Intet är som väntans tider
Men skam den som grämer sig, vi har ju haft TUR! Nisse gast har nu lämnat skeppet till förmån för sin väntande sjömanshustru, Marianne, och vi gratulerade honom till väl utförda, dryga 4000nm (!), över hela sydatlanten. Det är det inte många som gjort! Ytterligare en skåra i kolven!
I väntan på reservdelar är det ändå miljoner saker att göra; tvätta hela båten inne och ute, tvätta kläder, förbereda logistik för montering av förstag och furling, turista med busslast full av inhemska turister, gå på strandpromenaden och kika på folk.... Tiden går fort men det innebär att vi får ändå mer bråttom genom Karibien och besök på Cuba för att hinna över till USA före orkansäsongen i slutet av maj.
We have sailed 1000nm (from just outside Ascenstion) without the forestay (which broke in the middle of the night, when else) and we got the mast quickly secured with hailyards. We made it thanks to a steady wind from behind, sailing only with a reefed mainsail.
At the top of the mast Lars received confirmation of what we thought had happened; the attachment of the forestay to the mast top fitting was broken and spare parts will 01apr from Zspar in France. We just have to stay behind while all the other yachts sets sail and continues north : (
http://youtu.be/WvvmkYfci0A
Framme i Fortaleza
Arbeten på Ambika i Kapstaden
- Botten rengjordes, slipades och målades två varv med svart bottenfärg
- Skrovet tvättades och polerades
- Överbyggnaden polerades
- Propellern tvättades och behandlades med Seajet Pellerclean antifouling
- Köp och installation av ny vindgenerator, Air Breeze för SEK 10.000 + arbete 1.500
- Ankarkätting, 60m, omgalvades
- Fläktremmen sträcktes
- Logg-och temperaturgivare byttes
- Ett litet stativ av trä till Satcommen, som måste sitta utomhus för att nå sateliterna
Vi linkar framåt – och har tur
Pos: S04,54 W031,17
437nm kvar – 3 nätter
Väl mött snart i Fortaleza
Lasse, Nisse & erja
Skickat via Petra, den utomordentliga!
Rigghaveri – drama mitt i Sydatlanten
17mar, Sydatlanten på väg till Fortaleza, Brasilien
Pos: S06,10 W022,35
Det var natt, månen sken, jag hade nattpass och satt helt fredligt uppkrupen i sittbrunnen, lyssnandes på Mozarts 40:e symfoni när jag kände en ovan duns i båtskrovet. Inte en sådan där dask från en brytande våg i sidan utan en dov, lite vibrerande smäll. Först trodde jag att vi kolliderat lite lätt i en sovande val men så upptäckte jag att hela backstaget var löst. ”Alle man på däck” ropade jag varpå full aktivitet följde, med ficklampor i högsta hugg, för att försöka förstå vad som hänt. Förstaget med furlingsystem och full genua ute var helt lös men satt ändå fast i masttoppen. Masten vajade farligt – skulle den ramla ner i huvudet på oss??? Om den skulle komma ner skulle vi bli tvungna att låta den går ner i djupet..
Medan vi snabbt försökte reva genuan började det regna och en svart fågel kom och försökte landa på biminitoppen, 20cm från mitt huvud, flaxandes vilt - jag blev tvungen att vifta bort den med kraft. Nisse fick samtidigt ett hårt slag i ryggen och tänkte precis slänga sig platt på durken, helt enligt kaptens order om masten skulle ramla ner, när han fick se den stora flygfisken som låg och flämtade vid hans fötter… M.a.o. full uppståndelse och allaskulle lägga sig i!
Med genuan inrullad, en rigg som hängde och slängde och motorn på, fick Lasse tag i genakerfallet och liften och säkrat masten från fören. Sedan försökte vi gå upp i vind (vi seglade plattläns) för att rulla in storen. På väg upp i vind upptäckte vi att masten var på väg att falla och vände snabbt tillbaka. Masten behövde stadgan från vindtrycket bakifrån. Till sist fick vi fick rullat in halva storseglet på plattlänsen. Vad har hänt; riggen är helt lös men förstaget har inte ramlat ner? Det visade sig vara genuafallet som hängde i svirveln som gjorde att hela paketet inte bara föll och vi kunde sedan bärga försegel och förstag och lägga upp den längst båtsidan. Med genuafallet fastsatt i peken fick vi ytterligare stabilitet och kunde fortsätta färden för segel. PUH!
Glöm stopp i paradisöarna Fernando de Noronho, nu gäller det att komma till ett ställe med pir och helst kran samt att skaffa reservdelar till förstagsfästet i masten; bultar och ”what not”! Vår seglarvän Ilkka på finska båten Melina ligger i Fortaleza och väntade på ankommande crew. Vi skickade mail till honom med ett frågebatteri och baserat på den kunskap vi har nu styr vi kosan dit, 1100nm (ca 8-10dagar!) medan Victor försöker reda ut med Oxelesunds marina vad som ska till för att vi ska få förstaget på plats.
Varför händer det saker för oss när vi är som längst bort i förgängligheten – sist blixtnedslag utanför Vanuatu och nu detta?? Varför händer det över huvudtaget? Varför går en rigg sönder som är helt ny, bytt i Australien..? Kanske, eller snarare troligtvis, har nuvarande skada uppkommit vid blixtnedslaget då halva antalet kardeler i förstaget brann av…
Shit and corruption!!!
Lasse, Nisse & erja
PS Om ni inte helt hänger med i seglingstermerna, strunta i det och tänk er in i att vi är mitt på en stor ocean långt från ära och redlighet (och hjälp), det är natt, vågorna bryter, vinden tjuter, regnet öser ner och vi kanske får en 20 meters mast i huvudet… :D
Ascension och vidare västerut..
15mar, Sydatlanten på väg till Brasilien
Pos: S07,15 W016,59
Ömsom vin, ömsom vatten tyckte vi om Ascension, denna pyttelilla klippa mitt i atlanten. Spännande med djurlivet där en del arter bara finns här, tex en fregattfågel med eget unikt DNA. Hela havet är fullt av ”black fish”, små 15-20cm fiskar som är släkt med piranhas, som vurmade runt oss när vi snorklade. Om vi matade dem med bröd försökte de sig på att äta lite på oss också, dock utan att lyckas.
Mest spännande var att se på när Green turtles, upp till 300kg tunga, klev upp som bandvagnar på stranden för att ”föda” sina ägg. Vi var ett gäng på ca 10pers som i samlad trupp och med guide, ställde kosan mot stranden kl.2100 på kvällen. Det var nästan fullmåne och den långa sandstranden badade i silver. Vi hade lov att lysa med rött ljus på dem och t.o.m. ta kort med blixt vid en särskild tid i födsloprocessen, då honan var helt i extas.
Dessa fantastiska sköldpaddor som ätit sig feta i Brasilien, simmat hela vägen till sin födelseplats (Ascension) för att föda och sedan simma hem igen - utan att äta! Genom de höga, brytande vågorna kom de upp på stranden (vi såg 7 st), klev långsamt upp på stranden där de grävde ett djupt hål och la sina ca 100 ägg, mjuka och små som pingisbollar. Därefter begravde hon äggen i sanden och klev värdigt ner i spat igen, genom den rytande vågväggen. Tänk, allt detta besvär och bara en promille (0,01%!!) av sköldpaddsungarna klarade att överleva till vuxen ålder. Vi tog jollen hem med en hisnande känsla av naturens förunderlighet….
Även Ascension är engelskt och gammalmodigt, liksom St Helena. Igen måste vi klarera in och ut med all pappersexercis och pengar som det innebär. Där, Georgetown, finns ett pyttehotell med restaurang men tyvärr, sa de, var middagen fullbokad! På nåder fick vi beställa och äta lunch tillsammans med fyra (4) andra gäster. Lunchen serverades prick kl.1230 (!) och maten var… just det engelsk :) Det bor bara ca 800 personer på ön varav ca 400 arbetar på US Air Base, resten arbetar för U.K. Government. Några få turister mötte vi, varav ett gäng norrmän som åkt ditt för att fånga jättemarlin med den enda gamefishingbåten som finns på ön!
Efter två nätter för ankare satte vi segel igen och styrde västerut, mot Fernando De Noronha, en ögrupp utanför Natal dit det är 1100nm. Passadvinden är stadig och ca 13-15kn från O och SO. Vi seglar med stor och spirad genua, samma segelsättning dag som natt. Hoppas det håller hela vägen för i så fall är vi framme om ca 7-8 dagar…
Usch, vad äckligt!!! Igår fick vi syn på en jättekoloni av insekter, typ mindre skalbaggar (fast inte kackerlackor) som hade boat sig i ett mörkt hörn bland vårt lager av insektmedel (!) och kikarfodral, under trappan. Full alert påbjöds och kampen satte igång. Vi sprayade och torkade upp, torkade upp och sprayade tills den lede fienden var tillintetgjord – tror och hoppas vi innerligt!!!!!!!!!!!!!
Guppandes på vågorna
Nisse, Lasse & erja
Via den eminenta, kloka (och vackra) viceredaktören Petra
Madagaskar:
Genakermys
Pos: S11,50 W010,55
Ojojojoj, hur härligt kan det vara!!! Vi har en stadig passadvind på 10-14knop och kör genaker på dagtid. Inför natten rullar vi ut storen och spirad genua istället för det kommer lite körare med regn om nätterna och då är det inte så kul att få ner en genua i mörkret. Vi gör mellan 5-6 knop mot målet, solen vrålar ner och havet är blått. Männen jagar = fiskar och ett bläckfiskdrag försvann ner i djupet med en stor knallgrön Dorado som de NÄSTAN fick upp. Lasse svor eder i flera timmar. Precis före middagen fick de upp en minidorado som kökspersonalen snabbt förvandlade till en perfekt förrätt. Smörstekt.
Stjärnorna är fulla med himmel (i.s.f. tvärtom) och våra tretimmarsskift är bara bonus. Det blåser en ljummen vind, Ambika klyver havet som en jättelik fisk och i hennes kölvatten glimmar marelden som tusentals små diamanter. Detta är sinnebilden av jorden-runt-segling när den är som bäst!
Vi äter fortfarande gott av det lager vi köpte i Kapstaden för i St Helena fick vi inte ens tag på ägg (slut i alla fem butikerna!) och det har aldrig hänt förut. Och tanten före mig i kön fick sista påsen potatis!!! Lite djupfryst kyckling, rödlök, tre limport bröd och fem gröna färska paprikor (och massor av toapapper:) senare klarerade vi ut i torsdags och släppte bojen. På väg igen.
AIS problem. Som sagt; alltid är det något. Nu är det AIS:en som inte visar sig på plottern. Det verkar ge bra signal ut men vi kan inte se andra skepp och vi kan inte verifiera att den sänder. Victor har skrivit och berättat att senaste noteringen på www.marinetraffic.com är den 18feb, dagen då vi lämnade Kapstaden!! Nu är det ju sällsynt lite fartyg som trafi8kerar den här sträckan (typ inga alls).
Motorgeneratorn ger ström igen, men inte med full effekt och vi måste bara tänka på att slå av vindgeneratorn när motorn går :)
Hörs snart
Nisse, Lasse & erja
Via superassistentredaktören Petra
Mera Helena
Det är så litet så litet! Lite likt Gibraltar är det; typiskt engelskt lite slitet. Ca 4000 invånare bor här och från slutet av nästa år finns också en flygplats som ska ta internationell trafik. Idag trafikeras ön bara med RMS St Helena, ett kombinerat frakt- och passagerarfartyg, från Kapstaden och den tar 6 dygn enkel väg.
Snart dags för proviantering och vi frågade efter ost i affären men fick till svar att det kommer den 11mar, med nästa båt! Grönsaker kommer att finnas på marknaden på torsdag (odlat på ön) men då ska man vara ute tidigt och ställa sig i kön. I de små butikerna finns ett utbud som trotsar beskrivning; precis allt, från kex, smör och tvättmedel, till häcksaxar och toaletter. Tur att vi provianterade rätt rejält i Kapstaden.
Jakobs stege är ”besegrad” av alla tre undertecknade; 699 trappsteg upp i himlen, trappsteg som var höga á la rulltrappa… och brant som ett öde men vilken härlig utsikt det var däruppe, om än avnjuten på skakiga ben. Att ha klättrat upp för Jakobs stege lär medföra lycka på vidare seglats för oss sjömän! 1829 byggdes den för att transportera bajs upp och ”goods” ner, enligt ”Jamestown guidebroschyr. Hmm.
Ön upptäcktes 21maj 1502 av Portugisiska karaveller, det var den första landstigningen på ön. Den var sedan ”hemlig” till 1588 då engelsmännen ”hittade” ön. 1659 byggdes ”The Castle” och John Dutton tog plats som kolonins första guvernör. Slottet är renoverat efter att ett brasilianskt slavskepp strandat här och termiterna från skeppet skadat (ätit upp) stora delar av slottet. Fortfarande idag drivs kolonin administrativt från Slottet.
Igår tog vi en guidad tur, till alla historiska ”måste-platser”. Man måste ju bara ha sett var ”Nappe” bodde när han var fängslad här i 6 år och ”bara” hade 28 personliga tjänare… De lärde tvistar fortfarande om han, vid 52 års ålder, dog av arsenikförgiftning (användes till att få bort alla råttor i det fuktmögliga huset) eller av cancer… fast det lutar åt det senare. Han begravdes här men flyttades och ligger nu i Paris och vilar. St Helenierna är glada åt att han var fängslad just här, det gav ön en plats i historien och på kartan.
Ca 10 segelbåtar från olika delar av världen ligger här på boj utanför Jamestown och pustar ut innan vidare färd, de flesta till Ascension och Brasilien, andra drar direkt upp till Karibien (ca 4000nm). Flera stycken har vi sett och pratat med tidigare och kommer säkert att träffa igen – i Karibien.
Imorgon far vi nog vidare, till Ascension, för att se de gröna sköldpaddorna lägga sina ägg på stranden. Det lär de göra så här års. Det är ca 700nm och 5-6 dagar att segla dit, pending weather.
St Helena. It is so small, so small ! A bit like Gibraltar; typically English. Approximately 4,000 residents live here and from the end of next year there will also be an airport here to take international traffic. Today, the island is served only with the RMS St Helena, a combined freight and passenger ships , from Cape Town and it takes six days each way .
Almost time for provisioning and we asked for cheese at the store but was told that it will come 11mar, with the next boat ! Vegetables will be on the market on Thursday (grown on the island) but then you should be out early and stand in line. In the small shops there are a range that defies description ; just everything, from biscuits, butter and laundry detergent, to sheets and toilets. Luckily we provisioned a lot in Cape Town.
Jacob's ladder is "defeated" by all three signed ; 699 steps up into the sky , steps that were high á la escalator ... and steep as a fate but what a lovely view it was up there , albeit enjoyed your meal on shaky legs. Having climbed up the ladder of Jacob learns bring happiness to further sailing trip for us sailors ! 1829 it was built to transport the "poop" up and " goods" down under " Jamestown guide brochure. Hmm .
Yesterday we took a guided tour to all the historic " must- places " . You have to just have see where Napoleon lived when he was imprisoned here for 6 years and "only" had 28 personal servants ... Poor him!
About 10 sailboats from different parts of the world lies here at the buoys outside Jamestown and take a breather before further travel, mostly to Ascension and Brazil, others pull directly up to the Caribbean (about 4000nm ).
Tomorrow we travel on, to Ascension, to see the green turtles laying their eggs on the beach. It is about 700nm and 5-6 days to sail there , pending weather .
Framme i St Helena
Nästan St Helena
Pos: S 18,21 W001,43
Lite drama ska det vara! När motorgeneratorn la av var vi TVUNGNA att ha vind och/eller sol för att klara kylskåp (=kall öl), batterier och ankarspel. När motorgeneratorn la av, la också solen ner sin verksamhet och det blev helmulet. Vad hände med vinden? Den dog såklart och det blev helt bleke. DET hade vi INTE räknat med! Kapten Ödmark blev lite blek under solbrännan och vi andra också. Men efter regn kommer sol och i vårt fall vände det hela sig till det bättre; när vi startade motorn för att komma framåt i stiltjen började plötsligt motorgeneratorn ladda lite igen. Jordfel. Lasse borstade rent jordkontakten till motorn och laddningen ökade. Nu fungerar det, fast inte till 100%, och hotet om varm öl är eliminerad! Besättningen pustade ut och firade händelsen med att kasta sig i den knallblå oceanen, på 5000m djup!
Nu har vi bara två dygn kvar till St Helena. Genakern är hissad och vi guppar fram i svag vind med 5-6 knop mot målet. Solen skiner. Det är 30 grader i ruffen. Fiskekroken är ute igen. I förrgår kväll fick vi upp en fin tonfisk som dagen efter blev både lunch (rå, tärnad och marinerad i lime) och middag (lättvänd i stekpanna). I brist på fiskekrok att ta upp den med gav vi fisken en ordentlig sup vodka i mun och gälar och han blev knallfull efter bara någon sekund. Då var det bara att dra upp honom och göra processen kort. Kocken har beställt Wahoo idag. Mmmmmm!
Nu är det svårt att hålla missnöjet på topp :D
hälsar Nisse, Lasse & erja
Via superviceredaktören Petra
