Nästan så långt norrut i Bottenviken man kan komma

Kemi, Finland, 16juli18
In English below


Värmeböljan bara fortsätter men vi hörde från Stockholm och Uppsala att de hade 34 grader i skuggan, där ligger vi i lä med vår ynka 28 dito :)

Vi har stadigt följt Finlands västkust upp till toppen av Bottenhavet. Kusten är stenig (minst sagt), låglänt och vassig. Havet vid Björneborg var isande kall men här, längre norrut, 25 grader. Helt OK.
Städerna kommer längst kusten som på pärlband och etablerades av svenska kungar från 1500-talet, då Finland var svenskt. Här (sträckan från Kristinestad till Karleby i Österbotten) pratar alla med fördel svenska, även om de behärskar finska också.  Finland verkar må utmärkt med mycket lantbruk och små industrier, en levande landsbygd noterar vi avundsjukt. Visserligen har de, liksom vi, våldfört sig på gammal kulturbebyggelse i städerna men det finns mycket mer kvar här, i form av gamla bevarade byggnader och stadsdelar, än det vi kan stoltsera med i Sverige. 

Idag, när hungern gjorde sig påmind vid lunchdags, stannade vi i Oulu för en bit mat. Döm om vår förvåning när vi hamnade rakt in i en stor marknad med kök, frukt och bär, kläder, solglasögon, knivar (!) och en man som spelade dragspel... så häftigt! Och deras små "muijku" (små stekta pyttefiskar) och lax var helt enkelt toppengoda. 

Det är för varmt för att tälta säger vi förnumstigt till varandra och tar in på ännu ett hotell, denna gång i Kemi. Igår i Jakobstad. Det var söndag igår. På söndagar äter man inte i Jakobstad! Efter att vi skrikit oss hesa efter VM matchen mellan Frankrike och Kroatien, ville vi äta en god middag och fira segern (fast vi hejade på Kroatien). Tji fick vi. INGA restauranger med självaktning serverar mat efter kl2000 på en söndag. Inte någon annan heller för den delen. Eftersom MacDonalds säkert inte hade en aning om detta (heller), fick vi bara en trist hamburgare i magen och besvikna traskade vi hem i sommarnatten....

Häromdagen hälsade vi på Kjell Wiik (pilot och flygvapenkollega) i lilla Oravais. Inte bara Kjell visade det sig. Han har byggt ett veritabelt paradis på sin mormors gård och alla var där; sambo Eva, mamma, ett stort antal barn med respektive och barnbarn, hela stranden fylldes med Kjells avkomma :) Hur trevligt som helst och dotter Fias rabarberpaj var utsökt, tack för en jättetrevligt stund!



 Kemi Waterfront

(null)

(null)


Oulu - Uleåborg
Market
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Pietarsaari - Jakobstad

(null)

(null)

(null)


Oravais

(null)

(null)


The heat wave just goes on, but we heard from Stockholm and Uppsala that they had 34 degrees in the shade, here it’s only (!) 28. 

We have continually followed the west coast of Finland up to the top of the Bothnia Sea. The coast is rocky (to say the least), low-lying and reedy. The sea at Björneborg was freezing cold but here, further north, 25 degrees. 

The towns  along the coast were established by Swedish kings from the 16th century, when Finland was Swedish. Here, from Kristinestad to Karleby in Ostrobothnia, everyone is speaking Swedish, although they also master Finnish. Finland seems to be excellent "condition" with a lot of agriculture and small industries, a vibrant rural area. Certainly, like us, they have destroyed old cultural buildings in the cities, but there is much more left here, in the form of old preserved buildings and districts, than we have in Sweden. 

Today, when the hunger reminded us at lunch, we stayed in Oulu to eat. Judge of our surprise when we ended up in a big market with food, fruit and berries, clothes, sunglasses, knives (!) and a man who played the accordion ... so awesome! And their little "muijku" (small fried fish) and salmon were simply top-notch. 

 It's too hot to camp we say to each other, and book another hotel, this time in Kemi. Yesterday in Jakobstad. It was Sunday yesterday. At Sundays they do not eat in Jakobstad! After watching the World Cup match between France and Croatia, we wanted to have a good dinner and celebrate the victory. No restaurants serve food after 8pm  on a Sunday. Nobody but MacDonalds....

The other day we visited Kjell Wiik (pilot and air force colleague) in Oravais. Not only Kjell. He has built a veritable paradise on his grandmother's farm and everyone was there; Fiancé Eva, mom, a large number of children with partners and grandchildren, the whole beach was filled with Kjell's offspring :) Daughter Fias rhubarb pie was delicious, thank you for a great moment!









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0