Holy Moly!!
Mackinaw City, Michigan, US, 05aug 2017
In English below
Strul, strul, strul och spännande "havssegling" i oberäkneliga Lake Heuron.
Vi hade räknat ut allt. All logistik var på plats och nu skulle vi bara klarera in i USA (vilket inte är en höjdare i sig), motora tre timmar till Mackinaw City i norra Lake Michigan, lämna Victor och Sanna där (hyrbil till Toronto bokad) och plocka upp Hanna med familj som flyger in till Chicago (och tar sin hyrbil till oss). Inga problem! Vi hinner precis! Trodde vi ja....
Vi anländer till Drummond Island vid lunchtid för att klarera in i USA och stanna en natt i marinan för att städa och tvätta, innan vi nästa morgon skulle ta sista sträckan till Mackinaw City. Nehe, vi får inte förlänga vårt visum här... Jaha, vi måste gå hela vägen till Sault Ste Marie (där halva staden är kanadensisk och halva amerikansk) med båt, besättning och allt, klarera in i Kanada igen (eftersom vi varit i USA territorium), lasse och jag måste sedan ta en taxi till USA:S Customs and Border Protection (CBP) och ansöka om förlängning av vårt tillstånd att vistas i landet (vårt B2 visum går ut i september)), ta taxi tillbaka till båten, lämna Victor och Sanna där (de måste boka en ny hyrbil) nästa dag, klarera ut ur Kanada, ta båten tvärs över floden till USA (10min), klarera in i USA, trampa plattan i mattan i tio timmars sjöresa till Mackinaw City för att hämta Hanna & Co!!
Det blev ett hetsigt slut på Victors och Sannas resa... och superstruligt för oss. När vi anländer till Sault Ste Marie i kvällningen får vi besked att tullen ska göra en spotcheck (fysisk) på oss. Det är bara att vänta. Ingen får lämna båten. Två machograbbar kommer så småningom, tittar på oss och båten, kollar våra dokument och ställer frågor. De blir tydligen nöjda och lämnar båten, vi är fria att gå i land! För sent att äta på lokal... Nästa dag tar vi oss till USA och deras CBP som ligger på bron som delar staden i två delar. Där är det fullt av "viktiga" uniformskrädda officers (vissa med skottsäkra västar) som är mycket skeptiska till vår berättelse och vårt önskemål att få avsluta resan i Florida i feb/mar nästa år, istället för i Kentucky River i september.... Att det var deras kollega i Miami som bara gav oss 6mån i stället för ett år, tog de inget ansvar för... Hade vi verkligen varit 41 dagar i Kanada.... Vad är The Great Loop... Vad ska vi göra när vi kommer till Florida.... Är det vår båt... Efter två timmar gav de sig och utfärdade visum så det skulle räcka hela vägen!! Äntligen! Återstod bara resten av logistiken...
Vi äter en god avslutningsmiddag (kängurukött) i ett regnigt och kallt kanadensiskt Sault Ste Marie. Morgonen efter lämnar vi V och S på bryggan och klarerar in i USA på andra sidan floden. Två machograbbar kommer till båten, tittar på båten, på oss och våra dokument. Frågestund igen. Jasså vi har inte x dekal på båten. Den måste ni ha! Vi fick till slut lova att köpa den på nätet för 29$ och kl0900 var vi äntligen fria att lämna hamnen.
Vi tråcklar oss, via åskmolnen, ner tillbaka via den smala kanalen till Lake Heuron. Vi visste att det var "gale warning" utfärdat men först senare, på kvällen... Nu hade vi fem timmar över sjön, som är ökänd för dina krabba vågor, innan vi var framme i Mackinaw City. Vi var "tvungna" att hinna fram annars skulle vi få ännu mer logistiska utmaningar.... Vinden ökade (såklart) och vågorna blev allt djupare och spetsigare, de började skicka kaskader av vatten långt upp till oss uppe på flybridge med stundtals noll sikt som följd. Ambika tog i och för sig sjön bra (den var rakt mot oss) och vi hade sjöstuvat men vi började få lite kalla fötter... Vi tänkte ut en "plan B" och fortsatte stoiskt. Då ringer Victor och meddelar att de utfärdat en tornado med hailstorm lite längre österut... så "var försiktiga"! Hmm! Då ser vi land och tänker att det här går nog bra. Vi hinner innan gail och hail....! Det blev en obekväm och ganska spännande överfart, i en båt vi aldrig seglat i hårt väder. Hade vågor och vind kommit i sidan hade vi fått vända och gå tillbaka. Men fram kom vi, efter 10 timmars ONÖDIG resa! Vi är på plats. Nu kan den nya besättningen komma :D
********
********
We had it all figured out, All the logistics were in place and now we would only clear in to the US, motor three hours to Mackinaw City in northern Lake Michigan, leave Victor and Sanna there (car hired to drive to Toronto) and pick up Hanna with family who is flying into Chicago (and taking their rental car to us). No problem! We're just right! We thought ....
We arrived to Drummond Island (port of entry) at lunchtime to clear into the US and stay for a night in the marina to clean and wash before we head for Mackinaw City the next morning. What, we can not extend our visa here ... we have to go all the way to Sault Ste Marie (where half the city is Canadian and half American) by boat, crew and everything, clear in to Canada again (because we were in USA territory), Lasse and I have to take a taxi to the US Customs and Border Protection (CBP) there and apply for renewal of our permit to stay in the country (our B2 visa will expire in September), take taxi back to the boat, leave Victor and Sanna there (they have to book a new rental car) the next day, clear out of Canada, take the boat across the river to the USA (10min), clear into the US, sail the ten-hour trip to Mackinaw City to greet Hanna & Co !!
Said and done, we did all that (!!!!) and then we left the young ones at the marina in Sault Ste Marie, in the Canadian side. After we cleared in (again) in the US! We sailed through a thunderstorm via the narrow canal to Lake Heuron. We knew there was "gale warning" issued but only later in the evening ... Now we had four hours across the lake, which is notorious for its choppy waves before we arrived in Mackinaw City. We were "forced" to do it, otherwise we would have even more logistical challenges .... The wind picked up (of course) and the waves became deeper and more pointed, they started sending cascades of water far up to us on the flybridge, with an occasional zero visibility. Ambika took the sea well (it was straight on to us) but we started to get cold feet ... We figured out a "plane B" and continued stoically. Then Victor calls and announces that they issued a tornado with hailstorm a little further east ... so "be careful"! Hmm! Then we saw land, thinking that this is going to be all right. And it was. It was an uncomfortable and quite exciting crossing, in a boat we never sailed in hard weather. Had waves and wind come aside we have had to turn around and go back. But we arrived after 10 hours of unnecessary travel! We are in place. Now the new crew can come aboard :D
Kommentarer
Trackback
