ambikasailing

20nov, Cap Verde, ön Sao Vicente, staden Mindelo (16,53N – 25,00W)


La Gomera till Cap Verde, 805nm
Längsta etappen hittills över öppet hav. Fast det tog bara 5,5 dygn! Vi hade slör hela vägen med stadig vind och vindriktning. Som mest blåste det 12 m/s men oftast runt 6-7. Perfekt! När vi hade 2 dygn kvar kom ”den riktiga värmen”, det kändes riktigt ovant. Det blev som ett våtvarmt omslag och havet fick en ännu blåare ton. På dagarna pyssel och hålla koll på båten, alla bidrog till att styra. På nätterna ett mer strikt vaktschema.
Vi kom fram den 18nov och den 21nov åker vi vidare..  


Levande väsen och fiskelycka
Vi spanade ständigt efter liv på havet. Som belöning fick vi se delfiner, några stora, trubbiga i nosen, som var lite försiktiga och eftertänksamma. Ibland de spetsnosiga, mer livliga och spralliga vännerna som kom på besök. Man längtar bara efter mera när de lämnar… Flygfiskar blev en allt vanligare syn. På natten glimmade flygfiskstimmen som flygande silverprojektiler. En del av dem gjorde det fatala misstaget att hamna på vårt däck och där blev de liggande till dess att ljuset kom åter och vi kunde kasta dem tillbaks i havet…  Sjöfågel flög därute i oändligheten, några var lite trötta och försökte landa på Ambikas mast, dock utan att lyckas (vi håller andan vid varje försök)…  Mareld utan dess like, de är som briserande sjunkbomber i Ambikas kölvatten.

BZZZZZ hördes två gånger från fiskespöet. Detta ljud hade en omedelbar effekt på besättningen. Alla hoppar upp och blir på helspänn, Lasse kastar sig fram till spöet (med något liknande galenskap i blicken) och vi andra försöker samla ihop attiraljerna för att ”landa” firren. Krister jagar rätt på kroken, Elisabet hämtar håven och jag kameran. Sedan börjar showen. Med fulla segelställ är det inte alltid lätt och starka muskler behövs. Två fina Doradon (guldmakrillar) fångade vi och äter med ”mucho gusto”. Hade killarna fått bestämma hade vi fiskat hela tiden (:D) men vi (kloka) tjejer vill äta upp våra fångster och att äta Dorado varje dag, varje måltid tilltalade oss inte!


Mishaps
Charlie (autopiloten) tröttnade helt när vi hade ca 3 dygn kvar till målet. Nu förstår vi bättre att uppskatta Charlies tjänster! Plötsligt fick vi handstyra 24tim/dygn. Vilken skillnad, särskilt på nätterna. Från att vara övervakare och spanare till att aktivt styra i vågor som man inte ser. Vi övergår till 1,5 timmars pass med undantag av Elisabet som ramlat (!!) och fått en spricka i revbenet. En olycka kommer sällan….

Men Klurige Krister klurade efter 1,5 dygn ut att vi kunde använda autopiloten via plottern istället för det självständiga systemet. Hurra för Krister, ropade vi alla och tog en liten hutt får att fira detta genialiska trick! Tyvärr, erfor vi strax, fungerade detta bara när motorn var igång (batterispänningen räckte inte annars). Hmmm! Sista natten var det vindstilla och Yanne (motorn) fick jobba. Därmed blev vi ånyo övervakare och fick sova lite längre pass den sista natten :0.

Det blev till att ropa på tekniker igen! Tack-ock-lov fanns en expert (tysk) på Raymarin här. Ibland har man tur! Kai lagade Charlie, som hade kortslutning, we are back in business :) men är 6 000 SEK fattigare :(.


Cap Verde
Nu är vi verkligen långt hemifrån. Massturismen lyser med sin frånvaro. Det är fuktigt. Det är varmt! Våra lakan från Sidenselma klibbar sig runt kroppen... Människorna har en annan rytm och deras hudfärg är vacker. Männen är långa och gängliga, kvinnorna yppiga. Alla är stolta. De ler. De pratar Kreolska eller Portugisiska, ibland franska. Vi pratar inget av nämnda språk men det går bra ändå :). I Mindelo bor det ca 50 000 människor.

Bergen runt oss är dramatiska, taggiga. Maten i butikerna är INTE vad vi är vana vid! Allt är pastöriserar för att hålla och färsk mat finns bara på de lokala marknaderna. Ägg köper man styckvis och fruktförsäljarna randar gatorna med gul papaya och koriander. Fiskarna erbjuder stora humrar till försäljning på kajen…

Vi dricker Cuba Libre och dansar till exotiska rytmer från ”live bands”.... imorse lite "skallebank".


Mot Västindien
Imorgon far vi vidare. Nu ska vi handla det sista (färsk mat) inför överresan. Det är lite drygt 2 000nm till Guadaloupe, dit vi siktar! Vi är fulla av tillförsikt. Det har fungerat strålande hittills med både väder och personkemin :D.

Sköt om er, återkommer när vi har tillgång till "nätet"!!!!




Klurige Krister är stolt och glad. Han vevade upp en fin firre!

 

Här är en glad lax till!



Flitens lampa lyser; Elisabet lagar flaggan, Krister putsar rostfritt och kapten Lasse glassar med byte av gästflaggor :D.....



.... och "Intendenten" (nytt epitet för Yours Truly.....hmmm) drar till med att chocka besättningen med en nybakad banankaka. Tyvärr ser den godare ut än den smakade :D.



Krister beskriver hur man flyger Viggen - med hjälp av en flygfisk :D



Dag 6 - Ett exotisk Cap Verde väntar om hörnet i soldiset.



...mer bilder på Mindelo kommer snarast :D



....vi bara MÅSTE hitta en klänning som är svalare än de vi har i bagaget :D. I de små påsarna ligger det var sin pytte-klänning!



Enda sättet att köpa grönsaker var på gatan eller på lokala marknaden - hur fräscht som helst - fast ett väldigt litet utbud (mot vad man är van vid :)



Fiskinköp hoppade vi helt enkelt över.... Den fisk vi ska äta får vi själva fånga!

10nov, San Sebastian, La Gomera (28.05 N, 17.06 W)

Gastarna kommer
Så kom Dagen D (08nov) när gastarna för atlantöverfarten kom till Las Palmas!! Elisabet och Krister anlände i måndags, glada och med var sin pyttelilla väska som skulle räcka ända fram till 16 december (då allas våra flyg avgår från St Martin till Sverige via Paris). Vi firade ankomsten med Champagne (tack Victor :D) och som grädde på moset kom Kjell Edlund (glad flygkapten från Skärgårdsstad som hade begärt en flygning hit för att träffa oss) till Ambika och ytterligare en flaska bubbel öppnades (och dracks ur). På kvällen gick vi alla till en fantastisk Canarisk restaurang som specialiserat sig på kötträtter. Så otroligt gott och mycket (jag fick doggybag med mig hem), 1000 tack Kjell som beställt bord på denna lokal och för en supertrevlig kväll!

Vi vilade inte på hanen utan redan vid lunchtid nästa dag (efter att Krister köpt ett par badbyxor, bra att ha grej) drog vi upp ankaret (lite tunga i huvudet) och drog iväg och seglade till Puerto Mogán i Södra Gran Canaria (igen). När vi kom dit blev vi bjudna på Dry Martini i supervackra glasglas (vill ha sådana!) hos Pär och Nina i S/Y Osophine. Plötsligt hände det - vi fick en mycket efterlängtad diskborste av Nina som visste att det inte fanns att köpa här (hur gör spanjorerna kan man fråga sig…). Det blev många glada skratt innan vi skildes åt och gick till krogen för att smörja kråset med en fiskmiddag i hamnen.

Före frukosten nästa dag drog vi vidare via södra Teneriffa till San Sebastian på La Gomera (ca 75 nm). Elisabet och Krister är redan varma i kläderna och har handstyrt långa stunder för att lära känna Ambika. Vi kom fram i mörkret och lade oss utanför en annan segelbåt.

La Gomera
Här ska det sista bunkras inför överseglingen – all färskmat, grönsaker, frukt, ägg, etc… It´s gone be tough att få plats med allt :D. Fast nu ska vi ju ”bara” till Cap Verde i första steget, 800 nm, ca 6 dygn på havet.

Solen skiner, det är 28 grader i vattnet och lika mycket i luften (minst) och det är väldigt vackert! Imorgon eftermiddag/kväll far vi iväg över Atlanten, etapp 1!!! :D :D :D :0.




Två glada sailors anländer till S/Y Ambika. Ojojoj vad Lasse och undertecknad kan "pilla ludd i navelen" nu :D




Kjelle kommer också och det blir en glad kväll med mycket och gott vin och blodiga biffar :)



Elisabet styr med van hand och Krister blickar ut över oceanen... sedan blir roller de omvända :D




I La Gomera är det vackert som bara den - fast vi endast har sett marinan hitills!

07nov, Las Palmas

Tiden har bara rusat iväg. "Imorgon ska bada och sola" säger vi nästan varje morgon. När kvällen kommer har vi varken solat eller tagit ett dopp... Nu blir vi inte mer klara!

- Strömmen är som den är, vi får helt enkelt klara oss med att starta båtmotorn en stund varje dag för att klara elbehoven (trots att vi bara får ha ETT kylskåp igång). Vi har satt byglar högt och lågt och med dem kan vi binda fast saker som inte ska flytta på sig helst vid hårt väder. Större batterier till Acern (Lasses miniPC) fanns inte att uppbringa här, fick vi veta när vi äntligen letat rätt på återförsäljaren!!! Idag har vi har stuvat undan saker som vi inte behöver och städat och gjort "rent hus" och...

...IMORGON blir vi fulltaliga! På onsdag räknar vi med att segla iväg till La Gomera (ca 100nm) och efter någon dag där vidare till Cap Verde (ca 800nm). Vi har beslutat oss för det nu därför att (enligt många seglare) är orkansäsongen ännu inte över och då är det mer säkert att gå så långt söderut som Cap Verde. Och så har vi ju tagit Gula Feber vaccinet och det måste vi få valuta för. Tyvärr finns det tydligen Dengfeber också på de södra Cap Verde-öarna, men dit ska vi ju inte :)

Inte blir man slankare av att äta en jättestor hamburgare med strips OCH cocacola - som vi slängde i oss idag - men väldigt gott är det!!!

Nu vill vi verkligen iväg!!!!!!!



Ca 100 båtar på svaj och ca 300 inne i marinan... och flertalet av dem ska korsa atlanten - intet är som väntans tider :D



...kan vi inte åka snart!!! Bilden tagen för en timme sedan, kl.2200 den 7nov...

03nov, Las Palmas
Idag har vi fått uträttat mycket och tunga saker. Först till den statliga vaccinationscentralen för att få skydd för Gula Febern och Difteri (de är de enda som får genomföra och skriva i "gula boken" här). Sedan buss till IKEA (!) och handla viktiga ting som t.ex. en lampa som går på solceller och lakan/handdukar för att stuva vatten och dylikt från nötning ombord. Nu ligger vi på svaj efter en tung resa hit, se nedan. Imorgon har vi fått plats vid bryggan en eller två nätter för att att kunna proviantera utan att ta jollen varje gång :D.

PS Om ni vill se vindarna i världen se, www.passageweather.com, det gör vi inför avseglingen.


Segling med förhinder
Det var dags att på allvar bunkra Ambika inför överfarten. Så vi startade från södra Gran Canaria (Puerto de Mogán) för att ta oss till seglarmeckat Las Palmas tidigt på måndag morgon. När vi kom till den västraste udden möttes vi av en formidabel vindvägg; från 2.3 m/s till 20 rakt i näsan och havet var alldeles fullt av fradga. Aha, tänker vi, det är så de s.k. ”accelerationszonerna” fungerar, där vindarna kan öka med 25knop i specificerade zoner runt öarna (värst runt Gran Canaria) och beslutade oss att runda ön från andra hållet (lura zonerna m.a.o.). Vi vänder Ambika 180 grader och seglar tillbaka och runt mot den östligaste udden (ca 15nm) och möts av samma historia, en likadan vägg; 16 m/s i näsan och medström vilket resulterade i hög skummande sjö…  OK, vi gav oss för tillfället och ankrade upp i en vik i närheten för att invänta natten...

…Kl.0100 steg vi upp och seglade i väg (för motor i motvind) i kolsvarta natten. I början gick det fint men så började det igen; först lite försiktigt med 10-12 m/s (ja, i näsan såklart) sedan allt mer vind (upp mot 17 m/s) och allt högre, brytande vågor (upp mot 4-5m och svåra att parera i mörkret) som sköljde över Ambika stup i kvarten. Det blev en lååång natt och när vi äntligen (vid fyratiden) såg första skymten av Las Palmas lade ”Charlie” av att styra så Lasse fick hoppa in och styra fram mot målet. Dränkt katt är bara förnamnet… :D.

Det är märkligt att båtar håller för dessa påfrestningar, men det gjorde Ambika och hon var torr, fin och skööön att krypa ner i när vi äntligen kastat ankar. Den natten längtar vi inte efter att göra om, men vill heller inte ha det ogjort – om ni förstår vad vi menar :0.

Rump- och buktävlingen
Jag säger bara en sak; sandalerna är mina, tjohooo! Visserligen med minsta möjliga marginal, men ändå. Segerns sötma känns god mot gommen :D. Jag har gått ner 2 (två) cm om rumpan sedan starten i Skärgårdsstad och Lasse 1,5 (enkommafem) om magen. Jaha, och, säger ni - men betänk då att vi under en period bara gottat oss och först nu tagit itu med hårdhandskarna… 

   


Jättemånga (250st) och jättefina båtar som ska segla med stora ARC-rallyt till St Lucia den 21nov från Las Palmas, många norrmän men väldigt få svenska båtar. Enda nackdelen är att de slukar upp hela marinan...



Kolla in Lasses sneda (=lättade) leende när vaccionationen är avklarad! Stora, starka karlar.. säger jag bara!



Konstigt att vara "hemma" på IKEA och äta gravad lax till lunch - och ta bussen dit och tillbaka... :D