Atlantic crossing - part II
12dec, Jolly Harbour, Antigua
Fiskelycka och djurliv
När vi motorar nappar det bättre och vissa dagar får vi ”tjejer” sätta stopp för vi kan inte äta mer fisk. Att nöjesfiska utan att äta inte OK! Doradon nappade ofta. Små vackra till stora, kämpande och pampiga. Ibland kom de i stim och nosade på kroken, precis bakom båten, när vi drog upp fisk. Den största var runt 10kg och kämpade tappert ett bra tag. Vi fick också Wahoo, som smakade nästan ännu bättre än Doradon, en smal zebrarandig fisk. Lite lik Barracudan men ganska liten (de vi fick) ca 2-3kg. Vi fick snart in rutinerna för ”napp” och alla hade sin roll i spelet (min var att fotografera J). Klurige Krister fick gå i Lasses ”fiskfiléarskola” och är nu en fena på att rensa och filea fisk.
En dag fick vi, som vanligt, en Dorado på kroken. När Krister lyckats få in den vid båten anfölls den plötsligt av en haj som gjorde tre attacker men avbröt dem i sista stund... vilket skådespel!
Delfiner kom och hälsade på ofta. En del blyga sorter och andra var spralliga och skulle busa.
Flygfiskarna var roliga. De flög som Kamikazepiloter och kraschade antingen i en stor våg eller på Ambikas däck - full fart, sedan kalle tvärstopp! Fast de var lite läbbiga att plocka upp på morgonen för de var så konstigt stela i kroppen (rigor mortis?).
Plötsligt hörde vi någon flåsa tungt bakom Ambika. När vi vände oss om såg vi en stor val komma glidande längst med båten. Den andades några tunga andetag och försvann sedan ner i djupet.... det var stort i dubbel bemärkelse.
En natt, mitt på Atlanten, satt vi och pratade om livet och döden och hur vi tror att "de våra" är med oss. Då kraschlandade en söt brun fågel (som en liten duva) i Elisabets famn. Gissa om hon blev rädd först.. Den låg i våra händer en stund och sedan ville den flyga vidare. Märklig upplevelse, minst sagt!
Utanför Antigua möttes vi av fregattfåglar och en stor sköldpadda som dök alldeles framför båten... ner i det TURKOSA havet.
Vi är glada över att havet verkar rent och ha liv i sig. Än finns det hopp! 
Himlen fullkomligt brann ibland. Sedan kom natten, lång och svart som en säck när månen inte ville vara med.
The catch of the day :D
The Dorado killer in action.
Var mönstrar man på? Här hade jag målat upp de värsta fasor gällande överfarten och så får man läsa att ni ligger där och flyter i allsköns ro och med häftiga naturupplevelser runt omkring er. Nä nu
har jag raskt reviderat farligheterna på atlanten till lite för mycket sötvatten och lite för mycket saltvatten, så det så. Och med tanke på hur strålande fräscha ni ser ut kan jag(inte ett dugg avundsjukt,hmm) konstatera att det har inte gått någon större nöd på er. The Dorado killer: jag har alltid misstänkt att det bott en wildman i dig. Erja: att det fanns en sådan berättartalang i dig är hur kul som helst att upptäcka. Grattis till alla bravader så här lång. Se nu till att klara hemresan lika elegant så hörs vi till jul. Puss på er.
Hej och grattis till en lyckad överfart. Verkar dock som ni skulle behövt en färdmeck på båten. Hoppas på att få se många fina bilder från Atlanten och Väst-Indien. Ha det bra vi hörs.
