ambikasailing

Almost Norfolk (North Landing River), VIrginia, fredag 19maj 2017, kl.1315

In English below

Vi strular på norrut och dagarna börjar få en viss rutin. På morgonen; start av generatorn (hate it) för att kunna koka ägg på den elektriska (!) spisen. Frukost, uppsamling av alla grejer som ska med upp till "skydeck" (iPad, navigataionslitteratur, kamera, etc...) Upp med ankaret eller kasta loss och iväg det bär, oftast vid 9-tiden.
Lasse styr och håller koll. Jag fotograferar, skriver, tittar på möjliga tillägningar/hamnar, lagar mat/fixar kaffe, solar på akterdäck... Dagarna flyter på, vi brukar gå ca 5-8 timmar och vi är SÅ nöjda med våra respektive roller :)

Så även igår. Vi lämnar Elisabeth City och tänkte gå till en ankringsplats i kanalen för att nästa morgon (fredag) tanka och ta oss till Norfolk där vi ska hämta upp vår första gast.
Det närmar sig sen eftermiddag och vi tittar efter ett ställe att lägga till. Så ser vi att massor (typ ett 20-tal) båtar har parkerat sig redan och på ett otypiskt sätt, i stora klungor. Det är ovanligt. Men vi fortsätter glatt tills dess att vi blir uppkallade av en ankrad båt på VHF; "Trawler passning north bound.." Yes, Trawler North bound here, säger vi världsvant, för det fanns bara en Trawler på väg; vi. "Vi vill bara informera att"North Landing Bridge" är stängd för reparation. På obestämd tid, kanske öppnar den imorgon, senast lördag", säger rösten.

Aha, därför ligger alla för ankare redan, hist och pist. Nästa tanke blev, shit! Vilken bro? Var? Vi hade verkligen noll koll, kokosboll, vi kastade oss över navigationslitteraturen och mycket riktigt; det var inte bara en bro vi hade strax framför oss (och som måste öppnas), utan tre broar OCH en sluss, vår första sluss!!! Hur kunde vi missa det. Vi börjar bli för bekväma i kläderna redan... och tänk om vi inte hinner till Norfolk i tid!! Men lugn, Göran, på något sätt ska vi klara biffen :)

Nå, inte mycket att göra. Bron tänker inte öppna för oss och den andra rutten, via Dismal Swamp Canal, är stängd pga orkan. Att gå runt via havssidan skulle nog ta en knapp vecka! Vi måste leta ankarplats för kvällen närmar sig och kl2100 är det becksvart. Till slut hittar vi en plats nästan mitt i den smala kanalen, mitt i grönskan, bland fiskljusebon och skrikande grodor. Det stack upp otäcka grenar och pinnar i kanalen lite överallt och utanför den grävda mittensträngen är det ofta bara 1-3 fot djupt, så ankringen var lite vansklig.

Puh, på plats. Middag så. Grillade hamburgare med hash browns, mmm. Vi njuter av tystnaden och djurens läten vid sovdags. Solen går ner i skogen och det glöder i trädtopparna. Det är magiskt (om man bortser från myggorna). Då börjar de; åttioarton flygplan, av typen F15 (säger Lasse), formligen spränger sönder vår kväll. Ett fruktansvärt oväsen. EN sådan låter tio gånger värre än ett trafikflygplan! Det visar sig vara ett militärt flygfält alldeles bredvid oss, ett mycket aktivt sådant... Vi får skrika till varandra för att göra oss hörda. Timme ut och timme in. Alla våra naturkänslor är borta. Romantiken försvann. Vi tycker synd om alla djuren i skogen ochoss själva. Kl2300 slutar de äntligen flyga.

PS Vår kompis Stuart sa att före kriget med Irak så var det osedvanligt mycket aktivitet med krigsflygplanen i luften. Vi hoppas vi inte behöver dra någon parallell!

Channel anchorage...

 

At 2.25pm they opened the bridge. Two more to go and a lock 💪