ambikasailing

26sep, Porto Santo

Vilamoura – Porto Santo, 520 nm på 3,5 dygn

Vi har stuvat hela ”pigkammaren” full av prylar. Gummibåten, två cyklar, täcken, datorer, vattendunkar, Grab-bagen (vattentät väska som man ska ta med sig om båten sjunker), grönsaker, etc. Det innebär att vi måste ha ganska lugn sjö för vi ska kunna ligga i förpiken (Totte bor i ”gästrummet”).  Vi vinkar adjö till Portugal mainland och seglar iväg, tre man starka.

Det första dygnet var det ingen vind och Yanne (vår Yanmar-motor) fick jobba igen.. Så småningom kommer vinden och vi får segla i slör resten av vägen med mindre avbrott för motorgång. Det blåser mellan 4-12 m/s. Lite mulet i starten men mot slutet sol igen. Havet är intensivt indigoblått! På nätterna turar vi om att gå vakt (3 timmar per person) och solnedgång respektive uppgång är spektakulära skådespel. Tiden fördrivs med diverse småpyssel. Vi läser, kollar in delfiner när de kommer (och kastar oss ner i båten för att hämta kameran), skriver loggbok, skotar segel, lagar mat och pratar. Jag försöker uppfinna smycken av prylar från båtaffärer (typ små schackel, etc.). Vi mötte en hel del fartyg varav tre på direkt kollisionskurs!! Tiden bara flyger iväg. Om man skulle fråga kaptenerna vad som var resans klo skulle de svara med en mun: fisket, se nedan!

Lycka är att få besök av delfiner. Dessa fantastiska, hoppande varelser som gör att man mår bra i hela kroppen. Alla borde få besök av minst en delfin om dagen :D. Vi fick flera delfinbesök under resan, en haj och en sköldpadda såg vi också, förutom fiskarna vi fick upp.


Slaget vad Porto Santo
Kapten Totte och Kapten Lasse formligen skrek av glädje när det uppmonterade fiskespöet började spinna, FIIISK!! Båten rullade kraftigt när Lasse tog spöet och vevade in samtidigt som han ropade till mig att hämta batongen (som han skulle klubba ihjäl fisken med), Totte började montera ihop håven och öppnade samtidigt (!) mantåget på akterpulpit – förstår att det var kaos!! Fisken närmade sig. Den var STOR. En Tuna. Det var tungt att veva. Lasse svettades och Totte tog över. Totte svettades. Nu kommer den! Vi såg in den STORA fiskens ögonvitor och håven var bara 15cm ifrån – när den STORA fisken försvann ner i djupet! SUCK, så bittert! Det är hemskt att se vuxna kaptener gråta…

Men skam den som ger sig. Ut med reven igen utanför Porto Santo. Alla sitter på helspänn (utom jag som tycker lite synd om fiskarna). Så händer det IGEN! Hela manövern upprepar sig, förutom att nu ramlar ”någon” på håven (som inte längre är så lång), en huggkrok tas fram istället, batongen är redo. Förväntningarna är, om möjligt, ännu högre. Det är en JÄTTE-STOR fisk. Kaptenerna turas om att veva, släppa ut, veva in igen, mjölksyran sätter in hårt. Jag är beredd med kameran. Sakta kommer den närmare… när den är några meter från båten drar den iväg igen och drar ut 100m lina. Vi ser att den är JÄTTE-JÄTTE-STOR och vacker. En Dorado. Men den har ingen chans mot kaptenerna. Till sist övermannas den och dras med stor möda ombord för vägning, fotografering och tillredning. Vågen går i botten, den väger alltså minst 20kg!!!!!!!!!!!!!! Den vackra fisken smakar sagolikt :D. Gissa om denna historia kommer att berättas många, många gånger!

....och gissa om vi ska äta fisk i flera veckor framöver :).



En Dorado som kämpade tappert mot två envisa kaptener i nästan 2 timmar!



Upplagd för styckning - stackars vackra fisken...



Ordet "Headhunting" har fått en helt ny innebörd för mig... :)



Olidligt att lyssna på till slut... fisken och prestationen att "landa" den VÄXTE FÖR VARJE ÖL!