Det blev Brighton istället
Brightons marina är ett betongghetto men staden var en positiv upplevelse med den långa fina stenstranden, Brighton Pier, barer, kafeer och mycket att titta på. Visserligen hade vi bara en knapp dag på oss men hit kommer vi gärna tillbaka en annan gång.
Vi åt en supergod lunch på en liten fransk uterestaurang. Rätten var så enkel att göra och smakade så gott att vi måste dela med oss:
- Ta en stor mjuk surdegsbrödsskiva
- Bred rikligt med Creme Fraische på brödet och strö lite gräslök på
- Lägg mycket rökt lax ovanpå och garnera med lite ruccola
Simsalabim; Så gott och med ett glas gott vitt vin eller en öl.....mmmm!
Imorgon bitti går racet vidare, nästa pitstopp är Dover.
It was, initially, a very quiet sailing trip from Torquay. No wind to speak of, motorsailing.. Only very many ships and fishing boats and the red fishing buoys that always showed up when you got tired of looking for them. When we were outside the Isle of White, we decided to continue to Brighton (a total of 140nm) where we expected to arrive at 4 am next morning. What we had not included in the calculation was that Ambika would whiz off in just over 9kn with the eastgoing current and it dawned on us when we approached Brighton Marina (open 24h) - at midnight instead. The darkest hour. In VERY low tide! No one answered on the VHF... But we made it safely and today we had a quick look at Brighton, a very nice city. Tomorrow we´re off to Dover.
Är vi verkligen vikingar?
Gick på jakt efter en snygg, lite varmare klänning men ändå klatchig, här i Torquay. Det var lögn att hitta något med lite mer färgglatt än rostbrunt. Alla kläder verkar liksom ha vattnat ur sig innan de hängs upp på galgarna... beige, blekrosa, babyblått, ljusbrunt, pastellila - gärna alla nämnda på en gång, i ett psykadeliskt mönster. Samma sak även på vårt kära svenska HM. Märkligt. Jag fick gå hem tomhänt och lika glad för det var Lasse :D
Inatt drar seglingen vidare mot Isle of White...
Atlanten är krossad. Igen!
21jun, Falmouth, England
Hur otroligt kall kan en segling vara…? Väldigt kall kan vi konstatera, bara några dygn efter vi lämnat Horta i Azorerna kom kylan! Efter fem år i sydligare nejder var det en smärre kalldusch att möta Den Nordeuropeiska Sommaren.
Distansen från Horta till Falmouth var fågelvägen var 1320nm men vi fick lägga ytterligare 100nm till det. Nio dygn. Först fick vi kryssa (mellan valarna och delfinerna) i nordliga vindar rakt norrut för att undvika två rejäla lågtryck om var sin sida om oss. När vi gjorde 0,5kn mot målet kändes det ganska hopplöst. Så kom mer kyla. Därefter regn… Äntligen kom några dagar av sol och den bästa fiskedagen; tre stora tonfiskar på en och samma dag. Det är också lycka! Totalt fiskades fem fiskar, alla tonfisk, och frysen fylldes snabbt upp. Vi önskade få en Dorado eller annan vit fisk men det var tydligen bara tonfiskarna som gillade våra nya bläckfiskdrag.
Ca 700nm från Falmouth kunde vi äntligen gå rakt mot målet. En dag med till och med genakern uppe. Men sedan kom dimman. Den sortens dimma vars fuktiga famn omslöt oss i tre blöta, kalla (11-12 grader) och råa dygn. Nej, den här resan var ingen sinekur för någon av oss, speciellt inte vi som var vana vid tropisk värme. Sex plagg på överkroppen, seglarställ, mössa och vantar. Vi var sannerligen på väg hem!
Vår värmare har fungerat klockrent vid våra funktionstester i varmare länder men nu när vi VERKLIGEN behövde den, vägrade den att ge ifrån sig en enda millimeter värme. Den var stendöd. Igen. Samma hände oss när vi kom fram till en kall vår i Nya Zeeland…
Nu har vi ”gjort” Falmouth och lite värme och sol har vi fått. Midsommar afton firades på typisk engelsk pub. Falmouth var en positiv överraskning för oss alla som aldrig varit på Engelska sydkusten. Så mysig liten stad, sjudande av båtliv och överallt det välbekanta ljudet av fiskmåsar. Imorgon lämnar vår besättning skeppet, Victor och Sanna ska tillbaka till något som kallas arbetekallaste ever!
Imorgon bär det av närmare Sverige igen. Troligtvis ännu en destination på engelska sydkusten, vid skrivandes stund vet vi inte vart vi hamnar men det finns en uppsjö av fina stället att landa på.
Horta, Azores with Pico mountain in the background.
How incredibly cold can a sailing be ...? Very cold, we can conclude, just a few days after we left Horta in the Azores arrived cold! After five years of more southerly climates, it was a cold shower to meet the Northern European summer.
The distance from Horta to Falmouth in a straight line was 1320nm but we did add an additional 100nm to it. First we had to tack in the northerly winds due north to avoid two large low pressure on each side of us. When we did 0,5kn towards the goal it felt pretty hopeless. Then came more cold. Then the rain ... Finally came a few days of sun and the best fishing day; Three big tunas in one day!
Approximately 700nm from Falmouth we could finally go straight towards the goal. A day with even the genaker. But then came the fog. That kind of mist whose embrace enveloped us in three wet, cold (11-12 degrees) days. No, this trip was no sinecure for any of us, especially we who were accustomed to tropical heat.
Our heater worked like clockwork at our functional tests in warmer countries, but now when we really needed it, it refused to emit a single millimeter of heat. It was stone dead. Again. The same happened to us when we arrived to a cold spring in New Zealand ...
We have now "done" Falmouth and a little sun. Midsummer evening celebrated in a typical English pub. Falmouth was a positive surprise for all of us who have never been on the English south coast. A cozy little town, bustling with boating and the familiar sound of seagulls. Tomorrow our crew will leave the ship, Victor and Sanna will return to something called work!
Tomorrow we´ll set sails again. Most likely to another destination on the English south coast, at the time of writing we do not know where we´ll end up, but there are a plethora of fine place to land on.
Faial, hortensiornas ö
Ankomst, Horta, Azorerna
03jun, Horta, Azorerna, Portugal
Vårt fiskedrag fungerar uppenbarligen INTE i denna del av oceanen, våra kära bläckfiskdrag som givit oss så många goda middagar runt klotet. På den här etappen blev det bara ett litet halvnapp (manet?) men ingen fisk på hela överfarten från Bermuda, 13 dagar och 6timmar - 1800nm fågelvägen!!
Sista halvan av överfarten har varit, som man säger, ”a walk in the park”. Mitt i det Azoriska högtrycket hamnade vi till slut efter att ha positionerat oss väl i början och följt med de svaga (men dock) västliga vindarna på norra kanten av högtrycket. Med genakerns hjälp tog vi oss sakta fram på ett solstekt, platt hav, mitt bland alla 1000-tals Portugisiska örlogsmän (här ville man inte hamna i plurret!) som stolt seglade förbi. Det enda spänningsmomentet var när kaptenen räknade hur mycket diesel vi hade kvar; skulle det räcka ända fram om vi tog vara på varje liten vindpust? Våra 500lit (i tanken och i dunkar) räckte men det blev inte många liter över :D Det ser ut som om vi hamnat mitt i hopen av ARC-flottan som är på väg mot Lagos, marinan i Horta är proppfull!
Ikväll ska vi förlusta oss i byn. Vi ska gå på Henry´s Bar (eller Peter´s?), (den anrika baren som nu bytt namn till Sports Café, kärt barn...) för att fira ankomsten. Gastarna ska få signatur och stämpel i sina skeppsböcker efter väl förrättat värv på det stora havet och sedan ska vi ska ljuga om överfarten tillsammans med de andra besättningarna på Henry´s Bar :) Och undertecknad ska INTE laga mat idag! Inte heller behöver gastarna diska :D Jipee!
One of thousands of Man-of-war jelly fish. We don´t want to fall into the sea here...
