ambikasailing

 

The city is full of life, even in the summer, allthough many students leave for summer holidays. Lazy days along the river, a walk in the old town, an afternoon dance in the park or maybe dining in one of the restaurants in the ancient buildings.

Our daugther resides here in an two room apartment while studying veterinary and also our son whenever he is in Stockholm. To their joy it also has to include us when we visit Sweden :D 


Why not a visit to Uppsala :D

 

 

 

Helt otroligt underligt känns det när solen vrålar in i sovrummet kl.2200. Omöjligt att sova och energin rusar runt i kroppen. Man förstår nu vad "utlänningar" upplever när de är här på besök. Visserligen möttes vi av grådis, regn och äkta svensk sommarkyla när vi landade på Arlanda för en vecka sedan men vad gör det när man har ljuset :)

Åland låg kvar där vi lämnade det senast och Mariehamn välkomnade oss med sol (fast vrålkallt). Några dagar av praktiska göromål i det land vi är skatteskrivna i, men tid för nöjen fanns också, vi körde runt på vackra Åland och bara njöt av grönskan, granitklipporna, havet...

 

Nu är det MIDSOMMAR och vi hoppas att alla får en härlig, vacker, rolig midsommar med mycket grodhoppande och sillätande!

GLAD MIDSOMMAR!

PS. För ett gott skratt se denna filmsnutt om vår midsommartradition :)
http://www.visitsweden.com/sweden/Things-to-do/Swedish-Lifestyle/Swedish-traditions/Midsummer/

 

 

 

 

 

 

 

Det hela började med en inbjudan till avskedskalas från S/Y Mary. Vi tackade såklart ja! Man måste ta alla chanser till fest tycker vi :) Det innanbar också en uppvisning i mastklättring som hette duga OCH glasstårta med kaffe. 

Sedan var det avskedskramar och nu ska vi stänga igen alla luckor, taxin till flygplatsen väntar :)

 

 

 

 

 

Får vi presentera Sjökaptenen och tillika Äventyraren Bo Rönn. Här på Mauritius heter han Captain Boronn och är en välkänd profil sedan fyrtio år. Han kom hit som ung för att leta piratskatter i Mauritius många grottor och sjunkna skepp. Visst hittade de skatter men den största skatten Bo hittade var nog Lise, hans blivande fru, som var sjökaptensdotter och "äkta" Kreol.

 

Han har också arbetat som lots for att ansvara när fartyg ska angöra Port Louis hamn ända till januari 2013, då han som 68år gammal på ett lotsuppdrag föll ner mellan lotsbåten och fartyget i hårt väder efter en cyklon. Tack vare att han är mycket fysiskt stark och en utmärkt simmare (simmar fortfarande 1000-2000m/dag i havet) överlevde han med "bara" med en ryggskada.

 

Bo kan berätta många fantastiska historier om sitt äventyrliga liv i södra Indiska Oceanen. Bo berättade bland annat att i början av sjuttio-talet dök en annan äventyrare upp, som också ville leta skatter. Hans namn var Edvin Kvarneland, mer känd i Sverige som grundaren av Björnrike och som vi personligen lärde känna när vi byggde vårt fjällhus där. Det är, må man säga, en LITEN värld! Edvin gick bort för ett par år sedan.

 

Edvin var en driven man och lyckades få SVT, då med Lennart Hyland som chef för underhållning, att skicka ner ett TV-team som gjorde ett program om de svenska skattletarna på Mauritius och Lektyr gjorde en stor artikel om dem (se nedan).

 

Igår var vi hembjudna till Bo och Lise på middag, en glad och uppsluppen sådan som vi alltid ska minnas. Vi (=jag) lärde oss att göra en kreolsk rätt gjord på små gula "squash". Mums! 

Bo ska titta till Ambika i vår frånvaro vilket vi är väldigt tacksamma för och ger oss anledning att ses igen när vi kommer tillbaka :D

 

 

 

10jun, Port Louis, Mauritius

 

 

Seglingen hit från Rodrigues tog längre tid än beräknat pga av stark motström (som skulle ha varit medström enligt våra strömkartor) och svagare vind än prognostiserat... Det blev mörkerangöring och lite hicka när Port Control meddelade att hamnen är stängd från kl.1800-0600! Ingen kul ankring härutanför. Men Lasses övertalningsförmåga gick inte av för hackor och in fick vi komma till sist och lägga oss utanför tullkontoret. Där låg vi utanför en restaurang som hade ett Reggieband som spelade i vår sittbrunn (sa Lasse) fram till sena natten. Jag sov som en stock och hörde ingenting - tyvärr, jag älskar Reggiemusik!

Port Louis hamn är JÄTTESTOR! Här ligger massor av stora fartyg och staden lyste med massor av ljus och presenterade en skyline med höga torn. Bergen mitt på ön är höga och vassa som sylar, häftiga! När vi slog upp våra ljusblå nästa morgon var McDonalds det första vi såg och vi kände smaken av BigMac i gomseglet. 

 

När pappersarbetet var klart (som vanligt av vänliga men maktfullkomliga myndighetspersoner, tretton den här gången) fick vi flytta till lilla Caudan marina, mitt i city, och lägga Ambika till rätta. Hon ska vänta på oss här i två månader och måste ha det bra. Vi nästan sprang bort till MacDonalds för att äta lunch men döm om vår besvikelse och förvåning när lokalen var "Stängd För Reparation". Det ständes efter en stor översvämning ett par månader sedan då 11 personer i lilla Port Louis fick sätta livet till.

 

Den svenske äventyraren Bo Rönn och hans Maurutianska fru Lisa som den mysiga hamnkaptenen Gilbert i Rodrigues satte oss i kontakt med var en lyckoträff. Så mycket har han att berätta att vi sparar ett inlägg om honom till "nästa nummer" av ambikasailing :) 

 

På onsdag flyger vi hem till Sverige och Åland. För första gången på tre år ska vi smaka på den nordiska sommaren, sillen, laxen och knäckebrödet och hoppa jämnfota av glädje över ljuset. Ljuset är något vi saknar oerhört här, där mörkläggningsgardinen dras ner kl.1800. Tolv timmar av mörker, mitt i sommaren, är fortfarande svårt att fördra, särskilt på de långa passageseglingarna.

 

Besök på Island Lodge hoppas vi få till. Att träffa Torkild och Kristina på deras fantastiska vildmarkskoncept - mitt i Stockholms skärgård. Det har redan, efter bara två säsonger, blivit en braksuccé. Detta får ni inte missa, ett tips för familjen, era utländska gäster och för ditt företag!
Se http://islandlodge.se/Island_Lodge/Video.html känn längtan till naturen och njut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit ett superskönt stopp i Rodrigues. Idag är det "bara" 26 grader i solen och vita tussmoln susar förbi oss på himlen och klimatet här (deras höst) är helt underbart. Cykelturer och promenader blandat med socialt liv med långseglare har präglat vår tvåveckors vistelse. Igår hade vi familjen Mary på avskedsmiddag ombord på Ambika, vi ses kanske inte förrän på Madagascar nästa gång. Om ens det för Mary har bråttom hem till Sverige och skolstart sensommaren 2014, och det är en lång väg hem.

Snart kommer alla myndigheter för att stämpla alla pass och papper, sedan är vi är fria att dra vidare. Då säger vi "på återseende" till alla vänner, släpper förtöjningarna och seglar västerut till Mauritius, 300nm (2 dygn). Enligt den lokala prognosen är det "rough seas" idag men sedan bättre och det ska vara ca 15-20kn halvvind hela vägen.

 

 

 

It´s been great here in Rodrigues. We have had a good time (two weeks) meeting other yachties, we have cycled with our bikes up&down the beautful but hilly island (VERY hilly, in fact), we had fresh baguettes for breakfast every day (VERY luxurious) and we are enjoying the cooler climate immensly (it´s "only" 26 degrees).  But now it´s time to move on. Today we hoist our sails and head for Port Louis in Mauritius, 300nm west and we say "auf wiedersehen" to our friends (Mary, Ketoro, Sangoma and Tabasco). 

 

 

 

The rice from India is off loaded from M/S Mauritius Pride. Everybody can relax - there is enough for everyone :) The harbour workers here must be the neatest ones in the whole wide world! Capt. Gilbert Mallet is in charge of the harbour - the friendliest Harbour Master ever!

 

 

 

 

Hurra, hurra, hurra, hurra! Grattisropen skallar över reven och några söndagstidiga flanerare tittar förvånat på jollen med Linda, Ludde, Lovis och Otto från S/Y Mary, på väg till Ambika för att fira Lasse. Han fyller många år, alltför många tycker han själv men vi andra tycker han är fräsch som en sommarvind (eller något). Lasse har fullt upp att öpnna massor av fina presenter från barnen (ett bi och en söderhavsprinsessa) och vi mumsar i oss TVÅ TÅRTOR, en från Mary och en från Ambika.... Mmmmmmm, vad gott!

Otto, Lovis, Linda och Ludde sings "Ja må hon leva....." a birthday song for Lars, turning 27 (66) years :) today!

 

 

 

Konstigt nog fick vi inte träningsverk efter vår gigantcykeltur häromdagen. Vi skulle bara ta "en liten eftermiddagstur" men så såg vi en väg som verkade spännande. Denna spännande väg visade sig gå rakt upp i himlen. 400m! Vi trodde att "bara vi passerar nästa krön så går det säkert nedför". Det gjorde inte det, det blev bara brantare backar och cykeln kändes allt tyngre att släpa på. Solen gassade obarmhärtigt och människorna tittade på oss, log och skakade på huvudet. (En dejavu känsla från Porto Santo infann sig). Jag var HELT SLUT som artist när vi äntligen kom upp på öns högsta punkt. Det var dit den spännande vägen ledde, till Mount Limón. Lasses kondition är lite bättre än min och han såg skadeglad ut när jag, blank i ögonen och svettig, dök upp över det sista krönet.

Äntligen nedför! Trodde vi ja. Jovisst var det nedförsbacke alltid. En nedförslöpa som var så brant att bromsarna började ryka efter några hundra meter. Det var bara att kliva av och promenera med cykeln i sidan hela vägen, 400m, ner tillbaka till Port Mathurin. Vi kan rapportera att den efterföljande duschen var fantastiskt :D Nästa gång SKA vi ta med kartan, även på en liten eftermiddagstur.....

Why not? A nice house with sea view on Rodrigues!
 

 

Grönsaks- och fruktmarknaden är öppen varje dag men den stora marknaden är på lördagar. På lördagar fylls också butikerna med varor fraktade med "Mauritius Pride" från Reunion och Mauritius. Det är då vi springer dit för att handla vår aloevera yougurt som alltför snart tar slut i affären..