19sep, Lombok, Indonesien …Det är en "så´n" dag, idag….
Detta är ett upprop mot plastskräp i världen! Indonesien skulle varit miljoner gånger vackrare utan allt skräp, främst plast, som finns överallt. På stränder, på gator, på ängar, i havet… på landsbygd likväl som i städer. Plastflaskor och plastsopor så långt ögat når. Plast är en förbannelse och allt förpackas i plast. Till och med när man köper en påse med små karameller är varje individuell liten karamell förpackad i plast, som i sin tur är förpackad i en påse. Av plast! De tunna ostskivorna är, var och en, förpackade i plast som är förpackad om tio plastinpackade skivor i en plastförpackning. Himmel, vad onödigt! Människorna verkar inte se det, är nog bara en naturlig del av deras tillvaro… När vi kommer hem (för vi har minst lika mycket plastförpackningar som här fast vi inte slänger det på gatorna) ska vi ”banne mig” skapa aktionsgruppen ”HP” (Hata Plastförpackningar) och skapa opinion mot onödigt plastförpackande!!!!!
Kl.04.37 startade det i morse (vansinnigt bustidigt alla morgonar). De tre moskéerna i den lilla, lilla byn där vi ligger ankrade ropar (skriker oartikulerat) ut sina böner i skrapiga högtalarsystem. De tre verkar tävla i att låta mest och låta värst! Fem gånger om dygnet (om vi räknat rätt) håller eländet på. Här bor hinduer, buddhister, katoliker och muslimer och kanske också människor med andra religioner. Inte tar muslimerna mycket hänsyn till de andra utan tvingar alla inom högtalathöravstånd lyssna på oväsendet. En sanitär olägenhet för icke muslimer! Det byggs moskéer överallt i Indonesien. Vackra som synden med fina, dyra marmorgolv och skinande kupoler. Runt omkring bor människorna i största fattigdom. Vilket slöseri med resurser, oanständigt rent av! Är det hit de rika arabprinsar med sina skyhöga apanage skickar sina pengar i hopp om att omvända alla ”otrogna”?? DET kommer INTE att lyckas… för människor är klokare än så!
Vi, nio båtbesättningar, åkte in till staden Taram idag för att förlänga våra visum. Över berget där aporna bor, genom risfält och byar for vi och kom, efter en timme, fram till Taram och Immigration Office där vi blev fotograferade och våra fingeravtryck av alla tio fingrarna blev registrerade i datorn. Häri Taram bor det ca en miljon människor och vi kunde inte se ett enda gatunamn i kaoset. Hur hittar folk fram :) Vi stannade på hemvägen vid ett ”shoppingmall”, det första vi sett sedan Darwin och hör och häpna; i supermarket ”Hero” vi hittade en brödrost, fyra paket Finncrisp och tre paket Wasa Rustik som vi snabbt rafsade oss åt – DET är lycka! Det märks att man är präglad :D
Det finns några riktiga turistöar här också. De kallas Giliöarna och är tre till antalet; Gili Air, Gilly Meno och Gilli Trawangan. Ett mecka för främst backpackers och dykfantaster och där Gilli T är mest populär. Det vimlar av ungdomar överallt och mysiga restauranger, barer, hotell, vandrarhem och strandstolar avlöser varandra på de små öarna. Motortrafik är förbjuden så människor och varor lastas på små vagnar dragna av små söta hästar med bjällror på. Stranden är vit och havet turkost. Solen skiner varje dag. Allt är billigt!
Vistelsen i Medana Bay Marina börjar närma sig slutet. Idag är det Bluesafton med buffé och dans (alla som har/vill tar med sig instrument) och imorgon är det stor officiell middag med borgmästarens närvaro och olika uppvisningar är utlovade. Mer om detta i nästa nummer av ambikasailing :D
Efter festligheterna släpper vi bojen och seglar vidare västerut ca 80nm till Balis norra kust....
Ännu en vacker soluppgång över detta paradis...
Another beautiful sunrise over this paradise..
..hade det inte varit för detta skräp som är nästan allorstädes närvarande. Det finns såklart undantag och en sådan var bl.a. byn Bonerate som var helt kemiskt ren från skräp! Bilden är tagen utanför marknaden i Labujanbajo.
..had it not been for the plastc garbage that is almost everywhere present. There are of course exceptions and one such example was Bone Rate village that was completely chemically clean of debris! The picture was taken outside the market in Labujanbajo.
Neggogrej II: Påkostad moské med skinande marmorgolv. Överallt byggs de...
Yet another lavish mosque with shiny marble floors and with prayers shouted from loudspeakers. Outside, sheer poverty :(
Vi besöker Gilli Tawangan med dess sjudande liv,
We visited Gilli Tawangan with its vibrant life, full of young backpackers,
dykare,
divers,
hästvagnar,
horse-drawn carriages,
och mängder av åter mängder med mysiga hak längst stranden att glida in på för att få törsten släkt och magen fylld med Nasi goreng :) tillsammans med Christina och Ulf på Roxy
and numerous cozy hangouts at the beach to slide into to get a Bintang or two and the stomach filled with Nasi goreng :) for us and Ulf and Chistina on Roxy
innan vi tar lokala båten tillbaka till marinan. En bustrevlig dag!
before we took the local boat back to the marina. What a nice day!