ambikasailing

 

Igår blåste det så hårt att vi stannade ombord hela dagen och bara mumsade godis, spelade skitgubbe och Wordfeud (sittandes med en smartphone/iPad i vardera ändan av salongen :)

 

Nu säger prognosen att det är dags att göra klart skepp inför avresan imorgon och vindarna ser bra ut hela vägen till Mossel Bay (fast inte längre). Vi är minst tre skepp, som lastat med proviant inför seglatsen på bara ca två dygn, seglar iväg; Svenska S/Y Tina, norska S/Y Frida och vi. En skandinavisk tropp helt enkelt. Finska S/Y Melina ligger före oss i spåret, danska S/Y Dana ligger lite efter. När vi sammanstrålar kommer den nordiska flottan att vara komplett :)

Elisabets brorsdotters man, som är en äkta sydafrikan och tillika hotshot på Maersk varnar oss för många valar på vägen.... skarp utkik gäller :)

Om ni vill följa oss på resan via vår AIS kan ni t.ex göra det via nedanstående länk och skriv "ambika" på vessel name. Tack Otto för tipset. Ambika står med "(SE)" efter namnet.
http://www.marinetraffic.com/

 

 

 

Kl0200 i natt "landade" vi i East London och släppte ankaret i hamnen. Vilken känsla att gå ner i ruffen, hälla upp en stadig wirre och höra brummet från värmaren och känna hur värmen från bägge instanserna spred sig. Väderfönstret blev mycket mindre än prognostiserat. Det krympte ihop och redan klockan ett på natten kom motvinden, 25knop rakt i näbben. Så vi hann precis in! S/Y Frida kom just in nu på morgonen med en natt i motvind och med problem med styrningen, ratten slutade fungera när det blåste som värst... Med autopiloten styrde de sig in in hamn.

 

Det var en guppig och blåsig resa och den lokala "vädergurun" i Durban kan dra något gammalt över sig! Vi skulle haft max 25kn och fick istället under hela dagen igår en stadig kuling med vindbyar upp till 45 knop och brytande sjö. Då höll vi oss för skratt kan jag säga :) 

 

Nu får vi antagligen vänta här till onsdag, till nästa läge att dra till Mossel Bay... får se vad East London har att erbjuda oss väderbitna sailors :) 

Vi försökte oss på en promenad via bron över Buffalo River, till centrum bara några kvarter bort, naiva svenskar som vi är. Den förste vi mötte var en kille på yacht klubben som beordrade oss att ta taxi och den skulle INTE till centrum (som nu är rena slummen) utan till en shoppingmall. Han hade blivit rånad på bron bara för två veckor sedan... Yacht klubben är f.ö. instängd med grind och vakt. 

På kvällen igår var det "Braai" (sydafrikanska för BBQ) på klubben och "alla" var där, jättetrevligt! Alla pratade i munnen på varandra om den vådliga resan hit :)

Idag ska vi äta goda ostar som Christer, Elisabets bror, givit us. Mums!!!

 

 

Kl0200 in the night we arrived to East London and dropped anchor in the harbor. What a feeling to go down in the saloon, pour a steady whiskey and hear the hum from the heater! 

It was a bumpy and windy trip and the local " weather guru " in Durban was dead wrong in his prediction. Instead of max 25kn we got a steady gale with gusts up to 45 knots and breaking seas. That kept us from laughing..

Now we'll probably have to wait here until Wednesday, the next stop is Mossel Bay ... 

 

 

Vädret är urdåligt och igår var det en åskfront över oss, 60knop vind, regn och åska...men lär ska bli bättre! Vi drar! Kommer till East London på lördag alternativt Port Elisabeth på söndag om allt vill sig väl. Fast vi har tappat en besättningsmedlem. Marianne hoppar av, hon hinner inte med pga av denna väntan på ett nytt väderfönster :( 

Hörs snart ;)

 

 

 

Vet inte hur många gånger per dygn som vi kollar upp väderprognosen. Nej, vi är inte nojjiga, det är verkligen ett osäkert läge men vi VILL komma iväg. Vi är flera båtar som frustar i stallet och vill ut :)  Minst till East London, hellre till Port Elisabeth och helst till Mossel Bay! Sedan är det bara till Simontown kvar och där ska vi lämna skeppet över jul. Hela vägen från Durban är det ca 800nm fågelvägen men den här elefanten skär man i mindre delar innan man sväljer...!

Det är sträckan Durban till Port Elisabeth som är den jobbigaste för där är Agulhasströmmen mycket stark och går väldigt nära land. Där slickar också lågtrycken med sydliga vindar upp efter kusten. Inte bra!

Vi trodde länge att ett väderfönster var öppet imorgon, torsdag, för att ta oss till åtminstone East London, Det skulle bli lite blåsigt, men från rätt håll, om vädergurusarna hade rätt - nu är situationen stundtals av och stundtals på med sydliga vindar närmare East London... Imorgon tas "final decision" tillsammans med övriga seglare.

 

Marianne, vår nya gast tog oss med till hennes kusin tyskättlingen Louis och hans fru Edna. De äger en stor sockerrörsfarm ca 8mil nordväst om Durban. DET var en otroligt intressant upplevelse och det var roligt att lära känna dem och deras "barn" Collin och Ria som nu tagit över driften av farmen. Vi har fått se hur farmen drivs och hört dess historia och hur den politiska situationen i landet varit och är idag, ur deras perspektiv. Vägen dit var sagolikt vacker med ett mjukt böljande landskap som till största delen (av det vi sett) bestod av sockerrörsodlingar. Det var bara att sluta ögonen så kunde man föreställa sig till hur det var när slätterna var savann med vilda djur. 

Freese Farm har mest manuell arbetskraft och det är bara kvinnor som hugger ner rören på fälten. De tjänar mycket lite, bara 1800 Rand i månaden (ca 1300SEK). När vi var där var det 35 kvinnor ute på fältet. Många farmare övergår till maskinkraft isf människokraft vilket gör att arbetslösheten på landsbygden ökar ytterligare - alltså från dåligt till ännu sämre! Vi hade mycket att diskutera runt historien och om framtidsutsikterna för detta kombinerade U-land och I-land.... 

De infödda på landet bygger fortfarande alltid ett runt hus på gården, förutom boningshuset. Det är farmors/mormors hus och är mycket viktigt för där berättas familjens/byns historia som går vidare från generation till generation. Vidskeplighet är en stor ingridiens i deras tillvaro och på grund av att de elaka trollen trivs i hörn är dessa hus helt runda. 

På hemvägen besökte vi en Game Reserve och gjorde en våtmarksafari innan vi åkte hem via flygplatsen i Richards Bay där vi hämtade ännu en gast, Elisabet.

By the way är både Marianne och Elisabeth uppväxta i Sydafrika som missionärsdöttrar. Vilken tur för oss att ha dessa kunniga ciceroner ombord.

Ambikas besättning har nu upplevt någonting som är helt väsensskilt från segling :)

 

 

 

 

 

 

S/Y Niña har gått under!
I maj i år seglade hon från Nya Zeeland mot Australien på Tasmanska sjön när hon fick en storm på sig och sjönk med sju mans besättning ombord. Vi fick höra den hemska och sorgliga nyheten idag av vår båtgranne Frank på norska S/Y Frida som kände dem väl.

 

Niña, en 84 år gammal, vacker skonare, låg i Opua marina när vi var där och genom kollegor till oss, Lars Mydland och Marie Ehrling, blev vi introducerade och bjudna ombord på Niña till Rosemary sonen David, 16år. Lars Mylands farfar seglade på Niña på premiärturen 1928 från New York till Santander i Spanien och hon har vunnit många segeltävlingar bla, som första amerikanska båt, Fastenet Race. 

Rosemary visade oss båten och berättade under middagen ombord dess historia. Maken Dyche var bortrest vid tillfället när vi träffade dem. Familjen hade behållt Niña i stort sett i orginalskick och utan många av de bekvämligheter som moderna seglare ser som självklara. Som exempel hade de inte autopilot utan handstyrde den 70 fot långa skonaren. En sann kulturinsats gjorde de som bevarade båten i orginalskick.

En stor förlust för seglingvärlden, för deras familj och alla deras vänner!

 

 

En dubbeldäckare tog oss på rundtur, 3tim, genom hela staden. Staden är helt enormt fin. Eller var, för förfallet i downtown känns påtagligt. Strandpromenaden är den längsta och finaste vi har skådat i hela världen. Vilken lycka för de 3,5 miljoner invånarna. Nästa dag vågade vi, trots alla varningar, cykla till strandpromenaden och njuta av den minst 5 km långa långa sträckan längst havet. Men på vägen dit och hem irrade vi in "fel" del av staden och det kändes stundtals mycket obehagligt och jag blev skrämd av en bil som provokativt körde mot mig på övergångstället då han hade rött ljus, bara för att skrämmas. Inte roligt!

 

Nu har det hänt; jag har avverkat en hel shoppingmall utan att köpa en enda pinal! Inte en sko och inte en klänning. Inte ens lite blingblong att hänga runt halsen eller i öronen. Detta trots att affärerna var många, fina och överfyllda av saker att köpa - billigt (vår svenska krona står sig bra mot deras valuta, Randen). Skorna/sandalerna var antingen för låga eller för höga, klänningarna såg jag inte klok ut i... till sist var det bara att ge upp :)

I shoppingcentret var det mest indier och vita och den indiska taxichauffören, som kört taxi här i 30 år, var helt uppgiven av den dramatiska nedgången av landet som skett under den tiden. Så mycket våld; mord, rån, våldtäkter... Han är en av många vi talat med som sagt att det var bättre då de vita hade makten, trots apartheid, för då fanns ingen kriminalitet. Enligt honom har Durban gått om Johannesburg i våld och mord och det vill nog inte säga lite. Vi har så mycket blandade känslor för Sydafrika. Ett oerhört rikt och vackert land med fantastiska förutsättningar att fortsätta vara det. Men enligt alla vi talat med, även svarta, är landet på väg i brant nedförsbacke! Och ingen politisk ljusning i sikte - tvärtom. Så sorgligt! Vi längtar faktisk iväg till Kapstaden nu!

 

Ni som inte vill läsa om teknik och underhåll kan sluta läsa nu och återkomma om några dagar för då har vi åkt på city sightseeing här i Durban :)

Vi hör av våra långseglande vänner med gamla båtar (typ 15+) att de har FRUKTANSVÄRT mycket underhåll. Vi kan säga att vi har väldigt mycket underhåll också, men trots det bara bråkdelen av vad en gammal båt genererar. Vissa grejer är såklart självförvållade som att de som har tex, dieselgenerator, watermaker, tvättmaskin får jobba VÄLDIGT mycket mer än vi. Men trots att vi har ett "minimum" av saker som kan gå sönder och ska underhållas så har vi stadigt jobb. En modern segelbåt är ett litet underverk av komplexitet - ett flytande hus med alla tänkbara bekvämligheter (varav många behöver el) samt kommunikations-och naviggationshjälpmedel (som också behöver el). Vi har en "grön" båt och producerar nästan bara el via sol och vind. I undantagsfall måste vi generera ström med hjälp av motorgeneratorn. Ström ombord är komplicerat, inte tu tal om det!

Nå, här i Durban har vi fått en massa nödvändiga reparationer gjorda. Vår plotter, en Raymarine TouchHybrid E95 som vi fick ny efter blixtnedslaget, slutade att fungera med touchfunktionerna och byttes ut här i Durban inom garantin. Vår VHF slav, en Raymic som även den byttes ut efter blixten och bytts en gång efter det har ånyo gått sönder och vi fick en ny här på garantin. Den är en waterproof som inte tål vatten helt enkelt och är nu placerad (och ledningar dragna) så att vatten inte når den! Våra toaletter har fått en ny pump vardera och fungerar nu som nya igen. Vår vindgenerator "Rutan", en Rutland 913 har gjort sin sista tjänst ombord efter 3,5 år och har monterats ner i väntan på att vi får tag på en ny, antingen en Airbreeze eller en Silentwind. Vindgeneratorer finns dock inte här utan vi får vänta till Kapstaden. Rutan var visserligen tyst men producerade bara lite ström i gengäld... Vår varmvattenberedare, som har inte fungerat på några månader, är nu repararerad av en mycket kunnig elkille, "Lolly" (38år och har sju barn med samma kvinna!!). Det var elementet som hade rostat.

Vårt gamla storsegel, som gick sönder i hård vind på vägen från Madagaskar, är nu lagad. Vårt nya storsegel, som vi lät sy upp  av Doyle Sails i Nya Zeeland, var för långt och för bukigt och har nu kortats ner (och ska testas snarast). 

Vanligt underhåll är gjort såklart med avsaltning av hela Ambika, putsning av rostfritt och oljning av teaken i sittbrunnen (tack-o-lov har vi inte teakdäck). It´s never ending :)

Nu återstår i Simonstown (nära Kapstaden) att köpa och installera en vindgenerator och att ta upp Ambika  för rengöring och målning av botten samt att putsa och polera skrovet. Det har ändå gått fantastiskt bra och vi är glada att vi seglade till Durban för här finns teknisk kunnande och reservdelar - billigt och snabbt!

Alla båtar har sina för- och nackdelar. En av Ambikas fördelar är, jämfört med många andra segelbåtar - både nya och gamla, är att hon är helt torr inne. Inte en enda lucka eller skylight har läckt in. Heder åt henne! Ta i trä!!!

 

Our old mainsail, which broke down in strong winds on our way from Madagascar, is now repaired. Our new mainsail, which we bought from Doyle Sails in New Zealand was too long and has now been shortened (and will be tested as soon as possible ).


In Simonstown (near Cape Town) we´ll purchase and install a wind generator and lift Ambika on the hard for cleaning and painting of the bottom as well as to polish the hull. 


We´re glad we came to Durban to fix it all before heading cross the South Atlantic. Here they have technical expertise and needed spare parts - cheap and fast !

 

 

Två gånger fick vi väja för valar igår! Om vi inte hade gjort det hade vi kört rakt på dem. Längre bort sprutade flera stycken luft och slog med sina stjärtar, la sig på rygg och plaskade med sina fenor. Vet fortfarande inte vad det innebär, måste "googla" på det. Detta var sent på eftermiddagen, vi hade just lämnat Richards Bay och det kändes lite kymigt att segla i kolsvarta natten och veta att det är fullt av dessa havets giganter som kan ligga på ytan och sova. Vår finska båtgranne Ilkka på S/Y Melina sa att det sa bara bom stopp och så var rodret trasigt! Hoppas att valen inte blev lika trasig! 

Det gick bra för oss, inga valkrockar och en snabb slörvindsegling i medström med moderata vågor. Toppen, och nu är vi här och det fixas med Ambika Big Time :)

 

Tyvärr är även Durban en mycket farlig stad att vistas oförsiktigt i. Många förhållningsorder får man, poliser överallt och i den jättestora matbutiken fanns bara vi som var vita. Alla undvek ögonkontakt. Vita bor i områden med elstängsel och vakter, åker bara till stora shoppingmalls utanför sta´n och till sina "Country Clubs"... vem vill ha ett sådant samhälle? Vart är Sydafrika på väg?

 

 

13nov, Richards Bay, Sydafrika

 

Igår blåste det småspik här, ca 40-45knop och det gick inte att gå upprätt. Idag är det vindstilla. Vi lämnar denna stad i eftermiddag för att segla 90nm till Durban, en stad med 3,5 miljoner invånare, och enligt väderprognosen får vi lagom vind och den är med oss, från norr. Vågorna efter gårdagens storm lär ska minska snabbt, vilket vi hoppas på. Om allt går som det ska landar vi i Durban Marina på morgonen imorgon.