ambikasailing

De 420nm från Galle till Male innebar tre dygn till havs, med kurs nästan rakt västerut. Vinden gick aldrig över 9knop och det blev mycket motorande på ett blankt hav med bara några få delfinstim och enstaka flygfiskar, inget napp på fiskekroken och en hel del platsskräp som flöt omkring :( Sablar vad arg och ledsen man blir. Se filmen i länken som vi fick från Victor på detta tema - och bli ordentligt arg du också! http://www.midwayjourney.com/

Salta dopp, läsning, mat och avslappning blev besättningens händelsefattiga handlingsprogram. Ibland försökte vi dra ut genuan men den åkte snart in igen.

Detta loja liv blev abrupt avbrutet näst sista natten. Vi hade avslutat middagen och kvällen var svart, inga stjärnor och ingen måne. Vi kikade på radarn och upptäckte några utspridda regnmoln som förföljde oss. Regnmolnen blev allt svartare och mer och mer hotfulla och gjorde natten ännu svartare. Plötsligt hade alla regnmoln klumpat ihop sig till ett stort och gigantiskt fult åskmoln och blixtarna och åskmullret kom allt närmare oss. Den skulle hinna ikapp oss! Vi försökte göra avledande manövrar men den hade täckt alla flanker tills vi bara hade två alternativ: 1) Följa med och fortsätta vår kurs, eller 2) styra 180 grader och gå igenom fronten snabbare och sedan vända tillbaka igen mot Male.

Så kom regnet och vinden. Den fula gubben var nu över oss. Vi tog beslutet att vända 180 grader och styrde rakt in i åskfronten (som då såg ganska smal ut). Vi satte fast oss alla fyra i säkerhetsselarna och tog på regnkläderna. Så bröt helvetet ut! Det slog ner blixtar runt om oss som gjorde att vi, gång på gång, bländades av skenet (Lasse tog solglasögonen på) och åsksmällarna dundrade hårt, en rasande urkraft. Man trodde något skulle gå sönder inuti. En blixt slog ner bara ca 100m från oss. Rakt ner i havet! Då är man bra liten på jorden. Det var bara att hoppas att det skulle gå bra denna gång och torka regnet ur ögonen och försöka hitta snabbaste vägen ut.

Istället för att snabbt komma ut ur molnet blev den stationär och tjockade till sig (!) och vår vånda fortsatte säkert 30-45min. Långa evighetsminuter! Det var en av de värsta åskväder vi haft på oss någonsin, värre i både tid och kraft än den som träffade oss utanför Vanuatu! Men helskadda kom vi och Ambika ur denna pärs och kunde äntligen pusta ut. Underbart! Resten av natten blev lugn och i gryningen kom stjärnorna fram igen. Vi är i ”Doldrums”(stiljte och åskfronter), no doubt about it!

Även sista natten blev lite dramatisk med tvära svängar för att på så sätt kryssa undan för åskmolnen. Tidigt på morgonen idag kom vi fram och lade oss utanför Male, för ankare, för att invänta alla inklareringsprocedurer. Maldiverna är ett dyrt land, där även myndigheterna vet att ta betalt;

Det här är landet för exklusiv turism. Hit åker (bara?) besuttna för att koppla av i lyxresorter. Mer om detta senare :)

Tips som Lasse kom på efter ”den underbara natten”: Lägg en waypoint rakt på åskmolnet (som syns på radarn). Då kan man följa dess rörelse i förhållande till båten. Det är svårt att  veta vilket håll de går annars!

***

It was a VERY slow ride from Galle, Sri Lanka to Male, Maldives, by engine most of the time as there was NO wind whatsoever. And allmost no wildlife. Just a few small and shy dophins passing by. It took us 420nm, one thunderstorm and three days before we could anchor outside Male.