Det förlorade slaget vid Trafalgar

17sep, Rota

Sancti-Petri
Det blåser upp på natten!  Vi ligger på svaj, inklämda bland båtar och bojar och vaknar kl. 02.00 av att Ambika slutar att röra sig och det kluckar märkligt i aktern. Vi har fastnat i en tom boj! Den har fastnat mellan rodret och kölen och natten är becksvart, schajse!! Inget annat att göra än att avvakta kraftfullt och sitta ankarvakt ifall vi skulle börja dragga. I gryningen lossnade Ambika själv och den trötta besättningen börjar planera seglingen mot Afrika.

Sancti-Petri – Afrika
Från Sancti-Petri satte vi segel med destination Ceuta, den spanska enklaven på Afrikas norra spets. Motvind, så vi beslutade oss för att gå för motor ca 70nm eftersom vi föresatt oss att nå Afrika. Vi hade ett kort ”window of opportunity” innan vi måste vända tillbaka till Faro, där Marie och JanA ska ta flyget hem.

Motvinden ökade i styrka ju närmare Gibraltarsundet vi kom, upp mot 17 m/s. Vågor och dyning byggde upp allt mer medan strömmen var med oss med ca 2 knop. Resultatet var att sjön blev krabb och Ambika slog hårt ner i de största brytande vågorna. Fram med flytvästar, den handburna VHF:en och livlinor, vi skulle ju fram! Vi insåg att vi måste ha en alternativ hamn i avvaktan på mindre vind och beslutade oss för att gå till Barbate vid Cabo Trafalgar (där Lord Nelson vann sitt sjöslag mot spanjorerna). Inseglingen till Barbate låg visserligen i helt fel vädersträck med vind och dyning från ”häcken” - men det skulle nog gå…

När vi hade ca 5nm kvar till Barbate hörde vi kustbevakningens meddelade att vindstyrkan vid Tarifa, ca 15 nm från Barbate, var 48 knop = storm.

Då gav vi upp, vi erkände oss besegrade vid Trafalgar! Molokna vände vi skutan 180 grader och styrde mot en säker hamn, Cádiz, med revad genua. När vi seglat ca en timme i skön undanvind VÄNDE VINDEN och vi fick motvind hela vägen till Cádiz! Men vid det här laget började vi bli filosofiska och citerade bl.a. Allan Karlssons mamma (i boken Hundraåringen) ”det är som det är och det blir som det blir”! Det är ju så sant som det är sagt. Det blev inte Afrika denna gången!

Cádiz – Rota
Vi slickar såren i Cádiz. Marie och jag genom att vidmakthålla vårt svarta bälte i shopping. JanA och Lasse hade ingen höjdardag där – heller :D. Cádiz var en mysig stor stad men marinan ligger urtråkigt! Sent på eftermiddagen drar vi vidare över Cádizbukten nordväst till Rota som visade sig vara en riktig pärla för seglare (och shoppingsugna).




Minerna före Slaget Vid Trafalgar :D



Våra dragdjur är lite uppgivna... Först nederlag i Trafalgar, sedan detta!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0