ambikasailing

 

Här hemma i den svenska skärgården ska det vara lugnt och fint, trodde vi. All eventuell dramatik hade vi lämnat bakom oss på de stora oceanerna. Icke så! När vi sent en kväll, i solnedgång och kuling, kom in i Sandviks hamn på Öland fanns det bara en plats kvar - den sämsta. Den låg ytterst mot hamninloppet, där vind och dyning låg rakt in. Men det gjorde inget resonerade vi för vinden skulle under natten vända till NV och då skulle det bli stilla i hamnen. Redan när vi förtöjde gungade Ambika kraftigt och akterbojen låg så nära att vi inte kunde dra ut henne från kajen. Vid ettiden ökade vinden, den hade inte vänt och du var det fara för att ankaret i fören skulle slå i stenpiren med inte så roliga effekter som följd om hela peket skulle slagit i. Med risk för ihjälklämda kroppsdelar fick Lasse upp ankaret på däck och vi försökte få lite sömn. 

 

Klockan fem på morgonen var det dags igen; vinden hade ökat ytterligare och Ambika klagade högljutt när förtöjningarna skrek och ryckte i knaparna. Vi måste iväg! En morgontidig båtägare hjälpte oss att få Ambika vänd i rätt riktning i den trånga hamnen och då, utan skador på varken båt eller besättning, kunde kunde vi styra ut i Kalmar sund igen. PUH och tack du morgontidige!

 

Vi styrde kurs mot Häradskär, 65nm norrut, där vi hade en fantastiskt fin helg med vänner högt och lågt. Igår angjorde vi i fina Nyköpings hamn för att hälsa på Petra som sommarvikarierar här som distriktsveterinär.

 

Innan Sandvik var vi i Blekinge skärgård och hälsade på Otto och Pirjo i deras fina sommarstuga. Därefter tvätt och turistning i vackra Kalmar. Visst är det fint i vårt lilla land men väldigt kallt och blåsigt...