheter var inte särskilt hjälpsamma, etniska motsättningar, laundryn stal två av våra bästa handdukar, inlåsta av immigration i fyra dagar... som grädde på moset blev vi bestulna på över 15.000 SEK via kreditkortet. Så nu är det jobb med att maila med banken och få rättelse. Kortet är spärrat. Både Lasse och jag har ju rest massor i livet, särskilt Lasse förstås, och aldrig har vi blivit bestulna på via kort tidigare...

Här i Port Vila har vi redan hunnit vara i fem dagar! Vattnet inne i viken är helt kristallklart och människor simmar runt bland båtarna trots att Port Vila är en ganska stor stad. Ingenting spännande har hänt och det är jätteskönt. Den mest dödsföraktande aktiviteten vi haft på det senaste är att spela alfapet : )

Det har varit mulet och med lite regnskurar så vi har cyklat runt lite och konstaterat att alla fina stränder här är ”private property”. Fika fick vi göra på en ful strand med massor av platsflaskor. Synd! Marknaden här är fantastisk, det är en fröjd att gå omkring och titta och lukta på exotiska frukter och grönsaker och att se det färgglada, brokiga folklivet. Stora kryssningsfartyg kommer hit på dagstopp med jämna mellanrum och då vimlar det av Nya Zeeländare och Australiensare i sta´n och kommersen är i full gång, barerna överfyllda.

Vi har träffat nya, trevliga seglarkompisar som vi tar ”sundowners” med och pratar om destinationerna här i Vanuatu och utbyter (dvs vi har fått) sjökort (Chart Aid) baserade på Google earth och där man kan se rev och grynnor tydligt. Navionics Gold och övriga sjökort är inte mycket att hänga i granen här. 

Igår, när vi tog jollen från Dingydock till båten, höll vi på att krocka med två stora bruna varelser, minst lika stora som jollen :O som sedan (när vi pratade med båtgrannarna) visade sig vara sjökor! En liten titt på Googles visade att de är utrotningshotande, kan bli upp till 1,5 ton stora och ser ut som S:t Bernardshundar i ansiktet. De äter bara alger och sjögräs men vi skulle inte vilja möta dem simmandes =D

Nu sätter vi segel igen och denna gång rakt ut i ödemarken. Nästa plats blir nog Port Havannah på Efate och därefter ön Epi. Internet blir det nog dåligt med på ett tag men vi kan uppdatera bloggen via mail via HF eller Satcom till Petra, som lägger ut text (inga bilder) på bloggen.




Kunde inte låta bli att lägga upp en solnedgång, som var så otroligt spektakulär, när vi seglade från Nya Kaledonien till Vanuatu.
--
We could not resist to display yet another sunset. This time a spectacular one when we sailed from New Caledinia to Vanuatu.




Port Vila. Staden ser inte mycket ut från sjösidan men den är faktiskt väldigt trevlig; en stor liten stad. Vi har hyrt en boj för 90SEK/dygn.
--
Port Vila doesen´t look much from the seaside, but it´s a very nice little big town.

Water front i Port Vila. Baren, belyst med kulörta lyktor, försöker överrösta de lokala predikanternas gospel och predikningar med discomusik - varje kväll :D
--
This is the hang out for Yachties. The bar plays music every night, trying to drown the local preachers singing gospel and giving ceremonies.

Marknad i Port Vila - ögonfröjd och doftsensation!
--
Produce market in Port Vila - colorfull and the air is saturated with the scent of exotic fruit...

Fika på öde strand.. sålt smöret och tappat pengarna kanske?
--
Paus at the beach... he has sold the butter and lost the money (old swedish proverb :)

Ambika i regnskrud eller solskydd. Just nu är det regn som vi skyddas för :(
--
Ambika dressed in rain cover or sun cover that that matter :) Presently we need cover fot the rain :(

15maj, Port Vila, Vanuatu

Vilket äventyr!Vi gjorde en kvällsutflykt till den (super-)aktiva vulkanen Yasur. Först en vådlig resa med pick-upen över stock och sten med de gigantiska träden ”BanYan” svävande högt över oss (de har till och med byggt bungalows uppe i träden, så stora är de). Vid foten av Yasur klev vi av och fick klättra sista biten upp till kraterns kant medan den mullrade hotfullt. Våra guider sa till oss att ”vara försiktiga” och stannade kvar i bilen. Hmmm!

Väl uppe vid kraterkanten fick vi ett otroligt, magnifikt, skrämmande skådespel med glödande stenar som flög upp i luften i gigantiska fyrverkerier när den exploderade. Yasurs rytande och väsande kändes ända ner i märgen och hela berget skakade. SCARY!! Den exploderade kraftigt flera gånger och stora stenblock flög över 300m upp i luften. En smäll var så kraftig att vi alla hukade till och, med hjärtat i halsgropen, spanade efter var de glödande stenarna skulle ramla ner. En tysk kastade sig ner på marken och slog upp ett stort sår på ena knäet. På vägen ner låg en stor bumling och glödde av lava längs stigen!! Med ficklampans sken (det hade hunnit mörkna) hittade vi stigen tillbaka till säker mark. Flera skadas däruppe av av fallande stenar och ett japanskt par dödades 1995 fick vi höra…. och detta gör man frivilligt?! Och betalar för det!

Väl ”hemma” skulle vi ta jollen tillbaka till Ambika i becksvarta natten. Det var lågvatten med massor av stenar och rev i vägen och vår jolle har en ”soft bottom” som inte är lämplig för ”hard rocks”, etc. Men med ficklampornas hjälp manövrerade vi oss förbi farorna. Helt slut klättrade vi upp i båten, kastade vi oss ner i sittbrunnen och slog upp var sin stor whiskey, tittade på stjärnhimlen över oss och försökte smälta alla intryck =D

Vårt intryck efter bara fem dagar här är att Vanuatu är ett fantastiskt land för alla som vill resa tillbaka i tiden, färdas i djungeln, träffa vänliga infödda (som kan engelska) och är vill ha extra adrenalinkickar!

När vi ändå är på kapitlet vådliga äventyr är här en liten summering av megadrama för långseglare som vi träffat eller känt till under vår seglats; En tysk seglare blev uppäten av en galen kannibal i Marquesas (i alla fall grillad inför måltiden), en katamaran sjönk till följd av en valkrock i Marquesas, en seglare förliste på ett rev i Palmerstone i hård vind och förtöjningen brast och slutligen är det en fransk segelbåt "Flight Time", som seglade från Nya Zeelands nu bara en vecka efter oss, som krockade med en container 60nm utanför New Caledonia. Båten sjönk på en (1) timme. Paret räddade sig i livflotten och fick vänta två dygn innan de plockades upp av helikopter.
-- Man ska ha husvagn, trallalallalalej!!





Dessa enorma Banyan trees finns över hela ön, här är allt orört och oskövlat!
--
Giant BanYan trees are growing over the whole island, everyting untouched!!



Vägstandarden på ön. Ni kan tänka er att man var öm i baken efter 5tim på flak t/r till Lenakel. Här är vi på väg upp till Yasur :)
--
On our way up to Yasur.


Här är länk till videoklipp uppe på Yasurs kraterkant

1) Andfådd efter klättringen upp till kanten
http://www.youtube.com/watch?v=v_wVz7VoEiA&feature=youtu.be
2) En explosion till
http://www.youtube.com/watch?v=oRe8Oc4z_Rg&feature=youtu.be




Så här kaxig ser man inte ut efter att Yasur rytit, väst och exploderat! 
--
I did not look this relaxed after the explosions - that's for sure!



Med jämna mellanrum kom små utbrott men rätt som det var kommer det en stor explosion som kastar klippblock högt upp i luften!
--
Yasur had small eruptions allmost all the time. Then all of a sudden comes a BIG one, check the videos above!

14maj, Port Vila, Efate, Vanuatu
Pos: 17'44S    168'18E

De grå, fuktdrypande molnen slickade öns bergstoppar när vi lämnade New Caledonia. Då hade vi fortfarande inte fått besked om vi fick tillstånd att gå in på Liefu på Loyalty Islands. Om man inte har det är man kriminell om man ankrar i viken.. Nåja vi kanske chansar… vi får se. Först ska vi bara runda sydspetsen och gå ut genom den ganska breda öppningen i revet…

Trodde vi ja. Totalt oförberedda och med fullt ställ uppe såg vi plötsligt att vi snabbt närmade oss (i över 11knop i medström!) en vägg av vatten, som bara för några minuter sedan inte funnits där. Försent att vända. Snabbt på med motorn och hämta flytväst och livsele. Haka fast. Vi hann notera alla vrak som kantade reven.. Så skenade Ambika in i väggen av skum, branta vågraviner, tvära väggar av hårt vatten. Hon for som en spottloska fram och tillbaka, brant ner och sedan upp för nästa vertikala vågvägg. Vilket dån, det gick inte att göra sig hörd. Vattnet strömmade över hela däcket, långt upp på sprayhooden och, såklart, hade vi en av takluckorna i vädringsläge. Det var INTE bra! Salongen fick sig några ordentliga litrar med salt vatten… schajse! Efter ca 1000m avtog kakofonin och lugnet lägrade sig åter. VILKEN PÄRS. Det var så totalt oväntat….

Vi kan inte hålla upp mot Liefu och går istället mot Mare, den södraste av Loyalty islands öarna. När vi närmar oss går vi rakt mot ett åskväder som lyser upp hela himlen och vi får snabbt placera Alla Viktiga Saker (elektroniska) i ugnen (f… bur). Som tur är drar det vidare utan att komma för nära. I Mare syns inte ett enda ljus och vi vet att det är en klippö med rimligt dåligt ankarfäste. Vi fortsätter till Vanuatu som ligger ca 260nm från Nouméa och minskar så segelytan tills det bara är några näsdukar kvar för att inte komma in i mörkret utan angöra i gryningen istället.

Efter två dygn siktar vi ön Tanna på Vanuatu. Vi har fullmåne och sikten är god. Öns aktiva vulkan, Yasur, spyr ut glöd och aska och ser väldigt dramatisk ut. Just brevid Yasur ligger Port Resolution (pos: 19’31S 169’31E), en liten vik där vi ankrade efter en spännande angöring utan exakta sjökort (Navionic Gold är inte mycket att ha här). James kommer ut i sin utriggare, byggd av en urholkad trädstam, och informerar oss att vi måste in till huvudbyn Lenakel för att klarera in. Han hälsade oss också välkomna att besöka byn här intill när vi önskar, liksom den lilla ”Yacht klubben” där Warry är chef. Där kan man få en varm lokal öl eller tre.

Följande morgon bar det iväg med en av byns tre pick-upper. VILKEN RESA! Fem personer i kupén och nio på flaket, sex av oss var ”vita”. Rakt igenom djungeln, på lerstigar där regnet grävt djupa fåror (som inte lagats), genom en askaöken vid Ysaurs fot, genom vattendrag i raviner, genom otaliga små byar bestående av hyddor av palmblad med jordgolv (ibland på pålar för att undvika regnvatten och lavafloder), upp över bergen i 5km/tim på branta, spårade lervägar och ner på västra sidan där Lenakel ligger.

Resan tog 2,5 timme enkel resa och kan inte varit mer än 3mil. Flera gånger trodde vi att ekipaget skulle välta med passagerare och allt.. När vi äntligen kommer fram visare det sig att ”Customs” är borta i fyra dagar… Okay, så är det bara! Vi kikar lite på byn istället. Vi sjasar iväg några hönor och grisar och hittar lite bröd i en affär och insektspray i en annan. Livets överflöd finns INTE här men fullt av vänliga leende människor som pratar engelska. Till slut dyker immigration-killen upp i alla fall och vi får en månads uppehållstillstånd i landet. Tullen får vi ta i Port Vila, huvudstaden, sa han. Så skumpar vi hem samma väg som vi kom och mörbultade tar vi jollen tillbaka till Ambika. Vilken härlig dag! Vilken otrolig skillnad från ett modernt New Caledonia som ändå ligger så nära.

Vanuatu (betyder "Land Eternal") hittades av Capten Cook (flitig kille) och styrdes länge av engelsmän och fransmän GEMENSAMT! Viken där vi låg för ankare heter Port Resolution och är namngiven efter Cooks fartyg. De har varit kannibaler och det sista ”fallet” dömdes så sent som 1960. Nu är landet icke människoätande och självständiga sedan 1980. Männen har ersatt sina "penisfodral" med T-shirts och shorts.

Det bor ca 200 000 invånare i hela landet, varav ca 20 000 i Tanna. Här pratar en del engelska andra franska och sitt egna språk. Bara på Tanna har de 8 olika språk (i Vanuatu finns det 110 olika "modersmål"!) och det finns små byar överallt längst djungelvägen - utan elektricitet och hela ön ser mörkerlagd ut från kl.1800! Landets största inkomstkälla är turism – fast det har inte blivit exploaterat ännu vad vi har sett. Marken verkar vara bördig och hungrig behöver nog ingen vara, trots stor materiell fattigdom. Befolkningspyramiden är rättvänd här, dvs. är omvänd mot vår och det finns barn ÖVERALLT. Massor! Ursöta!

Malaria har ju varit ett stort problem men de har nu program för eliminering av malaria och förra året drabbades bara 5 personer här på Tanna. Befarar att det är betydligt mer i de norra öarna. Det gillar vi inte, inte heller är vi förtjusta i saltvattenkrokodilerna som lär finnas där… men det dröjer lite till tills vi kommer dit. Kanske hinner man vänja sig vid tanken?!

Kanske är Vanuatu ett av de sista orörda paradisen i världen?!

The bay of Port Resolution. In the spring (foreground) the water was 100 degrees celsius,



Port Resolution Yacht Club




Vid foten av Yasur körde vi genom en asköken, en liten flod, genom djungel och över berg på lervägar till Lenakel för att klarera in...
--
We drove 2,5h to the other side of the island to check-in....


...bara för att upptäcka denna lilla lapp :O (skriven på deras nationella språk Bislama)
--
...but this was not our lucky day :). Note: The ATM (the only one on the island) was "out of service" and the bank did not accept credit cards... luckily we had som USD that we could change!



Alla var glada i byn. Eller rättare sagt; kvinnorna och barnen vi mötte var glada och vänliga. 
--
It's a simple life and everone we met was friendly and seamed very happy.

Här skakar vi tass. Skolans "Chairman" tog emot vår blygsamma donation i form av skrivpapper, kollegieblock, pennor m.m trill deras Primary School med 90 barn (av tot 300 by innevånare).
--
Shaking hands.. The Chairman of the school liked our small donation of stationary, much needed)!



Mike på "This Side Up" drar upp gast i förstaget. Förklaringar verkar onödiga.
--
Mike and his crew on "This Side Up" had a hard head wind sailing from Opua. Not so nice!




--- Nästa dag var det besök på vulkanen Yasur!

04maj, Port Moselle, Nouméa, New Caledonia


Vilken fantastisk temperatur. Varken för varmt eller kallt, så här skulle det vara jämt! Nu börjar vi känna oss redo att fortsätta färden och den kommer med största sannolikhet betyda att detta är den sista utposten för ett ”modernt” samhälle med alla bekvämligheter samt marina som finns ett bra tag framöver. Från och med nu blir det ankring i laguner, blickar mot vajande palmer i strandkanten, röda solnedgångar och turkost vatten fullt med vänligt sinnade vattendjur. Det sistnämnda är vår förhoppning i alla fall : ).

Här i Nouméa har vi roat oss med att ta långa promenader, sola på playor, besöka ett fint akvarium samt bara titta och njuta av folklivet. Wifi har inte varit någon hit här. Vi måste gå till baren och dricka massor av öl/vin (!) för att få tillgång till barens hotspot, sådana prövningar blir vi utsatta för hela tiden!! Vi träffade också Tom och Tom på finska ”Ever After” (en vacker HR 53) och det visade sig att de också ska segla i Indonesienrallyt, i alla fall den ena Tom och hans fru. Kul!

Idag provade jag klänningar, sådana som alla ”infödingar” (kanakerna) bär. De ser så helt underbart färggranna, svala och sköna ut. Dessutom täcker de en stor del av kroppen, vilket anses lämpligt när man besöker öarna norröver. Stor är nyckelordet här. När jag kom ut ur provrummet så ramlade expediten nästan omkull av gapskratt och Lasses mungipor ryckte spastiskt… när jag såg vad klänningen hade gjort med min lekamen förstår jag dem (i alla fall expediten) – jag var STOR! JÄTTESTOR! Som ett hus ungefär i denna kreation. Det blev ingen affär för ett visst mått av stolthet har jag trots allt kvar….


Imorgon seglar vi, om inget oförutsätt händer, till Lifou som också tillhör New Caledonia innan vi tar skuttet över till Vanuatu. Vi får lite olika signaler om öbornas känslor för oss utlänningar. En del påstår att de inte vill veta av oss och föser iväg oss från ön, andra säger att de är hur vänliga som helst bara man ber "bychefen" om lov att landstiga samt ha med sig en present bestående av 2m tyg i glada färger och gärna en flaska vin.

Har ingen aning om hur möjligheterna till Internet ser ut framöver…. den som lever får se, helt enkelt :P

En av de långa playorna här nära huvudstaden. Det tar 45min att gå från marinan och det finns färskvattenduschar längst stranden, för att inte tala om alla otaliga restauranger, kaféer och barer som finns här.
--
One of the long white sandy beaches close to Nouméa, the Capital of New Caledonia. It´s quite touristy but on the other hand that means plenty of restaurants, bars and cafés close to the beach =)

Dagens jobbpass, försöka “Internetta” med svagt wifi. Tuff utmaning!
--
The marina bar offers a hotspot. But that means that you MUST drink a lot of bear and vine…. It´s a tough life!

Så här ser klänningarna ut som jag provide men inte såg de så där läckra ut på mig inte…
--
I tried one of these traditional dresses in a dress shop today. I can just tell you that the shop attendant was VERY rude, she laughed heartily at the sight of me, wearing one… and Lars turned his back to me so quickly that I didn’t catch his expression…

Marknad och uppträdanden på playan. Fast dansen kändes inte särskilt genuin..
--
Somehow the dans, on the cultural event yesterday, did not feel genuine…