ambikasailing

14maj, Port Vila, Efate, Vanuatu
Pos: 17'44S    168'18E

De grå, fuktdrypande molnen slickade öns bergstoppar när vi lämnade New Caledonia. Då hade vi fortfarande inte fått besked om vi fick tillstånd att gå in på Liefu på Loyalty Islands. Om man inte har det är man kriminell om man ankrar i viken.. Nåja vi kanske chansar… vi får se. Först ska vi bara runda sydspetsen och gå ut genom den ganska breda öppningen i revet…

Trodde vi ja. Totalt oförberedda och med fullt ställ uppe såg vi plötsligt att vi snabbt närmade oss (i över 11knop i medström!) en vägg av vatten, som bara för några minuter sedan inte funnits där. Försent att vända. Snabbt på med motorn och hämta flytväst och livsele. Haka fast. Vi hann notera alla vrak som kantade reven.. Så skenade Ambika in i väggen av skum, branta vågraviner, tvära väggar av hårt vatten. Hon for som en spottloska fram och tillbaka, brant ner och sedan upp för nästa vertikala vågvägg. Vilket dån, det gick inte att göra sig hörd. Vattnet strömmade över hela däcket, långt upp på sprayhooden och, såklart, hade vi en av takluckorna i vädringsläge. Det var INTE bra! Salongen fick sig några ordentliga litrar med salt vatten… schajse! Efter ca 1000m avtog kakofonin och lugnet lägrade sig åter. VILKEN PÄRS. Det var så totalt oväntat….

Vi kan inte hålla upp mot Liefu och går istället mot Mare, den södraste av Loyalty islands öarna. När vi närmar oss går vi rakt mot ett åskväder som lyser upp hela himlen och vi får snabbt placera Alla Viktiga Saker (elektroniska) i ugnen (f… bur). Som tur är drar det vidare utan att komma för nära. I Mare syns inte ett enda ljus och vi vet att det är en klippö med rimligt dåligt ankarfäste. Vi fortsätter till Vanuatu som ligger ca 260nm från Nouméa och minskar så segelytan tills det bara är några näsdukar kvar för att inte komma in i mörkret utan angöra i gryningen istället.

Efter två dygn siktar vi ön Tanna på Vanuatu. Vi har fullmåne och sikten är god. Öns aktiva vulkan, Yasur, spyr ut glöd och aska och ser väldigt dramatisk ut. Just brevid Yasur ligger Port Resolution (pos: 19’31S 169’31E), en liten vik där vi ankrade efter en spännande angöring utan exakta sjökort (Navionic Gold är inte mycket att ha här). James kommer ut i sin utriggare, byggd av en urholkad trädstam, och informerar oss att vi måste in till huvudbyn Lenakel för att klarera in. Han hälsade oss också välkomna att besöka byn här intill när vi önskar, liksom den lilla ”Yacht klubben” där Warry är chef. Där kan man få en varm lokal öl eller tre.

Följande morgon bar det iväg med en av byns tre pick-upper. VILKEN RESA! Fem personer i kupén och nio på flaket, sex av oss var ”vita”. Rakt igenom djungeln, på lerstigar där regnet grävt djupa fåror (som inte lagats), genom en askaöken vid Ysaurs fot, genom vattendrag i raviner, genom otaliga små byar bestående av hyddor av palmblad med jordgolv (ibland på pålar för att undvika regnvatten och lavafloder), upp över bergen i 5km/tim på branta, spårade lervägar och ner på västra sidan där Lenakel ligger.

Resan tog 2,5 timme enkel resa och kan inte varit mer än 3mil. Flera gånger trodde vi att ekipaget skulle välta med passagerare och allt.. När vi äntligen kommer fram visare det sig att ”Customs” är borta i fyra dagar… Okay, så är det bara! Vi kikar lite på byn istället. Vi sjasar iväg några hönor och grisar och hittar lite bröd i en affär och insektspray i en annan. Livets överflöd finns INTE här men fullt av vänliga leende människor som pratar engelska. Till slut dyker immigration-killen upp i alla fall och vi får en månads uppehållstillstånd i landet. Tullen får vi ta i Port Vila, huvudstaden, sa han. Så skumpar vi hem samma väg som vi kom och mörbultade tar vi jollen tillbaka till Ambika. Vilken härlig dag! Vilken otrolig skillnad från ett modernt New Caledonia som ändå ligger så nära.

Vanuatu (betyder "Land Eternal") hittades av Capten Cook (flitig kille) och styrdes länge av engelsmän och fransmän GEMENSAMT! Viken där vi låg för ankare heter Port Resolution och är namngiven efter Cooks fartyg. De har varit kannibaler och det sista ”fallet” dömdes så sent som 1960. Nu är landet icke människoätande och självständiga sedan 1980. Männen har ersatt sina "penisfodral" med T-shirts och shorts.

Det bor ca 200 000 invånare i hela landet, varav ca 20 000 i Tanna. Här pratar en del engelska andra franska och sitt egna språk. Bara på Tanna har de 8 olika språk (i Vanuatu finns det 110 olika "modersmål"!) och det finns små byar överallt längst djungelvägen - utan elektricitet och hela ön ser mörkerlagd ut från kl.1800! Landets största inkomstkälla är turism – fast det har inte blivit exploaterat ännu vad vi har sett. Marken verkar vara bördig och hungrig behöver nog ingen vara, trots stor materiell fattigdom. Befolkningspyramiden är rättvänd här, dvs. är omvänd mot vår och det finns barn ÖVERALLT. Massor! Ursöta!

Malaria har ju varit ett stort problem men de har nu program för eliminering av malaria och förra året drabbades bara 5 personer här på Tanna. Befarar att det är betydligt mer i de norra öarna. Det gillar vi inte, inte heller är vi förtjusta i saltvattenkrokodilerna som lär finnas där… men det dröjer lite till tills vi kommer dit. Kanske hinner man vänja sig vid tanken?!

Kanske är Vanuatu ett av de sista orörda paradisen i världen?!

The bay of Port Resolution. In the spring (foreground) the water was 100 degrees celsius,



Port Resolution Yacht Club




Vid foten av Yasur körde vi genom en asköken, en liten flod, genom djungel och över berg på lervägar till Lenakel för att klarera in...
--
We drove 2,5h to the other side of the island to check-in....


...bara för att upptäcka denna lilla lapp :O (skriven på deras nationella språk Bislama)
--
...but this was not our lucky day :). Note: The ATM (the only one on the island) was "out of service" and the bank did not accept credit cards... luckily we had som USD that we could change!



Alla var glada i byn. Eller rättare sagt; kvinnorna och barnen vi mötte var glada och vänliga. 
--
It's a simple life and everone we met was friendly and seamed very happy.

Här skakar vi tass. Skolans "Chairman" tog emot vår blygsamma donation i form av skrivpapper, kollegieblock, pennor m.m trill deras Primary School med 90 barn (av tot 300 by innevånare).
--
Shaking hands.. The Chairman of the school liked our small donation of stationary, much needed)!



Mike på "This Side Up" drar upp gast i förstaget. Förklaringar verkar onödiga.
--
Mike and his crew on "This Side Up" had a hard head wind sailing from Opua. Not so nice!




--- Nästa dag var det besök på vulkanen Yasur!