Happy Birthday !
In English below
Ja må hon leva.... idag fyller mamma nittio (90!) år ❤
Det är helt fantastiskt att hon är med oss på resan, på båten där det rullar, finns massor av trappor (att klara i sjögång), det ska klättras ner till bryggan, det ska promeneras på stränder och i städer, kläder ska shoppas, mat ska handlas, lagas och ätas och vin ska drickas...... Allt fixar hon med bravur. Man blir så imponerad!
Idag har vi bokat bord för födelsedagsmiddag på 95:e våningen i Hancock Building, spännande!
Happy Birthday mother - 90 years today ❤❤❤ We'll celebrate the event with a dinner at 95th floor, Hancock Building :)
So, in the evening, off we went to the 95th floor and had a wonderful view and a very good dinner!
But first a little preparation at home :)
..then Jim who drove us with his Uber car, and who is a gospel singer, and who had been in Stockholm to sing gospel, sang for mother in the car!! Super-cool!
..
..and a quick hallo to the doggy
... then the elevator up, up, up...
..to the 95th floor where a Mochito was waiting...
..and after dinner, a birthday cake! They thought we were from Switzerland... (but never mind, happens all the time :)
Fantastic view! What a Birthday!
First came days in the sun...
And then we did Chicago...
"I want to live here" :)
So much history, so much culture, so many things to do, so friendly people, the mix of old and new buildnings (in spite of the Great Fire in 1871 that destroyed almost the whole city (6x1km city area burned down... 300 people died, 17 500 buildnings were destroyed and of the 300 000 inhabitants 100 000 become homeless...). But the Chicagoans had the fighting spitit and the city, a new city, rose from the ashes!
I´m not very fond of buildings of steel and glass - but in Chicago - it´s totally fantastic!
Chill in St Joseph
On our way to Michigan City, 25aug 2017
In English below
Pics from Benton Harbor/St Joseph beach....
Big drama over a delicious straw ball.... The Winner takes it all!
And then we left for the next stop; Michigan City :)
South Lake Michigan
South Haven, MI, 24aug 2017
In English below
Äntligen har vinden bedarrat, vågor och dyning har lagt sig, Lake Michigan ligger platt för våra fötter och vi ska fortsätta färden söderut, till Benton Harbor.
Vi har haft jättefina dagar här, vinden till trots, och njutit av besök i den lilla byn, ätit god mat både ombord och på restaurang, kollat hur vågorna piskat piren och besökt farmers market där bönderna kommer två gånger i veckan för att sälja sina produkter. Vi köpte bl.a, tomater av en ung bonde som odlade ekologiska tomater. Han hade 40 sorters små tomater att välja på :)!
Granma finds admirers everywhere :)
Ice creams here are big, very big and delicious (but a bit messy)... :)
A drink on foredeck
A visit to farmers market :)
At the pier
Kite rider enjoying the strong winds
Oooops!
South Haven light house
Our marina is here :)
South Haven must be ducks haven, they are everywhere, including meetings on Ambika transom :)
A dinghy ride
..in Black River
..where no wake is allowed
..in order for the ducks to be able to bathe without getting wet..
..the ride ended in a Tiki bar :)
Hide away time...
South Haven, Michigan, 22aug 2017
In English below
Så kul att de har kommit! Att "mormor" orkar komma hit vid 90 års ålder är ju bara så fantastiskt. Trodde aldrig det skulle gå. Men när viljan finns - och orken....
Vi hade en jobbig natt med stor dyning som letat sig in i den lilla stader South Haven vid Black River och marinan vi låg i. Pållarna låg för tätt och hela båten riste när den slog i den ena pållaren efter den andra. Upp och förtöja om, lägga ditt fendrar, flytta jollen och allmänt kolla läget. Mycket obekvämt och i gryningen fick vi flytta till en bättre plats. Inte mycket bättre, men lite.... Mormor och Petra sov gott genom natten, den jet laggades sömn :)
Nu skiner solen igen och de två meter höga vågorna lär ska bedarra till imorgon. Då fortsätter resan söderut till nästa by och så småningom till down town Chicago!
They have arrived, my mother and our daughter, after a long journey from home (for a 90 year old...)
That grandmother has traveled all the way from Sweden at the age of 90 is just so amazing. Never thought it would happen. But when the will exists - and the energy ....
We had a tough night with big swell into the small town of South Haven at the Black River and the marina we lay in. The pails were too tight for the boat and the whole boat shook when it hit one pillar after the other. Up and undo, put your fenders, move the dingy and generally check the situation. Very uncomfortable and at dawn we had to move to a better place. Not much better, but a bit .... Grandmother and Petra slept well through the night, the jet lagged´s sleep :)
Now the sun shines again and the two-meter-high waves will disappear until tomorrow. Then the journey continues south to the next town and eventually to down town Chicago!
Holland was a very nice town, typically Dutch with an American touch :) They even have Tulip Festival i May each year and a milloin turists come to visit it.
They even had entertainment for us...:)
...and a lot of respect for God and the Country! 160 churches in Holland and it was founded by a Dutch Calvinist separatist in 1847; Dr Albertus van Raalte and the Dutch heritage is still strong as is the religion.
Austrian pastry... it looks so good...
..so did mother think too, and wanted some..
..so three generations "girls" gatherd around the cake table :D
Our beneficiary in Macataw marina, Gil, who drove us to places we needed to go to and we could borrow his car, to the car rental place. Thank you Gil!!
On the "road", on our way 25 miles south, to South Haven.
Change of Captains
South Haven is crowded with not only people, but also these and Canada Gees. And guess if they had a (loud) party yesterday night when we were fixing our lines three times due to the big swell from the gale...
South Haven Beach
..and the water was nice and warm.
Sight-seeing by mini cruiser
..and then the rain, thunder and gale came..
But next day the sun was shining again. Maybe not the most comfortable position to sun bathe (my opinion:)
Holland, MI
Macatawa, Holland, Michigan, 17aug 2017
In English below
Come rain, come shine. Fast tvärtom. Igår var det en av dessa dagar man kommer att minnas, alltid, när Lake Michigan låg blank som en spegel, det var runt 30 grader varmt och fördäcket lockade till solbad, segelbåtarna hade knappt styrfart, en lax hoppade en meter över ytan vid vår ankringsplats, vattnet var turkost och genomskinligt och kusten bredvid oss var enormt vacker med höga sanddyner omväxlande med sandiga stränder. Var femte mil fanns ett inlopp till en sjö där man kan ankra eller gå till en marina och vid inloppen badade fullt med folk. Vi stannade motorerna och tog en lång simpaus mitt på havet. Så härligt det var!
Vi ändrade planen att från att gå till Muskegon till att ta en lång dagsetapp (80mi) direkt till Holland. Det var utfärdat en "gale warning" just över den sträckan nästa dag, med hård vind och över 2m vågor, vilket är direkt obra för oss. När vi kom fram till Holland hälsades vi av en ABBA-låt som ljöd högt över halva sjön; money, money, money...... Det var en hippieliknande "äldre man" (i vår ålder:) som spelade musik i sin urfräcka tävlingssegelbåt medan han vek ihop det dyra kevlarseglet.
På natten vaknade vi av åskan som var precis över oss. Tor sprutade eld och klöv himlavalvet med sin hammare så det kändes i hela kroppen. Så kom regnet. Det regnade nästa dag så som det regnar i Sverige; jämngrått och man förstår att detta regn kommer aldrig att sluta. Men det var varmt och det skulle städas, tvättas, frys och kyl avfrostas, mat ska handlas, en bil ska hyras.... Så alltid finns det saker att göra. Synd bara att när man för en gångs skull har pool i marinan, då är det inte läge att ligga där....:)
En trevlig man kom förbi båten och pratade. Det slutade med att han erbjöd oss att låna hans bil och åka och handla om vi behövde och inviterade oss att äta middag med honom och hans fru på fina Yachtklubben. Vi tackade nej till bilen och tog cyklarna istället (oj, vad vi behöver röra på oss) men tackade med glädje ja till middagen. De var supertrevliga och nyfikna på oss, precis som vi var på dem. Han hade jobbat som försäljningchef för Europa på GM i Detroit och hon hade arbetat som sjuksköterna. De bodde i sitt hus i South Carolina på vintern och hade båten här i Macatawa året runt. På sommaren kom de hit och njöt av båtlivet. De reste mycket och nästa projekt var att ta en kryssning genom Panamakanalen. De kommer inte till Europa nu för de är rädda! Rädda för den terror vi har där!!! Inte undra på!
De röstade på Trump, av två onda ting, sa de..... Men även de superfattiga på Tangier Island röstade på honom och många amerikaner tycker fortfarande att han gör ett bra jobb... Vi har svårt att förstå det men tror också att SVT vinklar nyheterna om honom så negativt som möjligt, så vi läser också CNN, FOX och BBC för att förstå, förstå den amerikanska själen! Nu ska vi lägga till "The Economist" som enligt Hanna är riktigt bra!
Inatt kom stormen och ersatte regnet, eller snarare hård kuling, och vi for omkring som små vantar i den skyddade marinan. Vi var tvugna att förstärka och sträcka på förtöjningarna mitt i natten för båten for hårt emot pelarna vid bryggan och var innerligt tacksamma över att vi höll koll på vädret, vilket alla sagt till oss att göra. Lake Michigan är inte att leka med, inte ens för större lastfartyg!
Vi tycker synd om mekanikern som just nu byter olja i bägge motorerna, och hela båten rullar..........
The long strech of the Michigan Lake´s east coast looks like this..... it´s truly fantastic!
Come rain, come shine. But the other way around. Yesterday it was one of these days one will remember, when Lake Michigan was shining like a mirror, it was around 30 degrees, the sailboats had barely speed, a salmon jumped a meter above the surface at our anchorage, the water was turquoise and translucent and the coast next to us was so beautiful with tall dunes alternating with sandy beaches. Every thirty miles there was an inlet to a lake where you can anchor or go to a marina and at the inlets crowded with people on the beach. We stopped the engines and took a long simpaus in the middle of the ocean. How beautiful it was!
We changed the plan from going to Muskegon to take a long day trip (80mi) directly to Holland. It was issued a "gale warning" just over that stretch the next day, with hard winds and over 2m waves, which is directly not good for us. When we arrived in Holland, we were greeted by an ABBA song that sounded high above half the lake; Money, money, money ...... It was a hippie-like "elderly man" (in our age :) who played music in his out-of-the-line racing boat while he folded the expensive kevlar sail.
At night we woke up with thunder that was just above us. Then came the rain. It rained the next day as it rains in Sweden; Equilibrated and you understand that this rain will never end. But it was warm and we had scores to attend to; cleaning, washing,, food to be bought, a car to be rented .... So there are always things to do. Too bad that once you have a pool in the marina, the weather turns bad...
Then the gail come and replaced the rain. We were forced to strengthen and stretch the moorings in the middle of the night and we were sincerely grateful that we kept track of the weather, as everyone told us to do. Lake Michigan is not to play with, not even for larger cargo ships!
We feel sorry for the mechanic who is now replacing oil in both engines, and the whole boat is rolling ..........
Below some pictures from Macatawa inlet were we are now, just 6 miles from Holland (a piece of cake by bike:)
I want to live here...
Lake Michigan, 15aug 2017
In English below
På återseende säger vi till familjen Raftell i den lilla staden Traverse City, som ligger längst i södra stora Grand Traverse Bay, som ligger i nordöstra Lake Michigan, som ligger i....:) Här avslutar de sin semester ombord på Ambika Explorer efter en dryg vecka med blandat innehåll och väder, hur kul som helst. Att hitta transport till Chicago flygplats blev ett "aber" som vi inte räknat med och vi var tvugna att lägga om resplanen så att det passade med att få tag i en stad som hade hyrbil eller buss, vilket inte var det lättaste. Vem kunde tro att det skulle bli ett problem i världens biltätaste land (tror jag)! Nå slutet gott, allting gott, det ordnade sig till slut!
Vi fortsatte söderut längt Lake Michigans östra kust och tänkte oss till paradisön Mantui för att ankra upp för natten. Men vindarna ville annorlunda och vi fick deviera från planen och ankra upp i Good Harbor Bay, där namnet passade som handen i handsken. Vi ankrar upp i kristallklart turkost vatten med en sandstrand så långt ögat kunde nå, helt ensamna. Söderhavet? Kvällsdoppet var underbart (om än svalkande:) Sent på kvällen ser vi en lägereld brinna och två personer som satt tätt ihop vid brasan, så romantiskt! Morgonen därpå tog vi jollen in till stranden och tog en lång promenad, njöt av den vackra vildmarken, inte ett hus så långt ögat nådde! Att detta stora hav är en sjö, att det inte är saltvatten är en oväntad bonus; inga maneter, ingen båt där allt klibbar av salt där allt måste sköljas i tid och otid.... vi trodde aldrig att vi upleva det så, vi som är salta sailors :)
Men trots att vi gärna stannat kvar så måste färden fortsätta, vi har en ny besättning på gång i Chicago på lördag så vi startar upp motorerna. Färden går längst en otroligt vacker kust med höga sandddyner och långa sandständer omvartannat. Vi blir helt "betuttade" i Michigansidan av sjön (som känns som ett hav). We want to live here.....
PS Många sanddyner exploaterades förr av bilindustrin som behövde massor av sand till bilglasen....
We said Auf Wiedersehen to the Raftell family in Traverse City, MI
****
Goodbye and see you soon again, we said to the Raftell family, in the small town of Traverse City, which lies furthest in southern Great Grand Traverse Bay, located in northeastern Michigan, located in .... :) Here they finished their vacation aboard Ambika Explorer after just over a week. Finding a transport to Chicago airport became a issue that we did not count on and we were forced to reschedule our route. We had to find a city that had a rental car or bus which was not easy. Who could think that would be a problem? Well, in the end we found a good sport to pick upp a car and drive to Chicago. We will miss you all!
We continued southward along Lake Michigan's east coast and planned to go to the island of Mantui. But the winds wanted different and we got to deviate from the plane and anchored in Good Harbor Bay. We anchor in crystal clear turquoise water with a sandy beach in front of us as far as the eye could reach, completely lonely. South Pacific? The evening skinny dip was wonderful (albeit cooling :) Late in the evening we saw a bonfire and two people sitting close together at the fire. Romantic! In the morning we took the dingy to the beach and went for a long walk, enjoying the beautiful wilderness! That it's not salt water is an unexpected bonus; No jellyfish, no salt that has to be rinsed off .... we never thought we'll experience fresh water like this: D
But we had to continues, we have a new crew comming to Chicago on Saturday :) so we started the engines. coastline ncredibly beautiful with high sand dunes and long sandy beaches. We want to live here .....
PS Many dunes were previously exploited by the automotive industry who needed lots of sand to the car glasses ....
A typical narrow entry to a town/City/marina from Lake Michigan on the east shore. Incredible! These harbors were made during the time of sail ships transporting cargo from north to south and they needed a safe place to anchor during the night and when gales and storms hit the lake. Typically the distance between the harbors are 30 miles.
Part of the past, present and future Great Loop.....
Amaziiiing! We just love the colour of the sea!
Lake Michigan
North Port, MI, 10aug 2017
In English below
Här är en tid när bilder kan tala helt för sig själv :D
Familjen Raftell är gastar på Ambika och alla har ett ansvarsområde att uppfylla ombord. Men det som upptar tiden är fiske (Alexandra) bad, kortspel, beachvolley, glass, jolleåkning......
Vi har besökt Beaver Island (men fick aldrig koll på varför den heter så) som är den största ön i Lake Michigan, där en hemsk historia har utspelat sig i gamla dagar; Ledaren för
Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) bosatte sig med sin "hjord" på ön på 1842 för att slippa förföljelse. Ledaren, Joseph Scott, utnämnde sig 1850 till Kung för sitt ö-rike där cermonin innehöll allt som i gamla sagor men krona, mantel och det hela. Han styrde sin rike med järnhand. Han fick med tiden en betydande maktposition i staten Michigan och när han väl etablerat sig på allvar (på Beaver Island) utropade han sig till polygam och skaffade sig fem (5) fruar. och 14 barn... Men handen blev alltför järnhård och när han krävde att kvinnorna skulle gå klädda på ett visst sätt, och två vägrade följa ordern utfärdade han piskstraff för deras män. Av dessa två män blev han skjuten i ryggen och dog av skadorna 1856. De två männen togs till Mackinac Island och blev aldrig bestraffade.
Från Beaver Island, som ligger längst upp i norra Lake Michigan, fortsätter vi söderut mot fastlandet under västerlandets längsta hängbro. Vi har en dag på sjön som kantades av kraftiga sidovågor men vad gör det när man spelar Chicago och kanske vinner!!!!
Vi har ankrat några nätter men nu ligger vi i en marina i lilla Northport där sol, bad, volleyboll, bowling, fiske är på agendan...
This is a time when pictures can speak completely for themselves: D
The Raftell family is "crewing" on Ambika and everyone has a responsibility to fulfill on board. But in between the obligatations there is time to fish (Alexandra) swim, play card games, beach volleyball competitions, ice cream eating, dinghy riding.....
We have visited Beaver Island (but never saw why it's called that), which is the largest island in Lake Michigan, where a horrible story has taken place in the old days; The leader of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (Strangite) settled with his "herd" on the island in 1842 to avoid persecution. The leader, Joseph Scott, appointed in 1850 to King for his island kingdom, where the cermonin contained everything as in old tales; crown, mantle and all. He ruled his kingdom with iron hand. He eventually had a significant power position in the state of Michigan and when he was established (on Beaver Island), he proclaimed a polygam and acquired five (5) wives. and got 14 children ... But the hand became too hard and when he demanded that the women go dressed in a certain way, and two refused to follow the orders, he issued a jail sentence for their husbands. These two men shot him later in the back and he died of the injuries in 1856. The two men were taken to Mackinac Island and were never punished.
From Beaver Island, located at the top of northern Lake Michigan, we continued southwards to the mainland under the longest suspension bridge in the western hemisphere. We had a rolling day on the lake, with 4 feet side waves, but who cares when playing "Chicago"!!!!
Guess who won and who were bad loooosers :D
Goodbye Mackinac Island
Beaver Island, Michigan, USA, 07aug 2017
In English below
Vi hann till Mackinaw City precis innan La familia Raftell anlände. Nu är Ambika fylld till brädden av hugade gastar som har egna ansvarsområden. Andrea är jolleansvarig, Alexandra fenderansvarig och Amelie ansvarar för tampar ombord. Jag kan bara sitta och pilla ludd i navelen snart :D
Långt innan vi kom hit hade vi hört om Mackinac Island. Det skulle vara något helt exceptionellt! En ö, bara 7mi från norra spetsen av Lake Michigan där inga motorfordon finns, transporter sker endast med häst och cykel! Punkt! Dit styrde vi kosan morgonen efter och det tog bara en timme över till ön med kristallklart vatten och luften full av... hästskit :)
Statckars Peter var förkyld och fick kurera sig ombord medan vi andra tog en hästdroska med guide runt ön. Oerhört vacker med hus som var så pyntade och välkötta, blommor överallt, mysiga restauranger och så tjejernas favorit.... fudgebutiker! 14 stycken!
Nu är vi på väg till nästa ö; Beaver Island, som vi har hört ska vara full med sandstrand och fiskelycka. Hoppas det! Solen skiner på oss, sjön ligger blank och det är runt 22 grader varmt. En typisk svensk högsommardag alltså :)
We made it to Mackinaw City just before La Familia Raftell arrived. Now Ambika is filled to the top of diligent crew members. Andrea is a dingy officer, Alexandra is the fender manager and Amelie is responsible for all ropes on board. I can just take it easy and give orders... wow :D
Long before we came here we had heard about Mackinac Island. It´s supposed to be something exceptional! An island, just 7mi from the northern tip of Lake Michigan where no motor vehicles are allowed. Transportation is only done by horse and bycycle!
Poor Peter had catched a cold and was resting aboard Ambika while we took a horse carridge with a guide around the island. It´s an extremely beautiful island with houses that were nicely decorated and well-groomed, flowers everywhere, cozy restaurants and then the girls favorite .... fudge stores! 14 of them on the main steet!
Now we are on our way to the next stop; Beaver Island. We have heard that it´s beautiful (called the emerald island), full of sandy beaches and fish. Hope so! The sun is shining on us, the sea is calm and it is around 22 degrees warm. No one is complaining :)
The last picture (just above) is not taken by me (unfortunentaly), but was displayed in a tourist shop. I like it!!
Holy Moly!!
Mackinaw City, Michigan, US, 05aug 2017
In English below
Strul, strul, strul och spännande "havssegling" i oberäkneliga Lake Heuron.
Vi hade räknat ut allt. All logistik var på plats och nu skulle vi bara klarera in i USA (vilket inte är en höjdare i sig), motora tre timmar till Mackinaw City i norra Lake Michigan, lämna Victor och Sanna där (hyrbil till Toronto bokad) och plocka upp Hanna med familj som flyger in till Chicago (och tar sin hyrbil till oss). Inga problem! Vi hinner precis! Trodde vi ja....
Vi anländer till Drummond Island vid lunchtid för att klarera in i USA och stanna en natt i marinan för att städa och tvätta, innan vi nästa morgon skulle ta sista sträckan till Mackinaw City. Nehe, vi får inte förlänga vårt visum här... Jaha, vi måste gå hela vägen till Sault Ste Marie (där halva staden är kanadensisk och halva amerikansk) med båt, besättning och allt, klarera in i Kanada igen (eftersom vi varit i USA territorium), lasse och jag måste sedan ta en taxi till USA:S Customs and Border Protection (CBP) och ansöka om förlängning av vårt tillstånd att vistas i landet (vårt B2 visum går ut i september)), ta taxi tillbaka till båten, lämna Victor och Sanna där (de måste boka en ny hyrbil) nästa dag, klarera ut ur Kanada, ta båten tvärs över floden till USA (10min), klarera in i USA, trampa plattan i mattan i tio timmars sjöresa till Mackinaw City för att hämta Hanna & Co!!
Det blev ett hetsigt slut på Victors och Sannas resa... och superstruligt för oss. När vi anländer till Sault Ste Marie i kvällningen får vi besked att tullen ska göra en spotcheck (fysisk) på oss. Det är bara att vänta. Ingen får lämna båten. Två machograbbar kommer så småningom, tittar på oss och båten, kollar våra dokument och ställer frågor. De blir tydligen nöjda och lämnar båten, vi är fria att gå i land! För sent att äta på lokal... Nästa dag tar vi oss till USA och deras CBP som ligger på bron som delar staden i två delar. Där är det fullt av "viktiga" uniformskrädda officers (vissa med skottsäkra västar) som är mycket skeptiska till vår berättelse och vårt önskemål att få avsluta resan i Florida i feb/mar nästa år, istället för i Kentucky River i september.... Att det var deras kollega i Miami som bara gav oss 6mån i stället för ett år, tog de inget ansvar för... Hade vi verkligen varit 41 dagar i Kanada.... Vad är The Great Loop... Vad ska vi göra när vi kommer till Florida.... Är det vår båt... Efter två timmar gav de sig och utfärdade visum så det skulle räcka hela vägen!! Äntligen! Återstod bara resten av logistiken...
Vi äter en god avslutningsmiddag (kängurukött) i ett regnigt och kallt kanadensiskt Sault Ste Marie. Morgonen efter lämnar vi V och S på bryggan och klarerar in i USA på andra sidan floden. Två machograbbar kommer till båten, tittar på båten, på oss och våra dokument. Frågestund igen. Jasså vi har inte x dekal på båten. Den måste ni ha! Vi fick till slut lova att köpa den på nätet för 29$ och kl0900 var vi äntligen fria att lämna hamnen.
Vi tråcklar oss, via åskmolnen, ner tillbaka via den smala kanalen till Lake Heuron. Vi visste att det var "gale warning" utfärdat men först senare, på kvällen... Nu hade vi fem timmar över sjön, som är ökänd för dina krabba vågor, innan vi var framme i Mackinaw City. Vi var "tvungna" att hinna fram annars skulle vi få ännu mer logistiska utmaningar.... Vinden ökade (såklart) och vågorna blev allt djupare och spetsigare, de började skicka kaskader av vatten långt upp till oss uppe på flybridge med stundtals noll sikt som följd. Ambika tog i och för sig sjön bra (den var rakt mot oss) och vi hade sjöstuvat men vi började få lite kalla fötter... Vi tänkte ut en "plan B" och fortsatte stoiskt. Då ringer Victor och meddelar att de utfärdat en tornado med hailstorm lite längre österut... så "var försiktiga"! Hmm! Då ser vi land och tänker att det här går nog bra. Vi hinner innan gail och hail....! Det blev en obekväm och ganska spännande överfart, i en båt vi aldrig seglat i hårt väder. Hade vågor och vind kommit i sidan hade vi fått vända och gå tillbaka. Men fram kom vi, efter 10 timmars ONÖDIG resa! Vi är på plats. Nu kan den nya besättningen komma :D
********
********
We had it all figured out, All the logistics were in place and now we would only clear in to the US, motor three hours to Mackinaw City in northern Lake Michigan, leave Victor and Sanna there (car hired to drive to Toronto) and pick up Hanna with family who is flying into Chicago (and taking their rental car to us). No problem! We're just right! We thought ....
We arrived to Drummond Island (port of entry) at lunchtime to clear into the US and stay for a night in the marina to clean and wash before we head for Mackinaw City the next morning. What, we can not extend our visa here ... we have to go all the way to Sault Ste Marie (where half the city is Canadian and half American) by boat, crew and everything, clear in to Canada again (because we were in USA territory), Lasse and I have to take a taxi to the US Customs and Border Protection (CBP) there and apply for renewal of our permit to stay in the country (our B2 visa will expire in September), take taxi back to the boat, leave Victor and Sanna there (they have to book a new rental car) the next day, clear out of Canada, take the boat across the river to the USA (10min), clear into the US, sail the ten-hour trip to Mackinaw City to greet Hanna & Co !!
Said and done, we did all that (!!!!) and then we left the young ones at the marina in Sault Ste Marie, in the Canadian side. After we cleared in (again) in the US! We sailed through a thunderstorm via the narrow canal to Lake Heuron. We knew there was "gale warning" issued but only later in the evening ... Now we had four hours across the lake, which is notorious for its choppy waves before we arrived in Mackinaw City. We were "forced" to do it, otherwise we would have even more logistical challenges .... The wind picked up (of course) and the waves became deeper and more pointed, they started sending cascades of water far up to us on the flybridge, with an occasional zero visibility. Ambika took the sea well (it was straight on to us) but we started to get cold feet ... We figured out a "plane B" and continued stoically. Then Victor calls and announces that they issued a tornado with hailstorm a little further east ... so "be careful"! Hmm! Then we saw land, thinking that this is going to be all right. And it was. It was an uncomfortable and quite exciting crossing, in a boat we never sailed in hard weather. Had waves and wind come aside we have had to turn around and go back. But we arrived after 10 hours of unnecessary travel! We are in place. Now the new crew can come aboard :D
Island hopping
Killarny, Georgian Bay, 29jul 2017
In English below
Efter en hällregnig dag på sjön och ännu hällregnigare tillägning i Parry SoundS marina, tröstar vi oss först med att spela "Chicago" och låta regnkläderna torka. Sedan var vi bjudna på 70-års kalas av Victor och Sanna. Det blev finchampagne och snittar ombord först (hemgravad lax med philadelphiaost) och sedan en otroligt god middag på den lokala familjerestaurangen. En succékväll från början till slut, regnet till trots!
Äntligen vackra dagar med sol och fluffiga moln. Efter en tur i den söta byn Parry Sound, kastar vi loss och stävar ut till sjöss igen. Ut bland klipporna och ankrade i fina vikar, sedan in i ett minisamhälle för att tanka upp vatten, bli av med sopor och proviantera. Ömsom vin och ömson vatten heter det ju och det stämmer (om man bortser från vattnet). Vi har fått massor av fina dagar men också regniga och mulna i denna skärgård som är så lik Stockholms ytterskärgård med Lilla Nassa, etc. att det är rent skrattretande. Lägg därtill svensk sommartemperatur på ca 18-24 grader.... :D
Allt är bra men vi har ett gigantiskt hatobjekt! Flugor som bits. De ser så "söta" och harmlösa ut (precis som våra svenska) men ack vad skenet bedrar! De bits. De bits hårt! En av dagarna råkade vi tydligen störa dem i en stor konferens när vi ankrade upp i en stilla vik. Hela gänget på cirka 10 000 flugor var genast på oss. Tyvärr hade vi inte hunnit stänga dörrarna till båten så nu var de både inne och ute. Lasse tog itu med dem därinne och dödade väl mellan 50-100st med flugsmällare medan vi andra körde kemisk krigsföring utomhus och uppe på SkyDeck :)
Vi har ett mindre hatobjekt också; spindlar. De tycks älska oss för varje morgon river vi ner spindelnät (och spindlar) och nästa morgon är de där likt förb..t!
Nu är vi i den lilla idyllen Killarny som skiljer Georgian Bay från North Channel innan vi måste styra kosan söderut igan mot Lake Michigan. Det är 28 grader, solen strålar och samhället är det sötaste man kan tänka sig med en trång kanal som delar byn i två delar. Stora beslut är tagna idag; det är inte helt lätt att ta sig tillbaka till Toronto för Victor och Sanna så några timmar av intensivt genignuggande resulterade i att de åker med oss till Mackinaw City och hyr bil därifrån för att köra 7tim till Toronto för en övernattning där innan flyget till New York och Stockholm går österut. I Mackinaw City får vi på ett helt nytt gäng då Hanna med familj ska gasta på Ambika Explorer en vacka :D
After a rainy day on the lake we were invited to Lars 70th birthday by Victor and Sanna. It was fihe champagne onboard first and then an incredibly good dinner at the local family restauran In Parry Sound.
Fiinally we got beautiful days with sun and fluffy clouds. After a trip in the cute village of Parry Sound, we sailed north to the beautiful archipelago Of Georgian Bay. We have had lots of nice days but also rainy and cloudy in this archipelago, which is so similar to Stockholm's outer archipelago. Add the Swedish summer temperature to about 18-24 degrees ....: D
Everything is good but we have a huge hate object! Flies that bites. They look so "sweet" and harmless (just like our Swedish) but are very nasty! One day we apparently happened to disturb them in a big conference when we anchored up in a quiet bay. The entire gang of about 10,000 flies was immediately on us. Unfortunately, we had not even closed the doors to the boat so now they were inside also. Lars killed between 50-100 with fly fighter while we declared chemical warfare outdoors and up at SkyDeck :) We have a smaller hate object as well; spiders. They seem to love us; each morning we are tearring down spider webs (and spiders) and the next morning they are back again...
Toronto and sight seeing
Midland, ON, Canada, 25jul 2017
In English below
Long time no hear :) Har varit mycke' nu! Vi lämnade naturen/skärgården för att uppsöka marina för att laga termostat i kylvattensystemet på ena motorn och hämta våra söta ungdomar på flygplatsen i Toronto.
Nähe, vi kom inte iväg som planerat. Otur (eller tur att det hände just när vi var i en marina) att vi fick fel på både den ena och det andra här i Midland i väntan på att undomarna skulle anlända. Jag ska inte trötta ut er med detaljer men om jag säger att
1. Främre toan och vattenpumpen strejkar precis när vi ska åka iväg och förlusta oss i Toronto (och hämta ungarna)
2. Hotellet i Toronto vi bokat var........... inte så bra... om man säger!
3. Upptäckte att vi åkt ett dygn för tidigt för att hämta ungarna.......
4. Vi fastnade (hungriga) uppe i utkikstornet (450m ö.h) med tiotusen andra pga av hisstrubbel........
5. När vi kom tillbaka till marinan fick vi redan på av meken som bytt termostaten att generatorn på ena motorn hade lagt av.......
6. Det regnar, blåser och är kallt......
...så förstår ni att det finns "room for improvement" på både det ena och det tredje!
Midland är en mysig Town (inte ännu en City) med sin specialitet Grafitimålningar på fasaderna i byn. De kan dessutom äras med att ha den godaste pizzan vi ätit på mången god dag.
Toronto; "I want to live here-stad" är en härlig stad (med 2,8 miljoner inv.) vågar vi säga fast vi bara skrapat på yttersta ytan. Ni vet, man bara har en känsla.... Detta till trots att det finns ganska många uteliggare och skyskrapor som är dödligt opersonliga :(
Niagara Falls var både en wow-upplevelse och en superbesvikelse. Att göra området runt de fantastiska fallen till rena rama cirkusen med karuseller, fast food, eldsprutande dinosaurier och annat billigt jox, borde vara förbjudet! Punkt och slut! Men själva fallen var superhäftiga att se.
Nu väntar vi på reservdelar och hoppas på att vi kan komma iväg i eftermiddag - två dagar försenade enligt vår ursprungsplan.... men med lite sol i sikte enligt prognosen. Gissa om vi håller tummarna!
We had to leave our paradise and return to the civilazation, Ambika needed mechanical assistance and we had a couple of young ones to pick up at Toronto airport
The Blue Heron left too...
"I know it´s my job to get the hook up, but.........!"
One ton of sea weed. We saw many take up their hooks that looked like this, but luckily our wasn´t..
******
Long time no hear :) Have been a bit busy! We left the nature / archipelago to visit the marina to install a new thermostat in the cooling water system on one engine and pick up our young ones at Toronto airport.
Well, things doesen´t always turn out as expected...
1. The forward head and the water pump went on a strike just when left for Toronto (to pick up the kids)
2. The hotel in Toronto we booked was ............... not so good ... *€%#
3. Discovered that we went a day too early to pick up the kids......
4. We were stuck (hungry) up in the lookout tower (450m above sealevel) with tens of thousands other due to elevator trubbel
5. When we got back to the marina the thermostat was replaced BUT the generator on one engine was broken and had to be fixed......
6. It's raining, it´s windy and it´s cold ......
... there is definitely "room for improvement".......
Midland is a cozy town (not yet a city) with its specialty "graphite paintings" on the facades of the village. They also have the best pizza we have eaten on a many good day.
Toronto; is "I want to live here city". A lovely city (with 2.8 million) We dare say that we just scratched the outer surface, but what we saw, we liked. This, despite the fact that there are quite a few "homeless" on the streets and many skyscrapers that are deadly impersonal :(
Niagara Falls was both a wow experience and a super disappointment. Making the area around the amazing scenes to a circus with carousels, fast food, fire breathing dinosaurs...! But the Falls was super cool!
Now we are waiting for spare parts and hoping we can get away today - two days delayed according to our origin plan .... but with a little sun in view, according to the forecast. Guess if we hold your thumbs!
*********
Toronto; nice and with an attitude
.........
......but Lars was NOT allowed to recover his memories at Hooters.....
At "Outdoor World" in Vaughan. A fantastic place for spectators (the great scenarios with stuffed animals), hunters, outdoor lovers and they had some great fishing gear for Victor. It´s fishing time at the Great Lakes.
I felt a longing for Björnrike.... (our cottage in "Bear Kingdom", Sweden)
Last, but not least, The Great Niagara Falls
...and the cute town of Midland
Big Chute
The Big Chute Boat Railway Lock, Trent-Severn Waterway 11jul 2017
In English below
Det har gått några dagar sedan vi lämnade den söta staden Orilla där vi lyxade till oss och låg tre nätter i marina. Skönt att slippa generatorns brummande och vi behövde verkligen proviantera och besöka civilisationen en stund efter alla dessa slussar, parker och ankringar. Semester, helt enkelt :)
Imorgon ska vi färdas nedåt i en märkvärdig skapelse; the Big Chute, måtte vara fransk :) Den första varianten byggdes 1917 men snart behövdes mer kapacitet så 1924 stod en större variant på plats, samma som den som vi ska färdas på! Den hämtar upp båtar på en järnvägsvagn som går på räls ner i vattnet, äker 200m på land inklusive ett fall på sjutton meter och sätter sedan iland farkosterna igen. Istället för en sluss har denna tingest konstruerats....
Lite dramatik har vi blivit vittne till även dessa dagar. Båten som gick framför oss häromdagen efter en sluss, mötte en liten bogserbåt som tutade ilsket (fast vi som gick medströms hade rätt till väg) och gick mitt i den supersmala passagen med strid ström. Det bar sig inte bättre än att daycruisern brakade rakt upp på klipporna och studsade flera gånger innan den kom ner i vattnet igen. Det gjorde ont i oss att se för jag hade pratat med dem i slussen och de hade just köpt båten och var på sin jungfrutur med familjen. Den 12 åriga sonen hade aldrig slussat och tog massor av bilder med sin mobil, var helt hänförd över att vattnet bara förvann...
Just nu ligger en stackars Mainship (samma som vi har) vid Big Chute, de skulle transporterats över till andra sidan men medan han väntade (på fel sida de gröna prickarna) på att komma ombord gick han på grund ordentligt. Det var i förmiddags och nu vid sjutiden på kvällen har varvet härintill bogserat dem av grundet och upp på land med stora skador på propellrar och roder... stackars dem!
This is the french explorer Samuel de Champlain who "discovered" Orilla 1615 and negotiated land with the natives. One of the waterways in Canada is also named after him. In 1840 the first settlement in Orilla was formed with a population of 200 persons. Today Orilla is called the Sunshine City and with it´s big waterfront it attracts many tourists.
***
It has been a few days since we left the cute city of Orilla where we were luxurious and spent three nights in the marina. It's nice to not hear the generator's humming and we really needed to provision and visit civilization for a while after all these locks, parks and anchorings. Holidays, simply :)
Tomorrow we will travel downwards in a remarkable creation, must be French :) The first variant was built in 1917 but soon they needed more capacity so 1924 there was a bigger one in place, the same as the one we are going to travel on! It retrieves boats on a railroad lane that runs on into the water, then on 200m on land, including a fall of seventeen meters, and then reinserts the vessels on the other side. Instead of a lock, this thing has been constructed.
A little bit of drama again; A boat that went in front of us after a lock, met a small tugboat that was quite aggresive and drove in the middle of the super-narrow passage with a lot of current. The day cruiser tried to avoid the tug and went straight on the rocks and bounced several times before it came back into deeper water. It hurt us to see because I had talked to them in the lock and they had just bought the boat and were on their maiden voyage on the boat with the family. The 12 year old son had never done a "locking" and took lots of pictures with his mobile phone, he was totally amazed of how the water disappeared beneth...
Today, a poor Mainship (the same type as we have) at Big Chute was to be transported to the other side, but while waiting (on the wrong side of the green markers), he went properly aground on a rock. It happened this morning and now at 7pm he was finally helped off the ground and off the water to a hard stand with severe damages on his props and rudder .... poor people! Loppers like we.
Typical anchoring site and it has been very calm weather the last week. But overall there are too many houses and cottage... hard to get feel of wilderness.
This guy, a Loon, and his fiancees (guess he has plenty with his good looks) have a fantastic sound (google it if you have not heard it). And when it´s dawn or dusk the sound is especially special :D
No, it´s not Stockholm archipelago! It´s Canada Trent-Severn Waterway :)
Narrow passages and strong current with us... going down stream now!
***
Big Chute Marine Railroad, we had to have a look before we tried it ourselves :)
But we are going the other way round...
This is the first one, built 1917
This little beauty (not) takes passengers from here to Ottawa, it takes five days and stops in five places along the way. A nice trip on the Trent-Severn Waterway for instance :)
An abundance of flowers... and today we saw a big beaver swimming close to Ambika :)
Just a few more locks to go...
Almost Simcoe Lake, 06jul 2017
In English below
Nu sitter rutinerna ganska bra och om några dagar har vi gjort hälften av våra totalt 144 slussar. Så det vore ju konstigt annars! Fast plötsligt blir det inte alls som man förväntade sig. Då kan personalen vid slussen säga "ni kan bara ta den högra sidan i slussen". Då är naturligtvis allt (fendrar, tampar och båtshake) förberett för vänster sida. Det är heller inte fråga om lång framförhållning utan då är vi nästan inne i slussen och jag sliter som ett djur och byter sida på allt.... puh! Naturligtvis ska nästa sluss ha det på vänter sida... Nästa gång kan vara att det är en sluss med strid ström (typ fors) precis framför näsan när vi inte alls var betedda på ens en sluss (lite lack of seamenship där..) Nästa sluss var en lift lock med andra rutiner och nu idag när började vi vår nerresa från 240m ö.h. ska vi slussa neråt (med strid ström med oss) och alla sjömärken bytte plötsligt sida. Nu har vi grönt till styrbord igen :)
Vi har haft strålande fint väder den sista tiden, just nu sol och 29 grader. Det var det när vi var och lagade generatorns kylvatten på en marina som hade ledig mekaniker. Det var stopp i kylvattensystemet och så passade vi på att byta olja i generatorn samtidigt. Det är så mycket bråte och sjögräs som sugs in överallt där det inte ska sugas in... det var också strålande vackert när vi ankrade upp i en sjö och gjorde lite båtvård, även här är regnet fullt med smuts som ger fula ränder på båten. Arbetet kombinerades dock med att sola lite, ta dopp i det sköna söta vattnet, grilla god mat och beundra solnedgång i totalt stiltje...
Vi har passerat "Stony, Lake" (full av stenar), "Clear Lake" (med, just det, klart vatten), "Balsam Lake" (som var balsam för själen), "Pigeon River" (full av duvor, kanske), "Horseshoe Island" (som såg ut som...) osv. Faktum är att i sjöarna var det stundtals, eller ganska ofta, som att segla i våra egna farvatten i Stockholms mellanskärgård.
Dagens kanaletapp var den smalaste och grundaste hittills. Jag kunde ha plockat blommor i kanalkanten eller i alla fall brutit av grenar från träden! Vårt ekolod skrek hela vägen att det var grundare än 6ft och vi var tvungna att varna alla andra båtfarare på VHF att vi var inne i kanalen, för möte var otänkbart! Vi binder upp oss längst slusskanten där man får ligga i max 2 nätter (mot betalning) och ofta är det vädligt fint ordnat välklippta gräsmassor och pick-nick-bord-och-stolar. Slussarna stänger kl.1800 så kvällarna är lugna.
Imorgon blir det tre slussar plus en ganska stor sjö, Simcoe. Då har vi nått till staden Orilla där vi ska minst stanna över natten...
It looks a bit odd, doesn't it! Like a car without wheels...
*****
In a few days we have made half of our 144 locks. And we think we're cool and on top of it. Suddenly, it's not what we expected. The staff at the lock can say "you can only take the right side of the lock". Then, of course, everything (fenders, rope, etc) is prepared on the left side. wWe are almost inside the lock at that time and I struggle like an animal and change the side of everything .... puh! Next time, it may be that there is a lock of current just in front when we were not even aware that there was a lock ahead (a little lack of seamenship there ..) Next lock was a lift lock with other routines and today, when we started our journey down from 840ft above sea level and all sea marks changed suddenly. Now we have green to starboard again :)
We have had fantastic fine weather lately, right now sun and 29 degrees. It was sunny also when we had to repair the generator cooling system that was clogged. There is so much debris and seaweeds that are sucked everywhere where it is not supposed to be sucked in. It was also beautiful when we anchored in a lake and did some boat care, even here the rain is full of dirt that gives ugly stripes on the boat. The work, however, was combined with sunbathing, a dip in the beautiful sweet water, BBQ and admiring the sunset in total calm...
Today's canal was the narrowest and shallowest so far. I could have picked flowers on the edge of the canal or at least broken branches from the trees! Our depth sounder screamed all the way through the canals and we had to warn all other boaters via VHF that we were comming because to meet somebody was unthinkable!
A posh boat garage
At anchor at Balsam Lake
Same lake a little later :)
The second Lift lock on Trent-Severn Waterway. The basin sinks 30m down, to the canal...
Sometimes the lock is right in the middle of a small town...
and other times in the middle of nowhere...
Just ONE try more before I hit the sack...
One morning the whole deck was full of dead mosqitos. Not funny!
Double trouble
Lakefield, Ontario 02 jul 2017
In English below
Slussarna som aldrig tog slut.... Idag kom vi inte längre än 10 miles och sju slussar på hela dagen (nu är vi på nr 26 av dryga 40). En av slussarna var extra häftig, en liftsluss, och två var riktigt trickiga att ta sig in in pga högt vattentryck i dammarnas utsläpp som låg bredvid slussarna. Båtarna for kors och tvärs i den trånga, grunda kanalen före de kom i skydd vid slusskanten. Bojarna dansade piruett bredvid oss i den strida strömmen som mest liknade en yster norrlandsfors. Ambika är ju inte den smidigaste av båtar heller, snarare som en tjock burk som slirar fram som på bananskal. Tack-o-lov har hon bra med hästkrafter att ta till istället :)
I en av slussarna var vi tvungna att lägga till i väntan på att portarna skulle öppnas. Vi tog sats och klarade precis att komma i skydd när fören bara drog iväg mot forsen och ändan skrapade i betongkajen ganska ordentligt, fast vi kom på plats i alla fall! Nästa drama kom när jag, i samma sluss, höll i Ambika, på kajen. Då kommer en fruktansvärd fluga och biter mig i stortån så jag höll på att tappa tamp med båt och allt! Flugeländet, som måste haft huggtänder, bet så hårt att blodgjute uppstod. Herrejisses, vilken pärs!
Jag som precis hade hämtat mig från chocken att alla bilder (hundratals) som jag tog på Kanadas 150-årsfirande i Peterborough, var borta. Eller rättare sagt, de hade aldrig funnits för jag hade glömt minneskortet i båten!!! I alla fall (gnisslar tänder) var firandet en höjdare med härlig, rolig och lång parad, uppträdanden och musik i den stora parken, alla var klädda i rött eller med lönnlövet på bröstet, flaggor överallt, mat i olika stånd från olika delar av världen och slutligen fyrverkeri, som vi åtnjöt på paradplats på SkyDeck på Ambika tillsammans med Looparna Scott och Karen på båten "Last Call".
One of the very few pictures we have of the parade 😤....
***
The locks that never ended .... Today we came no more than 10 miles and seven locks all day (now we are at number 26 of over 40). One of the locks was extra cool, a liftlock, and two were really crazy to get in due to high water pressure in the dams that lay next to the locks. The boats crossed across the narrow, shallow canal before they came in shelter at the edge of the lock pier. The bouys danced and pirouetted next to us in the fierce stream. Ambika is not the smoothest of boats either, rather like a shoebox. Thank God she has some strong horses...
In one of the locks we had tie Ambika at the dock, while waiting for the doors to open. We used some extra horse powers and just managed to get in shelter when the bow was just pulling away towards the stream and the hull, back of the boat scratched the concrete dock "quite properly"... though we got in place anyway! Next drama came when I, in the same lock, held Ambika, on the quayside. Then a terrible fly comes by and bit me in the toe so I was almost losing the boat and everything! The little devil, he must have had fangs, bit so hard that blood cavity occurred. Jeeesus!
And I was just recovering from the shock that all the photos (hundreds) that I took on Canada's 150th anniversary in Peterborough were gone. Or rather, they'd never been there because I had forgotten the memory card in the boat !!! In any case, the celebration was a ball with a spectacular, fun and long parade, performances and music in the big park, all people dressed in red or with the maple leaf on the chest, flags everywhere, food from different parts of the world And finally fireworks, which we enjoyed on SkyDeck at Ambika along with the Looppers Scott and Karen on the yacht "Last Call".
...and guess who the photographer was 😁
VERY NARROW and VERY SHALLOW!
Busy day at the locks! This time they filled it with 10 boats of deifferent sizes :)
"WhyNot" would be a suitable name...
"HaveAcup" maybe for this piece of garden art.
This guy is a double hero; with his 17ft sailing yacht he is doing the canals (!) and in one lock he saved a father with two kids that lost control of their dingy and went down towards the fall...
BBQ-time...
Lock 26 in Lakefield. We landed here in bright sunshine (warm as...), had BBQ, took a swim (dip) in the shallow canal. Then the thunderstorm hit us and rain was pouring down. Then came the red light, sailors delight :)
A bike is born
Peterborough, Ontario, Canada, 30jun 2017
In English below
Vi undrade i vårt stilla sinne varför så många flaggade vid sina sommarställen med den irändska flaggan bredvid den kanadensiska, där vi i ensamt majestät for fram i 5kn på den vindlande och smala floden Otonabee, i regnet.... Det visade sig, när vår nyfikenhet tog överhanden, att tidigt i Peterboroughs historia, runt 1825, tog Peter Robinson (medlem av den lagstiftande församlingen i övre Kanada och tillika den som givit namet åt staden) initiativet till att irländare som klarade kriterierna; att vara fattig, katolik, under 45 år och med kunskaper om jordbruk kunde få följa med över till landet i väster. Han fick med sig 2024 personer varav många men långtifrån alla klarade strapatserna med Atlantsegling (30 dagar) och resan hela vägen hit både lands och via floder.
När vi tidigare var i den lilla staden Hastings och köpte värmeljus (!) berättade kvinnan i butiken förorättad att hon och många Kanadensare kände sig brittiska och lojala med brittiska kungahuset (drottning Elisabeth är f.ö. även Kanadas drottning) men britterna tycker att Kanadensarna är mer som Amerikaner..... Var kanadensarnas lojalitet ligger märks för det vajar många engelska flaggor här också. Men vilken är kanadensarnas identitet? Det vi ser omkring oss är massor av små sommarstugor av enklare sort, oftast ihopklumpade i ett mindre område längs floderna/sjöarna (där resten är låg, bushig vildmark). Vår fantastiska 25-öresanalys säger oss då att de är naturtörstande, ganska sociala, oflashiga och inte så rika som amerikanarna (tack vare eller på grund av deras socialliberala politik). Vi får väl se längre fram...
Apropå flaggor, vår stackars vimpel i fören hängde slokörad rakt ner trots fartvinden, tyngd av hällregnet. Han ville inte vaja mer! Det såg faktiskt ganska dråpligt ut. En "Lockmaster" berättade att kommer det ytterligare ynka 2cm regn till måste flera slussar stängas, vattenståndet är för högt! Dammarna är överfyllda med vatten och dammutsläppen är forsar som ligger i anslutning till slussarna vilket gör att det ibland blir otäkt strömt och man riktigt känner forsens dragsningskraft. Vid en sluss var de tvingade att släppa ut 230 ton vatten per sekund för att inte dammen skulle översvaämmas. Det är mycket vatten det... Igår hade Lasse hade fullt sjö att få båten på plats vid kajen som låg alldeles bredvid forsen (som bara skyddades av en tunn vajer).
Här i Peterborough, som är en stad på drygt 80 000 inv, har de den äldsta bevarade slussen på sträckan (av 44st). Den påbörjades 1835 och det tog 7 år att bygga den. Självklart öppnas och stängs portarna manuellt fortfarande. Vi tänkte tillbringa några dagar här i stán, som utsända att rapportera (i bloggen) om festligheterna imorgon. Vi har placerat oss på paradplats, mitt i den lilla sjön med fontänen där också fyrverkerierna ska sätta fyr och färg på staden :)
På vår lilla initiala promenad köpte vi ett nytt ankare i stället för vårt fortressankare, som passar i sand och lera, inte i sten och genom sjögräs som vi behöver nu. I stan såg vi också flera cykelbutiker och i en av dem köpte vi en begagnad, vacker och röd cykel till mig, som ersättning för den som gick bort härförleden. Nu fick Lasses stora svarta best en liten röd lillasyster. Nu ska det trampas!
Poor trees and busches, hope they will survive this super wet summer!
We wondered why so many flags the Irish flag next to the Canadian. It turned out, when our curiosity took over and we looked it up, that early in Peterborough's history, around 1825, Peter Robinson (a member of the legislature in Upper Canada and also the one who gave the name to the city) took the initiative that Irish who met the criteria; To be poor, Catholic, under 45 years old and with knowledge of farmning could follow him to the new country in the west. He brought 2024 people, many, but far from everyone, made the strains with Atlantic Shipping (30 days) and the trip all the way here, both on land and on the rivers.
Here in Peterborough, a city of over 80,000, they have the oldest preserved lock on the stretch (of 44th). They started in 1835 and it took 7 years to build it. Of course, the ports are still opened and closed manually. We are going to spend a few days here and report about the festivities tomorrow. We have placed ourselves in the middle of the small lake with the fountain, where the fireworks are going to color the city :)
On our little initial walk, we bought a new anchor instead of our fortress, which fits in sand and mud, not in stone and through seaweed that we need now. In town we also saw several bicycle stores, and in one of them we bought a used, beautiful and red bike for me as a replacement for the one who passed away in Waterford. Here we go again :)
The fountain in Peterborough. The fireworks on Saturday will be from the platform close to it. And close to it all is Ambika Explorer :)
Imagine what is was like in the old days... These boats probably went up and down the canals and rivers in Canada and the US. The picture is taken of a photo in a pub along Hudson river.
freezzzing in the rain..
Healy Falls, Trent-Severn Waterway, 28jun 2017
In English below
"Förra året vid den här tiden var det riktig värmebölja". "Jag vet inte vad som har hänt, det ska inte vara så här kallt och regnigt..." Det började bra men varje dag har blivit kallare. Och blötare! Vi har fått köra A/C på reverse, dvs på värme istället för kyla och extra filtar i sängen. På dagarna varma tröjor, byxor och regnställ... Igår fick vi ta skydd vid ett högt träd vid stranden, när ett elakt åskmoln skickade blixtar obehagligt nära båten just när vi var ensamma på en liten sjö. Vad är detta? Det stod det inget om i broschyren :)
Vi trodde nog vi hade gjort våra år av segling i ishavskyla, men tydligen inte! Vattennivån är ovanligt hög och vi ser flera hus där vattnet krypigt upp längs gräsmattan och närmar sig trappan till ytterdörren. Det är vansinnigt grönt i naturen, det växer så det knakar och fåglarna formligen skriker ut sin glädje, särskilt staren som drar upp fet daggmask efter fet daggmask ut de parkliknande grässlätterna längs slussarna. Ekorrarna är busy med att samla in vad de nu samlar på och vi ser bruna djur som liknar en stor brunråtta fast sötare och med tjock och lurvig svans och en liten söt vessla som stod upp på bakbenen.
Vi är ensamma i slussarna, både igår hela dagen och idag. Hur konstigt är det? Vi trodde i vår enfald att det skulle vara trångt i slussarna. Vi lastas in tillsammans hur många kubikmeter vatten som helst och färdas 15fot upp. Det måste kosta multum. Varje sluss har minst två, ofta tre personer som driver den mellan klockan nio och sex på dagen. De flesta slussarna har hydrauliska portar på ena sidan men manuell på andra så slussoperatörerna får lite motion i alla fall.
Eftersom min cykel är död det promenerad som gäller. Inte en cykelbutik har vi sett på mannaminne. Ofta går vi en sväng till närmsta by för at kika lite, kanske äta en bit mat på lokal eller handla livsmedel. Det verkar som om hela västvärlden har problem med att låta landsbygden leva. Även i senaste byn, lilla Campbellford, är det luggslitet och man undrar hur länge restaurangerna kommer att överleva...
Idag skiner faktiskt solen. Men bara idag säger prognosen. Imorgon och många dagar framåt ska det bli ostadigt. Nå, den som lever får se. Prognosnissarna har haft fel förut :)
Good to go, we have bought the dekals, the permits to go Trent-Severn Waterway. The locks are free this year due to the 150 anniversery, but you still have to pay the mooring permit.
***
"Last year at this time, we had a heat wave". "I do not know what has happened, it should not be so cold and wet this time of year..." This is what one of the lock masters said!
Every day has become colder. We have been using the A / C on reverse, ie on heat instead of cold and thick extra blankets in bed, warm sweaters, long pants and rain gear ... Yesterday we took shelter at a high tree close to the shore, when a thunderstorm sent lightning uncomfortably near the boat just when we were alone on a small lake. What is this?
We probably thought we had done our years of sailing in ice cold weather, but apparently not! The water level is also unusually high and we see several houses where the water creeps up along the lawn and approaches the stairs to the front door. It's crazy green in nature and the birds are screaming of joy, especially the starling that pulls up thick worms from the lawns surrounding the locks.
We are alone in the locks, both yesterday all day and today. How weird is that? We thought that it would be crowded in the locks. Each lock has at least two, often three people working between nine and six o'clock in the day. Most locks have hydraulic ports on one side but manual on others so the lock operators get some exercise in any case.
Because my (Sandy's) bike is dead, we are walking instead. Not a bicycle shop anywhere.. Often we go to the nearest town to take a peek and maybe eat at the local restaurant. It seems that the whole western world is having trouble keeping the countryside alive. Even in the latest village, Little Campbellford, it's a bit worn down and you wonder how long the restaurants will survive ...
Today, the sun actually shines. But only today says the forecast. Tomorrow and many days ahead it will be "unsteady" with thunder. Well, the forecasters have been wrong before :)
One of the double locks. Looks like a blue Christmas tree :)
Parking after or before a lock is standard procedure nowadays.
In Canada you must buy alcohol in Liquerstores... just like in Sweden.
Healy Falls is one of the many powerplant stations along the Waterway..
Yet another is on it´s way.....
Canada 150 year anniversery
Almost Trenton, Ontario, 25jun 2017
In English below
Här i vår första stad i Kanada känns som vi är hemma. Det är familjärt. Inte tillrättalagt. Småskaligt. Samma typ av natur och temperatur. Svårt att sätta fingret på exakt varför... I Kingston (Canadas första huvudstad) med drygt 100 000 invånare finns ett centrum med små affärer, livsmedelsbutiker, caféer, bank - allt på gångavstånd från marinan, i låga gamla fastigheter, lite slitet, mysigt! Vår marina är pytteliten och inte alls fancy, tvärtom. Det blir genast en trevlig atmosfär och knappt hann vi komma in i marinan förrän en hjälpande hand (förutom marinakillen) mötte oss vid tilläggningen.
Det var Roger från Missouri som tog emot oss. Han och hans fru är också "Loopers" men hade gått på grund i en trång kanal och båten stod nu på land för att reparera bägge propellrarna. Han erbjöd oss att låna deras hyrbil om vi behövde och hans scooter som de hade på soldäck. Hur det nu var så bjöd vi hem dem på traditionell midsommarlunch, den regnigaste midsommaren vi kan minnas, så det blev till att sitta inne i salongen. Trevligt blev det oavsett och vi fick många inblickar i hur de, som tänkande Amerikaner som rest mycket i världen i sitt arbetsliv, tänkte och resonerade i stort och smått, inte minst politiskt. Ännu två som röstat på Trump, i ren desperation sa de, det måste bli en förändring på det politiskta system som bara gagnar politiker, inte landet eller dess invånare....
Det är billigare här än i USA på nästan allt utom diesel. Diesel kostar dubbelt så mycket här i Kanada som i USA. Men det är dubbelt så dyrt med diesel i Sverige än i Kanada... I alla fall måste vi nu köra "lite försiktigt" med våra 750hk :)
Vi tänkte oss en kort etapp på Lake Ontarios norra del före många dagar i trånga kanaler och slussar. Ankra i en vacker vik, pyssla lite med båten och grilla på akterdäck i solnedgången. Det blir inte ofta som man tänker sig. Inte heller denna dag. Vårt första ankringsförsök i en djup vik, i ganska hård vind, gick åt pipsvängen. Ett nytt fenomen har dykt upp; sjögräs! Ankaret bara glider över gräset utan att bita tag. Visserligen är vårt Fortress-ankare bäst på sand och lera... Nästa försök några timmar senare går lika illa. I kvällningen gjorde vi ett sista försök att ankra, annars blir den en marina för natten, och det lyckades! Men det var sent, pyssel och grillning blev helt sonika inställt. Det är slut med saltet nu och trots att båten varit helt översköljd av sjö idag så är hon inte saltig. JIPEE!
Kanada fyller 150 år. Fast det är mycket vatten som runnit under broarna innan Kanada deklarerades som eget land under brittisk överhöghet 1867. 38 miljoner människor ska fira denna årsdag den 01 juli med pompa och ståt i varje hörn av landet, har vi förstått. Det är nästa lördag! Då är vi mitt inne i landet, i en flod, vid någon mindre stad antagligen. Spännande!
On our way from Lake Ontario to Georgian Bay and Lake Heuron. The Trent-Severn Waterway (from Trenton to Port Severn) took 90 years to complete...
Canada, worlds second largest contry by area, worlds 11 richest and has the longest bilateral border in the world. So much I didn't know about Canada... and the more you know, the more you know that you don't know...
***
Here in our first city in Canada it feels like we are home. It's family-like. Small scale. Same type of nature and temperature. Hard to put your finger on exactly what and why..... In Kingston (Canada's first capital) with more than 100,000 residents, there is a center with small shops, grocery stores, cafes, banks - all within walking distance of the marina, in low old buildings, a bit worn, cozy ! Our marina is not fancy, on the contrary but with a nice atmosphere and barely had we come into the marina when a helping hand appeared.
It was Roger from Missouri who welcomed us. He and his wife are also "Loopers" but had hit a rock on a narrow canal. The boat was now on land to repair both propellers. He offered us to borrow their rental car if we needed and his scooter. We invited them to traditional Swedish Midsummer lunch, the most rainy midsummer we can remember.. It was nice, however, and we got many insights into how Americans, who traveled a lot in the world during their working life, thought and reasoned. They hoped for a change in the political system, a system that only benefits politicians, not the country or its inhabitants....
We thought of a short day on Lake Ontario's northern part before many days in narrow canals and locks. Anchor in a beautiful bay, take it easy and have a BBQ on the aft deck at sunset. Our first anchor attempt, in quite hard wind, did not succeed. A new phenomenon has emerged; seaweed! The anchor just slides over the grass without biting. We know our Fortress anchor is best on sand and mud, but... Next try a few hours later goes just as bad. In the evening we made one last attempt to anchor (otherwise it we would have to be a marina for the night) and it succeeded! But it was late, BBQ completely canceled.
Canada is 150 years old. Although there was a lot of water flowing underneath the bridges before Canada was declared its own country under British sovereignty in 1867. 38 million people will celebrate this anniversary on July 1st, in every corner of the country. It's next Saturday! Then we are in a river, at some smaller city probably. Exciting!
Always fishing... what you is it with you guys?
It's windy today on our way to Trenton, 15-22kn in the nose!
The coast line is very pretty, like a park, and many houses are beautiful...
Happy midsummer 🌿
Kingston, Ontario, Canada, 23jul 2017
In English below
Tjugoåtta slussar klara! Sista Slussen var i Oswego på södra sidan om Ontario. Vi har sagt på återseende till Rachel och Nick på "Sandy Gal Ii" som ska flyga till sonens bröllop innan de fortsätter. Efter fem timmars händelselös "segling" over Lake Ontario landade vi i Kingston, i Canada. Nästa kanal/vattenväg har 44 slussar. Vi ska upp på 840ft över havet, 260m! Den går från Trenton till Port Severn i Georgien Bay, som lär vara väldigt vacker med massor av öar.
Ingen ville gå till Kingston för de var rädda för tullen. Man får bara ha med sig 1,5lit vin eller lite starksprit eller några öl när man kommer till Canada och de är här ökända för att borda båtarna och göra flygande kontroller. Men vi gick mot strömmen och hade tur, telefonincheckning bara och ingen kom ombord! Å andra sidan hade vi inte mycket i vinkällaren heller :)
Dags att plocka lite blomster, sätta på potatisen och förbereda midsommarlunchen.
Glad midsommar!
Loopers on Oswego Canal
Twenty-nine locks done, the last was in Oswego on the south side of Ontario. We said aug wiedersehen to Rachel and Nick on "Sandy Gal II" they will fly to the son's wedding and leave the boat here for a while. That's the way it is, you meet nice people but soon you have to part....
We continued north and after six hours of "sailing" across Lake Ontario, we landed in Kingston, Canada. The next channel / waterway has 44 locks, going to 840ft above sea level, 260m! It runs from Trenton to Port Severn in Georgia Bay, which is supposedly very beautiful with lots of islands.
It's time to prepare a traditional midsummers lunch with herring, snaps and strawberries.... and of course we'll dance the frog dance! No midsummer without it!
Check out the video on YouTube. it's true. It's totally true!
"Swedish Midsummer for Dummies"
Fishing in the middle of the river.... well, well....
Evening walk and don't everybody bring a conch shell to blow in? Well Nick did of course and it sounded.......hmmm, not so romantic :)
Last lock in Oswego river.
The cars are relatively small here in Canada ;) And they have eye lashes..
Mohawk River, Eire canal
Canajohire, 18jun 2017
In English below
Vi har lyckats ta oss upp genom 13 slussar och ca 90m över havet, samma höjd som Göta Kanal. Fast Eire kanal fortsätter nof uppåt lite till.... färden går längst Mohikanernas flod och med lite fritt spelrum i fantasin går det att se både indianerna och nybyggarna som trotsade vildmarken på sin väg västerut. Jag såg tydligt den snygga indiankillen som red förbi med det svarta håret fladdrande i fartvinden och korpfjädern som satt fast på huvudet med hjälp av ett broderat pannband. Hästen löddrade av svett där de galopperade över den vårfrodiga och kuperade marken. Han såg inte nybyggarnas vagnkaravan som stannat i en cirkel bakom en tät dunge lövträd för stt vila sig. Han bromsade in det brunfläckiga pigga stoet, hoppade av i farten och gick med hästen bakom sig mot flodenkanten för att de bägge skulle dricka sig otörstiga....
Det är nästan bara vildmark längst floden och det är en intensivt grönska av högt gräs och lövträd, inte ett barrträd så långt ögat når. Mohawk River slingrar sig fram i grönskan, det är varmt som i en bastu på "SkyDeck" för vi har den svaga vinden med oss... Annat var det igår, då frös vi nästan häcken av oss när vi slussade i spöregn och 13 grader - hela dagen! Trots bra regnkläder kände vi oss blöta på hela kroppen när vi kom fram till slut till byn Amsterdam. Ingen lust att jaga mat. Utrustade i torra kläder (regnet hade upphört) gick vi till marinarestaurangen för att dricka.. jag menar äta :)
Där träffade vi tre andra "boaters" (tre par) och det blev en uppsluppen och trevlig kväll ända tills undertecknad "put the finger in the pie', vilket tyvärr inte är helt ovanligt. Jag berättade ganska högt för min bordsgranne, en mysig kvinna från North Carolina, om mitt intresse för att förstå det amerikanska samhället och människorna. Följdfrågan blev ju bl.a. hur de tänker med den nye presidenten.... Hon svarade att hon var republikan och tyckte att samhället brister i respekt som en av konsekvenserna med demokratisk politik. Hon vill ge Trump en chans. Då reste sig en av männen och sa att han måste gå nu innan han får blodstörtning (typ) och därmed var kvällen till ända!
Jag lärde mig av våra Kanadensiska vänner att USA har blivit väldigt polariserat med å ena sidan Rep, och å andra sidan Dem. Och aldrig mötas de tu. Politik måste behandlas på tu man hand. Samma gäller religion, för de är väldigt religiösa (jämförelsevis) men man måste tro på Rätt Religion också! Nu börjar det bli svårt....
Det är 200 år sedan Eire kanal invigdes och de kanadensiska 150 år sedan. Detta firar de med att alla kanalsystem är GRATIS i år. Snacka om tur! I slussarna finns det stora trädstammar, grenar, döda fiskar av olika slag samt såg Lasse en levande sköldpadda som dök i en. Hoppas den klarade strapatsen!
Our New friends Rachel and Nick on Sandy Gal ahead of us.
We have managed to get through 13 locks and we're about 90m above sea level, the same height as Göta Kanal that goes through Sweden from East to west. The journey goes along the Mohawk river and with sone imagination, it is possible to see both the Indians and the settlers who defied the wilderness on their way west. I clearly saw the handsome indian riding his horse along the river. He did not see the settler's caravan who had formed a circle nearby. He stopped the brown-spotted little horse, jumped off and walked with the horse behind him to drink of the river water....
It is almost only wilderness by the river and it is an intense greenery of tall grass and deciduous trees, not a coniferous tree as far as the eye reaches. Mohawk River is hot like in a sauna on "SkyDeck" because we have the beeze from behind ... Yesterday, we froze when we handled the licks in drizzle - all day! Despite good rainwear, we felt wet on our entire body when we finally reached the village of Amsterdam. No desire to cook food. Fitted in dry clothes (the rain had ceased) we went to the marina restaurant to drink .. i mean eat:)
The only thing disturbing the wilderness was the close by railroad and sometimes car traffic over the bridges...
Locking is easy, you just hold on to two (dirty) lines and wait until the lock is filled, including debris, dead fish and once a poor turtle, still alive.
There are quite a few sailboats doing the Loop, but the mast has to go down due to all the low bridges on route.
The deepest lock lifted us 40ft up.
Hudson River
Waterford, NY, 15jun 2017
In English below
Det är nu tredje dagen på Hudson River och redan imorgon ska en ny fas i vårt båtresande påbörjas; själva slussandet. I Eire Canal är det en hel hoper av dem och totalt på resan är det 144st.
Den första dagen på floden började med miljoner foton på frihetsgudinnan, Staty of Liberty (en present från Frankrike till USA), Ellis Island och både Manhattan och New Jersey sett från vattnet.
Alla mina fördomar kom på skam. Eftersom vi inte hade läst på om floden fick fantasin fritt spelrum. Jag trodde den var skitig, omgärdad med tung industri och av förortssamhällen till New York... Inget av detta stämde!
Så fort vi hade passerat Manhattan, vilket var ett skådespel i sig själv, försvann nästan all civilisation. Floden blev smal och kantad med höga stupande klippor omgärdad av djup vårgrönska. Mer lik en fjord en en flod. Vattnet var visserligen brunaktigt, men inte av smuts utan av sand och lera från flodbotten. Det enda som bröt sönder stillheten var tågen som gick precis i flodkanten och som tutade frekvent. Ibland passerade vi samhällen, pyttesmå, och i en av dem stannade vi över natten; Kingston. Kingston var gammal, liksom befolkningen, en avfolkningsbygd som gjorde sitt bästa med att locka turister med evenemang, sina historiska byggnader, de tio kyrkorna (inom två kvarter), några urhäftiga restauranger och ett sjöfartsmuseum.
Två större städer passerade vi också, Albany som är huvudstad i staten New York samt den mindre, Troy, där den första slussen är. West Point Military Academy låg halvvägs upp, stor, dyster och grå. Efter 9/11 får man inte längre lägga till där och besöka anläggningen...
Från om med nu och ett tag framöver är det typ Göta Kanal som gäller 😊, tills vi kommer till Lake Ontario och in i Canada....
Thank you, John and Juliette, for all help during our stay with on in Great Kills!
Happy as they come :) a girls flying at the Staten Island playa.
***
It is now the third day on the Hudson River and already tomorrow a new phase in our boat trip will begin. In the Eire Canal there are plenty locks to pass (about 28) and in total on the trip there will be 144.
The first day on the Hudson river began with millions of photos of the Statue of Liberty (a gift from France to the United States), Ellis Island and both Manhattan and New Jersey from the water.
I had thought the Hudson River to be dirty, surrounded by heavy industry and by suburbs to New York ... None of this was true. As soon as we had passed Manhattan, which was a sight in itself, almost all civilization disappeared. The river became narrow and lined with high cliff cliffs surrounded by deep spring greenery. More like a fjord than a river. The water was brownish, but not of dirt but of sand and clay from the bottom of the river. The only thing that broke the silence and the nature was the train that went right at the edge of the river. Sometimes we passed communities, tiny ones, and in one of them we stayed overnight; Kingston. Kingston was old as well as the population, a village that did its best to attract tourists with events, its historic buildings, the ten churches (within two blocks), some nice restaurants and a shipping museum. We also passed two major cities, Albany, the capital of the state of New York and the smaller, Troy, where the first lock is. West Point Military Academy lay halfway up, big, gloomy and gray. After 9/11 you will no longer be allowed to go there and visit the facility ...
From now, it's a canal trip with locks, from Waterford until we come to Lake Ontario and then into Canada.
Manhattan and Broklyn
New World Trade Center in the middle
An odd shape, don´t you think....
Lighthouse in the Hudson River. The river is named after an Englishman sailing for the Dutch East India Company, who explored it 1609. The Dutch names are all over here; Rotterdam, Amsterdam, etc...
A line of Trawlers and other power boats, and a few sailing boats, end up in Waterford in order to do the Eire Canal with ~28 locks...
Eire canal starts!
Our journey goes from Waterford, north of Albany to Oswego, in Lake Ontario, at the left.
